One of our favorite breweries, and one that we have been close to over the last years is Swedish Omnipollo, today well known in the international beer community for their high end beers and artistic touch on everything from beer labels to merch. As one of three Swedish breweries at Copenhagen Beer Celebration 2014, the other two being Brekeriet and Närke Kulturbryggeri, we decided to make a check call with Henok Fentie to see how their preparations for CBC go as well as to see whats happening right now. 2013 was a crazy year for Henok and the man with the pen, Karl Grandin with the release of their book on homebrewing, “Brygg Öl” (“Brew Beer”), a bunch of new beers brewed together with breweries such as De Molen, Prairie, Stillwater, DOG and many more, the creation of an Omnipollo beer glass and trips to the Netherlands, Brazil, the US and where not. We are thrilled to see Omnipollo at CBC and their list of beers to be poured is jammed with hops, darkness and beery love.

MankerBeer (MB): With a handfull of awards, collaborations with some of the best breweries in the world and with participation in international beer events Omnipollo are probably known to most beer geeks – but for the less nerdy, who or rather what is Omnipollo?
Henok Fenrie (HF): Omnipollo is an obssessive beer love project. Me and Karl started talking about what we could do to beer in 2010 and just never looked back. We are currently working on our 30th beer – a pineapple/spearming wit (4,5%) – and dreaming about opening a bar, which is very exciting.

MB: Since Leon was first released, how has the journey been? Could you ever anticipate that Omnipollo would have this impact and become what it is today?
HF: We had ideas and confidence that we could do something interesting to provide passage from crap beer to craft beer in Sweden. Did I anticipate selling 100.000 bottles of 8,5% double IPA per month? No, never in my wildest dreams.

MB: Except for beers Omnipollo have released a book on home brewing, some proper clothes and glassware – all more artsy than the average brewery. Is Omnipollo all about beer or what is Omnipollo, really?
HF: Omnipollo is about making great beer, but it is also about making beer great – placing beer in a larger context to make it intruiging and exciting. When we write a book it is because we want to bring brewing into the same domestic sphere as baking and cooking. When we brew for a festival, it is because we want to place craft in a setting that is usually associated with sub-standard beer and so on.

MB: What do you love most about brewing, beer and the beer community?
HF: I love brewing, it just suites me as a person. But I also love the sharing part of it, and that is why I whent from a homebrewing to doing what I do. Getting to see what people make of the end product is a big part of the thrill for me. As for the beer community it is the only competitive industry – to my knowlegde – where people obeyed by the 1+1=3 rule. All with the overarching strive to entertain your tastebuds. How awesome is that?

MB: When will we see the first Omnibar?
HF: We are working on it=).

MB: You collaborate with breweriers in the US, the Netherlands, Brazil and the UK – are collaborations always spontaneous or do you have some brewers/breweries that you really want to work with and try to make it happen with?
HF: Some collaborations are spontanous but with limited time we try to focus on brewing for ourselves and collaborating with brewers/breweries who we have a close relationship to. All of whom we respect imensly and love of course.

MB: With all that travelling in the name of beer, what regions are the up-and-coming ones? Where will the next big craft beer explosion occur?
HF: Everywhere. It is incredible to see to see how likeminded people are finding their way to local craft beer watering holes no matter where we have gone so far. Just coming back from Brazil I am 100% sure that craft beer has just begun its journey over there. Next stop for us should be africa, a continent that for a long time has been drinking export Guinness like no other. I think the step from dark beer to drinking craft is smaller than that of drinking light lager.

MB: I perceive you as little of a perfectionist and I have asked the question before, but with a bunch of new beers it is time to ask it again – what beers are you most respectively least satisfied with?
HF: ha ha. When it comes to beer I guess you could say that I am a bit of a perfectionist. With the the plethora of great beers in existence there just isn’t room for anything else. A beer that I am quite happy with at the moment is Omnipollo Fatamorgana (8%), a saison-inspired oat/wheat IIPA brewed with a great deal of Citra hops. It’s one of those beers that sort of nails what I want to be doing at the moment.

