Då var det äntligen dags igen. Semestrarna börjar gå mot sitt slut och Systembolaget bjuder åter in för ett nyhetssläpp, nu på torsdag den 1a augusti. Vad vi kommer att finna är tre respektive 6 stycken öl i de mer exklusiva T7 och T6-modulerna men med elva stycken i T5-modulen där nästan alla håller en oerhört hög kvalitet och borde få en stor rekommenderat-bricka efter sig. Vi ser återkommande klassiker som Sierra Nevada Southern Hemisphere, Stone Old Guardian (nu i en rökigare trälagrad version), North Coast Old Stock Ale och BrewDogs senaste Abstrakt-öl AB:13 bredvid spännande nyheter som Omnipollo Agamemnon, Sierra Nevad Hoptimum och Rodenbach Caractére Rouge.

Styrkan i det här släppet ligger i att en bra balans av ölen har funnits flera gånger förut så man behöver inte chansköpa ölen likt annars kan vara fallet – vilket både utrymmet i ölförrådet och plånboken uppskattar. De flesta nya ölen bör provas men flera av de återkommande är självklara köp för att kunna ha vertikalprovningar mellan årgångar eller för att de är väldigt bra öl. Så botanisera utifrån den typen av öldrickare du är och glöm inte att även nästa månads släpp är rätt fullmatat.

Om vi börjar kika på ölen då så har vi först de ölen som finns i T5-modulen och runt trettiotalet butiker runtom i landet. Här finner vi allt från humliga veteales till klassiska lagringsobjekt och humlebomber. Utan att överdriva finns det verkligen något för alla. Gillar du spännande och eleganta öl ska du köra på 4-packet med inspirerande öl från S:t Eriks och den fenomenala Rodenbach Caractére Rouge, stoutjunkie? I så fall satsar du på Omnipollo Agamemnon och Ugly Duck Vanilla Coffee Porter. Vill du ha humle kör du all in på Sierra Nevada Hoptimum och Southern Hemisphere, där den första ligger i ledarsitsen. Detta får sällskap med BrewDogs imponerande Jack Hammer och den maltigare Anderson Valley Hop Ottin IPA som med sin karamelligare framtoning gör sig bra till matbordet och som vardagsöl.  Kvar finns en handfull öl som alla tål att provas och som levererar, så ni ser vad jag menar – detta är ett riktigt bra släpp!

I det mer exklusiva sortimentet finner vi grymma öl som Harviestoun Ola Dubh 1991, Det Lille Bryggeri Elixir 200, Lost Abbey Deliverance – alla tre givna köp, oavsett alkoholstyrkor eller pris. Glöm inte heller BrewDog Abstrakt AB:13 som är ett tecken på att bryggeriet börjar få ordning på sina saker och Nøgne Ø Dark Horizon Fourth Edition som föll mig helt i smaken med sin pondus. Botanisera och klura på vad ni gillar så kommer ni komma hem med ett par bra kassar.

T5

Peak Organic Weiss Principal
Detta är en hybrid av en tysk hefe-weisse och en amerikansk dubbel IPA så tänk syrliga fruktkarameller, med andra ord både lite syrligt och framträdande estrar i doften med tydliga inslag av frukt, tropik och en mild kryddning. Jämfört med doften saknar smaken lite av det uppfriskande, men det blir aldrig tungt. Inte så stiltypiskt men å andra sidan är det bättre än många andra amerikanska försök på veteöl. Gillar du amerikanska veteöl eller friska vete-ales så är detta ett bra köp. (Bra+).

S:t Eriks Mathias Dahlgren 4p Svenska Smaker

1. Enbär
Doftmässigt en ren och rätt vanlig ale där aromer av enbärsbuske svallar fram ju mer du låter ölet blomma upp. Smaken är jordig med allt från smak av rot till råa liksom torkade enbär. Smakar som en svensk skog och även om vissa kanske kan ha invändningar så tycker jag att det är en oerhört stabil öl som gör sig toppen till vällagad mat. (Bra(+)).

