Vår resa mellan Systembolagets highs and lows fotsätter. Den första april släpps det 22 nya öl i Systembolagets lokala sortiment, det sortimentet där småbryggerier runtom i landet kan lansera öl på sina lokala Systembolag och genom webbeställning.

1 april är datumet och ni som följt vår kamp mot det lokala sortimentet anar att jag kommer att dra något om ett aprilskämt. Nu blir det faktiskt inte så utan både sista gången med lokala påsköl och nu i april har många öl höjt sig ett snäpp.

Borta är de värsta infektionerna och direkt undermåliga ölen, men tyvärr är det många öl som är kvar som inte riktigt är vad de utger sig för att vara. En Pilsner för mig ska inte smaka som en American Pale Ale och en Stout ska ändå ha lite tryck i sig. I det stora hela så har ölen varit lite renare och i många fall rätt goda.

Nedan finner ni kortare omdömen om alla de 22 ölen. Något jag har märkt efter några år med provningar hos Systembolaget är att öl jag har druckit vid tidigare tillfällen tenderar att vara något annorlunda. Ibland beror det på att ölen är lite varmare och har ståt framme en stund när vi får prova dem. Likaså kan de vara lite tröttare då de ibland är insända ett par månader tidigare. Så som alltid är nedan omdömen med en brasklapp, samtidigt visar det också brister i ölen. Ett välbryggt öl ska kunna serveras rumstempererat och ha stått öppen i en kvart utan att helt ha tappat. Men över till ölen.

Artikelnummer Namn Volym (ml) Pris (kr)

30263 Lundabryggeriet Pilsner 330 21.7
Örtig arom med viss sötma, aningar som drar åt urinoartvål med en syra som stör lite. En helt okey Pilsner men med lite att jobba på för att jag ska tycka den är godkänd.
Betyg? – Sådär+/OK-

30256 Stigbergets Pilsner 330 24.9
Mild örtighet med en distinkt Pilsnersmak med fokus på lite torrare smaker. En bra vardagsöl eller bland vänner.
Betyg? – Okey+

30277 Södra Lager Ekologisk 330 19.9
Brysselkål, grönsakssoppa och ulliga lamm. Nä jag tycker att det här smakar som en sämre fullager, tyvärr.
Betyg? – Sådär

30265 Nora Brygghus Pershyttepils 330 33
Tycker känna mig lite druvtoner med aningen frukt, vilket tyvärr osar bismaker. Inte direkt dålig, men liksom andra öl i släppet har man lite kvar att jobba med. Framförallt att sätta en egen prägel på ölet.
Betyg? – Sådär+/OK-

30252 Smugglarhamnens Pilsner 330 21.8
Blommig med rätt fin örtighet, tyvärr lite för syrlig. Smakar inte riktigt som en Pilsner, utan även här måste man jobba vidare med att sätta sin prägel på ölet.
Betyg? – Sådär+/OK-

30255 Lager 061 500 29.3
Icke. Det här är lika brettat som Brekeriets öl.
Betyg? – Underkänt

30267 Not For Sale Ale  330 36.9
Doftar tyvärr som en trött IPA eller underhumlad ale. Drickbar och enkel, men känns lite för trött. Har varit mycket bättre när den är färskare.
Betyg? – OK

30260 Crucified Barbara In the Red 330 25.7
Fruktiga feltoner med lite plastiga fenoler. Bättre till smaken och har en okey beska. Jag gillar den trots att jag anar att det är lite småfel som ger de toner jag uppskattar. Trots det en bra potential!
Betyg? – OK (+)

30257 Stigbergets Eko Pale Ale 330 26.9
Ett par månader gammal vilket gör den lite trött. Smakar lite mer brittiskt med blöt humle och malt, den här stilen av öl passar bra till middagen eller som sällskapsöl.
Betyg? – OK

30258 Stigbergets Pacific Pale Ale 330 28.5
Fruktigt barnkalas men även här inte jättefräsch vilket rubbar helhetsintrycket lite, men bra potential och smakerna finns där. Riktigt bra vardags Pale Ale för de tillfällen när man bara vill dricka en god öl utan att ölet ska vara i fokus.
Betyg? – OK+

30246 Adelsö Chicken Race Pale Ale 330 27.2
Fruktnappar och gelegodisar. Ren och god, har varit en otippad favorit sedan jag provade den på Stockholm Beer i höstas. Helt okey pris!
Betyg? – Bra!

