Vår vän Carl som bland annat har skribit inlägget om hur du som hembryggare kan ge dig in på pseudolambics och andra surare ölstilar gör inte bara ljus syrlig ljus öl. Förutom Gose (ursprungligen en tysk ölstil med salt) med saltvatten från Göteborg så har han gjort öl på kött och så nu dagens öl, en mörk porter med chili. När Carl bryggde ölet i slutet av förra året så tog han upp just svårigheten i att brygga öl med chili, då chilikaraktären lätt kan ta över eller att man kan få fel drag från chilin. Vissa vill ha en karaktär som påminner om grön paprika, andra en fruktigare djup hetta och andra en rökigare ton. Totalt användes 7,5 g torkad Chipotle och 7,5 g torkad Ancho i sekundärjäsningen och om det inte var nog med chilin så hade den fått ligga och dra i bourbon, samt så fick ölet smaka på lite ekkuber. Efter en månad tyckte Carl att ölet fortfarande var för starkt och rådde mig därför att låta ölet stå ett tag, sagt och gjort, nu snart ett halvår efter bryggning var det dags att prova ölet, ett öl Carl också varnat mig för kunde ha lite för högt tryck i flaskan.

Ölet blir utmärkt som första öl att prova tillsammans med mitt nya stoutglas, vänligen donerat från glasshoppen Sejdelshoppen. Liksom det omdiskuterade IPA-glaset är det Spiegelau som ligger bakom designen och glaset har tagits fram tillsammans med Left Hand Brewing och Rogue Ales – båda med en serie riktigt bra mörka öl bakom sig. Trots glasets rätt snäva form rymmer det en 50 cl öl, eller 60 cl fyllt till bredden vilket gör att du lätt klarar en 50cl flaska och en fin skumkrona på det. Just Sejdelshoppen tar liksom många av sina andra populära glas 99 SEK per glas och även det här glaset vågar jag säga att jag personligen tycker är rätt fint. Många ogillar IPA-glasets lite lustiga form men jag tycker det ser lite charmigt ut, även om jag personligen älskar mitt Tekuglas.

Bryggeri Spritköket Chiliporter

Utseende: Tyvärr gushar ölet något enormt och en brun stråle målar om vägg och bord, men när ölet väl får stillas. Mörkt brun vätska med stort chokladfärgat skum som dör ned till tunna, spräckliga kvarlevor.
Doft: Ölet har en viss syra jag antar kan bero på att något gått lite fel, vilket också skulle förklara gushningen. Ju mer jag svingar glaset och låter vätskan cirkulera så dyker det upp fina dofter av mörk bitter choklad, brända träplankor och viss chili med efterföljande fruktighet.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra och en behaglig kropp. Medan du låter ölet smeka ut över tungan så kommer smaker av chokladkaka, ekkuber och stark espresso, men så hugger chilin till och du får en varm sensation som börjar vid tungans kanter och sprider sig inåt i munnen. Jag gillar chili och hetta så för mig är den just på gränsen för att vara balanserad och drickbar, men vissa kommer att finna den för stark. Tyvärr tar chilin över smakmässigt vilket gör att det inte bjuds på en vidare smaksensation eller djup, något chiliöl brukar kunna råka ut för.

Betyg? – Bra(-). Ett bra betyg sett till att halva ölet hamnade på väggen och att den är rätt potent i chilistyrkan. De som gillar chili och vill ha en brännande porter som ska bränna men inte bli odrickbar kommer att sätta ett litet plus istället för mitt minus. Jag tycker att den är lovande.

Glasomdöme: Det jag gillar mest med stoutglaset är formen nedtill. Det är behagligt att hålla i och påminner om en kupas känsla av att “greppa den undertill”. Du kommer ned bra med näsan och doften samlar sig väl upp mot öppningen vilket gör att du får ned både syre och näsan, utan att glaset smalnar av för mycket eller att du får för mycket skumkrona att vänta ut. Att du till skillnad från en kupa håller mot glaset och inte bara i glaspinnen gör att du själv kan värma upp din öl beroende på hur du väljer att hålla glaset, något som kan vara trevligt med mörkare öl som du kanske inte vill servera allt för kallt. Nu kan du ta ut dem lagom kalla/varma och sedan själv styra temperaturen mer. Överlag ett väldigt intressant glas som jag ska prova mot Teku- och provningsglaset vid ett senare tillfälle.

