Jens Skrubbe som i sin lilla skrubb skriver om allt och ingenting kring den belgiska ölsfären skrev nyligen om belgiska julöl och att det är lite synd att utbudet på Systembolaget är rätt begränsat. Tyvärr får jag väl hålla med honom även om nedan, N’Ice Chouffe och Liefmans Glühkriek håller väldigt stabil och bra kvalitet. Corsendonk Christmas Ale från bryggeriet Brouwerij Corsendonk brygger sin öl på Brasserie Du Bocq och kallas i Norge också lite otippat för King’s Blue, tydlig koppling till julen?

Det här är en öl du kan låta ligga ett par år om du inte vill servera den färsk och jag rekommenderar er att göra som ajg brukar och köpa någon flaska extra för att lägga i källaren eller längst in i klädkammaren. Bland Systembolagets julöl kostar 25 cl-flaskan 20,90 kronor.

Corsendonk Christmas Ale

Utseende: En rödare disig mahognyfärgad vätska med smutsvitt skum med minimala till små bubblor.
Doft: Doftar precis som anat av mörk belgisk ale; kryddig sötma, mörk limpa, mörk sirap och torkad på snäppet till jästa frukter. Lätt citrussyra och gamla kvarglömda chokladgodisar som tränger sig på såhär i stundande juletid.
Smak: Lätt til medelstor munkänsla med bra kolsyra. Mysigt och rund med en balanserad alkohol som tillsammans med den centrala sötman ger en mullig julöl som sitter fint i munnen och värmer på likt en kopp varm choklad. Smaken är småkryddig med diverse julkryddor och med både toffee och smält choklad är det en inte alltför kraftigt smakande men trots det angenäm öl. En stilmässigt inte otippad tesked syrlighet gör inte lika mycket som en bitvis matt maltighet som räddas upp av en passande kakaopralin.

Betyg? – Bättre. Jag har alltid gillat Corsendonk Christmas Ale. Visst finns det en myriad liknande öl som vi tyvärr inte får träffa på på Systembolaget, men den här finns och den här har det jag gillar i en julöl. Den ska värma, den ska ha lite krydda, lite ruskande alkoholstyrka och en balans av smakerna. Så även i år är det här en julöl att smacka i sig under de förhoppningsvis kalla och snöfyllda julkvällarna.

Det börjar bli tradition att de isländska barnen har varit stygga och måste tuktas inför jul, vilket också verkar gå hand i hand med att islänningarna på Ölvisholt tycker att det passar att göra en rökig bocköl till oss svenskar. I fjol berättade jag hur en av bryggeriets grundare Jon E Gunnlaugsson förklarade hur pass lik svensk och isländsk julmat är och att detta är en perfekt öl att dela på till middagen, kanske mellan svenska och isländska gäster? Ölet som nu åter gör entre på Systembolaget lagom till jul kostar 29 kronor för 33 cl isländsk rökbock.

Jag bara måste citera vår gästkrönikör Balder här och citerar därför friskt vad han berättar om den här ölet, vilket verkligen stämmer – och han kan sin julöl.

Vår isländska vän gjord för det svenska julbordet och den hittills ohotade kungen av bästa öl till julmaten. Jólabjór är inte något man säger så lätt men det ska uttalas lite som att säga Yo-labjor. Du ska uttala r:et rullande inneifrån hanlsen. Tänk er att ni satt risgrynsgröten i halsen och gurglar ut ett R. Eller så säger du det bara på Skånska. Yo-LabjoRrrr.

Gött skånskistländska lektion 1 är nu över, nu dricker vi en julöl!

Ölvisholt Jólabjór

Utseende: Något brunare och aningen mer mahognyfärgad bärnsten med ett ljusbrunt litet skum som försvinner bort med en glasklar yta som resultat.
Doft: Karamell, toffee och aningen rökt torv och salami med en rökig sötma och kanske lite toner av kanel och nejlika. Mild karaktär från något örtig humle som hjälper till att bygga på de kryddiga tonerna med allt från lite krydda till rökigheten och så nu då det lite gräsiga och herbala.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Aningen rökigare än jag minns den i fjol, eller åtminstone en renare rökighet med mer av mörk malt än karamelligt söt sådan. Lite krydda som lagts på mörka frukter. Mild och måttlig med rena smaker med en eftersmak som försvinner rätt fort utan att lämna vare sig kärv sälta och rökiga korv eller söt karamell.

