Nu till helgen åker vi ned på studiebesök i sveriges södra delar och Malmö samt en lördagsvisit i Köpenhamn. M2 är som många av er hört, sett och förstått från denna del av landet och tillsammans med våra vänner på Ölrådet kommer vi göra stan (städerna) osäker. Personligen är jag inte alltför bedrucken i just Malmö och har bara varit på ölkalas i Köpenhamn någon enstaka gång tidigare så därför vänder jag mig till er alla. Vad i Malmö och Köpenhamn bör vi inte missa i helgen? Händer något speciellt, har någon av alla krogar något extra roligt som sker eller bjuds på? Vart ska vi käka lunch i Köpenhamn och vart äter man den bästa “efter-öl-på-kvällen-kebaben” i stan innan vi tar tåget hem till Sverige igen? Det enda jag vet for sure är att det kommer bli besök på Ölbutikken och de andra ölbutikerna i Köpenhamn samt ett längre besök på Mikkeller Bar. Kanske blir det även en öl med lite roliga bryggare eller andra ölfolk längs vägen, det får vi se.

Jag tyckte Burger & Bun var riktigt gott sist jag var i Kph och det ligger ju på bra avstånd från Ölbutikken, Fermentoren och Mikkeller Bar så en liiten burgare borde man kunna gotta sig med. Och Balder på Ölrådet har pratat oerhört gott om Korvhuset i Malmö så en afternoon hotdog på fredagen kan väl slinka ned. Men för de som vill göra mycket men ändå ha det väldigt chillat och inte jäkta runt halva stan, vilka stråk brukar ni då beta av o städerna? Köpenhamn har ju massvis att erbjuda men samtidigt vill man ju som Stockholmare så gärna bara skämma bort sig själv på några av de mer framstående pubarna med öl som vi inte riktigt har samma tillgång till “här hemma”.

Så ge gärna förslag och idéer till oss, och varför inte något förslag på något roligt vi kan göra och spela in?

I en artikel från i fredags skriven av Will Hawkes på the Independent så berättar John Brus (delägare i De Molen) omutvecklingen och kvalitetsökningen bland bryggerierna i Nederländerna. Men han går också hårt åt de belgiska bryggerierna som enligt Brus passerat sitt bäst före-datum och gått från det ledande öllandet till att börja släpa efter övriga länders utveckling. Eller vad sägs om följande quote:

 

 

In my personal opinion, Belgium has past its best before date,” he says. “They kept the tradition, which is what made them a very good beer country. We didn’t have that in Holland; in the ’80s, there were maybe 10 big breweries making lager and maybe a bock in the autumn. That’s it.

“[By contrast] all the small Belgian family-owned brewers kept making good beers – but in the last ten years quality has decreased dramatically, even in beers like Duvel. It’s not like it used to be, or maybe my taste has changed. Beers owned by the bigger breweries, like Leffe, those beers are very dull now. They used to be very good beers. That’s why Belgium is going, unless new Belgian brewers pick up the mantle and make good beer. But that’s personal – I like hops and except for a few good Saisons, I don’t think you find many hops in Belgium now.”

 

Medan belgarna får sig en känga om att börja utvecklas så tycker han desto mer om brittiska bryggerier som Thornbridge, The Kernel m.fl som börjar prova på nya saker och samtidigt gör rena bra öl. Läs gärna artikeln för oavsett om man håller med honom eller ej, eller läser artikeln mer som “sanning” än som en uppmuntrande provokation så är det intressant att läsa om hans åsikter.
Håller ni med John? För jag tycker det är ett intressant och delvis berättigat argument även fast det är lite ignorant mot mycket som sker i Belgien. Han borde kanske slänga in Tyskland och Tjeckien med som traditionella ölländer som på många sätt helt stagnerat i utvecklingen, men de framhålls å andra sidan inte som de bästa ölländerna i världen.

Under vår intervju med Mikkel under Stockholm Beer and Whisky Festival nu i höstas framkom lite av hans planer för framtiden. En, eller snarare två, av de ölen som skulle komma var en rejält humlad IPA i två olika versioner där skillnaden är att de är  över- respektive underjästa. Då dessa dubbel-IPA’s är på 10% och har en brinnande ananas som del av etiketten så är det ju mer än rimligt att man förväntar sig en humleexplosion utan dess like. Efter att tidigare i veckan ha provat Mikkeller 19 så börjar Mikkeller och humlegranater kännas lite vardagligt, så fram med en bit gruyere och ned med glaset i flaskan så kör vi.

