Nu bör ni ha vant er vid min serie om klassiska öl som många glömmer bort att de står på hyllorna. Öl som om för få köper dem riskerar att tas bort från Systembolaget och vars existens då riskeras. Nu när det dags igen, med en öl som många nog provat på både en och två gånger. Tanken är att få in en svensk öl också som vi anser som en riktig klassiker.

För nog finns det sådanna också. En öl som många av oss har startat vår bana på är Nils Oscars India Ale. Detta är enligt Nils Oscar är det en modern tappning av den engelska IPAn och är kraftigt humlad med amarillo. Idag är det vanligare med moderna, amerikanska IPAs med tydlig humleprofil, lägre maltsötma och oftast med en högre beska. Därför är det skönt att då och då bryta av mot något lite mer traditionellt, lite mer brittiskt men som ändå inte är för karamelligt.

Nils Oscar är ett av våra äldsta mikrobryggerierna och har en den lite charmiga sloganen – Världens bästa öl! Bryggeriet startades 1995 och gjorde tidigare gör även starksprit (editerat efter kommentar från bryggeriet). Edit: /Man gör fortfarande den riktigt goda Tärnö Gin liksom vodka och annat, men som de nedan kommenterat så är fokus nu mer på ölen och spriten har legat lite efter. Synd då de gör väldigt god sprit, hoppas att de kan få folk att återupptäcka den/. Det är precis det man finner också, ett stabilt svenskt bryggeri som brygger stabil ale. Inte alltid den smakjagande ölnördens favoriter utan bara bra öl som ofta passar som bordsöl. På senare år har de däremot börjat samarbete mer med andra och stuckit ut med lite häftiga öl, tänker då främst på Grale, samarbetena med FreQuency och ölet som släpps nu nästa måndag en scotch ale vid namn Pandemonium.

Nils Oscar India Ale

Utseende: Väldigt klar bärnstensfärgad med ett mindre vitt skum.
Doft: Doften är av knäck och kola samt vissa citrustoner. Här märks att man håller nere på kraften jämfört med en kraftig, välhumlad IPA, det är mildare men också fint balanserad mellan det sött knäckiga och det mer riviga citrusdoftande.
Smak: Söt malt som ger smaken av sirap och kola. En viss intressant ton av mandelmassa som snabbt glider över till en viss citrussmak. Trevlig mildare efterbeska som gör att du får något som livar upp, men som inte på något sätt ger för stora intryck som kan störa. Detta gör den till en riktigt bra vardagsöl och bra till mat.

Betyg? – Bra. Man får inte den där kicken som sagt, men det är en öl som passar väldigt bra till mat som en standard. Den är väldigt fint balanserad mellan sötman och beskan då inget av det egentligen sticker ut alls. En öl jag gärna bjuder på i grannskapet utan att de tittar på den och säger nä sån här ”ajpiay” är bara beskt utan man tar den lätt till sig.

Imorgon, fredagen den 20e februari är det åter dags att vrida ur plånboken och låta Systembolaget ta dina sista slantar innan löning. 16 nya öl kommer att släppas i det mer tillfälliga, exklusiva sortimentet. Att köpa 2-3 stycken var av alla dessa skulle nog ruinera de flesta utav oss så istället för att gå all in så ger vi er våra tips på de fem ölen vi har valt ut som extra roliga, goda, häftiga eller åtråvärda.

Brewski/All in Brewing/Cigar City Culebra (33 cl 48,90 SEK)
Nystartade Brewski och det välkända bryggeriet Cigar City slår sig ihop med ett av Sveriges två högst ansedda bryggerier (de och Omnipollo hamnade på RateBeers lista över världens 100 bästa bryggerier). Ihop har de gjort en ritkigt fullmatad DIPA med havtorn och mango.

