MankerBeer.com

Som traditionen är så har Sorbon ute i Bromma utanför Stockholms innerstad sin USA-festival under juni månads tre första veckor. Varje år har överträffat föregående år, både vad gäller öl och mat. I år har man dessutom en hel vecka, 14-20 juni, vigd åt Flying Dog med en imponerande samling öl där många är sverigepremiärer och till och med något fat som serveras första gången utanför USA. Detta tap takeover kommer att rulla under veckans gång och ännu är inget exakt körschema satt med ölen, så kika lite då och då eller håll koll på Wicked Wine eller Sorbons Facebooksidor. Flying Dogs svenska distributör Wicked Wine kommer också att hänga där under veckan och enligt ryktet bör ni hålla koll på tisdag-onsdag (18-19/6( då det ryktas om ett besök och event med Wicked Wine och MankerBeer. Mer info om det kommer snart…

Öl som kommer att finnas på fat:
(vissa kan tydligen ha serverats någon enstaka gång på fat)

Centennial Single Hop IPA – Inte tidigare i Sverige
Galaxy Single Hop IPA – Inte tidigare i Sverige
Nelson Sauvin Single Hop IPA – Inte tidigare i Sverige
Pumpernickel IPA – Inte tidigare i Sverige
Son Of A Bitch Red Ale – Inte tidigare i Sverige
Big Black Wit Woody Creek Wit – Inte tidigare i Sverige
Pearl Necklace Oyster Stout – Vad jag vet första gången på fat i Sverige
Natural Selection Flying Dog/Evolution Brewery – Inte tidigare i Sverige
Doggie Style Pale Ale
PA Snake Dog IPA
Raging Bitch Belgian Style IPA
International Arms Race
IPA Wildeman Farmhouse IPA
Wildeman American Saison – Inte tidigare i Sverige
Double Dog Double PA
Gonzo Imperial Porter
Kujo Imperial Coffee Stout

Vanligen när ölfantaster och nyblivna öldrickare pratar om att lagra öl eller om öl de har lagrat så handlar det allt som oftast om mörka, högalkoholhaltiga öl. Sällan ser du någon glatt berätta om sin fyra år gamla lagrade IPA eller om hur de funnit en perfekt american pale ale på 4,5% alkoholstyra som blir som bäst med några vårar på nacken.

Utan att gå in på vetenskaper eller områden jag känner att jag inte bemästrar, varpå allt skulle bli rent subjektivt påhitt så tänkte jag istället ge min syn på vad jag får kalla hobbyn att lagra öl. Som om det inte var nog med det tänkte jag också ta upp hur det har blivit just en hobby och varför jag därför har valt att lagra lite allt möjligt. Vill du istället få lite tips om lagring kan du läsa tex Beer Advocates eller googla dig fram till mer djupgående källor.

För lagring utav öl kan ses utifrån olika vinklar. Vissa lagrar öl för att de ska utvecklas till eleganta, komplexa skapelser, andra vill förändra en karaktär på ett öl de kanske inte uppskattar i dess tidiga form medan än andra gör det för att det är skoj att gömma undan öl och se hur de blir. Jag själv är en av de i den sistnämnda kategorin. Anledningen är simpel, jag har inte råd eller ork att sitta på enorma lager suröl eller imperial stouts för att se det som en bra investering, oavsett om det rör smak eller pengar.

