Under mitt besök på Camden Town Brewery kunde jag som jänkarnörd inte låta bli att fråga och nyfiket leta omkring efter en viss öl – Camden Versus Odell. Ölet är den första i det kommande projekt bryggeriet döpt till “Camden Versus Series“, en ölserie där man tar en av sina egna öl och försöker skapa en hybrid tillsammans med ett annat bryggeri och deras öl.

Premiärölet i serien kommer att släppas senare den här veckan, alternativt under nästa vecka och förhoppningen är att den även kommer på besök till Sverige. Åtminstone fanns det ett gäng key kegs på bryggeriet som bryggaren Brent sa kanske kan komma hit.

Självklart vill ni veta lite mer om ölet. När Camden Town Brewerys bryggmästare Alex Troncoso ville rulla igång Versus Series föll det sig naturligt att han tog kontakt med sin vän Doug Odell på Odell Brewing Co. Tanken bakom Versus Series var att prova på nya saker, inspirerade av de hjältar, ölstilar eller öl som varit inspirationskällor för Alex och de andra på bryggeriet. Doug som redan hade en god relation till brittiska bryggerier och att brygga öl i England vart entusiastisk över att få brygga öl i London och nappade direkt på iden om att göra en öl baserad på en var av bryggeriernas öl. I Camden talade alla på bryggeriet väl om Odells 5.1% starka Cutthroat Porter som fick representera Odell medan valet för Camden Town Brewery föll på deras 4.6% starka Hells Lager. Tar man lite från vardera får man en baltic porter inspirerad av Cutthroat Porter fast med snäppet mer humle och lite extra av allt – en lättdrucken och lagom kraftig öl helt enkelt, just som de båda ölen som den är baserad på.

Camden Town Versus Odell

Utseende: Mörkrostat kaffesvart vätska som skimmrar i rött med espressofärgat skum.
Doft: Medelrostad kaffearom, lite mjölkig, krämig choklad och nästan lite kryddiga inslag av pommerans. Den sticker inte riktigt ut på något sätt men sett till de öl den är inspirerad av är den som lite av båda – lättsam och enkel.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Stundtals kommer sötman fram mer än annars och ger smakerna av mörk mjölkchoklad lite extra robusthet. Möjligen lite lätt krydda som håller sig bra mot den snälla rostningen hos malten. Förutom den måttliga sötman, mjölkchokladen och det så är det egentligen inte så mycket nyanser i smaken.

Betyg? – Bra+. Väldigt bra balans i en ölstil som lätt kan bli tråkig eller ha för mycket eller för lite karaktär. Lite mer sötma och en lite extra kryddighet från mer humle gjorde sig fint i den väldigt enkla ölen. Man får inte glömma att baltic porters generellt är lite småtråkiga och det här är i sak inget undantag. Skillnaden är att den balanseras väl och faktiskt är god att sitta och gotta i sig – vill du har mer smak eller tryck, välj en porter, stout eller mörk lager.

Trots att ölen funnits att prova, först i Göteborg och sedan runtom i övriga Sverige, samt att man hade en påsköl på Systembolaget så får man nog påstå att Brewtrades Electric Nurse-öl är rätt nya för många. Electric Nurse består av paret Peter Robertsson & Ida Engström. Peter jobbar som elkonstruktör och Ida är som den kluriga kan ana sjuksyrra, varav namnet Electric Nurse är en fiffig kombo av de båda ölfantasternas yrken. Ölen bryggs hos Dugges Ale-& Porterbryggeri, startat och frontat av Idas pappa och två bröder. Jag minns när jag provade deras första öl på The Rover i höstas och direkt kände att de var på rätt spår – lättdrucket, fräscht och lagom på det sättet jag ser komma mer och mer. Öl för alla helt enkelt.

