OS är i full gång och de rejält tränade deltagarna kämpar sig runt i allt från kast med liten ölburk till 100 meter pub crawl. Det är ialla fall vad BrewDogs vision hade varit om de fått bestämma så väl till OS tog de fram sin egen OS-öl i lite samma anda som när de släppte Royal Virility. Never Mind the Anabolics är en 6.5%’ig IPA som har ett halvt hippieliknande naturapotek i sig; kreatin, guarana, ginseng, gingo, steroider, macapulver, matchate och kolanöt (innehåller koffein). Alla ingredienser som hjälper till att ladda upp och glädje den deltagande; bra mycket mer så än snabbmatskedjor, läskande drycker eller massproducerade enformiga lagers. För som de säger, “It’s not the taking part, it’s the winning that counts”.

Ryktet säger att det kan komma en summa flaskor till Sverige under hösten, kanske väl efter OS men likväl. Hur mottagandet blir och om vi får se trikåklädda öldrickare springa runt på diverse gym återstår att se. Jag vet bara att nedan öl kunde varit bra att ha under inspelningen av förra årets montage inför SBWF.

BrewDog Never Mind the Anabolics

Utseende: Rätt så vackert klart rödorangegyllene vätska med ett typiskt småkletigt nougatfärgat skum.
Doft: En egen arom med allt ifrån färska kaffebönor, rostat kaffe, söt malt och tropiska frukter. Doftar av allehanda saker men jag gillar det. Smygande beska med grape, citrus och bär. Efter att ölet har öppnat upp sig så är det träaromatisk zingo som är det första jag tänker på.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rätt fizzig och lite sprudlande med en smak som genast går från munnen upp till hjärnan som undrar vad det är den känner av. Kaffetonen finns där men den är inte lika tydlig som i Mikkellers kaffeöl, samtidigt har den en kryddig touch som ger torrt ljust, nästan cederliknande, träsmak. Det är lite speciellt men jag gillar det då allting funkar rätt bra tillsammans – även fast det är lite ovanliga smaker. [5 minuter senare] Ölet har öppnat upp sig och nu är smaken en helt annan och det är nästans störande läskedryckssmak på den med zingo, kaffe och fizz.

Betyg? – Bra/Bättre-. Jag gillar den träkryddiga och kaffebetonade karaktären med både beska och sötma. Det är inte en öl som ska ha en markant beska, tydlig karaktär av grape, fläder och tropik utan det är en öl med allt konstigt du hittar på ett naturapotek och jämfört med Royal Virility så fungerar det rätt bra här, till en början. För sedan när zingosmaken och det fizziga, syrliga fruktdricketonerna tar över så försämras betyget lite för varje ny klunk.

Efter förra årets spännande lansering från BrewDog av 4-pack med både IPA is Dead och ett mixpack så skapades en ny möjlighet – försäljningen av flerpack. Detta var revolutionerande på många sätt för Sverige och Systembolaget men kräver ändå lite extra arbete (det ska räknas som ett kolli och måste “inventeras” på rätt sätt) varpå vi får se hur många fler 4-pack som släpps framöver. BrewDog var först ut med dessa och är nu inne på sitt fjärde mixpack på Systembolaget, nu i form av ännu ett IPA is Dead-mixpack (såhär tyckte jag om fjolårets IPA is Dead). Fyra humlesorter, Challanger, Motueka, Galaxy och den för mig nya bekantskapen HBC.Tanken är enkel, fyra enkelhumlade öl med samma malt (Marris Otter, Crystal Malt och Caramalt) och ABV (6,7%) men med olika humlesorter som ölet också torrhumlas dubbelt med.

Sist tyckte jag att de var för milda och jämfört med Mikkellers Single Hop-serie så var jag inte helt nöjd, något saknades. Nu är det fyra nya humlesorter från fyra nya kontinenter och jag hoppades innerligt på att bli imponerad. Dock kan jag redan nu ge en spoiler om att jag blev något besviken men trots det fann ett par små ljusglimtar bland de fyra ölen.