Häromveckan öppnade Brewers Beer Bar upp dörrarna i Stearins gamla lokaler på Tredje Långgatan i Göteborg. De med gott minne minns kanske hur vi den 4e mars berättade om hur personer från göteborgsbryggerierna Dugges och All in Brewing tillsammans med Shayne Lee Brits (tidigare Restaurang Stearinoch Bo Bourghardt skulle satsa på en egen ölbar, fast i en lite annan tappning. Med samma fingertoppskänsla som med sina egna öl skulle man servera noga utvalda viner och öl (och nu även cider) som serveras med surdegspizzor – ett koncept som i ren text kan uppfattas som en hip kvarterspizzeria med bättre ölutbud men som har blivit något väldigt eget. Häromdagen tog jag chansen och gjorde mitt första besök sedan de öppnat i egen regi och det blev en kväll med goda pizzor, lika god öl och lite arbete.

Man märker att det är ett sammansvetsat gäng som inte har något emot att hugga i själva för att få sin bar att gå runt och få den touchen man önskar. När jag anländer lite innan öppning är det som ett bombnedslag och mitt i allt springer Pelle Frost och Victor Dahlberg runt och flyttar ölfat, sätter ihop den nya menyn och få ordning på lokalen innan det var dags för öppning. Trots det var det aldrig någon tvekan om att ta sig tid att bjuda på en kopp kaffe från Per Nordby, kafferostare av högsta klass. Det här är inget snutkaffe utan välsmakande, välbryggt och himmelskt gott, men samtidigt serverat på ett avslappnat och enkelt sätt. Pelle passar på att berätta hur de planerar att ha en liten kaffelounge i ett av lokalens rum där man som besökare själv ska kunna göra sitt eget kaffe på olika sätt. Kaffe har liksom öl, vin och matlagning i stort blivit något fler och fler intresserar sig för och genom små kaffekvällar hoppas man kunna belysa hur gott och varierat kaffe kan vara. Medan jag smuttar i mig kaffet passar jag på att hjälpa till genom att lyfta ned alla barstolar inne i ett av de 3 rum man idag använder – så om ni var förbi i torsdags och satt extra skönt så vet ni varför. Det är inte bara genom sin öl eller kaffet man vill sätta en egen touch på baren utan tanken är att det ska bli något levande av baren där konstnärer ska kunna komma förbi och ställa ut eller få arbeta med fönstrena som idag pryds av färgglada pilar som visar vägen till entrén. Victor tar Berlin som exempel på hur man skulle kunna få det och när man ser färgsättningen och de avskalade betongväggarna så är det inte svårt att förstå referensen. Idag är det inne med rått och hårt, det ska vara industrilokal och organiskt – men jag tycker att man har lyckats få till en färgsättning och stil som fungerar både med hur de önskar få baren men också med deras (tänker främst då på All in Brewings) stil på öl.

De första gästerna kommer redan innan man har lyckats öppna dörren och tar plats vid baren och i de stora sittdynorna som placerats här och var längsmed fönstret ut mot gatan. Intresset har varit stort de första dagarna och trots att man inte ligger på den mer “välkända” Andra Långgatan så har besökarna inget problem att gå det extra kvarteret, för längre är det inte, till Brewers Beer Bar. Lokalen är uppdelad på tre rum med ett fjärde rum som ännu inte är iordningsställt men där man hoppas på att inhysa bland annat kaffebaren och sittplatserna är uppdelade i allt från lägre sittdynor och små barbord till en del med matbord och stolar samt en med lite högre och längre barbord och soffor. Det är svårt att se vilken som är “matdelen” men Pelle förklarar att man serverar pizza och ja, då kan man faktiskt bestämma själv när man är hungrig och var man vill äta. Även detta tycker jag är skönt avslappnat och ger en lite egen feeling av den typen av ställe att bara “hänga” som jag länge har letat efter men har haft svårt att finna. Ibland vill man bara hänga med ett par vänner och dricka god öl, ibland för att kanske bli lite berusad, ibland för att bara ta en öl och snacka och ibland för att äta och dricka gott i ett större sällskap. Variationen på bord och filosofin med maten gör Brewers Beer Bar till ett skönt ställe att bara sitta och snacka skit över en öl utan att behöva sitta i en matdel eller för den delen vid bardisken. Visst kan man sitta vid bardisken även här, men med en kort bardisk ser man hellre att det ska vara lätta att komma fram och beställa öl än att man växer fast vid bardisken.

