Så hände det till slut. Efter en riktigt bra streak med nästintill bara goda öl så kom så ett bottennapp. Extra nedstämmande blir det då ölet kommer från ett bryggeri jag annars gillar och tycker gör generellt bra saker – Shorts Brewing Company. Deras Bellaire Brown är en brown ale, sparsamt humlad med Cascadehumle men annars med fullt fokus på maltsorterna (pale ale, rostade, choklad och munichermalt). Bara att knyta nävarna och hoppas att det lilla Michiganbryggeriet överraskar positivt nästa gång.
Jag ska inte ösa ur mig mer om detta med bryggerier som nästan alltid levererar topprodukter (Southern Tier, Founders etc) då detta sker då och då, istället slänger vi ut recensionen och tar sats mot en ny spännande ölvecka.
Shorts Bellaire Brown
Utseende: Vätskan ‘ser’ lätt ut med sin något rödskimrande färg och tunna porösa skum som snabbt förpassas till skumhimlen. Doft: Doften har en nästan vinös syra och blötlagd malt där man först efter att ha gett glaset en rejäl snurr anar mörk malt och gräsig humle – i något som nästan doftar “svenskt”. Med svenskt menar jag här lite fegt och småtrist balanserat, lagom helt enkelt. Doften har också tyvärr lite sura inslag av utspädd choklad och ruttna bär. Trist. Smak: Lättare till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Rätt bubblig i munnen men tyvärr för det också med sig en syra som inte borde vara där. Om man skulle lagra en mörk lager på ekfat och sedan dra i en endaste näve sura körsbär och lite bortglömda milko-choklad – då skulle det kanske smaka såhär. Det är inte dåligt och gillar du en mörk engelsk bitter är det här lite åt ett liknande håll – men jag förväntade mig mer.
Betyg? – OK. Lägsta ölbetyget på väldigt länge, men här var det tyvärr inte mycket som stämde, inget som vägde upp betyget, överraskade eller stod ut. Den var på tok för sur och gav intryck av infekterat. Riktigt synd men tur då att de över lag annars gör väldigt bra öl.
Green Flash är nog ett bryggeri många öldrickande svenskar känner till då deras West Coast IPA är något av en favorit hos flera humleälskare. Även deras Hop Head Red och DIPA är öl som varit på sejour här i landet med generellt rätt bra mottagande. Men vad många inte vet är att bryggeriet som verkligen andas amerikansk västkust och Kalifornien har en riktigt bra serie öl influerade av Belgien och belgiska öltyper. Ser man också till vad bryggeriet gör för öl så är det 50/50 amerikansk IPA och belgiska öl.
Dagens öl – Rayon Vert – som jag fann nere i Köpenhamn under Copenhagen Beer Celebration är en traditionell och lagom humlade pale ale som man bryggt i en mer belgisk stil och där man även tillsatt Brettanomyces. Det senare adderar “funken” som det så ofta brukar kallas och bidrager med en porösare kropp och ger den ett lite kryddigare torrt slut.
Green Flash Rayon Vert Belgian Style Pale Ale
Utseende: En klar något mörkare orangegyllene vätska med fint poröst vitt skum som kladdar rejält längsmed glasväggarna. Doft: Jag väntar mig en bukett av aromer av belgisk pale ale-stuk med fint balanserad amerikansk humlighet – och vad får jag? Jo en fräsch arom, lagom “brettad” med unken citrus, källarvatten och blöt ljus träpåle – friskt och trots att det låter tvärtom – gott. Lagom kryddig finish och med antydan på att det kommer vara läskande att dricka. Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Direkt när vätskan slår an i munnen kommer Brettanomyceskarkatären och biter sig fast. Citrus och lite apelsin med mycket krydda och en torr finish som inte lämna för mycket spår av bretten – vilket är en fördel. För det här är en läskande och välsmakande belgisk pale ale med Brettanomyces och då ska inte det senare ta över, vilket det heller inte gör.
Betyg? – Bra+. Frisk belgisk pale ale i välbalanserat brettad stil. En förvånansvärt stiltypisk öl (för att vara brettad) och jag tycker man visar respekt mot den belgiska traditionen genom att inte humla sönder den (humlen märks knappt) samtidigt som den ändå känns amerikansk på något vis. Troligen är det något “för svår” för många öldrickare som just börjat upptäcka dessa brettade öl (för att dricka som “en vanlig pale ale” – men samtidigt är den nog en bra introduktionsöl till vad Brettanomyces gör med öl.