2. Pors
En mer vågad kryddning med porsens rätt utmanande och vilda krydda som lätt kan ta över. Trots det är den smakmässigt välbalanserad med varm hetta i kryddningen. Lär fungera bra med hetare maträtter som suddar ut porsens annars lite väl potenta karaktär. (Bra(+)).

3. Fjällkvanne
En för mig ny kryddning som för tankarna åt nypressad apelsinjuice från solmogna frukter – som man sedan hällt multivitamindryck i vilket tunnat ut juicen. Drar även åt söt melon. I smaken är det också mer av multivitamin och melon, guanbana och andra ovanliga och spännande tropiska frukter. (Bra(+))

4. Havtorn
Milt utav friska havtorn där det är mer i smaken som havtornens fizziga syrlighet och nästan uttorkande karaktär dyker fram. Lite spår av gröna äpplen med frisk frukjuice och syra.  (Bra(+)).

Rodenbach Caractére Rouge
Elegant arom med helt rätt syra i förhållande till inslag från trä. Alla bären samsas i en kompott som doftar likt ett magnifikt bärvin med en lite bitter och stram lockelse. Smaken har en mullig syra som både drar runt i munnen och ger syra och stramhet men som också baddar kinderna med mjuk bärighet. Hundralappen för en storflaska är ett väldigt bra pris på en öl som är bättre än vad många kanske anar. (Bäst).

BrewDog Jack Hammer
Bryggeriets nya humlebest är i mitt tycke den mest balanserade. Doften är av karamell, grape och humlejuice men jämfört med t.ex. Hardcore IPA är den inte lika kladdig eller stänger sig. Smaken kör vidare på samma tema med ren humlekotte, gröna frukter och kryddig grape med lite kraftigare slut. Beskan kör på utan att vara blyg och för priset så är det en öl som levererar trots en femma extra mot liknande, och snällare öl. (Bättre).

Anderson Valley Hop Ottin IPA
Doftmässigt en maltigare IPA som fräsch har en skön kryddighet från ljust trä – något man ser även i Lagunitas öl som kommer hit bra mycket fräschare än vad de får cred för (särskilt om man jämför hur de är om man köper dem i Danmark). Även smaken är mer åt det maltiga hållet med citrus, lite krydda och en lagom beska. Prismässigt en bra öl att variera bland andra bra burkar i kylen hemma. (Bra(+)).

Sierra Nevada Harvest Southern Hemisphere
En öl som jag tycker blivit fräschare med varje år som går. Ljus fruktighet med en stabil maltkropp som ger ett djup i doft och smak, men utan det bitvis kladdigt maltiga. Smak av barr, grape och persika. Beskan gör sig bra som en “mellanklass”-öl där nedan öl får representera den högre nivån av beska. (Bättre)

Sierra Nevada 2013 Hoptimum Whole-Cone Imperial IPA
Från början ett “Beer Camp”-öl som man humlat sk*ten ur innan den landat på 100 IBU och fått doser av humle i varje möjligt steg i bryggprocessen. Eldiga humlekottar i en arom som hintar om att det här är en öl som fått ett boende av humelfamiljer att tryckas ner i flaskan. En viss sötma tonar ner alkoholen och de allra råaste humleexplosionerna. Både doft och smak är förvånansvärt färskt i denna humlefest. På småflarror är den mer än prisvärd! (Bättre+).

Lagunitas Undercover Investigation Shut-Down
En fräschare american strong ale med ljusare fruktighet, bra beska och med mindre kladdighet än vad jag brukar finna i liknande öl. Citrus och lite blomster i doft och smak med mörkare inslag från mörkt socker och mörk råglimpa. Bra pris. (Bättre-).

Great Divide 2013 19th Anniversary Ale
Bryggeriet gör även i år en american strong ale som har fått ligga på fat, ölet släpps i Juli i USA så med andra ord har det skeppats direkt hit till Sverige – imponerande jobb av GreatBrands. Här doftar det nötknäckdessert med mandelkross, knäck och ljusa lätteldade träfat. Mysig sötma som i smaken vandrar vidare och sprider omkring sig allt från mer nötter till aningen vanilj- och bourbonliknande piffar. se int. (Bättre).