Jag växte upp bredvid vad som ansågs vara en av landets och åtminstone Stockholms bästa pizzerior och kan nog vara rätt kinkig vad gäller pizzor, visst kan en tunn och simpel pizza i Italien vara riktigt god men det är sällan jag imponeras över en pizza. Pizzamenyn med namn som Magic Mushrooms (svampkräm i botten, ost och svamp tillsammans med tryffelsalami), Three P’s (lökkräm, tunnt skivad potatis, pickels och pecorino) och Buffalo (tomatsås, buffelmozzarella och bakad tomat) låter lika enkla som de serveras.Borta är “extra allt” och en mängd ingredienser och det är härligt att se att man vågar skippa tomatsåsen för att lyfta fram de olika smakerna genom olika krämer i botten.

Jag tar in en Three P’s som är helt underbar med en smakrik lökkräm och tunna potatisflarn som ger matighet utan att ta över smakmässigt. Osten ger djup i smaken och det är väl ingenting jag kan komma på som inte var bra. En pizza mättar utan att fylla upp dig såpass att du bara sitter kvar och tokjäser och visst är de lite dyrare men de är rätt stora så det går att dela en på två eller tre så får man ett bra tilltugg till ölen. Ölmässigt har man ett begränsat utbud av flaskor vilket är medvetet, liksom fler och fler krogar har man märkt att det är vanligare att folk beställer in öl från fat  än en större flaska och man har hellre ett begränsat men varierat flaskutbud som man kan ändra på efter tillgång än flaskor som står och blir gamla och bara tar plats. Med alla fat man erbjuder gör det inte så mycket utan det fanns något för alla både på fat- och flaskfronten. Fatölen säljs om 20 eller 40 cl vilket jag gillar, du ska själv kunna styra lite hur mycket du vill dricka och kan ta en liten av en starkare och mörk öl medan du kanske hellre tar en större om du beställer en svalkande ljus öl. Själv tar jag in en Musikhjälpen IPA som man gjort tillsammans med Dugges och en Lil B från Evil Twin – båda riktigt bra val. Sedan är det svårt att hålla sig utan större delen av kvällen går sedan åt att dricka Monarchy/Ducato Frambozella, en helt underbar surare hallonöl som jag hoppas importören Constant Companion ska se till att få in mer av.

Det blev dags att tacka för sig och gå vidare men det kommer inte dröja länge innan jag kikar förbi igen. Man har lyckats få till något eget sett till utseende, tänk, mat och dryck och det ska bli väldigt intressant att se hur man växer in i kläderna i takt med att man har varit öppna lite längre. Har du vägarna förbi Göteborg missa in att kika förbi Tredje Långgatan 8.

Thrillist publicerade nyligen en artikel med ett par tips på hur du kan kontrollera om din ölkrog vet vad de gör. Det handlar inte om raketforskning eller avancerad kylrumsteknik med flux capacitors utan om sådant vi kan tycka är normalt på en bättre restaurang eller krog, men som många trots allt slarvar med. Se inte tipsen som någon form av bestämd lag eller att krogar som inte uppfyller något av det mer triviala såsom ölglas eller pris på något sätt är undermåliga, utan se det som saker som trots allt påverkar ölet på olika sätt och som trots allt har viss betydelse på din upplevelse.

1. Rena glas ger ren öl.
Har ni tänkt på hur tilltalande en fint upphälld öl kan vara? Gyllene till färgen med ett frostigt skum som håller kvar aromerna tills du kan smutta i dig det goda. Då kanske ni också minns ungdomens dagar och fulpints med masslager nere på hörnet och hur glasens insida ofta var prydda med små bubblor som fick ölet att se ut som botten av ett förlist skepp, sönderätet av allehanda saker. Ett väldiskat glas innebär att fett, smuts och för den delen diskmedel helt saknas och ölet kan glida vidare ned i glaset. Ett smutsigt glas å andra sidan fångar upp ölet och skapar små bubblor – så kom ihåg – bubblor på glasväggarna = smutsigt glas = ölet lär inte se så vackert ut som det kan.

