Sommaren 2011 var första gången jag skrev om Åre Bryggcompagni. Då var man fortfarande i planeringsstadiet och arbetade med att starta upp ett bolag, finna lokaler och få igång produktionen av testbatcher och prototypöl. Några månader senare fick jag prova min första öl från dem för att en kort tid senare även prova på än fler av deras öl. Ett av de öl jag då fick prova var grunden till ett av de två ölen de nu har släppt i Systembolagets beställningssortiment och på olika krogar, bland annat ansedda restaurangen AG i Stockholm. Genom beställningssortimentet kan ni ta hem deras 4C American IPA för 40.40 kronor och deras Mayfly Sparkling Ale för 37.60 kr. Det är också dessa jag kommer att prova framöver och idag är siktet inställt deras 4.7% starka blonde/golden ale Mayfly.

Åre Bryggcompagni Mayfly Sparkling Ale

Utseende: Lätt grådisig citrongul vätska med vitt krämigt skum som håller sig kvar länge och håller kvar aromerna fint.
Doft: Lätt stallighet med drag av gammal ost, torkad amarillo och nyborstad lamm eller yllefilt. Gillar man traditionella golden ales med Europeisk humle är det här i din stil. Ren och fin doft med det sköna lite unkna med citrus och hö. När den öppnar upp sig lite blir citrustonerna klarare.
Smak: Lätt munkänsla med bra kolsyra. Lättsam i munnen med en direkt smak som drar åt Oceanbryggeriet och även Skebo med sina cask ales och varsamt humlade golden ales. Bitvis blommig, bitvis den fina mixen av grape, ost och stall men hela tiden läskande med lagom eftersmak av citrus. Lär gå fint till middagsbordet och som sällskapsöl.

Betyg? – Bra/Bra+. Ett bra betyg för en öl som levererar helt i stil med vad en traditionell golden ale ska göra. Inga nymodiga humlesorter, märkvädiga IBU-antal eller fatlagringar, utan stiltypiskt och gott. Kanske några kronor för dyr sett till vad det är den levererar. Samtidigt finns det inga många liknande öl i Systembolagets sortiment och med möjligheten att beställa hem dem styckvis är det värt att prova på.

Helgdagar, högtider och allehanda påhittade spektakel såsom Halloween, Alla hjärtans dag och liknande sitter något enormt rotat i den svenska själen. Öl, mat, musik och andra traditioner bundna till dessa imaginära måsten är ristade i tid, blod och sten och när ett bryggeri tycker att de bör ändra lite i en julöl så var (nu har det lättast upp betydligt) det vanligt att de möttes av kritik. Vi minns alla hur kommentarer har lagts om hur man inte ska ha en dubbel IPA på påsken eller julen eller hur en julöl ska ha en viss karaktär. Detsamma gäller för Oktoberfestölen. Oktoberfest en tradition född i tyskt stål och som vi svenskar inte direkt har någon koppling till annat än att vi gillar att äta och dricka. Samtidigt är det rätt konservativt vad som är en Oktoberfestöl, de ska hålla sig till stilen Oktoberfest/Märzen vilket från början av en mörkt brun öl med bra kropp och med bitterhet. Ölet källarlagrades över sommaren och serverades sen på Oktoberfesten. För att ölet skulle hålla sig kunde man öka humlingen eller alkoholstyrkan. Stilen är idag med karaktäristisk som en mellankraftig öl med tydlig maltighet, ren och torr.

Lägger ni in lite olika Oktoberfestöl så ser ni att vissa går mer åt det humliga, rena och andra åt maltiga och mörka. Båda kan vara rätt, båda kan vara fel. När så S:t Eriks för andra gången gör en Oktoberfestöl så är det tillsammans med Mathias Dahlgren i deras gemensamma projekt med rena öl som passar fint till mat. Deras Oktoberfest kostar 16,90 och finns på de flesta Systembolagen som har tagit in Oktoberfestölen.  Mathias Dahlgren rekommenderar ölet till en spenatomelett fylld med stekt lök och stuvad skogssvamp eller till en pepparbräserad fläskkarré med rotfrukter, kål, lökar och potatis som kryddats med rosmarin och honung.