Betyg? – Bra+. Det känns som om de har twistat receptet lite tills i år och i år har den hittat hem. Balansen mellan sötma och sälta, karamell och rökta charkprodukter är på plats och till mina köttbullar jag provåt till den gav den fyllighet och kropp. Servera annars med ren och vällagad nordiska julrätter så kommer den att komma helt till rätta.

En av de roligaste sakerna vi gjorde i fjol var vår collaboration med ölbloggaren Fredrik från Ölhunden.se där vi gemensamt provade Flying Dogs K-9 Cruiser, vilket då är videon ovan..

Tidigare år har jag också konstaterat att denna english strong ale lagras väldigt bra och ger något knäckigare och mer utvecklade smaker med lite tid på nacken, något som man kanske inte ska ta och jämföra med hur exempelvis en belgisk mörk dark ale eller en robus brittisk barley wine lagras, men den kan glömmas bort det kan den. Eller så dricker man den färsk. Receptet ändras lite från år till år enligt Flying Dog, allt för att kunna ge de senaste julpiffarna till ölet som annars har en IBU på 30, 7.4% alkoholstyrka och som i T9-modulen bland Systembolagets julöl  kostar 26,90 kronor för 355 ml öl (artikelnummer 11012).

Flying Dog K-9 Cruiser

Utseende: Lätt mörkare bärnstensfärgad vätska med något nötfärgat skum med minimala till små bubblor och lätt gräddig topp.
Doft: En ren crisp doft av citrus, lite mild grape och örtig, småsöt malt. Ge glaset en whip och du får rundare fruktiga och tyngre toner som drar åt brittisk strong ale.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. En ren men till en början lite klen smak av citrusfrukter, citronskal och desto mer örter, men den växer till sig och alkoholstyrkan hjälper till att ge kraft. Aningen knäck och rostade söta nötskal samt en medelmörk brödighet, måttlig men existerande efterbeska. Citrustonerna ger bitvis lite tankar om rengörningsmedelartad syra vilka visserligen snabbt försvinner, men likväl något jag tycker man borde fått bort.

Betyg? – Bra. En stabil julöl som har mer än vad man först kan tro. Tyvärr lite syrliga och metalliska inslag som jag tycker drar ner den från ett plus. Men i övrigt är det en ren öl med rätt bra tryck på smakerna om än att man kunde ha haft något mer matighet för att ge den en mullig rund strong ale-karaktär. Ha till osttallriken eller till den övriga julmaten som ett alternativ för den som inte vill ha en lika kraftigt smakande julöl, utan att för den sakens skull ge avkall på kvalitet och smak.

Av de förvånansvärt få julölen jag provade på Stockholm Beer i höstas var det amerikanska Widmer Brothers Brrr Seasonal Ale som stod ut. En rätt otippad öl att finna på mässan då jag inte visste att Wicked Wine hade börjat ta in Portlandbryggeriets öl. Jag har bara provat en tre, fyra stycken öl från Widmer Brothers och bland dessa har det främst varit deras mörka IPA, Pitch Black IPA, som har satt sig på minnet. Så det vore kul om den och andra öl från

När hembrygging blev legalt 1979 började bröderna Kurt och Rob Widmer spåna på om de skulle öppna ett bryggeri, något som blev verkligehet 1984. Med andra ord är Widmer Brothers Brewing Company ett av de äldsta amerikanska bryggerierna och de var faktiskt först med att ha en hel uppsättning seasonals, alltså en specialöl för varje säsong. I november 2007 slog sig Widmer Brothers och Redhook Ale Brewery ihop och bildade Craft Brewers Alliance, vilket inhyser de separata bryggeriernas produkter men underlättar för Widmer Brothers att få ut sin öl på östkusten då vissa av dem licensbryggs hos Redhook. Anheuser-Busch som tidigare hade delar i de båda företagen sitter kvar även i det nya, men bara med en såpass liten del att de inte kan äventyra något av utvecklingen eller produktionen av öl.

Den första ölen från dem vi ser i Sverige är alltså deras julspecial som släpps för försäljning mellan oktober och december varje år, en något rödare amber ale på 7,2 alkoholstyrka och 50 IBU. Måttligt humlad med Alchemy, Simcoe och Cascadehumle medan man i maltväg har Pale-, Caramel 10-, Caramel 80L-, Carapils- och Mörk chokladmalt. Likt den större listan av årets julöl så släpptes den nu häromdagen, den 15 november (T9-modulen artikelnummer 11324) och kostar 25,90 kronor för 35,5 cl kylig säsongsöl.