2. Talla på kranen och få smak av granen
Ni har alla stått och polerat blandarkranarna i badrummet där smuts och rester från tandkräm och tvål tenderar att skapa beläggningar. Precis som med glasen så fångar tappkranarna upp smuts och annat som fastnar på dem. Fett drar åt sig annat smuts och har du otur fastnar bakterier och allt annat möjligt där. Nu brukar man kanske inte se krogpersonal, eller för den delen gäster stå och peta på kranarna – men håll ett öga på om de är rena eller ej, rena kranar = renare öl.

3. Doppa inte om du vill dricka gott
I England betalar du för en pint och får då också en pint, ölet fylls upp till bredden av glaset och det har hänt att jag har sett hur man doppar tappkranen ned i glaset för att slippa skumma ölet när man fyller på de sista dropparna. Det man lätt glömmer är att skum liksom fett och smuts drar åt sig bakterier och smuts och polerar du inte tappkranen så riskerar du att få smutsig öl.

4. Vita linor
Eller åtminstone rena linor. Troligen det vanligaste problemet och något man ofta stöter på när man är på sämre krogar eller lite muggiga pubar. Det ölet är i kontakt mest är vare sig ditt glas eller fatet utan fatlinorna det fraktas igenom på väg till ditt glas. Ofta är fatlinorna bra långa och då kan ölet “stå still” i linorna efter stängning eller mellan kunder. Har du otur rengörs dem inte heller mellan byten av öl varpå du riskerar att få ett par glas hemmagjord blendning. Fatlinorna bör spolas åtminstone varje vecka men vissa barer gör det varje dag och tar då kostnaden för ett par spillda pints. Dock är det dyrt i längden (har du 10 kranar och spolar ur 2-3 pints ur alla, 365 dagar om året är det mycket spilld öl…). På fulölskrogar är det ofta de som äger kranarna som spolar dem och då kan det vara bra länge mellan spolningarna, och vipps smakar din öl sunk.

5. Glasklart va?
Det kan låta snoffsigt men typen av glas spelar roll. Ett bra ölglas är format för att bibehålla en fin skumkrona, ha kvar dofterna och i vissa fall hålla ölet i rätt temperatur. “Shaker pints” eller de stereotypiska pintglasen är smidiga och lätta att hantera, men jämfört med lite bättre glas så har de mycket att önska. Sedan är det upp till var och en hur mycket man vill lägga i glasets betydelse, men att jämföra masslagerglas mot riktiga ölglas visar att du ändå bör vara medveten om det.

6. Beer for the buck
Snålmanker kommer fram lika mycket som den prismedvetne. Idag är öl dyrt i Sverige och ju starkare öl, ju dyrare. Frågan är hur vi konsumenter ska drabbas? Dricker du 14% stark Triple IPA (Fanö Pikkulintu på Fermentoren…) i pintglas blir du inte bara berusad utan riskerar att betala mer än om du fått glaset i ett smidigare half pint-glas. En bra och medveten bar brukar ha större glas för svagare öl och mindre glas för starkare öl, och på så sätt kan de också ha en viss jämnhet på priserna. Alkohol-per-krona helt enkelt. Idag brukar barerna dock vara bra på att erbjuda galopper eller mindre glas även fast de brukar sätta upp ölen som sålda om 30-40 cl.

 7. Utbildning är A och O.
Bryr sig din ölkrog om öl så vet de vad det är för öl, dess ursprung och hur man hanterar den. Lika delikat som en tunna real ale måste vårdas och serveras bör vanliga flaskor tas hand om på rätt sätt. Stå i jämn kyla, med lite direktljus och buller. Jag blir alltid lika imponerad över kunnig och passionerad barpersonal och ofta är det något som ligger till grund för om jag gärna går tillbaka till stället. Idag är det massvis med öl på krogarna och det är svårt att memorera alla, men att åtminstone ha koll på fatölen och ett par favoriter på flaska kommer man långt med. Går man steget vidare och låter barpersonalen certifieras som ölcicerones så kan man också garantera att de vet hur man häller upp och hanterar öl.

