Personligen tillhör jag den skrala skaran som grillar året om, men det är ändå något speciellt med att grilla på sommaren. Just på sommarhalvåret ser mina matvanor lite annorlunda, precis som för många andra, mot hur de är på vinter. På sommaren kräver jag något fräscht och lättare mat.

Jag tänkte därför bjuda på lite lättare sommarrecept med lite tips på öl som passar bra till. Idag blir det en fräsch primörsallad med kycklingfilé.
Detta kan man göra om man har en grilltråg, grillpanna, typ wokpanna eller liknande.

En av mina favoriter är väldigt bra för att man lätt kan lägga till och ändra om lite som man vill efter det man har hemma, eller efter vilken smak man vill ha. Dessutom är min sidorätt till kycklingen så god att den kan ätas helt ensamt, så även vegetarianer är nöjda.

För 4 personer behöver du följande till mitt basrecept
4 st kycklingfilé
2st Vitlöksklyfta
Olivolja
Kryddor efter behag, gärna färska kryddor. Jag använder mig av Lavendel, persilja samt rosmarin.

4-500 gram champinjoner
2 knippen salladslök (ca 250 g)
250 g pimentos de padron (små gröna paprikor som på bilden, finns på de flesta ICA)
1 knippe sparris
140 g ädelost (eller feta)
4 skivor bröd
Flingsalt
Svartpeppar

Börja med att förbereda grillen för indirekt grillning där du har kål på halva grillen, för på den sidan utan kål ska kycklingen ligga, på andra sidan ska salladen göras.
Häll upp lite olja i en skål, pressa i vitlök efter behag och klipp ner dina färska kryddor i oljan och blanda om. Pensla sedan din kyckling med oljan och spara resten till brödet som du sen ska göra krutonger av. Låt kycklingen vila lite med oljan på sig, resten av oljan penslar du på dina brödskivor, för de ska sedan grillar och bli krutonger.

Dela champinjonerna om de är stora, annars ha dem gärna lite större än en munsbit. Skala och skölj av salladslöken. För er som inte använder salladslök så ofta så kan man äta i stort sett allt på den. Ta bara bort det fula från blasten och roten som sitter längst ner på löken. Bryt bort det nedersta på sparrisen och om den är väldigt lång så kan man dela den på mitten.
Blanda ihop alla grönsakerna och häll lite olja på.

Börja med att pensla lite olja på gillgallret och lägg kycklingen över den glödande kålen snabbt så den får lite färg och yta. Salta och peppra gärna. Lägg sen över den på sidan för att tillaga den indirekt. På med locken och låt den ligga i ett par minuter och ta sen det du ska grilla salladen med. Ett gott tips på när man grillar kyckling är att man inte ska vända den för ofta eller för varmt, då blir den ofta mycket saftigare.

Grilla salladen i omgångar över het glödande kål så att alla grönsakerna får en fin brun färg, utan att bli bränd.
Grilla brödskivorna så att de blir torra utan att bli brända, dela dem så de blir krutonger och blanda dem med ädelosten som man skär upp i små tärningar.
När salladen är färdig blandar du sen ner i krutongerna och osten i den varma salladen så att osten blir mjuk och fin.

Till detta rekommenderar jag att man dricker något lättare. En pilsner med lite mer maltbas som tex Budvar går naturligtvis bra, men personligen tycker jag att man ska dricka saison eller gueuze till detta.
Saison med en fin jordig känsla och med fina frukt estrar kommer att gå väldigt bra. Saison Dupont Biologique och Saison Bocq är två väldigt bra exempel på liknande och de finns på Systembolaget just nu. Vill man ha lite mer syra kan man prova med Vieille Ville Saison eller riktigt vågat med 3 Fonteinen Oude Geuze.

Personligen körde jag på en öl likt det sistnämnda, min favorit standard gueuze Girardin Gueuze Black label, denna från 2013. Den är fint fruktig av främst syrliga äpplen, med lite lagring så tappar den lite i syra, får i lite smak av persika och får lite ciderkaraktärsdrag. Jästen ger även en väldigt trevlig fruktton av lite smultron och krusbär i absoluta finishen.

Den uppmärksamme har säkert redan nu sett att jag faktiskt inte hade Pimentos i min sallad, som sagt, det går bra med det man har hemma!

