När trenden med IPAs (India Pale Ale) blomstrade som mest var det allt fler bryggerier som började kika steget längre och se hur man skulle kunna förlänga vågen genom att bygga vidare på en enligt försäljningssiffrorna och konsumenterna uppskattad ölstil. Att ha i belgisk jäst (Belgian Style IPA), vildjäststammar (Farmhouse IPA), extrema mängder humle (Triple IPA)  eller mörk malt (Black IPA/Cascadian Dark Ale) var inga nya påfund utan mycket hade redan gjorts tidigare och enligt mig med bättre utförande. Nyfikenhet har alltid vara en drivande faktor bakom inovation och  ofta var det någons smågalna ide som gjorde att man provade på att göra en IPA med blåbär samtidigt som man lagrade den på ekfat (påhittat exempel…). Tyvärr blev det likt mycket annat troll i ölvärlden och många började använda belgiska jäststammar “bara för att” istället för att förstå varför de gjorde det eller med en djupare vetskap om hur man gjorde det. Därav kritiken många amerikanska bryggerier har fått för deras veteöl eller varför vissa hävdar att holländare och belgare har svårt att göra riktigt maffiga IPAs.

Men det finns de som sticker ut, de som lyckas hitta kärnan i en av dessa IPA-stilar och som gör det riktigt bra och det är alltid lika kul att kunna lyfta fram dessa. Clown Shoes, ett bryggeri som jag har skrivit lite kort om i samband med deras välkomponerade mörka IPA Hoppy Feet 1.5, framstår mer och mer som ett riktigt stabilt bryggeri och det är verkligen kul att se att de lyckas lika bra med Belgian Style IPA’s som mörka IPAs – liksom “vanliga” ölstilar som Belgian Ale, IPA och Pilsner.

Jag beställde hem ett par öl över internet och passade då på att plocka på mig lite från Clown Shoes och bland annat då deras Belgian Style IPA Tramp Stamp. En IPA som visserligen använder en kanadensiskt ättnad belgisk jäststam från Unibroue och som har humlats friskt med Columbus, Amarillo och Centennial vilket bådar gott med en blandning av både fruktiga humletoner, humle med hög alfasyra och råare kryddiga humle.

Allas vår favoritdam kommer på besök igen! Hon verkar gilla svenskarna då det är tredje gången hon kommer hit, och vi välkomnar henne såklart med öppna armar

Det första jag tänkte när det stod klart att vi skulle öppna BrewDog Bar i Sverige var att Ingrid måste finnas på plats vid öppningen. Lobbyverksamheten startade omgående från min sida och det stod klart ganska snart att detta faktiskt kunde gå att genomföra, vilket jag aldrig trodde. BrewDog har sagt att denna aldrig ska bryggas igen. Det känns såklart fruktansvärt roligt att kunna meddela att det nu blir verklighet! Jippii!

Hello My Name Is Ingrid är den ölen på Systembolaget som sålt slut snabbast (enligt våra källor), omnämnts i flertalet tidningar och magasin samt på troligen landets samtliga ölbloggar. Lyckan att få konstatera och meddela att den bryggs igen är total här på MankerBeer och jag tror att det är James Watt’s tack till svenskarna som mottog Ingrid så fint de andra gångerna hon besökte oss.

Ölet i sig kräver egentligen ingen närmre presentation, men kortfattat så var det ett projekt mellan ölbloggen BeerSweden och BrewDog där man ville göra en öl med svensk touch som resulterade i en mumsig dubbelIPA smaksatt med hjortron med pay offen ”a sophisticated Bergmanesque beer”. I arbetet med att ta fram ölen utlystes en namngivningstävling och över 200 förslag kom in, personligen tycker jag såklart att helt rätt namn vann!

Premiär blir samtidigt som BrewDog Bar öppnar och det blir troligen en begränsad mängd flaskor till Systembolaget också!

Välkommen tillbaka, Ingrid. Du har varit saknad. Vi lovar att vi ska behandla dig med den respekt en dam av din rang förtjänar

//M2

PS: Att dricka denna till friterad camembert med hjortronchutney är för övrigt helt makalöst.

Det känns inte helt otippat som att det nyss var släpp på Systembolaget och en rad trevligheter kom på besök, nu är det snart dags igen. Eller snart och snart, om tre veckor och en dag, torsdag den 1’a november, då är det dags. Trots att Stockholm Beer tog ut sin rätt med “ölsugskoma” som följd så börjar jag sakteligen åter att känna ett sug efter öl. Därför stillar jag det idag med att kika på de mer exklusiva novembernyheterna i T5-T7 modulerna (alla ölsläpp här).