S:t Eriks & Mathias Dahlgren Oktoberfest

Utseende: Disig grågul vätska med vitt skum som lägger sig som ett väldigt litet lock.
Doft: Syrlig fruktjuice likt en fruktig men kanske lite urvattnad pale ale. Bra touch av citrus.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Frisk fruktighet med typiska, om man kan säga så, drag av S:t Eriks. Friskt, citrus, aningen syrlig “fizzig” grape och ett rent avslut med melon, lite banan och halm. Känns lite mer om en humlad och oerhört ren pilsner. Viss beska som drar retsamt på tungspetsen för att sedan försvinna ut i fruktigheten.

Betyg? – Bra+. Beroende på vad du väntar dig så kommer du tycka olika om det här ölet. Jag tycker att det följer helt i den linje S:t Eriks men även samarbetet med Mathias Dahlgren har gått – trevliga, väldigt rena öl där smakerna får stå fria utan krusiduller. Ölnörden kommer tycka att den är tråkig, middagsgästen eller vännen som bara gillar en god öl, gärna till maten kommer att uppskatta den.

Inte sedan Sigtuna släppte den fina mörka IPAn Prince of Darkness har vi haft en stabil svensk mörk IPA som inte är på tok för besk, bitter, bränd, kraftig eller berikad med det klassiska “extra allt”. Förens nu. Vad jag gillade med Prince of Darkness var att den balanserade upp det mörka, rostade och lite bittra med baddande sötma och fruktighet. När Dugges nere i Göteborg då går ut med att en ny mörk IPA skall släppas är det oundvikligt att lyfta på ögonbrynen, hur kommer den vara? Ölet som kostar 24,70 kronor för en flaska lanserades i samband med att årets höstnyheter dök upp på Systembolagets hyllor och går att finna i de flesta butikerna.

Dugges har sedan 2010 fått klart de sista bitarna på den expansion som gör att de kan öka sin produktion från 1.5000 till 8.000 hektoliter per år, den har också gjort att de utökat sin personalstyrka. I denna ingår deras senate tillskott, Robin Andersson som nu fått skapa denna 7% starka öl. Något vi kommer att vara tacksamma för.

Dugges Hopblack!

Utseende: Mörk, klart rödbrungyllene vätska med mörkare beigefärgat poröst skum.
Doft: Doften har den härligt brända skepnaden av humlekottar och granskott som döljer både söta kottar och fruktighet under kåpan. Det stannar inte där utan sveper du runt ölet ett par gånger i glaset öppnar mer humlefruktiga toner upp sig tillsammans med söt- och saltlakrits, mint och rostat kaffe.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Inte fullt så bränd humlekotte eller den torra, strama och ibland svåra bitterheten mörka IPAs kan ha. Hopblack! ger ändå en bra mörk twang i smaken tillsammans med mörk rostad malt, fina omogna frukter, grapeskal och mörka bär. Balanserat.

Betyg? – Bättre-. Riktigt bra mörk IPA som är snäll nog för de som just börjat våga sig ut på de lite annorlunda IPA-markerna, men som ändå ger tillbaka till alla de som glatt svingat sig ut från allt vad trygghet i ölstilar heter. Bra pris på en bra öl som jag säkert kommer att gå tillbaka till igen.

Idag släpps det en hejdrundrande massa goda öl på Systembolagets hyllor och i deras beställningssortiment. En av ölen som kommer i beställningssortimentet, men också lokalt på Systembolaget i Kristianstad, Åhus och Hässleholm är Klackabackens Bourbon Porter. För exakt 2 månader sedan provade jag deras lager, Originalet samt deras IPA som båda fick rätt höga betyg och bra omdömen så förväntningarna på deras bourbonlagrade porter var rätt höga. Portern på 8% alkoholstyrka är byggd med choklad- och två sorters karamellmalt och har lagrats i fyra månader på bourbonfat. 39,90 svenska enkronorsmynt kostar en flaska på 33 cl, inte alltför mycket om du jämför med liknande öl. Visst är Klackabacken kanske nya för dig, men för dryga hundralappen får du prova på en var av deras tre olika öl de har i sortimentet – det är det värt! De hälsar också att de har ordnat en ny leverans av ölen till Sytembolaget varpå alla ölen nu åter ska finna på lager. Vill du veta mer om bryggeriet så håll er uppdaterade genom deras Facebooksida.

