MankerBeer.com

Det har varit lite sommarstiltje här på MankerBeer på sistone, precis som det brukar vara under sommarmånaderna men något vi tänkte ändra på. Då vi redan har en bas i Stockholm och en filial i Göteborg (Surisarna) så tänkte vi att det vore passande med en representant i Malmö. Därför kollade vi med vår gästskribent och gode vän Balder ifall han var redo att ta steget över från gästskribentsidan och andra skribentuppdrag för att ansluta sig till MankerBeer. Så ja, här har ni Balder – välkommen!
/ Manker

Naturligtvis säger man inte nej till det och nu har ni mig här. Vad ni kommer få av mig, vem jag är osv det ska vi nu ta reda på.

Redan 2012 började jag som gästskribent här på MankerBeer. Tidigare höll jag till på Ölrådet.se (vilket jag fortfarande tillhör då Ölrådet är en klubb för noga utvalda personer). Ölrådet startade vi upp 2008 och år 2009 startade vi en blogg, på den tiden fanns det inte så många ölbloggar och med åren så blev det mer och mer skrivande. Från de åren kommer folk nog mest ihåg mig för alla dessa ofantliga julölsrecensioner, något ni lär kunna få även här.

Nudå? Jo jag är en 31 årig småbarnsfar som dricker mycket god öl och uppskattar det goda i livet. Rund mage vittnar ofta om just detta! Bor i skatteparadiset Vellinge 2 mil utanför Malmö. Jobbar med logistik och är under augusti – november mer eller mindre som försvunnen från jordens yta då jag har fördelen att jobba med en av världens största klädesfirmor och deras julkampanj är ganska mäktig.

Personligen är jag rak och ärlig, spontan, ganska rolig och givmild. Jag är skånsk, högljudd och bufflig. Upplevs som arrogant och skrytig innan du lär känna mig.

Jag ska vara ärlig, jag kan vara lite provokativ ibland för att skapa fram en debatt, jag är dock väldigt principfast och står för mina åsikter kontroversiella som okontroversiella. Det får ni helt enkelt leva med, uppskatta eller helt enkelt bara skratta åt det. Det är upp till er som läsare.

Förutom mina knasiga upptåg (se Krö(ni)ka med Balder) kommer ni att få lite mer fokus på:

· Skåne vilket är främst Malmö, men även dess omnejd med Köpenhamn som nära utfall.
· Att byta öl, något Surisarna behandlat men kommer att fortsättas på av mig tillsammans med Surisarna
· Vintageöl, jag känner Knut Knutsson och han har den mest imponerande ölsamligen jag känner till!
· Förhoppningsvis lite matlagning till ölen, det är en sak jag gärna tar till en ny nivå med lite mer vågade och roliga tips på både mat och öl
· Julöl. Varje år i november/december förr om åren fullständigt mörbultade jag kroppen och gick igenom samtliga julöl som släptes på systembolaget plus en hel del annan julöl som jag fått tag på via annat håll.
· Kändispanel, provade på en tidigare ölsida att ha en panel med lite aktuella människor som har med öl att göra. Detta var riktigt roligt och det kommer att komma en per månad vid normala veckor och 2 gånger per månad om det verkligen händer mycket i ölväg på nästa.
· Hembryggning? Nja, vi får väl se. Det finns så otroligt många bra hembryggarbloggar. Dock kan det nog komma lite mer från mig gällande hembryggarfestivaler osv.

Det var väl lite om vad ni nu kommer att få. Är det något ni saknar i ölbloggarnas värld, eller något ni saknat att höra från i skånetrakten? Hör av er!

Stay classy Sverige!

/Balder

Ja det var ett tag sen nu. Vi har dock spelat in en ny film till er som var… intressant. Lär ta pågarna ett tag att klippa allt råmaterial.

Idag, på MankerBeers 5-årsdag så bjuder er på en annan film ur arkiven och förklara hur det egentligen går till när MankerBeer ger sig ut på sina upptäcktsfärder. Detta är en sann historia sett från insidan, utan att spoliera sanningen om vad som verkligen hände den där dagen den 25 augusti 2012.

Det var med andra ord en sensommar för två år sen. Manker och M2 satte skutan nedåt till Skåne och ett par hus i Sveriges Monaco, Vellinge. Bjuder på en exklusiv bild från inspelningen till SBWF 2012 års video, på tal om video.

Vi var ett par som samlats för att inmundiga kräftor och lite trevlig öl. Det tog ungefär 10 minuter innan snapsvisorna var utbyta mot grova bröl till Joddla med Siv och allmänt bonnigt beteende. Den högt limiterade tradeölen varvades om vartannat och efter ett tag började det regna flaskor och kräftor, främst från en av Mankerskribenterna (numera med ett uttryck för denna grad av berusning).