Ja så tokigt det låter så är det faktiskt sant. Jag gjorde igår en krusbärsmarmelad och hade i lite överbliven humle och det blev ta mig tusan fantastistk. Så bra att jag bara var tungen att skriva ner det och posta det här. Om det är lätt? Det är busenkelt

Du behöver:
0,5 dl Krusbär (jag använder mig av hälften gröna, hälften röda)
1 ögonmått humle, beroende på hur mycket beska du vill ha
2dl syltsocker
0,25dl vatten

Personligen så använde jag min favorithumle centennial. Jag hade inte mycket, utan bara ca 10-12 gram humlepellets (mald och ihopressad humle)

Så här gör man:
1. Krusbären och vattnet i en kastrull och låt det koka upp utan lock i 15 minuter.
Det kommer att kännas som att det är väldigt lite vatten, men det löser sig själv när krusbären spricker.

2. Tillsätt socker och humle, låt koka i 15 minuter till. Gör sedan gele provet enligt följadnde. Ta upp lite på en sked och låt det sakta rinna av. Bildas en trögflytande droppe är den klar, annars låt den koka i 3-5 minuter till.
Man kan använda sig av vanligt socker och lite vetemjöl om man vill. Det håller dock inte samma konsistens och det håller inte lika länge i kylen.

3. Låt vila i ca 15 min, rör om lite då och då. Värm under tiden upp en glasbehållare med varmt vatten.

4. Ner med marmeladen i den varma burken och så in med den i kylen. Förvara i kylen.

Vi åt den sedan till lite ost och provade med två öl. Den franska osten Comté var bra, men Gruyere var snäppet bättre.
Till detta provade vi Great Divides Yeti (läs om den här) samt Founders Centennial (som man läser om här).

Vinnaren var ganska solklart Yeti. Även om det blev aningen sött i slutändan så spelade chokladen in en annars saknad faktor. Nu när jag tänker efter så hade det nog varit bättre med en öl som är ännu mer rostad och med lite mindre kropp. London Porter kanske?

Dock så var det väldigt speciellt hur centennial marmeladen passade sig med centennial ölen. Istället för att spela ut varandra så samkörde de och lyfte verkligen varandra.

Nyligen presenterade jag Jackdaw Brewery, det uppsalabaserade hembryggargänget med stora planer för framtiden. Nu har så turen kommit att prova det första av deras två öl och inte alltför otippat föll valet på Cicouté, deras hjortron-IPA. Jag gjorde helt enkelt som i Manker Beer and Food TV med Hello, My Name is Ingrid och slängde ihop ett rotfrukter-och-potatismos med lite nedriven gruyere (passar himmeslt med både hjortron och IPA) och till det ett par rediga “riktiga” korvar som låg och puttrade en stund i pannan. Nu var korvarna något starka och moset skulle nog baseras på enbart potatis med lite extra smör men i övrigt var det riktigt gott.

Ölet då? Baserat på BrewDogs Hardcore IPA och Ingrid, men med lika många möjliga skillnader som hjortron i ölet så är det svårt att göra en rak jämförelse. Däremot hade man till skillnad mot Ingrid inga hjortron i själva vörtkoket utan de tillsattes tillsammans med en sockerlag i sekundärjäsningen. Sista dygnet innan buteljering är ölet dessutom oskamset torrhumlad med Amarillohumle. Från början var ölet tänkt som en bröllopsgåva till en av bryggarnas jämtländska kusin härstammar, ett landskap där hjortron är synonymt med fest. Killarna själva rekommenderar ölet tillsammans med feta ostar av Brie-typ, gärna från Annas Ost från Oviken i Jämtland, men jag fick ta vad jag hade vilket blev en bit gruyere.

Jackdaw Brewery Chicouté

Utseende: Mörkare disigt brun persikofärgad vätska med fint skum med minimala till små bubblor och en gräddig topp.
Doft:En blommigt fruktig arom där Amarillohumlen är tydlig och än tydligare vilket jag imponeras mest av är att hjotronen verkligen känns av – något Ingrid inte lika välvillig till. Hjortron och söt dov humleklibbiga doft går verkligen underbart ihop och förutom bären så är det tropisk mix av passionsfrukt, persika och grape.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Nästan lite syrlig bärsmak med en i början metallisk beska som sedan rättar till sig innan den tar en plats i munnen den inte kommer att lämna förens eftersmakerna är ett minne blott. På grund utav beskan så får hjortronen kämpa mer för att stå ut och det lyckas de med, dock kanske jag hade önskat snäppet tydligare fruktighet och kanske också lite rundare kropp. Då hade beskan balanserats snäppet mer och hjortronen hade fått samma utmärkta smakvänner som i doften. Det metalliska jag anar brukar ibland hittas i riktigt humlade öl men också från jästen i många hembrygder, nu hade ölet fått stå ett tag och hälldes upp rätt varsamt så det är svårt att finna en klar faktor. Men varför bry sig, Ingrid mötte just sin kusin från Uppsala.

