I över ett år har vi följt Kristianstads Bryggeri och deras resa till att etablera sig som ett bra svenskt mikrobryggeri. Det jag finner så härligt med bryggeriet är deras satsning på belgiska ölstilar där jag tidigare har gett dem beröm för deras SjöCrona Blond. Tyvärr var deras senaste alster som släpptes i Systembolagets lokala sortiment, Ruin och Oval inte lika övertygande. Mycket för att jag inte tror att ölen var klara utan skulle behövt ligga lite till, ett ämne jag lackat på och kommer att kika vidare på framöver.

Bryggeriet har också en mörkare belgoale vid namn SjöCrona Munk som just nu tyvärr bara finns att köpa i de närmsta Systembolagen. Ölet är på 8% och laddat med 5 maltsorter, mörkt kandisocker och humlad med de milda humlesorterna Saaz och Magnum.

Kristianstad Bryggeri SjöCrona Munk

Utseende: Vackert mörkt gyllenbrun färg med röda strimmor, prytt av fint skum med mjäll topp.
Doft: Karamellig arom med tydliga estrar och eleganta toner av torkad frukt och het syrlig belgisk jäst. Doftar mer åt en Belgian Strong Ale med lite tvåliga dofter som bitvis drar åt rengöringsmedel – på gott och ont beroende på hur framträdande du finner dem.
Smak: Bra munkänsla med bra kolsyra. Ett kraftigt öl på alla sätt. Kraftig i munnen med en direkt smäll av värmande alkohol, mörk belgisk karamell, sirap och syrlig jäst. Grön humlefrukt följt av en nästan spritig attack som slutar i mörkt socker och jäst.

Betyg? – Okey+. Jag gillar vad den här ölen har att erbjuda, det är en riktigt bra mörkt belgisk ale men det finns lite pikanta eftersmaker som osar frätande rengöringsmedel. Inte så att de förstör smakerna, men om det är smutsiga alkoholer, tydlig humling eller estrarna från jästen vet jag men det märks av. Utan dem hade betyget lätt varit Bra (+), Kristianstads Bryggeri kan det här med belgare!

Juni må vara månaden då svenskarna börjar ta ut sin semester, dricka markant mycket mer rosevin och äta en och annan unken flintastek. Men det är också då månaden då vi laddar upp ölkylarna inför sommaren. Juninyheterna som släpps nu på fredag den 5e brukar gå åt snabbt då ölfantaster törstar efter god öl och vill passa på att bunkra upp på lite specialsläpp innan högsommarens klor och fram till juli, som mycket riktigt numera har ett eget släpp.

För en lista på alla butiker, öl och vart som finns var rekommenderar jag som alltid Systembevakningsagenten!

Siren/Hill Farmstead Love Of Work (Storbritannien 34,90 SEK 33 cl)
En frisk och örtig arom med inslag av nötskal och omogen frukt. Balanserad beska och väldigt behaglig att dricka med smak av gräs, örter, grapefruktsskal och nätta toner från tropisk frukt. Enda negativa är att den är rätt dyr, i övrigt en väldigt bra och föredömligt balanserad Session IPA.
Betyg: – Bra+ (högre om priset varit lite lägre).

BrewDog My Name is Little Ingrid (Storbritannien 26,90 SEK 33 cl)
Liksom “vanliga” Ingrid kan ölet behöva värmas upp lite för att öppna upp sig med doft och smak. Du har vid det här laget lärt dig att känna igen hjortronen som jag tycker kommer lite i skymundan. Mild beska, gräs och grön frukt mot en mjuk maltbas. En god öl och en helt okey Session IPA, men jag tycker att den saknar hjortron.
Betyg? – Bra.

Brasserie De Blaugies Saison d’Epeautre (Belgien 69,90 SEK 75 cl)
Doftar som en vårvarm sommarstuga, lite inpyst och med en krans eller två av torkat hö. En rik variation på traditionella Saisondofter med torkat grä, torr humle, örter och torra ljusa kakor. Vissa syra och lite estrar i munnen, vilket livar upp med smak av apelsin, torkade blommor och örter. Ett bra pris för en väldigt trevlig Saison!
Betyg? – Bra+/Bättre-

Brasserie De Blaugies Bière Darbyste (Belgien 69,90 SEK 75 cl)
Intressant syrlig doft av barnleksaker, fruktkompott och stall. Smaken har inte lika tydliga inslag av just fikon men du anar något lite vinöst och juice’igt i bakgrunden, vilket växer ju längre ned i flaskan och mot jästen du kommer. En trevlig och prisvärd öl som fungerar bra till sommarens fräschare måltider eller som sällskapsdryck.
Betyg? – Bra+/Bättre-.

Dugges Black Currant (Sverige 24,90 SEK 33 cl)
Härlig doft med Dugges laktosura Berliner Weisse-doft som myser ihop med jordgubbar, vinbär, sursyrliga krusbär och ett runt slut. Om deras tidigare Berliner Weisses var rätt snälla så är syran här betydligt mycket rivigare och det uppskattar jag. Inte för mycket lakto och mjölkighet, inte heller för mycket bär eller juicesmak utan en väldigt bra balans och oerhört drickbar. En av de bästa, och renaste ölen i sin stil i Sverige!
Betyg? – Bättre.

