MankerBeer.com

Finally, here it is. The first official MankerBeer article on the pre-Copenhagen Beer Celebration 2013 reporting. As both we and CBC announced earlier we at MankerBeer will report before, during and after the celebration – all for you to enjoy, hopefully whether you are to attend or not.

Right now we are working day and night to finish our pre-CBC interviews and articles and our hopes are to start the celebration by April 15. If you have any ideas for topics, people we should interview or questions for anyone involved in CBC – send us a comment, email or post something at our Facebook page. We’d love to hear from you!

One of the interviews that have been completed and which will be among the first to be published shortly is with Cigar City‘s brewmaster Wayne Wambles. This great fellow did not only give us an insight in the life at one of the top breweries in the US but he also shared a sneak peak of what they will pour for us beer freaks.

MB: What should beer fans really not miss at Copenhagen Beer Celebration?
WW: […] We are going to be pouring a three year vertical of Hunahpu’s Imperial Stout […]

Yeah, that’s right! Not only one Hunaphu will be found at CBC, but three! As the idea of CBC is to pour different beers throughout all three sessions we do not yet know when these rarities will be found – but if you are one of the “pinks” you can count yourself lucky. You will have access to all sessions and won’t miss a thing, as long as it doesn’t run out immediately, which dragon babies like this might do!

If you don’t already know about this amazing beer Wayne describes it like this;

“Pours extremely dark in color with a brown head with notes of big chocolate and espresso, moderate notes of vanilla and cinnamon and a mild tinge of tobacco and chilis. The flavor opens with a big blast of chocolate and moderate espresso with elements of dark toffee and interjecting threads of vanilla with lingering hints of cinnamon and tobacco and chillies notes with a mild scoville heat in the finish.”
-Head Brewer Wayne Wambles

Det har varit snällt på sistone, eller jag har snarare försökt att hålla mig från de värsta utbrotten då man ändå bara blir ifrågasatt. Manker Lackar handlar inte om rätt eller fel utan är snarare mina spontana “outbursts” på olika saker, ibland är jag ute och cyklar och då är det kul att se att det blir lite gnabb och diskussion om det. Det är diskussioner som också för utvecklingen framåt, vågar vi inte diskutera eller ifrågasätter saker eller det status quo vissa har inom ölvärlden – ja då får vi skylla oss själva kan jag tycka.

Tar vi till exempel det här klippet från i påskas lär Håkan Larsson oss att underjästa öl kallas ale och att USA inte är kända för sina öl. Jag stängde av efter den biten (cirka tre minuter in i klippet..) då jag var nära på att slå sönder musen till min laptop. Faktafel är inte ovanligt och jag vet själv flera dröser med inlägger jag själv har skrivit där läsare kommenterat att jag slungat mina fakta fel – något jag tacksamt bemött och direkt ändrat i de texterna. Vissa kan allt, men de är få och andra lär sig och då genom ett utbyte av erfarenheter och kunskap kan man mötas för att lära sig mer om allt som rör öl.

Men hur får man jobbet som dryckesexpert på en tidning? När jag satt på skribentprovningarna på Systembolaget med vinfolket var de förfasade över att man skulle skapa en speciell ölskribentprovning. Plötslig skulle ölen ta slut, bloggare och webmedia var ju på låtsats och tvi vala – vad kan dessa personer? Omedvetna om vilka jag och M2 var så fick man höra både den ena och den andra felaktigheten om öl – men då de alla hade ungefär samma bakgrund och kunskap om öl så var det ingen som kunde säga emot, vi själva satt mest och fnittrade. Här har vi åtminstone ett brott i det status quo som vinfolket länge har haft på kunskap om all dryck, inklusive öl. Öl tar plats och de som skriver eller kan saker om öl börjar få mer och mer utrymme – nästa steg hoppas jag blir att uppmärksamma öl även i andra media. SVT har ju sin nya ölseria – Den stora ölresan – som snart kommer att börja och jag har pratat lite med de som har varit med i den, eller som på något sätt varit inblandade i hur den blivit. De har alla varit positiva till att SVT har velat ha en mer mogen och seriös approach på vad de gör, om än kanske lite kort. Missa inte 1.20 in när ni ser Göteborgs ölkrogsprofiler sitta och prova öl. Här har vi en genomtänkt och förhoppningsvis välgjord serie om öl som kommer att ge mer glädje än vad klippet ovan och andra likt det har gett på mycket länge. Allt som krävdes var en bra idé och några (SVT) som vågade lyssna på den och ge grönt ljus för den – cred till er!