Både november och december blir precis som tidigare år dyra månader för den ölintresserade med en mängd mörka öl och med ett bra utbud och blandning av ölstilar och länder. Detta är något Systembolaget har fått till bra i år och oavsett om du gillar öl från USA, UK, Belgien eller Frankrike så har du fått ett jämn flöde av bra öl till Systembolaget.

Nu i november är det två svenska favoriter högst upp på listan, båda från Nynäshamns Ångbryggeri i form av Sotholmen Extra Stout och den för många klassiska Bötet Barley Wine. Sotholmen är en stabil god stout som jag tycker om att ha till eller i grytor och på julbordet medan Bötet är en ypperligt bra barley wine som dessutom utvecklas och mognas väl nere i källarförrådet tills barley wine-suget faller på framåt sommaren. Med andra ord två riktigt bra öl som alla som gillar svensk öl när den är som bäst bör prova eller återigen införskaffa.

Gillar man istället brittisk öl så är det bortsett från BrewDogs International Arms Race två öl man ska undersöka; Fuller’s Brewers Reserve No 4 och Innis & Gunn Winter Beer 2012. Fullers fjärde upplaga av sin Brewers Reserve-serie är en English Strong Ale som har legat ett helt år på vintage Comte de Lauvia Armagnac-tunnor. Denna serie brukar vara rätt spännande att prova och årets lagring är inget undantag och lär vara god och prisvärd redan nu men kan nog ligga lite till. Innis & Gunns vinteröl är en porter som har legat på ekfat och bryggd med bland annat rostad vete och råsocker. Jag har aldrig varit någon direkt fantast av Innis & Gunn även fast vissa av deras senare lagringar har varit åtminstone “spännande” och helt okey. Men denna lite mörkare öl från dem känns på förhand som något som kan vara både smakrikt och passande inför vintern.

Skippar vi så England och Sverige för att koncentrera oss på övriga europa innan vi slutligen ser in på de amerikanska ölen som kommer så är det nog Mikkeller K:rlek Höst/Vinter 2012 som ögonen fastnar på. K:rlek Vår/Sommar blev en riktigt hit och vann också medalj på Stockholm Beer och den mörkare höst och vinter-varianten är lika bra den. En mörkare american pale ale med en balanserad maltkropp som ger Citrahumlen motstånd. Vidare har vi Systembolagsveteranen från Tyskland Störtebeker  och deras Choco-Porter vilket inte otippat är en porter som har fått bada med belgisk choklad för att få ge en mustigare smakupplevelse med choklad och kaffe. Även fast Störtebeker inte är någon jättefavorit så är de alltid väldigt prisvärda och fungerar vid många tillfällen så även denna öl lär gå hem rätt bra. En favorit för alla oss som gillar något surare och syrliga öl är Rodenbach och deras Vintage 2010 är inget undantag med laktossyrlig yoghurt, bra syra och mjuka,, fuktiga bitar av gamla trätunnor. Ölet blir bara bättre med tiden men kan avnjutas redan nu likt ett elegant vin, men köp och prova med dina favoritostar för det här är öl i vacker form. Sist ut bland Europeerna, BrewDog borträknat av naturliga skäl (varför ser ni nedan), är den belgiska IPA’n Valeir Extra från Brouwerij Contreras. En lagom torr, fruktig och väldigt frisk öl som nu kommer i en större och prisvärd flaska. Jag köpte på mig en flaska “back in 2009” och har sedan dess kommit att gilla den mer och mer.

Nu är det dags att blicka mot våra amerikanska vänner där det kommer en radda öl i allehanda ölstilar. Dels gör Great Divide Chocolate Oak Aged Yeti comeback och det är vi riktigt glada för. Visst är Yeti en underbar öl och samtliga av de olika lagringarna vi har fått möta på Systembolaget har varit ruskigt bra. Nu är kanske inte 95 kronor per flaska gratis men det här är toppklass och ölet blir bara bättre för var dag som går. Vill man ha något lättare, kanske mer åt brown ale-hållet så är Sierra Nevada Tumbler, en brown ale som jag verkligen tycker andas höst med gräddig sirap och en “träbetonad” karaktär som gjorde den utmärkt till mat. Sist ut i T5-modulen av de amerikanska ölen är samarbetet – eller snarare kampen mellan Flying Dog och BrewDog – International Arms Race. En vänskaplig tävling där bryggerierna skulle brygga var sin IPA med 0 teoretiska IBU (ni vet så som Slottskällan gjorde med Zero) genom att förbjuda användandet av humle. Istället kryddade man ölen med enbär, rosmarin, mint och andra tokigheter. Jag provade ölen för ett tag sedan och ärligt talat är de mer roliga än bra – men de är värda att prova för att se vilken effekt humle ger ett öl, på mer än ett sätt.

