MankerBeer.com

När jag iförra veckan skrev om att lagra öl så var det rätt spontant och baserat på min egen erfarenhet, vilken visade sig vara delad av vissa medan andra hade en tydligare lagringsådra. Oavsett varför man lagrar öl och oavsett vilka öl du väljer att lagra så är det ett ämne jag tror man kan hitta lite roliga åsikter och tankar kring.

Mitt mål med förra veckans inlägg var väl inte direkt att se efter vad det finns för tankar kring lagrind, det var mer ett roligt resultat, däremot var målet att nå fram till dagens inlägg samt nästföljande; som tar upp fyra stycken öl jag av olika anledningar har valt att lagra. Jag tänkte rannsaka mig själv och se varför jag lagrar dessa rätt udda lagringsöl och klura på om jag någonsin kommer att öppna dem.

Sist försökte jag bunta ihop lagringsbara öl i olika kategorier såsom mörka, tunga, sura etc. Jag tänkte nu istället se på anledningar till att lagra ölen. Vad är det som gör att man väljer att lagra öl? Återigen spontant och utan någon längre analys skulle jag välja nedan kategorier för anledningar att lagra ölen.

Lagringsbart
Investering
Sentimentalt värde
Försummelse
Galenskap

Något i den ordningen skulle jag tro. Lagringsbart avser de öl som vinner på lagring, oavsett om det är en lambic, imperial stout eller en barley wine. Det kan röra sig om “klassiska lagringsbara öl” som Cantillon Kriek, Sierra Nevada Bigfoot, Brooklyn Black Chocolate Stout eller Great Divide Yeti lika väl som sådant man kan ha plockat upp från resor eller i Systembolagets mer exklusiva släpp – alla med den gemensamma nämnaren att allt mellan en månad till några år i lagringsutrymmet inte skadar ölet. Det rör sig mer om öl som “allmänt känt” är bra att lagra och inte sådant som kan lagras, eller råkas lagras – de har jag i en senare kategori.

Om ovan var den mest logiska så är nästa kategori inte ovanlig, men ej heller något alla som sitter med öl hemma tänker på – att lagra öl som en investering. Med detta menar jag både öl som man spar som en investering vid ölbyten men också som en investering för framtiden. Som Surisarna skrev häromveckan så har lagrad öl nu dykt upp hos auktionshusen och om vi ser till vad en 3 Fonteinen Armand & Tommy kostade på Systembolaget och att den gick för det femdubbla på en auktion så anar vi att detta kan bli mer vanligt i framtiden. Själv har jag på mina besök i Köpenhamn köpt på mig ett gäng suröl enbart för att ha med ölbyten med amerikanska ölfantaster som trånar efter de belgiska surölen på samma sätt som vi nordbor önskar oss färska IPAs.

Sentimentalt värde kanske inte är alltför vanligt, men det är mellan den här kategorin och nästföljande två mitt eget lilla lagringsexperiment befinner sig. Vissa av ölen härstammar från tiden innan jag blev frälst och när jag ser dem i skåpet hemma minns jag hur jag fick just den där flaskan 120 Minute IPA från Sam Calagione från Dogfish Head eller hur min Sierra Nevada Anniversary Ale 2008 inhandlades innan jag började skriva om öl. Vår gästskribent Balder fick i julas en son som döpts till Jack; självfallet har de öl han fått och köpt på sig med namnet Jack ett värde bortom själva ölet för honom. Ölen kommer att öppnas, men de sparas av en personlig anledning och inte enbart för att ölen i sig kan lagras.

Andra öl som ibland står hemma hos folk, även hos mig själv är sådana som hamnat där av glömska eller försummelse. Jag hittade en gång en gammal American Pale Ale längst in i kylen, en öl som då hade stått där någon månad men som aldrig fått sätta ölet till då jag helt enkelt hade glömt bort den. Nu rensar jag ur ölförrådet desto oftare. Ofta är det lätt att glömma säsongsöl, typ påsk- och julöl är ofta sådant jag har sett stå kvar i någon hylla hos vänner och bekanta. Pripps Julöl 2.8% från fem år sedan var förvånansvärt okey såhär med lite tid längst in i ett köksskåp.

