Plugin by Social Author Bio

Magnus “Manker” Björnstjerna | MankerBeer.com | Page 66

Author Archives | Manker

flying_elk_by_amazininbed1-d4stqv1

Manker Lackar, igen – Eller “öppnar du en ölbar så ska du öppna en ölbar”

Richest-chef-in-UK-Gordon-RamsayOm de senaste två åren har varit grogrunden för flera nano- och mikrobryggerier så verkar bara de senaste två åren ha varit detsamma för fler och fler så kallade ölkrogar. Idag har vi fler ölkrogar än på väldigt länge. Bristen som jag hoppas att ni direkt har sett är att jag bara använder begreppet ölkrog utan att ens definiera det; för vad är en ölkrog? Är en ölkrog ett ställe som serverar öl, bara serverar en viss typ av öl, serverar både öl från mikrobryggerier och massproducerande drakar eller är det kanske att de har en viss filosofi eller åtminstone ett tänk om varför de har “bättre” öl på menyn?

Det är lätt att bli snobbig när man försöker dra den här typen av gränser och jag tror inte att det finns något rätt eller fel. För oavsett vilken definition man väljer eller formulerar så är det krogar som hamnar utanför som andra skulle ha med, eller krogar som innefattas som andra aldrig skulle tänka på att ha med.

Kanske är det istället syftet som är den ledande punkten? För på samma sätt som syftet har en viktig roll i gränsdragningen mellan om ett bryggeri är craft eller crafty vilket gjort att fler av de volymmässigt sett makrobryggande mikrobryggerierna i USA kan anses vara crafty, så är realiteten för många krogar att de måste ha lite av båda. Eller kanske var det så att de började sälja makrolager för att ha råd att satsa på bättre öl när så efterfrågan började komma från just deras gäster. Oavsett så är det inte alltid svart på vitt och man måste försöka se helheten. Samtidigt är det idag mer och mer skepticism i ölvärlden i samband med att storbryggerierna försöker komma på sätt att ta sig in på craft beer-scenen och när jag läser inlägg som det här så är det en av anledningarna till jag själv har tappat bort mig i vad jag tycker är en ölkrog eller en krog som serverar säljande öl, men slänger in något enstaka för att stilla ölfantasterna.

flying_elk_by_amazininbed1-d4stqv1Visst är det grymt med en stor mängd flasköl, men på en gastrokrog så är flasköl ofta rätt dyrt och borde man inte känna att man vill vara såpass fristående att man ordnar sig en egen fatanläggning och kan servera en helt annan typ av upplevelse för alla de som kanske vill ha öl till maten? Vissa bättre krogar är långt fram här och både Matbaren/Matsalen, 19 Glas, Restaurang AG, Pubologi (bara för att nämna ett par från Stockholm, övriga landet får ni gärna tipsa om) och liknande har en fokuserad inställning till vad öl också kan ge till maten. Trots att de i första hand har inriktat sig på vinlistorna.

Jag kan välja ett par andra bättre krogar som helt gett upp det här med att erbjuda bra öl till sina gäster, men så vill de inte heller försöka få in i sitt koncept att de är en ölkrog eller ens en restaurang med ett nämnvärt ölutbud. Något som man i inlägget jag länkade till ovan faktiskt gör.

Vad vill jag säga då, varför är jag så jäkla gnällig? Jo, för att jag tycker att det är synd. Samtidigt kan man välja att se det på motsatt sätt – fan, vad häftigt med en restaurang som satsar på öl till maten – om än bara på flaska. Att de har en fatanläggning från någon annan och serverar helt annan typ av öl på fat, det är en bra start och kanske ett nödvändigt ont för att ha balans i kostnaderna. Men vad vill man då vara, egentligen och vad är det man egentligen satsar på? Ska man istället göra som Pubologi och 19 Glas och satsa på färre men mer noggrant utvalda öl? Måste man ha så många “bra” öl som möjligt för att vara en ölkrog, eller är kvalitet mer värt än kvantitet?