Vilket utseende, vilken doft! Det här är det närmaste Omnipollo Fatamorgana vi sett i Sverige. Disig till utseendet med en arom som exploderar av frukter, beska och kryddig humle. Rejäl humlenärvaro och fin fruktighet där beskan vågar smälla till dig i munnen, men samtidigt så blir det inte så att smaklökarna domnar all världens håll. Världsklass!

Lagnuitas Brown Shugga (35.5 cl 30,90 SEK)
Vi har redan sett bryggeriets Holiday Ale på Systembolaget under julen och medan den baseras på Lagunitas Sucks så är det här orginalet. Brown Shugga är lite mer av allt, mer beska, mer sötma och mer smak – men i en balans som är makalös. Min sambo har något oväntat det här som en av sina absoluta favoritöl, just för balansen. Du får smaker av torkad frukt likt en Barley Wine men samtidigt en fräsch fruktighet som en bättre IPA och en just lagom kladdig sötma som håller kvar smakerna fint i munnen. Även här världsklass i min bok!

Founders Backwoods Bastard (35.5 cl 41,90 SEK)
Det är mycket amerikanskt och mycket kladdigt på min lista, men det är berättigat. Founders har alltid varit ett av mina absoluta favoritbryggerier och med denna Scotch Ale, nummer 3 på RateBeers lista över bästa ölen i stilen, har man åter prickat rätt. 10,2% ger en värmande kyss av alkohol samtidigt som du får fina toner av bourbon, kokoschoklad och mild karamell. Inte lika tung som många Barley Wines men minst lika kraftig i smakerna. Det här är riktigt himla bra och är en öl jag minns första gången jag drack för en 5 år sedan – då utan någon tro att någonsin få se den i Sverige.

Mikkeller SpontanDoubleBlueberry (37.5 179 SEK)
Priset skrämmer och det är lite dålig lansering så här veckan före löning, men alla som har varit på Copenhagen Beer Celebration eller på annat sätt lyckats få prova det här ölet vet vad de kan vänta sig. Lagom “lambic”-toner med syra, hästfilt och unken citrus men det är blåbär rakt igenom. Perfekt för mig som älskar blåbär. Blåbärspurée uppmixat med lite uppfriskande syrlighet och en fin öl att öppna med goda vänner eller när du verkligen vill unna dig något extra. Toppklass.

Struise Pannepot Grand Reserva (33cl 49,90 SEK)
Ett av världens bästa bryggerier har Jeppe från Evil Twin att tacka för mycket. Utan Jeppes importföretag Drikkeriget och en trade för massa år sedan hade Struise aldrig kickat igång. Tack vare att Jeppe fick lite provbrygder, blev kär i dem och frågade om han fick importera dem så kunde Struise etablera sig som bryggeri. Som tack lagrade man deras Pannepot Reserva de sista 10 månaderna på Calvadosfat och kallade den för Grand Reserva, en öl brygd till Jeppe och Ölbutikken i Köpenhamn. Du får smak av torkade plommon, russin och 10% värmande procent med alkohol. En väldigt komplex öl med mörk sötma, torkade bär, karaktär från belgisk jäst och lång eftersmak. En öl du måste testa om du inte redan har gjort det! Världsklass!

För att se var ölen finns tillgängliga imorgon och vilka andra öl som släpps, kika här!

Det finns en hel del klassiker på Systembolaget som många ofta går förbi, vilket jag tycker är lite synd. För ett tu tre så är de inte längre på hyllorna. Där, så då har ni åter läst min introduktion till min serie om förbigångna klassiker på bolagets hyllor. Ni som är extra nyfikna ser nu också vilken öl det gäller.

Jag förstår att ni lyfter blicken och tänker, har karln blivit galen, BrewDog Punk IPA? Är det en klassiker? Står folk verkligen över den?

Ja jag anser att det är en klassiker, för det är en öl som levererats till oss som den enda riktigt bra IPA:n under många år. Nu på senare år har det dykt upp så många andra på marknaden. Modus Hoperandi, Founders Centennial och Lagunitas New Dogtown Pale ale (ni kan läsa om alla här) petar alla på Punk IPA:ns tidigare ohotade tron. För vist har ni vid flera tillfällen tittat på en Punk IPA och bara vandrat förbi den? Sanna mina ord om inte jag har gjort det.