Om man kikar på de vanliga kategorierna öl som brukar lagras kan man kort bunta in dem i surt, vällagrat belgiskt, tungt eller mörkt. Suröl lagras nästintill alltid väl, får de bara stå i lugn och ro utan påverkan av faktorer såsom ändringar i temperatur, luftfuktighet, ljus etc – vilket gäller för alla öl som ska lagras, så blir det oftast bra. Belgisk öl inom vissa stilar tenderar också att utveckla smakkombinationer de mogna ölen inte har, vilket får mången belgofil att himla med ögonen. All belgisk öl lagras såklart inte bra bara för dess ursprung, men såväl öl som mörka triplar till flamländska rödöl och även vissa mörka ales har något visst som gör att de ofta håller sig fint (avdelningen “dra alla över en kam”). Samtidigt är det i mitt tyckte lätt att ge för mycket cred åt lagrade belgare som mer smakar sultanrussin och wellpapp, men så var det biten om att dra allt över en kam. Tack vare Jens Skrubbe och Pressklubben i Stockholm har jag fått prova på allehanda lagrade belgare, vissa har varit finfina efter 3-4 år medan andra som legat längre mest smakar helt okey, men gammalt. Mörka och tunga öl innefattar främst barley wines, imperial porters eller stouts och andra öl där alkoholstyrkan fungerar som en konservator. Samtidigt är det få stouts av de jag har provat som vinner på långlagring. Många amerikanska imperial stouts är färska aningen spretiga, spritiga, söta och för explosiva varpå de brukar stillas med ett par år i källan. Likaså barley wines föredrar jag när balansen mellan beska och sötma når sin peak – mer än det kanske kan göra ölen intressanta och mer komplexa, men är det därmed också bättre? I mitt tycke tveksamt, men så är jag en lagringsnovis. För mig handar det till syvende och sist om kunskap om ölen, varför man lagrar dem och hur man tror att de lär utvecklas. Något man får läsa eller pröva sig fram för att få ett hum om.

Detta, hur fel det kanske är har åtminstone varit mina erfarenheter av lagrade öl. Visst kan man säga att en brittisk barley wine från sjuttiotalet var magnifik – det kan den säkert vara. Likaså lär rätt belgoale från mitten av förra århundradet vara makalöst elegant om allt gått rätt till, men då har hobbyn med att dricka öl gått från att dricka det man gillar till att aktivt vara en lagringnörd.

Vad jag menar är att det plötsligt kräver ett annat engagemang och kunnande än vad jag och andra med ett mindre intresse lägger in i det hela. Istället tror jag att många lagrar sina öl ett par år innan de tar fram dem vid ett bra tillfälle där tillfället ibland kan vara en viktigare orsak till att öppna ölet än ölets lagring i sig.

Nog med svammel och mer kontenta – vart ska jag komma? Jo, för i mina eskapader genom åren i ölets förtrollade värld har jag av olika anledningar sparat undan lite vad som helst. Bara för att. När jag förra året fick prova en över 10 år gammal Sierra Nevada Celebration Ale, en färsk humlig, ljus och fräsch öl, så fick alla som menar att den lagras väl rätt – den var riktigt fin. Just sådana små experiment är också vad jag under min enkom 4-5 år långa ölkarriär har försökt att börja mig på. Jag har genom åren lagt undan allt från ljusa ales till otippade IPAs och tänkte under året ta och prova igenom mina små lagringsförsök för att se vad som skett. Öl som Dogfish Heads massiva 120 Minute IPA bör lagras som en maffig, humlerik barley wine – men hur skiljer det sig mellan 2-3 och 4-6 års lagring, sånt tänkte jag prova.

Däremot spar jag mer om vilka udda öl som kan vara roliga att lagra tills en annan dag, då går jag också in mer på tänket om mina egna val av öl i gömmorna. För att inte göra det här inlägget helt onödigt är det kanske på plats att väcka själva frågan jag har haft i mitt huvud – har vi en fix-ide om att lagra öl? Handlar det mer om att man har hört att öl bör lagras och att de blir bättre av det eller är det ofta bara ett uttrycg, kanske rentutav missförstånd sprunget ur att många öl som anses bra att lagra släpps ut på marknaden för snabbt från bryggerierna? En barley wine ska egentligen ligga till sig ett tag, likaså bör en stout inte släppas helt färsk då dess karaktär sällan är den bryggaren har velat åt – istället ska de stilla sig lite och växa in i smakerna. På grund utav kostnaden för lagerhållning och lokal har det istället blivit vanligt att få ut ölen på marknaden där kunderna själva får stoppa undan flaskorna, inte helt olikt vissa viner. Men är detta något vi kunder reflekterar på, och har det påverkat vår syn på att lagra öl?

