När jag under förra veckans jobbvisit i Göteborg tog och besökte Oceanbryggeriet hade de relativt nyligen buteljerat Vit 2012 (mer om den sneak peak’en här). Efter det trevliga besöket där vi tog en öl i solen och pratade lite om vad som skett och ska ske så skrev jag enbart ihop den kortare notis jag länkar till ovan, men då det här är en öl jag verkligen vill lyfta fram så tänkte jag att det passar sig med en fullständig recension.

Som jag tidigare skrev så är Vit 2012 framtagen till de ansedda göteborgsrestaurangerna Björns Bar, Familjen och Kock & Vin där den senare även kommer att ha med ölet på sin avsmakningsmeny. Ölet, som har premiär imorgon, kommer också att finnas på några få fat på Ölrepubliken och “ett till ställe”. Ölet är en witbier på 5% som drar åt det belgiska hållet och har kryddats med bland annat kardemumma, citron- och apelsinskal samt krusbär. Bryggare Bing berättade att han har låtit ölet jäsa ut ordentligt för att få en lite torrare finish på ölet vilket nog kan fungera fint med syran i bären och från jästen.

Oceanbryggeriet Vit 2012

Utseende: En lite mattare grågul vätska, rätt så typisk för witbiers med ett stort fint vitt skum. Det ser verkligen läskande ut.
Doft: Det är en väldigt elegant arom, ren enligt Oceanbryggeriets andra öl, men med en elegans och doftvariation med en tydlig kryddning och fina inslag av krusbären. De senare är inte tänkte att ta en alltför stor plats utan ger lite vinös syra som går fint med den strama torrheten och kryddorna.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Kroppen sitter som den skall, lagom smal för att bli föredömligt lättdrucken samtidigt som den tar plats för att kunna stå upp bra tillsammans med maten den är tänkt att paras med. Det var ett bra drag att göra ölet lite torrare vilket fungerar perfekt med smaken från krusbären samtidigt som en måttlig kryddning ger lite komplexitet. Frisk och fräsch.

Betyg? – Bättre (+). Som jag tidigare skrev så är det här inte bara en av Oceanbryggeriets bästa öl utan även bland de fem bästa sommarölen i år. Ölet är både klockrent lättdrucken som du tack vare de 5%’en kan dricka fler av samtidigt som dess smaker och dofter är tydliga utan att behöva vara alltför markanta. Tillsammans med syran och den fräscha tonen från krusbären får den en elegans som jag tror kommer att passa väl på de restauranger den kommer att serveras på. Det här var ett öl helt i min smak och jag ser fram emot att åka ned till Göteborg och kunna prova det på plats tillsammans med lite fräscha sommarrätter.

Ett av de hetaste bryggerierna i New York förra hösten var Clown Shoes Beer. Gregg Berman kom på namnet och iden som ett förslag till en tävling som hölls på Beer Advocate, men där det inte gick tillräckligt bra. Men varför sluta där tänkte han och börja klura på att göra en omgång öl i namnet Clown Shoes Beer – ölet blev riktigt bra, alla blev nöjda och nu något år senare nog och nu gör man runt 15 olika öl hos Ipswich Brewery i hemstaden Ipswhich i Massachusetts.

Ett av bryggeriets öl, och som både jag och M2 tyckte väldigt mycket om var dras Hoppy Feet, en Black IPA med drösvis med Amarillo- och Columbushumle där smaker av grape och tallbarr möter choklad och kaffe på ett riktigt fint sätt. Men varför stanna där? Varför inte göra allting lite större? Därför bryggde man också Hoppy Feet 1.5, där man tog receptet och tog allting gånger 1.5 vilket ger en ännu mörkare maltbas och mer tryck i beskan. Sedan kanske det är lite mesigt att torrhumla den en halv gång extra så istället för att torrhumla den en gång så körde man på med två omgångar med Columbus, Cascade och Amarillo.

Ölet börjar dyka upp lite här och var men finns för närvarande bara i Köpenhamn och kanske på någon enstaka krog i Sverige. Men jag hoppas att deras öl ska dyka upp i Sverige framöver (*host host* Brill, fixa… *host host*)

Sommaren och hösten 2012 är tiden då alla svenska Alesmith-fans får lite extra kärlek. Alesmiths IPA, av reatebeerianerna rankad som världens bästa IPA kom tillsammans med american pale ale’en X  i början av juni och nu i höst släpps hela 4 olika öl från ett av den amerikanska västkustens bättre bryggerier. 1’a augusti kommer Wee Heavy och Horny Devil följt av Speedway Stout och Old Numbskull månaden senare (se alla ölsläpp här). En öl som tyvärr inte kommer, man kan inte få allt man önskar, är bryggeriets extra special bitter (ESB) Anvil. Då ska vi ta i beaktning att deras Grand Cru och Decadence finns på ett rätt bra antal krogar runtom i landet sedan hösten och att Alesmith bara brygger en 15 olika öl (fatlagrade specialöl inte inräknade) och att 10 av dessa året-runt-öl medan resterande fem är seasonals och specialare. Så det är en rätt bra representation Brill & Co förser oss med. Samtliga öl som kommer till Systembolaget i höst är riktigt bra men M2 har en viss kärlek till Old Numbskull medan jag inte kan få nog av Speedway Stout’en, tror också att den belgiska strong ale’en Horny Devil kan bli en bra kompanjon till sensommarens utekvällar.

