Då nedan nu inte är helt nya news (Ölhunden.se) så låter jag det sättas i pränt ändå, för det har varit klart en tid nu att en av världens två bästa öl ska lanseras i Sverige. Men då inget är hugget i sten och då ölet inte har landat i Sverige eller allt är klart till 100% så har man inte velat gå ut med det officiellt ännu, tills idag – vilket alla vi ölfantaster är glada för.

Länge har kampen om omnämnandet som världens bästa, eller åtminstone högst rankade öl stått mellan vår egen Närke Kaggen Stormaktsporter och den lika aktade Westvleteren 12. Två öl som både har varit knepiga att få fatt på och som länge hade en kultstatus bland ölfantaster. Medan Närke inte släppte en ny Kaggen så kom klostret att få ont om pengar varpå man släppte iväg lite mer Westvleteren på ett nytt sätt och i en större mängd än tidigare. Som  inte det var nog så har vi svenskar
nu blivit än mer bortskämda under 2013, ett år som bara nyss börjat. Westvleteren som tidigare bara sålde sin öl från klostret under vissa perioder och strikta former och som enligt myten jagade fatt krogar aom sålde vidare deras öl har nu gett Galatea, via Panosgruppen, tillåtelse och möjlighetwn att sälja Westvleteren 12 i en mindre mängd.

De 437 så kallade gift pack’en (enligt ryktet 12 6 flaskor + två stycken speciella glas) kommer dock bara att säljas på krogen enligt Galatea. Om Panosgruppen kör vissa mot Systembolaget i en exklusiv lansering eller om Galatea släpper någon dit får vi se när det hela presenteras från deras sida, men då måste ölet ha landat säkert här i Sverige. När ölet lite småkontroversiellt släpptes i USA i fjol var det dock om 6-pack med två stycken glas, men ingen verkar ännu vara helt klar med hur det faktiskt blir eller var och när de hamnar. Edit. Recep skrev faktiskt 6-pack.

Det här är stort och riktigt roligt då det verkligen sätter Sverige på ölkartan. Det är också hemskt roligt att Galatea och Panosgruppen satsar vidare och bara de senaste året har vi fått se dem bitvis hjälpas åt för att visa upp bryggerier som Lagunitas, De Molen, Struise, Westvleteren och såklart alla nya stabila britter (Summer Wine, Redchurch, Moor bara för att nämna några). Uppmärksamma ser vad jag gjorde där. För sedan i somras är det klart att Panosgruppen och Galatea även börjar sammarbeta med ytterligare två bryggerier…

Tidigare i höstas fick jag förfrågan om att börja skriva lite i öltidningen Top Beer, en gratistidning som finns på ölkrogar lite här och där. Ett erbjudande jag såklart tackade ja till varpå ett par artiklar kom att författas under hösten. Första tidningen sedan dess och därmed också min första artikel går att finna i det numret som är ute nu. Men alla kan inte få fatt på tidningen och vad jag vet så går den inte att beställa på annan väg, därför har jag helt enkelt klippt in artikeln här nedan (i en lite mer redigerad form). Det bör påpekas att smärre faktafel kan finnas, varpå ni gärna får påpeka dem så kan jag ändra i åtminstone nedan text. Alla siffror är dock tagna och redovisade officiella siffror. Jag bör väl i sedvanlig ordning också påpeka att det är mina personliga åsikter och mer av mina egna tankar än sanningar, vilket ni kanske ser i min bedömning av hur utvecklingen ibland har sett ut runtom i Europa. Det är med andra ord inga sanningar skrivna i sten utan min analys av vissa siffror och hur man kan välja att se dem, djupare studier och granskning av siffrorna lär sannolikt ge andra resultat, liksom att ha en varierande befolkningsökning etc. som bas.

Craft Beer on the Rise – US vs Sweden, are We on the Same Path?

When looking at the rising interest in beer across the world the number one country
which comes to mind for the most of us is likely to be the great country to the west,
America. Why is that? Probably because the growing US craft beer scene
has been both loud and daring with many of the new small breweries focusing on
beers that would never see the bottom of a beer drinker’s glass or be successful at all five or ten years ago.