30276 Villovägens Falu Ljuvlig 330 37.3
Bensinosande fruktsallad med viss syra. Klarar sig då potentialen och smakerna delvis finns där, men man måste få upp helheten lite och få bort vissa felsmaker.
Betyg? – OK

30259 White Wheatsnake Wheatbeer 330 25.7
Kryddig veteöl med lite syra och fruktkompott. Kanske lite grönsakstoner på slutet som jag har svårt att skaka av mig. Har lite att jobba med för att ölet ska hålla.
Betyg? – Sådär+

30264 Modernist Savant 330 33
Blommig arom, men tappar rätt mycket lite för fort och är för porös vilket aldrig bådar gott. Men finns potential och man måste bara “få ihop” ölet och smakerna lite mer för att ha en väldigt trevlig saison.
Betyg? – Sådär+/OK-

30253 Stillehavs Saeson 330 31.9
Grönsaksbuljong och nä, jag tycker inte det är så rent och fräscht som jag vill att en Saison ska vara.
Betyg? – Sådär+/OK-

30254 Jyske Dollars Vestkyst India Pale Ale 330 32.9
Sorachihumle ger fin arom och smak, balanserad beska och rätt smarrig rakt igenom. Men lite att jobba på.
Betyg? – OK+

30251 Electric Nurse per os India Pale Ale 330 29.9
En ren och fruktig IPA som kanske är lite för mild när vi får prova den. Brukar ha lite mer tryck. Men en okey IPA.
Betyg? – Bra-

30262 SjöCrona Munk 375 57
En söt och mild kryddig belgoale med värmande alkohol. Jag tycker att Kristianstads Bryggeri gör lovande belgoöl och det här är inget undantag. Kanske lite för dyr men jag vill uppmuntra er att prova på lite välgjort belgiskt från hemmaplan.
Betyg? – Bra

30247 Ängöl Kvad 750 83.5
Honung i doft och smak, en bra kryddighet och en väldigt smakrik ale. Smakar traditionellt och lite annorlunda, på ett bra sätt. Storflaska som bjuder in till att dela med goda vänner under påsk och vår.
Betyg? – Bra

30275 Villovägens Falu Gruvlig 330 51.7
Bränt och mörkt och liksom deras Ljuvlig är det en öl som levererar men som kan förbättras. I Gruvligs fall är den lite för tunn och har lite bismaker jag inte tror ska vara där. Trots det en bra mörk öl som man kan utveckla vidare.
Betyg? – Ok+

30283 Mohawk Whiteout Imperial Stout 330 29.9
Inte alltför otippat en öl som levererar kvalitet. Smakrik och full med karaktär. Bra mörka smaker som ändå balanseras av en rund, mjuk sötma. Njutningsbar för kalla kvällar eller när du vill dricka något gott.
Betyg? – Bra+/Bättre

30250 All in Brewing/Stronzo 100% Viking 330 44,9
Gillar du rökig mörk öl med mycket bränd torv, mörk choklad och starkt kaffe så kör på denna. Lite dyr men en öl med väldigt mycket smak. Utmärkt sipparöl.
Betyg? – Bra+/Bättre

“Äntligen” är det dags för årets påsköl att ta över hyllorna, äntligen. Nä jag är inget större fan av påsköl och vissa kanske minns tidigare års utbrott över öl som oftast smakar som mjäkiga, något karamelliga standardales. Julöl kan jag ändå se tanken bakom, lite alkoholstarkare öl som inte är helt främmande för lite traditionella julkryddor. Men påsköl. Varför? Även fast vi ser mer annorlunda ölstilar som märks som påsköl så är det ändå lite för mycket som är “meh”. En uppfriskande humlefruktighet, en balanserad porter eller varför inte något riktigt traditionellt brittiskt bittert?

Julen har sina smaker, oktoberfestölen sin utpräglade stil och till och med höstens pumpaöl kan härledas till något. Men påsken? Påskölstraditionen är ungefär lika gammal som någon som nyss gått ut gymnasiet och går att härleda till just julen, julen hade ju sin öl så varför inte påsken? 1991 släppte därför Carlsberg sin Påskebryg som vart första svenska påskölet, något som sedan ökat i antal varje år. Ägg, sill, nubbe, får och allehanda tillbehör – vad smaksätter man ölet med då? Ja, ingenting. Man låter det vara enklare öl som med en väldigt mild bitterhet och rena aromer och smaker samspelar fint med maten. Malten får vara i huvudrollen och traditionellt sätt var det ofta europeisk humle i ölen, något som nu börjar ändras. Ölen då? Bra till mat – javisst. Alltid gott att dricka ensamt – sällan tycker jag.

Nåväl, här är våra kortare omdömen samt längst ned våra favoriter samt en fullständig lista på påskölen i det ordinarie sortimentet. Det kom ett gäng lokala påsköl men där var det knappt några som stack ut, så ja, vi tar dem lite senare. Ölen finns tillgängliga på Systembolaget sedan i måndags. Glad påsk!

