Vi har alltid sett upp till alla hembryggare. Även fast vi kanske inte är den mest hembryggningscentrerade ölsidan eller för den delen skriver särskilt mycket om den så är det få saker som imponerar på mig så mycket som passionerade och ivriga hembryggare.

Oftast finns det en intressant historia om hur de bröt sig loss från fulölen, började dricka god öl och sedan ville prova på det själva. Hur de läste på, experimenterade, möttes, provade på och sedan förhoppningsvis i någon form kände att de hade lyckats. Jag har däremot svårt att se mig själv ta den tiden som krävs för att bli ens någorlunda halvduktig på ölbryggning. Men andra, de kan jag gladeligen uppskatta.

Inte alltför sällan så är det de ivriga hembryggarna som någon gång tar steget och blir komersiella bryggare. Många av de vi har lärt känna under åren har gått från hembryggare till att satsa helhjärtat på sitt stora intresse och vi vill därför ta chansen att lyfta upp dem lite.

Så när hembryggaren Jimmy Petersson drog iväg ett mail till oss och frågade om vi ville prova hans senaste öl, en sommar-IPA så var jag inte den som tackar nej.  Jimmys bakgrund som hembryggare är nästan just den som jag beskrev. Han slutade dricka för att bli dyngrak, gillade väl inte öl ens särskilt mycket men liksom min egen ölresa en gång började så kom det att ändras då han fick prova på lite “finöl”.

Jimmy berättar att det gick rätt fort och beskriver sig som en “all in-person” så kort efter det att han började dricka bättre öl kom intresset att brygga eget. För lite mer än ett år sedan kom första ölet och sedan har tiden gått åt att läsa och prova på mer. Det har blivit en batch var 3’e månad ungefär.

Ölet han skickade till oss är en IPA som han tävlade med i hembryggnings-SM tidigare i år. En somrig IPA med lite högre restsötma, It’s Summer, I Pee Ale!.

Skogslyckans Källarbryggeri It’s Summer, I Pee Ale!

Utseende: Mörkare persikogyllene vätska med krämvitt skum.
Doft: Väldigt fin doft som domineras av kryddig humle, grön frukt och småstickig sötma som inte direkt ger doft av karamell men bidrar till något sötare doft av persikojuice och sötsyrliga melongodisar
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Härligt med en rätt ren smak utan direkta felsmaker, eller den annars i hembrygder hyffsat vanliga smutsighet från jäst eller annat. Balanserad sötma utan att bli direkt söt. Fruktigheten påminner något om den i Averys Maharaja om än att själva ölet inte har samma torra beska. Väldigt läskande med juiceig tropisk frukt med melon, ananas, grön sweety och långsam rätt så mild beska.

Betyg? – 4. En väldigt trevlig sommaröl som inte är för söt, har en väldigt fint balanserad beska som kanske kunnat fått vara lite rivigare och väldigt bra fruktiga smaker. Ett bra exempel på en bra hembrygd öl och en IPA som vinner på balans över beska eller “kraft”.

För några dagar sen nåddes vi av informationen att det skulle startas ett nytt bryggeri i Malmö.
Efter lite roddande hittade vi att det var ett bryggarkollektiv som skulle startas i källaren på Bishops Arms på Gustav Adolfs torg i Malmö.

Vi stämde träff med Jonas Carlsson Stroh och Henrik Nordmark på Beer Ditch och hörde vad det var de kokat ihop.

Jonas berättade då hela historien om att initiativtagaren till det hela är Bishops arms GAT barchefen Maja Kozul. Maja har sedan länge velat ha en egen kran på Bishops och frågat Jonas tidigare om han hade kunnat fantombrygga i närheten. Tyvärr har det inte fungerat rent logistiskt. Då kom man på att i källarlokalen finns ett tvättrum som mer eller mindre aldrig används och där kan man ha en bryggeriutrustning. Efter en del klurande kom Jonas och Maja fram till hur upplägget kunde se ut.