Bubblare 8. It’s getting hot in herre..
Ibland har man råkat se ölfat stå inne i köken, legat huller om buller bredvid värmeaggregat eller helt sonika glömts bort på sätt som faktiskt påverkar ölen. Värme är ett stort no no och det spelar ingen roll ifall ölen skickats med expressfart, nedkylda och i lugnan ro från bryggerierna direkt till krogen. Står ölen varmt så kommer du att märka av det. Ölen kommer smaka skunkigare och tappa i fräschör – jämfört med en öl som skeppats och hanterats under optimala värmeförhållanden. Får fatet sedan stå påkopplat för länge så kommer det börja tappa i fräschören och även då får du en öl som kommer att smaka markant annorlunda mot vad det var tänkt. Vissa krogar tenderar att ha “fasta kranar” med öl som de ofta har på och då kan de ofta byta fat utan att fyta kran, så bli inte rädd bara för att en krog haft en fatskylt med en viss öl på under en månad, det kan röra sig om fler fat.

Det var väl inte så svårt? Men förhoppningsvis har ni fått lite tips på vad ni kan kika efter på just era favoritkrogar. Bättre utbildning och mer kunskap för både konsument och krögare vore något bra att sträva efter!

Äntligen är det dags för sista släppet på Systembolaget innan man kan spara på sig sina semesterpengar istället för att bränna dem på ölnyheter. Vi är redan bortskämda med fantastiska öl på Systembolagets hyllor och junisläppet är inget undantag från den linje bolaget har haft sedan en längre tid tillbaka – det är mer och det är bättre, från när och fjärran. Tyvärr gör det också att det blir mycket man vill ha och man får börja sålla lite bland ölen om man inte har alltför stor ölbudget. Ölen släpps nu om cirka en timme och ni finner alla nyheter nedan. Istället för att gå igenom öl för öl tänkte jag den här gången ge mina fem tips på öl från T5-modulen och också de 5 ölen jag vill slå ett extra slag för i det mer exklusiva sortimentet T6 och T7.

T5 då, en hel massa fantastiska öl och förutom Innis & Gunn som jag har rätt svårt för så är det idel öl som alla levererar och som alla är värda att köpa. Vissa, såsom Omnipollo Fatamorgana och Dugges Bärliner har jag recenserat tidigare så ni kan kika tillbaka på recensionerna där – båda är riktigt värda att plocka på sig!

– All in Brewing Hype IPA
En riktigt bra IPA på 5.6% som jag tycker är lite nedtonad och mild men ändå blommig, fylld av citrus och mest trevlig att dricka. Den slår inte många av de andra IPA’s som släpps i junisläppet men är också en lättare, mer tilltalande och somrig IPA som man kan dricka i parken eller på balkonghänget där man inte vill nörda loss. För den som vill ha “mer” rekommenderar jag Fatamorgana eller Sierra Nevada Ruthless Rye som är rågkryddigare och rivigare.

– Amager/Hoppin Frog Frog Hops to Amager
En underbar öl som får toppbetyg! Underbar bränd, tjock arom av mörkaste malt, bränt trä och mörk choklad. Smaken är som att slicka på en bränd pinne som doppats i mörk choklad och aska. Underbart härlig. Grymt pris för en ruskigt bra öl!

– Siren/Grassroots/Mikkeller Limoncello IPA
En öl jag provat 3-4 batcher från och som smakat annorlunda var gång – dock aldrig såhär bra. Ölet som ska smaka som dessertdrycken limoncelleo har karaktär av vinfat, syra och sötma och doftar som en cocktail. Spruttlande smak med beska, syra och allt på samma gång. Kanske inte en öl för alla och vissa lär ha svårt med det syrligt och söta som krockar på ett medvetet sätt, själv finner jag det läskande och lite kul annorlunda.

– Founders Imperial Stout
En favorit. Sammetslen smak av chokladsås, stark espresso och bränt trä med inslag av mörka frukter och bär och lite bett från de 10.5%’en alkohol. En Imperial Stout att sippa på och en Imperial Stout att dricka, kanske inte lika bra till sommarmånaderna som Bärliner eller den trevliga St. Sylvestre Bière Nouvelle (rekommenderas!) men värd att spara och värd att ha framför kvällsbrasan!