MB: What beer will be poured at CBC?
HF: Fatamorgana IIPA
Schiuma Party…
Hypnopompa Grönstedts Cognac BA Imperial Stout
Nebolution Imperial IPA
Nebuchadnezzar
Potlatch
Hypnopompa Bourbon BA Imperial Stout
Astral fresh keg IPA batch 2 Amarillo/Simcoe

MB:For you and Karl, what do you personally look forward to the most with CBC?
HF: meeting friends, enthusiasts and collegues….and sharing our beers with everyone of course!

Rock on! Do not miss Omnipollo at CBC, their hoppy beer will be fresh of the wagon, delivering a kick that you rarely see!

“Med hopp om vårsol och spirande grönska” börjar S:t Eriks Bryggeri sin beskrivning av sitt fjärde påsköl vilket i år har blivit något så otraditionellt som en Amerikansk Pale Ale. Påskale 2014 är en 5.5% alkoholstark APA som har humlats med den Australiensiska Galaxyhumlen men som med all sannolikhet lär ha bryggmästare Jessica Heidrisch karaktärsfulla renhet och maltbaserade sötma. Vissa brukar kritisera Jessica för att hålla igen för mycket och att ölen är lite för rena vilket ibland kan uppfattas som karaktärslöst. Om än att jag kan förstå dessa argument så tycker jag tvärtom att ölen oftast är väldigt lätta att ta till sig och när jag bjuder vänner och bekanta på dem så är det få som suckar och påpekar att de inte vill ha mer än 10cl av ölen – något de annars tenderar att göra när jag ställer fram lite mer krävande och kanske mer spännande öl. Ölen är dessutom oftast prisvärda, påskölet kostar till exempel 19,20kr för en flaska på 33cl och så är de lättillgängliga och brukar finnas i nästan alla mer välsorterade Systembolag. Visst är jag ölnörd och gillar extrema saker och att vara kaxig och kräva mycket, men samtidigt får man inte glömma att den stora skaran ölfantaster i landet inte är de få procenten ölnördar utan det är de som dagligen börjar sin egen ölresa och får upp ögonen för craft beer. Det är de som kanske får prova en av årets påsköl, ser att de smakar bra mycket bättre än deras Kung, Arboga eller Åbro och därefter vill prova vidare. Dock är det viktigt att hålla isär på den biten och huruvida en öl är fantastisk eller inte bara för att den är lätt att ta till sig, ölet måste ju ändå leverera trevliga dofter, smaker och får gärna vara attraktivt att se på.

Nog med svammel nu, här ska årets första påsköl provas.

S:t Eriks Påskale 2014

Utseende: Ren äppeljuicefärgad vätska med litet vitt skum som försvinner ihop med få rester i glaset.
Doft: Söt karamellkola, citrus och gröna frukter – inte alltför kraftig doft.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Det första som slår mig rent smakmässigt är att ölet trots att det är lika rent och strukturerat som Jessicas övriga ljusa, lätthumlade ales har en tydlig amerikansk touch. Kanske är det att malten och jästen inte mattar ut humlen och bara släper fram citrus eller så är det att humlen nu på ett annat sätt tillåts ge ifrån sig lite rivigare humlekottar, viss persika, mango och lite mer tyngd. Det är inte superbeskt men det är en markerad beska. Bra maltbas med lite kladdigare karamellkola som påminner om “amerikansk APA som rest över Atlanten liter för långsamt”.

Betyg? – Bra(+). Bland det roligare vi har sett från S:t Eriks om man jämför med annars oftast väldigt rena och lite anonyma öl. Kanske att humlen känns som att den kommer dala rätt fort och ibland får jag lite tankar om småtrött amerikansk APA. Men tydliga smaker från humlen och en maltighet som lämpar den utmärkt för smakrik påskmat gör ändå att den för syftet fungerar väldigt bra. Till mina lammkorvar med rosmarin fungerade det utmärkt – en öl som passar alla och känns påskig men modern.

 När jag var på väg hem från första dagen (där det också tipsas om de bästa ölen) av En Öl och Whiskymässa i Göteborg var det med glädje och en känsla av att “det här behövdes” och inte helt otippat är det ordet som flest omnämnt mässan med “revansch”. Förra året fick de, tyvärr med rätta utstå en enorm flod av kritiska röster, skällsord och besvikna påtänkta besökare som aldrig kom in, eller som kom in men som väl inne hade svårt att köpa ölkuponger eller att ta sig runt i de lite väl smala gångarna.