Jonas skattar och sa. Detta hände för en månad sen och Henrik fyller i med att han bara fick ca 24 timmar på sig att fundera ut om det var något han kunde tänka sig att gå med i. Så det har gått väldigt fort, för tanken är att vi ska vara igång redan i slutet av april.
Namnet var inte något man dividerade om länge och slutade vid Minus-1 då man ligger en trappa ner. Jonas skrattar lite och säger, det är ju trotts allt ett hotellbryggeri i dubbel bemärkelse (Bishops arms ligger på första våningen på ett Elite Hotel) så vi kallar det för hotellbryggeriet Minus-1. Ölen kommer att bryggas under namnet Minus-1, men fortfarande under våra egna hembryggeriers namn.

Att starta ett bryggeri kan vara otroligt dyrt, men i detta fallet är det inte alls så svårt får bryggeriutrustningen är till en början inlånad av Brekeriet bröderna Ek och allt annat har Maja bidragit med. Detta har gjort det hela fullt möjligt.
I nuläget är det 50 liter per gång som ska bryggas, men man kommer att kunna expandera, vilket är tanken. Man kommer att ha ett roterande schema mellan bryggarna, så det kommer att vara en tvättstuga med klara scheman.

Vi kan även lägga till lite bryggare och det finns namn som vi gärna tar in i laget. Men det kändes bra med dessa 8, så det inte heller blir för rörigt.
Eftersom det är hembryggare som står bakom det så kan faran vara att det smakar just hembryggt, vilket inte alltid är negativt. Vi kommer att ha hård kvalitetskontroll. Maja vill ju inte heller sälja dålig öl säger Jonas. Om den är OK så kanske vi har firmafest istället, men är den sämre än OK så kommer vi att hälla ut den.

Bryggarna vill vi inte säga så mycket om eftersom man inte provar deras öl så ofta men ändå står ett par av dem ut mer. Tänker då främst på Milos Savic och Timo Widell som tillsammans brygger under Brewbros Malmö som får brygga dubbelt eftersom dom är två. Att de har meriter som SM Guld i hembryggning gör inte heller saken sämre.
Personligen har jag druckit en del brygder från både Jonas och Kapusta vilket även det bådar gott.

Här är alla bryggare som kommer att rotera.
Christian Kapusta, Kapusta Brewing
Henrik Nordmark, Lazy Kitty Brewing
Jonas Carlsson Stroh, Solobryggeriet
Magnus Rönnerup, Living Dead Brewery
Mathias Olofsson, Ölofsson Brewing
Milos Savic och Timo Widell, Brewbros Malmö
Patrik Norrlöf, Södra Innerstans Brygghus

Efter stor efterfrågan och ett stort och växande intresse för suröl och hemmabryggning av suröl bjöd våra Surisar in hembryggaren Carl Stenbratt för att ge oss en grundkurs i bryggning av egen suröl. Carl brygger öl hemma i studentlägenheten under namnet Bryggeri Spritköket och under fjolåret har vi kommit att få prova på allt från gose med saltvatten från Göteborg till porter med kött i och en helvetiskt stark chiliöl. Carl representerar den nya typen av hembryggare som inte ryggar tillbaka för nya eller annorlunda ölstilar eller sätt att brygga öl och runtom i landet ser vi mer och mer av en uppfinningsrikedom som för bara en handfull år sedan kändes lite främmande. Under våra domarinsatser i både BrewDog Bar och Omnipollos hembryggningstävlingar såg vi en bred och ett djup på öl som gladde oss och visar att landet har en ljus framtid med flera kompetenta hembryggare som snart kan ta steget till mer komersiell produktion.

Åter till dagens tema – suröl. Fler och fler börjar intressera sig för att göra egen suröl och lambikliknande brygder hemma i köket och det behöver inte vara svårare än vad Carl berättar nedan. Allt som krävs är lite grundläggande förståelse för vad det är man pysslar med, fokus och tid. Precis som med riktig lambic krävs det tid och fingerkänsla och för hemmabryggaren är det kanske än viktigare att inte rusa igenom processen och vilja ha ölet klart så fort som möjligt, utan låt ölet jäsa och gå igenom alla stegen i jäsningen som en öl likt de här behöver så kommer du snart att märka hur du lyckats. Har ni fler önskemål eller frågor om hembryggning eller om bryggning av egen “lambic” (idag kallad pseudolambik) så kommentera gärna på vår facebooksida så ska vi försöka svara er.

Vi ger er nu Carls informativa lektion i bryggning av pseudolamik med BIAB-metoden!