Påminner igen om att prova era IPAs med diverse tilltugg, det kan vara allt från gruyere eller annan lite gräddigt fet ost till youghurtgodis eller liknande. Men prova er fram för att hitta era egna tilltugg som lyfter er upplevelse med ölet.

Mikkeller Hop Burn High

Utseende: Disig lätt gyllene orangefärgad vätska med cremefrägat skum som lämnar ordentliga rester längsmed glakanten.
Doft: Ordentligt med grape och citrus med nästan medecinsk fruktkaramell och en arme av vässade humlekottar. “hop burn”, ja för brännande humlekick i doften. Men mer än humlekotte så är det beska fruktskal och mogen apelsin, persika och annat gott som sprider sig i näsan.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smaken är liksom doften – pang på och all in. Men det är inte tjock, klibbigt eller tung beska utan en grape och fruktfokuserad smak med mycket citrusskal. Först tyckte jag den var lite för påträngande, för trots lite karamellmaltsgrund så är det humlebesläktade smaker för hela slanthögen. Lagom oljig humlekåda för sältan sitter djupt in och gör inte att de 10%’en klänger sig fast i munnen. Påminner delvis om Pliny the Elder, vissa drag åtminstone med en massa smak som ändå har balans, och jag sitter lika glatt och smuttar på även denna.

Betyg? – Bättre(+). Nästan ett litet plus men jag tycker den är väldigt all in. Eller fan, den får ett plus. För jag tycker den lyckas hålla en magnifik balans (säger ett hop head) för att vara både 10% och såpass fylld med arom och smak. Det är fruktigt utan att bli enformigt, beskt utan att bråka och har en sälta och oljighet utan att bli tung. Grape och citrusfräsch och ja, det här är en av de där smuttar-DIPA’s jag gillar att finna. MEN, för de som inte är lika humlefrälsta så skulle jag sätta ett lägre betyg då den här IPA’n är väldigt explosiv på många sätt och nog av många kommer uppfattas som både obalanserad och för besk.

Tog lite av min gruyere till och tror nog man behöver en extralagrad gruyere för att den (ölet) ska göra sig bäst, nu tog ölet över och osten tog över efteråt även fast de goda ostkakesmakerna var där.

MankerBeer älskar er alla som like’at oss på Facebook (er andra med, men gå med ni också) och vi har en liten surprise till er, nu när vi är förbi gränsen till 500 anhängare så tävlar vi ut lite saker från ett av våra favoritbryggerier – Dogfish Head. Vi har öltvålar, frisbees, väggmonterade flasköppnare, vanliga flasköppnare och en av Sam Calagione signerad samlarklenod i potten. Allt detta är riktigt exklusiva och roliga saker – inköpta direkt på bryggeriet.

Vi hoppas såklart att du blivit rejält sugen på den här makalösa brygden så; till tävlingen!
Fotografera en av de öl vi omnämnt under 2011 (det finns ju en del att välja på, välj er favorit!?) på ett tokroligt, festligt, fenomenalt vackert, eller bara fullkomligt galet vis och posta på vår Facebookvägg, antalet tävlingsbidrag per deltagare är helt obegränsat, ju fler bidrag desto roligare!

Under 4 veckor med start 2012-01-10 (fas 1 slutar 15/1) kommer den bild som fått flest like’s per vecka (måndag-söndag) att bli kvalificerad till finalen som startar 2012-02-06, där ni som läsare kröner vinnaren genom samma princip  – den bild som får flest like’s vinner det signerade förstapriset.

Så, ut och fotografera med er, ju roligare och fler bilder desto härligare. Använd photoshop, använd coola effekter på din feta systemkamera, gör precis som du vill så länge man ser vilken öl det är!

Alla metoder är dessutom tillåtna för att skaffa flest like’s på just din egen bild, använd fantasin! Så börja förbereda er redan nu och ta foton och hitta på massa skoj! Vi firar och firar stort.