Brewdog känner väl de flesta till vid det här laget, men viste ni att den Punk IPA som säljs på systembolaget idag inte är densamma som Punk IPA från samma bryggeri som från början såldes på Systembolaget? Vid årsskiftet 2009-2010 bytte man recept och när man valde att ta bort Crystal och den i mitt tycke ganska dåliga humlen Motoeka för att byta ut dem till Simcoe, Ahtanum och Nelson Sauvin. Beskan tonades ner och IBUn sänktes från 65 till 45, även alkoholhalten minskade från 6% till 5,6%. I min mening var Punk IPA en okey öl innan, men direkt den blev minsta lilla ofärsk blev den riktigt dålig och smakade lite rutten lök.

År 2011 började man dessutom att förpacka ölet på burk och finns på de flesta Systembolagshyllor. I juli förra året bytte man design på flaskorna så Punk IPAn lever under en ständig förändring.

Brewdog Punk IPA

Utseende: En grumlig gyllene bärnstensfärg med små snabba bubblor. Ett ljust mindre skum, ingen direkt krona att prata om.
Doft: Väldigt fruktigt, många exotiska frukter som passionsfrukt, lime, mango, sharonfrukt, ananas, kåda och en hel del gräs.
Smak: En hel del honung och knäck även om det känns torrt, snarare än sött. Det byts snabbt ut mot en större gräsig och citrusfruktig smak. Massor med intensiva fruktsmaker främst av något övermogen sharonfrukt, ananas och mango men även toner av passionsfrukt och en del fläder.

Betyg? – Bättre. Med sin, för stilen, perfekta kolsyrenivå gör den ölen otroligt drickvänlig. Att smaken är otroligt bra gör det hela till en bra helhetsupplevelse. Skulle kanske vilja ha en lite större maltbas för att göra ölet bättre, men det kan tära på det drickvänliga. Detta är dock en öl jag gärna alltid har i kylen då den passar till i stort sett varje aktivitet och tid på dygnet.

Det finns en hel del klassiker på Systembolaget och mitt mål är som ni märkt sedan tidigare att lyfta upp ett par av dessa bortglömda klassiker. För ett tu tre så är de inte längre på hyllorna. Under min bild och byline här nedanför kan ni hitta tillbaka till fler i min serie med förbigångna klassiker, allt mellan IPA, lager och belgiska blonde ales.

Nu är det dags för ännu av ölen som fått mig och många att börja intressera sig för riktig öl. Nämligen Holländska trappist bryggeriet La Trappes blond. En väldigt enkel bryggd för som kanske inte är den mest spännande ölen, men väldigt god och representerar sin stil väldigt väl. Ölen finns i de flesta systembolags hyllor för ca 24 kronor, annars finns det även 750 ml flaskor till beställning om 77,90 kr.

La Trappe är bryggt i klostret Onze Lieve Vrouw van Koningshoeven och är ett så kallat trapist öl. Trapistöl är inte en stil utan det visar bara att ölet är bryggt på ett kloster av munkar som tillhör trapistorden. La Trappe Blond är en belgisk blond, vilket man kan säga är en belgisk motsvarighet till en pale ale. Den är inte så humleintensiv utan fokuserar med på malten och jästen. Belgisk blond är en ganska sen ölstil, den var tänkt som ett alternativ till pilsnern i efterkrigstiden.

La Trappe Blond

Utseende: En gylende öl som i början upplevs som disig, men blir klarare om den får stå och vila en liten stund. Då blir det en klarare öl med många små lätta bubblor. Skummet är medelstort och stannar kvar på toppen en liten stund.
Doft: När skummet lagt sig får man ut en hel del fruktiga estrar som bildar en smak av främst apelsiner och en del med välmogna päron samt en liten hint av skumbanan.
Smak: En jästigsmak där åter bananen ger sig in i matchen och drar med sig smaken av apelsin och lite välmogna päron. Den lilla päronsmaken upplever jag bildar en sötma som blir ganska dominant.

