Tidigare i somras skrev jag om uppsalabaserade hembryggargänget Jackdaw Brewery samt om deras hjortron-DIPA Chicouté, en öl som de nu verkar brygga igen – till alla oss som provat dens glädje. Förutom Chicouté så fick jag även möjligheten att prova deras Zwarte Draak, en Belgian Style Imperial Black Ale. Grunden är en balanserad mörk ale bryggd med en belgisk jäst som de önskat få in utan att den ska ta över och göra ölet till en komplett belgare. Receptet ska vara baserad på Gouden Draak, men är betydligt mörkare och har också belgiskt mörkt kandisocker för lite extra karaktär. Förutom kandisockret så har man haft i en spännande mix av malt där svart-, vete- och pilsnermalt står ut. Humle finns det i de snällare sorterna Fuggles och Northern Brewer. Killarna själva rekommenderade en bit choklad eller rökt kött till ölet och såsom slumpen föll sig så skulle jag steka på en bit välmarinerad entrecote vilket fick agera sällskap.

Jackdaw Brewery Zwarte Draak

Utseende: Inte helt uppfylld flaska var på mina aningar om att det kan gå vilt till uppfylls då det “gushar” (skummar på) rätt rejält. Vätskan som sedan lägger sig i glaset är mörkt svart med ett ljusbrunt fint skum som dör ned till ett litet litet lock.
Doft: Mörkt belgiskt godissocker och mörk saltlakrits med en underbar utvecklad fruktighet som redan nu börjar visa lite komplexitet. Tydligt av torkade plommon, blåbär och björnbär med knapertorra russin och ett passande och väntat alkoholsting.Vissa toner drar åt russin och bär-choklad och andra åt lite bränt trä.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Pang på så smaken till, här väntar man inte. En tydlig belgisk klang med tydliga inslag av mörk belgisk öl (tänk belgisk julöl) med lite aningar av kryddor men desto mer av lakrits, torkade frukter, choklad – ja jag vet inte var jag ska börja eller var jag ska sluta? Lite mjölkig stout ena sekunden och sedan växer alkoholstyrkan till i munnen och paff slår den till med smaker av torkade frukter, bärkräm och en intressant sötma. Sedan vänder det och ebbar ut i lite beskare sviskon, vinös träkrydda och ett snabbt gästspel av – ostkaka. Det slutar aldrig att överraska och jag skulle kunna ägna en dag åt att finna smaker. Lite mer kropp och en flaska undangömd i källaren och så är allt på topp.

Betyg? – Bäst- Mina hembryggarfavoriter Rüdbrygger och Sea-Goat till ära, det här är bland det absolut bästa jag har druckit i hembryggarväg. Skulle lätt kunna gå som en komplex belgisk mörk julöl – any day! Finns vissa småsaker för den petiga men inget jag känner att jag är rätt person att ens försöka peka ut, för jag sitter bara och sippar på vidare från mitt glas och är lyckligt över dsmakkomplexiteten som finns. Alkoholen stör då och då, men bara för en bråkdel av en tredjedels sekund, för sedan så tar smaksensationen över. Ett minus som växer till sig är att ölet när det fått stå och luftas lite blir än mer snäppet tydligare med alkoholen, men jag har överseende med det.. tror jag.

MankerBeer storsatsar inför årets Stockholm Beer and Whisky Festival. Inte bara kommer vi försöka att finna nya sätt att rapportera från själva mässan utan vi kommer också att satsa på mer “inför”-material. En del i detta kommer att vara intervjuer med olika bryggare och utställare på mässan så att ni får en chans att lära känna dem lite bättre. Vi tycker att det är minst lika roligt, och viktigt, att känna till personerna bakom ölen som att prova dem. Om inte annat så kan det ge svar på varför vissa öl smaker som de gör, varifrån inspirationen kommer och vad som är på gång eller har skett.

En av de svenska bryggerier som verkligen har sett till att ha en imponerande bredd på sin ölportfölj är Eskilstuna Ölkultur där man brygger allt från somriga saisons, till Guinessinspirerade stouts och rejäla humlekalas. Ett av deras mest omtyckta öl är Anders Dubbel-IPA, en av landets få riktigt bra dubbel-ipas och vars upphovsman, bryggmästaren Anders Olsson är dagens bryggare vi har valt att tala med.