Klackabacken Bourbon Porter

Utseende: Mörkt brunfärgad vätska fyller upp glaset för att prydas av ett ljusbrunt, kanske lite poröst skum som falnar ihop till ett litet lock.
Doft: Härligt med en öl som doftar elegant och återhållsamt hellre än kör på för hårt med ekfat eller med en alkoholstyrka som bryter igenom för obalanserat. Doften av rostade kaffebönor ger dig först intryck av torr, rostad malt med drag av choklad medan bakgrunden har tyngre rostad malt och en fylligare touch av ren bourbon med sin kryddighet och sötma. Kommer att tänka på julöl utan att riktigt veta varför? Kanske är det de välrostade, torra inslagen.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Det är både fylligt och smakrikt men samtidigt tunnt och lite stramt vilket ger portern en variation men också balans. Jämför en 14% stark imperial porter med massvis med choklad och fatkaraktär mot en 6.5% stark, något torrare porter – Klackabacken Bourbon Porter har lite av smaken från den första men slutar i den andra. När ölet värms upp kommer mer av bourbontonerna fram, men förvänta dig ingen bourbonchock. Härlig eftersmak där du långsamt finner mild bourbon med aningen kryddig trätunna och nätta toner av vanilj.

Betyg? – Bra+/Bättre-. Det här är väldigt bra (särskilt för ett såpass litet och ännu inte etablerat bryggeri) och framförallt prisvärt, därav det lite högre betyget. Det börjar rejält men dras åt och slutar snällt, torrt och fint. En öl jag vill rekommendera, särskilt till de rekommenderade desserterna (mörk chokladkaka eller creme brulee). Jag tycker att de har lycakts få fram rätt sorts fatlagring här vilket inte blir en huvudfokus utan bara bidrager med en till dimension. Liknande öl tappar lite vad gäller kraft och smak, de blir lite tunna, ibland också syrliga efter en stund. Detsamma händer till en början här med, men sedan kommer sötman och fylligheten som Batman och Robin och återupplivar ölet och ger det mer kropp igen.

Det är alltid lika trevig med nya bekantskaper, kommer de dessutom i ett format om 33 cl flaskor så gör det sällan saken sämre. Jag blev tillfrågad om jag ville prova Kristianstadbryggeriet Klackabackens Bryggeris två första öl – India Pale Ale och Originalet, vilket jag såklart tackade ja till. Båda ölen finns i Systembolagets beställningssortiment (IPA för 24.50 kr styck och Originalet för 22.70 kr styck) och kan enkelt beställas hem genom länkarna för er som vill prova.

Som med så många andra bryggarsagor började projektet med att tre vänner var ute på roadtrip. 2011 lades grunden för det som under 2013 har blivit ett tydligare koncept med produerad öl. Bryggeriet är idag beläget i ett renoverat gammalt stall, i samma lokal finns också den pub där de medlemmar och/eller intressenter som vill stödja bryggeriet kan delta på olika events. Tillsammans med Kristianstads Bryggeri och Charlis Brygghus utgör de en trio skånska bryggerier som inte ligger i eller kring Malmö. men det är svårt att påstå att det inte är Skåne som ligger i framkant vad gäller nya bryggerier (tillsammans med Göteborg..).

De två ölen då? Den 6.2% starka IPA’n har en grund på vete- och karamellmalt och humlen är amerikansk och rekommenderas till vällagrade ostar, grillat och kryddstark mat. Originalet är lite alkoholsvagare, 5% alkoholstyrka och är en modern pilsner baserad på pilsner- och munchnermalt med en extra dos humle på sidan.

Klackabacken India Pale Ale

Utseende: Rätt mörkt orange, mahognyfärgad vätska med till en början krämigt cremefärgat skum som faller ihop till ett lock.
Doft: Anar både karamell och humlekåda med friskare och fruktigare kyssar av ananas, persika och citrus. Kommer spontant att tänka på fruktiga godisar eller fruktiga karamellkolor – med lite humlekottar på. Doftar på något sätt en typisk (icke amerikansk) IPA.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Lagom gräsig, blommig och kraftig smak där maltbasen låter de tropiska inslagen av passionsfrukt och grape komma fram utan en stram eller för söt maltighet. Rätt fina, något stickiga citrustoner med en beska och efterbeska som gör sig till känna utan att göra sig till. Den friska frukten från aromen finns även i smaken, dock inte lika friskt.

Betyg? – Bra(+). En bra vardags-IPA som inte når hela vägen med fruktigheten vilket jag kan förlåta med att det känns som en bra mat- eller sällskapsöl som inte heller försöker vara något den inte är. Balansen och att den håller sig fokuserad igenom hela flaskan är stora plus. Jämförelsevis en prisvärd produkt att rekommendera.