Knappt har gårdagens Systembolagssläpp hunnit sätta sig likt gårdagens bakfylla, en rest från utprovningen av ölen från gårdagens släpp innan det är dags att kika mot sensommarens nyheter. Juli, likt januari är mer en tid för semester och eftertanke än att stå och köa utanför Systembolaget – därav inga släpp dessa månader.

I höst byter Systembolaget ut sitt “T”-modulsystem och inför ett helt nytt system som är så svängigt att få förstår det, inte ens de som säljer ölen – men jag återkommer till det i höst. Av denna anledning står septemberölen med “” bredvid sig då de kommer att hamna i den kategori som motsvarar den tidigare T5 eller T6-modulen.

Vad vi snabbt fäster ögonen på är att Ballast Point Sculpin IPA nu äntligen kommer till Sverige och dessutom till Systembolaget. Det rör sig knappast om några få flaskor utan hela 24.000 flaskor kommer att landa på Systembolaget, säkerligen med ett gäng på krog redan tidigare. Dessutom kommer Evil Twin Imperial Biscotti Break, en riktigt grym imperial porter som för just över hundralappen för en “bomber” (650 ml flaska) får ses som ett kap. Att den släpps samtidigt som Ballast Point Victory at Sea, även den en imperial porter, på en bomber men för under hundralappen får ses som galet. Två riktiga kap!

Ölen nedan står enligt följande mall: Modul, namn på öl, ursprungsland, volym, pris, antal. Ni finner dessa och alla Systembolagsnyheter här.

Augusti
T5 Anderson Valley Hop Ottin IPA USA 355 25,90 24.000
T5 Lagunitas Undercover Shut-Down Investigation Ale USA 355 28,90 21600

September
“T5” Deschutes Red Chair NWPA USA 355 27,90 16000
“T5” Ballast Point Sculpin IPA USA 355 33,90 24000
“T6” Evil Twin Imperial Biscotti Break Internationellt märke 650 109 1500
“T6” Ballast Point Victory At Sea USA 650 89,90 1560

För några timmar sedan gick jag igenom lite av höstens nyheter samt de öl som släpps i Systembolagets T5-modul nu imorgon på junisläppet. Har du undringar vad som är värt att köpa och vad som kommer bör du med andra ord slänga ett öga på det inlägget. Istället tar vi nu och riktar in oss på de mer exklusiva ölen, de som bara släpps i ytterst få butiker samt på nätet – T6 och T7-ölen.

Ölen i T6-modulen är tre till antalet och egentligen är det bara en av ölen jag verkligen vill lyfta fram – Nynsähamns Ångbryggeris collaboration med Dogfish Head, Arketyp. Få lär ha missat den här häftiga ölen, brygd tillsammans med ett av världens mest knasiga bryggare Sam Calagione. Läs mer om ölet här. Ölet då? Intressant doft med en sött herbala toner som drar åt honung och typiska inslag från Dogfish Head Ancient Ales-serie. Medelstor till lätt kropp med en lagom syrlig start (särskilt om man jämför med andra av DFHs öl). Trots den lätta kroppen och en markerad syra så balanserar den rätt unikt på rätt sida av gränsen mot att bli intressant mer än bra. Ancient Ales-ölen brukar, trots att de är helt olika, ha en tydlig syra och en sötma som ibland låter de olika kryddorna ta för mycket plats – här lyckas man mildra de inslagen. Det här ska ni prova, om inte annat för att det är oerhört häftigt att ölet är bryggt här i Sverige!

Tyvärr når inte tyska Ueriges altbier Classic fram till att bli mer än okey – lite karamell och malt men jag saknar allt vad smaker annars heter. När jag drack den för 3-4 år sedan var den helt annorlunda, om jag minns rätt. Priset är för högt, ölet för enkelspårigt. Ledsamt nog är det ungefär detsamma med No-Li Born & Raised IPA som jag tycker saknar variation. Istället är den rätt ihopstängd vad gäller smaker. Maltig, robust och inslag av humlekotte och citrus men jag dricker nog hellre en Maharaja eller Twin Sisters. Trots att den är humlad med Cascade, Columbus och Chinook så bli det inte helt spännande.