Stone 2013 Old Guardian Oaked-smoked Barley Wine
Köttigt rökig arom med en sälta som får mig att tänka på Smoked & Oaked från Epic som kom tidigare i år. Smaken är dock mer balanserad vilket är lite motsägelsefullt då den är kraftigare. Jag vet inte om jag tycker att den annars så finfina Old Guardian behöver den här sältan och köttiga rökigheten vilket tar över lite för mycket, det är trots det rätt gott och jag hoppas att smakerna kan stillas med lite tid i källaren. Vidare finns söt vanilj, toffee, grape och svett trä i smaken – lite av allt. En öl ni bör köpa och prova för att bättre bilda er en egen uppfattning. (Bra+/Bättre-).

Omnipollo Agamemnon
Bland det bästa jag provat från Omnipollo, så hänvisar bara till vår tidigare recension. Ett givet köp! Prisvärd, smakrik och helt grym! (Bättre+).

Ugly Duck Imperial Vanilla Coffee Porter
Det mesta som släpps från Ugly Duck håller Martin Jensens (tidigare Raasted) höga klass och detta är såhär långt hans bästa öl under nya labeln. Mogna kaffebönor möter en fin touch av vanilj och en avvägd chilihetta. Bra pris för en lättdrucken och smakrik porter som går väldigt bra att dricka fler i rad av utan att tröttna. (Bättre).

T6

Harviestoun Ola Dubh 1991
En specialupplaga som ska vara snäppet sötare och elegantare än de övriga ölen som kom tidigare i år. Rökig, tjära, torv, choklad och starkt kaffe i doften. Smaken är rund och fin med klar rökighet som inte blir drar för mycket åt faten ölet legat på. Lite för dyr för att jag skulle köpa på mig fler än 1-2, vilket är synd då det här har en elegans som gör den som en utmärkt kvällspartner till en dessertbit. Elegant och lätt det bästa jag druckit från bryggeriet. (Bättre).

Lost Abbey 2013 Saints Devotion
Doftar typiskt av sursyrliga stalligheten i många av Lost Abbeys ljusare öl – vilket är bra, och inte helt otippat i en belgisk ale med brettanomyces. Smaken har allt det man finner längst in i ett stall och som stått och surnat till sig en aning, likväl är det rätt friskt och likt allt som kommer från bryggeriet håller det en hög klass. Lätt fruktigt av avrunnen ananas, citrus och citron. Gillar du funky öl är det givet, Lost Abbey levererar alltid. (Bättre).

BrewDog 10 Heads High
Mer balanserad än Hops Kill Nazis (vilket den baseras på) med en friskare humlefruktighet som inte är lika kraftig eller kladdig. Snarare är det mer åt en american strong ale eller imperial red ale som vattnats ur en anning. Smaken blir av vattnad choklad och ett friskt, lite djupt slut med persika och humlekåda. (Bra+).

Det Lille Bryggeri Elixir 200
En lättare kropp med massa bärig mörk choklad, aromatiska och smakrika espressoshots och annat gott. Som en mörk chokladdessert utan att vara lika tung och krävande som många andra. Det här är toppklass och ett givet köp! (Bäst-).

BrewDog Abstrakt AB:13
Körsbärsbittert och viss hetta som passar ihop med mörk choklad, rostat kaffe. Doften kan man inte klaga på alls. Smaken är till stor del lika välkomponerad med mycket körsbärs, fruktkött och kärnornas bitterhet. Mörka kraftiga bär. lite spritig hetta skär in och ger djup. Kan vara min favorit bland abstrakterna, mest för att den känns färdig och är bra mer balanserad än många andra. (Bättre+).

Nøgne Ø Dark Horizon Fourth Edition
Norsk hantkraft på hög nivå. Inte lika söt som senaste året men fullmatad med malt – iaf doftmässigt. Elegant fruktighet med hetta från alkoholstyrkan som i smaken visar varför en tydlig sötma behövs – för att skapa en helhet jag tycker att man fått till. Vuxengodis. Mycket tack vare att sötman inte blir sockrig och tråkig utan faktiskt bygger upp ölet. (Bäst-).