Seen to the numbers published by the Brewers Association over the total amount of US breweries, there are somewhere
around 2,126 different breweries (of these about 40 are large scale or in other
ways not considered as “craft beer” breweries, based on B.A’s criteria) with a couple
of hundred more being established within the next 6 months. For a country with a
population of 313,847,465 (est. July 2012) these numbers wouldn’t be as impressing if
it wouldn’t be for their history. 32 years ago, in 1980, there were 89 registered
American breweries, a decrease of 614 breweries compared to the 793 existing
registered breweries the years after the prohibition era ended. That equals 64 new
breweries a year between 1980-2012. Roughly counted, with the current population as
a constant for every year that would count for 1 new brewery per 5 million citizens a
year, not as impressive when compared to the Swedish growth.

Sweden I say. A small country with a similar history of a traditional beer and drinking
culture, which just like its American counterpart was dissolved for a long time during
the Swedish prohibition. Would it be possible to somehow compare the Swedish
and American craft beer movements, seen to the amount and development of its
breweries? Why not? It won’t be a significantly strong comparison, lacking both in
potential variables as well as execution – but hopefully it will shed some light on the
status of the international beer scene.

According to numbers from Sveriges Bryggerier and Euromonitor
2012 Sweden had a total of 554 breweries in 1890, a number which steadily decreased
by about 50 breweries per 20 year period. In 1911 there were 200 Swedish breweries,
in 1935 about 150 and in 1975 it was down to 108 breweries. When analyzing both the American and Swedish figures one should keep in mind that they do not
account for mergers. As an example Carlsberg Sverige AB, today one company and
“one brewery” is the result of several mergers where the most notable one occurred
in 1964 when Pripp & Lyckholm and AB Stockholms Bryggerier (both themselves
the result of mergers of around 40 different breweries) merged to become
Pripp Bryggerierna AB (Pripps AB).

Maybe I can dare to say that the old
drinking culture, at least in Sweden, consisted of breweries that were supplying the
local “pilsnerstugorna”, small establishments where the workers went after a hard
days work to down a couple of probably not too tasty lagers. In the US with their
large immigrant population the variety of styles might lure one to think that people in
Sweden were drinking light lagers while they in the US had a flourishing beer culture.
Once again one should keep in mind the difference in population, infrastructure, city
sizes etc and how effective marketing made mass produced lagers the beer of choice. Thus I
believe it to be fair to say that the average Joe in both countries were drinking lagers –
despite the existence of more beer styles.

With pioneers like Fritz Maytag who took over Anchor Brewing Company in 1965,
and the establishment of breweries such as New Albion gave spark to what led to the craft
beer movement of the 70’s and 80’s. In Sweden the change would come later and not until the
mid 90’s before the brew scene really started to change. In 1995- 1997 breweries such as
Oppigårds Bryggeri (yes, they didnt start brewing until 2003, but these dates are from when they were founded), Jämtlands Bryggeri, Nils Oscars Bryggeri
(by then called Kungsholmens Kvartersbryggeri), Nynäshamns Ångbryggeri and Gamla Slottskällan
Bryggeri were founded and came to set the standard for craft beer in
Sweden for the years to come.

Most likely the timing for when the impact of the craft beer revolution
hit a certain country  (early 70-80s or the mid-90s) as well as how helped
shape the current state of craft beer in that country. If we look past the US there
are not that many countries that have had such a long time to develop the craft
beer community as Sweden. Belgium, the Netherlands, Italy and even Britain
are only recently starting to adapt to the new modern beer industry with different and more demands
from the beer drinkers. History and tradition still means a lot, most certainly so
in Britain and Belgium – two traditionally strong beer countries. Today, newcomers
tries to incorporate “the new” with the old and when and if successful this is when
magic can happen.

There are some minor conclusions I’d like to make from this short description
of the developing beer scenes in the US and Sweden.

First, that despite the Swedish population we have come a long way; within the last twenty years
we have been growing a beer community that keeps on growing faster and faster for every day.
The same is true for the US, which has had almost thirty years to re-establish their beer scene,
change legislation etc. Sweden should be proud of what we have and be patient. With an increasing interest there is an increasing demand. New breweries pop up and hopefully legislation will eventually
change for the better for us who like beer. The quality might not always be the
best among the newsest breweries, but so much is happening that we might have to bear with
some minor setbacks and give some of the new breweries and brewers time to find their own
way and how to improve their quality. The current beer community looks different from before
with flying brewers and several other new actors on the market. We must not necessarily like it,
but they are here to stay and I bet that in another 10 years we will look back to today as the time when
the second modernization of the industry took place, and Sweden was among the
first to participate.