Bilden (från humorsidan på Instagram med samma hashtag) här ovan till höger rätt målande och för bra för att låta bli att posta – trots att den då inte är på riktigt (eller?) – Bengan har 20.000 prisvärda minnesluckor från 20.000 födelsedagsfyllor på prisvärda viner. På det seriösa planet skulle jag faktiskt vilja fråga honom hur ofta han köper öl på Systembolaget, vilka han köper och vad han tycker när han dricker dem. Jag tror inte han köper så mycket öl på Systembolaget ser ni..

Anyway, den 19e april kommer ni att höra folk prata öl i ett visst media och om det skulle sägas fel saker önskar jag att någon påpekar det. För får ursprungspersonerna av felaktigheterna aldrig höra att de har fel – hur kan de då ta åt sig och lära sig? All den feedback som är inskickad till Expressen och TV 4 – får Lasse Råde och Bengan-och-Steffo någonsin den? Eller förbli det bara tomma ord? Hur kan vi skapa en plattform för diskussion med de personer vi inte är nöjda med, kan de skapas och vem kan skapa dem?

Det sägs ibland att man inte bara ska raljera om saker utan att ha en poäng eller åtminstone ett förslag på förbättring. Att skrika och klaga kan ofta vara en förutsättning för att en grund för vidare debatt ska kunna ske och det jag undrar är om vi funnit en sådan grund? Har ölfantaster inom krog-, dist.- och konsumentvärlden nu börjat etablera en mer enad förståelse och önskan om förändring? Eller krävs det också något utomstående – såsom SVT’s nya serie? Något om inte är partiskt som när jag skriver den här svamliga lackningen eller när Steffo in i det sista försvarar sig på Twitter att det minsann är spritad öl han drack. Jag hoppas det, av hela min fördärvade lever.

Har ni också funderat på det där med att lagra öl på träfat? Varför använder vissa amerikanska ekfat medan andra föredrar franska? Varför smakar vissa socker och ananas medan andra har inslag av honung och smör? Hur påverkas ölet av den process faten genomgår och vilka faktorer är det som ger ölet dess olika karaktär?

Firestone Walkers bryggmästare Matt Brynildson använder en speciell teknik kallad Burton Union System vid bryggningen av sina öl. Ett sätt att på ekfat säkerställa en jämn jäsning genom att få väck skummet från jästen vilket har födelarna att ölet jäser stabilare, ölet blir dessutom både klrare både vad gäller smak och utseende. Idag är man troligen ensamma i USA om att använda systemet, men det är inte det enda de använder träfat till. Nyligen öppnade Matt och hans team upp sitt tills nu “hemliga” fatrum – Barrelworks.

Barrelworks is the mothership of our growing barrel-aged wild beer program, which includes revolving creations such as Lil’ Opal, Sour Opal, Rufus, Reginald Brett and others—all created by secondary microflora fermentation in the barrel. These beers are our twist on the Belgian sour beer tradition. They are aged in a variety of American, French and Hungarian oak barrels, many of them inherited from wineries such as Opus One, Halter Ranch and Chamisal. The program also includes barrels retired from the Firestone Union oak barrel brewing system, as well as occasional bourbon barrels.

I samband med Barrelworks har man också tagit fram en väldigt användbar guide över hur lagring på olika typer av ekfat ger vissa smaker. Fräcka som vi är så har vi snott guiden för att kort och opedagogiskt gå igenom de olika stegen. Ett bra första steg är att innan ni går vidare till ekfatslagring och smaker först läsa  den här pdf’en som kort går igenom vad ek och ekfat är.

Först ut är en kort genomgång av de typer av smaker du kan tänkas finna i ett o-/rostat ekfat.

Beroende på hur länge fatet har bränts och hur länge ölet har lagrats på fatet så kan man känna alltifrån popcorn, kakdeg, äpplen och bränt socker . En bra övning att göra hemma är att ta ovan smaker och positionera dem på skalan längre ner för att se vilka smaker ni tror är vanliga vid olika rostningsgrad.