T7

Lost Abbey Deliverance
Detta är dyr lycka. En del av den fantastiska bourbanlagrade The Serpent’s Stout, och en del av den lika fina brandylagrade The Angel’s Share möts i ett vuxenlandskap där det går åt imperial stout och american strong ale med vass spritighet som mildras av en fin rökighet, mörk blåbärschoklad och lika mycket karamell som vaniljchoklad. Går att sitta med hur länge som helst och bara mysa fram nya referenser. Dyr men värd att köpa, ett måste för en sensommarkväll ensam vid strandkanten. (Bättre+).

North Coast 2013 Old Stock Ale
Karamell och kola med sedvanlig antydan till att ölet vill lagras några år – vilket den gör med bra förtjänst. Äpple och päron, liksom i fjol inte heller lika “het” och ibland spritig. Smaken är mogen och kraftig, kanske lite lätt (vilket kan bero på att det var i ett litet glas från en flaska som stått framme ett tag). Redan nu har ölet mycket att erbjuda men vill man gifta ihop smakerna så låter man flaskan stå något år. Köp en 3-4 stycken och prova en om året. (Bättre).

Uerige Doppel Sticke
Var inte med på provningen och tidigar har jag bara provat tyskarnas altbier och den “vanliga” Sticken. Brukar kunna lägga sig lite åt en barley wine utan att malt eller humle är i centrum. Mörkt socker, russin, karamell och torkade fikon, med en touch av alkohol är vad andra verkar ha funnit i den. 46 kronor är lite dyrt, men får bli en för att prova.

2013-08-01, små partier

(modul, artikelnummer, namn, land, volym, pris, antal)

T5 11004 Rodenbach Caractére Rouge Belgien 750 99,00 3000
T5 11065 Peak Organic Weiss Principal USA 650 72.3 4320
T5 11113 S:t Eriks Mathias Dahlgrens 4p Svenska smaker Sverige 1320 109.6 8000
T5 11199 Omnipollo Agamemnon USA 650 99 5000
T5 11647 Stone Old Guardian Oaked Barley Wine 2013 USA 650 82.9 2100
T5 11747 Great Divide 19th Anniversary Ale 2013 USA 650 94.5 3180
T5 11868 BrewDog Jack Hammer Storbritannien 330 27.9 30000
T5 11883 Lagunitas Undercover Shut-Down USA 355 28.9 21600
T5 11884 Hop Ottin IPA Anderson Valley Brewing USA 355 26.9 24000
T5 11885 Imperial Vanilla Coffe Porter Danmark 330 34.8 12960
T5 11886 Sierra Nevada Hoptimum Whole-Cone Imperial IPA USA 355 39.9 5184
T5 11887 Sierra Nevada Harvest Southern Hemisphere USA 710 89 5000

T6 11888 Ola Dubh Harviestoun Brewery 2011 Storbritannien 330 69.6 2400
T6 11889 Det Lille Bryggeri Black Elixir 200 Danmark 330 59.9 1600
T6 11875 Abstrakt 13 Storbritannien 375 129 1500
T6 11876 BrewDog 10 Heads High Storbritannien 330 29.9 3400
T6 11877 Nøgne Ø Dark Horizon 4 Edition Norge 250 89 1440
T6 11878 Lost Abbey Saints Devotion USA 375 84 840

T7 11879 Lost Abbey Deliverance USA 375 149 900
T7 11032 Uerige Doppelsticke Tyskland 330 46 1920
T7 11066 2013 Old Stock Ale USA 43.9 6912

Vad betyder T-indelningarna

B = Beställningssortiment
BAS = Alla butiker
T1 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS samt T1)
T2 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1 samt T2)
T3 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1, T2 samt T3)
T5 = 30-tal butiker (egentligen 40 butiker inklusive vinkällarbutikerna)
T6 = Mer eller mindre samma som T7, men med mer information på Systembolagets hemsida
T7 = Vinkällarbutiker (Göteborg, Malmö och Stockholm)
T9 = Valfritt för butik att hyllföra. Kan av kund beställas styckvis i samtliga butiker