De två ölen som lanseras nu den 1 juni är dels Pale Ale, en American Pale Ale på skönt måttliga 4,6% alkoholstyrka. Ölet har humlats med humlesorterna Cascade, Centennial och Citra. Apan med ölglaset har godkänts av Systembolagets censur, som därmed visar att man tror att apor inte dricker öl – skönt, särskilt för mig som gillar apor. Och nej, APA är inte ett skämt på djuret om ni nu skulle tro det efter att ha läst en numera välkänd recension i en dagstidning. Ölet kommer att kosta 19,90 för en flarra vilket är ett väldigt bra pris (artikelnummer 1443)

Det andra ölet är en Dubbel IPA, DIPA, med rikliga mängder jänkarhumla i form av Columbus, Cascade, Simcoe och Amarillo. 29,80 kronor per flaska (artikelnummer 1616). Och ja, kvinnan på flaskan dricker ölet – kvinnor gillar öl, kvinnor dricker öl och kvinnor kan öl. Bara så att Systembolaget inte får för sig att censurera det hela, man vet ju aldrig.

Electric Nurse DIPA

Utseende: Rödskimmrande mörk orangefärgad vätska med ett för stilen hyffsat välkänt smutsigt skum.
Doft: Ölet uppvisar en nästintill ledig grapekaraktär med humlekottar, aprikoskärnor och snart-mogen persika. Ett uns karamell i maltbasen ger balans och tyglar humlens pulserande aromattacker.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Fruktig och åter eldig humle i smaken där beskan smaskar till tungan utan att strama åt. Ölet lycket väl med att ge en bra beska utan att det blir direkt beskt – motsägande? Nej, välbalanserat. Även i smaken kommer karamell, persika och en söt ton och balanserar ut beskan.

Betyg? – Bättre(-). En väldigt drickbart och välbalanserad DIPA som jag ser en stor charm i vad gäller variationen mellan humle och maltkampen. Kanske kunde fruktigheten varit lite tydligare, men risken är att det blir beskare eller att man drar ned på malten varpå den skulle tappat i balansen.

Electric Nurse Pale Ale

Utseende: Aningen disig bärnstensfärgad vätska med litet smutsvitt skum.
Doft: Grape och persikoaromatisk smörkola med fräscha inslag av fruktjuice. Just sådär sommararomatiskt jag gillar hos en sitta-i-solen-på-ballen(balkongen)-apa. Grunden med smörkola tycker jag håller uppe aromerna så att de får en längre livslängd och inte tappar lika snabbt.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Stenfrukter och citrus med en mild ton av grape bygger upp en fin smak som paras med en mild beska. Sommrigt och skönt utan anspråk på att vara mer än vad det är – uppfriskande, på fler sätt än vad gäller smaken.

Betyg? – Bra(+)/Bra +. Det här är en sommarklädd APA som en sommarapa ska vara, lättdrucken på gränsen till mild. Som med andra svenska öl som florerar på marknaden, tänker mest då på Poppels APA och Brekeriets Funkstarter så vill man kunna dricka 4-5 stycken i rad. Ölen ska helt enkelt hålla för det, något många nödigare öldrickande glömmer till förmån för kraft och “pang”. Välj den här som ett fräschare alternativ till Sierra Nevada Pale Ale eller variera med Lagunitas New Dogtown.

Vissa ölstilar har dykt upp över en natt men blivit så självklara att man undrar hur man någonsin kunnat dricka öl utan att ha dem som alternativ. Mot den bakgrunden är det inte så svårt att förstå varför stor stark har ett sådant fäste; för hur nya är inte humlebastanta ales, mörka IPAs, trippellagrade belgiska stouts och moderna lageröl. För det är just den sista där som vi kikar närmre på idag. Modern lager är en mer humlestinn ljus lager, dock utan tvång på att just humlenärvaron har höjts ett steg. För lika gärna kan det vara maltkaraktären som gjorts lite tydligare. Kända exemplen inkluderar allt från Brooklyn Lager till S:t eriks Pilsner och  kanske dess mest kända öl – Mikkeller American Dream.