Bland allt det goda i de mer exklusiva modulerna T6 och T7, vad ska vi då välja ut?

– Mikkeller Beer Geek BreAKfast
Mikkel åkte iväg till Gabe på Anchorage i allra ensligaste Alska för att brygga en variant på sin Beer Geek Breakfast. Hettande, nästan chiliartad fruktighet som går utmärkt i mörk malt, choklad och pepprig aska. Lite dyrare är den men jag tycker att det är värt det, en öl att dela på likt en flaska gott vin. Alkoholstyrkan är på måttliga 7.5%.

– de Ranke XXX Bitter
Bryggeriet gjorde en specialöl till amerikanska importören Shelton Brothers “The Festival” 2013 och jämfört med XX Bitter är det lite extra allt. Blommig, kryddig, citrusskal och markerad beska med torrt bittert slut. Prisvärd och trevlig på picnicken eller i sommarsolen.

– Struise Pannepot
En av världens bästa öl? Har allt som en Belgian Strong Ale ska ha och en öl ni kan njuta nu eller när som under de närmsta 50 åren. Mörka bär, sötma och bitvis lite syra men också choklad, och karamell. Smakkomplexiteten gör den spännande men aldrig svår och Urbain och company visar att de förtjänar att kallas för ett av världens allra bästa bryggerier.

– S:t Eriks/Thornbridge English IPA
På förhand låter det här som ett samarbete som skulle kunna bli gott och trevligt, men kanske lite återhållsamt och tråkigt? Jag är inget fan utav brittisk IPA som kan bli lite “pub”iga och enkla men när jag provade ölet för första gången på ölmässan i Göteborg bjöds jag på en trevligt fruktig “britt-IPA” som hade allt jag gillar – sötma, fruktighet av äpple, melon och päron och trots allt detta en artig beska. Här har man varit noga med ingredienserna och receptet vilket resulterar i en öl jag verkligen tyckte var trevlig. Bra till sommarlunchen eller på en ö ute i skärgården.

– Cuvée de Ranke
Ännu en öl från de Ranke, men så är de också ett fantastiskt bryggeri. Denna gammla suris från de Ranke har blendats med lambic från Girardin och är utsökt nu men ge den 5-10 år undangömd i källaren och du kan skatta dig lycklig. Trevlig fruktighet med bra inslag av ladugård,torr citron, kryddighet och äpplen. Förvänta dig ingen geuze eller lambic utan något lite mer eget, men kanske också något mer lättdrucket för dig som gillar sura och lite speciella öl men ännu inte fastnat helt i lambicens värld.

2014-06-02 Exklusivt släpp

T5 11401 Dugges Bärliner Sverige 330 24,70 10000
T5 11402 Omnipollo Fatamorgana Sverige 650 99,00 10008
T5 11409 All In Hype IPA Sverige 330 29,20 12960
T5 11418 Innis & Gunn Whisky Trail Storbritannien 330 26,90 50000
T5 11714 St. Sylvestre Bière Nouvelle Frankrike 750 74,20 4410
T5 11811 Djævlebryg Dark Beast Danmark 330 29,90 12960
T5 11818 Amager/Hoppin’ Frog Frog Hops To Amager Danmark 500 54,90 8400
T5 11826 Siren/Grassroots/Mikkeller Limoncello IPA Storbritannien 330 39,90 12000
T5 11842 La Rulles Estivale Belgien 750 60,00 3300
T5 11856 Victory Helios Ale USA 650 64,90 3396
T5 11983 Beavertown Bloody ‘Ell Sorbritannien 330 32,90 10000
T5 11986 Founder’s Imperial Stout USA 355 34,90 10080
T5 11987 Sierra Nevada Bigfoot 2014 USA 355 39,90 15000
T5 11988 Sierra Nevada Ruthless Rye USA 355 32,90 15000
T5 11991 Victory White Monkey USA 750 96,20 3360