Klockan fyra (ja klockan 16.00) var misären total när den hemmakryddade snapsen kom fram. Överdrivet torrhumlad av Manker och naturligtvis mer lik en grön sörja, det var det eller en annan Skånskt hemkryddad snaps med naga chili som fick folk till tårar. Att den senare skulle jämföras med några flaskor Sink The Bismarck gjorde det inte bättre. Att gästskribentfyllot (undertecknad) naturligtvis bestämmer sig för att halsa en flaska gjorde att han föll bort bara timman senare, för att sen likt Jesus återuppstå tillsammans med en Cantillon Vigneronne från 2005. Se själva.

Här gick det än mer utför. Manker härjade och krossade glas, M2 härjade än mer och kastade mat och flaskor (ett par månader senare upptäcktes de sista flaskorna), Balder däckade, Henning spelade luftrumor likt en besatt, Jonas Stroh grät (tårar av lycka säger vi..), Röstlund hälsade på vasken, Almryd gick på makrolagern och ett par stycken åkte hem innan klockan var åtta. Efter detta är det bara en ända stort svart hål, ingen vet vad som hänt.

Vi vaknar på morgonen, Manker och jag började städa och likt två zombies letar vi föda. Vilse, min älskade och då gravida sambo, kom hem öppnade dörren, vände på klacken och gick. Öppnade dörren igen och sa, ”Balder, jag åker hem till mina föräldrar ett tag och du det ligger någon i svinstian”.

Där har ni det, mycket kortfattat om hur det verkligen går till när Sveriges bästa ölblogg ger sig ut på tur. Med andra ord, man kan lita på dem, för ölen har de druckit…

Nu ska vi se till att Surisarna sätter Cantillonflaskan i halsen, för nu ska vi skapa vår egen Mamouche! För er som inte känner till Mamouche så är det en öl av belgiska lambicbryggeriet Cantillon som har gjort en lambic med fläderblommor. En av mina absoluta favoritöl och det var en kväll då jag bara kände att “nej fan jag måste ha en Mamouche”.

Tyvärr så gapade Mamouchehyllan tom och jag började klia mig lite i skägget och såg en liten Geuze Tilquin ståendes. Ja va fan man får väl nöja sig med en geuze en kväll som denna tänkte jag….eller? I köket hade jag ju en flaska med koncentrerar flädersaft. Ja va fan ner med lite saft i glaset och sen på med geuzen och det var ta mig fan magiskt. Stannar min hjärna där? Nej, här ska det blandas öl!

Jag döpte snabbt ölen till Tilqouche så ja va fan om man gör det med en Duchsesse de Bourgogne. En flamländsk rödöl i stil med Rodenbach Grand Cru som man finner på systembolaget. Detta borde passa ganska väl kan man då tänka. Men herregud vad räligt detta är. Den mjuka underbara Duchessen med sin smak av balsamico  mot den beska och ändå söta saften blir till en vedervärdig sörja.

Vad provar man mer med? Barley wine kanske? Ja för fasen fram med Bötet Barley Wine från Nynäshamn. Ett Barley Wine i engelsk tappning då den inte är fullständigt fullpackad med humle utan mer fokuserad på malten. Fikon, aprikoser, karamellsötma och en maltsöttma till den unika smaken man får av en fläderblomssaft med den söta beskan. Men nä, det finns ljuspunkter i att det beska från flädern väl kan passa in i detta öl, men då Bötet redan är en söt öl så blir detta en sockerbomb. Men om ni på Nynäshamn får för er att läsa detta så vill jag ha lite royalty när ni brygger en fantastisk öl, för potentialen finns där!

Här tar mina ideer slut, för jag ska snart träffa Manker och då vill vi att ni tar fram en öl som vi tillsammans ska dela i ett avsnitt av MankerBeer TV. Det kommer att bli ett “all-star avsnitt” med det vidrigaste jag har gjort.

Förresten, om någon har en Shipyard Applehead att donera så lovar jag att Manker och jag gör om denna klassiker.

Ja då var det dags att lämna julen bakom sig och återkomma till den verkliga världen. Dags att berätta vad för dumheter jag har haft för mig i jul. Jag har ätit en massa julmat och då har man ju naturligtvis käkat en massa gröt.
 
Jag drack en Ris a la male från Mikkeller och blev inspirerad. Ha, jag ska skapa min egen risgrynsgröt. Det jag har gjort är att jag lagt upp en skål med gröt och blandat den med öl, inga konstigheter.