Betyg? – Bra. En öl som bara passar in att dricka nästan när som. Även om jag föredrar La Chouffe varje dag i veckan så är detta en bra belgisk blond, även om den är från Holland. En sån där öl jag gärna dricker när jag är trött på de humledrivna ölen. Men absolut bäst på vårdag i solen eller till kyckling tycker jag den passar bäst.

Ni har nog redan läst mina inlägg om bortglömda klassiker såsom  Jever, Rochefort 10, London Pride och Twisted Thistle. Alla är öl som var för sig inte är så häftiga för de som provat rätt mycket olika öl men ser man alla ihop så är det inte heller dåliga öl. Nu är det dags igen och idag kör vi på en klassisk, bortglömd tjeckisk pilsner.

Kärt barn har många namn sägs det. Budweiser Budvar Budejovicky Czechvar 12?. Kallas för Budweiser, Budweiser Budvar, Budvar, Bud, Bud?jovický Budvar, Czechvar, Budwiki eller Budweis. I Nord- och sydamerika får den inte heta Budweiser eftersom det finns en amerikansk Budweiser. Så därför heter den istället Czechvar där och den amerikanska Budweiser heter faktiskt Bud i EU länderna om man ska följa reglerna, men det gör man naturligtvis inte i Sverige (samt Storbritannien och Irland) där båda ölen får gå under namnet Budweiser.

Då många tjatar om Pilsner Urquell och hur bra den är så brukar jag säga att man istället bör prova en Budvar då PU sedan länge blivit sämre och sämre och mer och mer industriellt förstörd. De flesta kommer sedan tillbaka för att säga att jag hade rätt, den är ju bättre än de andra tjeckiska lagertyperna i samma klass. Vissa fyller dessutom i att den dessutom är 3 kronor billigare med sina 12,30 kr jämfört med PUs 15,20 kr.

Budweiser Budvar Budejovicky

Utseende: Gyllengul klar öl med ett litet vitt skum av stora bubblor. Väldigt snabba små bubblor som lyfter mot utan och puttar bort skummet som lämnar ett par fina gardiner längs glaset.
Doft: Uppfriskande och gräsig doft med vissa spår av limeskal. Viss dofta av knäck och ett fiberrikt bröd.
Smak: Smaken är av röda äpplen, gräs och lime. Viss sötma från knäck och en smak av sötare bröd med mycket fiber. Lite kluven då det även vara en smak av kanderade mandlar. En mjuk men väldigt trevlig efterbeska.

Betyg? – Bra (+). Om jag ska dricka en lager så väljer jag oftast mellan två stycken, Jever eller Budvar. Beroende på vad jag ska äta till eller vilket humör jag är på väljer jag en av dem. För att det är de två bästa vi kan få tag på enkelt här i Sverige. Jag föredrar ofta torrare lager som denna och då den är otroligt lättdrucken och frisk på samma gång binder den ihop det jag ofta söker i en lager. Inte för söt och perfekt i kolsyran. I min bok, bästa tjeckiska lagern varje dag i veckan.

I takt med att Systembolaget har börjat utveckla sin syn på öl och närmare bestämt hantverksmässigt bryggd öl, craft beer, så har jag och många med mig förlåtit lite av deras ibland förlegade syn på alkohol. Nu var Systembolaget på tårna och plocka in ölstilar, bryggerier och öl som “massan” (läs vi “nördar”) ville ha. Varför ska man då plötsligt ta och såga dem?

Förutom att ett monopol på alkohol känns lika modernt som Kicki Danielsson dansandes på något slott känns det som att man börjat lite i fel hörn när det kommer till inhemska produkter. Förut var det ett bra initiativ att satsa på lokala öl, att kunder kunde beställa hem enstaka flaskor från landets alla hörn och att Systembolaget då stod för del av logistiken och kostnaden. Nu är jag inte lika säker. Inte då för att Systembolaget har ändrat strukturen för den här lösningen utan för att jag inte vet om jag vill ha den möjligheten.