Ändringar i listorna har varit mer en vana än överraskning under våren och genom att Epics-ölen flyttades till majsläppet har man bantat ned T7-modulens öl, till våra plånbokars glädje. Trots det ser vi fem stycken olika T7-öl, som alla kostar både en och tre kronor. Går vi vidare på Baladin så släpps nu deras andra barley wine för i år – Xyauÿu 2009. Säg den snabbt tio gånger. Bryggmästare Teo Musso har medvetet låtit ölet oxidera för att likt sherrys eller portviner få en särskild karaktär. Runt två och ett halvt år har ölet legat på särskilda stålfat under Teos trygga övervakning. Ölet drar åt Samuel Adams Utopias i dess spektrum över dessertvin, likör, cognac och barley wine. Ett tydligt sting från alkoholstyrkan med en nästintill mjödliknande sötma med en fin tyngd bakom sig. Smaken är lättare än vad doften får dig att tro och med en lätt kropp och låg kolsyra så är den som len nektar i munnen. Lätta toner av russin och sherry. Se bort från priset och köp en flaska, för Teo vet hur man brygger grymma barley wines!

En annan öl du ska se för vad det är och inte på prislappen är Saison Dupon Dry Hopping 2013, på magnumflaska.  Sett till literpriset en väldigt prisvärd saison som du kommer att ha mycket glädje av under sommarens högtider och trevligheter. Blommig, lättsam fruktighet och mycket åt den vanliga saisonen fast med en mer uppfriskande humling. Köp inte en utan köp två för det här ska du servera som fördrink på nästa fest.

Är dina gäster mer humlekåta än så bör du istället gå på min gamla favorit Avery The Maharaja IPA, färsk en av mina absoluta favorit-IPAs men även nu med lite resande över Atlanten en riktigt bra öl. Kryddig citrus och pepprighet med lagom maltkropp för att stabilisera humlens grape, fruktighet och härliga beska. Du kommer inte bli besviken om du köper ett par.

Det kanske du däremot blir om du köper No-Li Crystal Bitter som likt Born & Raised IPA (T5) har en trängd smak. Örtigt och karamelligt med en eldig humle som trots det faller bakom maltigheten – sedan så är det en ESB så förvänta er inte en IPA bara för att jag tar upp just humlekaraktären. Som ESB är den lite kraftig, viket jag visserligen gillar, men den drar lite mellan olika ölstilar utan självförtroendet att hitta vart den ska landa.

Släppets sita två öl är Evil Twins NLiaCHR, ni vet..? Naked Lunch in a Copenhagen Heavenly Resto är brygd hos De Molen och är en imperial stout på 10%. Chokladiga starka kaffebönor och olika grader av “bränt”. Smaken är robust, inte för stark och när den värms upp lite blir kaffe och bitter mörk choklad tydligare. Inte komplex men bra imp. stout för ett helt ok pris. I avsaknad på flera imperial stouts i släppet så är det ett givet köp om du vill bunkra mörkt inför sommaren. Sist ut är sedan Troubadour Obscura, från gänget som gett oss favoriten Magma. En Belgian Dark Strong Ale på 8,5 %. Dryga 30 kronor flaskan är ett fint pris på en öl som levererar just det du vill ha, ibland med lite mer, ibland med bristande av något annat – men du blir sällan besviken.

Vill ni lära er mer om främst de belgiska ölen i släppet så rekommenderar jag Skrubbes inlägg om dem.