Slutligen då. Galenskap. Kanske ett resultat av försummelse, lagringsbarhet och tristess. Varför lagrar man en IPA utan maltbas som kan utveckla den på ett intressant sätt? Varför lagras man ett lageröl bara för att? Varför provar man olika typer av humlad öl överhuvudtaget? Humlad öl och myten om hur färsk den ska drickas beror ofta på hype och att ölen snackas upp. Humle och dess färskvara är en fixide och en trend mer än något konkret och allmängiltigt. Visst får du ut mer av den fina aromen från aromhumlen när ölet är färskt, men drick en två dagar gammal, välhumlad IPA på 9% och ni kommer säkerligen tycka att humlen är lite “för grön”. Jämför med mat. När en marinerad stek just tas av grillen känner ni alla sköna kryddor, den brända doften och hur saftigt det känns – men hur mycket bättre blir det, egentligen? Är köttet försummat om man äter det efter en stund (om vi tar bort dess temperatur från beräkningen)? Snarare är det humlade öl utan ett bra recept i grunden som måste vara tokfärska, andra klarar sig galant med någon vecka, månad eller ibland år på nacken. De är inte samma öl som när de var helt färska – men är en IPA en IPA bara de första dagarna? Vill ni läsa lite om hur australiensisk lageröl lagras och en intressant undersökngin, visualiserad av bilden till höger så bör ni läsa detta..

Galenskapen här är inte helt bundet till IPA eller humlad öl, men för min del så har det blivit så. I nästa inlägg om de mer udda öl jag har lagrat mellan 4-5 år så får vi se om jag är galen eller om ölen faktiskt kan ha utvecklats på ett intressant sätt. För här är också en anledning till varför galenskap och lagringsbarhet går ihop – öl blir inte automatiskt bättre fär att de lagras, de utvecklas och förändrar sig – ibland till det bättre. Här ligger kanske lite av det fina, att öl kanske framförallt humlat öl faktiskt har en utveckling – som ofta glöms bort i hetsen om att dricka de purfärska.

Jag har druckit Sierra Nevada Bigfoot mellan någon månads ålder och med mer än 6 år i källaren och för varje år de lagras har jag tyckt att de skiljt sig helt. De är toppen efter ett halvår från tappdatumet, blir bra efter ett år, tappar efter 2, tappar rätt mycket efter 3, börjar växa igen efter 4 och har blivit en helt annan öl efter 5-6 år. Lagringsresultatet går i kurvor och vågar man inte prova och se hur öl förändrar så lär man sig ju inget. Eller?

Det är inte första gången det minst sagt bråkiga företaget Anheuser-Busch InBev, AB InBev,  säger ifrån och utnyttjar sin position och sin storlek för att visa vem som bestämmer. Nyligen har man förklarat för brittiska familjeföretaget Belleville att de genast ska byta namn om de inte vill se vidare legala åtgärder. Anledningen är att AB Inbev tycker att namnet är för likt deras fruktöl Belle-Vue (en gång ett fint belgisktägt bryggeri, startat 1913).

Belleville, ett bryggeri döpt efter grundarna, Adrian Thomas och Mark McGuinness-Smiths barns grundskola, har enbart en anställd och hade i fjol en omsättning på 10.000£ – att jämföra med AB InBev med en omsättning om 26 miljarder$ och över 150.000 anställda.

I ärendet som sändes Belleville står det att;

“Visually and aurally, Belle-Vue and Belleville share the first six letters in common and end with the same letter “e”.

‘Conceptually, both Belle-Vue and Belleville would be understood by the English-speaking consumer as signifying something beautiful.”

Vidare uttryckte AB Inbev att finna att Belleville hade 28 dagar på sig att avsluta all tillverkning, marknadsföring och andra referenser till namnet Belleville. Trots viljan att säga emot storföretaget kom Adrian Thomas att inse att det kanske trots allt var bättre att ge upp och byta namn – åter visar sig pengar och hot vara starkare än passion och vilja.

Tidigare har liknande hot och påtryckningar mötts med blandade åsikter; vissa har menat att det inte är någon skillnad med namntvister och liknande bara för att det rör öl och det är något vi har en passion för, medan andra tycker att stoföretagen gör saker värre för alla genom att trissa upp småsaker och gör en höna av en fjäder. Personligen tycker jag att det är synd att små familjeägda företag som har en egen historia med en egen bakgrund till sina öl, sitt namn och sitt utseende ska behöva stå ut med dessa hot. I USA har det diskuterats lite kring det här med namn och hur svårt det idag är att hitta ett orginellt namn på sitt bryggeri och sina öl då mängden bryggerier och öl ökar något enormt för var dag som går.

Full text här.

