Innan resan till Örebro Öl & Whisky Festival behövde jag i god ordning värma upp lite genom att prova lite öl: Mikkeller Santa’s Little Helper 2011, Tilquin Oude Gueuze Tilquin à l’Ancienne och innan en flaska Russian River Consecration blev det Åre Bryggcompagni 4C. Några har det skrivits om och andra kommer framöver men det är det härligt sura vi koncentrerar oss på nu.

En suröl som släpptes medan vi var i USA och som därför fått stå någon vecka extra och vänta på oss. Det är något så kul och lite ovanligt som ett nystartat “geuzestekerij “- alltså ett “blenderi”. Pierre Tilquin är master blender och upphovsman vilket man anat efter att ha sett namnet. Det han gör, vilket är rätt exklusivt är att blanda lambicer från Boon, Cantillon, Girardin och Lindemans – alltså samtliga framstående lambicproducenter. Han köper även vört från Cantillon vilket även det är rätt (väldigt, då han är ensam om det) exklusivt. Det här är första omgången öl och i den saknas den 3-åriga lambicen men efter att ha smakat på flaskan så kan jag säga att den är lika grymt god för det.

Ölen finns kvar på några få Systembolag men kan nog beställas hem via de som har genom artikelnummer 11183 och kostar 54,50,- för en 37,5 cl-flaska. Helt klart värt det!

Gueuzerie Tilquin Oude Gueuze Tilquin à l’Ancienne

Utseende: Disig persikofärgad vätska med ljust geuzeskum med minimala till små bubblor i ordnad samlign som slutligen placerar sig som ett lock över vätskan.
Doft: Torr sur arom med alla de underbara inslagen av citrus, gamla ägodelar och unken källare men det finns även ett lager av dofter under det sura och funk’iga där mer fruktiga inslag kan plockas upp. Gröna äpplen och förlegad humle – check.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Inte alltför surt i munnen till en början men precis som anledningen till att man älskar såna här öl så kommer den springande mot dig. Den hugger tag i din gom innan den snabbt försvinner, men just innan du hunnit sakna den så ger den en lång bitter och surt torr känsla i munnen med torr gammal humle och citrus. Just efterkänslan och eftersmaken gör sig perfekt med gröna äpplen och unken humle.

Betyg? – Bättre(+). Perfekt nybörjargueuze tycker jag samtidigt som även mer inbitna surisar kommer uppskatta den. Enkel, men också väldigt ren i sin doft och smak. Framförallt gillar jag när de är såhär bittersurt torra mot slutet vilket ger “längd” på ölen då man dricker den. Med vanliga ord att du känner att du har druckit den, då smakerna och känslan vägrar lämna din mun.

Smart monkeys drink craft beer in can!

Nog med Avery nu, det var en fantastisk del av resan som vi kommer återvända till med filmer och bilder från bryggeriet. För innan vi åkte till Boulder och Avery hade vi spenderat ett par underbara dagar i Longmont hos Oskar Blues. Efter tokiga tours, fenomenala öl och en massa specialare så var vi båda överens om att det var en av höjdpunkterna på resan. Här i första klippet så styr vi kosan från Denver några mil norrut för att slutligen nå bryggeriet och dess brewpub. Framöver blir det lite snack med folket på och bakom bryggeriet, lite om dera speciella öl, kanske en M2-krönika och årets absolut bästa ölrecension, inspelad på Halloween med allt vad det för med sig…

Vi hoppas att ni även gillar denna bit av resan.

Jag hittade ett extra bonusklipp från vårt hotellrum i Denver där vi sitter och provar Avery‘s första Anniversary Ale från 2003 – Anniversary Ten. En dubbel-IPA med 10 olika humlesorter i 10 givor, 10% och 10 sorters malt. Som Pearl Jam-fan sätter Manker på Pearl Jams mästerverk Ten (dock är det rätt hög i början, så var beredda på det, det blir bättre efter en stund). Trots att ölen är över 8 år gammal – och en DIPA – så har den existensberättigane än i dag. Som en något urvattnad American Barley Wine/DIPA som förståerligt är trött men ändå har lite av humlekaraktären kvar. Stort tack till våra vänner på Avery som luskade fram den här flaskan åt oss!

Mer Manker Beer TV @ a hotel room in Denver:

Manker Beer TV – Avery Samael’s Oak Aged Ale @ a hotel room in Denver
Manker Beer TV – Avery Hog Heaven @ a hotel room in Denver
Manker Beer TV – Avery Dépuceleuse @ a hotel room in Denver

Tidigt imorse sände Bandit Rock en intervju med Anat Baron, upphovskvinnan bakom dokumentärfilmen Beer Wars. Bollnäs-Martin pratar om filmen, ölindustrin i USA och lite om vad som skett sen filmen gjordes.

Lyssna på klippet här:
Anat Baron interview w Bandit Rock

Missa inte heller vår Nordiska releasefest av filmen onsdagen den 7e på Sorbon i Stockholm, mer info på länken här.