Mikkeller/Lindemans SpontanBasil (Belgien 139 SEK 75 cl)
Unkna rester av en pesto och basilikapizza. Låter det gott? Sådär, men det är ditåt det doftar. Myckret basilika som går förvånansvärt bra ihop med den unkna, örtiga och småfisiga doften av lambic. Hög syra med smak av skön stallighet och gammal källare och som tur är (beroende på hur du upplever den) mindre basilika i smaken. Väldigt intressant och ett öl jag tror man kan experimentera vilt med i köket. Varför inte en grillad tonfisk eller en kycklingwok?
Betyg? – Bättre.

Siren/Omnipollo/Niklas Johansson Life Is A Peach (Storbritannien 39,90 SEK 33 cl)
En ren och örtkryddig arom med toner av citrus och torr humlekrydda följt av ett lite fruktigare slut med mer mango och persika. Snäppet varmare öppnar smakerna upp sig enormt och du känner mycket persika, runda juicesmaker, lite melon och lekande humlekottar, med en väldigt bra maltbas som håller upp smakerna. Beskan är lagom och du kan utan problem dricka en 2-3 stycken utan att smakerna mattas ut.
Betyg? – Bättre

Hanssens Experimental Raspberry (Belgien 89,90 SEK 37,5 cl)
Hanssens strålande syra finns här, som alltid men nu ihop med rikligt med hallon. Det är len hallonkräm, bittra hallonkärnor, mörka hallon, småkryddiga hallon och hela tiden en citruspräglad syra och tydliga inslag av träfat. Du får inte den komplexa smaken som i De Cam eller Cantillon utan här är det all in med skön syra och mycket hallon! Ännu en smarrig Hanssens!
Betyg? – Bättre.

Founders Rübaeus (USA 31,90 SEK 35,5 cl)
Doft av hallonkorn, lemonad och aningen för utspädd hallonjuice, i en mix av sött och surt. Smaken är trevlig, rätt rund och läskande men förvänta dig inte rena hallonsmaker så som i en lambic eller för den delen en Berliner Weisse. Jag gillar att den är aningen söt med en mild syra som livar upp och mattar ditt sötsug. Ta bort vissa lagerliknande dofter och du har en väldigt trevlig hallonöl att dricka i sommarsolen.
Betyg? – Bra+.

Valeir Extra (Belgien 65 SEK 75 cl)
En underbar “belgisk IPA” med lite frän, smått syrlig humle med doft av mandariner, godis och tuggummin man alltid fick med leksaker till. Fräsch, fruktig smak av tropiska frukter, lite belgisk kryddighet och blommor. Tänk dig mer en upphumlad belgisk ale än belgisk IPA och jag tror att du lär älska den. Väldigt bra pris och en grym öl att ha hemma till sommarens bjudningar.
Betyg? – Bättre(+).

Zundert Trappist (Nederländerna 49,50 SEK 33 cl)
I doften lite bränd karamell, nötkross och rätt mycket jäst. Smaken har lite toner av syrlig jäst jag inte riktigt uppskattar men i övrigt är det torkad, örtig humle och mycket kandisocker. Den är lättdrucken och rätt finstämd i smakerna men jag vet inte om jag helt uppskattar den eller om jag vill ha den lite mer.. elegant? Oavsett vilket en trevlig Tripel att prova på.
Betyg? – Bra.

Innis & Gunn White Oak Wheat Beer (Storbritannien 26,90 SEK 33 cl)
Om jag säger ekfat, sötma, vanilj och mer sötma så lär ni humma igenkännande. Doft och smak av vitt trä, sötma och ja, gillar du I&G lär du gilla denna. Slutar också i lite grape och intressanta, parfymerade kryddor. Likaså kan jag se den fungera väldigt bra ihop med mat, men för sig själv är den för söt för min smak.
Betyg? – OK (+).

BrewDog IPA Is Dead (Storbritannien 119,60 SEK 132 cl)
Chinook
Doftar BrewDog IPA, smakar likaså. Bra beska, inte fullt lika söt och rund som vissa IPA is Dead har varit tidigare utan här är det så som en bra IPA ska vara. Lite rivig, lite kryddig och rå.
Betyg? – Bättre.

Ella
Inte lika stickig som Chinook’en utan smått mer syrlig och nästan mer örter och blommor i doft och smak. Mer grönhumle och just blommigheten när den möter beskan går hem hos mig.
Betyg? – Bättre.

Mandarina Bavaria
Mildare i doft och smak och aningen tvåligare ihop med toner av mandarin, klementin och gröna frukter samt örter. Igen, väldigt bra!
Betyg? – Bra+.

Pioneer
Mild blommighet och den av de fyra som sticker ut minst. Mycket citrus och hög rivighet sett till munkänsla. Lite träbitter.
Betyg? – Bra.