I år var det tvärtom – planerat, strukturerat, luftigt och glatt. Borta var de smala gångarna där man hade svårt att ta sig fram då det inte gick att stå i kö på var sida av gången och samtidigt ha två personer korsandes varandra bakom en, istället var det stora fält med stora öppna ytor i mitten. Nu behövde man inte cirkulera i lokalen utan kunde korsa och gå lite som man ville, föredömligt planerat! Likaså hade man gett mer utrymme till ölutställarna vilket jag verkligen gläds åt. Det fanns nu mer luft mellan dem och fler utställare hade chansen att synas och riskerade nu inte att gömmas bakom whiskyutställarnas enorma PR-jippon – något jag är väldigt kritisk mot Stockholm Beer för. Är jag där för att prova på öl vill jag inte trängas med andra ölfantaster för att whiskyutställarna har mer pengar och slår upp enorma montrar bland ölutställarna. Istället var de båda rummen smart nog planerade som ett öl- repsektive ett whiskyrum, dock med vissa avvikelser. Ville du ha öl höll du dig mer i ölsalen medan whiskyfantasterna främst höll till i andra delen, samtidigt som det aldrig var svårt eller långt att gå emellan – det rör sig trots allt bara om 20 meter som dessutom innehöll fler utställare.

Emellan rummen hade man ett stort utrymme för de som ville sitta ner för att avnjuta sin dryck, vila fötterna, nyktra till eller bara snacka lite med sina vänner. Perfekt lösning som många verkade uppskatta då alla fåtföljer och bord var upptagna framåt eftermiddagarna. I närheten av denna ytan hade man också det mesta av matförsäljningen, två stånd med wraps, mackor med mera samt i närheten ett krovstånd. För den riktigt hungrige fanns också en amerikansk buffe. Kanske lite lite för så många besökare men med tanke på att man nu hade delat upp insläppet under dagen så var det aldrig riktigt tjåkat förens framåt kvällskvisten, och då hade man också hunnit äta. Inte heller såg jag några direkta köer vid maten, så bra löst. Toalettproblem brukar alltid vara svårt på ölmässor och även på en festival såsom Great American Beer Festival är det rätt begränsat, dock kunde man ha varit tydligare med placeringen av toaletterna som var lite svåra att finna.

Ölmässigt var utbudet av utställare perfekt – lokala bryggerier fick lika mycket utrymme som större importörer och redan etablerade bryggerier och det var en härlig blandning av nytt och gammalt. Det kändes uppdaterat och aktuellt och spontant är det väl bara något enstaka bryggeri eller utställare som inte var på plats. Kanske behövdes också något nytt, för många mässor börjar bli lite repetativa med samma öl, utställare och snack dag efter dag, mässa efter mässa och till slut tröttnar man lite på själva ölen utan hänger mest och snackar med folk. Då är det kul att se lite nya bryggerier såsom Stigberget, Rådanäsa, Höganäs och High Nose Brewery få lite utrymme istället för att hamna i något obskyrt tredjerum dit ingen riktigt beger sig såsom på Stockholm Beer.

Skulle jag ge något tips inför nästa år så är det att göra det lite tydligare med vad som finns var, kanske även vilka utställare som finns var och inte bara mat, toaletter etc. Annars var det helt rätt tänkt med olika insläppstider och i och med att man sålde slut på förköpsbiljetterna så tror jag inte att folk blev skrämda av att behöva komma lite tidigare eller på en viss tid utan om man vet att man slipper stå och köa och att hallen är knökad så uppskattar man nog alternativet att få komma lite tidigare/senare. Är man dessutom ute i tid och köper sina biljetter, vilket Göteborgarna uppenbarligen varit båda åren så är det inte heller något att diskutera. Nu är jag kanske lite partisk men jag gillar verkligen utrymmet där utställarna kunde vila ut och dricka lite kaffe och hänga, vilket också huserade det lilla “bloggarrummet” där vi kunde lägga av oss saker och ta en kaffe. Nu ska jag inte överdriva vår egen betydelse men för utställarna kan det vara skönt att kunna sträcka ut sig och ta en rast från alla ljud och allt folk och det lät på de vi mötte i utställarrummet som om de verkligen uppskattade det. Slutligen var provningarna som BeerSwedens Fredrik höll i var nyskapande och med all rätta välbesöka och för min del var provningen med Mikkel från Mikkeller den bästa jag har varit på med honom (vilket är ett gäng), mycket på grund utav Fredriks upplägg! Förutom i inlägger som det länkas till i början av den här sammanfattningen så kan ni se våra fyra favoriter här till höger. Vi vill också lyfta fram High Nose, Rådanäs, Belgoklubben och CAP (där även Frequency huserade med fina öl) som alla levererade riktigt bra öl.