Jämtlands Påskebrygd
Brittisk karamell, som en ren traditionell brittisk bitter med aningen torkad humlesting och torkade frukter. Trevlig efterbeska.
Betyg? – Ok+

Dugges Golgata
Väldigt ren till aromen vilket inte känns särskilt stiltypiskt. Även smaken är ren, ljus och har smak av strå, torkad citrus och ljus malt.
Betyg? – Ok+

Dugges Påsklager
Lagom stark chokladmousse med aningen bittra kaffetoner i både doft och smak. Väldigt trevlig mörk påsköl som kommer att passa fint till maten. Betyg? – Bra (+)

S:t Eriks Påskale
Lite för ren doft vilket släpper igen mer av vört, ljus malt och kryddighet men också fräscha toner av gyllene humle. Gillar du S:t Eriks rena humlestil så gillar du denna. Väldigt noggrannt avvägs beska vilket gör den snäll att ha på matbordet, men ändå med lite krydda att dra in i maten. Betyg? – Bra

S:t Eriks & Mathias Dahlgren Påskale
Inte alltför otippat ren och ljus till doft och smak. Smaken präglas av nötter, lätt bitterhet och lite bark. Mot slutet kommer aningen krydda fram vilket tenderar att gå fint mot ljust kött såsom skinka.
Betyg? – Bra

Nils Oscar Kalaspåsköl
Lättdrucken men med för påtagliga toner av grönsaker och rörig frukt. Tyvärr inte någon jättehit i min bok, men såhär långt den öl som smakar mest “öl”. Servera till lättare rätterna eller som sällskapsöl.
Betyg? – OK

Oppigårds Easter Ale
Mjuk i munnen med lätt beska och efterbeska där smakerna framförallt är kring fruktigheten från humlen, uppvägd med en trevlig sötma. Ska du bara ha en påsköl att dricka för att det är gott med öl, mer än att den ska sticka ut så är det här bäst bland de vi provat. Utmärkt val.
Betyg? – Bra

Wisby Påsköl
Lite tyngre smaker av grape och exotiska frukter, väldigt lätt beska och ja en rätt enkel öl. Även detta en bra dryckesöl som gör sig bra som allt-i-allo på bordet.
Betyg? – OK+/Bra-

Three Hearts Påskebrygd
Överdrivet sött, mycket kola, massproducerat. Nej tack. Servera till, ingenting…
Betyg? – Sådär.

Designbrew PåskEko
Sommrig arom med nyskördade blommor, mynta, apelsin och korriander. Lätta toner av rostad nötmassa på slutet. Oklart om den skall vara såhär kryddig, men det är uppfriskande. Servera till en sallad eller ljus kött. Men var beredd på kryddigheten.
Betyg? – Bra-

Nynäs Pumpviken Påsköl 2015
Halvmörk maltsötma med lite kola, lite karamell och så sötma på det. Smakar påsköl, rätt bra sådan, men påsköl. En mångsidig öl som är utmärkt som dryckesöl eller att ha på bordet och bara njuta av.
Betyg? – Ok+

Mariestad Påskbrygd
Aningen syrlig stereotyp påsköl. Passar bra till vasken.
Betyg? – OK

Jämtlands Påsköl
Igen en påsköl i mer brittisk bitter-stil, men med en mer rostad framtoning. Citrus, lätt kryddig rostad malt och allt annat som kännetecknar en mörkare bitter. Trevlig på bordet! Bra som allroundöl både till mat och sällskap.
Betyg? – Ok+

Ørbæk Påskebryg
Nästan belgiska jästtoner av kandisocker, mandelmassa, örter och skön mörk sötma. Men något mildare till kroppen och överlag rätt enkel. Men kul med något som sticker ut bland de andra påskölen. Prova till skinka, ljust kött eller lite ägg.
Betyg? – Ok+

Barlingbo Gröinar
Rökig tjära, bränd torv och mörk sötma i näsan, smakmässigt mest tjära, torv och lite torkad frukt. Även detta en öl som sticker ut, men hoppas att du gillar torv. Samtidigt är det inte alltför rökigt eller hårt så att du får en överdriven sötma eller störande smaker. Kan gå bra mot lite kraftigare mat där smakerna från ölet kan bryta igenom.
Betyg? – Ok+

Electric Nurse Easter Porter
Härligt mild porter med lättrostad torr malt, kallt kaffe och bitter billig choklad. 4,2% gör den perfekt att ha ett gäng av på bordet, smakerna levererar utan att ta över! En bra vardagsöl som inte gör bort sig till en skinkmacka eller ljust kött.
Betyg? – Bra

Så vilka öl skulle jag rekommendera? Ja, Electric Nurse, Dugges Påsklager, Oppigårds Easter Ale och Designbrew är de jag tycker ger ett rätt varierat men smakrikt påskbord. De fungerar med mat, som sällskapsdryck och ger dig både en porter, en lite kryddigare ale och en mer traditionell påsklager. Samtidigt bör du gå på känsla och vet du med dig att gäster, eller du själv föredrar enklare öl i mer traditionell stil kör då på Oppigårds och Jämtlands som ger dig en trygg högtidskänsla. Är du sugen på större smaker, testa Ørbæk, Gröinar och Designbrew alla rätt nya bryggerier på vår svenska marknad samt öl som ger dig en större smakresa.