2013-06-01, små partier

T5 11003 Baladin Isaac Italien 750 69,20 3000
T5 11080 Brewdog Hello, My Name Is Ingrid Storbritannien 330 34,90 6816
T5 11006 Camden Gentleman’s Wit Storbritannien 330 23,90 4320
T5 11088 Sierra Nevada Ruthless Rye USA 355 33,00 15000
T5 11097 Amager The Sinner Series Wrath Danmark 500 54,90 6000
T5 11098 Innis & Gunn Scottish Pale Ale Storbritannien 330 22,90 30000
T5 11099 Napa Smith Hopageddon Imperial IPA USA 355 30,90 12000
T5 11199 Omnipollo Agamemnon Sverige 650 99,00 5000 (flyttad till augusti)
T5 11608 Sierra Nevada Bigfoot USA 355 29,90 20000
T5 11624 Brewdog IPA is Dead (Dana, El Dorado, Goldings, Waimea) Storbritannien 4×330 99,20 10020
T5 11718 Left Hand Twin Sisters Double IPA USA 650 93,80 3180
T5 11785 Stone Old Guardian USA 650 82,90 2460
T5 11855 Oppigårds 1200 Meter Djupt Sverige 330 25,10 7500
T5 11867 Dugges HippoFæ Sverige 330 29,90 7500

T6 11061 No-Li Born & Raised IPA USA 650 69,90
T6 11007 Nynäshamns Arketyp 250 74,60 8000
T6 11024 Uerige Classic 330 37,90 1920

T7 11060 No-Li Crystal Bitter USA 650 69,90
T7 11062 Epic Smoked & Oaked USA 650 115,90 (flyttad till maj)
T7 11063 Epic Imperial Red USA 650 73,40 (flyttad till maj)
T7 11064 Epic Hopulent IPA USA 650 75,00 (flyttad till maj)
T7 11733 Saison Dupont Dry Hopping 2013 Belgien 1500 195,00
T7 11408 Evil Twin Brewing Naked Lunch in a Copenhagen Heavenly Resto Danmark 330 47,00 1440
T7 11820 Avery The Maharaja IIPA USA 650 79,70 1080
T7 11856 Troubadour Obscura Belgien 330 29,40 1440
T7 11017 Baladin Xyauyü 2009 Italien 500 199,20 360

Nyheter Höst

1401 Carlsberg Sort Guld Danmark 330 13,50*
1414 St Eriks Amber Sverige 330 15,90
1443 Electric Nurse Pale Ale Sverige 330 19,90
1448 Tuborg Gold Internationellt märke 500 15,90
1458 Backyard Brew Bomble Bee 17 Sverige 330 10,90
1512 Weihenstephaner Kristall Weissbier Tyskland 500 19,90
1532 Estrella Damm Daura Gluten-Free Spanien 330 14,90
1534 San Miguel Spanien 330 11,90*
1571 San Miguel 1516 Spanien 250 9,90
1616 Electric Nurse DIPA Sverige 330 29,80
1681 Napa Smith West Coast IPA USA 355 21,90

Vad betyder T-indelningarna

B = Beställningssortiment
BAS = Alla butiker
T1 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS samt T1)
T2 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1 samt T2)
T3 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1, T2 samt T3)
T5 = 30-tal butiker (egentligen 40 butiker inklusive vinkällarbutikerna)
T6 = Mer eller mindre samma som T7, men med mer information på Systembolagets hemsida
T7 = Vinkällarbutiker (Göteborg, Malmö och Stockholm)
T9 = Valfritt för butik att hyllföra. Kan av kund beställas styckvis i samtliga butiker

Juni månad och Systembolagssläppen är lite speciella då det i juli likt i januari inte är något släpp, så med andra ord är det sista chansen att lägga vantarna på lite sommarnyheter bland de mer speciella ölen. Nu släpps också höstnyheterna i det ordinarie sortimentet imorgon och dessa finner du längst ned. Bland dessa öl kanske det främst är Electric Nurse båda öl, Pale Ale och DIPA som sticker ut (recensioner här) men jag vill ändå lyft på hatten för Backyard Brew Bomble Bee 17 som var bra mycket bättre än vad jag och mina fördomar förväntade sig. Likaså överraskade S:t Eriks Amber Ale mig med en mörkare stil med toner av nötter, lätt med choklad och ljust rostad malt – lagom, balanserat och klockren vardagsöl för en billig peng.

På grund utav en längre tids resande och sjukdom så kommer dagens analys att vara kortare än vanligt. Jag ber på förhand om ursäkt för det men hoppas att ni ändå ska finna era favorit inför morgondagens släpp. För att slippa sedvanlig tristess i att läsa spaltmeter efter spaltmeter om öl så har jag också delat upp inlägget i två, vi börjar med T5-ölen och slutar med ölen i T6 och T7-modulerna.