Med kärlek och humle till er alla
//Manker och M2

Mer Dogfish Head:
Manker Beer TV – Guided Tour of Dogfish Head Brewery
MankerBeer Meets: Sam Calagione of Dogfish Head
Dogfish Who?
Manker Beer goes to Dogfish Head
Kvällsnotis: Vi svenskar och pumpaöl? Dogfish Head Punkin Ale
Trött eller bara hype’ad? Dogfish Head 60 Minute IPA
Dogfish Head Red & White – Sista stora flaskan ryker
Årets första öl, börjar bra, Dogfish Head Black & Blue
Tuff men snäll – Dogfish Head Olde School Barleywine
Manker går på finsk språkkurs – Dogfish Head Sahtea
Sam gör det (konstigt) igen – Dogfish Head Theobroma
Dogfish Head Fort och Sigtuna Black October
Dogfish Head Squall IPA, ännu en gång blir jag imponerad

Det är inte bara spannmål, vin och norskt smör som ökar i pris utan den brist på humle (och även malt) som drabbat stora delar av världen har nu fått konsekvenser i hur importörer och krogar kommer prissätta ölen. Detta var på tapeten redan i somras och under ett besök på Oceanbryggeriet pratade vi just om hur humlebristen tvingade Thomas att spara in på humlen, effektivt använda den som fanns och göra det bästa av det. (Thomas vill dock påpeka att bryggeriet aldrig spar in på humlen och har tillräckligt god ekonomi för att inte behöva spara in på humlen utan kan köpa på årsbasis. De använder också en humle och malt som inte ökat i pris alltför mycket). Detta syns också i hur andra bryggerier, svenska som utländska ibland har fått byta ut både malt- och humle i vissa öl då det varit brist på “rätt” sort.

Som alla med lite ekonomisk baskunskap vet så ökar efterfrågan i en tid med liten tillgång priserna och det är det vi nu kommer se. Många krogar som tidigare kunnat erbjuda rätt bra ölpriser på öl som i annat fall brukar ligga rätt högt i pris har nu flaggat för att priserna kommer öka, i vissa fall rätt markant. Det gör att krogar som redan har lite högre priser kommer få kämpa än mer med att inte korsa gränsen där kunder börjar ge upp på grund av de höga priserna. Även importörer runt om i Sverige är medvetna om detta och problemet för dem är att priserna in ökar för varje “extra steg” som ölen tar innan den hamnar i Sverige. Dessa externa faktorer kan vara svåra att styra över och innebär att ölet redan hos ölimportörerna blivit dyrare. Därför får det nog ses lika naturligt som förståerligt att vi kan komma att få se en anpassning likt smör och andra produkter, priserna kommer gå upp och det beror mer på tillgång och kostnad än på önskad marginal.

I vissa mer extrema fall där öl på Systembolaget har kostat över 500-1000 så bör vi vara nyktra nog att inse att viss öl kostar, en Tactical Nuclear Penguin, Ace of Spades 2012 eller Hoptimum är begränsade öl som är dyra att tillverka och ta hit. Inte för att försvara priserna, men återigen bör vi relatera detta till andra produkter. Ta vin t.ex.. Där har priserna ökat i takt med tillgången på högklassiga druvor varpå många har blivit buttra, men med vin “vet du vad du får” varpå du ändå köper på dig ett rödvin som egentligen kanske inte ens är prisvärt. Men du köper, på samma sätt som att du fortsätter köpa bensin eller smör i Norge. Nu är alkohol inte lika nödvändigt som just bensin, men det enkla svaret är – du köper det du beöver och vill ha. All öl kan inte vara billig, och är inte billig och det är ett medvett val vad man kan få tag i. En AB-flaska från BrewDog kan exempelvis inte kostar 70 kronor och jag skulle trots allt påstå att få bryggerier eller ölimportörer sätter ockerpriser bara för sin egen vinning. Det skulle ju inte bara skada deras eget varumärke utan även bryggeriernas.