Vi fick ett läsarmail idag med lite dystra nyheter för alla BrewDog-fans eller sådana som brukar nyttja bryggeriets webbutik för att beställa hem öl. Bryggeriet har redan tidigare haft stora problem med framförallt fraktbiten där frakten både tagit oskäligt lång tid och varit oerhört dyr. Nu har flera kunder fått beskedet att deras ölsändningar inte kunnat levererats utan har fått vända i tullen. BrewDog arbetar för att lösa detta så snabbt och bra som möjligt så att alla som beställer öl genom dem också ska få ölen. Bryggeriet arbetar genom sin svenska distributör Cask Sweden alltmer mot Systembolaget och nu i Augusti kommer vi till exempel att se hela tre stycken olika BrewDog-öl i släppet – Jack Hammer, 10 Heads High och Abstrakt AB:13. Vi hoppas såklart att alla eventuella problem reder ut sig inom kort och att fler kan känna sig säkra på att få hem sina öl.

Another season and another beer festival equals another MankerBeer with a few posts written in the mysterious language called English. The reason is not more difficult than that we are going to Denver in October and wants to be able to reach a wider audience and inspire them to want to buy tickets for the worlds largest, greatest and coolest beer festival – The Great American Beer Festival, GABF. Just like with all our interviews with non-Swedish speaking people as well as with our work in preparation for Copenhagen Beer Celebration we believe that it is not more than fair to write in a language that opens up for more than Swedes and fellow Nordic citizens, and in the language that will be spoken at the festival.

Okay. So why all this fuzz about beer festivals and MankerBeer?

Me, Manker and co-writer M2 have been appointed press visitors at GABF 2013. Ever since I started writing about beer 4 years ago I have dreamed of going to Denver, Colorado to attend the worlds largest beer festival and to try all the beers and meet all the fantastic brewers. So between October 10-12 we will be in Denver to cover the festival and what is happening in Denver but also to capture the beer scene in the wider Denver area as well as to visit some of the top US craft beer breweries in cities such as Boulder and Fort Collins (much like we did when we were in Colorado 2 years ago).

GABF was founded in 1982 and has grown along the rising interest in American, and international craft beer ever since. With the last couple of years showing a rocketing interest in the fine art of fine beer the festival has sold out quicker than ever. Two years ago the tickets sold out in a couple of days and last year they sold out in just a couple of minutes. So be prepared, this is the worlds largest beer event and you do not want to miss out!

The Great American Beer Festival takes place at the Colorado Convention Center in Denver and there are four available sessions:  Thursday, October 10 5:30 pm – 10:00 pm, Friday, October 11 5:30 pm – 10:00 pm, Saturday, October 12 Members Only Session 12:00 pm – 4:00 pm and finally Saturday, October 12 5:30 pm – 10:00 pm. The tickets are priced 75$ per session with the option of buying designated driver tickets for 25$ (with which you will not be poured any alcoholic beverages).

The tickets goes on sale July 30 for Brewers Association members and on July 31 for the public. For all info on how and where to get your tickets visit the tickets site. Hotels and transportation (notably flights) will sell out quickly after the tickets have been released so simultaneously with booking your tickets you might want to have prepared to book your hotels – all of the hotels around the convention center and around Denver will be booked.

Good look hunting tickets and we really hope to see as many of you as possible in Denver, we will be back with more GABF later in July!