Shipyard Brewing Company, beläget i mina temporära “gamla hemtrakter” i Portland, Maine, är inte direkt känt för att släppa ifrån sig toppenöl. Tvärtom har kvaliteten varierat rätt friskt, vilket är lite synd. Senaste bidraget från bryggeriet som nu har landat på den svenska marknaden är deras äppelöl Applehead. Efter att ha släppt öl med pumpa och blåbär så är det ju svårt för någon som gillar lite udda amerikanska öl att låta bli denna kryddöl som nu finns på Systembolaget. Säga vad man vill om hur vissa av deras öl har varit, men runt 20 kronor för denna skruvkorksbeklädda flaska får nog ses som okey såhär i stundande sommartider då man vill ha en iskall och läskande öl.
Basen är en lättare veteöl som har integrerats med kanel och äpple för att få så genuin smak som möjligt. Just basölet är otroligt viktigt för lite mer experimentella öl och det är ofta en spännande idé har fallit i sank på grund utav en på tok för blaskig och opersonlig grundöl.
Shipyard Applehead
Utseende: Klart, nästan utspätt utseende på den kopparfärgade vätskan med poröst smutsvitt skum Doft: En lite underligt kryddad äppel- och pumpapajsdoft. Doftar som en pumpaöl fast med mer äppelpaj än muskot och tyvärr känns inte grundölet så välgjort för diverse blaskiga biaromer kommer igen lite för ofta. Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Små bubblor och en rätt tung men ändå vattnig kropp. Smaken har samma tanke av att blanda äppel- och pumpapaj och jag är lite tudelad om jag tycker det är blaskigt eller lättdrucket. Smaken dör bort rätt fort så tyvärr drar det mer åt att jag tycker det är lite blaskigt – om än med potential.
Betyg? – Bra-. Potentialen finns är, likaså smakerna men vad jag önskar få bort är blaskigheten och lite av bismakerna från grundölet. Jämför man med exempelvis Smashed Pumpkins så har den en lite kraftigare ale som grund och jag tror att även Applehead hade vunnit av det. Samtidigt vill jag lyfta fram den som en lättdrucken och läskande sommaröl. Väl nedkyld och kanske med en äppelskiva i så kan den nog göra sig rätta – synd bara att man inte ska kunna dricka den rakt upp och ned.
Not only will we be seeing the first ever appearance of the infamous (or-in-famous, you decide) Mikkeller band performing at CBS, with the weird and wonderful guy from Mikkeller, Thomas Schön, but also loads of beers and magnificent food!
Many of the beers are basically exclusive in one way or another to CBC and I think I speak for everyone that managed to get tickets that we are really looking forward to these two days of beer heaven! Adding to that, a lucky few will also attend to the Sour & Bitter event on Thursday, where we will enjoy even more beer and food. I will spare you all the details as I am guessing you have followed the information briefly what an amazing event this is, and focus on guiding you towards success in getting the most out of this awesome event.
Getting there:
Copenhagen Beer Celebration will take place in in Copenhagen, where the mysterious character Skumberg bought his ‘wienerbröö me schokelääää’ and tried to smuggle into Sweden with various success.
In more details, CBC will be held at the running club Sparta’s historic facilities near Fælledparken in Østerbro, Copenhagen. You will probably not be going there by car so I will skip the directions, instead go there by the City of Copenhagens fine network of transportation. The easiest way to plan your trip at www.rejseplanen.dk – aim for this address: Gunnar Nu Hansens Plads 7, 2100 København (Østerbro Stadion). The easiest way to get to the venue is by the S-train to Østerport Station, catch the bus 1A bound for Hellerup just outside the station and get off at “Gustafs Adolfs Gade” or phonetically: [Guustaeuu Eedolf gaee]
and go in the bus’s direction, head left after the stadium and follow the lovely smell of malts, hops, insane ingredients and equally insane brewers for about 100 meters.
Available Beers
For your convenience, we have compiled and designed a printer friendly beer list [that is the list of all the beers at the festival] that is updated as per all the information we have been able to find as of today – in total 182 different beers which is a number that of course is very uncertain as all the brewers probably have a few aces up their sleeves. The sniper eyed reader can spot that we have no idea what Kernel Brewery will bring, and that the Mikkeller list of beer is still pretty thin. Let’s just see what happens!
In this list you will be able to mark your own comment of the beer and/or tick them of (Or to “Blafa” them). Due to the magnitude, quantity and the quality of what brews that will be offered – MankerBeer had to limit our recommendations to 10 beers each that you shall not miss. Anyone that gets a hold of all of our recommended brews, let us know and we will provide free hugs.