När jag för dryga månaden sedan besökte göteborgarna på Poppelmans Bryggeri, numera Poppels (hela deras historia finner ni här) så berättade deras bryggmästare Daniel Granath att man hade en modern ljus lager i jästankarna. Tyvärr var den såpass färsk att vi inte fick möjlighet att prova den under besöket utan Daniel ville låta den mogna lite extra innan man släppte iväg den. Lageröl är en svår öltyp att få spännande och medan många faller för frestelsen att göra en riktigt fruktig och rikligt humlad lager så ville Poppels göra en som följer deras andra öl – snälla, rena och lättillgängliga. Deras Modern Lager som släpps i Göteborg nu i dagarna och som kan beställas runtom i övriga landet är en 5,3% stark lager som humlats med klassisk tysk ädelhumle.

En allt populärare lagertyp då många bryggerier sneglar mot smakfulla öl med uppskruvad humle- eller maltsmak. En modern lager har en medelstork smakkropp och ofta en välbalanserad klar ton av humle. Tankarna går inte helt sällan mot amerikanska experimentella bryggmetoder.

Poppels Modern Lager

Utseende: Något mer gyllene, snäppet mörk färgad vätska med litet vitaktigt smutsigt skum på toppen.
Doft: Rätt typisk lager med ljus malt, nyslaget hö och en torr mineralisk ton, ovanpå det vilar nätta inslag av citrus och apelsin. Tycker mig känna fruktigare inslag än så i doften, men de kommer aldrig riktigt fram helt.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. För att vara en “modern” lager är humlen lite annonym. Ljus malt, lite kola och halmstrån. Tyska humlen ger en jämförelsevis elegantare ton med lite citrus och örtighet till ölet snarare än de fruktiga inslagen mer modern humle kan ge liknande moderna lageröl. Lite rundare, fylligare än förväntat och nästan med en lite söt finish.

Betyg? – Bra (+). Det här är en öl man ska ta för vad det är. För att vara en lager så är den oerhört bra, den har lagersmakerna av lite smörig ljus malt, citrus och mineral samtidigt som fruktigheten från humlen har en elegantare, kanske också örtigare sida. Sett till Poppels övriga produkter är den ett naturligt steg – lätta och rena öl som inte behöver stå ut. Kanske hade jag personligen gillat lite mer humleriv, men å andra sidan hade det gjort det kämpigare att dricka mer av den, nu passar den grymt till maten eller att bara sitta och dricka istället för en vanlig “stor stark”.

Bättre sent än aldrig sägs det. Mitt i allting som rör Copenhagen Beer Celebration så ska det släppas öl på Systembolaget här hemma i Sverige. På grund utav allt som sker blir den här månadens genomgång något hattigare och mer begränsad, time is running out som Muse sjöng. Det mest markanta för släppet är nog att “Ingrid” åter har flyttats, denna gång på grund utav meck med leveranserna – så hon kommer i juni. En månad dit man även flyttade No-Li ölen, för att sedan få in Epic-ölen nu i maj. Ja, ett himla flyttande. Jag gör så att jag går igenom T5-ölen med korta notiser om vad jag tyckte om den, T6 och T7-ölen går vi igenom lite mer sammanfattande och sedan så kör vi på det för den här gången, tyvärr. Jag ber också om ursäkt för eventuella småfel, är jobb och jobb 24/7 just nu så ögonen går i kors.

Istället har jag satt ut min lilla Manker-rekommenderar sign (®)efter de öl jag tycker att ni borde köpa. De ölen är prisvärda, smakrika och/eller har något som sticker ut, med andra ord är prisvärdhet nu också en faktor jag trots allt väger in ju mer och bättre öl Systembolaget trots allt får in. Man har inte råd att köpa lika mycket, dyr och bra öl längre – på gott och ont.