Två stora debatter kring humlad öl har rört huruvida en mörk IPA ska kallas mörk IPA eller någonting annat (P’et i IPA står ju för pale vilket en mörk öl knappast är) samt att de måste drickas purfärska, gärna direkt från lagringstanken. Jag har själv länge varit av åsikten att humlad öl bör drickas färska, men med skillnaden att färsk för mig inte begränsas till blott en vecka utan åtminstone ett par månader – helt beroende på den humleprofil bryggaren önskat. Det jag ser som viktigt för at få en hållbar öl är ett bra recept med bra råvaror i en bra och genomtänkt balans. Många humlestarka öl vittrar sönder efter enbart någon vecka, helt enkelt för att bryggarna har haft såpass mycket fokus på humle, IBU (mått på beska) och kraft så att de glömt hur ölet skulle smaka utan humlen. Ta exempelvis BrewDogs IPA is Dead som jag tycker alla har varit rätt mediokra, inte för att humlen är trist utan för att ölen i sig har helt fel balans.  I andra ringhörnan har vi ljusa, torrare humlade öl som istället för att gå över i en dimma av kola och karamell istället erbjuder en kryddigare, pepprig ton vilket jag kan tycka håller sig längre. Som exempel kan vi ta Port Brewing Mongo, Alesmith IPA och Omnipollo/Evil Twin Russian Roulette (ljusa), alla tycker jag klarar ett par månader extra i flaskan utan att de faller ihop helt. Sedan har vi de lite kladdigare, ofta mer “imperial” humlade ölen med extra allt och här kan det snarare bli finare barley wine-liknande toner om ölet får stå lite. Ta Great Divide Titan IPA, Oskar Blues Gubna eller för den delen Mohawk Extra IPA så får vi en öl som ändå smakar gott, trots att humlen gett efter. Som ett sidospår kan jag påpeka att färsk Gubna smakar helt annorlunda än mot de vi dricker i Sverige, färsk är den tropisk och lätt med markerad men inte kraftig beska – här är den ofta lite tyngre, har en mer fokuserad beska och släpper mer fram malten. Är det en säme öl för det, inte alls. För lite andra myter om IPA så läs detta (ang. myter om IPA) och detta (ang. ljusets påverkan på öl). Vill du bara lära dig mer om humlearom och hur det fungerar så läs detta.

Utan att gå in för mycket på den diskussionen, vilket är en intressant en så vill jag istället göra ett experiment. Faktorerna vi ska leka med är tid och smak och objektet som står i centrum är Mikkellers K:rlek Vår/Sommar 2012 – med andra ord en american pale ale som kom i maj förra året. Ölet är på 5.5% alkoholstyrka och har humlats med Columbus, Centennial, Nelson Sauvin, Citra och Simcoe medan maltbasen består av havregryn, vete och tre olika sorters malt. Ni som kan era öl vet att Mikkel gjorde detta ölet till Brill & Co för deras årstidsöl “K:rlek”.

Sådant som brukar spela in på hur öl har lagrats är oxidation vilket förutom att påverka faktorer som påverkar smaken också leder till ett sämre skum, som i sin tur ger en flyktigare doft (varpå mycket av humlefräschören snabbt tonar bort) och hur den lagrats (varmt, ljust etc). Flaskan är ju bara ett år så oxidation behöver vi inte oroa oss för som om den hade varit 5-10 år gammal. Likaså har den stått under lagerförhållanden så ljus och värme bör inte ha påverkat ölet nämnvärt. Så har ni en IPA eller humlad öl ni värnar om så se till så att den står under bra och stabila förhållanden.

Mikkeller K:rlek Vår/Sommar 2012

Utseende: Varm orangefärgad, disig vätska med fluffligt vitt skum med gräddig topp. Skummet kanske faller ihop lite snabbare men i övrigt är det inget med utseendet som hade avslöjat dess ålder.
Doft: Här börjar kampen med att plocka fram dofter rätt trögt, helt i linje med vad jag förväntade mig. De fräscha, krispiga citratonerna med citronskal och lite torr kryddighet finns inte att finna som för ett år sedan. Däremot tycker jag att det fortfarande finns viss fruktighet, framförallt med grape men också med vissa kortare besök av citroninnandöme. Slår jag till vätskan ett par varv i glaset blir aromerna tydligare. och sett till alkoholstyrka och att det är en APA och inte IPA så får jag ändå säga att den doftar förvånansvärt bra för att vara såpass gammal.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Kroppen är lite tunnare och kolsyran har inte samma genomträngande och uppfriskande kraft på ölet som när den var färsk. Smaken har betydligt mer sötma från malten nu och lite mer karamell anas. Fruktigheten och den torra beskan ger också vika för en mer all round IPA-lik smak som är lite fadd men inte helt hemsk. Det finns inga direkta fel i smaken utan det är snarare avsaknaden av bett eller något “extra” som känns av.  Ju mer jag dricker av glaset ju lättare kan smakerna tas fram – men de flyter lätt ihop i citronskal, fadd persika och en minimalt kryddig karamellighet.