Påsköl 2015

1338, Jämtlands Påskebrygd, 4,5 %, 500 ml, 26:30
1325, Dugges Golgata Bitter, 4 %, 330 ml, 20:00
1395, Dugges Påsklager, 6 %, 330 ml, 20:10
1300, S:t Eriks Påskale, 5,5 %, 330 ml, 19:30
1302, S:t Eriks & Mathias Dahlgren Påsköl, 5,3 %, 330 ml, 20:20
1360, Nils Oscar Kalaspåsköl, 5,6 %, 330 ml, 20:20
1374, Oppigårds Easter Ale, 5,3 %, 500 ml, 27:80
1390, Wisby Påsköl, 6 %, 330 ml, 19:90
1327, Three Hearts Påskebrygd, 6 %, 500 ml, 18:00
1393, Designbrew PåskEko, 5,5 %, 330 ml, 26:30
1341, Nynäshmans Pumpviken Påsköl, 5,8 %, 500 ml, 30:30
1315, Mariestads Påskbrygd, 5,8 %, 500 ml, 18:40
1385, Jämtlands Påsköl, 6 %, 500 ml, 27:40
1345, Ørbæk Påskebryg, 7,2 %, 750 ml, 61:10
1381, Barlingbo Gröinar, 7 %, 330 ml, 26:60
1399, Electric Nurse Easter Porter, 4,2 %, 500 ml, 28:80

Det har nu gått ungefär ett och ett halvt år sedan jag först hörde talas om, och fick prova ölen från Kristianstadsbryggeriet Klackabackens Bryggeri. Vill du få en lite bättre bild av själva bryggeriet rekommenderar jag er att läsa Kristophers besöksreportage från förra sommaren. Idag har man hela 5 olika öl på Systembolaget, däribland deras nya Pale Ale som jag snart ska prova, samt deras sjätte öl, en Brown Ale som får en liten smygpremiär nedan.

Under årens gång har jag följt deras resa som nystartade mot att få mer utrymme och göra sig mer utav ett namn, men än så länge är de fortfarande rätt okända på den större ölscenen. Något som jag tycker är lite konstigt då alla deras öl har imponerat på mig. Jämfört med standarden på många lokala öl håller de alla bra standard med rena och smakrika öl med stor potential. Det kan ta lite tid att hitta sin väg och vad man vill vara för typ av bryggeri. Beställ hem deras Pale Ale för 24,80 SEK för 33 cl eller varför inte deras läskande Orginalet (23,30 SEK för 33 cl)

Klackabacken Pale Ale

Utseende: Varm, lätt disig kopparfärgad vätska med smutsvitt, kompakt gräddigt skum.
Doft: Doften präglas av aromer av fruktjuice, mild söt karamell och tropisk saftblandning. Den söta karamellen underställs fruktigheten, som i sig själv verkligen osar stort av len apelsin, syrlig persikosyrup och dov tropik.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Inte alls samma närvarande grundläggande sötma utan det går mer mot en torr, lite bitter brittisk stil. Tungan bjuds på en bitter kyss och sett till att ölet är rätt torrt uppfattar jag ölet som rätt läskande.

Betyg? – Bra (+). Smaken har lite aningar av Oceanbryggeriets “brittisk bitter”-stil med en något “ostig” framtoning. Men det är fräscht, beskan gör sig märkt men ölet är ändå inte för mycket av något. Hade smaken bara varit lite rundare och haft samma fruktighet som doften hade betyget höjts något.

Klackabacken Brown Ale

Utseende: Aningen rödbrunt skimmrande kastanjebrun vätska som pryds av att gräddigt nougatbrunt skum som verkligen håller formen fint.
Doft: Nötter, nötkolafrukt och lite grön humle. Inte alltför fartfyllt i doften, men ungefär vad man förväntar sig av en Brown Ale.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Just lagom fyllig i munnen med en direkt smak av nötter, viss syrlighet i chokladen och kall espresso. Skön bitterhet som plöjer igenom smaken utan att direkt göra ölet beskt eller lämna en strävhet på tungan.

Betyg? – Bra (+). Väldigt duglig Brown Ale som lägger sig bland bryggeriets övriga öl, alla välbalanserade och goda vardagsöl. En bra öl jag hoppas att de snart släpper ut till Systembolaget. Ölstilen gör sig väldigt bra till mat och som vardagsdryck och det vore gött att ha ett par flaskor hemma då och då.

Vi surisar har alltid älskat mat. Ända sedan vi fick dricka öl har kombinationen mellan dessa två varit ett fokus och en passion. Båda är fantastiska ting, vilka går att avnjuta var för sig men det fantastiska är när man kommer över en kombination som lyfter både ölen och maten. När ölet får nya intressanta smaker på grund av maten, och maten får nya dimensioner av smak genom ölet. Då klappar hjärtat ett extra slag och lyckan är total.

På grund av vår kärlek till mat så kontaktade och besökte vi nyligen Thörnströms Kök i Göteborg. En klassisk och välkänd oas för fantastisk mat. Vi träffade Peter Halldén, Erik Larsson och Håkan Thörnström för en kort intervju med fokus på just mat tillsammans med öl. Sedan detta möte skedde har man gått och vunnit pris som Årets Ölupplevelse på den ansedda White Guide-galan. Stort grattis!