Som traditionen är så har Sorbon ute i Bromma utanför Stockholms innerstad sin USA-festival under juni månads tre första veckor. Varje år har överträffat föregående år, både vad gäller öl och mat. I år har man dessutom en hel vecka, 14-20 juni, vigd åt Flying Dog med en imponerande samling öl där många är sverigepremiärer och till och med något fat som serveras första gången utanför USA. Detta tap takeover kommer att rulla under veckans gång och ännu är inget exakt körschema satt med ölen, så kika lite då och då eller håll koll på Wicked Wine eller Sorbons Facebooksidor. Flying Dogs svenska distributör Wicked Wine kommer också att hänga där under veckan och enligt ryktet bör ni hålla koll på tisdag-onsdag (18-19/6( då det ryktas om ett besök och event med Wicked Wine och MankerBeer. Mer info om det kommer snart…

Öl som kommer att finnas på fat:
(vissa kan tydligen ha serverats någon enstaka gång på fat)

Centennial Single Hop IPA – Inte tidigare i Sverige
Galaxy Single Hop IPA – Inte tidigare i Sverige
Nelson Sauvin Single Hop IPA – Inte tidigare i Sverige
Pumpernickel IPA – Inte tidigare i Sverige
Son Of A Bitch Red Ale – Inte tidigare i Sverige
Big Black Wit Woody Creek Wit – Inte tidigare i Sverige
Pearl Necklace Oyster Stout – Vad jag vet första gången på fat i Sverige
Natural Selection Flying Dog/Evolution Brewery – Inte tidigare i Sverige
Doggie Style Pale Ale
PA Snake Dog IPA
Raging Bitch Belgian Style IPA
International Arms Race
IPA Wildeman Farmhouse IPA
Wildeman American Saison – Inte tidigare i Sverige
Double Dog Double PA
Gonzo Imperial Porter
Kujo Imperial Coffee Stout

Vanligen när ölfantaster och nyblivna öldrickare pratar om att lagra öl eller om öl de har lagrat så handlar det allt som oftast om mörka, högalkoholhaltiga öl. Sällan ser du någon glatt berätta om sin fyra år gamla lagrade IPA eller om hur de funnit en perfekt american pale ale på 4,5% alkoholstyra som blir som bäst med några vårar på nacken.

Utan att gå in på vetenskaper eller områden jag känner att jag inte bemästrar, varpå allt skulle bli rent subjektivt påhitt så tänkte jag istället ge min syn på vad jag får kalla hobbyn att lagra öl. Som om det inte var nog med det tänkte jag också ta upp hur det har blivit just en hobby och varför jag därför har valt att lagra lite allt möjligt. Vill du istället få lite tips om lagring kan du läsa tex Beer Advocates eller googla dig fram till mer djupgående källor.

För lagring utav öl kan ses utifrån olika vinklar. Vissa lagrar öl för att de ska utvecklas till eleganta, komplexa skapelser, andra vill förändra en karaktär på ett öl de kanske inte uppskattar i dess tidiga form medan än andra gör det för att det är skoj att gömma undan öl och se hur de blir. Jag själv är en av de i den sistnämnda kategorin. Anledningen är simpel, jag har inte råd eller ork att sitta på enorma lager suröl eller imperial stouts för att se det som en bra investering, oavsett om det rör smak eller pengar.

Om man kikar på de vanliga kategorierna öl som brukar lagras kan man kort bunta in dem i surt, vällagrat belgiskt, tungt eller mörkt. Suröl lagras nästintill alltid väl, får de bara stå i lugn och ro utan påverkan av faktorer såsom ändringar i temperatur, luftfuktighet, ljus etc – vilket gäller för alla öl som ska lagras, så blir det oftast bra. Belgisk öl inom vissa stilar tenderar också att utveckla smakkombinationer de mogna ölen inte har, vilket får mången belgofil att himla med ögonen. All belgisk öl lagras såklart inte bra bara för dess ursprung, men såväl öl som mörka triplar till flamländska rödöl och även vissa mörka ales har något visst som gör att de ofta håller sig fint (avdelningen “dra alla över en kam”). Samtidigt är det i mitt tyckte lätt att ge för mycket cred åt lagrade belgare som mer smakar sultanrussin och wellpapp, men så var det biten om att dra allt över en kam. Tack vare Jens Skrubbe och Pressklubben i Stockholm har jag fått prova på allehanda lagrade belgare, vissa har varit finfina efter 3-4 år medan andra som legat längre mest smakar helt okey, men gammalt. Mörka och tunga öl innefattar främst barley wines, imperial porters eller stouts och andra öl där alkoholstyrkan fungerar som en konservator. Samtidigt är det få stouts av de jag har provat som vinner på långlagring. Många amerikanska imperial stouts är färska aningen spretiga, spritiga, söta och för explosiva varpå de brukar stillas med ett par år i källan. Likaså barley wines föredrar jag när balansen mellan beska och sötma når sin peak – mer än det kanske kan göra ölen intressanta och mer komplexa, men är det därmed också bättre? I mitt tycke tveksamt, men så är jag en lagringsnovis. För mig handar det till syvende och sist om kunskap om ölen, varför man lagrar dem och hur man tror att de lär utvecklas. Något man får läsa eller pröva sig fram för att få ett hum om.