Betyg? – Bra(-)/-. Ett lite skumt betyg då det är svårt att betygssätta en sån här öl. Minuset kommer egentligen bara på grund utav kolsyran och kroppen då jag annars brukar ge lite tråkiga APA och IPA ett “bra” om de faktiskt är helt okey och saknar några större fel. Den var lite fadd men hade jag aldrig druckit den färsk hade jag haft svårt att se hur den en gång hade varit, snarare är det här ett tecken på vad jag tidigare har skrivit om hur en öl kan utveckla sig med ålder. Hade det inte varit för kolsyran som hade fräschat upp smaken vet jag flera av mina mer normalt ölintresserade vänner som hade druckit den utan problem men efteråt kanske hade tyckt att den var lite “vek”.

Slutsats: Doften hade mattats av och likaså smaken. Smaken saknade den för mig otroligt störande karamell-och-kartong-smaken som många öl med en för stor grund av karamellmalt eller andra liknande maltsorter kan få. Ni vet de där amerikanska iporna som kommer då och då men som visar sig vara allt annat än fräna västkustinspirerade humlebomber – det är ju de som enbart efter 1-2 månader och en tripp från USA till Sverige inte alls smakar särskilt angenämnt.

Idag nåddes jag av nyheten att pyttelilla Tree House Brewing Company frånn Brimfield, Massachusetts tvingats att stänga. Nu kanske ni undrar varför jag skriver en rant om ett så litet bryggeri, eller snarare bryggpub som knappt har mer än en öl utöver de cirka 20 öl som är listade på Rate Beer som faktiskt har druckits utav mer än en handfull personer. Sannolikheten att just du kommer att dricka deras öl är minimal och nu kanske till och med obefintlig.

Anledningen till att jag skriver är att när jag drack deras IPA Julius från en growler hemma hos en vän i Göteborg så kände jag en wow-känsla och att häri ligger något mer än bara en vanlig öl. Varför jag skriver är att när jag ibland blir ifrågasatt för att skriva om ofta rätt svårfunna öl så försöker jag förklara att syftet är inte att vara elitistisk eller skrytsam utan för att visa vad som faktiskt finns. Det finns så otroligt många öl att det är helt omöjligt för någon att inte kunna finna åtminstone en enda öl utav de tusen och åter tusentals öl som finns som man skulle kunna tycka om, som skulle kunna föda ett intresse.

Tree House Brewing Co. kanske aldrig skulle växa sig större, nå regional och sedan nationell distribution. De skulle nog aldrig komma till Europa och sedan få en marknad i Sverige. Eller är det så omöjligt? Se vad vi sa häromåret när vi skrev om Ballast Point Sculpin IPA och folk sa att det är en öl man drömmer om. Idag finns den på svensk mark, kommer att komma på Systembolaget och vi ser öl från Stone, Oskar Blues, Alesmith, Sierra Nevada och många fler på våra krogar. Redan då var både Ballast Point och samtliga andra etablerade på den amerikanska marknaden, men allt började någonstans. Se hur svenska framgångssagor som Brekeriet, All in Brewing, Beerbliotek, Poppels och Omnipollo har gått från att kämpa på nanobasis till att få upp en produktion och ta över stad, land och rike. Vad hade hänt om bröderna Ek på Brekeriet hade mött motstånd från dag ett och efter att ha satsat på sitt bryggeri direkt fått höra att de är nödgade att stänga? Då hade vi inte haft ett toppbryggeri av hög internationell klass. Då hade vi inte haft ett bryggeri som vågar gå sin egen väg och inte kompromissa. Samma historia ligger bakom det All in Brewing gör, det Pang Pang eller det som alla små entusiaster där ute drömmer om att göra. Brygga öl åt en kundskara som uppskattar dig och din produkt. Det fröet växer sig starkare och en dag finns ölen över hela landet och vipps har förutsättningarna ändrats helt för hur du kan sprida dina öl.