Smuttynose Kindest Find (USA 90,70 SEK 65 cl)
Värmande alkohol, eldig humle och fina dofter av torkad frukt, mörkt socker och te. Smaken är av lite bränd malt med skön kick av den värmande humlen och du får både mörk kola, russin och träbitter sirap och citronskal mot slutet. Gillar du humleriv och sting av alkohol är det här en perfekt öl för dig. Den har allt du vill ha i en Imperial Red Ale.
Betyg? – Bättre

Baladin Elixir (Italien 89,90 SEK 75 cl)
Doftar rätt så “typiskt” av Baladin med karamell, mörk frukt och nästan vinös elegans. Rätt tunn men ändå mjuk, len men samtidigt tjock och söt. Rätt lurig då mycket av doft och smak kretsar kring socker och subtila inslag av trä.
Betyg? – OK+/Bra-

LoverBeer BeerBera (Italien 99,90 SEK 37,5 cl)
Murket trä, peppriga röda druvor, hallon och nästan lite rökighet i både doft och smak. Otroligt komplex utan att vara kraftig eller svår. Utan det är snarare att smakvariationen av allt från druvorna till kryddig trätunna och milda bär lyckas samsas vilket gör att det blir ett plockepinn av smaker. Syran är måttlig så är du rädd för suröl behöver du inte oroa dig alltför mycket.
Betyg? – Bättre-

De Molen Vallen en Opstaan (Nederländerna 59,90 SEK 33 cl)
Lite halvtunn oljig Imperial Stout med nätta smaker av rökt skinka, vanillin, vört och torv. Trevlig och lättdrucken trots alkoholstyrkan på 9.3%.
Betyg? – Bra+.

Om juni för med sig flera goda nyheter till Systembolaget, både vad gäller det exklusiva släppet vi inom kort kommer att skriva om liksom bland de fasta nyheterna så för det också med sig ett släpp av lokala öl. De lokala ölen är de öl som släpps runtom i landet och som antingen går att finna i de närmsta Systembolagen runt bryggeriet, eller genom Systembolagets webdepå.

Det här sortimentet har ni sett mig lacka på rent generellt liksom i mars, april, påsk och maj. Med andra ord har utbudet i det här sortimentet nästan varit pinsamt och beklagligt sedan dess uppkomst. Däremot börjar det sakteligen ske en positiv förändring och vissa av de bryggerier vars öl återkommande höll samma kvalitet som dassvatten på festival verkar ha fått se sina öl borttagna från det lokala utbudet. Andra har, relativt sett höjt sin kvalitet och slutligen har några tillkommit och direkt börjat leverera helt okey öl, om än med stor utvecklingspotential.

För ölen är ännu inte helt där. Det är mycket hembrygdes och misstag, framförallt kring balansen med humle och att få till ett rent öl. Ska du göra en IPA känns det som att de två första kriterierna för att ett öl ska godkännas ska vara att humlen känns respekterad och fungerar i ölet, samt att ölet är rent nog för att du ska känna smaker och ens vilja dricka ölet.

Mot den bakgrunden provar vi nu de nyheter som finns lokalt och genom webdepå från och med juni. Då 45 olika öl provades och min vetskap om kvaliten på ölen är som den är så får ni nöja er med kortare kommentarer. Som tidigare så modifieras ju betygsskalan något här och en “OK” öl i det lokala utbudet behöver inte vara supersmarrig bara för att jag skriver att den är helt okey. Det innebär bara att den är drickbar i förhållande till mycket av det som annars släpps här. Generellt tar jag bort faktorer som flaskstorlek och pris då jag sällan tycker att priserna för de lokala ölen är värda att betala, fast det finns såklart undantag. Så kika gärna på priserna och jämför vad annat ni kan köpa för motsvarande slant där ni vet vad ni får för pengarna. Tyvärr.

The Beer Factory Leksand Sommarlager (23,30 SEK 33 cl)
Helt drickbar öl men med störande moment av såsom orenhet, toner av frän chili och citrus med avslutande fruktighet. Inte direkt en ren, torr lageröl utan man har tagit lite av allt man gillat, litet minus för att den inte är stiltypisk. Går att dricka.
Betyg? – OK (-).

Åre Bryggcompagni Ginko’s Pilsner (38,20 SEK 33 cl)
Ska vara en pilsner men smakar av syrligt stall och är alltför porös vilket brukar innebära att den har något smutsigt i sig. Lite synd då man annars känner bra smaker i bakgrunden. Synd då Åre brukar leverera bra öl.
Betyg? – Sådär+.

Hönsinge Hantwerksbryggeri Länsmans Lag Ljus Lager (34,50 SEK 33 cl)
Fyllig, rätt fruktig och helt okey som öl. Men inte direkt något jag skulle kalla en ljus lager.
Betyg? – Sådär+.

Dugges Organic Kellerbier (19,90 SEK 33 cl)
Bra djup i smaken med milda toner av källarunket men lite för ren och mild om man jämför med andra svenska Kellerbiers. Läskande och en trevlig måltidsdryck.
Betyg? – OK+

Monks Hoppy Craft Lager Monks Café & Brewery (24,90 33 cl & 89,90 SEK 75 cl)
Trevlig humlenärvaro och bra smäll med humlekottar, örter och lite citrusskal. En väldigt bra humlad lager.
Betyg? – Bra.