T5

2013 Bière Nouvelle ®
Fräscha ljusade kakor av mosade mandlar med skön sötma, blött halm och en touch av gröna äpplen. Snäppet torrare och lätt, lätt syra på slutet. Finner också en antydan av fruktighet. Bra kropp, alltid lika lättdrucken och väldigt somrig. Rekommenderas. (Bättre-).

Valeir Blond
Tycker nästan att den får inslag av syrlig trasa med karaktär av äpplen, mjöliga nötter och en lätt estrighet. Bra på alla sätt och vis, men kanske lite kort i smaken. (Bra(+)).

Tjockhult Tjinook ®
Snäll och mild som en lager, men med en humling och smak som en lättare american pale ale. Ren humlearom och smak med blommighet, lite citrus en släng av grape och nyskördade humlekottar. Grym sommaröl till bra pris! (Bättre).

Oppigårds Brewers Brown ®
Maltiga kakor med lite torr bitter chokladkaka för att svänga till det. Stor drinkabilitet, bra pris och en öl som saknats på den svenska marknaden. Känns lagom brittisk, vad det nu egentligen säger eller innebär. En styrka är att den inte falnar i smaken och jag lär ha den här som återkommande öl till mat. (Bättre).

Grebbestad 2013 Lunator
Aningen rökigt inslag, sötad karamell och jästa äpplen, päron och bär. Lite som de sultanrussin och inslag av pappkartong överlagrade belgare kan få. Släng skum baltisk choklad. (Bra).

The sinner Series Lust
Choklad och mjuk mocha med sötade inslagen av choklad i morgonkaffet. Härlig belgosötma med mörkt socker, dadlar och mormors hemkoka kolasås. (Bättre).

Mikkeller Vår/Sommar ®
Melon och grape med mer tropik bakom. Lagom beska för att ge den högre drickbarhet. Inte lika torr som förra vårens utan lite mer fruktighet. (Bättre-).

The sinner Series Envy
Rätt ”rakt-på-sak” humle som kanske ska få stillas lite för att balanseras in mer med övriga smakerna. Lätt citrus, grape och allt det där man förväntar sig i den här typen av öl. Ljus maltbas som mest finns där, på gott och ont. Lagom beska och fräsch blommighet. Nästan mer american pale ale än west coast IPA. (Bra+/bättre-).

Great Divide Old Ruffian ®
Alltid lika fin doft av humlekottar med lite hetta, ren kotte, kladdig kotte. Bär och skön malt som ger den typen av barley wine som jag älskar och har som referenspunkt för amerikanska barley wines. Kladdig och rivig men ändå med rätt balans. (Bättre(+)).

Jämtlands Baltic Stout
Nästan som uppfriskande godisar och energidryck med förhållandevis snäll maltkropp. Kolakakor och och äpple men lika väl kaffe och cigg. Kunde fått ha ännu lite mörkare malt som hade gett mer tryck till smaken, lär vara väldigt god till mat som substitut för en brown ale. (Bra).

The sinner Series Pride ®
Mörkt men fint. Välbyggt mörkt lego med mörkt kaffe som inte får mycket bitterhet i sig trots inslag av tjära och lite eldat. Viss fruktsötma och upplivande fruktighet ger lite variation och komplexitet. Rekommenderas. (Bättre(+)).

Bland T6 och T7 ölen finner vi rätt blandade öl. Mikkerller Spontan Cherry Fredriksdal är ett utsökt “frukt/bärvin” med rejäl körsbärssaft, viss syra och en kärnsträv bitterhet, väldigt rödvinsfruktigt och gott. Lite mer speciell är i så fall Nøgne Ø Tindved som med en annorlubnda syrlighet som drar åt urinoar först ger avsmak, innan havtornen kommer fram tydligare. Torr och lite syrlig ena stunden och mer sötsyrlig (tänk fizziga godisar) den andra. Båda rekommenderas om ni gillar lite spännande och annorlunda. To Øl Sans Frontière White Wine ed. provade jag i Köpenhamn tidigare i år och här ger inslagen av vitt vin en perfekt ram för de belgiska inslagen som fått lite mer humlesting, men framförallt så är brettanomyces och vitt vin en lyckad kombo. Lite dyr, men väldigt god – så har du lite pengar över så prova en.