Secondly, it is not unfair to compare the Swedish to the American beer
scene. Tthey are growing at the same relative pace and the only major difference
I can come up with here and now is that there is a lot more money and volume
in the US. Let us be proud of what we have, we are a small country – still with a lot to offer.
In this short article I have only compared some random figures for the US and Sweden,
but lets compare with more countries and I’m sure that we would see Sweden in the
top-5 of several of the variables. The US is undoubtly the epicenter of the craft beer modernization
but a lot is happening in countries like Sweden, Denmark and Norway, worthy of keeping an eye on.
So next time someone brings up the US craft beer revolution, be proud of the one
that is happening in Sweden, which is not much different.

Som jag skrev i förra veckan så är den 1 februari varje år en bra dag; inte bara för att årets första släpp på Systembolaget äger rum, utan för att det är dagen då jag alltid har fyllt år. Nu råkar det vara så smidigt så att även M2 fyller år detta datum så ni kan räkna med lite extra festligheter. Detta i samband med att jag gick igenom de öl som 1 februari släpps på Systembolagets T5-modul (för modulbeteckning se längst ned). Många av ölen som släpps nu i februari är av yttersta världsklass och ser vi framåt så kommer 2013 att trumfa 2012 vad gäller ölen vi får besök av på Systembolaget.

Det blir en dyr månad det har vi vetat om en längre tid, så snålmånaden januari följs med andra ord av ännu en månad mer lite lägre kassa då en större slant lär läggas på alla fantastiska öl som släpps.

I T6-modulen finner vi tre stycken öl som skiljer sig lite från ölen vi finner i T5-modulen (humligt eller mörkt) men som ändå har tydliga spår av temat för februari. Gouden Carolus Cuvée van de Keizer Rood, ett öl som togs fram för 10-årsfirandet av Keizer Blauw (som även den släpps i februari, dock i T5). Jämfört med den blå så är den röda kejsaren ljus till färgen, påminner mer om en trippel och har också kryddats med tre olika örter. Skippar vi priset på dessa båda öl så är de båda otroligt bra och hade vi inte haft så många andra bra öl skulle jag rekommendera er att köpa 6 stycken av vardera och gotta er på framöver eller lägga undan ett tag. Jag tycker att den blå har en mysigare maltighet som utvecklas underbart med tiden medan den röda har tydliga inslag av kryddor, sköna alkoholhetta (utan att bli spritig) och inslag av apelsinskal och andra citrusfrukter.

Tycker du inte att det riktigt låter som din öl, eller vill spendera en hundralapp annorlunda så är både Uinta Baba Black Lager och  Dieu du Ciel Solstice d’hiver bra alternativ. “Baban” är en riktigt välsmakande Schwarzbier som var mycket populär på Stockholm Beer and Whisky Festival, lagom rökig och bra smak av något mörkare rostad malt. Framförallt är den riktigt lättdrucken och för 27,90 för en flaska så är det en bra öl för er som är trötta på IPAs och vill ha lite mörkare öl att ha hemma som dryckesöl utan att för den delen falla in på storflaskor av 10+ procentiga stouts. Baba ligger på 4% vilket är just perfekt för en “hemmaöl”. Ser vi istället på en av de tre öl från kanadensiska Dieu du Ciel som kommer i det här släppet så är Solstice d’hiver en gammal favorit. En barley wine bryggd med brittisk jäst som balanserar sig fint mellan att ha en stabil beska men också en bra sötma där torkade frukter, plommon och russin lyfter smaken fint. Kanske tycker jag att balansen mår bäst av att den får stå någon extra månad, men det är en smaksak. Gillar du amerikanska barley wines med extra allt kanske du tycker att den här är lite snällare, men ge den ett försök för den har mycket som är mysigt.