Steg 2 visar hur mycket och vilken karaktär ölet får beroende på tiden den lagras. Ofta är det vid det här steget vi kan identifiera bryggerierna som känner sina fat och har gyllene fatfingrar och parningen av rätt öl med rätt fat under rätt tid. För visst har man provat öl med en för lätt och ljust kryddig finish där man kanske hade önskat en rökigare och mer markerad fatkaraktär. Vet man istället hur ekfat förändras och utvecklas så förstår man också mer av anledningarna till varför ölen man dricker smakar som de gör. Passa nu på att läsa pdf’en på länken här så går vi sedan vidare in på vad som faktiskt sker med träet.

Beroende på åldern och storleken på träfatet kan man därmed beräkna, åtminstone på ett något sådär, hur mycket träkaraktär ölet kommer att få. Vi såg också att temperaturen i sig har varit det som påverkat karaktären på träet, ett hårdare bränt fat får inte helt otippat en kraftigt rökigare smak medan de mildare brända faten får mer mild pepprighet. Vad är det då på molekylär nivå som faktiskt sker med ölet? Vad sker när man värmer upp trä och hur kan det i sin tur ge karaktär på ölet?

Fortfarande inte övertygad med effekten fatets “bakgrund” spelar in på ölet? Firestone Walker har två bra grafer vi vill lyfta fram: Den första ger en överblick av fatets utveckling över tid kontra värme medan den andra tydligt visar vilka processer som sker när och vid vilken temperatur. Här åskådliggörs rätt tydligt när ett fat börjar bryta ned tanninerna eller när vanillinet börjar dyka upp. Med andra ord ser vi nu effekten av de två faktorerna tid och temperatur – i alla fall vad gäller tillverkningen av fatet. Sedan kommer tid, temperatur och rostningsgrad i sin tur att inverka på ölet på ett liknande sätt.

Den avslutande bilden kanske inte säger alltför mycket och kanske kräver lite vidare googling, men ger ändå en överblick över de olika kemiska beståndsdelarna, deras inverkan på ölet samt varifrån de kommer.

Sådär, där har ni en rätt enkel grundkurs i smaker och ekfat, nu är det bara att släppa på vildjästen och börja skapa era egna häftiga suröl. Detta får ses som en oerhört enkel, opedagogisk och rakt-på-sak-genomgång som vi hoppas att vi kan fördjupa framöver. Kanske har ni redan nu lärt er något nytt? Har ni missat länkarna för vidare information så har ni annars det att se fram emot.

Kunskap kanske inte alltid är makt, men vi är säkra på att kunskap skapar merintresse!

Get your hop fix on, baby. Om du kan relatera till frasen “when a double IPA just isn’t enough.”så vet du att du har passerat det som Vinnie Cilurzo från Russian River och Matt Brynildson från Firestone Walker 2005 kallade ‘the lupulin threshold shift’. Det de båda bryggarna klurade på och som Martha Harbison på BeerSci nu funderat vidare på är ifall humle på något sätt kan vara beroendeframkallande för en människa.

Humlefantaster vill ständigt prova mer, prova nytt, prova annat så länge de får sin humlekick, inte heller sällan att de triggar ett behov av att behöva mer av allt på en och samma gång. Enkelt och kort svarat så är det inte möjligt att bli fysiskt beroende av humle – det finns ingenting i humlekotten som likt nikotin eller olika typer av droger skapar ett beroende. Humlen har ingenting som påverkar receptorer i hjärnan som släpper lös dopamin för att frammana samma tillfredsställelse som när du dricker kaffe, alkohol eller tar en pipa tobak. Det psykologiska och fysiska kan i vissa fall också leda till olika typer av psykologisk triggning, t.ex. som vid hetsätning där dopamin åter spelar en viktig roll. Martha poängterar dock att det inte kan ske med humle – du kan bli beroende av alkoholen i öl, men du kommer inte att få någon dopaminkick av humlen i sig.

Vad man istället kan undersöka vidare är om det kan röra sig om anpassning och tillvänjning. Anpassning är när din upplevelse av en smak, doft eller liknande ebbar av i takt med att du utsätts för det. Det tar bara någon minut och kan gå över på någon timme. Tillvänjning å andra sidan är när det du utsatt dig för under en längre tid ändrar känsligheten för det du upplevt. Som exempel nämner Martha salsa, som är som värst de första 15 minuterna men där du sedan vant dig vid hettan (anpassning) och där tillvänjningen av salsa gör att du inte kommer att uppleva salsa lika starkt som vid första tillfället.

