Great American Beer Festival (GABF) som startades av Brewers Association (BA) 1987 är världens största ölfestival. Vad innebär det att vara världens största ölfestival?
Innan vi går in på det vill jag snabbt nämna att själva festivalen delas upp i fyra sessions – torsdag, fredag och lördag x2 (det första vigt åt BA’s medlemmar) där det i priset på 75$ (cirka 500-lappen) ger dig inträde och gratis smakprover på runt 5 cl per öl. Biljetterna, som i år tog slut på nolltid köps via festivalens hemsida eller deras biljettpartner Ticketmaster. Utöver biljetterna är det främst hotell man bör hålla koll på, då 50% av biljetterna säljs till folk utanför Denver så r det högt tryck på boenden som brukar sälja slut. Vi hittade dock ett centralt och oerhört prisvärt motell för knappt 450 kr natten – ett kap.
Bra, då kan vi kan börja med lite statistik som förhoppningsvis hjälper oss att förstå vad själva mässan är.
De bryggerier som ställer ut på GABF är “small and independent” vilket definieras enligt följande:
• Small: Annual production of beer less than 6 million barrels
• Independent: Less than 25% of the craft brewery is owned or controlled (or equivalent economic interest) by an alcoholic beverage industry member who is not themselves a craft brewer
• 98% of today’s U.S. breweries are small and independent
Totalt för GABF innebär det att 732 bryggerier deltog 2013 med totalt 4,809 olika öl. Hela 49 stater fanns representerade och i tävlingen, som har 84 olika huvudklasser så är det inte mindre än 201 domare som utser vilka öl som belönas med de åtråvärda medaljerna. Antalet tävlande öl ökade med 12% från förra året, en noterbar siffra vilket också innebär att man accepterade 5% fler tävlande öl än vad man först hade planerat.
En intressant tanke, som kan vara värd att minnas inför nästa del då jag jämför GABF med Stockholm Beer är att när festivalen arrangerades första året så hade man 4 olika tävlingskategorier – mörk och ljus ale samt mörk och ljus lager. Anledningen berättade BA’s grundare, president och stora ansikte utåt Charlie Papazian är att det inte fanns något annat. På slutet av 80-talet var definitionen av “craft beer” snarare vatten med smak, kolsyra och alkohol mer än allt vad en öl kan vara idag. För varje år så har antalet medlemmar ökat i samma takt som antalet tävlande öl och kategorier. En ökning vi inte sett slutet på.
Ska man ta och beskriva GABF så är det ett organiserat kaos. Redan timmar innan första passet skulle starta på torsdagen var det enorma köer utanför Denver Convention Center, folk gav ifrån sig spontana utrop och verkade trivas i solskenet. Vi själva, som på torsdagen hade “vanlig” biljett och inte gick på vårt pressack. tog det hela med ro och satte oss för att ladda batterierna med vatten, lite Bubba Gump och en skäggtrimmning med den skäggtrimmer som lustigt nog ingick i den goodie bag alla bryggare fick. Cirka 45 minuter innan dörrarna öppnades traskade vi bort till kön som nu nästan hade gått halvvägs runt den enorma byggnaden för att ställa oss i kö. Det hela vart strålande skött med voluntärer som med skyltar visade vart vi skulle och vart kön slutade. Från det att dörrarna öppnades till det att vi kom in tog det endast fem (!) minuter innan vi var inne och fick ut vårt lilla provningsglas i plast. Jag har aldrig varit med om ett så ordnat sätt att släppa in så mycket folk.
Inne i den otroligt luftiga lokalen var det svårt att se vart man ville. Alla bryggerier, förutom vissa sponsorer som fått hörnborden där de tillåts breda ut sig med mer karaktäristiska montrar, hade sitt bord där man fick ha de öl man ville. På så sätt slipper man att vissa bryggerier som har med sig en öl får platsen som 4-5 bryggerier annars skulle kunna få plats på. Tack vare en helt underbart lättanvänd och bra officiell app som listade alla bryggerier, var de fanns, vilka öl de hade med sig och möjligheten att ge dem betyg och kommentarer så var det riktigt smidigt att navigera sig runt i lokalen.
Visst, en torsdag och mitt på dagen – folk lär inte supa på lika mycket då som på kvällen på fredagen eller lördagen men trots det enorma antalet personer i lokalen så var det fräscht, lätt att gå runt och förutom hos ett fåtal bryggerier lätt att komma fram. Hos bryggerier som Lost Abbey, Funky Buddha, Dogfish Head och Russian River var det inte helt otippat lite längre köer – köer som sällan tog mer än någon minut att ta sig igenom. Den längsta kön vart på lördagen då Funky Buddha skulle koppla på , det tog oss 3 omgångar i kön innan de slutligen kopplade på ölet Passionfruit Berliner Weisse – vilket var värt det. En av GABF’s få fullpoängare, ni som vill prova måste ta er till Copenhagen Beer Celebration dit Ryan Sentz och hans öl kommer!