Ser vi däremot på T7-ölen så  är det en lista som bara har växt och växt, vilket kommer göra att guldkistan där hemma kommer att sina fortare än tänkt. Fortsätter vi med Dieu du Ciel så kommer slutligen deras stout Aprodisiaque nu till Systembolaget. Ölet har smaksatts med fair-trade certifierade kakao- och rist rate vaniljbönor vilket har satt en tydlig prägel på ölet där msaken går delvis mot bourbonhållet, men utan den syra som ibland kan följa med. Vaniljen och kakaon gör sig väldigt bra och många brukar kunna tycka att ölet får en salt ton vilket ibland anses trevligt och ibland tycks störa. Kaffesmaken är kall och ren och utan den bitterhet som ibland kan följa med när kaffe och choklad får för mycket plats, påminner kanske lite om en islatte man kan köpa i affären. Smaken går sedan mot saltlakritshållet och avslutar i vanilj och lite choklad. (ölet verkar ha annulerats, uppdaterar med mer info så snart som möjligt) Låter det här ändå för snällt och du vill ha en mer rejäl liknande öl så är Evil Twin Even More Jesus ett kaxigare alternativ. Ett 12%’igt smakmonster som Jeppe på Evil Twin bryggde Fanø Bryghus med den tidigare bryggmästaren Ryan. Med extra mycket ingredienser för att göra ölet extra mörkt och krafigt började priset öka mer och mer varpå Ryan reageade med “jesus” och sedan “even more jesus” när det ökade ännu lite till. Mörk choklad, starkt kaffe, lätt brända toner, plommon – vad finns inte. Det här ölet är väldigt högt rankat på olika betygssättningssidor och det är den värd. I motsats till vad man lite krasst skulle kunna tro så är ölet dessutom välbalanserat. Vill du istället ha en cognagslagrad öl och tycker mer om Jeppes tvillingbror Mikkel så är hans Mikkeller George! Barrel Aged (Cognac Edition) det tredje alternativet för en smakrik stout i T7-modulen. Torv, lakrits och hårda smaker från imperial stouten George! som möter eleganta och välutvecklade toner från cognacslagringen. Liksom de tidigare två ölen så är det här en öl av riktigt hög klass och vill du hellre ha rejäla imperial stouts än humlebomber så köp minst en av dessa tre. Det är omöjligt att föreslå bara en eller två, så låt smak och plånbok avgöra.

Vi ser också massa belgiska öl i T7, som om det inte vore nog med öl vi verkligen vill ha. De Ranke Hop Harvest är tillbaka i 2012 års upplaga som bryggts med färsk humle och har en tydligare beska än vad vi är vana vid hos dessa belgare. Det är tredje året i rad man gör ölet och varje år har man en av sina andra öl som grund som man sedan humlar upp. I fjol var det deras redan fina XX-bitter som var basen och i år är det Père Noel men med humlen från XX-bitter (Brewers Gold som bitterhumle och Hallertau för aromhumle). Runt 80 kronor för en 75 cl-flaska är det värt och trots alla humleöl i T5 så tycker jag att detta är en öl ni bör prova, om inte annat så för att jämföra hur den håller sig mot övriga IPAs – fastän detta i grunden är en upphumlad belgisk ale.

Slutar vi med tre dyra men eleganta öl så är väl La Binochoise XO att börja med. Flaskan, samma typ som Weihenstephaner/Samuel Adams Infinium, är riktigt vacker och denna belgiska ale som lagrats på armagnacfat har smaker som drar åt karamell, belgisk jäst, aprikoser och äppelsprit. Värmande alkohol (12%) och en viss sötma. Tar vi sedan The Original HY Super Beer Cuvée så är även det en öl som likt december månads Nut Birra Divina av italienska Zago s.r.l. hos Brouwerij Van Steenberge. Faktiskt ett av de första champagneölen vilket ger den mer elegans till de lätt kryddiga och fruktiga smakerna, sötman och alkoholhettan (11%). En öl som brukar fungera bra i sällskap som annars inte föredrar öl men som prompt vill dricka “finare” saker så spar den och ta fram vid ett bra tillfälle när det ska drickas lite finare öl, för den tål att lagras. Sist ut har vi Mikkeller/Three Floyds BooGoop Grand Marnier som är deras bovetebarley wine BooGoop som fått ligga på Grand Marnierfat vilket gett den en mer utpräglad söt smak av kryddiga torkade fruter. Olagrad tyckte jag att ölet var lite för enkelt och av deras “Goop”-öl så var den tillsammans med RisGoop den jag tyckte minst om. Nu har ölet fått mer karaktär och beskan blir inte lika markant som när den fick köra över den för mig lite milda boveten. Även här en dyr men lagringsbar öl som är både elegant och riktigt smakrik. Alla tre ovan kan och bör lämpligen delas med lite goda vänner då de både är lite starkare men framförallt så kan man få en väldigt trevlig kväll och chippar alla in med en hundring var så blir det heller inte så tokigt dyrt.