Klackabacken Originalet

Utseende: Aningen disig persikofärgad vätska med lätt, vit skumkrona som sjunker ihop rätt fort.
Doft: En ren arom med doft av karamell, stå, fruktighet och citron med en liten släng mogen lime. Svårt att placera den som en pilsner. Drar man till glaset så träder det fram lite fizzig syrlig frukt.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Även smakmässigt är den rätt otypisk för en pilsner, åtminstone till en början. Då faller persika, citrus och syrliga frukter in med en torr behaglig munkänsla. När den passerat så stramar det åt lite i munnen och kvar är smaker av hö, kryddig humle och en flyktig, nästan salt finish.

Betyg? – Bra+. Det här är något speciellt, det drar mellan en modern lager och en humlad ale och jämfört med många moderna lagers får fruktigheten nästan ta för sig som i en american pale ale medan finishen mer visar dess sanna ursprung som en pilsner. Även detta är en öl jag lätt kan rekommendera till middagsbordet och som sällskapsöl. Priset är överkomligt, smakmässigt lär den tilltala rätt många och det saknas direkta fel.

Ett av de till synes hårdaste amerikanska bryggerierna, men vars bryggare och ägare är bland de snällaste personer jag träffat är Three Floyds Brewing Company. Ett bryggeri lika omtalat som eftertraktat vilket inte är så konstigt med tanke på att de ligger bakom öl som imperial stout’en Dark Lord, american pale ale’en Zombie Dust, dubbel india pale ale’en Dreadnaught och veteölet Gumballhead – alla ansedda som bland de absolut bästa inom respektiva ölstil.

När jag under Copenhagen Beer Celebration i våras drack ett par öl med gänget på Three Floyds så slogs jag över hur allt bottnar i att göra det man är och det man gillar. På samma sätt som Todd Haug på Surly Brewing Company och Sam Cruz från Against the Grain har en grund inom metal och en hård attityd så är de alla som teddybjörnar, mjuka öppenhjärtade och otroligt trevliga när man sitter och pratar med dem.

I fallet Three Floyds så tar sig deras kärlek till hård musik ett steg längre i och med deras serie öl tillägnade deras favoritband. Band som svenska Amon Amarth (Amon Amarth Ragnarök), Pelican (The Creeper) och Pig Destroyer (Permanent Funeral) har alla fått öl tillägnade sig. Så även New Orleansbandet EYEHATEGOD – vilken är ölet vi nu kommer att kika närmre på, In the Name of Suffering. Ett album som kom 1992 och likt Pelicans The Creeper är en enda lång hård instrumental härdsmälta som även jag skulle kunna ha på i bakgrunden medan jag brygde kraftiga öl. Ölet i sig är en mörk IPA på 7.1% och går i skrivande stund inte att finna i Sverige, men i Köpenhamn kan det finnas kvar ett par flaskor i butiker som Ölbutikken och Mikkeller & Friends Bottleshop. I opretantiös anda serverade vi ölet i plastmuggar medan grillen fick ta sig.

Three Floyds In the Name of Suffering

Utseende: Ölet har en mörk brunt färg som ljusnar av när det hålls mot ljuset, ovanpå ölet lägger sig ett lättare cremefärgat skum. Utseendemässigt inget att anmärka på.
Doft: Ibland kan mörka IPAs få en för bränd kaffeton kan jag tycka, här är det lite lättare rostning på malten med både mildare och hårdare kaffetoner och aningen bränd humlekotte. Viss sötma och associationer till örter och saltlakrits. Rätt enkelt doft.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Trots att alkoholstyrkan är rätt mild har den en markerad styrka som ger sig till känna efter de initiala smakerna av nyskördade humlekottar som ger en ren humlesmak. Det finns en kryddig hetta med inslag av chili, kryddig humle och bränd humlekåda tillsamamns med mörkare malt.

Betyg? – Bättre. Det är en god öl det är det ingen tvekan om men jag hade nog velat ha lite mer beska och en hårdare rostning på malten för att ge den mer tyngd samtidigt som humlen kunde fått hjälpa till mer, nu kändes den lite för grönd och “rent humlig”. Men ölet har bra balans och är en mörk ipa utav bra kvalitet.