Betyg? – Bättre(-).  Doften är på topp, beskan och efterbeskan är precis så som man önskar att den är men i mitten av smaken så är det lite för bittert och kanske hade den behövts rundas av lite? Lite sötare och en aning mer humlefruktig och vi hade gift oss, nu “kilar vi bara stadigt”. Beskan tog som sagt över lite men det är skönt att se hur man vågar ta ut svängarna med ölet utan att skämmas. Behöver jag ens säga att det blev en hit med gruyeren?

Häromdagen såg jag att The Rover hade lagt upp sin senaste hamburgare på sin Facebooksida. En entrecoteburgare som i vanlig anda såg helt gudomlig ut; så inte helt otippatbad jag snabbt om receptet (vilket återges rakt av nedan), tog med mig ett par öl och provade att göra min egen. Jag var mer eller mindre trogen receptet, med skillnaden att jag använde ett fikon och valnötsbröd istället för the Rovers superba hamburgerbröd från bageriet i Majorna. Det tar lite tid med att få köttet att nå rätt innertemperatur men det är helt klart värt det och framförallt den stuvade majsen kommer bli något jag kommer köra vidare på.

Till burgaren serverade jag inte potatisklyftor eller liknande som föreslås nedan utan höll det simple med den stuvade majsen, jag tog även Thornbridge Kipling som öl vilket fungerade riktigt bra. The Rover och Sorbon i Bromma håller jag som de två ölkrogar där du kan få de absolut bästa hamburgarna och vågskålen lutar åt The Rovers fördel då de alltid har någon helt nykomponerad specialare. Så är ni i Göteborg och är sugna på riktigt god mat och mer än prisvärd grym öl så ta ett besök på The Rover. Eller så provar ni att göra denna burgaren hemma så kanske den också ser ut som den skall och inte som min hemmasnickrade.

The Rovers Entrecoteburgare

Ingredienser:
Valfritt kött med en god “dry rub” (blanda ihop en egen kryddblandning och massera in i köttet och låt det sugas in)
Kryddor
Hamburgerbröd eller annat val av “botten-och-lock”

Pepparrot
lika delar Majonäs och
Creme Fraische

2 burkar majskorn
1 chilifrukt
Smör
2 dl matlagningsgrädde
salt och peppar

“Fixa en fin stekyta på köttet först, vira sedan in i folie och kör in i ugnen på 105-110grader till stektermometern visar 55grader (om det är entrecote som vi har valt vill säga). Lägg sedan över i kylen för snabb nedkylning så det inte går på eftervärme. Skiva köttet fint och värm snabbt i ugnen tills det är ljummet. Dressingen är bara creme fraiche och majonnäs lika delar samt färskriven pepparrot, salt och peppar. Leta på något bra recept för en schysst bbq glace att ringla över samt stuva majs med chili i och ugnsrosta några fina färskplugg med salt, peppar och lite färska örter och en bra olivolja”.

Till detta serverade jag stuvad majs. Ta majskornen (som fått rinna av sig) och låt dem puttra i lite smör tills de mjuknar lite, släng över dem i en stekpanna och ge dem en fin yta. Lägg tillbaka dem i en kastrull och häll på grädden, skivad chili och salta och peppra. Se till att röra runt så att det inte bränner sig och ta av när grädden är inkokt.

Släng på köttet, dressingen och kanske en skiva ost – här använde jag Svarta Sara som ger en unken touch som funkar grymt med BBQ-såsen, servera antingen med ugnsrostad potatis om så önskas.

Gôtt mos!

Back in the ol’ days när jag tog studenten från Restaurangskolan var räkcocktail, flygande jakob, konserverade päron med smält after eight och tomtebloss på samtliga efterrätter fortfarande högsta mode. Då fanns också en rätt som, rätt utförd och dekorerad, alltid bringade imponerande oooh’s och glada tillrop från publiken på studentmottagningar, konfirmeringar och andra tillställningar som var värda att fira som inte innefattade silltvång när den bars in av en stolt kreatör – smörgåstårtan!

Oh yeah, we’re bringing it back!