Det finns idag 1640 lådor kvar, var finner du lämpligen här. Artikelnummer är 11622,1320 ml (per pack)/ 6.7 % / 99,20 kr/per paket.

BrewDog HBC Single Hop

Utseende: Något mörkare gyllene orangefärgad vätska med minimala till små bubblir i det smutsvita skummet.
Doft: En rätt så ren doft av humlekotte, grape och en något kryddigare ton av fruktpurée. Tycker att det anas lite väl mycket gräddartad sötma
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En medelfyllig kropp med en runt sötma. Även smaken har en varierad fruktcocktail som går över i torkad aprikos, grape och nyskördade små humlekottar

Betyg? – Bra+. Trots en rätt så hög alkoholstyrka så är den väldigt lättdrucken och fruktsmaken ger beskan lite mindre spelutrymme än vad jag kanske önskar i en sån här öl där jag tycker att även beskan ska få plats, men det ger den en fin balans.
  

BrewDog Motueka Single Hop

Utseende: Samma rätt dovt gyllene mörkorgangefärgade vätska med det vita kladdiga skummet.
Doft: Doften har mer gräs och citrus i sig än HBC och det är kring citrusfamiljen doften kretsar. Lime, citron och grape med inslag av odefinierbar frukt. Tycker kanske inte helt att man lyckats utan här kommer grundölet igenom på fel sätt.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En robust kropp bygger upp smaken som först känns som dill men går över i en kryddig citrusbetonad stil. Tvärr är det här jag tröttnar på ölet som är på tok för sött för mig.

Betyg? – Bra-. Inte alltför IPA-aktig, än mer så då ölet ändå är på 7.5% och mest har sötma och en rund karaktär som känns opassande för en humlesort som bör kunna ge lite mer beska och citrusbett.

BrewDog Challenger Single Hop

Utseende: Samma utseende som de tidigare ölen, en mörkare gyllenorange färg med samma kladdvita skum, inte alltför otippat.
Doft: En örtigare arom med inslag av gräs når över ölets tydliga sötma och lyckas till skillnad mot Motueka’n visa upp sig från eb bättrre sida.
Smak. Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Äntligen lite mer och påtagligare beska. Ölet är fortfarande lite för sött, vilket är synd då beskan sticker till mer. Den fruktiga smaken med inslag av örtte är väl det jag tar med mig från den 3’e ölet i packet.  

Betyg? – . Bra+. Nog den bästa hittils med en beska som lyckas ryta till mot all sötma, här är även smaken tydligast av de 3 hittils provade ölen.

BrewDog Galaxy Single Hop

Utseende: Kort och gott – precis som de tre tidigare ölen.
Doft: Sötman finns såklart där och den har jag gett upp på. Utöver den finns dock en tydlig karaktär av grape, lite gräs och passande tropisk frukt som livar upp doften.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En direkt och tydlig smak av humlekotte och grape. Fruktigheten från doften är kvar och jag anars lite fläderblom, persika och ljus frisk blommighet. Tyvärr tonas de fina smakerna från humlen ned av sötman som genomgående har förstörd alla fyra ölen för mig. Efterbeskan är bra och överlag så får beskan uppmärksamhet i denna, den sista av ölen.

Betyg? – Bra+. En till av de bättre i 4-packet som överlag är rätt bra men där samtliga öl hade vunnit på en lägre sötma och ett än tydligare fokus på själva humlesorterna. Om vissa single hop-serier baseras på för lätta grundöl där humlen blir alltför tydlig så är grundölet här snarare obalanserat vilket gör det svårt för humlen att verkligen sticka ut. Grundölet sägs vara baserat på Hardcore IPA’n men den om någon av BrewDogs öl låter ju humlen och framförallt beskan märkas av, visst finns sötman där också men i den här ölserien så är det humlen som ska vara i centrum och då bör den också få sin rättmätiga plats i doft och smak, något jag tyvärr inte tycker att den fick.