Dagens lineup av öl är:
Allagash Black, en belgiskt stout.
St Louis Framboise, en sötad hallonlambic.
Deschutes The Abyss från 2011, en maffig amerikansk imperial stout.
Jester King Le petit Prince, en farmhouse ale från Texas, en av de bästa mellanölen som exiterar.
Sierra Nevada Torpedo, kort och gott en IPA.
 

Kriterierna blir utseende, doft, smak, magkänsla (ett snällare ord för spykänsla och är det  kriteriet som kan ge minuspoäng).
 
Jag började med Allagash Black för det är nog den som jag förväntade mig skulle bli konstigast.
Utseende: Gröten blev lite grådassig och tråkig att titta på, men det är trevligare än den vanliga vita sörjan. Utseende 2
Doft: Doften var mystisk, den gräddiga risgrynsgröten mot den vinösa och fortfarande aningen rostade doften och minimalt med kaffe. Ja det blir faktiskt inte helt tosigt. Men ändå inte helt perfekt. Doft 4
Smak: Smaken är sämre, det var en väldigt vinös smak med den utblandade gröten. Nej det är inte alls gott. men vad förväntade jag mig? Smak 2
Magkänsla: Magkänslan är egentligen inte mycket att tala om. Detta är riktigt jävla äckligt, men det är inte så att jag vill kräka av det. Magskänsla 2
Totalpoäng: 10
 
St Louis Framboise
Detta är ju egentligen en så kallad no-brainer, söt hallonlambic till gröten. Som barn hade man ju saftsås, så detta måste ju bli kanon!
Utseende: Utseendet är elegant, den rosaröda lambicen mot det vita ger en härlig julkänsla och att det dessutom bildas ett litet kolsyrehoppande skum gör det bara mer effektfullt. Utseende 5
Doft: Doften är även den väldigt fin, det är en del hallon som man redan i doften känner kommer att vara riktigt söta och fina mot den gräddiga gröten. Inte helt prefekt, men det är bra. Doft 4
Smak: Smaken är som en änglasmekning, eller inte. Det är fortfarande gröt och hallonlambic…efter förutsättningarna är det ändå ganska så gott. Faktiskt, jag kan tänka mig att göra detta igen faktiskt. Smak 3.
Magkänsla: Magkänslan är bra, det är ju det söta fina hallonet som ger gröten en fin touch. Magskänsla 3
Totalpoäng: 15
 
Jester King Le Petit Prince
Kan bli precis hur som helst, men jag valde den mest ljusa ölen jag hade att tillgå, bara för att se hur det blev.
Utseende: Utseendet blev nästan som att se urin i en Gustavsbergs urinoarkopp. Det var riktigt vidrigt att titta på. Utseende 1
Doft: När det kommer till doften blir det lite bättre, men det är fortfarande inte bra. Det som är trevligt med en framhouse ale är istället det som fäller den. Jästdoften är så malplacerad att det bara blir fel. Doft 2
Smak: Men värst av allt är nog smaken, “#¤%&/ vad räligt detta är. Det finns inga ord i mitt stora skånska ordförråd för hur detta smakar. Smak 1
Magkänsla: Magskänlan, det är ju en av de mest vidirga saker existerat, sen det där hamburgerhaket utanför M2. Vem fan serverar räksallad (den dåliga typen) på en hamburgare, ja PÅ EN HAMBURGARE! Magkänsla -3
Totalbetyg: 1
 
Jag var tvungen att slå på trumman lite, Sierra Nevada Torpedo borde ju vara något från detta vansinna experiment. den fruktiga härliga IPAn mot gröten.
Utseende: Utseendet, ja då var vi tillbaka till Gustavsbergs urinoaren. Kort och gott, ljus öl passar inte till vit gröt. Det var nästan värre än Le Petit Prince. Utseende 1
Doft: Doften blir inte heller så bra som jag hade tänkt det. Den relativt humlestinna Torpedon blev nu ett litet antiklimax. Det var inte alls så trevligt. Doft 1
Smak: Smaken blir dock trevligare än sin föregångare, det beska och blommiga som man får ut av en Torpedo är nu ändå lite trevlig. Men sen kommer blandningen av öl och gröt. Behöver jag säga mer? Torpedo är inte lika räligt som Le petit Prince, men det är verkligen riktigt riktigt äckligt. Smak 1
Magkänsla: Magkänslan ger även här ett minus, jag är spyfärdig, men inte riktigt lika illa som Le petit Prince. Men magkänslan blir -1
Totalbetyg: 2
 