Denna ikon för allt som är svenskt och på samma sätt så fruktansvärt fel på många vis är en stor del av min uppväxt. Med fel menar jag såklart den rejäla densiteten i denna majonnässtinna monstruösa skapelse baserat på hälsosamt vitt bröd, mer majonnäs, cocktailmix i sockerlag och allehanda annat man hittade på Domus, B&W eller Tempo. Och dyrt som pocker är det också…och tar flera timmar att göra.. men gott blir det, banne mig!

Låt mig ta med er på en nostalgitripp och dela med mig av hur man gör en kanonsmarrig smörgåstårta som kräver ett par kilometer i löpspåret per tugga för att röja undan bevisen av varenda tugga. Sen ska vi ju ha öl till också såklart!

Here goes!

1.       Köp mängder av gottigheter. Öppna en favoritöl och ta en rejäl klunk som startceremoni.

2.       Skär av kanterna på formfranskan, Lägg en lätt fuktad handduk på en bricka (för att de undre bröden inte ska torka) och börja ’montera’ smörgåstårtan. Basen är såklart vitt bröd med majonnäsbaseradfyllning men man kan såklart leka lite med vad man kör för fyllning, i denna variant har jag både fisk och köttsektion, så jag valde kräftost på första lagret på fisksidan samt skinkost på köttsidan.

3.       Mer bröd! Bred leverpastej med baconsmak på köttsidan och tonfisk (i vatten, inte olja) blandat med majonnäs på fisksidan. Dofterna som sprider sig vittnar om en bra kväll redan här..

4.       Häll av all vätska i den exklusiva Eldorado-cocktailmixen, finhacka, låt torka lite mer och blanda med majonnäs. Bred på frukt/majonnäsmixen på köttsidan. Vid det här laget är din första öl förmodligen slut, kika i kylen vad som finns och öppna en passande härligt uppfriskande bryggd. Imperial stouts och Scotch Ales är inte att rekommendera här, men kanske en snällt humlad APA? Äh, du får själv välja nu när vi går in i steg 5

5.       Fisksidan får sällskap av finhackade räkor och kokta ägg med…just det, majonnäs! Lite finhackad dill ger en elegant touch

6.       Mer bröd!

7.       Fläska på med mer majonnäs och om du startade lite tidigare än vad jag gjorde på dagen så kan du fortsätta till steg 10. Själv ställer jag in grunden i kylen och har monterat tandpetare som plastfolien ska vila på under natten för att inte förstöra den noggrant utsmetade majonnäsen.

8.       Plasta in och låt grunden vila under ett par välbehövda timmar i kylen. Öppna en ny öl. Kanske en IPA den här gången? Det är du värd!

9.       Ta en välbehövlig paus, du kan lika gärna öppna en öl till. Indiskt kryddade kycklingvingar med en God Lager funkar finfint till smörgåstårtseskapader.

10.   En ny dag gryr! (behöver jag säga till er att öppna en bärs?) Nu börjar det roligaste – att dekorera majoklumpen till något fagert och sagolikt! Just nu ser den stackarn mest ut som ett fyrkantigt mumintroll.

Ett riktigt proffs går efter devisen ”Inga synliga kanter” och det bör även ni göra. Fäst gammal skön omodern sallad på sidorna, jag använder en sort som heter lollor osso, med hjälp av majonnäsen. Detta steget skiljer pojkarna från männen – kommer salladen att fästa eller kommer den att släppa pga. att du varit slarvig med symmetrin i ’murningen’ och du önskar att du hade flera händer?

11.   Du kan i princip dekorera hur du vill, men ha i åtanke att en smörgåstårta ska symbolisera överflödet av mat i västvärlden – ju mer desto bättre! Jag återskapar här den fullkomligt omoderna citrus/gurk-twisten som man producerar genom att skära ett snitt ca 75% genom respektive ingrediens och snurra. Enkelt, snyggt och går verkligen hem hos damerna i kvarteret.

12.   Jag hoppas att du köpte rejält med räkor, det kommer att behövas. Lite värdelöst vetande: De handpillade räkorna du ibland köper är med högsta sannolikhet skalade antingen i Belgien eller Kazakstan som är de största räkskalarländerna i världen. Detta är faktiskt helt sant.

13.   Mer mat, döda en lax, rök den, hyvla den till fina skivor och snurra till skivorna lite tjusigt. Den händige gör såklart laxrosor, men det är ganska svårt då det är riktigt hala grejor vi snackar om här..