När Lost Abbey med sina ondsinta tolkningar av Belgiska öltyper åker över till galningarna på BrewDog för att göra en gemensam öl så är det ju inte konstigt att alla med en gnutta ölintresse höjer ett ögonbryn. BrewDogs tidigare amerikanska samarbete, då med lika galna Three Floyds, utmynnade i Bitch Please som fick ett varierat mottagande men som nog också har krävt sin lagring. Förväntningarna var med andra ord ärtt höga och när det blev klart vad det skulle bli för öl – en imperial porter på 10% som skulle lagras på romfat i 12 månader. Visst måste vi hålla med om att namnet Lost Dog är både roligare och bättre än Glen Diego vilket var det andra förslaget. Det var ett tag sedan Lost Dog släpptes och har man följt lite av vad som har skrivits om den så ser man ett liknande mönster mot BrewDogs AB:08 som verkligen har delat upp BrewDog-fantasterna, är bryggeriet i en svacka eller är det bara vi som blivit mer kräsna?

BrewDog/Lost Abbey Lost Dog

Utseende: Ur flaskan kommer en mörk, mörkt brun vätska med lite mörk mörk brun lite kladdbrunfärgat skum som snabbt stiger till himlen och försvinner. Ser lite tunn ut i glaset.
Doft: De första aromerna drar åt syrlig sirap och sura äpplen med viss sälta som lyckligtvis övergår till choklad, kaffesump och karamell. Tyvärr är jag inte helt övertygad och balansen mellan grundölet och den långa lagringen som den utsatts för är inte helt på topp i mitt tycke. För att vara romlagrad ät den lite spritigare och saknar de rätt söta och angenäma romtonerna.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Rätt lätt i munnen och smaken är lite därefter med vattniga svsiskon, plommon och äpplen. På plussidan är det en god smak av päron och mörkt bränt socker och mörk rom. Övergången till sirap och torkade frukter med viss klibbighet är uppskattad men räddar tyvärr inte helhetsintrycket.

Betyg? – Bra. Det är en helt okey och rätt bra öl, men jag blev besviken och mina förväntningar kom inte i närheten att införlivas. Samtidigt kanske en 12 månader lång romlagring av en imperial porter ger en öl som just denna och därför vill jag inte heller vara alltför negativ. Tyvärr var den för spritig för mig och saknade balans så sista dropparna åkte i vasken. Jag har två flaskor kvar och precis som med Bitch Please hoppas jag att de ska vinna på att “stilla” sig något och få ihop smakerna.

Tidigare har Dogfish Head fått ett enormt uppsving i och med tv-serien Brew Masters där vi följer Sam Calagione på olika resor för olika öl. Skotska BrewDog vill inte vara sämre och har länge försökt att få fram ett gångbart koncept. Man har nu släppt detta pilotavsnitt som faktiskt ser rätt lovande och inte lika tillrättalagt som Brew Masters tyvärr blev. Vi hoppas med andra ord både på en BrewDog Bar i Stockholm (som nu kommer) och BrewDog TV.

We are currently doing some TV work with Channel 4 which is great but sadly not beer related. What we really wanted to do is to make a craft beer TV show. And we made a little pilot. So, if you are a hot shot TV executive who wants more craft beer on the telly box then get in touch.

BrewDogs Pilot from BrewDog on Vimeo.

Vad får man om man tar lite av de saker man gillar och adderar ihop i en fruktöl på 4,9% baserad på en av bryggeriets lageröl? Låter det som BrewDog så är det oftast BrewDog och just denna öl är deras Prototype 17. Baserad på deras 77 Lager, men med en Belgisk jäststam och som fått ligga tillsammans med skotska hallon på skotska scotchfat. De erkänner själva att de inte riktigt visste hur utfallet skulle bli, bara att de gillar det. Vi tyckte dock att det lät lite somrigt och att det förhoppningsvis skulle vara som en scotchbaserad bärcocktail.