Widmer Brothers Brrr Seasonal Ale

Utseende: Aningen tunnare bärnstensfärgad vätska med fluffigt smörvitt skum med lätt gräddig topp och minimala till små bubblor.
Doft: Lätt knäckig arom med citrus och lite apelsinskal samt en frisk touch av humle som styr bort den från att bli för mycket kolakaka. Lite rivig humlekåde och “barr” men likaså en släng smörblomma och kladdig dov julkaka fylld med frukt.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Bra kropp, fyllig och en bit gräddig, för “en amber” som annars kan vara lite tunna och blaskiga. En bra beska sitter i och ger kraft till smaken av kola, fruktkaka, syltat citrusskal och bröd. Även på Stockholm Beer gillade jag denna och tyckte att den hade något i sig som kändes juligt, exakt vad kan jag inte sätta fingret på men det sitter i – kanske lite kanel?

Betyg? – Bra(+)/Bra+. Framförallt är det kroppen och det lilla bettet den har som her det lite högre betyget, detta för att jag tycker att ölet får en helt annan känsla i munnen och att ölet blir mer lättdrucket i längden än om det haft mer sötma och mindre personlighet. En bra julöl som jag tror fungerar lite bättre som sällskapsdryck än till julmaten, eller så provar du den till en skinkmacka dagen efter – även fast julöl kanske inte är det första man vill ha då?

2010 fick Sigtuna Brygghus besök av Stefan Gustavsson som skulle brygga sin vinteröl Blizzard Imperial Porter hos Arlandastadbryggeriet. Då bryggdes den med tio maltstorter, mörkt rörsocker, honung och rimliga 8 typer av humle. Nu i år är den tillbaka, fast bryggd hos belgiska De Proef – dock fortfarande med lika många malt- och humlesorter, mörkt rörsocker och honung. Även alkoholstyrkan på 9.7% är den samma.

Vad skiljer då ölen åt? Inte så värst mycket utan mestadels banala saker som att det är 1% mer av Caramunichmalten som dessutom är av typ 2 istället för 3, en ljusare och lättare basmalt, en avsaknad av den lite kraftigare brunmalten samt en mer återhållsam mängs sötsacker (honung och muskovadosocker). Stefan själv är väldigt nöjd med ölet som nu är mer likt den bild han en gång såg framför sig när han började snickra ihop ölet.

Ölet släpptes på Systembolaget nu idag och kostar 29,70 kronor för 33 cl starkporter (artikelnummer 11346). Missa inte heller Mohawks Whiteout Stout som även den är en riktigt högkvalitativ julöl! De båda, liksom Stefan, kommer att finnas på Örebro Beer & Whisky Festival som startar nu imorgon – så passa på att morsa och snacka julöl med honom.

Mohawk Blizzard Imperial Porter

Utseende: En aningen rödskimmrande svartbrun vätska med ljusbrunt skum vars porösa kropp löses ut till kletiga skumgardiner längs sidorna på glaset.
Doft: En rejäl humlekick i näsan med brända, gräsiga mörka humletoner, en vuxen kraft där de 9,7%’en ger den en balanserad men kaxig smäll av bränd sötma, honung och mörkt rostat korn, choklad och tungt rött vin.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Humlekicken är något mildare, kan man tro, men så är det inte – den är bara noggrant dold av honung, nykokat kaffe och mörk choklad som dör ut i mörk sirap och vinavkok. Alkoholen, beskan och sötman fungerar i mitt tycke bra ihop, framförallt om man jämför med den tidigare Blizzard’en som var något rivigare. Humlen kommer att stilla sig, likaså den allra mest vrålande alkoholen – men jag gillar hur en river omkring men ändå har en stabil söt och stabil grund i mörka malten och kaffet.

Betyg? – Bra+. Förrädisk imperial porter. Det är en öl på nästan 10%, det är en kraftig och mörk, bitvis tidskrävande öl och ingenting du bara ska hälla i dig medan faster tar om sill för femte gången. Sitt istället och njut, låt beskan ta din mun, låt den ebba ut och låt sedan värmen från alkoholen föra med sig alla julens starka, mörka smaker. Jag testade den med ett par chocolate brownies (kakvarianten och inte de mjuka) och det var som ett riktigt bra vuxengodis.

Kommer ni ihåg min förra krönika? Den handlade om en dag i december då mitt tycke för riktigt bra öl skulle konsumeras.

Jag hade sen tidigare varit gladare för de lite mörkare ölen och när danskarna släppte sina julöl var jag alltid över och handlade lite. Detta är som ni kanske förstår i unga år då jag fortfarande inte nått den respektabla åldern av 30 än. Sedan dess har det bara gått utför och min besatthet av julöl har nu lett till att jag och Ölrådet.se troligen kommer att slå ett rätt osunt rekord i år vad gäller julöl. Så låt detta bli en försmak av vad julölet bringar med sig.