Eller är jag bara en gammal bitter gubbfan som gillar att gnälla på små principsaker och att om man säger att man satsar på öl så gör man det hela vägen. Jag själv tror mest på det sista alternativet.

Posted in Manker Lackar, MankerBeer Talk2 Comments

Lervig Hoppy Joe

Vad dricker man på vårkanten? – Lervig Hoppy Joe & Betty Brown

I Stockholm skiner solen idag och bara genom att kika ut så får man förrädiska vårkänslor, för det kommer snöa, säkert imorgon. Vill vi istället hålla kvar vid den positiva känslan av vår, värme, knoppande buskar och blommor som börjar kika fram så kan vi också klura på det här med vilken typ av öl som är typsikt vårig. Ofta kan jag tycka att fräscha, milda ljusa belgiska ales eller saisons är ett bra vårtecken, likaså en pale ale. För mig är våren mild, balanserad och på väg mot något mer, därför brukar jag relatera den till lite snällare öltyper. En sådan öltyp som lätt kan glömmas bort men som ofta har allt det men som också kan ha en jämförelsevis fylligare kropp och en robustare maltbas är US red ales, eller vad man kanske mer vanligt sammanfattar med amber ales. Vissa är ljusa och tråkiga, andra mer humlestinna och än andra bara balanserade och helt lagom.

Norska Lervig Aktiebryggeri har förutom standardprodukterna både en “Brewers Reserve” och en “Brand“-serie där den brewers reserve-ölen är de kraftigare, ibland lite galnare ölen som bryggmästare Mike Murphy tagit fram. Brand-serien däremot är ölen som har något mer än standardprodukterna och som är de öl man egentligen vill ska förknippas med bryggeriet för den bredare massan av öldrickare. Sedan tidigare har vi berättat att ölen nu bytt svensk distributör och att de finns på fler och fler krogar.

Det är i den gruppen vi finner både Hoppy Joe, en medelfyllig US red ale/amber ale med en typisk maltsötma som balanserar en förhållandevis markerad beska och Betty Brown, en typisk brown ale med inslag av nötter, toner av choklad och lagom bitterhet. Ibland när jag har druckit dessa och liknande öl har jag blivit lite besviken, de har inte nått upp till det jag kanske egentligen önskade mig i just den situationen, men vid andra tillfällen när jag bara vill ha en bra vardagsöl i en park eller till kvällens raggmunkar så har de fungerat oerhört mycket bättre. Var öl har sin plats, och en bra plats för öl som dessa är kanske just såhär på vårkanten. Andra tips är Ölvisholts Skjálfti, Dugges Avenyn Ale och Oppigårds Single Hop, för att inte glömma Lagunitas New Dogtown.

 

Lervig Hoppy Joe

 

Lervig Hoppy JoeUtseende: Lätt mörkare orangegylle vätska med rödaktigare skimmer högre upp i glaset, litet vitt skum som lägger sig som en tunn, tunn hinna.
Doft: Mild citrusfruktighet med lite apelsin, passionsfruktskärnor, karamell och kakor. Trots snart halvåret gammal är doften förhållandevis fräsch med tydlig maltighet och angenäma inslag från humlen som jag minns som än tydligare när den var fräschare.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. För att vara så mild till smaken så är beskan ett trevligt inslag som också ger lite citrus, mild och rätt gömd touch av grapefrukt och framförallt en fräsch blommig smak kontrast mot den lite sötare maltigheten där kola, kakor och söta tropiska och inte alltför smakrika frukter gör sällskap. Slutar ut i en fruktig, torrare finish med läskande efterbeska.

Betyg? – Bra+. Otroligt lättdrucken och somrigt fräsch, även nu på vintern där den slinker ned perfekt till lite grillad kyckling med en enklare sallad. Efterbeskan och att den har en markerad beska gör att aktiverar hela munnen även fast den mattas så pass att man startar om vid varje ny klunk, en öl att köpa och ha hemma.