I T7-modulen har vi en trio öl från amerikanska Epic, inte bryggeriet med samma namn från Australien. Hopulent är en dubbel IPA med en robust maltighet, grape och toner av mörk melon och udda tropiska frukter (Bra+) medan Smoked & Oaked är en udda belgisk strong ale som dels legat med körsbärsträ och sedan fått mysa till sig på whiskeyfat. Rökt fläsk, höstbrasor och söt rök – annorlunda och en sån där öl man antingen gillar eller tycker är lite för galen (Bra-). I så fall är den tredje ölen, Imperial Red (®)mer i min smak. Brännande humlekottar och rejäl torrhumling med toner av humlekåda och vörtkok. Det här drar åt kraftig amerikansk strong ale som har humlebettet av en mysig barley wine – men där maltkroppen är litem mildare. Rekommenderas! (Bättre(-)).

Då det inte är varje dag vi får bra saisons på bolaget så vill jag slå ett slag för De Rankes Saison de Dottignies, en frisk öl med bra örtighet, lite hampa och inslag av en syrlighet som för tanken åt brettanomyces eller gueuze. Lite lime, lite sweetygrape, stramat åt sådär lagom. Frisk våröl! (Bra+). Något jag trots priserna som är lite over the top vill lyfta fram är CAP, Mattias Hammenlinds nya projekt efter det att han slutade hos Sigtuna. DIPA’n är god, det är den med tropisk frukt och grape – men den är kanske inte värd 199 kronor, tyvärr. Dock är den värd att prova om ni är en 2-3 stycken som delar på en flaska. Däremot så är hans imperial stout grym, så jag hoppas att vi får se även den på Systembolaget framöver. Boulevard Grainstorm bör ni prova om ni gillar mörk IPA med lite extra i; här är det rågmalt som i sig ger än mer krydda till ölet – jag provade ölet i Göteborg på ölmässan där och även om det inte var en fempoängare så är det av lika bra kvalitet som alla andra öl från Boulevard.

T5 11052 Old Ruffian Barley Wine 2012 USA 650 79,90 3228
T5 11080 Brewdog Hello, My Name Is Ingrid Storbritannien 330 34,90 6816 (flyttas till juni)
T5 11087 Amager The Sinner Series Envy Danmark 500 44,90 10080
T5 11093 Amager The Sinner Series Pride Danmark 500 58,60 6000
T5 11094 Amager The Sinner Series Lust Danmark 500 58,40 4200
T5 11095 Jämtlands Baltic Stout Imperial 2013 Sverige 500 28,20 8000
T5 11096 Nynäshamns Tjockhult Tjinook Sverige 500 33,30 13500
T5 11606 Mikkeller K:rlek Vår/Sommar Internationellt märke 330 29,90 45000
T5 11687 Grebbestad Lunator 2013 Sverige 330 25,90 15000
T5 11690 St. Sylvestre Bière Nouvelle 2013 Frankrike 750 72,90 3780
T5 11729 Contreras Valeir Blond Belgien 330 26,00 6000
T5 11740 Oppigårds Brewers Brown Sverige 330 19,70 25000

T6 11869 To Øl Sans Frontière White Wine ed. Danmark 375 119,00 1080
T6 11870 Nøgne Ø Tindved Norge 250 69,00 1260
T6 11871 Mikkeller SpontanCherry Frederiksdal Danmark 375 129,00 1800

T6 11061 No-Li Born & Raised IPA USA 650 69,90 (flyttad till juni)
T7 11051 Holgate Emptress Australien 500 158,60 480
T7 11060 No-Li Crystal Bitter USA 650 69,90 (flyttad till juni)
T7 11062 Epic Smoked & Oaked USA 650 115,90 1068
T7 11063 Epic Imperial Red USA 650 73,40 1068
T7 11064 Epic Hopulent IPA USA 650 75,00 1068
T7 11613 CAP I’m Curious Double IPA Sverige 750 199,00 240
T7 11854 Saison de Dottignies Belgien 750 66,00 1500
T7 11857 Boulevard Grainstorm Black Rye IPA USA 750 149,00 588