Att jag är en bitter person som gillar beska humlekrullningar och har svårt att motstå sura frestelser är väl inte alltför okänt av de som följer oss på Facebook eller läser här. Så när vi besöker Avery och blir bortskämda med öl, som dessutom är så “rare” att vi får gömma den på vägen ut så vet vi att det kommer bli extra krullningar i munnen. Anledningen till manövern är att Avery Maretrix, nummer 8 i deras Barrel-Aged Series bara såldes på bryggeriet och tog slut nästan omgående. Ölen som släpptes den 29e juni i år gjordes nämligen bara i 83 cases (cirka 500 flaskor) varav 2/3 släpptes på bryggeriet, resten ligger kvar i källarna för framtida experiment. Det som gör den här serien så speciell och varför jag gillar den så är att man inte bara gör “en vanlig suröl” med lite extra körsbär utan att man valt rätt bär till rätt fat och till väldigt bra utvalda grundöl. Avery och deras Cellar Master Andrew beskriver ölen med att hon väntat på mig i två år, åldrad på Carbernet Sauvignonfat tillsammans med sura körsbär. För att ge den dess funk- och discokaraktär har man använt sin “hus-brett”, lactobacilicus och pediococcus. Så två år med körsbär på Cabernet Sauvignon fat? Inte helt illa utan det låter spännande vinöst och trevligt.

 Mer vilda öl från Avery:

New York del VII – Vilda öl

Manker Beer TV – Avery Dépuceleuse @ a hotel room in Denver

Avery Meretrix

Utseende: Fört ser vätskan väldigt mörkt träfärgad ut innan den lagt sig och dess medelmörka brunrödorange’a färg syns, då har också det surporösa skummet lagt sig och försvunnit och lämnar den saltsyrespritsande ytan som jag gillar hos suröl.
Doft: Sött murket trä med lite kola och både mörka vinbär, gamla hallon och körsbär. Det doftar väldigt gott men också rätt “simpelt” för den här typen av öl (framförallt då de är såpass speciella). Doftar gott och enkelt på ett sätt som ändå är intressant.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla där det börjar platt men växer ut. Kolsyran är rimligt och passande med de små bubblorna som gör sig bra med det syrligt sura. Både tack vare lagringen på cabernet sauvignonfat och de sura körsbären så återfinns körsbär, och svarta vinbär genom smaken. Den ibland rätt smygsöta känslan av vått trä och en gnutta vanilj och kola (gammal yoghurt) finns i just lagom dos vilket gör att resultatet smaker murkna trädplankor doppade i körsbär och svartvinbärssaft (som en elak/snäll herre dragit saltpetersyra i). Det är inga stora smaker och det märks att man inte har varit ute efter att ge ölen för mycket syra utan att det ska vara balanserat men ändå med lite sötsurt sting på slutet. Det går att hitta bärsmakerna

Betyg? – Bättre (+). Det är svårt, kanske för att jag vill ha syrligt och strävt och ett krig i munnen. Eller så är det bara såpass välblend’at att de sötsura bären gör sig så bra med de vinägervinösa, torra smakerna att jag förlåter alltihop och bara sitter och mumsar vidare. Det här är en vinös suröl på många sätt med druvor och mycket inslag från lagringen och då förlåter jag till slut, det är ju så gott!

In Sweden (and Norden) we have Christmas beers as our main big thing over the winter months while over in the US there is a different kind of celebratory beer that is more common – pumpkin beers. That is not say that Christmas beers aren’t popular, most breweries have their Christmas beer or a winter warmer for the winter season, but as many have their pumpkin beer, popular for Halloween and Thanksgiving. Pumpkins beers are usually made with a small amount of pumpkin while the majority of the flavors and aromas comes from different spices, most notably cinnamon, nutmeg and cloves.  The problem is that pumpkins are too thick and dense and are difficult to get good sugars and flavor out of which is why you go for spices instead, there are some exceptions such as the phenomenal Avery  Rumpkin (lots of pumpkin and aged on rum barrels). Then there are twists on the style such as the beer under review. Once again it is Stone who has gathered a couple of friends (The Bruery and Elysian) to make their own hybrid of a beer. The three have made a citrusy pumpkin/yam beer brewed with pumpkin, yams, toasted fenugreek, lemom verbena and birch bark.

Bruery/Elysian/Stone La Citrueille Cèleste de Citracado

Appearance: Golden reddish brown color on the beer with a thick fudge brown foam, small bubbles and a compact head.
Aroma: Lots of lemon verbena with some pumpkin and yam lurkin in the background. Just when the spicy verbena is about to become too much in focus there are some dry woody aromas that saves the balance of the aroma. Would I call it a pumpkin and yam beer? Probably not, more like a saison or fresh Belgian summer something (despite it’s dark color) with some unusual spices.
Flavor: Light to medium bodied, good carbonation. First flavors are of pumpkin, then lemon verbena and then back to pumpkin with nutmeg and actual pumpkin. Some ginger soap and caramel. The flavors are well balanced but maybe a little one way despite the greatness of these brewers. At the same time I would dub this beer the equivalent of the Stone/Nøgne Ø/Jolly Pumpkin Special Holiday Ale but with pumpkin and yam instead of Christmas spices. What I like with the input from the lemon verbena is that it adds both citrus and vegetable spiciness to the pumpkin/yam flavors.

Rating? – Good. Not my favorite Stone collaboration beer. Above average and has a good twist to a pumpkin beer with the lemon verbena and birch bark. But do I like it? Yes, there are some good moments in drinking this beer. Do I really like it? No, it has its moment and is interesting and innovative by pushing pumpkin ales forward, but compared to San Diego County Style Session Beer which was just amazing or say Juxtaposition, this has a lot to live up to, which it doesn’t. Still a great beer for those who either like pumpkin ales or spicy saisons or Belgian ales.