Men den där dagen i december fick mig att upptäcka att det fanns en nivå till av julöl. Vi började hänga på Bishops Arms i Malmö. På den tiden fanns det bara ett, det som vi numera kallar Savoy och troligen är det mest gemytliga BA i Sverige (min mening). Det började som en afterwork och slutade i att vi ofta var där två gånger per vecka.

Den ölen som verkligen fick oss på bättre humör var återigen ett julöl. En öl för 90 kr, som var på 9% ABV. Perfekt efter jobbet tyckte vi. Man behövde ju bara betala 90 kr och fick ett öl som var mycket starkare än den vanliga lagern för 60 kr utan att minsta lilla smaka alkohol. Det var ju dessutom så mycket godare än vad alla andra ölen var. Det var en liten kär flaska som finns på nästan varje systembolags ölhyllor. Det var så klart en helt vanligt blå Chimay.
Nu kanske ni reagerar och tänker. Ha din sopa, den blåa Chimayen är ju en öl man brygger över hela säsongen. Det må vara sant men sanningen är den att munkarna i Notre Dame de Scourmont bryggde detta som ett julöl från första början. Men då den blev så populär valde man att utöka och göra det till en av sina ordinarie öl. TACK julen!

Men så kan man fråga sig vad är det som gör att det är ett julöl? Det är en fråga man kan ställa sig i all oändlighet. Det finns nämligen inte någon riktig definition på det. Precis som att det finns inga rätt eller fel i smakerna DU känner. Det är individuellt och så är även alla julöl. Det hela kulminerar i vad bryggare sätter på etiketten. Säger dom att det är julöl så är det ett julöl för dem, punkt. Det är därför jag har bestämt mig för att ge dem alla en chans och även se om de är så juliga utifrån ett par aspekter.
Är de värmande i vinterkylan? Passar de till maten? Passar de efter maten när man bara ska sitta och umgås med familj och vänner. Eller för den som firar julen själv, att unna sig en liten lyxig njutning.

Allt sedan jag började ställa mig själv dessa frågor och hittat njutning i julölen har jag nördat ner mig fullständigt. Jag bedriver själv en ölblogg. Inte den mest lästa eller mest intressanta (för alla), det är jag väl medveten om. Det är en blogg där det mest skrivs om roliga upplevelser, väldigt gamla öl eller om öl som man inte ser så ofta i Sverige. Men när novembermörkret lägger sig och all grönska dör då blomstrar det i gamla goa Skåne. Mitt hem fylls med ljus och värme (tacka min sambo för det) men framförallt med julöl. Men under julen går min trygga läsarskara och inte bara fördubblas, den fullkomligen exploderar. Anledningen? Jo jag provar precis alla julölen som kommer till Systembolaget! Förutom dem är det några resor till Danmark och lite webshoppande, så det blir en del.

I år är målet 200 olika öl och recensioner, men målet är satt högt och kravet jag satt på mig själv är 150 stycken. En djupdykning som får de flesta att flämta till ordentligt. Det är rekord av något slag, men jag har inte riktigt känt mig manad att undersöka saken. Men ett svenskt rekord i ölrecensioner på en blogg lär jag nå. Men jag dricker inte bara öl, jag försöker varje år att forska lite i det. Det finns så många teorier och så mycket kul information att lära sig om de här mytiska ölen. Visste ni att det bara var kvinnorna som bryggde julölen förr, visste ni att det var lag på att alla skulle dricka minst två glas var och visste ni att alla gårdar i Sverige var tvungna att ha ett julöl. Tanken är att om några år kunna presentera en riktig, riktigt forskning på julölet.

Jag ska inte bli långdragen, men i kort så härstammar det redan till innan vi blev kristna i Sverige och vikingarna hade sina midvinterblot och egentligen är rena offerfester till asagudarna, det blev med Kristendomens infall inte borttaget utan istället fräst i Jesusnamn. Traditioner som är svåra att rucka på och om de är så fast förankrade är de här för att stanna.
Det vi kan säga om den svenska julölen är att en hybid mellan St Eriks som är brygd av en kvinna, Jessica Heidrich, och Sigtunas Midvinterblot är den ultimata julölen. Nu börjar tankelampan åter lysa…

Så det jag egentligen ville säga till er är att låt julen komma med lycka! Låt den komma med julöl, men tänk på att inte dricka för mycket på julafton, det kommer ju ett nyår också!