Vad betyder T-indelningarna

B = Beställningssortiment
BAS = Alla butiker
T1 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS samt T1)
T2 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1 samt T2)
T3 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1, T2 samt T3)
T5 = 30-tal butiker (egentligen 40 butiker inklusive vinkällarbutikerna)
T6 = Mer eller mindre samma som T7, men med mer information på Systembolagets hemsida
T7 = Vinkällarbutiker (Göteborg, Malmö och Stockholm)
T9 = Valfritt för butik att hyllföra. Kan av kund beställas styckvis i samtliga butiker

Från Salzburg i Österrike kommer Stieglbrauerei zu Salzburg GmbH, ett bryggeri som för oss svenskar nog mest är känt för sin Pils eller kanske deras Weisse. Det som ofta glöms bort är att många små privatägda bryggerier som med åren växt sig större och större för att slutligen bli annat än de mikrobryggerier man en gång var ofta har fortsatt med sina mer experimentella öl. Tyska Weihenstephaner samarbetar exempelvis med det lokala tekniska universitetet som gör öl under namnet Technische Universität München Forschungsbrauerei och många av de större mikrobryggerierna i USA har ju fortsatt att göra mer lokalt sålda öl.

Stiegl å sin sida har kvar sitt gamla experimentbryggeri som idag producerar de cirka tio öl som går under namnet Stiegl Hausbier och som tidigare bara kunde provas på plats men som nu också säljs genom bryggeriets webshop. Batcherna är oerhört små och ölen säljs bara på de två Stiegl-krogarna i Salzburg och Wien men med lite tjatande och pratande så har Galatea fått hit 480 flaskor av deras Hausbier Double IPA, vilket är nästan en tiondel av allt som producerats (5200 flaskor). 109 kronor kostar en flaska på 750 cl och för alla som gillar att “Blafa” öl, alltså att ticka av dem, kan jag meddela att ölet idag bara har fyra ratings på RateBeer. Ölet släpps på Systembolaget nästa tisdag i T7-modulen och har där artikelnummer 11085. Tyvärr har jag inte riktigt hittat någon mer information om ölet, vilka humlesorter som använts eller vilka druider som har gett den sin välsignelse – så vi går rakt in på att prova den.

Stiegl Hausbier Double IPA

Utseende: Tjockt grumlig mörk persikofärgad vätska med kompaktare topp, skummet är även det kompakt och gräddigt. Tunnas ut mot kanterna likt smältande glass.
Doft: Vid första sniffarna doftar den som en bra amerikansk västkust DIPA om än med drag av hembrygd – så kanske mer då som en bra amerikansk hembrygd västkust DIPA. Gräsiga toner med en mer markerad maltighet döljer de bitvis söta fruktaromerna av mandarin, grape och persikopudding. Snäppet örtiga humlekottar avslutar i en väldigt bra, men flyktig DIPA-finish. När ölet fått luftas så framstår den lite mer obalanserad vad gäller renheten i dofterna.
Smak: Medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Snällare än väntat, hembrygdspåret fortsätter med en inte alltför kolsyrad öl vilket gör att ölet kan kännas tyngre än vad det är. Tror att mer kolsyra hade livat upp kroppen betydligt och känts lättare på tungan. Bra tyngd i smaken av tung mörk aprikoskräm, grape och den sötsyrliga smaken från mandariner och aningen övermogna bananer. Karamell och dessertpudding med varierade citrustoner. Tyvärr kan man inte komma ifrån att den känns lite smutsig och opolerad, på ett sätt som för tanken åt inte helt utjäst eller ofärdig hembrygd mer än att det är felsmaker och defekter.