Pseudolambikbryggning med BIAB-metoden

För att förtydliga så är detta ett sätt att skapa någonting som liknar de belgiska lambikarna, och för att inte bryta några regler om namngivning så kallar vi det kort och gott för pseudolambik, även med tanke på att denna metod inte följer den traditionella framställningsproceduren. Det här är helt enkelt mitt tillvägagångssätt för att tillverka pseudolambikar.

 Genom att brygga med BIAB (Brew In A Bag) så förenklar man processen något och gör den applicerbar för de flesta hembryggare. Fabrikör Ekstedt har beskrivit en annan metod som han kallar grumlig mäskning. Den är mer traditionsenlig och ska tydligen ge bra resultat. Dextrin är komplexa sockerarter av glukospolymerer och kan inte jäsas ut av vanlig öljäst (Saccharomyces serviciae). Dextrin blir normalt sett därför kvar som restsötma efter jäsningen.

Det man med denna metod vill åstadkomma är att skapa en dextrinrik vört så att de speciella jäst- och bakteriesorter vi använder oss av, som vi senare ska prata mer om, kan jäsa ut dessa sockerarter och därmed ge ölet sin speciella smak och doft. För att skapa en vört rik på dextrin används en hög temperatur i försockringsrasten samt en tillsatts av maltodextrin görs i koket.

Vattenbehandling är inget jag brukar göra vid pseudolambikbryggning, då Göteborgs vatten redan passar bra. Det man kan göra är att tillsätta lite kalcium (från CaSO4, CaCl2 eller CaCO3) för att komma upp till 50 mg/l då jästen annars kan påverkas negativt.
Dock justerar jag alltid pH på mäsken med mjölksyra.

Göteborgs vatten:
Alk. 60 mg/l
Kalcium 21 mg/l
Natrium 14 mg/l
Klorid 12 mg/l
Sulfat 25 mg/l

Humlen i receptet används bara för sina antibakteriella egenskaper, vilket selekterar ut mer toleranta mjölksyrabakteriestammar. Detta är bra då jästen inte kan arbeta i en för sur miljö, och med minskat antal mjölksyrabakterier så blir ölen initialt inte lika sur. Dock kommer syran i ölet att öka senare i fermentationsprocesserna. Traditionellt används gammal, oxiderad humle. Dock ger denna en otrevlig smak till ölet, och för att bli av med den kokas ölet i 5-6 timmar. Det långa koket bidrar också till maillardreaktioner, som ger ölet en fylligare känsla av karamellisering. Eftersom att vi normalt sett bara kokar vörten i 90 minuter, så använder vi andra maltsorter för att kompensera det kortare koket. Då kan en andel munichmalt eller melanoidmalt vara ett bra val.

Eftersom att ölet ska få stå under en lång tid är ett syretätt material fördelaktigt att jäsa i. Själv använder jag gamla, rengjorda svagdrickaflaskor eller andra damejeanner av glas. BetterBottle fungerar också utmärkt. I belgien låter man vörten spontanjäsa och får på så sätt jäst och bakterier som kan jäsa ölet. Spontanjäsning är ganska svårt att lyckas med, särskillt utanför Pajottenland i Belgien. De kommersiella bryggerierna återanvänder dessutom trätunnor vari ölet jäses. I dessa tunnor finns en stor del av de aktiva mikroorganismerna i jäsningsprocessen, vilka gör spontanjäsningen mindre riskfylld.

Som hembryggare är detta svårt att efterlikna. Mikrofloran får vi istället från kommersiellt bryggda suröl, så som lambik och geuze. 3 Fonteinen, Hanssens, Cantillon, Girardin och Tilquin är alla exempel på tillverkare av suröl som går bra att använda för vårt ändamål. Ölet kan försiktigt hällas upp i ett glas och avnjutas. Det viktiga är att bottensatsen sitter kvar i flaskan. Helst ska också lite öl vara kvar i flaskan så att bottensatsen kan skakas upp. När väl bottensatsen är upplöst i ölet hälls den ner i den kylda nybryggda vörten. Bottensatsen från en 375 ml flaska med suröl räcker till maximalt 5 liter öl. Du får alltså använda flera flaskor om du vill brygga mer än så.

Det man kan förvänta sig finna i bottensatsen är stammar av Brettanomyces, Lactobacillus, Pediococcus samt ibland acetobakter. I och med att jäsningen är spontan och mindre kontrollerad än hos ”vanliga” bryggerier så vet vi aldrig exakt vilka stammar som finns i bottensatserna.