Hönsinge Hantwerksbryggeri Räntmästarens Röda Irländsk röd lager (35,90 SEK 33 cl)
En okey vienna eller röd lageröl med karamell och söt kola. Smakar likt andra öl i stilen.
Betyg? – OK (+).

Marbäcks Öl Sommaröl 2015 (26,80 SEK 50 cl)
Doftar lätt av fläder vilket kän.. nej för där kom andra fräna, lite syrliga toner av chili och paprika. Lite för smutsig med andra ord.
Betyg? – Sådär.

Sälens Fjällbryggeri Sommar Ale (27,10 SEK 33 cl)
Frisk arom med citrus, vilket återkommer i smaken där den även samsas med lite parfymerad tvål. Rätt frisk och fastän det inte är någon smaksensation så är den helt okey, vilket i det lokala utbudet innebär att den är drickbar.
Betyg? – OK.

Qvänum Malt Operett (39 SEK 50 cl)
Bra procenthalt och smaker för att vara så mild, dessutom ett bra pris. Viss fruktighet och inga direkta felsmaker eller något störande. En trevlig öl att beställa hem en flaska av och testa medan du slår på grillen.
Betyg? – OK+.

Nynäshamns Ångbryggeri Stenstrand Sommar Ale (35,30 SEK 50 cl)
En sommaröl som brukar leverera. Inga problem här.
Betyg? – Bra.

Adelsö Lazy Afternoon Summer Ale (27,20 SEK 33 cl)
Jag gillar Adelsö och tycker att de brukar leverera bra öl. Här en läskande ale med toner av godis, melon , kiwi och grön humle.
Betyg? – Bra.

HeavymetAle Brewery Wolf Pale Moon Ale (28,50 SEK 33 cl)
Tyvärr en på tok för smutsig öl med obalanserad humling. Synd då den i övrigt inte har så mycket fel.
Betyg? – Sådär.

Strömsholms Charta 77 To the BITTER end (33,40 SEK 50 cl)
Strömsholm tar oftare än de ger, tyvärr och även här har du en brittisk pale ale som smakar plast, rök och lite mörk malt. Det börjar bli tröttsamt med deras “hussmak” av bränd plast och rök.
Betyg? – Sådär.

Qvänum Malt Stenson QPA (45,40 SEK 50 cl)
En lätt fruktig Pale Ale, viss sötma och mjuk i kroppen. Inte helt balanserad eller fantastisk, men går att dricka.
Betyg? – OK.

O/O Pretty Pale Ale (29,90 SEK 33 cl)
Ren Pale Ale med en rätt torr avslutning. Bra vardagsöl men kunde ha haft lite mer smak från humlen.
Betyg? – Bra.

Lilla Ölfabriken Direktörens Ale (30,20 SEK 33 cl)
Inte alls balanserad, eller för den delen smakrik. Drar lite hit och dit och för priset får du två stycken betydligt bättre öl, tyvärr. Men det finns potential där.
Betyg? – Sådär (+).

Designbrew Zesty Belle Chic (23,90 SEK 33 cl)
Designbrew är rätt lovande, de behöver bara hitta en stabil produktion. Här får du en lite saisonliknande öl med mycket citron och apelsinskal i doft och smak. Det finns potential.
Betyg? – OK.

Rättviks Bryggeri Dalecarlia Pale Ale (27,60 SEK 33 cl)
Tyvärr lite överdriven humle vilket spär på doft och smak som känns lite smutsig med viss syra. Får man bara balans på humlen och får en lite renare öl så kan det nog bli trevligare.
Betyg? – Sådär+.

Nääs Pale Ale (23,60 SEK 33 cl)
Jag har inte riktigt fallit för Nääs som har vunnit allehanda priser för sina öl. Det här smakar som en ren Pale Ale, men ja, det finns ingenting som sticker ut eller ger trevliga smaker och då blir det inte en riktigt bra, eller prisvärd öl.
Betyg? – OK (+).

Westerbottens Bryggeri Vithatten Friskt Veteöl (36,90 SEK 50 cl)
En helt okey veteöl med korriander, banan och viss syra men också en ölstil som känns rätt förlåtande.
Betyg? – OK+.

Qvänum Malt Rikards Vitöl (45,80 SEK 50 cl)
Banan, citrusskal, korrianderfrön och len läskande helhet med vissa störande inslag av “burklag”.
Betyg? – OK (-).

Sundbybergs Köksbryggeri Vit (29 SEK 33 cl)
Plast… För mycket korriander och kryddor. Nej det här var inte snyggt.
Betyg? – Sådär.

Kvarnagårdens Bryggeri Redig Veteöl (29,90 SEK 33 cl)
Tyvärr lite bismaker och plast, men annars en okey kryddmix. Lovande och kan nog utvecklas vidare.
Betyg? – Sådär+.