Sist ut är ölen som jag ändå trodde minst på. En The Abyss från 2011 av Sverigeaktuella Deschutes. En fantastiks öl, som jag sippar på i glas här och efter. Man måste ju få sig en fin liten belöning efter denna hemska upplevelse.
Utseende: Utseendet är läckert, ölet är mörk mörkt brun, nästan svart och kompakt som motorolja. Att det blir ett brunt skum som lägger sig ovanpå gröten ger en härlig känsla. Det blir inte grådassigt som Allagashen, det blir mer som ett konstverk. Utseende 4
Doft: Doften av kaffe, choklad och grädde tillsammans ger faktiskt en bättre doft än vad St louisen gjorde. Jag sitter och småskrattar för detta doftar riktigt gott. Doft 5
Smak: Men smaken är inte något lika uppfriskande som doft och utseendet. Det smakar ändå ganska vedervärdigt. Men det har det mesta andra redan gjort. Smaken är något mer intensivare än Allagash Black men det gör att smaken av gröten dör helt och hållet. Ja egentligen borde det vara ett stort plus, men det förstör lite av det jag skulle göra här. Gröten framhäver en smak av hasselnötter som jag aldrig känt i en The Abyss. PLus i kanten, men denna kanten är brant. Smak: 2
Magkänsla: Magkänslan är inte så trevlig. Jag känner verkligen för att jag vill gå och kräkas lite för att det var så hemskt i jämförelse med ölet. Magkänsla 2
Totalbetyg: 14
 
Vinnaren av detta test blir med andra ord en sötad lambic. Hurra äntligen har jag hittat en användning för den!
 
Nästa gång blir det Mamouche, Mamouche och Mamouche. Men tills dess, skål bönner, imogon lassar vi skit!

Vi kom fram till att det är dags att vi åter tar upp hur kul man kan ha med öl så jag ska nu ha en ny roll som lekledare. Efter varje krö(ni)ka får ni hitta på vad jag ska göra härnäst. Så gör det, våga och utmana mig!

Efter några roliga förslag bestämde jag mig för att prova på att ändra om kända drinkrecept och addera öl istället. Det kanske låter som en dålig ide, men det är ju precis detta min kröka, förlåt krönika, handlar om. Barn här kommer varningen: PROVA INTE DETTA HEMMA! Jag menar det.

Valet av öl drinkar slogs fram med tärning och valet av öl gjordes på bästa möjliga vis genom att jag tog vad jag hittade i hemmets mörka vrå.

Nu tänker ni. Vadå han har ju bara satt i sig lite grann och sen hällt ut skiten. Nej det har han inte. Detta har konsumerats i dess hela form.

Drinkarna blev:
Irish coffe
Strawberry Mojito
Gröna hissen
Howard jones

Irish Coffe

Häll upp 4 cl irländs whiskey, jag hade bara en hemma så en 10 årig Bushmills fick det bli, ner med sockret ner med en Imperial stout som man värmt upp till en 60-70 grader.

Ölet i detta fallet var Pipeworks Coffee break Abduction imperial stout. Blanda på tills sockret löst upp sig. Det var lite svårt med att hålla skummet nere  men när det väl lagt sig så på med vispad grädde och servera med sugrör. Ja sugrör nu igen!

Hur det smakade? Ja vad tror ni? Har ni provat att koka upp en imperial stout någongång och hällt i whiskey med socker? Nej det smakade rent ut sagt förjävligt. Det var maltigt som bara den och starkt som en habanero (i brist på fina ord)! Inte nog med det, jag brände tungan på köpet.

Vilken tur att jag då fått med en kall drink som nästa.

Strawberry mojito

Mixa ett par isbitar.

Muddlaett par nävar med jordgubbar, lite mynta och lime. Blanda ihop med isen och häll på 5 cl med rom. Toppa upp detta med en ljus pilsner, jag hade bara en grön tuborg så det fick bli det.

NU jäklar. Detta blev ju gott. Sött som Sören på Jylland, men det var ju gott. Jag har just uppfunnit en kvinnodrink med öl i. Ölen ger en viss beska som passar till de söta jordgubbarna. Det låter ju helt banalt, men det var faktiskt ganska gott. Rom är ju som bekant gott, även om jag gärna haft annat än Bacardi i drinken nu i efterhand. Ja detta får ni faktiskt prova hemme om ni vill.

Gröna hissen

Klassikern från 80 talet kommer tillbaka. Vi byter så klart ut ginnet och behåller den gröna curacaon. Mina föräldrar hade lite gammal hemma hos sig så jag högg den.

I med 4 cl med öl som i det hastigaste av val blev en Westmalle tripel. 2 cl med den gröna curacon ner med det i ett lags och så ska man garnera med russin.Om allting fungerar som det ska så åker russinen hiss upp och ner i drinken. Gissa om namnet anspelar på det.