Brettanomyces är en jäst som normalt sett är oönskad i öl. I en aerob miljö (med syre) producerar den bland annat små mängder av ättiksyra. I en anaerob miljö (utan syre), vilket oftast är fallet för öl, producerar den främst alkohol och koldioxid. I suröl bidrar den med en karaktäristisk funkighet som ofta liknas vid toner av stall, kompost och övermogen frukt. Den kan förbruka de flesta sockerarter, men i och med att den arbetar väldigt långsamt så är det ofta bara dextriner som finns kvar i ölet. Därför är det viktigt att skapa en vört rik på dextriner. Brettanomyces kan fortsätta att vara aktiv i fermenteringen under flera månader.
Lactobacillus och Pediococcus är olika former av mjölksyrabakterier, och det är alltså främst dessa som ger ölet dess syrlighet. Båda är anaeroba och trivs i syrefria miljöer. De omvandlar enkla sockerarter till mjölksyra.

Lactobacillus är aktiv främst under första veckan av fermenteringen, och i tillverkning av lambik är den relativt oönskvärd eftersom att den kan sänka pH så mycket att jästerna inte längre kan arbeta. När väl jäsningen kommit igång och skapat alkohol blir Lactobacillus inaktiv.
Pediococcus däremot arbetar lite långsammare och bidrar med mjölksyra efter att Saccharomyces-jästen gjort sitt jobb, vilket kan ta 1-3 månader. Det är framför allt under denna period som ölet får sin syrlighet.

Acetobakter, eller ättiksyrabakterier som de också kallas, är aeroba och kräver alltså syre för att bilda ättiksyra. Tar dessa över ölet kan det bli alldeles för surt för att drickas. De är därför bara önskvärda i små mängder.

Utöver mikrofloran man får ifrån bottensatserna, används en öljäst av sorten Saccharomyces serevisiae med så lågt smakbidrag som möjligt för att få igång jäsningen direkt. Annars kan det hända att oönskade bakterier börjar växa i vörten. Man vill också förhindra mjölksyrabakterierna att sänka pH för mycket, då det annars kan bli svårt att jäsa ölet. Då jäsningen startat finns alkohol och syra i ölet, vilka båda verkar hämmande hos oönskade bakterier. Anledningen till att öljästen tillsätts är alltså för att få igång jäsningen så snabbt som möjligt.

Mikrofloran i dessa öl är väldigt komplex och tar lång tid på sig för att skapa ett färdigt öl. Även när ölet anses vara färdigt så utvecklas floran under åratal och ger ölet nya karaktärer. Det är inte helt ovanligt att suröl smaksätts med frukt eller bär i Belgien. De vanligare sorterna är kriek (surkörsbär) och framboise (hallon), men varianter med bland annat plommon, jordgubbar, druvor eller fläderblommor finns också. Det är bara fantasin som sätter gränser för vilka kombinationer som går att skapa.

Ölet bör jäsas i 6 månader innan någon form av frukt eller bär tillsätts. Någonstans mellan 100-600 gram frukt eller bär per liter öl är att rekommendera, beroende på hur kraftig smak ni vill ge ölet och vilken frukt eller bär som används. Desinficering av frukten eller bären är svårt att göra utan att tappa för mycket smak. Det jag brukar göra är att rensa och eventuellt tärna upp frukten eller bären, fördela upp i påsar och sedan frysa in. Genom att frysa så dödar man en del mikroorganismer, men med tanke på att vi redan har en okontrollerad mikroflora i vårt utjästa öl så anser jag att man inte behöver vara så extremt pedantisk med desinficering av frukten eller bären. Innan tillsats ska frukten eller bären givetvis tinas till rumstemperatur, och kan därefter helt enkelt hällas ner i ölet. Vill man ta till vara på jästkakan i damejeannen så kan det vara värt att häva om ölet till en ny butelj innan tillsats av frukt eller bär. Detta kan vara mycket användbart om tillfället samordnas med en ny bryggning. Då kan den nya vörten hällas direkt på den gamla jästkakan.