Åre Bryggcompagni Bière de Rosé Et Framboise (97,40 SEK 75 cl)
Flaskan gusahr något enormt vilket brukar innebära fel. Ölet är lite för platt men har trots det fin smak av hallon och läskande sommardrinkar. Lovande och kan vara en dålig flaska.
Betyg? – OK.

Monks Raspberry Wit 2:0 Monks Café & Brewery (28,90 SEK 33 cl)
Bra hallonsmak med korn och “hallontvål”. Rätt enkelspårig i smakerna, men en trevlig sommaröl.
Betyg? – OK (+).

Brewski Ananasfeber APA (32,90 SEK 33 cl)
Det är i botten en American Pale Ale och saknar därför samma tryck som Mangofeber. Trots det en trevlig touch av mango och rätt läskande. Prova om du inte redan har gjort det.
Betyg? – Bra.

Brewski Passionfeber IPA (37,90 SEK 33 cl)
Mer utrycksfull i sina uttryck än den ovan. Mycket passionsfruktskorn och juice. Bra beska. Gillar den här och enda abret är det kanske lite saftiga priset. Men trots allt en smarrig öl!
Betyg? – Bra+.

Nääs/All In KA-BLAMMO India Pale Lager (32,90 SEK 33 cl)
En välhumlad IPL som ändå har en lite platt känsla, men den är lättdrucken och trevlig och är ett öl du bör prova en flaska av.
Betyg? – Bra.

Helsingsborgs Bryggeri Helsingborgs Double IPL (25,30 SEK 33 cl)
Här har man hällt i den humlen man har haft kvar, och det är inte alltid det bästa att göra. Lite felhumlad och krävande med vissa bismaker. Trots det rätt välbrygd men jag önskar att man gjort den renare och med mer balanserad beska.
Betyg? – Sådär+.

Stockholm Brewing Saison d’Etre (29 SEK 33 cl)
Bra svensk saison som är båda läskande och smakrik. Prova!
Betyg? – Bra+.

Kvarnagårdens Bryggeri Redig American Pale Ale (29,90 SEK 33 cl)
Tyvärr lite för platt utan direkta smaker.
Beetyg? – Sådär+.

Dugges/Electric Nurse Family Matter American Pale Ale (19,90 SEK 33 cl)
Tropik och te (kanske lite svettigt te) med en mild kropp. Läskande men hade kanske lite större förhoppningar. Men ett bra pris och ett öl som man kan ha hemma som skön vardagsöl.
Betyg? – Bra-.

Hönsinge Hantwerksbryggeri Daglönarens Dröm (37,50 SEK 33 cl)
Det börjar helt okey med mycket humle, sedan växer toner av bakjäst sig allt starkare och drar ner helheten rejält.
Betyg? – Sådär.

Bålsta Bryggeri Thor IPA (29,80 SEK 33 cl)
Bitter och för överdriven beska vilket gör den mindre trevlig att dricka, annars okey och rätt lovande.
Betyg? – Sådär.

Göteborgs Nya Bryggeri Göteborgs go IPA (24,70 SEK 33 cl)
Doftar som en karamellig lager, vad har IPA med den här att göra?
Betyg? – Sådär+.

Hönsinge Hantwerksbryggeri Bönhasens Beska India Pale Ale (38,70 SEK 33 cl)
En okey hembrygd IPA, men vissa bismaker och en lite obalanserad beska drar ned betyget.
Betyg? – Sådär.

Jemtehed & Brande Cada Dia IPA (29,90 SEK 33 cl)
Tyvärr för smutsig och med störande bismaker. Synd då de annars brukar kunna ha rätt smarriga IPAs.
Betyg? – Sådär.

Nääs/All in/Dry & Bitter Rebel Alliance Anti Imperial IPA (39,90 SEK 33 cl)
Det är gott och lovande, men igen, Nääs bryggverk måste ha något som “mattar” av ölen på ett lite tråkigt sätt.
Betyg? – Bra.

Barlingbo Medeltidsöl (24,90 SEK 33 cl)
Bryggeriet har blandat och gett men här har man en rätt rökig öl som är rätt god. Rökta charkuterier, torv och gamla stugor. Helt okey.
Betyg? – OK (+).

Kristianstads Bryggeri SjöCrona Oval (55 SEK 37,5 cl)
Belgojäst och en tydlig alkohol. Trevlig sötma mixat med lite stiltypisk syra men saknar något som sticker ut eller ger komplexitet. Behöver kanske bli lite fylligare och tyngre i kroppen.
Betyg? – OK (+).

Kristianstads Bryggeri SjöCrona Ruin (53 SEK 37,5 cl)
Karamell, rökighet och röda bär, men också lite plastig karamell. Drar åt en belgisk dubbel men är inte riktigt där utan är lite för spretig med jästen.
Betyg? – Sådär+.

Mjödhamnen Bra-Gott Tallskott (49,30 SEK 50 cl)
Smårökig, mandelmassa och tallbar. Inte alls så mycket smak som väntat, spännande men inte helt i balans.
Betyg? – OK+.

Mjödhamnen Mölska Bergslagen (49 SEK 33 cl)
Lite mörk honung och en okey öl som grund. Trevlig att dricka men du bör vara sugen på den här typen av öl.
Betyg? – OK.