Dock finns det flera faktorer som skulle kunna lura iväg resultatet, helt kort – hur passar de olika beståndsdelarna ihop? Scotchfat och bär? Lager och Belgisk jäst? Lager och bär? De har senare provat att göra om ölet med andra basöl (exempelvis Trashy Blonde), haft lite olika alkoholstyrkor och också provat att dra i lite humle. Det är ju en prototypöl och dessa tas fram för att experimentera, och experimentera vet vi att dessa gossar kan – så blev det bra då?

BrewDog Prototype 17

Utseende: Klar något mörkare gyllenorange vätska med poröst lätt smutsigt skum med minimala bubblor.
Doft: Trevliga inslag av hallon som möter vanilj, ek och tyngre aromer. Doftar som en något syrligare somrig dessert. Torrt gräs och citrus ger lite variation men i övrigt är doften rätt enkel.
Smak: Lättare munkänsla med okey till bra kolsyra. Poröst kropp med något syrliga vildhallon med toner av vanilj. Känner också inslag av mandel och åter syrliga bär. Skulle inte säga att det är så komplext eller starkt. Snarare är det lätt, poröst och lätt obalanserat med syran och alla bär.

Betyg? – Bra. Fin karaktär från hallonen som känns bra och går in i en smak av mandel och toner av scotch’en. Men överlag är det inte för mycket smak, eller doft förutom hallon vilket drar ned helheten. Det är ett intressant steg i att se hur bär och scotch samspelar mot en rätt mild bas såsom Lager 77 är. Somrig och läskande, visst, men vad mer än så?

Jag blir inte ofta arg, eller så kanske jag blir det – i smyg. Än mer sällan blir jag så arg eller besviken på en öl så att jag ger upp och inte lägger så mycket energi på den. Nu var det dock dags, och detta med ett bryggeri jag gillar och tycker gör bra öl – BrewDog. Ölet i fråga är deras nedkonstruerade ljusa imperial stout (kategoriseras därför som american strong ale). En ljus stout låter ju onekligen som ett lustigt påhitt och BrewDog är ju inte kända för att vara konservativa när det kommer till att hitta på nya ölkoncept eller galna recept.

Nu var dock dagen D kommer. Dagen då jag i min ensliga ensamhet provade denna Abstrakt som var så abstrakt för mina smaklökar att jag blev lite tårögd. Smaken är som baken och vissa lär gilla smakerna, jag gör det tyvärr inte.

BrewDog Abstrakt AB:08

Utseende: Klar och gyllene mörkorange vätska med vitt poröst skum med minimala bubblor. Fastnar på glasets väggar och stannar kvar som ett fläckigt lock.
Doft: Om man tar lika delar strong ale och stout så hamnar man i AB:08s arom. Det finns något som drar åt kaffe i doften och både bitterheten och lite av kaffebönans fruktighet anas. Tyvärr tycker jag att kaffearomen slås mot något som doftar rökigt och toffee. Jag har lust att skriva att det doftar som lätta intryck av julkrydda (kryddor, russin, sötma) men låter bli.
Smak: Lätt munkänsla med lätt till medelstor kolsyra. Ligger lätt i munnen med små bubblor där det första man slås av är en tydlig alkohol som skär rakt igenom smaken som annars har mer sötma, rökighet och toffeekola i sig. Det som kunde anas i doften av spritig whiskey finns tydligare i smaken där kaffet känns av men förstörs i smaker av kola, trä och bitterhet – kaffet påminner nu också mer om chili. Det händer mycket men ölet vill åt alla håll och tyvärr är det där det faller ihop.

Betyg? – Ok+/Bra-. Tyvärr. Det här var nog bland det sämre jag druckit från BrewDog som åter dippar lite. Jag känner smakerna och jag kan delvis förstå vad de velat göra, och det ska bli intressant att se hur mina återstående flaskor lagras då jag anar viss lagringspotential. Men som den var nu, nej, då låter jag den vara.