 

Lervig Betty Brown

 

Lervig Betty BrownUtseende: Klart gyllene mörkare orangebrun vätska med klettigt nougatfärgat skum med stort kladd på glasväggarna.
Doft: En skalbitter start med aningar av seven eleven-kaffe, nötkross och seg toffee, lite mörk sirap och en dov fruktighet som dränks av malten och de rostade, nötiga tonerna.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra mild kolsyra. Gillar du maltiga öl, tänk brittiska bitters men med snäppet mindre bitterhet men desto mer mörk sirapsdoppad limpa som styggungen blötlagt och sedan tappat både toffeekola, nespressopulver och koncentrerat maltextrakt med gräsighet från humlen på så får du mycket av smaken.

Betyg? – Bra+. En brown ale som kanske fegar med maltspåret som blir lite trött i längden, men jämför med många andra brown ales som är mildare i munnen och smaken så vågar Betty ta för sig mer. Kletar mer i munnen, har mer riv och är som en “imperial brown ale” om man jämför med de brittiska småttingarna, och då är Betty ändå bara på 4.7%.

Posted in MankerBeer News, Ölrecensioner0 Comments

IMG_6770

MankerBeer firar Den röda djäveln Jens Skrubbe

IMG_6770

Buspojken Jens och en tunna. Bild från gustafochjens.se

Lite senare under dagen kommer vi i vanlig torsdagstradition att berikas med ännu en läsvärd krönika vigd åt de belgiska ölmiraklen som belgokrönikören Jens Skrubbe valt att lyfta fram. Detta har blivit ett uppskattat tillskott till MankerBeer och blivit en bra och på många sätt välbehövlig balans mot allt det hippt moderna, extrema eller “extra” som annars blivit väldigt inne i ölvärlden. Detta oavsett om det rör trippelhumlade brown ales eller imperial stouts med tjurtestiklar (bryggeriet Wynkoop gjorde just en sådan).

Innan Jens får förtälja ytterligare en lärorik historia om belgisk öl så är det inte mer än rätt att vi idag passar på att i sann Skrubbe.com-anda gratulera en belgisk ölprofil på födelsedagen. Jens fyller jämnt och firar sig själv och alla som gillar god öl på Pressklubben ikväll med en fat- och flasklista som nog skulle få många att tro att man var i Bryssel – så därför vill vi passa på att gratulera Jens på födelsedagen och tacka honom för hans bidrag. Inte bara till oss utan framförallt till alla de som är intresserade av bra öl och som sedan Jens började blogga lär ha fått mer kunskap om belgisk öl på bara någon månad än vad de dittills hade. Det behövs fler passionerade människor som tar sig tiden att dela med sig av sin kunskap, så stort grattis Jens och tack för att du sprider det belgiska evangeliet.

Posted in MankerBeer Talk, Surisarna0 Comments

IMG_20130309_161843

Vårens vardags-IPA? – Thornbridge Jaipur

En av de öl som åtminstone i Sverige satte igång den nya britt-vågen som kommit att förändra mången öldrickares syn på den brittiska ölrevolutionen får nog sägas vara Jaipur från Thornbridge Brewery. Det är en IPA utan höga nivåer av någon bokstavskombination eller komplexa humlearrangemang, istället får du en rättfram  citrusfräsch IPA som levererar det du vill ha i form av en daglig humlefix. 5,9 % alkoholstyrka är i det övre segmentet för öl du kan dricka någon flaska av och ändå känna att du kan styra WarrioMartio Kart utan att misslyckas helt med rymdbanorna. Att Galatea också pressat ned priset på en 50 cl stor flaska till 27,90 kr (artikelnummer 1626 för alla artikelnummerfantaster) är inget jag känner kommer att orsaka uppståndelse eller rabalder utan tvärtom är det något som kan stilla humleabstinensen utan att kosta mer än en bättre häftapparat.