Ja, grattis får man säga. Detta var en riktigt välgenomförd mässa och det flöt på riktigt bra samtliga dagar, från öppning till stängning. Nästa år tror jag att Göteborgsmässan på allvar kan vara med och hota Stockholm Beer som sveriges bästa ölmässa, det ska bli kul att följa arbetet med nästa år!

Tack så länge för ett grymt genomförande!

Efter fjolårets kaos med allt från köer utanför, köer för att hämta ut glas, köer för att köpa ölbiljetter och en trång mässhall så var oddsen emot Göteborgs öl- och whiskymässa. Därför var det oerhört intressant att följa arbetet inför årets mässa och även att se hur mässan flöt på under gårdagen. Skulle det tjockas på redan under torsdagen eller väntar folk tills idag och imorgon, är utställarna förberedda, är lokalerna nog – frågorna var många och idag sitter jag mest nöjd och konstaterar att so far so good.

De har öppnat upp mer yta för garderob, mer yta för glashanteringen, mer yta för uställarna och framförallt mer yta för besökarna. Det var luftigt och lätt att ta sig runt, platser för de som vill sitta och snacka fanns det mer än gott om och placeringen av utställarna kändes också logiskt och bra. Borta är gamla tänk om att mixa upp öl och whiskyutställare utan bortsett från Cask Sweden, CAP och Mjödhamnen var det nästan enbart whiskyuställare i den “bortre” hallen medan ölutställarna höll till i den mer centrala hallen – perfekt och skönt då man slipper gå i stora cirklar för att hitta mellan utställarna. Skönt också att se att även ölutställarna får samma ytor som många whiskyutställare som annars tenderar att ta upp onödigt stor yta för en eller två produkter. Här är det enda jag kan tycka var lite synd att skyltningen och antalet toaletter var sådär. Likaså kanske jag hade velat se fler ställen för att äta och få i sig mat, nu fanns lite wraps, någon macka och en amerikansk buffe – inget fel med det men nu till helgen när besökarantalet är flerdubblat så kan det vara svårt att räcka till.

Det jag verkligen gillade med mässan var mixen av utställare där man har lyckats fånga upp lokala förmågor som Rådanäs, Stigberget och Electric Nurse och blandat ut med nyheter såsom Nya Carnegiebryggeriet, All in Brewing och Höganäs. Lägg sedan till Wicked Wine (Mohawk har en serie grymma Small Batches på plats), Brewery International (Fifty/Fifty Eclipse, say no more – gå dit och prova!!) och CraftBeer.se/Galatea (Sigtuna/Shepherd Neames Barley Wine är utmärkt) och utbudet blir riktigt bra. Med bra inslag som montern mittemot Belgoklubben med brittiska tilltugg (lakritspopcornen är to die for!) och en hel hörna med korvar, skinkor och ostar blir det nästan lite saluhallskänsla med allt sorl och dofter och smaker – trevligt!