Italienska bryggeriet Baladin har tidigare gett oss den fenomenala Luna och den goda Super Baladin, nu är det dags för två stycken nya öl, där vi i T5-modulen finner Isaac – en belgisk witbier med inslag av persika, ljus blomster och te. Fräsch och lagom kryddig med mjuk kropp och viss elegans. 5% stark och av erfarenhet vet jag att den passar bra till mat, dock ingen enorm smaksensation – prova den istället för en flaska vin. (Bra+/Bättre-). Vill du hålla kvar i “witträsket” så är brittiska Camden Gentleman’s Wit ett billigare om än enklare substitut för Isaac. Lagom enkel, lättdrucken och somrigt rak på sak – det här är en öl du kan dricka i parken eller på bryggan under de första lata dagarna. Smakmässigt lämnar den kanske lite att önska, men hyffsat prisvärd sommaröl.

Näst på tur är en svensk klassiker – Hello, My Name is Ingrid. BrewDogs svenska gunstling som jag tycker har falnat lite för var år som går och jag måste vara ärlig och säga att ölet är rätt hype’at. Men det är en bra dubbel IPA och det är gott med lite inslag av hjortron, men lägg undan en flaska någon månad så kommr hjortronen fram bättre i takt med att beskan sätter sig och humlingen tonas ned. Köp säger jag bara, för dessa flaskor kommer att gå fort!

Mer humligt ifrån BrewDog blir det i form av deras senaste IPA is Dead-serie där de låter fyra olika humlesorter smaksätta en och samma grundöl. Tidigare har det varit rätt varierade resultat och jag har ofta tyckt att grundölen är lite för dåliga för att ölen ska bli riktigt bra. Årets humlesorter är Golding, El Dorado, Dana och Waimea. Mina favorit var Dana som med bra beska och en smak som drar lite åt Sorach med dill och krusbär var tämligen intressant. Likaså är Golding en humlesort som ofta levererar; en mer framträdande söt kolasmak täcker humlen lite men smaker av sommargräsmatta, “natur” och grape samt lite örtighet släpps igenom. El Dorado tycker jag var lite svårplockad, men trevlig med fruktigare toner och en bra beska. Slutligen var Waimea den i mitt tycke mildaste av de fyra med en smak som drar åt melon, ljus tropik och hintar av pepprighet. Fyra rätt bra öl med fyra inte alltför vanliga humlesorter, prova och finn din favorit!

Svenska flaggorna förestås i släppet av Dugges Nordic Spring Saison HippoFæ och Oppigårds belgiska ale 1200 Meter Djupt. Det senare ölet är en hyllning till Garpenbergs gruva där malmbrytningen nu passerat djupare än 1200 meter. Som hyllning har Oppigårds jort en modern belgisk blond med Saaz och Citra. Jag tycker smaken var mild och enkel med inslag av apelsin, blommor och aningen fläder. Kanske saknades lite mer karaktär från jästen, men det är kul att se hur svenska bryggerier vågar göra lite andra öltyper än vanligt. Helt klart köpvärd. Likaså är Dugges saison, med ett namn som syftar till det latinska släktnamnet för havtorn väldigt trevlig med bra inslag av örtighet mot en snäll saisongrund, lär fungera väldigt fint med mat eller till kvällens sällskapslekar. Ölet innehåller just havtorn men som om det inte var nog har man haft i rölleka, en skvätt honug och nypon. Jag lär ta både en och två flaskor.

En öl jag däremot, tyvärr, kommer att stå över är Amager The Sinner Series Wrath. En saison som legat på pinot noir-fat och som uppvisar intryck av kola, bourboninfluerade toner och en syra med unket trä och röda druvor – med andra ord lite som det man kunde förvänta sig av en fatlagrad saison. Tyvärr tycker jag inte riktigt att den knyter ihop alla smaker och jag får nog säga att det inte är min favorit i serien. Den öl som däremot förvånade mig mest var Innis & Gunns Scottish Pale Ale som åter har en lite för “smaksatt” karaktär, men här fungerade det rätt så bra och utan direkta fel i smaken och med en söt smak med vanilj så var det helt okey – dock inte min kopp av öl. Men gillar du brittisk öl och/eller är en  I&G-fan så kommer du inte bli besviken.