 

Thornbridge Jaipur

 

IMG_20130309_161843Utseende: Ölet är klart gyllengult, kanske lite mattare med ett kladdigt skum med härligt gräddig topp.
Doft: Gräddigt var det. Doften slår på direkt med inslag av fruktcocktail av banan, mango och apelsiner som serveras med en klick grädde. Humlekryddningen ger öriga inslag och legobitar av grape som fäster sig med det övriga doftspektrat och tonar ned det fruktigt söta.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Fruktkalaset är mer strukturerat och i kontorslandskapet finns allt från grapehörnan och det lilla honungsbordet till humlekådesupporten och jordiga, mer kryddade inslag. Sveps snabb ned tack vare väldigt bra lättdruckenhet och en passande maltighet som ger ölet en elegantare finish.

Betyg? – Bättre-. Lättdrucken, smakrik, ren. Inte direkt något som kan tappa på en vecka eller två och med ett bra pris och bra tillgång så lär det hela tiden vara färska flaskor på hyllorna. Prisvärd vardags-IPA.

Posted in Ölrecensioner0 Comments

ODD Brewing ODD Wit

Det sker saker även i Göteborg – ODD Brewing ODD Wit

Det händer som vanligt väldigt mycket i det ölsverige som inte består av Stockholm och den här veckan stoltserar Ölrepubliken i Göteborg med en Small and Crafty-vecka med extra fokus på mindre svenska bryggerier som South Plains, Brekeriet, Pang Pang m.fl. Från Göteborg hämtar vi också dagens öl. Hemmabryggeriet ODD Brewing består av ett fyramannateam där Johann Hoffman och Fredrik Johansson står vid fronten för själva ölbryggningen och är grundarna bakom deras vision om en hybrid av belgisk öl med en moderniserad approach. De har sammanfattat sin syn i den enkla frasen Odd Traditional, lite annorlunda men utan att gå alltför långt ifrån det traditionella.

Vi mötte dem för ett tag sedan i Göteborg för att ta en öl och snacka lite om deras bakgrund och framtid och både vad gäller ölen och deras tankar om den och vad de själva vill uppnå så fick jag associationer med Brian Strumke från amerikanska Stillwater som även han försökt att modernisera traditionell belgisk öl. Att addera olika kryddor eller smaksättare till ölen ska vara lika ofrämmande som att ha traditionellt sätt otippade humlesorter och även om fler har gjort det så är det få som försökt att skapa en hybrid av det moderna, amerikanska och belgiska. Det som är desto vanligare är snarare att hålla kvar till antingen belgiskt eller amerikanskt och inom det området sedan smaksätta öletl. För det handlar inte om att sätta ett märke på ölet eller att ha ett visst ursprung, det finns redan så mycket IPA, stout och pale ale att det viktiga istället ska vara att göra den typen av öl man känner för och själva gillar. Här i ligger också den nyktra självinsikten som jag tror kan vara framgången bakom att få fram hybrider och som grabbarna verkar besitta. Håll koll på dem på Facebook för senaste nytt.

Kikar vi på ölet och tar deras ODD Wit så är basen en witbier som fått kryddning av rabarber, lime och koriander för att sedan humlas med Citra och Styrian Goldings. Genom att låta den jäsa ut ordentligt så blir den torra karaktären och de 5,3% alkohol en perfekt kombo till fräscha maträtter och som törstsläckare på sommaren, något vi märkte fungerar även i ett kyligt Stockholm i mars.