De sista amerikanska ölen släpps bara i T7 och är alla från nya sverigebekantingen Boulevard Brewing Company som imponerade stort på Stockholm Beer och vars Single– och Double Wide IPA är bland de trevligare ölen vi provade i USA i fjol. Den senare, som likt de övriga tvåsom kommer  ingår i bryggeriets specialserie – Smokestack Series – är en balanserad och kåda- och kottfylld dubbel-IPA med massa kladdigt och gott men även blommigt och fräscht. Humlad med Bravo, Cascade, Centennial, Chinook och CTZ. Vidare är Tank 7 Farmhouse Ale en favorit i serien och en bra öl för de som just börjar intressera sig för denna typ av öl. Lätta estrar, blommor och lagom humlebeska (bland annat är den humlad med Amarillo och Simcoe) med kryddigt slut. Sist ut är Sixth Glass Quadrupel; en riktigt balanserad quadrupel med bra sötma, rikligt med tryck i smakerna av mörka torkade frukter och belgisk jäst.

2012-11-01, Små partier

T5 11630 Sotholmen Extra Stout Sverige 250 24,50 8.640
T5 11675 Bötet Barley Wine 2011 Sverige 250 35,20 8.640
T5 11683 Yeti Chocolate Oak Aged Imperial StoutUSA 650 94,90 3.240
T5 11708 Rodenbach Vintage 2010 Belgien 750 95,00 3.000
T5 11753 Fuller’s Brewers Reserve No 4 Storbritannien 500 59,00 7.000
T5 11779 Störtebeker Choco-Porter Tyskland 500 27,90 6.000
T5 11603 Innis & Gunn Winter Beer 2012 Storbritannien 330 26,90 45.000
T5 11716 Sierra Nevada Tumbler USA 350 26,90 15.000
T5 11713 Mikkeller K:rlek Höst/Vinter Danmark 330 33,90 40.000
T5 11748 Flying Dog International Arms Race USA 355 35,90 6.000
T5 11744 BrewDog International Arms Race Storbritannien 330 38,90 6.696

T6 11705 Contreras Valeir Extra Belgien 750 69 1440

T7 11757 Tank 7 Farmhouse Ale USA 750 139,00 900
T7 11784 Double Wide IPA USA 750 139,00 900
T7 11786 Sixth Glass Quadrupel USA 750 139,00 720

Vad betyder T-indelningarna

B = beställningssortiment
BAS = alla butiker
T1 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS samt T1)
T2 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1 samt T2)
T3 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1, T2 samt T3)
T5 = 30-tal butiker (egentligen 40 butiker inklusive vinkällarbutikerna)
T6 = Mer eller mindre samma som T7, men med större volym i depån än i T7-butikerna
T7 = vinkällarbutiker (Göteborg, Malmö och Stockholm)
T9 = valfritt för butik att hyllföra. Kan av kund beställas styckvis i samtliga butiker

Kommer ni ihåg Project Free Beer som vi skrev om för ett tag sen? Projektet där nyss silver- och guldbelönade Omnipollo och Evil Twin fortsätter samarbeta efter ölduon Russian Roulette med målet att släppa en helt gratis öl.

Många var skeptiska och många tvekade på att det ens skulle bli av. Men så kom idag en rejäl statusuppdatering direkt från Henok – så alla tvivlare, låt oss presentera Project Free Beer:

Ok. av alla öl jag släppt så har inget genererat så mycket frågor och spekulation innan det än släpps. Här kommer info. och bild på kranskylten – den blivande klassikern, en rosa “one eyed smiley”

Free Beer – ett uppföljningssamarbete mellan Evil Twin Brewing och Omnipollo – sponsrat av Bishops Arms!

Tänk om kvalité var billigt? Tänk om hantverk var billigare än massproducerat?

För att besvara dessa frågor så gjorde vi följande.