Peter Halldén är restaurangchef och berättar att han i grunden är utbildad kock, men livet förde honom till att i större utsträckning börja med dryck. Han har erfarenhet från flera andra toppkrogar såsom Sjömagasinet, Wasa Allé och Kock & Vin men har jobbat på Thörnströms sedan 2007. Peter var också med på den Beermakers Dinner som man 2009 annordnade ihop med de båda göteborgsbryggerierna Dugges och Ocean.

Därefter har vi Erik Larsson med ursprung från Skebotrakten. Jag tror många av oss har provat eller åtminstone känner till det fantastiska lilla bryggeriet Skebo Bruksbryggeri. Bryggeriet är också en stor del av Eriks resa till att älska öl! Han berättar att det var Mats och ”Älgen” som serverade honom öl, hantverksöl vilket la grunden till hans tycke för brygden. Först ville han egentligen bli kock, men av olika omständigheter blev det inte så och då blev sommelier ett bra alternativ. Erik har jobbat på Thörnströms i olika svängar sedan 2008, nu senaste sedan augusti. För några år sedan hade han dille på suröl, men på sistone har han istället kommit in mer på maltdriven öl, Bitter och engelsk öl.

Håkan själv säger att han sällan dricker öl rent upp och ner utan oftast är det ihop med en bit mat. ”Jag dricker inte öl för att jag är törstig”, men samtidigt är det en självklarhet att ta en öl när man är nere i Tyskland, det är ju så man gör där.

Tre snabba:

Vin eller öl?

Peter: Vin
Erik: Vin
Håkan: Vin

Husman eller molekylär gastronomi?

Peter: Husman
Erik: Husman
Håkan: Husman

Stout eller suröl?

Peter: Suröl
Erik: Stout
Håkan: Suröl.

Thörnströms matlagningsfilosofi är traditionell svensk matlagning under utveckling. Med andra ord modern svensk mat som är vällagad, du ska se och smaka allt vad som ligger på tallriken. Till maten har de i flertalet är kunnat erbjuda en ölmeny och trots att fler och fler gäster väljer menyn är det fortfarande under 10% som väljer ölmenyn till maten. Främst är det på vardagar gästerna vågar sig på ölmenyn, troligtvis för att dryckerna då håller en lägre alkoholstyrka.

Ni hade en Beermakers dinner 2009 kan vi hoppas på att se fler i framtiden?

Ja det kanske är dags igen. Det var ju väldigt annorlunda när vi hade det 2009, det var några ölnördar och några andra som tyckte det lät intressant. Känslan efteråt var att de flesta mest var förvånade att man kunde göra coola kombinationer med öl och mat. Men det lär ju ha förändrats och är nog mer självklart idag. Håkan uttryckte att den middagen var före sin tid. Men att det borde bli dags igen då marknaden och klientelet har ändrat sig. Helt plötsligt är det helt okej att en bra öl kan kosta lite pengar. Bara att ni är här är ju kul och visar att vi gör någonting rätt. Vi kan ju inte mäta oss med The Rover eller Ölrepubliken i utbud. Vi försöker göra vår grej och göra den så bra vi kan!

Vad har ni för guilty pleasures angående mat och eller dryck?

Erik: Tuborg Grön. Den skapar minnen och det kanske är mer tanken på drycken än på själva ölets smaker.
Håkan: Mandelmassa från förpackning. Lite mer än 100g annars kan man låta bli. Weissbier. Syrliga banantoner får mig att bli glad.
Peter: Caipirinha. Är det dessutom varmt ute så slinker den lätt ner.

Varför tror ni att öl har haft problem med att ta sig in i”fine dining” världen – i USA är det en självklarhet?

Det finns ingen marknad i Göteborg. Men vi får se om Göteborg kanske kommer dit någon gång. I New York räcker det med att någon promille vill ha ett dryckespaket där man kan ha lite mer exklusiva öl och ett större sortiment. Problematiken är att om någon promille i Göteborg är villiga att köpa mer intressanta öl eller paket som inkluderar dyrare öl så är det ni två som kommer hit. Det är visserligen trevligt om ni gör det men det tyder också på att marknaden inte är där än.

Hur brett är ert ölsortiment och vad är ert fokus där?

Ett litet men genomtänkt sortiment, som ofta förändras. Vi fokuserar mest på lokala brygder, även om vi inte är rädda att gå utanför landets gränser om det smakmässigt behövs. Platsbrist är ett av våra största problem när det kommer till öl och eftersom efterfrågan på vin är så mycket större, ger vi vinet mer plats. Vi lagrar nästan inte någonting då vi i princip inte har något utrymme.

Vilken är den bästa kombon öl och mat ni har provat på?

Håkan: Det var en weissbier från ett mikrobryggeri med surkål och schweinshaxe med korv och allt, som det ska vara i Tyskland.
Peter: Det var en dessert som vi hade här på Thörnströms. Det var bland annat en saltad mandelglass ackompanjerat av Stockholm Brewing Co. IPA, det var sagolikt läckert. Det var samtidigt en av de mest otippade kombinationerna jag provat.
Erik: Jag och min bror käkade biff rydberg med Skebo Gjutarns Bästa Bitter, nuff said!