Humle fungerar lite annorlunda då det både vänjer dig vid beska, men också utsätts för smak och doft som härstammar från humlen. Trots det så har det inte kunnat påvisats att humle i sig är direkt beroendeframkallande, även fast det finns indikationer på att du till en viss grad kan anpassa dig vid beska och även vänja dig vid att uppleva humlens karaktäristiska element. Sedan bör vi så klart lägga till viktiga yttre faktorer som öldrickarnas smak- och doftpreferenser, trender, hype och annat som också lär spela in på hur olika personer “faller” för humletrenden – men detta är en annan typ av diskussion och rör inte det vetenskapliga i om humlen i sig har beståndsdelar som fäster sig i humlenerven.

Så alla ni (andra) humlefantaster – fortsätt dricka all form av humlad öl, ni löper ingen risk att hamna i ett livslångt beroende. I alla fall inte på grund utav humlen. Snarare har jag hört att humle botar all form av sjukdom och krämpor… eller var 1’a april i måndags?

Jag är hemskt ledsen om vi åter blir lite Stockholmifierade här för stunden, men jag tror inte att vi enbart själva är att skylla. Utan i vanlig takt så är Stockholms ölkrogar i framkant vad gäller att styra upp middagar och större events. Nu kommer till exempel brittiska Thornbridge ha ölprovningar i både Malmö och Göteborg framöver och till En öl och Whiskymässa i Göteborg nästa helg har man fått dit den trevliga och väldigt duktiga bryggaren Menno Olivier från De Molen – så det händer saker ute i landet. Har ni mer events, beer dinners och annat vi missat – vare sig det är i Stockholm eller i övriga landet? Så messa oss här eller på Facebook – vi vill ju inte bara skriva om Stockholm!

April, ölmiddagar och Stockholm var det.. Det sker lite allt möjligt i april och den första middagen är redan nu på torsdag, vi drar en kort sammanfattning fört att pejla läget..

4/4 – Så är det dags för den nu slutsålda middagen med Dogfish Heads Sam Calagione på Oliver Twist. 5 rätter med lika många öl från Sams Ancient Ales-serie ska provas igenom.

10/4 – Prisvinnande och uppskattade kocken Norbert Lang gör åter ett gästspel på Bishops Arms Folkungagatan där han annordnar en 5-rätters middag med tillhörande dryckespaket med öl från Brill & Co och whisky från Glenmorangie. För det billiga priset av 795 :- får du förutom öl från Mikkeller, Ayinger m.fl prova på rätter som anis- och fänkålsdoftande nässelsoppa, rökt laxtartar, pocherat ägg samt tobaksglass, varma körsbär med svartpeppar, tjärsirap, mandelflarn…. biljetter och mer information finner du här. Det som gör Norberts middagar spännande är att han inte är en bryggare med ölet i fokus, utan han är en kock där maten står centralt men där ölet sedan kan komplettera eller kontrastera hans skapelser – jag är hungrig redan nu för kom igen tobaksglass låter sjukt häftigt.

19/4 – Samma krog som ovan annordnar en beer makers dinner med Menno Olivier från De molen. Fyra rätter och fem av hans öl utlovas, allt för 695 kronor. För att boka in dig och/eller få mer information så finner du det eventet här. Hans senaste “BMD” i Sverige, på Gastro i Helsingborg var otroligt uppskattad och både maten och ölen var i toppklass – den här middagen kommer inte heller att göra någon besviken.

22/4 – Garrett Oliver från Brooklyn Brewery kommer åter till Sverige på besök, och denna måndag kör han en väldigt intressant midag på Akkurrat. 1.100 kronor betalar du för 9 rätter och lika många öl. Temat är “svenska klassiker” med rätter som rotmos och fläsklägg, kroppkaka och tunnbrödsrulle med “extra allt”. Garrett är ett fullblodsproffs på att underhålla en publik och kan prata på i timmar om allt och ingenting, så missa inte chansen att få äta svenska klassiker och dricka de mer speciella ölen ur Brooklyn Brewerys portfölj.

Samma vecka kör Garrett också ölmiddagar på Urban Deli och American Table, men i de fallen kommer mer information framöver, samma gäller för middagen/ölprovningen som hålls i Göteborg i slutet av samma vecka.