Först bryggde vi en dyr IPA på 6,2 % som är humlad med Australiensisk och Nya Zeeländsk humle på en fluffig bädd av tysk, engelsk och Belgisk malt.

Sedan kontaktade vi hanverksölspoinjärerena Bishops Arms och frågade om de ville sponsra detta….och det ville de.

Här nedan följer praktiska frågor och svar kring projektet.

Gratis öl, yeah right?

Svar: Free Beer kommer att vara gratis i Danmark och i de länder i Europa där det är lagligt. I Sverige är det som bekant olagligt att ge bort öl (eller att sälja det för billigt) och Free Beer kommer därför att kosta 35 kr/glas.

När, var, hur?

Svar: Premiären för Free Beer kommer att ske på Bishops Arms i Köpenhamn kl 16.00 lördagen den 13:e oktober, varefter 1 fat kommer att släppas helt gratis varje dag i 10 dagar totalt. I Sverige kommer Free Beer att släppas kl 16.00 lördagen den 20:e samt lördagen den 27:e. Utöver detta kommer runt 10 stycken fat att skickas runt till övriga Danmark och ett fat ryktas landa på en krog i New York.

Free Beer kommer att finnas på följande Bishops Arms pubar i Sverige:

· Folkungagatan (Stockholm

· Vasagatan (Stockholm)

· Marina Plaza (Helsingborg)

· Savoy (Malmö)

· Avenyn (Göteborg)

· Gävle

· Östersund

· Umeå

· Skövde

· Trollhättan

Som en av dom som haft turen att dricka igenom en hel radda öl från det högklassiga holländska bryggeriet De Molen så  blir man både bortskämd men ändå ödmjuk för vad det är Menno Olivier gör, om och om igen. Många av hans IPA’s liksom porters är oerhört snarlika, snudd på tråkigt lika. Det är samma humlesorter, ofta samma maltsorter och överlag inte så stor skillnad. Samtidigt är det en viss skillnad och han vågar nästan alltid pröva nya vägar och mixtra med öltyper och vad som förväntas. Och på något jäkla vis så är nästan allting så himla bra. Så när valet nu föll på att öppna flaska 1083 av 1344 av Tsarina Esra från november 2010 så var det väl både med just förväntan men ändå lite vana jag anade vad som var framför mig. Ölen, en imperial porter på rejäla 92,9 IBU där Chinook och Saaz står för de gröna små kottarna drar direkt tankarna åt hans andra humlestarka porters och stouts.

Tyvärr ser vi inte De Molen alltför ofta i Sverige och förutom Monks-restaurangerna i Stockholm som har ett rejält utbud, samt de som har kvar av vad Brill & Co tog in så är det rätt skralt med de här ölen. I alla fall ett tag till, för en liten fågel gav röksignaler om att en ny importör snart ska ta in ölen i Sverige varpå vi förhoppningsvis kommer få en stridare ström av de här ölen. Men nu tillbaka till 18 cl ljuvlig imperial porter.

De Molen Tsarina Esra

Utseende:Mörk brunsvart vätska med ett litet ljusbrunt skum som snabbt dör ned till en ring runtom i glaset.
Doft: Aska och rök slås mot en vägg av gräsig och lagom fruktig humle vilket inte helt otippat ger en fruktigare humlekaraktäristisk porter. Massa malt som samlar ihop mörker och bränd bitter choklad  och krossade espressobönor vilket erbjuider en bittertorr finish istället för det idag så vanligt söta.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Som många andra De Molen-porters så är det en trevlig närvaro av aska, torr malt och lite bränd malt samt en näve humle med bränt gräs, citrus och viss humleolja. Humlen är tydlig mot slutet och ger fin krydda vilket erbjuder en inbjudande variation bland smakerna. Troligen den bästa portern från De Molen jag har druckit och det säger både något om ölen och om mängden rätt likasinnade porters De Molen har gjort.

Betyg? – Bättre. God och välbalanserat mellan det humliga och de brända portertonerna. Bränt torr men ändå humlig, och ja, är det bra eller är det tråkigt? Har man druckti 3-4 liksinnade porters från De Molen så förstår man att denna skiljer sig och är bland de allra, allra bästa. Samtidigt kanske det inte säger någonting för dig som läser, men jag gillar verkligen hur smakrik den är och tycker den lyckas hålla sig kvar på linan ovanför lejongropen.