Barlingbo Helgedomen (119 SEK 70 cl)
Lite för platt och kolsyrelös vilket gör smakerna av karamell rät tydliga med en något för tydlig alkoholstyrka (9,3%). Fixar man bara till lite småsaker har man en rätt lovande stark belgare.
Betyg? – OK (+).

Lilla Ölfabriken Bryggarens Lakrits (37,10 SEK 33 cl)
Kort och gott – gillar du lakrits, köp den. Om inte, köp den inte. För här är det enormt mycket lakrits, bränt socker och mörk malt.
Betyg? – OK+ (jag gillar lakrits).

Det börjar bli lite vanligare med öl med lägre alkoholstyrka hemma på matborden och i takt med att det börjar bli en marknad för folköl så har fler och fler bryggerier nu satsat på att få ut smakrika lågalkoholhaltiga och folköl. Visst är det fortfarande en berg-och-delbana med lågvattenmärken och höjdpunkter men jag tror att kvaliteten kommer att tvingas bli bättre i takt med att efterfrågan ökar. Fler kunder innebär att man måste hålla kvalitet då den här typen av öl oftast är lika dyr, om inte dyrare än öl på ett par fler % alkohol

Nils Oscar har länge haft ett par olika lågalkoöl som har gått att finna i matbutikerna och sedan ett tag tillbaka finns också deras samarbete ihop med ICA att finna i ICAs butiker. Nils Oscar ICA Selection har i dagsläget dels en stout på 3.5% och en Ale på samma alkoholstyrka. Stouten utlovas ha en markerad fyllighet och beska vilket med smakerna av choklad, rostat bröd och kaffe ska göra den passande ihop med lamm och fläsk. Alen ska å sin sida passa bra med både fläsk och nöt och ha en låg sötma men desto mer fyllighet och noterbar men inte rivig beska.

Jag köpte på mig en flaska var och provade dem samtidigt som jag puttrade ihop en gräddig mjödsås och grillade ankbröst, en trevlig kombination ihop med ölen.

Nils Oscar ICA Selection Stout

Utseende: Mörkt gyllenbrun vätska med litet nougatfärgat skum.
Doft: Doft av något blött rostat korn, mörka flingor och torr, billig espressosmaksatt choklad. I bakgrunden finns lite örtiga humlekottar.
Smak: Låg till medelstor munkänsla med okey kolsyra. För att vara en 3.5’a så fyller den upp rätt bra i munnen, enda abret är att den är rätt mild och sådär lurigt sött torr som typ Guiness är. Det gör att den känns något snäll i munnen. Trots det håller smakerna i sig länge nog för att ölet ska klara sig väl med hedern i behåll.

Betyg? – OK (+). En bra folle som nästan blir busigt lättdrucken. Passade väldigt fint ihop till en lite gräddig sås med grädde, något söt mjöd och kalvbuljong serverad till stekt ankbröst.

Nils Oscar ICA Selection Ale

Utseende: Lite gyllene, något mörkare bärnstensfärgad vätska med litet smutsigt skum.
Doft: Syltiga karameller och syltad frukt med lite melon, kola och gröna frukter på främre raden och mer matt karamell, citrus och “brittisk bitter” mot slutet.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Kolsyran känns passande och liksom i doften är känslan av en frisk brittisk bitter med balansen mellan citrusfrukter, karamell, kola och syltad frukt. Därför är det lite passande med en lägre kolsyra vilket spär på känslan av att sitta på en pub i England och dricka handpumpad bitter. Smakerna håller i sig rätt länge men mot slutet falnar det av rätt snabbt och då märker man också att den inte är alltöfr fyllig.

Betyg? – OK (+). En frisk brittisk bitter om man lätt kan sitta och dricka en hel kväll. Ingen stor smaksensation men ett väldigt bra vardagsöl att umgås kring eller att ha till leverpastej- eller skinkmackan.

Imorgon släpps den femte delen i Göteborgsbryggeriet Poppels Projektserie och turen har kommit till en belgoinspirerad IPA på 6,8% i alkoholstyrka och med måttliga 60 IBU. Bryggmästare Daniel Granath berättar på flaskans etikett att ölet är en hybrid mellan en mer modern amerikansk ale och en traditionell belgisk öl. Genom att slå ihop en saisonjäst med humlesorten Mosaic hoppas han att de som dricker ölet ska känna lite sköna tropiska inslag som går väl ihop med jästens syra. Poppels Projekt 005 Belgo IPA släpps imorgon, fredagen 22/5 i Systembolagets T6-modul (exklusiva butikerna samt på webben) och du får då betala 31,90 svenska kronor för 33 cl av Belgo IPA’n som släpps om 4.800 flaskor.