Har ni mer events, beer dinners och annat vi missat – vare sig det är i Stockholm eller i övriga landet? Så messa oss här eller på Facebook!

Out of courtesy to the non-Swedish speaking persons we meet and interview, all of our international “MankerBeer Meets” are published in English.

____

Few are the beer interested swedes that have missed this week’s big thing – Sam Calagione of Dogfish Head Brewery will come to Sweden and the beer bar Oliver Twist for a beer dinner, followed by a friday brew session with Nynäshamns Ångbryggeri. The brew session will result in the next chapter of Dogfish Head’s Ancient Ales series where Sam together with Dr. Patrick McGovern tries to “rebrew” ancient recepies based on the findings and residues from old kegs and bottes. The beer that will be recreated at Nynäs has been the project of Lasse Ericsson, brewer at Nynäshamns Ångbryggeri and Dr. Pat and is taken from a 3,5000 year old Danish drinking vessel made of birch bark and will be a 10% ABV strong traditional ale named Kvasir. Except for birch bark the wheat wine-style ale will host lingonberries, cranberries, myrica gale, meadow sweet, honey and yarrow – all traditional Scandinavian ingredients.

In Norse mythology, Kvasir was a being born of the saliva of the Æsir and the Vanir, two groups of gods. / Wikipedia

Already back in 2005/2006 a meeting between Sam and Jörgen ‘Jugge’ Hasselqvist from Oliver Twist resulted in a beer, back then Sam needed cloudberries for the Arctic Cloudberry Imperial Wheat, but this time around Jugge has merely functioned as the matchmaker – which all Swedish beer fans appreciate and are thankfull for.

How can one not find both the beer dinner and brew session proof that Sweden is establishing itself as an internationnal beer country? We at MankerBeer.com really felt need to check with Sam what is happening over in Delaware since we last visisted and had a beer with Sam in 2011 and managed to catch Sam between all his trips for a quick interview.

MB: The new warehouse is finally on the go, how much does it mean for you and DFH to finally be able to make this expansion?.
SC: It’s critical to our continued growth. Thanks to the grassroots consumer demand dogfish has enjoyed double digit sales growth for 14 straight years but we are out of brewing capacity. Once the new brewhouse an bottling line come on line late Summer we will be able to grow from 200,000 bbls to about 600,000 some day in the future.

MB: With both the Ancient Ales series, but also with other DFH beers you have dared to let the brewers experiment a lot with different ingredients and beer styles; but have you had any plans to brew more traditional European beer styles like gose, steinbeer or maybe a grätzer etc?
SC: We did a smoked-hop goze brewed with Atlantic Ocean water. Also a Sahti, we will continue looking backwards for creative inspiration at the same time we look forwards.

MB: Do you see any trends in what people drink; have we moved from lager beers to hoppier ales and what would the current trend be?
SC: Hop-forward beers will grow for years to come. So will wood aged beers and adventurous beers that have culinary ingredients. Food-centric beers as we like to call them.

MB: Do people dare to try what is “different”?
SC: More and more everyday and the Internet is the catalyst that lets them find, share, and celebrate them.

MB:  You are coming to Stockholm of all places for the Beer Dinner at Oliver Twist together with Pat McGovern. How come the Swedish beer lovers finally will get a chance to try some DFH?
SC:  I have heard greatthings about the Swedish beer and I have know and respected Jorgen for years.

MB:  So what can we expect at the Beer Dinner; what beers will blow our minds?
SC: Everyone has different favorites but Midas Touch is generally the most beloved. The recipe is base on evidence found in a 2700 year old tomb in Turkey believed to belong to King Midas. It has white muscat grapes , wild flower honey and saffron in it.

MB: When we visited the brewery in November 2011, we sat down with you and asked what the perfect cheese pairing would be for the DFH 120 Minute IPA (a strong blue cheese was suggested, and offered), which worked very well. What food and beer pairing would you say is your own favorite?

SC: The easiest winner is a high cocoa content chocolate Barr and a dark toasty stout like our 18 percent abv World Wide Stout.

We greatly appreciate that Sam took some time off to answer our questions and all of you beer geeks out there – be sure to be at Oliver Twist on Thursday. The beer dinner is sold out, but Sam and Pat will answer questions and hang around after the dinner. So see you there!