14.   Finhacka snordyr jamon iberico (eller gör som jag, skäms lite och packa ner billig skinka eftersom budgeten är sedan lång överskriden) och vräk på ägghalvor med löjrom tills diskbänken bågnar.

15.   Finputsa dekorationerna. Cornichons och kruspersilja (bladpersilja är på tok för modernt) har en given plats bland köttet. Dill är en självklarhet på fisksidan. Servera.

16.   ÄT!!

Till smörgåstårta behöver ni dricka något som både klarar av fettet men som inte tar över de smaker som blandas till höger och vänster här. Man sitter knappas med en Barley Wine till detta utan kanske en Mohawk Unfiltered Lager (Art. Nr 11426, 18,90 kr), eller annan lite mer humlad lager. Själv valde jag att prova en Imperial Pilsner,  My Antonia som är ett samarbete (eller hur är det nu..?) med MankerBeerfavoriterna på Dogfish Head Brewery och italienska Birra del Borgo. Denna ölen med sina härliga citrusfriska toner och hyggliga humletoner kompletterar smörgåstårtan på ett lagom kaxigt sätt.

Sådärja, det var inte alls svårt eller hur? Smörgåstårta kan varieras i oändlighet och det vill vi ju såklart uppmuntra er till! Blev ni sugna på att göra en egen smörgåstårta? Posta bilden på den på vår vägg så kommer det en liten ölrelaterat present på posten. Om ni lyckas få mig eller Manker att kikna av skratt eller bågna av er talang så blir såklart presenten lite större! (Enda regeln är att jag inte ska ha sett smörgåstårtan innan, lite som Melodifestivalens regler, fast med mer majonnäs)

/M2

Jag kan egentligen bara tala för mig själv när det gäller vilka öl/-typer som vinner mark just nu eftersom jag inte har tillgång till någon som helst statistik. Men eftersom vi har så grymma läsare så tänkte jag ta mina tankar och observationer och kombinera med er input så att vi kanske kan försöka sia lite om vad som är i ropet under senare delen av 2012 i ölvärlden.

Öltrenderna

En tydlig trend som jag, och kanske många med mig, har märkt av är att även om det extremt experimentella finns kvar hos vissa bryggerier så förnimmer jag en mer elegant strategi som kikar fram under ölfilten.
Visst, BrewDog släpper sin dunderIPA Anarchist Alchemist, Hammerlind fnular säkert på en ny Ace of Spades (hoppas, HOPPAS att det blir en Barley Wine!), Three Floyds kommer med all sannolikhet att göra en Dark Lord även 2013. Men om man kikar på det stora hela så ebbar fenomenet  att bryggerierna spänner sina humletriceps och maltbiceps i jakten på det mest humlebeska som överhuvudtaget går att framställa för att synas eller för att dölja bismaker ut lite känner jag. Istället börjar fler och fler att ta fram en ljuvligt fruktig session I/APA på 4-5% ABV och såklart kommer de mer erfarna bryggarna att lansera vildjästa öl i allt större takt (vi har väl alla lärt oss att uttala Brettanomyces nu? Annars är det bara att kalla det rätt och slätt för ”Brett” alternativt ”Bretta” – det håller), samt ska ju alla såklart fatlagra till förbannelse.

Vad finns det mer för trender just nu? Nya humlesorter, återgång till klassiska öltyper eller kanske rentutav öldrinkar?

Entrepenörerna

Det går också en rejäl trend i att starta mikrobryggerier, inte bara i USA utan såklart även här hemma i Sverige. Vi får ett par samtal eller mail i månaden från trevliga prickar som vill att vi testar hembrygder, snackar uppstartsstrategier och bryggverk. Det är ju verkligen kanonroligt, men frågan är om det inte är på väg att bli mikrobryggerikommersialism istället? Många bryggerier som startar idag har rejäla inkörningsproblem och jag tror personligen att minst häften av dom kommer att ha svårt att stångas mot de ’stora’ mikrobryggeriernas kvalitet och redan etablerade distributionskanaler. Jag sitter över en Mikkeller Gren Gold och funderar på huruvida detta är en underlig allegori eller bara helt naturligt.. Samtidigt är det väl lite Darwinism i det – survival of the fittest, eller handlar det om helt andra faktorer?

Vi tror, och hoppas, att glappen mellan bryggare, drickare, distributörer och andra parter kommer fortsätta att minska för att istället ge plats åt nya spännande samarbeten och koncept – ta bara Darren Packmans Beer Studio som exempel.