Inte helt otippat fann jag favoriter hos Beerbliotek i form av Spring IPA och Mocha Latte Stout, Dugges/All in Brewings grymma Musikhjälpens IPA och Hype IPA samt Malmö Brygghus Barrique Sauvage och Canned Wheat (missa inte heller Hello Mönkeys, allt med apor är lustigt), Sveriges kanske bästa öl just nu. Eller ja, den utmärkelsen får den tillsammans med Brekeriet Blondette, om den överraskade i Linköping så är den minst lika tokbra nu. Missa nu inte när CAP och Brekeriet gör en Live Blend idag klockan 15.00 – garanterat spännande! Bredvid Brekeriet finner ni Constant Companion vars utbud får det att saftas i munnen. OWA Lambicerna i all ära men Monarchy/Ducato’s samarbete, en gose med hallon var en av gårdagens bästa öl! Läskande, fräsch och underbart smakrik! Missa inte heller italienska LoverBeer och framförallt då BeerBrugna, en superb suröl med plommon som verkligen fått till en unik smak. Över lag höll bryggeriets olika öl väldigt hög klass men den här tog priset! På tal om suröl – Belgoklubben har med ett par riktigt fina öl och ja, Cantillon Mamouche (lambic med fläder) känns väl inte som något jag måste sälja in till er, det är världsklass rakt igenom men prova annars Moriau Geuze – en fin och smakrik geuze som inte är för tokig. Nya Carnegiebryggeriet har jag redan nämnt, men ja – de är verkligen värda ett besök och prova då framförallt Primus Lux och J.A.C.K. Missa inte heller Casks monter där Beavertown har premiär och ni kan finna en 3-4 olika öl från det riktigt trevliga brittiska bryggerier, Bloody Ell är en IPA med blodapelsin som kommer nu på Systembolaget i juni och har allt som behövs för att bli en sommarhit – läskande, lagom besk och med riktigt bra smak av blodapelsin. Bredvis hos CAP finner ni också Frequency vars Aint Nothing to fxxk Wit är det perfekta komplementet till en phad thai, frisk med mycket koriander och lime, balansen sitter nu och ölet är utmärkt för en varm sommardag.

Några direkta trender bland bryggerierna finns inte riktigt utan det känns som om bredd och djup börjar få mer plats än IPA eller suröl vilket jag tycker känns befriande. Dock gillar jag hur Nya Carnegiebryggeriet och Mohawk kör på öl med lite lägre alkoholstyrka, för öl ska trots allt kunna drickas och inte bara samplas om några få centiliter. Samma ide har All in Brewing och Beerbliotek med Hype IPA och Klippans IPA som båda är snälla och “sessionable”, skönt att det äntligen verkar som om den typen av öl börjar komma nu efter alla års siande. Göteborg är en otroligt vänskaplig stad där alla brinner för öl på ett enande sätt, lite som i Malmö men enligt mig lite extra. Alla bryggerier i staden hjälps åt, pushar varandra och samarbetar så gärna och brett de kan vilket är glädjande att se – öl ska vara kul och ölentusiaster i Göteborg verkar verkligen ha kul.

So far so good som sagt. Mässan imponerade verkligen och om det bara flyter på bra idag så har jag nog inget annat än lovord att ge. Nu laddar vi för dag 2!

Amerikanska branchorganisationen för craft beer, Brewers Association  publicerade nyligen en väldigt intressant graf. Grafen visar hur USA’s största craft beerbryggerier har ökat de senaste åren, en ökning som vi redan märkt av men som det har siats om kommer att avta något. Genom att dela upp craft beerbryggerierna i tre grupper, de 10 största, de 11-50 största samt 51+ har de märkt att det senare segmentet har gjort en något kraftigare uppgång än snittet av topp 50. De två andra segmenten har en liknande och glädjande nog rätt så stadig ökning medan mellansegmentet har ökat i en rasande fart de senaste åren.

Att mängden årligt såld craft beer från de 10 största bryggerierna 2013 motsvarade vad Anheuser-Busch InBev säljer på en månad kan man spara för en annan diskussion, istället kan vi glädjas åt att craft beer fortsätter att växa – både stadigt och starkt.

Vad för teorier kan vi lägga fram för de här ökningarna?

Att topp-10 fortsätter att öka tror jag handlar lika mycket om vidare distribution, fortsatt kapacitetsökning vilket också leder till förmågan att pressa priserna något vilket i sin tur gynnar ökad försäljning. Deras ökning lär kanske inte öka lika raskt som de andra två segmenten, men jag ser inga tecken på varför ökningen plötsligt skulle avta eller upphöra.