MB: Efter att Systembolaget gav alla öldrickare möjligheten att styckbeställa öl så verkar många ha provat igenom era öl, vad har denna möjlighet inneburit för bryggeriet?

AO: Vi har fått ett enormt gensvar och säljer runt 1000 liter i månaden i systembolagets logistiklösning.

MB: Ni har en rätt stor portfölj och provar verkligen på det mesta, vad har ni i tankarna (…) framöver?

AO: Vi fortsätter med vår serie med årstidsöl, en nyhet på fat varannan månad. Vi kommer att ta fram en volymöl med lite lägre pris.

MB: Hur svårt är det som fristående bryggeri att nå ut på den svenska marknaden, framförallt med tanke på Systembolagets monopol?

AO: Vi säljer själva till pubar och restauranger lokalt i eskilstunaområdet och därutöver säljer vår återförsäljare Alambic vår öl i resten av Sverige. Vi älskar systembolaget och vi hade inte funnits utan dem.

MB: Hur ser bryggkapaciteten ut och kommer vi en dag att kunna se era öl på Systembolaget?

AO: Vi brygger i år 100 000 liter och kommer att utöka till runt 200 000 liter nästa år. Vi kommer att börja titta på systembolagets offerter, men har inga planer på att ta oss in i systembolagets ordinarie sortiment.

MB: Om du skulle para ihop ett par öl med lite mat vilka parningar skulle du rekommendera?

AO: Fristadens stolta imperial stout till en kraftig chokladefterrätt, röksta rökbock till kallskuret är kanonbra.  Anders dubbel-IPA till kittost är vidundereligt.

MB: Till slut, vad ser ni fram mest emot inför årets SBWF?”

AO: Vi delar monter med Alambic och har en större monter i år. Vi fick ett jättefint gensvar i fjor och räknar med detsamma i år.

Stort tack till Anders och jag råder er att prova igenom deras olika öl vilka nästan alla har en tydlig hantverksmässig prägel på sig (tänk Närke Kulturbryggeri). Jag hoppas att de kan nå ut än mer under året och får sällskap av fler små svenska bryggerier som likt “Eskilstuna” kan växa på grund utav möjligheten att få ut sina öl styckvis runtom i hela landet. Ett utmärkt sätt att prova igenom vad vi faktiskt producerar i Sverige.

Tidigare inlägg i Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012:

Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Marianne Wallberg / Mässgeneral
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Shane Welch / Sixpoint Craft Ales
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Thomas Hoelgaard / Xbeeriment
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Anders Slotte / Slottskällan
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Richard Burhouse/ Magic Rock Brewing
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Sören Wagner / Croocked Moon

Igår skrev vi om Sigtunas höstnyhet Prince of Darkness, en riktigt bra mörk IPA tillägnad mörkrets furste Ozzy Osbourne. Idag fortsätter vi på temat nyheter på Systembolag och rock genom FrEQuency‘s oktoberfestöl No Sleep Until October. Ölet är uppkallad efter två klassiska album Motörheads No Sleep Until Hammersmith och Beastie Boys klassiker No Sleep Til Brooklyn och för att snabbt presentera FrEQuency så består dem av Anders Fridén (In Flames) och David Mortimer Hawkins (artistansvarig på Sony samt öl- och whiskyskribent) som tillsammans med Nils Oscars Necrobrewer Palle Holmqvist har tagit fram en serie riktigt bra öl under året.

Nu har deras oktoberfestöl så anlänt till Systembolagets hyllor och det är en öl med münchener- och karamellmalt samt humle i form av tysk Magnum, nya zeeländska Motueka och åter tyska Tettnang. För 33 cl av den 5%’iga ölen får du ge 19,80 riksdaler (artikelnummer 11286).

FrEQuency No Sleep Until October

Utseende: Lätt rödnyanserade orangebrun vätska med litet smutsigt vitt skum, rätt poröst, som lägger sig som en ring med lite skumgardiner längsmed glaskanten och ytan.
Doft: Det doftar tysk mörk lager av den gamla goda skolan med tydligt av både karamell och krossade nötter och nötskal. Vissa inslag av citrus, gräs och torkad humle.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Karamell- och nötkola med en bra beska och lättsamt nötbittert slut där humlen kikar fram och släpper ifrån sig gräs, krydda och wienerkorv. Eftersmaken är av mörk lager men inte citrusbetonad metallisk även om citrus och mineral finns där.