Det funkade inte…inte smaken heller. Westmalle tripel är enligt många en ultimat öl. Den ska förbli så. Grön curacao är så jävla äckligt och russinen till gjorde det som ett levandekräkmedel och det var inte långt från att jag gjorde det.

Howard Jones

2 delar Brewdog Walt dickie
4 delar vaniljvodka
Blanda ingredienserna i ett högt glas fyll upp med Sprite pressa i lime.

T-röd med humle blandat med vanilj. Om ni aldrig mått dåligt förr så gör man det nu. Det var bland det vidrigaste jag har druckit i hela mitt liv.

Så mina kära små vänner, nu kanske ni förstår att jag gör precis det ni ber mig om att göra. Så jag ger er min kropp för en dag. Vad ska jag göra med den som innefattar öl.

Blanda sås på den? Laga mat med den? Dricka den varm? Ni har ideerna, jag ger svaren!

Hej.

Jag, Manker och Titte (M2) satt och skrattade åt mitt inlägg om Shipyards Applehead för några veckor sen. Det gick ut på att jag tog denna vedervärdiga dryck och försökte modifiera den. Vi skrattade åt inlägget som ni hittar här.

Vi kom fram till att det är dags att vi åter tar upp hur kul man kan ha med öl så jag ska nu ha en ny roll som lekledare. Efter varje krö(ni)ka får ni hitta på vad jag ska göra härnäst, även om nästa redan är klar. Så går det, utmana mig! Idag börjar vi lite lätt med att prova öl med sugrör. Vilka öl passar sig bäst att dricka ur sugrör.

Valet föll på pilsner, Black IPA, Berliner Weisse, DIPA, Milk Stout och en suröl. Först ut var att prova en pilsern från Tyskland.  Det var dagens törstsläckare när jag passade på att bygga om lite i hemmet. Gilde Ratskeller från Hannover i Tyskland. Först och främst är det skillnad på pilsner och pilsner, detta är ett mindre tyskt bryggeri som man sällan ser utanför Niedersachsen. Pilsnern och dess ganska tunga kolsyrehalt gör det inte extremt behagligt att dricka ur sugrör men fortfarande så att man släkte törsten ordentligt. Betyg Pilsner: 2/5

Jag fortsatte med en svart IPA i form av In the Name of Suffering från stencoola Three Floyds. Den rostade smaken som man annars känner i ölet tappade en del och det blev mer bittert än vad man annars brukar känna. Annars så gjorde sugröret inte ölet sämre. Betyg Black IPA: 3/5

När det kom till Berliner Weisse så plockade jag fram den legendariska Werner & Werner. Ett öl som många har hört om men få har smakat. Efter att ha korkat upp flaskan så satte jag ner sugröret och började dricka. Det tog två klunkar för att inse att veteöl ska INTE drickas ur sugrör. Det kom inte alls till sin rätta och innehållet dracks tillslut ur glas istället. Betyg Berliner Weisse: 0/5

Dubbel IPAn som jag på förhand hade lite föraningar som en ren katastrof visade sig vara dagens utropstecken. Surly Abrasive Ale är ju som många vet en riktigt bra öl sen tidigare. Ja inte trodde jag att det faktiskt skulle bli bra. Man märkte inte någon markan skillnad även om maltsötman inte var lika påtaglig och att det istället blev ordentligt bittert och man kände lite av alkoholen. Betyg DIPA: 3,5/5

När det var stout dags valde jag att ta fram det hypade bryggeriet Pipeworks milk stout Hyper Dog. Det var ett lyckat drag. För det blev som en riktigt god drink. Inte så trögflytande som jag först trodde utan alla smakerna höll sig väl mot hur det var att dricka den ut glas. Ett minis var att ölet kändes lite platt med sugrör. Betyg Milk Stout: 4/5

Sist ut var en suröl och vad bättre än att använda Cantillon Mamouche. Flädersaft ur sugrör är ju fantastiskt gott. Vet ni vad, det är Mamouche också. Herregud, det var nästan ingen skillnad alls. Den underbara syrligheten möter fläderns smak och vis balanserande sötma möts i en ren symfoni. Det var helt klart bäst. Jag kunde inte vara mer nöjd då Mamouche är min favorit suröl. Betyg Suröl: 5/5

Ja barn, då vet ni det. Att vinnaren av sugrörstestet är lambic. Bara att gå hem och prova själva. Men då kommer frågan. Vad ska jag göra i fortsättningen? Kom med förslag, laga mat med öl, ha konstiga saker i öl, bäst att dricka uppochner osv.