Innan Stockholm Beer startade gjorde vi en intervju med holländska bryggeriet Brouwerij Emelisses bryggmästare Kees Bubberman. Nu när vi möttes på mässan så återkopplade vi lite till vad vi hade frågat i intervjun och då främst om statusen på öl i Holland och hur det går för bryggeriet. Vi passade också på att prova igenom de öl Kees hade på mässan och då främst de från White Label-serien. White Label-serien är en serie om idag cirka 9 stycken öl vilka är något mer eleganta eller har något extra. Kees förklarar hur den vita etiketten ska visa att det är “något extra” från bryggeriet och trots att de flesta är olika ekfatslagringar på deras Russian Imperial Stout (“RIS”) så är de inte bundna till att vara den typen av öl utan man har också barley wines samt en Sorachi single hop-version av deras RIS. Alla ölen ligger 3 månader faten vilket ska räcka för att de ska få tillräckligt med karaktär från faten utan att det bli alltför påträngande.

De öl vi fick prova på vår lilla spontanprovning var den olagrade Russian Imperial Stout, White Label Ardbeg BA, Caol Ila BA och Sorachi Ace Single Hop. Min favorit i serien, Glen Elgin BA (som släpptes på Systembolaget tidigare i år) fanns tyvärr inte på mässan men är annars en som jag starkt rekommenderar.

Emelisse Russian Imperial Stout var en stabil och lagom kraftig RIS med både fina inslag av lakrits, bränd malt och en bra sötma med torkad frukt. Såklart finns lite choklad och starkt kaffe med, men det är den välbalanserade rökigheten som jag tyckte var mest spännande. Betyget – ett stabilt “Bättre”.

Nu när vi hade provat det olagrade ölet var det dags att gå in på de i White Label-serien och först var Sorachi Ace Single Hop. Sorachi är en speciell humle med tydlig karaktär av citrus som om den inte balanseras får tydligare toner av dill. Ölet är också en av Kees favoriter då han tycker att Sorachin ger en spännande och bra mix till mörka öl.  Återigen var det en god smak av lakrits och bränd malt med fina rökiga toner men som nu fick sällskap av en blomkryddig smak. I många ljusa öl sticker Sorachi’n ut lite för tydligt men mot det mörka, brända och lite rökiga så får humlen en bättre motståndare och vägdes ut väl. Humlen är tydlig och ölet har också en tydligare beska än den olagrade och föga förvånande så kommer nog omdömena att bero mycket på vad man tycker om Sorachihumlen. Jag tycker den är lite svår men här balanserades den in bra och även om det inte var en favorit så fick den ett bra betyg, “Bra+”.

Här på tur var två stycken öl jag hade provat kvällen innan – Caol Ila BA och Ardbeg BA. Vi börjar med den tidigare som har en något mildare rökighet och är Kees favorit i White Label-serien då han tycker att den är något mer balanserad än t.ex. Ardbeg BA som är betydligt rökigare. Det är lätt att förstå hur Kees tänker då Caol Ila BA har en mildare men likväl tydlig angenäm rökighet med eldad torv, bitter choklad och inslag av whiskey.  Sötman från det olagrade ölet fanns kvar och förde med sig choklad och starkt kaffe, vilket återigen balanseras in riktigt bra. Överlag en av de mer balanserade av White Label-ölen och även fast jag kanske tycker att Glen Elgin har en trevligare whiskeykaraktär så fick Caol Ila BA ett klart “Bäst-“ i betyg.

Sist ut var så Ardberg BA – den rökigaste och enligt vissa svåraste av de öl vi provade då den förutsätter att man uppskattar Ardbegs rökighet. En tydligare alkohol och sedan bär det av in i den rökiga whiskeyvärlden med nyeldad torv, hårdrostade kaffebönor, kol, whiskeytunna och bitter choklad. Värmer på bra i munnen och även här fungerar sötman från basölet mildrande. Även här ett klart “Bättre” i betyg.

Summa summarum är att Emelisses mörkare öl verkligen är att räkna med och jag hoppas att vi kan få fler små exklusiva släpp från serien. Tills vidare finns de då och då som privatimport från Brill & Co samt på rätt många välsorterade ölkrogar. De olika ölen har alla olika förtjänster beroende på vad för stil du är ute efter; från balanserade rökig whiskey till rejält rökig, kanske kryddig humle eller någon av de mer balanserade whiskeylagringarna – eller varför inte prova den Jack Daniels-lagrade Jack Daniels BA?