2013-02-01, små partier
(modul, artikelnummer, namn, land, volym, pris, antal)

T5 11720 Left Hand Wake Up Dead Imperial Stout USA 650 77,30 2640
T5 11428 Sierra Nevada Northern Hemisphere Harvest Wet Hop Ale 2012 USA 710 89,00 5000
T5 11042 Dieu du Ciel Corne du Diable IPA Kanada 341 39,90 3000
T5 11437 Sierra Nevada Celebration Ale 2011 USA 350 27,9 20000
T5 11454 Gouden Carolus Cuvée van de Keizer Blauw 2012 Belgien 750 114,50 3600
T5 11700 Omnipollo/To Øl Brewmance Belgien 375 109,00 3240 (lanseras i mars, fel på Systembolagets listor)
T5 11043 Omnipollo Nebuchadnezzar Sverige 330 39,90 15000
T5 11702 Brooklyn Black Chocolate Stout USA 355 22,90 22320 (lanseras i mars, fel på Systembolagets listor)
T5 11056 De Molen Vuur & Vlam IPA Holland 330 26,90 6000
T5 10047 Nils Oscar Celebration Ale Sverige 330 43,70 6000
T5 11712 Stroud Maris Otter Vintage Ale 2011 Storbritannien 330 35,90 15000
T5 11041 Smörpundet Porter Sverige 250 25,80 8640
T5 11752 Goose Island Bourbon County Stout USA 355 59,90 10080
T5 11044 BrewDog Paradox Isle of Arran Storbritannien 330 89,90 3000

T6 11413 Gouden Carolus Cuvée van de Keizer Rood 2012 Belgien 750 109,50 900
T6 11053 Uinta Baba Black Lager USA 355 27,90 1008 (lanseras i mars, fel på Systembolagets listor)
T6 11054 Dieu du Ciel Solstice d’hiver Kanada 341 42,00 1440

T7 11055 Dieu du Ciel Aprodisiaque Kanada 341 39,90 1008
T7 11067 De Ranke Hop Harvest 2012 Belgien 750 79,50 480
T7 11726 La Binochoise XO Belgien 750 179,00 600
T7 11725 The Original HY Super Beer Cuvée (H?) Belgien 750 179,90 240
T7 11704 Evil Twin Even More Jesus Danmark 330 74,00 984
T7 11792 Mikkeller George Cognac Danmark 25 99,00 2352
T7 11703 Mikkeller/Three Floyds BooGoop Grand Marnier Danmark/USA 650 199,00 930

Vad betyder T-indelningarna

B = beställningssortiment BAS = alla butiker
T1 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS samt T1)
T2 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1 samt T2)
T3 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1, T2 samt T3)
T5 = 30-tal butiker (egentligen 40 butiker inklusive vinkällarbutikerna)
T6 = Mer eller mindre samma som T7, men med större volym i depån än i T7-butikerna
T7 = vinkällarbutiker (Göteborg, Malmö och Stockholm)
T9 = valfritt för butik att hyllföra. Kan av kund beställas styckvis i samtliga butiker

-Ursäkta, men kan jag få se det leg?

Om jag har varit på Systembolaget 1000 gånger har jag fått den frågan 950 av dem. Visst, det är jättebra att de kollar och jag brukar inte ställa till med någon scen utan visar det och möts ofta av:

-Ojdå!, -Grattis! eller -Där ser man…

Om ett par månader har jag lagligt fått gå på Systemet i halva mitt liv, det är galet länge! Jag fick alltså köpa öl när vi ‘grävde guld i USA’ eller när Kurt Cobain dog men ändå samma visa gång efter annan. Jag testade ett trick som gick ett par gånger, nämligen att rulla in med barnvagn men efter ett tag trodde personalen att jag hade stulit ungen eller något, för de började fråga igen.

Jag kommer ihåg två tillfällen lite extra tydligt.

Det ena gången var i Stockholm när jag rusade till Systemet på en rast. Eftersom jag hade jobbkläderna på mig var jag ‘naken’ och givetvis frågade kvinnan. Efter vissa övertalningsförsök tvingades jag ge upp, springa tillbaks till jobbet och hämta leget, rusa tillbaka för att visa kvinnan i kassan. Detta tog hela rasten plus att jag blev galet svettig och all ‘ursäkt’ jag fick var:

-Det var ju en skräll!