Utrustning
– Kastrull (minst 30 liter)
– Isolering (liggunderlag)
– BIAB-påse (nätpåse som passar kastrullen)
– Spis/ Induktionsplatta
– Ugnsgaller
– Termometer
– Stor slev

Recept
– 3000 g pilsnermalt
– 300 g melanoidmalt/ munichmalt
– 500 g maltodextrin
– 16 g humle med alfasyrainnehåll 5 %
– 1,5 krm jästnäring
– Bottensatser från 3 st 375 ml flaskor med suröl
– 1 gram Safbrew F2
– (3 kg bär/frukt)

Utförande
Trä BIAB-påsen över grytan och linda isolering runt grytan så att den håller temperaturen under försockringsrasten.

Värm upp vattnet och sikta på mäsktemperaturen 70 °C när malten rörts ner. Justera eventuellt pH med hjälp av mjölksyra till 5,2.

Låt stå i 60 minuter och rör runt i mäsken en gång i kvarten.

Höj temperaturen till 85°C under omrörning. Låt stå i 10 minuter.

Lyft upp BIAB-påsen och lägg på ett galler över grytan. Ett ugnsgaller eller liknande fungerar bra. Använd exempelvis ett grytlock för att pressa ur vätskan ur påsen, så att så mycket socker som möjligt följer med ner i vörten.

Koka upp vörten, skumma av.

Tillsätt humle, förslagsvis i en humlekokpåse.

Låt vörten koka i 90 minuter.

15 minuter innan kokslut sättes en kylspiral ner i vörten. Tillsätt även maltodextrin och jästnäring vid samma tidpunkt.

Kyl ner vörten till rumstemperatur och lyft upp påsen med humle.

Syresätt vörten genom att vispa runt med en desinficerad ballongvisp. Häll ner i rengjort och desinficerat jäskärl genom silduk. Receptet ska ge drygt 15 liter vört med OG 1,050. För att uppnå detta är 23 liter vatten i grytan lagom för mig, men räkna gärna själv på hur det blir med din utrustning, bortkok, m.m.

Tillsätt jästen; bottensats från flaskor samt dehydrerad Safbrew F2.

Förslut jäskärlet med jäsrör och ställ för att jäsa i rumstemperatur.

Efter minst 6 månader kan frukt eller bär tillsättas. Räkna med 100-600 gram per liter öl. SG borde nu ligga under 1,010.

Då frukt eller bär legat i ölet under 3 månader, ska ölet flasktappas. En nätpåse över hävertens insug brukar fungerar bra för att separera öl från frukt eller bär.

Lycka till så återkommer vi!

Efter en heldags dömning tillsammans med Mattias Hammenlind (CAP) och BrewDog Bar Stockholm kunde vi häromveckan utse inte en utan två vinnare i barens hembryggartävling. När vi nu sitter tillsammans på väg ut till platsen för CAP’s kommande bryggeri för att göra en första provbatch av vinnarölen är det rätt glada miner, trots att man skulle kunna anmärka på tiden – men det tar tid att brygga öl och är inte så glamoröst som vi “icke-bryggare” nog kan tro, det får vi snabbt lära oss.

Ute i en skog mitt i ingenstans ligger så de baracker som skall bli CAPs bryggeri och dit Mattias själv kommer att flytta såklart allting står klart. Just nu pågår arbetet med de sista birarna av lokaluppbyggnaden varpå bryggverk och annat maskineri snart skall få flytta in. Trots att bryggeriet inte står helt klart har man redan garderat sig för framtida expansion genom att gjuta extra tankutrymme på baksidan av brygghuset. Efter en kortare frukost är det dags att brygga den första vinnarölen, en härlig mörk IPA med habanero. Rohan Brewery Black Magic Woman var en av alla domarnas favorit för sin välbalanserade hetta men tydliga kraft även från humlen och rostade malten. Vi undrade lite nyfiket vad som ger balansen och komplexiteten i hettan och habanerosmaken och en halvan bakom ölet, Roger Svensson ger oss svaret när så habaneron senare ska i – mixen av färsk och rostad habanero, det ger en fruktighet och bredd i stinget jag verkligen gillar.