Poppels Projekt 005 Belgo IPA

Utseende: Förväntat disigt persikofärgad vätska med ett litet ljust skum som faller ihop till lite skum och en rand längsmed glasväggen.
Doft: Det börjar i söta tekakor, kolakaka och söt frukt för att väga över till en fräsch citrusblomsterdoft, aprikosmarmelad och tropisk fruktjuice på tetra. Det varieras rätt friskt och doftmässigt är jästen inte alls så påtaglig som jag kan känna att många öl som försöker gå både åt belgo och jänkarhållet kan bli.
Smak: Medelstor munkänsla med stor kolsyra. Väldigt fyllig och kraftig i munnen med en direkt smak av kolakakorna du serverar toppade med syrlig fruktmarmelad och passionsfrukt. Vissa inslag av melon, grön exotisk frukt och syrliga fruktkarameller. Rätt tydlig underliggande sötma men det känns aldrig sött, eller för den delen för syrligt eller beskt utan snarare rätt torrt där allt hålls ihop och balanseras på ett rätt typiskt Poppels sätt.

Betyg? – Bra+/Bättre-. Har du druckit ett gäng Poppelsöl vet du själv om du gillar det eller inte. Det ölet vinner på i min bok är att den är på hanterbara 6,8% och att du kommer att kunna dricka ett par flaskor utan att tröttna eller att smakerna tappar eller förändras. En bra öl att dricka i kvällssolen eller till en fräsch sallad med lufttorkat.

Nyligen var jag och Ludvig från Surisarna på en långweekend runtom i Belgien anordnad av Flamländska Turisbyrån i samarbete med organisationen Belgian Family Brewers (BFB). BFB är en sammanslutning av 22 stycken belgiska familjebryggerier där medlemskriterierna säger att de ska vara ett genuint, familjesjälvägt belgiskt bryggeri vars öl har bryggts i Belgien i mer än 50 år. Tillsammans står man för 15% av den belgiska ölproduktionen och själva grunden för resan var deras arbete med innovation och tradition.

Jag har generellt sett svårt för olika typer av bjudresor som allt som oftast har ett visst syfte eller en okritisk vinkel. Det är också väldigt svårt att bilda sig en uppfattning om vad tradition innebär när vissa av bryggerierna i praktiken är stora koncerner som samsas med små, lokala bryggerier där ägarna är direkt involverade i den dagliga produktionen.

Samtidigt är det väldigt annorlunda och i en klar kontrast mot vad jag är van vid att möta på olika ölresor. Ägarstrukturen skiljer sig oftast markant åt mellan bryggerier, se bara på USA där jättebryggeriet New Belgium är 100% ägt av de anställda och trots sin storlek har en extrem down to earth-känsla. Eller varför inte jämföra med “lilla” Dogfish Head som gärna talar om hur små de är, men har en produktion större än många av sveriges största hantverksbryggerier ihop. Vad jag däremot ville se på resan var ett genuint hantverk och en passion för bra produkter.

Vi bekantade oss med runt tio bryggerier på resan och jag får nog säga att jag efter mycket självrannsakande skulle sätta stämpeln “identitetssökande” som tema för det vi mötte. Ttvärtom mot vad jag förväntade mig visade det sig att avsaknaden av en tydlig identitet inte berodde på bristen på tradition, historia eller medvetenhet. Istället nämndes det kort på resan att i Belgien så har man generellt inga bryggare som är rockstjärnor, istället låter man ölen stå som kändisarna.

Många belgare föredrar en label eller ett visst öl hos ett bryggeri men än är intresserade av bryggeriets namn eller bryggare. Om det beror på hönan eller ägget, det vill säga att bryggeriernas olika labels slog igenom före det att bryggerierna kom på att man kunde marknadsföra sitt eget namn låter jag vara osagt.

Säger vi till exempel Brouwerij Bosteels är det få som droppar vilka öl de är kända för. Säger vi däremot Kwak, Tripel Karmeliet och Deus Brut så är nog chansen rätt stor att de flesta nickar igenkännande. För många bryggerier går det så mycket bakgrund och fokus på varje enskilt öl att man låter det leva sitt eget liv. Bryggeriet eget namn blir inte lika viktigt.

Nu skiljer det sig visserligen åt mellan många bryggerier i Belgien men på vår resa var det återkommande tema bland de bryggerier vi pratade med. Ta till exempel Brouwerij Omer Vander Ghinste (vars gamla bryggtorn ni ser här bredvid), ett rätt okänt namn men där deras olika labels Vander Ghinste, Jacobins och Bockor är snäppet mer känd. Inte minst Jacobins som slog igenom i Sverige med det flamländska rödölet Cuvee des Jacobin.

Därför är inte heller så konstigt med den belgiska traditionen där mer eller mindre varje öl har sitt eget glas. Ta bara det kända Kwakglaset upp till höger, nästan alla vet att man dricker Kwak ur det glaset – men inte vilka som brygger ölet, eller ens varför man hade just detta glaset. Som ni ser var det för att kunna fästa på de gamla droskorna man åkte runt och levererade öl med. Du känner inte igen dig som ett fan av Bosteels men däremot som en van Kwakdrickare.