Tillfälle nummer två utspelar sig i mörka Småland på något avlägset Systembolag. Efter den obligatoriska frågan och mitt uppvisande av id-kortet tar det hela en absurd vändning. Kvinnan börjar hojta till sina kollegor att de ska komma för att gissa min ålder! Snacka om spektakel och man kan bli sur för mindre…

På tal om sur är det dags att plocka fram något av Systemets mest udda ölfåglar, nämligen geuzen! I det ordinarie sortimentet finns det en styck men tack och lov dyker det upp några under de tillfälliga släppen ibland. Oud Beersel Oude Geuze är härligt syrlig, torr och sträv, nästan lite kärv. Toner av grapefrukt, stall, övermogna äpplen, läder och lime går att hitta men denna komplexa öltyp har mer att erbjuda. Oud Beersel är en värdig introduktionsgeuze för den nyfikne och öppensinnade öldrickaren.

Förvisso inte Guds gåva till geuze men prisvärd, lättillgäng och ett bra exempel på en ölfamilj som borde få mer rampljus.

Mer syra till folket!

Det kanske låter underligt, konstigt, till och med allvarligt? Men vare sig jag eller M2 dricker just nu öl. M2 har sedan december haft som löfte med vår vän Kristopher på Kornmalt & Humlekottar att avstå öl under januari medan det för min del var en effekt av ett “trevligt” nyår (tvärtemot min uppmaning). M2 får dock dricka lättöl och liknanade uppjästa drycker medan det för min del främst är vatten och bröd som gäller – ett straff värdigt en vinnare? Hursomhelst, det som är intressant med att köra såna här prövningar är att man testar sig själv till att se varför man egentligen dricker öl. Är det för berusningen eller är det för att det är en jäkligt god dryck som passar för så många olika tillfällen? Vi får väl se och jag kommer garantera lacka ur på mig själv snart.

En annan fördel är att man, eller inte jag då, kan prova på alla de öl vi finner i landet som inte är starköl. Exempelvis den klassiska och nu väldigt aktuella Carnegie Porter, i 3.5%’iga versionen. En öl som finns på nästintill alla matbutiker och som för med sig både svensk ölkultur, tradition och väldigt bra smaker. Carnegie Porter är verkligen en svensk klassiker och jag vet få som aldrig har provat den. Själv dricker jag sällan den här typen av alkoholsvagare öl då jag lika gärna kan ta en starkare dito som ofta brukar erbjuda mer smak, men det är en bra öl att ha i hemmet och som i annat fall passar gott i en gryta eller som smaksättning på diverse maträtter.

Carnegie Porter 3.5%

Utseende: Lätt ljusbrunt skum som falnar bort rätt snabbt ovanpå den mörkt chokladbruna vätskan.
Doft: Inslag av snäppet syrligare choklad, chokladgodisar och lite mocha. Sötrostat vilket påminner lite om chokladkaffemixen bättre kaffebodar ibland kan erbjuda. Dammigt torrt mörkt julbröd.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra lagom kolsyra. Måttlig kropp vilket passar. Smaken har lite mjölkartad laktosyra i sig som går bra med chokladsmaken vilket känns juligt och mysigt; som att sitta i en alpstuga och dricka varm choklad och kaffe innan man tar första ölen. Lagom doserat kaffeinslag från den inte alltför hårt, men ändå tydligt rostade malten.

Betyg? – Bra. Det här smakar som en bra matporter, fast med lägre alkoholstyrka och mildare kropp. Ibland kan jag tycka att den får metalliska inslag och en blaskighet men desto oftare smakar en bara gott. Med risk för att låta alkoholiserad så tycker jag ändå att det är en öl jag skulle kunna dricka istället för läsk när jag vill ha något smakrikt till maten eller istället för en läsk.

Bland alla de förslag på tävlingsfrågan –Hur många öl har Manker druckit och betygsatt – så var det bara några få som hade rätt och av dessa lottades Patrik Wilke fram som slutlig vinnare utav boken Min ölbok: en full-i-bok om öl. Rätt svar var 3235 stycken öl – vilket också finns att läsa och gå igenom längst ned till höger på startsidan.

Stort grattis till Patrik och tack alla ni som deltog. Passar på att åter tipsa om följande två länkar;

Glöm inte att rösta fram årets öljournalist/blogg här.
Skriv också på listan för bättre öljournalistik i skriven media.