 
Det stora problemet som jag ser det är hur vi tillsammans kan lösa allt, komma underfund med hur en marknad och en krogmiljö där priserna inte måste skena iväg. För viss öl är dyr av orsaken att de tas in/görs i extremt små batcher (tex Hoptimum, AoS etc) medan andra får högre priser på grund utav högre tillverkningskostnad. Nu har ju restaurangmomsen sänkts ochäven fast det inte innefattar alkohol så tror jag att det kan hjälpa till med en lösning.

Tar vi krog X som främst säljer amerikansk öl för 80 kronor flaskan och brittisk öl för 50 kronor flaskan så kommer de med prisökningen kanske lägga på en 10’a på priset på båda ölen (kanske mer för den amerikanska pga fraktkostnaden). Med lite smart management så justeras dessa så att båda hamna i en jämn prisnivå (säg 85 – 65) istället för att båda ökar lika mycket. 5 kronors ökning är ju klart mindre smärtsamt än 10 kronors ökning och för en öl som redan är rätt billig (läs den brittiska, som exempel) så är ökningen till 65 fortfarande inte likställt med kaos och ond bråd död.

Men varför sänka all mat med någon krona för momssänkningen? Ta en krona från varje maträtt och lägg på lägre ölpriser och vipps har du ytterligare en lösning för att sänka det totala ölpriset något. Maten blir inte dyrare och har man redan rimliga matpriser tror jag många hellre prioriterar bättre ölpriser än att få all mat sänkt med 10-20 kronor.

Medan dessa förslag kan tillämpas på krogar så kan även privatpersoner göra sitt. Mitt ölintresse började när jag och ett par vänner började köpa på oss allt som kom till Sysembolaget och sedan hade episka ölprovningar. Någon hundring per person och en 4-7 personer och vipps kunde vi prova det mesta som kom till Systembolaget. För är det kostnaden på vissa öl som smärtar så otroligt så får man vara uppfinningsrik, tycker jag. För de dyra, stora ölen är inte heller öl som man köper 2-3 stycken av och super på en random tisdag (typ…) utan är öl som man gärna avnjuter vid ett bra tillfälle eller med någon god vän. Med andra ord på samma sätt som ett gott Amaronevin, som också kostar ett par hundringar per flaska.

Jag vill inte verka nedsättande utan håller med om att öl kan vara dyrt, men där är också lite av finessen med öl – ibland är det dyrt och ibland kan man komma undan billigare. Men vi måste ju också vara självrannsakande nog att inse att vi har en dyr hobby, en hobby och ett intresse som nu blir än dyrare. Men låt oss därför göra något bra av det och tillsammans med krogar och ölimportörer (och så klart andra potentiella aktörer). Varför inte skapa ölprovarsällskap på din favoritkrog, använda samköpstrådarna på Beer Sweden Forum‘et och/eller vara något mer återhållsam med vad man köper?

2012 kan bli ett riktigt bra ölår, likt 2011 och 2010 men det krävs att vi ser nyktert på den utveckling som tyvärr har skett med något stigande priser och inte börjar peka finger åt de krogar som höjer priset eller att ölen kan bli några kronor dyrare på Systembolaget. För ölpriserna har i stort minskat de senaste åren och det är tack vare Brill, Elixir Wines, Wicked Wine och Great Brands (för att nämna några) hårda arbete som vi fått in större mängder öl varpå priserna har pressats. Så låt oss göra det här året lika bra som fjolåret!

Såhär på årets första dagar så kom även ytterligare nytt. Förut idag skrev jag om nyheter på den amerikanska ölfronten men nu är det dags för svenska nyheter på Systembolaget. Det är Cask Sweden som gett ny info om vad som kommer från dem till Systembolaget i vår. Samt en till öl från De Ranke.

Nyheter på Systembolaget 1 februari – Börja planera redan nu!

– Nytt är att BrewDog AB:08 kommer, liksom De Ranke Hop Harvest (en humligare XX Bitter) samt lite mer info om antalet flaskor.

Nyheter på Systembolaget 1 mars – Vårnyheter och exklusivt gott
– Nytt är att BrewDog Hops Kill kommer, för 23,90 kronor och 9,600 flaskor är det ett fynd. Även norska Aegirs Jack Daniels-lagrade imperial porter Lynchburg Natt blir spännande. Klart är även flaskantalet för samtliga ölen