Betyg? – Bra+. Få bort lite av det opolerade och man har en DIPA i en lite råare stil likt Port Brewing eller Southern Tier. Kraftigt, spar inte på något men är här lite för ostädat. Det är väldigt gott och man kan hitta både tropiken, det kladdigare DIPA-myset och de örtigare inslagen av humlekottepåse – men, för sista gången, en ostädat grumlig tråd genom hela ölet. Men helt klart värd att köpa, det är verkligen inte varje dag man ser en DIPA från Österrike som vågar gå all in och inte hålla tillbaka.

Jahapp, dryga sju sekunder senare och så var Westvleteren 12 slutsåld, borta och ett kärt minne man inte fick uppleva på annat sätt än såhär, typ. Eller så passar man på att dricka den på krogen eller köpa när man är utomlands, både i Belgien och Holland kan man finna den lite var som. Nu tar vi nya tag och vänder oss istället till den gröna humlen och påskens land.

Humle är kärlek och kärlek är humle; någonstans däremellan finner man bland annat den svenska bryggdrottningen Jessica Heidrich och hennes senaste skapelse – S:t Eriks Easter Double IPA. Mycket riktigt – en dubbel IPA på självaste påsken, vem hade kunnat tro det för 30 år sedan? Jessica har aldrig hymlat med att hon gärna låter humlen ha en framträdande roll i sina öl men det är sällan det har blivit obalanserat eller att humlen har fått allt utrymme, något som gjort att de humliga ölen i jämförelse med många amerikanska motsvarigheter framstått som lite veka. Å andra sidan är det också där jag tycker att S:t Eriks har hittat en bra mellanväg där man riktar sig till alla – nyblivna öldrickare liksom de som varit med ett tag och som gärna får ännu mer humletryck i sina öl. Men som framgår av etiketten; “En lyckad DIPA är lömsk och alldeles för god för vad som egentligen är nyttigt med så hög alkoholhalt.” Ölet har endast humlats med Centennialhumle medan balansen skapas av en maltbas bestående av Pilsnermalt, två olika sorters karamellmalt och Carapils.

Ölet släpps tillsammans med övriga påsköl nu på måndag och kommer att kosta 20,90 för 33 cl (artikelnummer 1331).

S:t Eriks Easter Double IPA

Utseende: En härtligt disig varm, något mörkare orangefärgad vätska med vitt kompakt skum med krämig topp och minimala till mellanstora bubblor.
Doft: Ren humlearom med centennialhumlens herbala inslag av rågkryddigt riv, granstruntar och humlekåda. Det är en välklädd rå buse med friska citrus- och grapetoner som fladdrar omkring med våriga frukttoner. Första gången jag doftade på ölet tyckte jag att det var lite annonymt, men nu i ett bättre glas doftar det som en DIPA från nordvästra USA, med andra ord mer åt det jordiga och kryddiga hållet.
Smak: Mellanstor munkänsla med bra kolsyra. Oväntat mycket karaktär från jästen och det är bra med jästfällning vilket för med sig skumbanan och lite extra fyllighet. Till bords bjuds också fruktigheten av persikohalvor, aprikoskräm och grapejuice. Grönhumle och tall för tillbaka bråkpellen till eftersmaken som ebbar ut med en tydlig efterbeska som inte är grapeartat torr och hård, men som ändå sätter spår. Var inte förvånad om du känner rester av jästen och skumbanan.

Betyg? – Bra+/Bättre. Det här ölet växte otroligt för mig sedan jag först provade en liten provsmak på Systembolaget. Här ser vi vad möjligheten att ta stora klunkar och att kunna svälja ölet istället för att förpassa det till en spottkopp gör för helheten. Fylligheten, den större kroppen och sköna eftersmaken från jästen var som borta innan, men är det som verkligen gör att ölet sticker ut nu. Förvänta dig bara inte en hel och ren DIPA för här får du lite extra på köpet.