Jag vet inte varför men Napa Smith har inte riktigt imponerat på mig och deras fatlagrade (Chardonnay & Cabernet-fat) Hopageddon Imperial IPA är inget jätteundantag. Bas av karamell och kola med inslag av torkade apelsinskal, grape och En bra bas av kola och karamell med en torkade apelsinskal och grape med bitar av blommighet – känns lite för spretig för mig.

De sista fyraölen i T5-modulen är alla klassiker som vi åtminstone sett någon gång förut i Sverige, därför länkar jag helt sonika till tidigare recensioner av dem då smakerna inte skiljer sig nämnvärt från då. Det är stora KÖP-stämplar på alla fyra och framförallt Left Hands Twin Sisters Double IPA är en öl som oväntat nog går att spara varpå den går fint mot en barley wine. Färsk, eller snarare olagrad är den en maltigare och potent dubbel IPA som har en bra fruktighet, snäppet tyngre och inte lika tropisk som Avery Maharaja men som är försvinnande god – köp åtminstone en för att lagra, ni får klaga på mig om ni inte blir nöjda. Sierra Nevada Ruthless Rye har en intressant kryddighet i sig som får extra skjuts av råget. Beskan balanseras väl och som i länktipset fungerar den fint till en köttbit. Kunde kanske varit någon krona billigare, men för mig är det givet att köpa ett sexpack och ha hemma. Likaså är det med sverigefantasten Bigfoot, mångas favorit bland barley wines. Lagras förtjänstfullt och väl, men mitt tips är att dricka den ett år efter att dess bryggdatum. Jag köper minst sex stycken varje år, gärna 8-10 för att sedan dricka 2-3 stycken under året och nästkommande år ta fram en av varje årgång och prova under årets gång. Priset är såpass rimligt att ni bör prova det. En annan barley wine som lagras fint är Stone old Guardian. Färsk har den nästan dubbel IPA-toner med markerad beska och tydlig humle, men för varje halvår som går så pensioneras mer utav humlen och de härligt klibbiga kola-tonerna kommer fram mer mot den eldiga beskan och de röda bären. Köp åtminstone 2-3 stycken och låt en stå länge, en stå i alla fall ett år och drick en redan på lördag kväll.

2013-06-01, små partier

T5 11003 Baladin Isaac Italien 750 69,20 3000
T5 11080 Brewdog Hello, My Name Is Ingrid Storbritannien 330 34,90 6816
T5 11006 Camden Gentleman’s Wit Storbritannien 330 23,90 4320
T5 11088 Sierra Nevada Ruthless Rye USA 355 33,00 15000
T5 11097 Amager The Sinner Series Wrath Danmark 500 54,90 6000
T5 11098 Innis & Gunn Scottish Pale Ale Storbritannien 330 22,90 30000
T5 11099 Napa Smith Hopageddon Imperial IPA USA 355 30,90 12000
T5 11199 Omnipollo Agamemnon Sverige 650 99,00 5000 (flyttad till augusti)
T5 11608 Sierra Nevada Bigfoot USA 355 29,90 20000
T5 11624 Brewdog IPA is Dead (Dana, El Dorado, Goldings, Waimea) Storbritannien 4×330 99,20 10020
T5 11718 Left Hand Twin Sisters Double IPA USA 650 93,80 3180
T5 11785 Stone Old Guardian USA 650 82,90 2460
T5 11855 Oppigårds 1200 Meter Djupt Sverige 330 25,10 7500
T5 11867 Dugges HippoFæ Sverige 330 29,90 7500

T6 11061 No-Li Born & Raised IPA USA 650 69,90
T6 11007 Nynäshamns Arketyp 250 74,60 8000
T6 11024 Uerige Classic 330 37,90 1920