Mattias låter bryggarparen själva gå loss på bryggverket, likadant som det som en gång för första gången monterades ihop av Sam Calagione på Dogfish Head men ger då och då små råd och förslag på förbättringar på recepten eller hur man kan tänka. Exempelvis tar han upp hur humleration påverkar slutresultatet när man skalar upp ett recept och föreslår att man håller tillbaka lite på humlen i Black Magic Woman för att ölet inte ska bli på tok för beskt. Det hela flyter på otroligt bra och innan ölet åker ner i jästankarna så smuttar alla med rätt belåtna miner på vad som kommer att bli en riktigt trevlig kick till öl om några veckor.

Tanken är att bägge ölen ska serveras på de båda BrewDog Bar-krogarna efter att Göteborgskrogen har slagit upp portarna och förhoppningsvis att man kan ha fler liknande tävlingar framöver för att lyfta fram alla grymma hembryggar ute i landet. Inte bara ger det hembryggarna en chans att få brygga sin öl i komersiell skala utan de får också på ett helt annat sätt lära sig mer om själva bryggprocessen och alla de steg och faktorer man som komersiell bryggare behöver ta i beaktning.

För det är lite av en klyscha men ändå så sant – bryggning handlar nästan mest om rengörning och väntan. Det jag och M2 trodde skulle ta en 5-6 timmar tog en heldag och efter åtskilliga koppar kaffe och djupa samtal i solen om allt från fisöl (TBA) till varpor så känns planerna på att ta steget till att bli bryggare rätt avlägset. Jag imponeras enormt över de som har drivet och passionen att följa sin dröm och som spenderar nästan hela sin vakna tid vid bryggverket. Mattias brygger idag en 2-3 testbatcher om dagen och sätter nog huvudet på spiken när jag och M2 tar upp tristessfrågan – blir man inte trött på all rengöring och väntan. Nu förstår jag bättre hur passionen och tänket på ölbryggning så är varje litet steg, varje sifferkoll och varje humlegiva och val av jästsort är en bit av det man älskar att göra. På samma sätt som du målar en tavla så är det skapandeprocessen, tänkandet och slutresultatet du kommer att ta med dig – kanske mindre av att stå och borsta bort humlerester.

Dagens andra öl, Wollmar Rocks Headhunter Blonde var  ett öl jag först var småskeptisk till när det dök upp på mitt domarbord, men efter varje utslagsrunda så stod den kvar där. Så ren, så enkel men så otroligt välgjord och trevlig – en öl som på många sätt behövs och en öl som snabbt blev en av mina lågoddsare för finalbordet. Många av dagens moderna belgoöl letar sig ibland för långt bort från vad de från början var, men här har vi ett öl som med mild men existerande humleprofil, vissa estrar och sköna inslag från jästen känns modern och frisk men ändå väldigt ursprungstypisk. Niklas Arugård berättar att han och hans flickvän bara har bryggt öl i ett par månader och inte mycket mer än 5-6 stycken olika öl men att det snabbt lett till något han spenderat oerhörd tid på, läsandes böcker om ölbryggning och annat inspirerande. Inte helt otippat var det Omnipollo Brygg Öl som satte det frö som nu några månader lett till att de står med oss andra och får brygga sin första komersiella öl. Även under bryggningen av Headhunter låter Mattias bryggarna hållas och det är först vid tillsättningen av jästen som hans leende skiner upp lite extra och han frågar om de är intresserade av att prova på en annan jästsort. Istället för torrjäst har Mattias lite undangömd jästslurry han gärna delar med sig av, vilket också blir valet för ölet.

Även det andra ölet prickar sina värden på pricken och det ska bli kul att se hur de båda ölen tas emot då de på många sätt är varandras motpoler – en ren, ljus och fräch belgisk blonde och så en het, mörk och rivig mörk IPA. Ying och Yang, Alpha och Omega eller bara Headhunter och Black Magic Woman. Om någon vecka får vi se hur det faller ut och vad öldrickarna i Stockholm och Göteborg tycker om ölet.

Hembryggarparet Joakim (även bakom ölbloggen Good Morning Beer Lovers) och Sofia har sedan något år tagit steget från ölnördar/ölfantaster till att börja brygga själva. Jag och M2 har över något år fått äran att prova på allt från hembryggda dumleöl till cider och nu senast en modern twist på den annars rätt ovanliga Gotlandsdrickan. Ölstilen som på RateBeer går under samma gruppkategori som finska Sahti och estniska Koduõlun dyker upp någon gång då och då i bryggarvärlden och främst är det amerikanska Jester King jag tänker på då de i fjol provade sig på en Gotlandsdricku. Därför är det väldigt roligt att svenska hembryggare vågar och vill prova på ett stycke svensk tradition och historia. I Seatown Brewing’s fall har ölet fått en modernare twist med lite modern humle och istället för bakjäst har man använt en saisonjäst. Ölet är på 6,7% alkoholstyrka och har rökt råg för att ge den traditionella rökigheten, humlen kommer i form av Magnum och Cascade.