Hur tänker ni när ni ska välja ut ett öl till en rätt? Vilka smaker är klockrena kombinationer och vilka skär sig? Tänker ni likadant som ni tänker när ni väljer ut vin till mat?

Vi börjar med att välja mat i de flesta fallen. Vi brukar oftast veta vilken råvara som vi bygger anrättningen utifrån. Vi har ett stort samspel mellan köket och sommelierer, vilket är viktigt för oss. Vi arbetar och modifierar fram en rätt som ska kunna stå för sig själv men även passa till drycken. Vi bygger alltid kombinationerna tillsammans med köket. Kockarna har ofta ett rent sinne och inga fördomar, framförallt så har de fantastiska smakpalletter, vilket blir bra när man ska ta fram kombinationer. Såklart är det alltid viktigt att maten ska tala för sig själv, och lyfta sig själv till eget majestät. Vi tänker väldigt annorlunda när vi väljer öl till mat än när vi väljer vin. Öl har ju en mer läskande effekt än vin och ofta en beska som man måste hantera i kombination med mat. Öl ställer man ofta mot maten i kontrast istället för att följa med matens smaker som vi ofta gör med vin. Men framförallt provar vi mycket olika drycker. Vi gör det gärna själva hemma eller i lugn och ro här på jobbet. Det gäller att vara öppen och ”jobba” hemma också. Det är ju fantastisk kul att jobba med öl och vi hoppas att vi kommer få en marknad så vi kan ägna mer tid och kärlek till det.

Varför är det vanligt att bara ha lokal öl när man dricker vin från Sydafrika?

För oss handlar det delvis om att stötta det lokala. Vi kan ringa Dugges och de kommer med en låda eller två samma kväll vilket är en annan sak än när man måste gå via importörer. Sen kan vi ju faktiskt samarbeta på ett helt annat plan om vi har lokala bryggerier. Men när svenska drycker inte räcker till så är vi inte rädda att gå utanför ramarna. Grundprincipen utgår från att om vi kan hitta en kombination inom landet eller i det lokala går det före utländsk öl.

Ni har nu två öl framför er, vi skulle vilja veta vilka smaker ni känner, om ni tycker det är bra och i så fall varför, och vad ni skulle vilja servera det till.

Cantillon Vigneronne: Ölet dofter som en smågodispåse även om brettanomyces-dofterna är prominenta och spelar första fiol. Dofter som påminner om citrusskal närmare bestämt yuzu. Nej det är nog hela citruskvistar, snarare hela träd eller plantage. Där man känner citrus men även sav från trädet och lite bittra blad. Muscatdruvorna kommer fram i doften. Man känner mycket fräschör i doft och förväntar sig en syra. Men den hade nog mått bra av att dekanteras, få lufta sig lite och öppna upp sig. Ölet blev fantastiskt när den blev lite varmare och fick lite syre, en helt ny värld av smaker kom fram och vi skrattade oss lyckliga. Peter och Erik tyckte att den hade passat bra med hummer eller kungskrabba om man vill jobba med kontrast. Eller en lite fet hårdost med sälta.

Chimay 2007 75cl: Wow, detta är ett öl som går att kombinera med mat och istället för att jobba med kontrast hade man kunnat jobba med smaker som följer med ölets egna smaker och egenskaper. Ölet känns sammetslen i munnen, sjukt balanserad. Den känns färdig och mogen, Chimay kan som färsk kännas för stort och otämjt. Det är lite som de människor som köper en grand cru Chablis dricker den två år gammal och inte fattar storheten i drycken. Man måste vänta ut Chimay för att förstå storheten. Ölet doftar gulsåpa på ett fantastiskt sätt, detta medför en dos av mandelmassa i arom. Ölet har en sötma som stöttar upp vilket bara bidrar till den fantastiska balansen. Alkoholen hjälper till att skära igenom sötman, vilket bidrar till att avslutningen blir fräsch och man vill dricka mer. Det är en stor öl men väldigt elegant och balanserad.

Den här ölen skulle passa till mustiga rätter, rätter med samma smakbild. Långkok av kött och rotfrukter. Skulle man jobba med kontraster hade man kanske kört på ostron inlindade i pancetta som man steker på lite, sältan och havssmaken hade brutit av vackert. “Saltade mandlar hade säkert kunnat bli en klockren kombination även om jag generellt avskyr att man så ofta äter nötter till bärs, det känns så opersonligt och tafatt.” tyckte Peter. Ölet hade troligtvis passat bra till vit choklad.

Slutligen har Thörnströms Kök börjat med lunch på fredagar, i deras lokal Privata Rum som ligger på Postgatan 2. Vi har varit där och rekommenderar det varmt! 275kr för en förrättsbuffé, huvudrätt och kaffegodis. Finns ett bra utbud av öl och självfallet vin.

Vanligtvis är det Balder som är mästare på att lyfta upp öl, stilar och bryggerier som vi var vana vid att dricka för något år sedan. Sedan kom craft beer-boomen på riktigt och med en explosion så fylldes monopolets hyllor med olika öl från världens alla länder. Varpå många av våra klassiska favoritöl glömdes bort. Under åren har vi därför sett många av dem fasas ut från Systembolagets fasta sortiment vilket både är en naturlig gallring, men också synd.