T7 11060 No-Li Crystal Bitter USA 650 69,90
T7 11062 Epic Smoked & Oaked USA 650 115,90 (flyttad till maj)
T7 11063 Epic Imperial Red USA 650 73,40 (flyttad till maj)
T7 11064 Epic Hopulent IPA USA 650 75,00 (flyttad till maj)
T7 11733 Saison Dupont Dry Hopping 2013 Belgien 1500 195,00
T7 11408 Evil Twin Brewing Naked Lunch in a Copenhagen Heavenly Resto Danmark 330 47,00 1440
T7 11820 Avery The Maharaja IIPA USA 650 79,70 1080
T7 11856 Troubadour Obscura Belgien 330 29,40 1440
T7 11017 Baladin Xyauyü 2009 Italien 500 199,20 360

Nyheter Höst

1401 Carlsberg Sort Guld Danmark 330 13,50*
1414 St Eriks Amber Sverige 330 15,90
1443 Electric Nurse Pale Ale Sverige 330 19,90
1448 Tuborg Gold Internationellt märke 500 15,90
1458 Backyard Brew Bomble Bee 17 Sverige 330 10,90
1512 Weihenstephaner Kristall Weissbier Tyskland 500 19,90
1532 Estrella Damm Daura Gluten-Free Spanien 330 14,90
1534 San Miguel Spanien 330 11,90*
1571 San Miguel 1516 Spanien 250 9,90
1616 Electric Nurse DIPA Sverige 330 29,80
1681 Napa Smith West Coast IPA USA 355 21,90

Vad betyder T-indelningarna

B = Beställningssortiment
BAS = Alla butiker
T1 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS samt T1)
T2 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1 samt T2)
T3 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1, T2 samt T3)
T5 = 30-tal butiker (egentligen 40 butiker inklusive vinkällarbutikerna)
T6 = Mer eller mindre samma som T7, men med mer information på Systembolagets hemsida
T7 = Vinkällarbutiker (Göteborg, Malmö och Stockholm)
T9 = Valfritt för butik att hyllföra. Kan av kund beställas styckvis i samtliga butiker

När jag i måndags satt på en av de ölkrogar jag brukar frekventera i Göteborg slogs jag och mitt sällskap av en plötslig insikt – vi dricker öl, utan vatten “on the side”. När paret bredvid oss beställer in två glas normalstarkt vin får de direkt frågan om de vill ha ett glas vatten till det. När vi så beställer in en mer än 12% stark imperial stout, med andra ord en alkoholmässigt lika kraftig dryck uteblir frågan.

Nu ser jag egentligen ingenting onormalt i det utan det har väl med allt från traditioner till att öl redan har en rätt stor andel vatten i sig till att vinet kan ha en högre koncentration på smaken. Alla argument jag tycker är lite förlegade. Dricker vi en maffig barley wine eller imperial stout tycker jag att smaken kan vara bra mycket kraftigare än i ett glas Chardonnay. Likaså är chansen större att man dricker ett glas vitt hyffsat fort en varm sommardag, medan du gör slut på ditt glas svart mörker desto långsammare – i alla fall är det min analys.

Nu kanske jag inte vill ha in ett glas vatten varje gång jag beställer in ett glas öl, men tar man in en redig flaska skulle jag nog vilja ha någonting att friska upp mig med under det att jag fyller på mitt glas. Kikar man runt lite på myter och åsikter på interwebben är det allt från att alkohol är vätskedrivande varpå du kan behöva fylla på vattennivåerna i kroppen till att vin är så starkt och det naturliga att dricka till mat och att om du bara dricker vin blir du full, därför läskar du dig med vin.

Båda argumenten ovan passar ju inte lika bra på öl. All öl över 6% känns ju som rätt så starka öl, så varför ska man dricka sig mätt på dessa? Varför ska man inte fylla på vätskenivåerna även när man dricker öl?

Så för mig har samtliga argument jag hört eller funnit på interweb varit rätt missvisande, de skulle lika väl kunna handla om öl. Eller har jag missat någon självklar anledning till att man får in vatten till vinet men inte till ölet? Enlighten me!