Topp-11-50 då? Dels skulle jag vilja trycka på hur bredare distribution och i många fall export har gynnat något större bryggerier som med en stadig produktionskapacitet har kunnat nå till fler marknader, ökat sin omsättning och kunnat växa ytterligare. En dubblering av produktionskapaciteten som följd av en rejäl satsning innebär i många fall också en möjlig dubblering av intäkterna vilket kanske inte förklara hela deras uppåtkurva men åtminstone kan ge en indikator värd att kika närmre på. Bland topp-10 finner vi de redan stora bryggerierna såsom Sierra Nevada, Brooklyn Brewery och New Belgium – bryggerier som har gått igenom den kapacitetsökning topp 10-50-bryggerierna nu ser varpå de också kommer att kunna etablera sig bland de med störst produktion och omsättning. Det är få av bryggerierna bland topp-50 som har en ”begränsad” (för vad jämför vi mot?) kapacitet men jämför man med mindre bryggerier på topp-100 så kan de ofta vara många, många gånger större. De å sin sida ökar i antal och för vissa går utvecklingen framåt i en rasande takt där kapacitetsökningarna kommer som ett krav på posten, ibland utan att de knappt har hunnit fylla år.

För det är just ökningen av det sista segmentet som är nämnvärd och närmast explosionsartad. Med tanke på hur brant uppåtkurvan är så får vi nog konstatera att framtiden för craft beer ligger i de kommande åren och att de fantastiska år vi har sett på sistone bara var ett embryo. Visserligen kan mycket av den enorma ökningen ligga i att det också beror på att antalet nystartade och mindre craft beerbryggerier ökar i samma takt som försäljningen och en bättre indikator hade nog varit den genomsnittliga försäljningen per antal bryggerier. Jag tror då att ökningen hade varit betydligt mindre, samtidigt som det är en helt annan graf. Det denna visare är endast att försäljningen av craft beer ökar enormt och att de minsta bryggerierna står för en allt större del av den totala mängden craft beer – utan att det dippar för de större bryggerierna. Detta beror nog inte bara på att antalet öldrickare kanske ökar, inte heller att antalet personer som går all in på mikrobryggeriernas öl ökar utan också på att makrobryggerierna ser sig tappa mark. En trend som har visat sig internationellt de senaste åren och som lär fortsätta.

En fördel med ökningen av bryggerier är att mångfalden ökar. Fler regioner får ett ökat utbud av olika typer av craft beer vilket på gott och ont ger större valmöjligheter. Istället för att ha tillgång till ett fåtal bryggerier på en viss sort kan fler nu finna öl på fler krogar och inte längre bara på dedikerade ölkrogar och kanske behöver de inte välja någon för deras smak exprimentell och vågad öl utan kan få en riktigt välbrygd lageröl – vilket sätter fröet för deras intresse. Jag själv kan se detta i min vardag och nyligen fick jag in min flickvän på att dricka craft beer istället för stora stark, dels genom att vi besöker fler ställen med bra öl än vad hon annars brukade gå till men också för att hon fick prova på något, av egen vilja som hon sedan fann att hon gillade. Istället för att sälja på folk craft beer ger möjlighet och utbud ökade incitament för att prova på det och kanske också då att få fler att inse att det är jäkligt gott med öl som smakar något (d’huh..).

Framtiden är ljus och tillväxten har just börjat. Skål!

Efter en heldags dömning tillsammans med Mattias Hammenlind (CAP) och BrewDog Bar Stockholm kunde vi häromveckan utse inte en utan två vinnare i barens hembryggartävling. När vi nu sitter tillsammans på väg ut till platsen för CAP’s kommande bryggeri för att göra en första provbatch av vinnarölen är det rätt glada miner, trots att man skulle kunna anmärka på tiden – men det tar tid att brygga öl och är inte så glamoröst som vi “icke-bryggare” nog kan tro, det får vi snabbt lära oss.

Ute i en skog mitt i ingenstans ligger så de baracker som skall bli CAPs bryggeri och dit Mattias själv kommer att flytta såklart allting står klart. Just nu pågår arbetet med de sista birarna av lokaluppbyggnaden varpå bryggverk och annat maskineri snart skall få flytta in. Trots att bryggeriet inte står helt klart har man redan garderat sig för framtida expansion genom att gjuta extra tankutrymme på baksidan av brygghuset. Efter en kortare frukost är det dags att brygga den första vinnarölen, en härlig mörk IPA med habanero. Rohan Brewery Black Magic Woman var en av alla domarnas favorit för sin välbalanserade hetta men tydliga kraft även från humlen och rostade malten. Vi undrade lite nyfiket vad som ger balansen och komplexiteten i hettan och habanerosmaken och en halvan bakom ölet, Roger Svensson ger oss svaret när så habaneron senare ska i – mixen av färsk och rostad habanero, det ger en fruktighet och bredd i stinget jag verkligen gillar.