Buying the beers & stuff
Lesson 1: Bring cash! You will be able to buy tokens for the beer at Mikkeller Bar at Victoriagade all this week, but of course also on the actual venue. Tokens will give you 10 cl of beer and costs 15 DKK each, 7 for 100 DKK and 15 for 200 DKK. So if you wanna try all the 182 beers on the list, you need to dig into the piggy bank and get yourself about 2426 DKK, or 3033 SEK. Or actually only 114 Kuwaitian dollars, (sounds very cheap, right?). The prices of the samples will be a fixed number of tokens (ranging from from token or more per sample), depending on how rare and expensive the beer is to make. So without knowing the exact token prices the above sum will most likely increase.
Though you will not be able to purchase bottles of beer to bring with you, some of the stands will have some really neat and cool brewery stuff up for purchase, cash only or hugs or whatever they are in the mood for. You can also buy beers from places such as Barley Wine, Kioskh, Ölbutikken and Fish ‘n’ Beer all weekend.
Some of the beers will only be available on Friday and some only on Saturday, are you as smart and handsome as us at MankerBeer and have got yourself tickets for both days?
The after parties
A whole bunch of international, awesome brewers at the same place, which happens to be in the Mexico of the Nordics – what do you think will happen? For obvious reasons, the venues and themes are kept secret and will only be revealed on a need-to-know basis but rest assure that you will meet us on, what we expect, one of the more awesome’y of them all. Bishops Arms Copenhagen has also announced that they will be open for party, as will most likely Mikkeller Bar, Fermentorenand all the other great beer bars.
Learn Danish!
In order to make your way around the lovely streets of Copenhagen and on the actual festival, we have put together some useful sentences that will assist you in your quest for hopiness:
Drive me to Mikkeller bar at Viktoriagade! = Kør mig til Mikkeller bar i Viktoriagade!
This is probably the best beer I had today = Dette er nok den bedste øl jeg havde i dag
Do you have any idea who that guy is?? He’s head brewer of xxx… = Har du nogen idé om, hvem den fyr er? Han er brygmester af xxx …
Im sorry/Excuse me = Undskyld
Well do you think I’m cute when I’m sober then? = Jamen tror du jeg er sød, når jeg er ædru så?
You ate a bar of soap?! = Du spiste en bar af sæbe?!
Well, I thought it was cheese = Nå, jeg troede det var ost
Drive me to hotel xxx, please – no more beer for me today = Kør mig til hotellet xxx, kan du – ikke mere øl til mig i dag
Hello, a large pizza with everything on it, three burgers, 3 sausages, extra french fries and a few litres jolly cola = Hej, en stor pizza med alt på det, tre burgere, 3 pølser, ekstra pommes frites og et par liter Jolly Cola
Aldrig förr har jag varit på en så genomtrevlig ölmiddag som handlat om öl, mat, allt och ingentin samt lite extra däremellan som på ölmiddagen med Nøgne øs Kjetil Jikiun på Ölrepubliken. Bara en sån sak som att den före detta yrkespiloten (han slutade flyga så sent som häromåret) gärna öppnade upp för rätt långa diskussioner om allt från Systembolagets vara eller icke-vara till småbryggeriers utveckling och den rätta terme för att beskriva ett “craft brewery” får man säga är allt annat än vanligt. Vi kommer gå igenom middagen i två steg där den första delen handlar om vad vi diskuterade under kvällen och från mina samtal med Kjetil medan den andra delen handlar mer om middagen och ölet.
För bara något år sedan exporterade bryggeriet 70% av sin produktion men behåller nu mer än 75% inom landet (varav 600 liter av produktionen är Saké, de är nämligen Europas enda framställare av Saké) och sedan 2005 återfinns dem i Sverige genom Brill & Co. Men det är inte det som är mest imponerande med bryggeriets som döpts efter Henrik Ibsens poetiska beskrivning av den kala ön utanför Norges sydkust. Utan vad som är uppriktigt glädjande är bryggeriets filosofi – “vi gör vad vi vill” och deras synsätt om att alla på bryggeriet också ska vara bryggeriet.
Istället för en konisk företagshierarki där en person bestämmer bryggeriets inriktning så har de en motsatt struktur där alla är med och bestämmer, kommer med idéer och utvecklar bryggeriet. Detta syns i det 40-sidiga dokument som beskriver vilka de är och vad bryggeriet önska stå för och göra. Där omnämns bland annat att 10% av vad som bryggs ska vara innovativa brygder, specialöl eller kollaborationer. Utöver det värnar man om kvalitet, mångfald, integritet och drickabilitet av ölet – samtliga 4 är punkter som i mitt tycke är vad som ger Nøgne ø sin rena och tydliga karaktär. Det är öppet, det är välkomnande och det påpekas att vem som helst ska kunna komma egentligen närsomhelst och besöka dem.