Men visst finns det undantag, både i Roeselare hos Brouwerij Rodenbach N.V och i Itterbeek hos Brouwerij Timmermans är namnet en viktig kvalitetsstämpel och finns med på alla bryggeriets öl. Där har de båda blivit synonymt med varandra. Oftast vill man ändra på väldigt lite kring traditionen och själva ölen. Just Timmerman är det äldsta fortfarande öppna lambicbryggeriet i Belgien, grundat 1702. Istället för att ändra på sina öl har man under åren valt att lansera flera olika versioner på dem, exempelvis sin Kriek som finns i olika söta/sura blandningar. Kul kuriosa är dessutom att mannen här på bilden, Timmermans bryggmästarkonsult Willem Van Herreweghen 1996 grundade välkända De Cam 1996. En passionerad man som på fritiden forskar det han älskar så mycket, jäst.

Visserligen vittnade Rodenbach om en viss utveckling från sitt annars väldigt traditionella märke i och med lanseringen av Rosso, ett öl man inte gärna pratade om. Men efter en trevlig lunch vågade vi vara lite hårdare i frågorna och fick lite senare ett erkännande om att man såklart behöver se till marknaden för att kunna fortsätta produktionen av de lite speciellare ölen. Till skillnad från Rodenbach vanliga öl, alla lagrade i enorma platsbyggda trätankar, foeders, är Rosso en uppsötad flamländsk rödöl. Snäppet mer marknadsanpassat men ändå med Rodenbach namn på.

Så likt men ändå så olikt är annars Brouwerij Huyghe vars mest kända label nästan blivit känt som ett eget bryggeri – Delirium, med Delirium Tremens i spetsen. Trots det har bryggeriet hela 126 olika listningar (olika öl) på RateBeer med märken som fruktölsserierna Dju Dju, Mongozo, Van Diest och Florisgaarden. Alla med en rad uppsötade fruktsyrupsuröl i sin serie.

Det intressanta med den här typen av bryggerier med många olika labels, ofta uppdelade i olika marknadssegment och premiumkategorier är att de på något sätt ändå fyller en funktion. De finns för att det finns öldrickare som efterfrågar just en viss typ av öl, eller för att bryggerierna skapar en öl för en viss kategori människor. Ta till exempel Bavik-De Brabandere vars serie suröl, Petrus verkligen levererar trevliga suröl (ej lambic). De har också ett öl, Kwaremont som de tagit fram för alla som brinner för belgiens nationalsport, cykling. Igen ett exempel som delvis visar på innovation – man följer marknaden och skapar en marknad, men som också vittnar på en möjlig identitetskris.

Ett samtalsämne som togs upp under resan var hotet man ställts emot från väst med moderna bryggerier liksom De Proef och andra liknande bryggerier. Bryggerier utan en historia men som enligt en bryggeriägare tar marknadsandelar från de gamla, traditionella bryggerierna. Att dessa små traditionella bryggerierna idag ägs av enorma företag och inte har varit självdrivna på länge pratar man inte gärna om. Jag ser inte problemet i globaliseringen utav öl och hur öl importeras och exporteras allt lättare. Inte heller i De Proef och kontraktsbryggerier. Problemet med varför belgisk öl har tappat mark mot England, USA och andra länder är snarare, tror jag, att man tappat sin identitet.

När du går in i en belgisk ölbutik ser du hylla på hylla, rad på rad med olika öl. Du ser oftast rätt fula etiketter och har till slut svårt att komma ihåg vilket bryggeri det var du gillade eller vad ölet hette. Ser man en rad med 20 olika öl med honungsöl eller 30 öl med kryddor – ja då har du till slut ingen koll på vad som finns längre.

På Systembolaget känner du ju igen ett bryggeri även fast deras ena öl står bland Stouts och den andra bland Lageröl. Men i Belgien kommer du ha svårare att gallra ut ölen och jag tror lite att det är därför organisationer som BFB finns. Det lilla sigillet deras medlemmar får ha på sina öl ska vittna om kvalitet och visst är det en bra tanke, men jag tror få står och letar efter märket när de väl köper sina öl. Istället är det etikettens utseende, hur väl man känner igen bryggeriets namn och såklart vilka preferenser man har som spelar roll – skulle jag tro. Vi har sett en liknande utveckling i Sverige där många av de bryggerier som lade grunden för den moderna svenska ölkulturen inte riktigt har hängt med se senaste åren. Det blir en tightare marknad och man måste dels sticka ut mer på olika sätt men också genom att säkra en högre kvalitet på sina öl.

Vad krävs då för att belgisk öl ska få ett uppsving och medlemmarna i BFB, men även andra ska ta upp kampen om marknadsandelar och ölälskarnas gunst? Jag tror att man dels måste se till att hålla en väldigt hög kvalitet men också att bli tydligare med vilka man är och vad man har för öl. Respekten för tradition, kultur och hur länge man har funnits och varit självägda tror jag att många bryr sig mindre om. Det enda det vittnar om är en respekt för hantverket och en hint om att man borde ha en bra kvalitet på sina öl då man annars troligen hade sålt såpass dåligt att man fått lägga ned.

Eller vad tror ni? Hur ser ni på belgisk öl och vad krävs för att synen på belgisk öl ska ändras? För belgisk öl är så mycket större och bredare än Struise, Cantillon och Westvleteren 12.