Betyg? – Bra+. Tog den tillsammans med en väl tilltagen bit entrecote med smör- och chickenwingsåsmarinerade champinjoner och ja – inte helt oväntat är det en öl som fungerar väldigt bra med mat. Kanske lite klen och hade behövt lite mer robusthet men de rena smakerna flöt in bra med maten. Bra öl till flertalet tilfällen helt enkelt.

Vi har våran intervjuserie inför Stockholm Beer där vi fram till mässans start kommer ha intervjuat runt 20 olika bryggare eller andra som är involverade i mässan. Ett av bryggerierna som kommer till mässan och Elixir Wines monter är Det Lille Bryggeri, vars bryggmästare Rene vi dock inte hunnit intervjua. Istället får vi ta och prova en av hans öl vilket idag blev en mörk chili och lakritsale, en öl som gjordes som en one off men där Magnus från deras gamla svenska distributör TWC lyckades få dem att göra en ny version 2012. 2 andra typer av chili och snäppet mer humle och lakrits än i den tidigare versionen utlovar kraftigare smak vilket int är helt fel för ne öl som denna. Det Lille Bryggeri är ett synnerligen spännande bryggeri som experimenterar rätt friskt men ändå får stå lite i skymundan för exempelvis Mikkellers olika experiment. De som var på mässan i fjol kunde till exempel prova Black Time 1, 3 och 6 – en imperial stout man har låtit koka i 1, 3 och 6 timmar för att se hur koktiden påverkar ölet. De har även en motsvarande serie – Hoppy Times – där man låtit en american pale ale koka med humlen motsvarande tid som med imperial stout’en för att se hur humleprofilen påverkas. Så man kan verkligen säga att de gillar att undersöka hur öl kan man smaka, vilket deras chili- och lakritsale är ett bra exempel på (de har även en kaffe- och chiliale som är riktit bra).

Det Lille Bryggeri Chili Lakrids Ale 2012

Utseende: Mörkare brun vätska med ljus nougatfärgat krämigt skum.
Doft: Både gräskryddig och fruktig humle med en söt lakritshet chiliton. Lätt rostad malt och lite vinösa toner. Söt lakritsrot och nedstrimlad chili som skulle kunna göra sig bra som godis. Vissa bäriga inslag vilket brukar kunna följa med lakritsen och ger än mer sötma till doften.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Tydlig fruktig humle med fin söt- och saltlakrits som sedan åter övergår i humlefruktig lakrits och vipps så är chilin där och bränner till lite. Chilin märks av med lite varm fizz på tungan och runtom i munnen och med lakritsen. En ren maltsmak vilket jag verkligen gillar och som lyfter upp smaker av choklad och kaffe. Söt chili och bra lakrits med en gnutta kola.

Betyg? – Bättre. Jag, som chili och lakritsfantast älskar ju det här men jag kan tro att det finns de som skulle tycka att den är sådär. Jag hoppas att Rene tar med så mycket som möjligt av dessa öl till mässan så att ni kan prova på olika serier såsom Hoppy/Black Times eller denna och kaffe- och chiliale’en. Annars får vi hoppas att TWC/Elixir Wines kan ta in mer från bryggeriet så att vi inte måste ta oss ned till Danmark för att få prova på dem.

Igår kom så släppet med stort S, tillfälliga nyheter, oktoberfestöl och allt mellan T5 till T7 öl. Med andra ord en rejäl laddning öl som tog plats på hyllorna runtom i landet. Mycket verkar finnas kvar så att ni som inte har haft möjlighet att köpa vissa av T6-T7-ölen gå ned till ert lokala bolag imorgon och prova på att beställa dem.

Ett av ölen som släpptes igår i det tillfälliga höstsläppet var en av mina favoriter från bolagsprovningen i somras – Sigtuna Prince of Darkness. Ölet är en Black IPA/Cascadian Dark Ale på 8% och kostar 26.10 kr/flaskan vilket jag tycker är helt klart överkomligt – var den finns – här. I somras kan den inte ha varit mer än någon vecka gammal, sett till tappningsdatumet på flaskan, och smakade underbart av frukter, mörk malt och en bra sötma. Nu hoppades jag att den stillat sig något men att den fortfarande skulle ha den fina balansen och samma tyngd som den riktiga Prince of Darkness har. Nu har jag aldrig varit något värst stort Ozzyfan, men ett tips är att ni sätter på min favoritlåt med honom och sedan läser klart recensionen nedan, det är ju söndag så om ni inte redan har en PoD så måste ni ändå vänta tills imorgon för att köpa den.