För jag vill ha min Saison, Brown ale och Weizen Bock även fast jag inte alltid köper dem. I dag tror jag att många vill ha ljusa, lättdruckna om än ibland starka öl då de känns mer lättdruckna än många av de klassiska, ofta mörka ölstilarna. En av dessa mörka öl bryggs utav Weissbierbrauerei G. Schneider & Sohn och är faktiskt en av de äldsta inom stilen. Tap 6 Unser Aventinus, eller kort Aventinus är en Weizen Bock som bryggdes första gången 1907.

Bryggarfamiljen Schneider har en rätt långtgående tradition och har ostört bryggt veteöl sedan 1607. Georg I Schneider, som skapade orginalet Schneider Weisse, fick faktiskt möjligheten att köpa de exklusiva rättigheterna till produktionen av veteöl i Tyskland. Innan det var det bara den Bavariska kungafamiljen som fick brygga veteöl. Men 1872 sålde kung Ludwig II rättigheterna till Georg efter att efterfrågan på veteöl började minska. Idag är det George VI Schneider som leder bryggeriet i Kelheim, ett bryggeri man tog över 1927. Så det är ett stycke tysk tradition vi nu kommer att prova.

Ölet kostar på Systembolaget 26,40 SEK för 50 cl vilket får anses vara ett väldigt förnämligt pris. Du bör ha den i ditt lokala sortiment, men går annars att beställa på monopolets hemsida.

Schneider Weisse Tap 6 Unser Aventinus

Utseende: Smutsig dyngvatten, eller bananchokladbrun öl med smutsvitt litet skum.
Doft: Bastant arom av framförallt övrmogen banan, mycket mörk karamell, kryddiga estrar och torkade russin. Doften känns väldigt dessertartad med söt karamell och banan, men tack vare estrarnas syra, en simpel kyss av lakrits och kryddigheten från jästan får du en variation som känns väldigt “mogen”.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Bra fyllighet med en rund munkänsla som snabbt fylls med den vetebockens skönt söta banantoner. Det är en kraftig öl men igen gör balansen mellan sötma och lite kryddig syrlighet att den slinker ned väldigt fint.

Betyg? – Bra+/Bättre-. Ölet ligger inte tvåa i stilen på Ratebeer och anses inte vara i den absoluta toppen inom stilen för inget. Du får otroligt mycket smak, och dessutom öl, bra öl, för pengarna. Den blir rätt krävande i längden men jag ser den här som en perfekt öl till mat eller att smutta på ett tag. Så köp hem en och leta dig tillbaka till de tyska rötterna.

1878 öppnade ett litet bryggeri i den tyska staden Aying, en kort bilfärd sydost från München, Ayinger. På den tiden låg det på männen att driva bryggeriet, vilket blev ett problem när grundaren Johann Liebhard endast fick döttrar. Därför blev det senare upp till ena dotterns man att ta över verksamheten. Då även de bara fick döttrar skulle det ta någon generation tills det slutligen blev en son som kunde ta över bryggeriet. Till slut hamnade bryggeriet hos den 4e generationen, vid namn Inselkammer som än idag driver bryggeriet.

Bryggeriet har länge funnits i den svenska ölimportören Brill & Co’s portfölj och på mässor och på släpp på Systembolaget har främst bryggeriets dubbelbock Celebrator varit en ytterst populär öl. Nyligen var Stefan Ibler, Export Manager på bryggeriet i Sverige för ett par dagars besök varpå man passade på att bjuda in för att se vad bryggeriet har att erbjuda. Förutom Celebrator har jag länge tyckt väldigt gott om bryggeriets Dortmunder, den 5.5% starka Jahrhundert men då man provar ett bryggeris olika öl vid olika tillfällen så är det svårt att få en känsla över själva bryggeriet. Därför passade en provning in perfekt.

Ayinger är ofta ansett som tysklands bästa bryggerier och man följer den tryska traditionen med reinheitsgebot, med andra ord att ölet får innehålla malt, humle och vatten. Reinheitsgebot har länge varit diskuterat och många menar att det är förlegat, men Stefan förklarar att det är bara om du vill kalla din produkt för “bier” som du måste följa lagen. Annars kan du kalla den för maltdryck eller lite vad du vill, men en tysk öl – ja den bryggs på enbart humle, vatten och malt. Jästen hittade man ju först ett par århundraden senare så det skulle dröja innan man la till det som godkänd ingrediens. Det finns en rätt sund anledning till lagen, för liksom våra svenska hedningar knappast drack 3.5% ren lageröl drack tysken en dryck som var både väldigt stark och kunde innehålla alla möjliga ingredienser. Inte alltför otippat ledde det till oregerliga och karatefulla inmundigare. Reinheitsgebot blev på så sätt en hjälp till att garantera en viss kontroll över produktionen av öl.