Julius var en av de bästa IPAs jag har druckit i år – fruktig tropik, bra humlebett och en skön balanserad beska. Att se ett bryggeri behöva stänga på grund utav att staden menar att det inte är särskilt chillat med ett bryggeri mitt i bostadsområdena (nu vet jag inte hur stort Brimfield är men sååå stort lär det knappast vara) är för mig sorgligt. Ägarna Damien Goudreau, Dean Rohan, Jonathan Weisbach och Nate Lanier kommer att överklaga beslutet och jag hoppas att de får rätt. För även om vi inte lär få prova deras öl här i Sverige så är det kanske såhär nästa stora saga börjar.

Ett av de till synes hårdaste amerikanska bryggerierna, men vars bryggare och ägare är bland de snällaste personer jag träffat är Three Floyds Brewing Company. Ett bryggeri lika omtalat som eftertraktat vilket inte är så konstigt med tanke på att de ligger bakom öl som imperial stout’en Dark Lord, american pale ale’en Zombie Dust, dubbel india pale ale’en Dreadnaught och veteölet Gumballhead – alla ansedda som bland de absolut bästa inom respektiva ölstil.

När jag under Copenhagen Beer Celebration i våras drack ett par öl med gänget på Three Floyds så slogs jag över hur allt bottnar i att göra det man är och det man gillar. På samma sätt som Todd Haug på Surly Brewing Company och Sam Cruz från Against the Grain har en grund inom metal och en hård attityd så är de alla som teddybjörnar, mjuka öppenhjärtade och otroligt trevliga när man sitter och pratar med dem.

I fallet Three Floyds så tar sig deras kärlek till hård musik ett steg längre i och med deras serie öl tillägnade deras favoritband. Band som svenska Amon Amarth (Amon Amarth Ragnarök), Pelican (The Creeper) och Pig Destroyer (Permanent Funeral) har alla fått öl tillägnade sig. Så även New Orleansbandet EYEHATEGOD – vilken är ölet vi nu kommer att kika närmre på, In the Name of Suffering. Ett album som kom 1992 och likt Pelicans The Creeper är en enda lång hård instrumental härdsmälta som även jag skulle kunna ha på i bakgrunden medan jag brygde kraftiga öl. Ölet i sig är en mörk IPA på 7.1% och går i skrivande stund inte att finna i Sverige, men i Köpenhamn kan det finnas kvar ett par flaskor i butiker som Ölbutikken och Mikkeller & Friends Bottleshop. I opretantiös anda serverade vi ölet i plastmuggar medan grillen fick ta sig.

Three Floyds In the Name of Suffering

Utseende: Ölet har en mörk brunt färg som ljusnar av när det hålls mot ljuset, ovanpå ölet lägger sig ett lättare cremefärgat skum. Utseendemässigt inget att anmärka på.
Doft: Ibland kan mörka IPAs få en för bränd kaffeton kan jag tycka, här är det lite lättare rostning på malten med både mildare och hårdare kaffetoner och aningen bränd humlekotte. Viss sötma och associationer till örter och saltlakrits. Rätt enkelt doft.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Trots att alkoholstyrkan är rätt mild har den en markerad styrka som ger sig till känna efter de initiala smakerna av nyskördade humlekottar som ger en ren humlesmak. Det finns en kryddig hetta med inslag av chili, kryddig humle och bränd humlekåda tillsamamns med mörkare malt.

Betyg? – Bättre. Det är en god öl det är det ingen tvekan om men jag hade nog velat ha lite mer beska och en hårdare rostning på malten för att ge den mer tyngd samtidigt som humlen kunde fått hjälpa till mer, nu kändes den lite för grönd och “rent humlig”. Men ölet har bra balans och är en mörk ipa utav bra kvalitet.