Sigtuna Prince of Darkness

Utseende: Mörk brunsvart vätska med ljust chokladfärgat skum ovanpå som lägger sig som kletiga rester längs med glasväggarna och som kladdiga kvarlämnor ovanpå ölet.
Doft: Vid första doppet ned i glaset så uppfattas hårt rostad malt, karamell- och viss godissötma, hackade kaffebönor och viss fruktighet. Lite torrt gräs, choklad och gnutta grape finns där – alla rätt torra aromer. Vevar man runt glaset något för att frigöra alla aromerna så växer fruktigheten tillsammans med sockervadd. Hela tiden vilar en rostad, bränd ton med kaffechoklad över frukterna – som inte riktigt går att placera alltför tydligt. Nä, doftmässigt faller den in i en kategori jag gillar mer och mer – Dark Ale snarare än överjävligt sönderhumlad.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Det börjar rätt måttligt med beskan som sedan kommer fram mer och mer i små stötar här och var men som till slut tar över den sötma som finns i ölet. Smak av karameller, eldkastade tropiska frukter, svett gräs och lite grape mot finishen. Bitter choklad och stark espresso och precis som i doften så balanseras det väldigt bra. Sakteligen dör den ut i lite aska, mörk malt och söt godisfrukt.

Betyg? – Bättre. Visserligen är den tydliga humlefruktigheten borta, men nu har den en bättre helhet och jag blev lika glatt överraskad nu liksom sist över att man inte har gått all in på det bittertorra sönderbrända. Den har potentialen att bli en favorit för många nu under hösten och jag ska lätt prova den till en marinerad köttbit i veckan för att se hur den gör sig med lite olika typer av mat.

Ett av de senaste tillskottet på den svenska ölscenen är amerikanenen Jeffrey Brown som numera är bosatt nere i  Malmö där han började brygga öl i minimal skala. Ölen blev uppskattad och det var dags att ta nästa kliv. Go big or go home fick troligen gälla här då han istället för att fortsätta brygga hem i en något större utsträckning införskaffade gedigen bryggutrustning från vårt södra grannland tyskland.

Den första komersiella ölen som nu kan hittas runt om i Skåne (främst Malmötrakten) men även på Systembolaget från och med idag. Ölet bryggs idag, såsom det verkar, hos Amager och troligen beror det på att säkerställa en jämn kvalitet och en viss mängd snarare än att det finns en önskan om att gå samma väg som många andra och bli en flying brewer – bryggare utan eget bryggeri. Istället lär planen vara att få igång produktionen i det egna bryggeriet som dock ska godkännas för komersiell användning etc etc etc i god svensk juridisk mening.

Första ölet då? En american pale ale – apa, på 44 IBU och 6%. Humlad med bland annat pacific gem och centennial om jag har förstått det hela rätt. Runt en femtiolapp får du ge för en flaska genom Systembolaget och det tycker jag helt klart att du ska göra. Följ Jeff och bryggeriets framfart här på Faceook.

South Plains Brewing APA

Utseende: En varmt persikofärgad vätska, rödare innåt mitten, toppas med ett fint smutsigt vitt skum.
Doft: En tydlig floral arom med gräsig humle, aningen kryddad. Dov doft av bittra omogna bär, aprikos och citrus.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En len vätska som snabbt sköljs bort av en bitter beska som surfar med långt in i eftermsaken. Kroppen på ölet är riktigt bra och lyfter fram smakerna av omogna persikor, citrusfrukter, vinbär och mild aprikos. Riktigt smakrik och en tydligare beska för att vara en APA. Lite karamell och öter leder in dig på ett torrt beskt slut.

Betyg? Bra+. En bra beska som kunde ha fått balanseras med lite mer maltsötma, däremot är balansen av humlen väldigt stabil i övrigt. Det drar mot en IPA men håller isg ändå inom rätt lekhage. En riktigt bra förstaöl och det är lovande att se att den saknar påtagliga fel- eller bismaker utan att det har lagts ned tid på att få den genomarbetad och ihophållen.