Ölbloggarna

Är det någon som vet hur många ölbloggar det finns i Sverige just idag? Jag tror att vi närmar oss 100 stycken, men gråtalet är säkert enormt.
Intresset för öl är stort och vi är de första att skriva under på att det betyder mycket för alla de underbara människorna som verkligen önskar driva igenom sina projekt genom härliga ölrecept som  hembryggts i någon studentkorridor i Huddinge. Kanske kan de få en push för att lyckas brygga i mer kommersiell skala och således kunna sprida sina öl för vinden och för ’folket’ – vart är alla dessa på väg någonstans?

Eller är ölbloggarna kvasiduktiga ölbedömare (likt undertecknad) som bara tycker att det är förbannat gött att man slipper dricka industriellt blask som vill nå ut till en större publik, eller bara de som vill samla sina alster på ett bra ställe? Vad tror ni ambitionerna är med ölbloggarna och vad vill egentligen alla de som är för bekväma, snygga, eller upptagna (läs uselt prioriteringssinne) för att lägga ner halva sin själ i ölens drömska värld? Jag hoppas såklart att med denna etablering så kan vi se fler och fler personer puttas över på The good side istället för att hylla Spendrups Old Gold som ”En ganska schysst bärs, eftersom du gillar öl”.

Oavsett vad man tycker om dem så är ölbloggarna på samma sätt som andra dryckers- och matjournalister en viktig skara aktörer som kan kanalisera och ge effekt åt ett växande (inter-)nationelt intresse för denna ljuvliga dryck. Kunskap är makt och intresse ger dig kunskap – är det svårare än så?

Finkrogarna

Jag har som vana att vid varje restaurangbesök av rang fråga efter öllistan när servitören presenterar dryckeslistan. Få är de tillfällen där jag blivit positivt överraskad. Det är alltid samma: Carlsberg Hof, Stella Artois, Grolsch, kanske – KANSKE en Newcastle om man har så kallad ’tur’ – och således beställer jag en vatten istället. Sådär, markering klar. På ett svenskt vis.

Sen skedde det något för ett par månader sedan, det fullkomligt exploderade lyxkrogarnas utbud av öl. Riche’s korvfestival visade att deras tidigare urusla ölutbud på 2 öl (Guiness och Carlsberg Hof) hade helt plötsligt utökats till nära 20 olika, dock spretigt sammansatt, öl. Till det hade sommelieren parat öl till korvarna som i sig var en upplevelse i sig. Strålande tider!

19 Glas i Gamla Stan som vi frekventerar hade Sverigepremiär på Mikkellers 19 (De ligger för övrigt på Stora Nygatan 19 och har 19 platser..) och har trots deras gedigna vinprofil ett finfint utbud av riktigt smarriga brygder främst från USA.När jag sen vittjade lädret för att imponera på kvinnan i mitt liv på restaurang Lux så var det ju svårt att hålla tillbaka glädjetjuten när Lux, tillsammans med Skebo, har utvecklat öl som ska passa till matkreatörens påhitt. Nej de har ingen kock på Lux, de har matkreatörer. Bajsnödigt? Väldigt, men maten är det bästa jag någonsin har smakat, det är därför jag återkommer. Jag bryr mig inte om vad kockarna kallar sig..

Dussinkrogarna får väl i vanlig ordning sina fatanläggningar betalda av de stora drakarna och kommer väl tyvärr aldrig att ta in något spännande, men håll i tanken att Carlsberg är Brooklyn Brewery’s distributör i norden och det verkar som att planen är att deras East India Pale Ale skall ut på fat på samtliga krogar som kör Carlsberg – jag hör ingen som gnäller på det hoppas jag?

Och bland dussinkrogarna återfinns såklart Matias Dahlgrens simpla kebabhak som gör öl tillsammans med Jessica Heidrich – det om något är väl kanske att ses som ett riktmärke?

Det var inte mer än så men jag hoppas att vi får se en lika härlig utveckling i ölets anda under resterande halvåret av 2012, jag tror att vi alla kommer att följa det på nära håll – vill ni ha tips och tricks på något som har med öl att göra så är det bara att fråga oss, vår Facebookvägg är er att ställa frågor på och ladda upp feta kort på någon öl ni är stolt över – vi har alltid något skoj ölrelaterat i bakfickan att tacka er med!

Nu ska jag beställa in en… ja vad i hela friden ska jag ha? Det finns ju massor att välja på här på stampuben på Andra Långgatan i Göteborg.

//M2