Seatown Brewing Modern Gotlandsdricka

Utseende: Aningen disig och matt kopparfärgad vätska med litet fizzigt skum som sitter kvar längre än förväntat kring glasväggarna.
Doft: Fina aromer av charkuterier paras med aningen fruktighet med dov persika, melon och sötma. Rökigheten lägger sig perfekt med fruktigheten som i mer traditionella och mer hårt rökta öl tenderar att ge för mycket sälta och kärv rökighet. Här markeras den samtidigt som den inte låter humlens fruktiga toner ta över för mycket.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Mjuk i munnen med snälla små kosyrebubblor. Även i smaken är flörtande mellan rökighet och fruktighet spännande även om den mjuka munkänslan och sötman ger viss fördel åt fruktigheten – på gott och ont. Kanske att smakerna i slutet gifter sig lite väl vilket gör att du får en sötfruktig rökighet mer än växelspelet och mot slutet är den som en lite rökigare pale ale, aningen riv där hade vägt

Betyg? – Bra+(/Bättre-). Jag vill egentligen bara ge ett högre betyg för ölets elegans och fina balans i smakerna. Du märker inte de 6.7%’en, alls utan hade detta serverats på fat en sommarkväll hade jag gladligen bälgat i mig flertalet krus. Saisonjästen är ett trevligt inslag och livar upp ölet och ger det en mumsigare, mysigare och mildare touch som jag tror är vad som gör det positiva i helheten. Well done!

Vinnarbidraget, 2’a från höger

Då var stunden kommen – en vinnare i Omnipollos hembryggningstävling skulle utses. De sex stycken finalisterna sändes till England för att möta Sirens domarteam. Vi låter Henok Fentie själv berätta!

Otroligt vilken uppslutning. Många bra öl på så kort tid och vilken sprängkraft i den svenska bryggarscenen.

WOW! Idén om en tävling för hembryggare som kom under tiden vi skrev vår bok har nu gått in i fas 2. Efter att 6 noggrant utvalda finalister skickats till England har vi nu enats om en vinnare.

Bryggare: Rick Gordon Lindqvist

Reflektioner. Både den svenska och den engelska juryn ansåg att kvalitén på brygderna som skickades in var väldigt hög. Det har varit en lång process och ett svårt val men vinnaren är värdig. Ricks bidrag var ett välhumlat veteöl – Amarillo, Citra & Chinook. Personligen kan jag erkänna att jag är svag för kombinationen gammalt och nytt men det var framförallt renheten i denna ale som avgjorde det för min del. Intressant och väldigt gott på samma gång.

Vad händer nu?

Rick kontaktades idag och hans första ord var ”jag är lite av en turgubbe” (vi håller dock inte med och anser att hårt arbete och skicklighet tog Rick hit=). I eftermiddag bokar vi biljetter till England och påbörjar arbetet med att skriva recept. Vad det blir för stil på ölet återstår att se och det ska bli väldigt spännande att sätta igång.

Bryggning sker redan på tisdag i nästa vecka och det kommer att bli hårt jobb för alla inblandade, men vi ska även göra vårt yttersta för att skämma bort Rick. Det är han värd.

Skål och heja Sverige! Galet bra bryggare här på hemmaplan!

Som om det var allt som sker på Omnipollo HQ just nu. Ni som följer dem på Facebook lär inte ha missat att de idag började ta emot intresseanmälningar på sitt nya ölglas, “Beer Cup”. Henok beskriver det som ett galet projekt som bottnar i att han och Karl under hela året har druckit öl med en av landets främsta glasblåsare och en genialisk möbelsnickare, Kristoffer Sundin och Simon Klenell. Upplagan är relativt liten i och med att varje glas är handgjort, men är du intresserad av att få fatt på ett av de limiterade glasen kan du skicka din intresseanmälat till dem genom den här vägen.