T6 11740 Evil Twin Femme Fatale Yuzu Pale Danmark 650 89,00 8000
T6 11742 Struise Pannepot Belgien 330 39,90 2600
T6 11766 Mikkeller Beer Geek BreAKfast Danmark 750 149,00 2508
T6 11984 North Coast Le Merle Belgian Style Saison USA 375 56,30 3840
T6 11989 S:t Eriks/Thornbridge English IPA Sverige 330 27,90 4500
T6 91815 Uinta Sea Legs Baltic Porter USA 750 129,90 2688
T6 92021 Hantverksbryggeriet Baronen 2012 Sverige 330 59,00 3000
T6 92032 Port Brewing Shark Attack USA 650 95,00 3600

T7 11735 Omnipollo/Stillwater Schiuma Party Sverige/USA 330 54,90 1512
T7 11746 The Monarchy Viking Gose Tyskland 500 56,10 1600
T7 11775 Clown Shoes Muffin Top USA 650 89,90 960
T7 11777 Trois Dames Saison Houblon Schweiz 750 139,00 1080
T7 11813 Cuvée De Ranke Belgien 750 86,00 672
T7 11990 Stone Old Guardian 2014 USA 650 82,90 2100
T7 92028 Uinta Tinder Rauchbier USA 750 99,90 1344
T7 92040 De Ranke XXX Bitter Belgien 750 89,00 672

Vad betyder T-indelningarna

B = Beställningssortiment
BAS = Alla butiker
T1 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS samt T1)
T2 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1 samt T2)
T3 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1, T2 samt T3)
T5 = 30-tal butiker (egentligen 40 butiker inklusive vinkällarbutikerna)
T6 = Mer eller mindre samma som T7, men med mer information på Systembolagets hemsida
T7 = Vinkällarbutiker (Göteborg, Malmö och Stockholm)
T9 = Valfritt för butik att hyllföra. Kan av kund beställas styckvis i samtliga butiker

Då var det äntligen dags! BrewDog Bar Göteborg slår upp portarna på torsdag och det verkar efterlängtat även på Sveriges framsida.

Ambitionen att öppna BrewDog Bar Göteborg innan 1-årsdagen av BrewDog Bar Stockholm fanns in i det sista, men dessvärre missades detta med ungefär en vecka när de nu öppnar den 29 maj. Göteborg ses av många som craft beer-meckat i Sverige och nya riktigt bra bryggerier dyker upp hela tiden. Stockholm ligger långt därefter även om det såklart dyker upp här också.

BrewDog Bar i Göteborg kommer likt Stockholmssyskonet att endast servera craft beer, det utlovas nolltolerans mot industrilager och så kallad “crafty beer”. Magnus M2 Svensson har haft Göteborgsbaren som sitt lilla kärleksbarn fram till öppnen och jag bad han berätta om lite om baren och sin syn på craft beer:

“Det är idag ganska enkelt att till och med på de sunkigaste haken hitta en Punk IPA eller Lagunitas IPA tack vare Spendrups avtal med för dessa två öl, men tvärtom finns det otroligt få ställen som helt och hållet inriktar sig på craft beer. Jag kan inte räkna upp fler än en handfull ställen i hela Sverige som inte har en eller två industrilager påkopplade med rättfärdigandet att de tjänar mest pengar på de ölen och de betalar för att man ska kunna ha ett bra sortiment av craft beer. Vi är otroligt stolta över att vara helt obundna, helt osponsrade och vi äger vår egen fatanläggning där vi själva bestämmer vad vi kopplar på – har du en riktigt passionerad syn på craft beer så kopplar du inte på det som tidigare kallades “öl“, dvs industrilager”

BrewDog i Göteborg känns verkligen som en BrewDog bar, med liknande inredningsdetaljer som de andra barerna men med lite nya coola detaljer som t ex väggar späckade med konst från Johanna Basford, som har designat t ex Sunk Punk, Mixtape 8 och Old World serien till BrewDog och som numera faktiskt är gift med James Watt. Man har arbetat mycket med att optimera bardelen till att kännas luftigare än Stockholm, vilket verkligen märks – sen kan man ju anta att en lönefredagskväll kommer vilken craft beer bar som helst i Sverige att vara fullknökad.

En detalj som verkligen sticker ut är det separata provningsrummet som rymmer upp till 24 sittande gäster. Där lovar M2 att det kommer att hända en hel del roligheter och man kan även som större sällskap boka detta för en helkväll. På väg till denna chambre separée passerar man toaletterna som i sann BrewDog-anda har sin egen personlighet. Utan att avslöja för mycket är det en skön mix av retro TV-spel, öl och världens kanske nu mest underliga/oväntade kultur – Bronies.