Det är intressant att redan innan middagen börjar så har flera av de närvarande, undertecknad inkluderad, redan påpekat hur klara smaker deras öl brukar ha och hur fint det lär passa till maten. Lite generat och delvis oförstående tycker Kjetil att det är en intressant iaktagelse. När man senare hör honom berätta hur viktigt han tycker det är med typriktighet (experimentlusta är viktigt för sig) och hur välgjord öl exempelvis inte behöver ha mer humle för att ge samma karaktär som ett bra recept kan ge ölet så börjar bitarna falla på plats. Under middagen märker vi alla allteftersom rätterna avverkas att ölen verkligen passar in klockrent och att denna “renhet” trots allt existerar och är genomgående i samtliga provade öl. Denna integritet hos deras öl är troligen ett recept på framgång vilket vi återknyter till senare under kvällen då vi diskuterar utvecklingen av bryggerier runtom i Norden.
I Sverige har vi sett en boom kring antalet nyöppnade bryggerier och det är ett ämne som diskuteras rätt flitigt under kvällen – hur ska man lyckas som nytt litet bryggeri? Vi jämför Sverige och Norge, och “lilla” Norge som för vår kännedom har haft en handfull bryggerier av rang har nu börjat se fler och fler små långsamt växande spännande bryggerier som Kjetil talar gott om. I Norge har ölintresset sakteligen ökat och därför har småbryggerierna tvingats växa något långsammare medan vi i Sverige ser nya bryggerier som går all in men som sedan tvingas lägga ned eller som aldrig riktigt etablerar sig. Vidare är det lätt att man fastnar i en fålla och brygger “öl som sälje just nu” och försöker göra öl som saknar karaktär och snabbt blir utdaterade. Åter är vi då tillbaka till det fokus och den respekten för råvarorna och ens arbete som Kjetil har talat så varmt om.
Kjetil berättar vidare passionerat om råvarorna de använder och om Maris Ottermalt, deras guld, och hur den ger dem exakt den karaktär på ölet de önskar. Med samma passion berättar Kjetil öppet om hur man siktar på att #1000 (Batch 1000) kanske blir något åt en brittisk barley wine eller en Belgisk quadrupel. Jag frågar lite angående samarbetsbrygder och hur han ser på det varpå han glatt förklarar att detta är något dem alla gillar att göra – antingen som one off’s eller som återkommande brygder. Exempelvis blev Special Holiday Ale, en enbärskryddad julöl man bryggde med Stone och Jolly Pumpkin så populär ,och både efterfrågan och deras eget omdöme över ölet var så bra så att man sedan dess har fortsatt att brygga ölet. Tyvärr gick inte samarbetsbrygden med Dugges, den lite speciella Sahtin samma öde till mötes. Bryggeriet har bryggt öl med bryggerier från nästan alla kontinenter och då vi mötte Mikkel (Mikkeller) i höstas så pratade han varmt om Nøgne ø och att han gladligen brygger sina mörka öl hos dem.
I samband med att vi pratar om Mikkel och Kjetils relation och uttalandet från Mikkel så glider vi in på ämnet gypsy/flying/ghost brewers och här dök en intressant och troligen rätt sund åsikt fram. I takt med att fler och fler bryggare brygger öl hos andra bryggerier och hos dem når en viss kvalitet på sin öl så ökar också produktionen hos dessa. För Nøgne øs del har det inneburit att man snart producerar så mycket egen öl att Mikkel inte kommer kunna brygga lika mycket där. Detta är ingenting som bara gäller för Nøgne ø utan är något som fler och fler av dessa bryggerilösa bryggare riskerar att råka ut för – varpå deras framtid är något osäker. Åtminstone om de önskar vara kvar hos ett visst bryggeri för att garantera en viss kvalitet.
Kvällen har nu blivit rätt sen och medan vi traskar hemåt frågar jag Kjetil lite om de hembryggarkit man säljer på hemsidan. Även fast de är rätt små och hittils inte har marknadsförts så kraftigt så planerar man att utöka antalet humlesorter, öltyper m.m. Förhoppningsvis kan dessa minikit göra att fler provar på att brygga egen öl – om än i väldigt liten skala. Vi har nu kommit bort till hotellet och vi tackar Kjetil för en oerhört intressant, lärorik och inspirerande middag – en middag vi kommer få läsa mer om inom kort.