Var man sugen på mat fanns det ett fåtal korvstånd och liknande men då besökarna var rätt lugna och berusningsgraden inte blev ohållbar genom begränsade provsmaker så blev det inte som på så många andra mässor då folk börjar fyllekäka efter någon timme. Att man också hade ett samarbete med landets ostförening som bjöd på riktigt bra ostar gjorde ingen ont, ett väldigt bra och kul initiativ. Hantverk kommer i olika former och på GABF samsas alla under samma tak.
En sak många har kritiserat med GABF och så även vi är bryggarna. Brooklyn Brewery’s Garrett Oliver har öppet gått ut med en uppmaning till bryggarna att själva stå och hälla upp ölen istället för att som nästan alla låta voluntärer stå för den biten. Självfallet var Garrett också den första bryggaren vi mötte när han glatt hällde upp sina öl. Trenden som vi såg det var väl att stora och de minsta bryggerierna själva hällde upp ölen, både Ken och Steve Grossman var vid Sierra Nevadas monter, Ryan var på Funky Buddha, Adam Avery hällde upp öl hos Avery och även hos Heretic, Almanac och Cigar City var det huvudpersonerna själva som spenderade bra med tid med sina besökare och fans. Var man flitig på stan så sprang man ständigt in i olika bryggare, kända liksom okända och för vår del var nog den största händelsen när vi satt med S:t Eriks Jessica Heidrich på den välkända ölkrogen Falling Rock och insåg att våra tre största bryggaridoler – Garrett Oliver, Vinnie Cilurzo (Russian River) och Tomme Arthur (Pizza Port/Lost Abbey) satt vid bordet bredvid. Såhär i efterhand är jag glad att vi tog en öl och snackade med dem, varför får ni höra i en senare del.
Åter till mässan då. Hur lägger man upp sina dagar inför en såhär stor uppgift? Vilka bryggerier eller öl ska man besöka? Vad får man inte missa? Vad kan man se förbi utan att ångra sig? Inför GABF så ställde vi just den frågan till de cirka 20+ bryggare vi intervjuade och alla var eniga – sätt en plan, och håll den. Lättare sagt än gjort, men tack vare den fina appen och de luftiga lokalerna så valde jag och M2 att första bocka av de mest exklusiva ölen som snabbt skulle ta slut (Three Floyds, Funky Buddha och Cigar City hade alla tomt på öl efter ett par timmar..). Därefter lät vi nyfikenheten leda oss fram. Lokalen är uppdelad i ett par långa tvåsidiga “korridorer” med små avbrott efter varje radda bryggerier, allt uppdelat i geografiska zoner. Det hela flöt på oerhört väl och under de två dagar vi spenderade på mässan hann vi väl med cirka 100 olika öl per besök, helt okey och skönt att kunna ta allt i sitt eget tempo och spendera lika mycket tid med att insupa hur stort allt var som att njuta av god öl och gott ölsnack.
För just den biten, ölsnack är också något jag bör lyfta fram. Ser man till många andra ölfestivaler så är det ofta små grupper av folk som rör sig frammåt. På GABF är det mer fest och alla är där av samma passion. Tappar något ett glas stämmer alla runtomkring upp i ett tjut, vilket var kul första gångerna, men efter ett tag blev det lite påfrestande, för att mot kvällen åter bli kul. Jag tycker att det visar på en stark gemenskap vilket också syntes i hur lätt voluntärer, bryggare och övriga besökare hade att börja prata med oss och varandra. Folk var utklädda till höger och vänster i allt från humlekostymer till transvestiter och riddare och jag och M2 ångrade oss lite för att vi inte fullföljde någon av våra idéer om att komma i någon skum med rolig utstyrsel.
Kort och gott var själva arrangemanget ett bevis på amerikansk struktur och proffsigheten i att arrangera såna här stora events, allt flöt på perfekt. I nästa del tänkte jag gå igenom ölen, bryggerierna och lite mer om vad som var för- och nackdelarna med att ha så mycket öl och bryggerier på ett och samma ställe. Därefter tänkte jag som sagt jämföra GABF med SBWF varpå det sedan vankas lite bryggerireportage och sammanfattningar av övrig Bartime™.