På öppningen på torsdag kommer man att köra 18 olika BrewDogöl på fat, och allteftersom de tar slut kopplar man på antingen ett gästfat eller ett nytt BrewDogfat, då hälften av faten alltid kommer att bestå av BrewDogöl. M2 utlovar nyheter varje vecka både på fat och flaska och arbetet med att sniffa upp nya feta och intressanta öl och samarbeten pågår dygnet runt. “Vi har ett samarbete på väg som kommer att ge oss fenomenala fördelar ölmässigt, men allt som innefattar alkohol i Sverige är omgärdat av en enorm portion byråkrati så det är både komplicerat och tidsomfattande. Ni lär märka när det är klart” kvittrar M2.

Köket är i skrivande stund i full fart med att laga upp menyn och vi fick ett smakprov på en del i förra veckan, vi snackar riktigt härlig rustik husmanskost blandad med ett par klassiska pubrätter. Allt lagat med kärlek och riktiga råvaror hela vägen från grunden.

BrewDog Bar Göteborg på Kungsgatan 10 öppnar nu på torsdag kl 16:00 och kommer att ha öppet alla dagar i veckan utom söndagar.

Så har sverige äntligen fått en berliner weisse som släpps mer komersiellt och åter är det Dugges som står bakom den. Berliner weisses är en ölstil som åter har fått ett uppsving de senaste 2 åren och mycket tack vare amerikanska bryggeriers driv med att alltid erbjuda något nytt och gärna annorlunda. Ölstilen är dock bra mycket äldre och geografiska ursprunget är inte i USA utan i Tyskland. Berliner weisses brukar vara otroligt läskande, ha en trevligt låg alkohlstyrkan men vissa kan nog uppfatta den som lite konstig.Våra gästskribenter från Ölitisterna skrev i fjol en artikel om ölstilen och dess ursprung vilken jag tycker att ni kan läsa om ni vill lära er mer om ölstilen och vill veta vad ni kan förvänta er.

Dugges var det nu. Tidigare har man släppt ett par flaskor Pineapple Sourbé som dök upp på krogar runtom i Göteborgsområdet, men ölet var en one-off och släpptes i väldigt begränsad upplaga. Jag minns den som söt, sur och härligt syrlig med bra fruktighet och mycket potential. Dock skulle det ta fram tills 2 juni innan vi får en svensk berliner weisse på Systembolaget. I T5-modulen släpps då 10.000 stycken 33cl stora flaskor Dugges Bärliner. Ölet är ett syrligt veteöl som fått en bra dos hallon tillsatt genom hela bryggprocessen, är 3.6% stark och kostar 24,70 SEK per flaska. Vill ni veta om ölet finns i just din butik kan du kika in Systembevakningsagenten, du kommer också att kunna beställa hem flaskor från varudepån ifall din butik inte får in den.

Dugges Bärliner

Utseende: Varmt orangeröd vätska som påminer om zoo-godisar, litet ljust skum som dör till en plan yta.
Doft: Syrlig vete får sällskap av syrliga halvmogna hallon, sommarblomster, fruktig citronsaft och sommarbär. Vinösa bär som drar åt fruktvin, väldigt fräsch doft.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra, rätt mild i kroppen men härligt små bubblor som ger en lätt mousserade känsla. Citrus, ljusa blommor och jordgubbs- och hallonpurée dominerar smaken. Jämfört med andra öl inom stilen är det mindre “lakto” och mer vild amerikansk veteöl med otroligt härliga hallon. Laktosyran känner du bitvis baktill, bakom bären men bara i små doser.

Betyg? – Bra/Bättre. Som en syrlig fruktöl är det här väldigt gott med fräschör, vinösa bär och vuxna syra – men som berliner weisse hade jag nog velat ha lite mer variation och mer laktosyra. En perfekt öl på sommarbjudningarna och som komplement till sommarens bål eller en annan sommarfavorit – Brooklyn 1/2 Ale. Som berliner weisse är den bara bra, men som sommaröl är det här utmärkt och rekommenderas!