Under ungefär två års tid har jag nog varit på ett fyrtal olika provningar där Systembolaget har erbjudit prover från nyheterna i det lokala sortimentet. Det vill säga öl som tillverkas i Sverige och nästan uteslutande är från väldigt små, ibland för mig helt nya bekantskaper.

Spännande och roligt? Javisst. För att kunna ge en bra bild av hur öllandskapet i landet faktiskt ser ut måste man ha provat igenom det.

Gott och lyckat? Tyvärr långt ifrån.

Med svenska bryggerier som Oppigårds, Sigtuna, CAP, Omnipollo, Dugges, Mohawk, Brewski, All in Brewing, STHLM Brewing med flera som gör väldigt högkvalitativ öl kan man slå sig för bröstet och vara stolt över vad vi i landet producerar. Samtidigt bör man veta att dessa bara står för en mindre del av landets totala antal bryggerier.

Frågar man någon i Bunkeflo vilka “mindre svenska bryggerier” de känner till är chansen stor att de kommer att droppa några namn du aldrig tidigare har hört om.

Jättekul och positivt. Folk ska börja brygga öl och få en förståelse för processen, hantverket och smakerna. Men också få en respekt för vad det är de sedan vill sälja. Alla kan inte bli “proffsbryggare” lika lite som att en halt, enbent, blind kortväxt kommer att bli fotbollsproffs i Barcelona. Tyvär. Jag är inte elak, jag är ärlig.

För nu under de här provningarna på Systembolaget har jag provat öl från South Plains, Äppelbo, Hantverksbryggeriet, Strömsholm, Helsingsborgs, Två Bryggare, Jädraöl, och många fler. Vissa mer kända än andra. På den stora “lanseringen” av det lokala, småskaliga 2012 drack vi 60 olika öl där snittbetyget blev 1.6 av 7. Jag betygssätter alla öl mellan 0-7 där 7 är världsklass och 0 är så fel, infekterat och odrickbart att man kan klassa det som gift. 1 får öl som är infekterade och bara odrickbara och mellan 1.5 – 2 får öl som är felbryggda, ofta infekterade och riktigt äckliga.

Så har det sedan fortsatt. Igår drack jag runt 25 olika lokala öl och tar jag bort topparna där bryggerier som CAP, Oceanbryggeriet och Höganäs stod ut, liksom Helsingsborgs Funkymonkey som överraskade så var det inte muntert. Genomsnittet hamnade på mellan 2 och 2.5. Nu kanske ni tror att jag är hård och “elitistisk” men då bör man ha i tanke att på samma provning deltar skribenter från känd tryckt media liksom en vän med god hållning som “huvuddomare i en stor tävling”. Även dessa utbrast då och då över besvikelsen över många av ölen. Så jag var långt ifrån ensam.

Systembolaget lovade att man skulle kvalitetstesta alla de här lokala förmågorna så att man inte skulle börja sälja öl som objektivt är rent defekt. Okej om den bara inte faller mig eller andra i smaken, men öl som har uppenbara fel och som inte ens når betyget “ens drickbart” ska banne mig inte få säljas. Och har då inte bryggerierna ett ansvar här? Är det inte dags att rensa ut i leden och få bort alla “men Benke är en skön gubbe, han gör god pils” när ölen är direkt värdelösa?

Eller har Systembolaget inget ansvar här? Ska vi inte istället för att göra en markering att det är kul att det bryggs så mycket öl i Sverige börja sålla lite? Har du en restaurang som ständigt ger magsjuka kunder kanske det är dags att någon stänger ner den eller varnar dem tills de faktiskt tar tag i sina problem.. Eller vem är rätt person att göra detta? För Systembolaget verkar ju inte klara av det.