Mattias låter bryggarparen själva gå loss på bryggverket, likadant som det som en gång för första gången monterades ihop av Sam Calagione på Dogfish Head men ger då och då små råd och förslag på förbättringar på recepten eller hur man kan tänka. Exempelvis tar han upp hur humleration påverkar slutresultatet när man skalar upp ett recept och föreslår att man håller tillbaka lite på humlen i Black Magic Woman för att ölet inte ska bli på tok för beskt. Det hela flyter på otroligt bra och innan ölet åker ner i jästankarna så smuttar alla med rätt belåtna miner på vad som kommer att bli en riktigt trevlig kick till öl om några veckor.

Tanken är att bägge ölen ska serveras på de båda BrewDog Bar-krogarna efter att Göteborgskrogen har slagit upp portarna och förhoppningsvis att man kan ha fler liknande tävlingar framöver för att lyfta fram alla grymma hembryggar ute i landet. Inte bara ger det hembryggarna en chans att få brygga sin öl i komersiell skala utan de får också på ett helt annat sätt lära sig mer om själva bryggprocessen och alla de steg och faktorer man som komersiell bryggare behöver ta i beaktning.

För det är lite av en klyscha men ändå så sant – bryggning handlar nästan mest om rengörning och väntan. Det jag och M2 trodde skulle ta en 5-6 timmar tog en heldag och efter åtskilliga koppar kaffe och djupa samtal i solen om allt från fisöl (TBA) till varpor så känns planerna på att ta steget till att bli bryggare rätt avlägset. Jag imponeras enormt över de som har drivet och passionen att följa sin dröm och som spenderar nästan hela sin vakna tid vid bryggverket. Mattias brygger idag en 2-3 testbatcher om dagen och sätter nog huvudet på spiken när jag och M2 tar upp tristessfrågan – blir man inte trött på all rengöring och väntan. Nu förstår jag bättre hur passionen och tänket på ölbryggning så är varje litet steg, varje sifferkoll och varje humlegiva och val av jästsort är en bit av det man älskar att göra. På samma sätt som du målar en tavla så är det skapandeprocessen, tänkandet och slutresultatet du kommer att ta med dig – kanske mindre av att stå och borsta bort humlerester.

Dagens andra öl, Wollmar Rocks Headhunter Blonde var  ett öl jag först var småskeptisk till när det dök upp på mitt domarbord, men efter varje utslagsrunda så stod den kvar där. Så ren, så enkel men så otroligt välgjord och trevlig – en öl som på många sätt behövs och en öl som snabbt blev en av mina lågoddsare för finalbordet. Många av dagens moderna belgoöl letar sig ibland för långt bort från vad de från början var, men här har vi ett öl som med mild men existerande humleprofil, vissa estrar och sköna inslag från jästen känns modern och frisk men ändå väldigt ursprungstypisk. Niklas Arugård berättar att han och hans flickvän bara har bryggt öl i ett par månader och inte mycket mer än 5-6 stycken olika öl men att det snabbt lett till något han spenderat oerhörd tid på, läsandes böcker om ölbryggning och annat inspirerande. Inte helt otippat var det Omnipollo Brygg Öl som satte det frö som nu några månader lett till att de står med oss andra och får brygga sin första komersiella öl. Även under bryggningen av Headhunter låter Mattias bryggarna hållas och det är först vid tillsättningen av jästen som hans leende skiner upp lite extra och han frågar om de är intresserade av att prova på en annan jästsort. Istället för torrjäst har Mattias lite undangömd jästslurry han gärna delar med sig av, vilket också blir valet för ölet.

Även det andra ölet prickar sina värden på pricken och det ska bli kul att se hur de båda ölen tas emot då de på många sätt är varandras motpoler – en ren, ljus och fräch belgisk blonde och så en het, mörk och rivig mörk IPA. Ying och Yang, Alpha och Omega eller bara Headhunter och Black Magic Woman. Om någon vecka får vi se hur det faller ut och vad öldrickarna i Stockholm och Göteborg tycker om ölet.