Detta, hur fel det kanske är har åtminstone varit mina erfarenheter av lagrade öl. Visst kan man säga att en brittisk barley wine från sjuttiotalet var magnifik – det kan den säkert vara. Likaså lär rätt belgoale från mitten av förra århundradet vara makalöst elegant om allt gått rätt till, men då har hobbyn med att dricka öl gått från att dricka det man gillar till att aktivt vara en lagringnörd.

Vad jag menar är att det plötsligt kräver ett annat engagemang och kunnande än vad jag och andra med ett mindre intresse lägger in i det hela. Istället tror jag att många lagrar sina öl ett par år innan de tar fram dem vid ett bra tillfälle där tillfället ibland kan vara en viktigare orsak till att öppna ölet än ölets lagring i sig.

Nog med svammel och mer kontenta – vart ska jag komma? Jo, för i mina eskapader genom åren i ölets förtrollade värld har jag av olika anledningar sparat undan lite vad som helst. Bara för att. När jag förra året fick prova en över 10 år gammal Sierra Nevada Celebration Ale, en färsk humlig, ljus och fräsch öl, så fick alla som menar att den lagras väl rätt – den var riktigt fin. Just sådana små experiment är också vad jag under min enkom 4-5 år långa ölkarriär har försökt att börja mig på. Jag har genom åren lagt undan allt från ljusa ales till otippade IPAs och tänkte under året ta och prova igenom mina små lagringsförsök för att se vad som skett. Öl som Dogfish Heads massiva 120 Minute IPA bör lagras som en maffig, humlerik barley wine – men hur skiljer det sig mellan 2-3 och 4-6 års lagring, sånt tänkte jag prova.

Däremot spar jag mer om vilka udda öl som kan vara roliga att lagra tills en annan dag, då går jag också in mer på tänket om mina egna val av öl i gömmorna. För att inte göra det här inlägget helt onödigt är det kanske på plats att väcka själva frågan jag har haft i mitt huvud – har vi en fix-ide om att lagra öl? Handlar det mer om att man har hört att öl bör lagras och att de blir bättre av det eller är det ofta bara ett uttrycg, kanske rentutav missförstånd sprunget ur att många öl som anses bra att lagra släpps ut på marknaden för snabbt från bryggerierna? En barley wine ska egentligen ligga till sig ett tag, likaså bör en stout inte släppas helt färsk då dess karaktär sällan är den bryggaren har velat åt – istället ska de stilla sig lite och växa in i smakerna. På grund utav kostnaden för lagerhållning och lokal har det istället blivit vanligt att få ut ölen på marknaden där kunderna själva får stoppa undan flaskorna, inte helt olikt vissa viner. Men är detta något vi kunder reflekterar på, och har det påverkat vår syn på att lagra öl?

Som Balder själv tydligt skriver – ta denna krönika med en nypa salt, inte som någon allmängiltig sanning. Se det också som hans syn på hur kvinnor inom ölvärlden får, ges och tar plats – både vad gäller som bryggare (Jessica Heidrich och Carmen Roel är de jag kan komma på i Sverige) eller som ölskribenter (DN’s Sanna är den jag kommer på). Vi hoppas att detta ändras, det är poängen – inget annat! / Manker

Med stor risk att bli hatad, bespottad och attackerad. Jag menar inget illa med något och det kommer nu att komma en massa stereotyper om oss som människor.

Stereotyperna är enbart för att ni ska förstå vad jag menar och inga påhopp på mig, min egen sida Ölrådet eller MankerBeer kommer att behövas. Le åt dem istället.

Hur kommer det sig att jag börjar på detta vis? Jo, jag ska ge mig in på djupt vatten. Kvinnor…och öl!

Kvinnor och öl? Varför så få, eller är dom så få? Ser vi dem inte? Får de för lite utrymme?
Frågorna är många, svaren är nog fler. Var är ni, svenska kvinnorna i ölvärlden?

Jo jag har funderat ganska länge på varför vi inte har så få kvinnor i rampljuset gällande öl i Sverige? För er som läser mycket internationellt så finns det ett par riktigt bra amerikanska ölbloggar med kvinnor bakom rodret.