Såhär inför ett veckoslut på två ölfestivaler i Köpenhamn så är det väl inte mer än rätt att lyfta fram ett bryggeri lite extra – Struise, eller De Struise Brouwers (strutsbryggarna). Ansett som ett av världens förnämsta bryggerier och med flera av sina öl på olika topplistor är vi i Sverige också lyckligt lottade med att ha åtminstone ett par av deras öl på diverse krogar runtom i landet. Främst är det nedan öl eller “vanliga” Pannepot’en vi brukar finna på exempelvis Monks olika krogar i stan men då och då dyker det upp något nytt här och där.
Nedan provning, där vi jämför två av bryggeriets bättre öl från olika årgångar, jämför en öl som grundarna Urbain Coutteau och Philippe Driessens tagit fram som en tribute till Jeppe och Michael från Ølbutikken. Pannepot Grand Reserva skiljer sig från “den vanliga” Pannepot Reserva genom att den har legat i 24 månader på ekfat varav de sista tio månaderna på calvadosfat. Allt i allt så finns det runt en 4-5 olika versioner av Pannepot – en öl som är uppkallad efter de speciella fiskebåtarna från staden De Panne och som ska försöka likna den mörka ale fiskemännen drack.
Samtliga Pannepots är öl som verkligen tål att lagras och som med fördel ska lagras rätt länge och de två PGR’s vi nu provar är från 2006 och 2008 och borde därför kunna ge en bra hint om hur de lagrats. Jag tycker verkligen att ni ska fråga efter dessa eller andra öl från Struise på era mer välsorterade ölkrogar – för de är verkligen bra öl! Nedan, bland länkarna till äldre recensioner etc om Struise finner ni också en gammal recension på första batchen av detta öl från 2005.
Pannepot Grand Reserva 2008
Utseende: Mörkbrun vätska med fint krämbrunt skum. Det ser kladdigt, sött och lockande ut. Doft: En fin arom med karamell och en kompott av äpple och päron med lite sälta mot slutet. Elegant doft med vissa utvecklade toner av frukt och sötma där en djupare komplexitet börjar märkas av. Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Komplexiteten från lagringen anas genom en mer mogen smak med lakrits och karamell som sätts mot syrligt äpple. Kanske kan peak’a lite senare men det har redan nu börjat ske saker med smakerna. Sötman och kolasmaken går in väl mot de “ljusare” smakerna och tillsammans med osttallriken blir det en smakrik och bra kombination.
Betyg? – Bättre. Det här är gott och har en mogen elegans med mörk sötma från karamell och en lakritssälta som smyger in. Fruktigheten har börjat utvecklas och kan bara bli bättre. Som med många belgiska lagringsbara öl och överlag öl som lagras så når de vissa toppar innan de fortsätter utvecklas och 2008’an känns som den är på en sådan. Mycket har hänt men mycket är på gång märker man och efter att ni har läst nedan recension så är vi lite i valet och kvalet om vilken som var bäst.
Pannepot Grand Reserva 2006
Utseende: Mörk ekbrun vätska och ett smutsigt skum som snabbt försvinner. Doft: Jämfört med 2008’an har den mer komplex karamellarom. Tyvärr känns det också som om den har börjat oxidera något och mycket av den doftvariation som fanns är något diffus, synd då det här är en öl som kan lagras väl. Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Stor och fin variation med karamellsötma, oxiderade toner och gröna äpplen. Eftersötman är sitter som den skall och en viss bitterhet börjar anas. Bitvis har den också en mer vinös känsla och en sockrig sötma där frukten kommer igenom, vilket inte alltid är lika finstämd – om än gott. Sötman och den mörka fruktigheten är annars vad som brukar stå ut i ölet, så även nu även fast den börjat ge vika något för mycket.
Betyg? – Bättre-. Tyvärr tycker jag inte att den har vunnit på de två extra åren, vilket kan bero på flera faktorer än ölet i sig. Tycker till exempel att 2005’an var riktigt utvecklad och fin då jag drack den härom året. Vissa smaker som karamell och lakritssältan har mognat mer tillsammans med smaken av äpplen medan lite av kraften i smaken har försvunnit och en viss bitterhet lyser in. Nu är den dock mer elegant och passar utmärkt till lite bra ostar.
Så i denna duell vinner nog 2008’an på poäng snarare än knockout och vi föredrog nästan alla den variation av aromer och smaker den hade mer än 2006’an som var mer utav en “utvecklad helhet”. Det är inte fy skam det heller, så prova ölen som sagt och avgör själva.
Utseende: Vätskan ‘ser’ lätt ut med sin något rödskimrande färg och tunna porösa skum som snabbt förpassas till skumhimlen.