Åter till Ayinger, bryggeriet har en väldigt speciell logo som visar upp två av stadens mest kända hus, till vänster den familjeägda restaurangen och till höger det lite finare gästgiveriet. I mitten finns i verkligen den klassiska majpålen som annars är vad som ofta kännetecknar staden, blå och vitt för Bayerns färger. Sedan 1999 har man flyttat ut från själva staden för att kunna bygga ut bryggeriet som idag stoltserar med 80 anställda och har en produktion på 120.000 hektoliter om året. Man tar sitt vatten från sin egen källa som går djupt ned i marken vilket ger ett friskt bra vatten att brygga med och humlen och malten hämtas även den från det direkta närområdet.

Vi börjar provningen med nyss nämnda Dortmunder Jahrhundert. Ölet bryggdes 1987 för att fira bryggeriets 100-årsjubileum. Dortmunder kallas stilen efter staden som först började se tyskarnas “export”-öl. Tack vare att man lärde sig kyla produkter för längre resor kunde ölet hålla för längre resor, thus – exportöl. Ölet är lätt örtigt med en mjuk, rätt fyllig kropp och lämnar en mild fruktighet. Dess balanserade sötma och milda beska gör den passande till ljusa kötträtter som kyckling. En bra öl som fungerar bra som vardagsöl.
Betyg? – Bra+

Därefter tar vi steget ned och provar Leichte Bräuweisse, en 3.2% stark tysk Hefeweizen. Precis som en bra Hefe ska ha så finns en mild arom och smak av skumbanan, men den är inte så stickig och kladdig som vissa kan vara. Istället går det över i milda toner av råg och vört med ett slut av örter. Smakrik och god öl som enkelt skulle kunna avnjutas kallt en varm sommardag, eller till lättare maträtter.
Betyg? – Bra-

Ölets storebror, Bräu-Weisse är snäppet starkare och landar på 5.1%. En ofiltrerad smarrighet som ger tydliga toner av skumbanan, viss mineral och jästiga estrar som bygger upp en mild syra. Återigen är det en mjuk, fyllig och väldigt ren öl som går att dricka utan att man blir mätt eller tröttnar på överdrivna banansmaker.
Betyg? – Bra

Bryggeriets öl har såhär långt gått från lätta till mer smakrika och med deras 5.8% starka Dunkelweize Ur-Weisse tar vi nu också steget mot mörkare öl. Namnet kommer från faktumet att de traditionella veteölen oftast var betydligt mörkare än vad vi ser idag. Då dracks de också av äldre som ville åt ölets kraftgivande egenskaper. Ölet vann dessutom bästa veteöl på Stockholm Beer förra året, igen. Smaken börjar med rostat korn, kryddor och övergår sedan till en dov ton av skumbanan. Ölet är trots färgen och den kraftiga smaken rätt lättdrucken, men jag skulle nog servera den med något tilltugg. Varför inte lätt kött eller något där de rostade tonerna från ölet byts ut mot de i maten?
Betyg? – Bra

Liksom alla tyska bryggerier har man en riktigt fin färsköl, ja färsköl. Begreppet används ofta felaktigt om ofiltrerade öl men den tyska Kellerbieren är menad att dricka så färsk som möjligt. Ayinger Kellerbier är en 4.9% stark Kellerbier med härlig dov smak av “varm sommarstuga”, säd, och en frisk efterbeska. Perfekt att ha som törstsläckare eller som en frisk palettrensare.
Betyg? – Bra+

Vill man istället ha en snäppet mörkare öl, men med mindre vetesmak kan man prova bryggeriets Altbairisch Dunkel på 5%. Mörk karamellig med kryddad sirap och rostad malt som slutar med milda kaffetoner. Bra till lättgrillat eller skaldjur.
Betyg? – Bra

Vi hade också turen att få prova ett av bryggeriets säsongsöl, deras 7% starka Weizenbock. Mer kolsyra ger en något mer smakexplosiv öl med bra tryck och lite kraftigare toner av torr kryddighet, bananchoklad och nötskal. Mer karamell än de andra ölen och överlag en lite “vuxnare” smak.
Betyg? – Bra

Självklart slutade vi med bryggeriets första exportöl – Celebrator. Denna Doppelbock är trots sina 6.7% i grunden en lageröl men du får rikligt med komplexa kaffetoner, sirap och en elegant, begynnande komplexitet av banan och karamell. I dag finns Ayinger i alla USA’s delstater men det hade man inte gjort om man inte hade fått frågan av en amerikan som blev så förtjust i ölet som i USA kom att bli Celebrator. Han ville importera ölet till USA och hade också gjort en label som han tyckte skulle passa, därför är Celebrator också det ölet vars etikett skiljer sig från de andra. Det är med andra ord han vi har att tacka för ölet som rankas som bäst i sin stil på RateBeer och som vunnit flera medaljer på bl.a. Stockholm Beer.
Betyg? – Bättre.

Ölen finns att finna då och då på Systembolaget vid olika tillfälliga släpp samt på bättre sorterade ölkrogar, varför inte kika med någon med ett bra tyskt utbud.