Min egentliga fråga kan jag nog inte formulera, men jag ska försöka att förklara mig på ett vettigt sätt, utan att gräva en grop som bara blir djupare och djupare.

I min relation till öl så har jag vid hundratals tillfällen försökt få människor att överge macrolagern och blicka utåt. Men inte är det män som först nappar och definitivt inte män som är först att säga att det är gott. Det är faktiskt kvinnorna som är mest öppna för att båda prova och för att sedan medge att det faktiskt var gott.

IPA brukar inte vara någon favorit kanske, men många belgiska öl typer så som dubbel, flamländs rödöl och även en hel del lambics brukar bli uppskattade. Självklart kan det även vara helt tvärtom, vissa kvinnor i min närhet har sagt: ”Nej jag dricker inte öl, för det är inte gott”.

Tjurskallig och envis som jag är så försöker jag att lura dem. Jag bjöd in till gille en gång bara för att bjuda på fördrink. Lite mousserande i glasen och alla tjejerna tyckte att det var hur gott som helst tillsammans med tilltuggen av melon och jordgubbar. Mousserande? Nej nej, det var ju en Oud Beersel. Ja en öl jag plockade upp på systembolaget bara några timmar innan. Hur gick nu det till. Gillade dom öl ändå? Öppnades ögonen och därmed dörren in till oss? Nja…

Frågan är nu återigen, varför är dom så få?

Är öl lika manligt som att köra hjullastare och vi ser ner på kvinnorna som gör det?
Har kvinnor sämre smak pallet än oss män?

Sämre smaklökar? Nej verkligen inte, jag tror nog att i många fall så upplever män och kvinnor alla situationer olika, men att vi ska ha ett annorlunda smaksätt det tvivlar jag på. Att kvinnor ska ha en sämre pallet är därmed uteslutet. Att kvinnor inte behöver mäta sig lite mycket som oss gottmän med att svänga med fräcka termer och rabbla humlesorter tror jag nog mer på. Samma förutsättningar alltså. Vad är det då?

Kan det då vara så att vi män inte släpper in kvinnorna?
Personligen hade jag välkomnat kvinnorna, det kanske hade fått oss att öppna ögonen för hur kvinnor ser på saken. För vi är skapta olika och vi tänker ofta olika. I mitt grabbgäng hade det nog ofta behövs då det är en väldigt hård jargong. Vi må vara stora stöddiga killar men med kvinnor i gänget blir vi lite mjukare.

Vad är egentligen frågan? Är vi ett trångsynt gäng som inte släpper in andra? Är det inte det vi vill motverka?

Jag ställer fråga igen: Kvinnorna i ölvärlden, var är ni?

Knappt har gårdagens Systembolagssläpp hunnit sätta sig likt gårdagens bakfylla, en rest från utprovningen av ölen från gårdagens släpp innan det är dags att kika mot sensommarens nyheter. Juli, likt januari är mer en tid för semester och eftertanke än att stå och köa utanför Systembolaget – därav inga släpp dessa månader.

I höst byter Systembolaget ut sitt “T”-modulsystem och inför ett helt nytt system som är så svängigt att få förstår det, inte ens de som säljer ölen – men jag återkommer till det i höst. Av denna anledning står septemberölen med “” bredvid sig då de kommer att hamna i den kategori som motsvarar den tidigare T5 eller T6-modulen.

Vad vi snabbt fäster ögonen på är att Ballast Point Sculpin IPA nu äntligen kommer till Sverige och dessutom till Systembolaget. Det rör sig knappast om några få flaskor utan hela 24.000 flaskor kommer att landa på Systembolaget, säkerligen med ett gäng på krog redan tidigare. Dessutom kommer Evil Twin Imperial Biscotti Break, en riktigt grym imperial porter som för just över hundralappen för en “bomber” (650 ml flaska) får ses som ett kap. Att den släpps samtidigt som Ballast Point Victory at Sea, även den en imperial porter, på en bomber men för under hundralappen får ses som galet. Två riktiga kap!

Ölen nedan står enligt följande mall: Modul, namn på öl, ursprungsland, volym, pris, antal. Ni finner dessa och alla Systembolagsnyheter här.

Augusti
T5 Anderson Valley Hop Ottin IPA USA 355 25,90 24.000
T5 Lagunitas Undercover Shut-Down Investigation Ale USA 355 28,90 21600

September
“T5” Deschutes Red Chair NWPA USA 355 27,90 16000
“T5” Ballast Point Sculpin IPA USA 355 33,90 24000
“T6” Evil Twin Imperial Biscotti Break Internationellt märke 650 109 1500
“T6” Ballast Point Victory At Sea USA 650 89,90 1560