 

ODD Brewing ODD Wit

 

ODD Brewing ODD WitUtseende: Ner i glaset sköljs en disigare halmgul öl, lagom ofiltrerat och torrt till utseended. Toppen pryds av ett vitt, kompakt skum, ser bra törstsläckande ut.
Doft: Fräshören är det första som står ut vid första sniffarna; de torra kryddiga inslagen från ljus malt och jästen ger också antydan till en bra syra som skär igenom toner av peppar, lime och apelsin. Rabarbern är mer framträdande än vad jag förväntade mig och med sin speciella arom gifter den sig fint med limen. Det är friskt och intresseväckande, för doften är inte pang på utan milt blommig med frukterna vilket får näsan att jobba.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Syran i limen och rabarbern kommer även utmärkt till rätta i smaken där fruktigheten av söt lime, apelsin och rabarber står artigt i en rak linje för dig att skaka hand med en i taget. Jag får associationer med barndomens förvirrade stunder under blommande körsbärsträd och också vissa inslag av vinbär.

Betyg? – Bättre/(+). Ett högt betyg till en öl som inte har något tydigt fel utan som båda gångerna vi provat det imponerar med sin fräshör och smaker som är enkla men välkomponerade. Det är läskande, det är bra och jag tycker att man lycas få till en hybrid och något eget snarare än en amerikansk belgisk wit eller en modern belgisk wit. Det är mycket lovande för framtiden.

Posted in MankerBeer Talk, Ölrecensioner0 Comments

T-Omnipollo-print1

Omnipollo x 2 med på listan över 30 IPA du måste prova innan du dör!

Nebuchadnezzar-bottle1Dryckessiten FirstWeFeast.Com listade idag deras tips på 30 stycken IPA’s du måste dricka innan du dör. Bland öl som Dogfish Head 90 Minute IPA, Ballast Point Sculpin, Bells Hopslam och Sierra Nevada Celebration Ale finner vi inte mindre än två svenska öl, båda från Omnipollo. Omnipollo Nebuchadnezzar och Leon är med på listan och motiveras enligt nedan. Tycka vad man vill om listan, mne jag håller nog med om en hel del av ölen och i stort så är det en väldigt bra lista och oavsett så är det grymt att se hur Henok och Omnipollo fortsätter att erövra världen!

 

Nebuchadnezzar

Anthony Finley says: This double IPA from this newish Swedish duo is amazing. They’ve been coming with a interesting batch of IPAs. They have all been good, but this one has been the real standout for me—there are some beautiful tropical/berry fruit and citrus hop notes, followed by good, resiny bitterness. Still, it’s not too over-the-top.

Leon

T-Omnipollo-print1Julian Kurland says: Swedish brewer Henok was tired of dragging his friends to beer bars before going out on the town, afraid that he would only have cheap lagers to drink after that. His answer: Leon. Brewed at De Proefbrouwerij in Belgium, this Belgian-style IPA is whole-coned hopped and dry-fermented using a champagne yeast. The result is a super-crisp, extremely drinkable and delicious IPA that you can stick with all night. It’s a great food beer as well.

Hela listan (utan någon ordning);

Bells Hopslam
Omnipollo Leon
Sierra Nevada Celebration Ale
Smuttynose IPA
Peekskill Eastern Standard IPA
Dogfish Head 120 Minute IPA
The Alchemist Heady Topper
Two Brothers Heavy Handed
Carton Boat Beer
Maine Beer Company Boat
Bear Republic Racer 5
Brooklyn East India Pale Ale
Founders Centennial IPA
Hill Farmstead Abner
Sierra Nevada Torpedo Extra
Surly Brewing Furious IPA
Alpine Beer Company Nelson
Snake River Pakos Eye-P-A
Ballast Point Sculpin IPA
Omnipollo Nebuchadnezzar
Cigar City Humidor Cedar Aged Jai Alai IPA
Dogfish Head 90 Minute IPA
BrewDog Punk IPA
Green Flash West Coast IPA
Great Divide Titan IPA
Lagunitas IPA
Kelso IPA
Firestone Walker Brewing Co. Wookey Jack
8Wired Brewing Co. HopWired IPA
Stone Enjoy By IP

Posted in MankerBeer News, MankerBeer Talk0 Comments