Alesmith Anvil ESB

Utseende: En lite rödstrimmig brunorange vätska med ett smutsigt, rätt tjockt, nötkrämfärgat skum.
Doft: Det är en klibbig, nästan lite krämig och tjock arom med kladdiga bär med en förnimmelse av sötma och en en aning humle. Doften drar åt toner av barley wine (lite som Sierra Nevada Bigfoot), dock betydligt mildare och med en lätthet i kraften på aromen. Krämig men ändå rostad och torr malt.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Rätt mild till kroppen och smaken är rökigare med en nötigt sträv bittertorr finish. Stiltypisk lite tråkigt smak av kola, nötter och inslag av röda när men det är ändå smakrikt och rätt gott, mycket tack vare att det smakar “mer” av de smaker som annars brukar kunna vara lite vattniga i liknande öl.

Betyg? – Bättre (-). Kanske lite tunn, vilket många ESBs är i mitt tycke. Vad som gör att Anvil sticker ut är att det är något mer kraft i smakerna och att det finns dofter som känns av och inte bara är enkelspåriga av nötter och karamell.

När jag var yngre brukade jag blanda ned müsli i chokladdryck för att mixa ihop en chokladsmakande gröt som jag glatt satt och mumsade i mig, lite syndigt men oerhört gott. Tar man ett par av de delarna – choklad och müsli så har man lite av vad som brukar kännas av i många chokladstouts, chokladsmaken och havrets avrundande touch med en viss sötma.

Jag vet inte varför denna rätt irrelevanta anekdot dök upp i huvudet men kanske är det för att Foothills Sexual Chocolate Imperial Stout påminner om den smak jag fick genom min barndoms variant på chokladöl. Foothills Brewing, beläget i Winston-Salem, North Carolina, inhyser också Carolina Beer Company och får väl räknas som ett “normalstort” amerikanskt mikrobryggeri. Varje år har men en liten releasefest för Sexual Chocolate där det limiterade ölet säljs. Ölet är en imperial stout med kakao och vi har provat flaska 736 av 1000 som sattes på flaska i februari 2010.

Foothills Sexual Chocolate

Utseende: En vacker chokladbrun mörk vätska sipprar ned i glaset med ett espressobrunt skum ovanpå.
Doft: Det är en ovanligt ren arom där man tydligt kan plocka ut kakao och kaffe var för sig men också tillsammans. Det är inte alltför hårt rostad malt vilket ger även lite fruktiga dofter och färsk kaffeböna. Jämför man med liknande imperial stouts så är den här betydligt mycket mildare, kanske lite tråkigt – men samtidigt med en tydligare och renare arom.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Förvånansvärt lätt till kroppen men ändå mild och len med en lite torrare kakao och espressofinish. Det är nästan mer kaffe än kakao och balansen mellan choklad och kaffe är elegant. Det är en torr bitter eftersmak som drar tanken mot att tugga på riktigt mörk choklad utan samma chokaldexplosiva smak.

Betyg? – Bättre. Föredömligt balanserad. Len och mjuk i munnen med en bra variation av beska, mjukhet och en lagom rostad malt. Det vore roligt, som alltid, att prova den olagrad för att se om den har en lite kraftigare beska och kanske en tyngre kropp, samtidigt var det här som att dricka en god chokladdryck så det vore dumt att klaga.

Killarna bakom Sea-Goat Brewing och deras öl är kanske inte de mest politiskt korrekta, vilket ni kanske har sett på den etikett vi hade förut här på sidan och som även är den som pryder nedan öl – I Blew a Bear Blueberry Sweet-porter.  Oavsett vilket så tycker vi att det är uppfriskande med personer som vågar provocera sådär lagom och som sticker ut – att det sedan rör sig om hembryggare som gör riktigt bra öl gör det inte direkt värre. Kanske är detta öl vad som hände efter att mors lilla Olle traskat runt i skogen en hel dag, kanske inte. Ölet drar i landet mellan porter, stout (“sporter” som någon det kommenterat på Facebook) och jag undrar om det även är denna de har haft ljung i?

Nu vann dem förvisso inte, men fjolårets Mikkeller Hop Bomb Challange är nu släppt och bör finnas lite här och där, men en andraplats är ju inte fy skam och framtiden ser ljus ut för dem, om än temporärt med blåbärsfläckar på sig.

Sea-Goat Brewing I Blew a Bear

Utseende: mörkare brun vätska med halvmörk chokladfärgat skum, krämigt men också något lätt
Doft: Sommarbrygga, varm nymålad sommarstuga med rostad malt och choklad. Lite bärsyra och blåbärssylt men inte en alltför tydlig blåbärsdoft. Tycker den har ett milt och rätt balanserat intryck med en vag sötma.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. En desto fruktigare smak med bra beska, bitter choklad och rostat kaffe. Det är åter inte en alltför tydlig smak av blåbären men de ger en viss stil på smaken som är väldigt trevlig. Då och då poppar det upp små blåbärskorn innan den speciella beskan ger en släng av annat att fästa fokus på. Den mysiga syran märks av mer och mer och på ett sätt som nästan liknar gueuze så lättar den upp kroppen och ölet.

Betyg? – Bra+/Bättre. Inte deras bästa öl men en riktigt bra och stabil porter/stout. Tycker den har en bra balans och en intressant touch av blåbär som är subtil och inte alltför vild. En ibland såpig beska och en ibland mer kryddad eller chokladbitter sådan ger lite “händelser” i munnen. Trevlig och gott.

Mer  Sea-Goat:

Ett ockult kärleksbarn till humlemord? – Omnipollo/Sea-Goat Brewing
De gör det igen.. We Don’t Can! – Sea-Goat Sweet Humle Obama
Nya svenska ölaktörer del 4 – Sea-Goat Brewing
3 nya öl från Omnipollo varav två spännande collaborations!
Första kiken på Omnipollo/Sea-Goat Brewings skapelse

Att prova hembrygd öl är alltid oerhört intressant och oftast väldigt gott. Nästan alltid blir det som att man får en statusuppdatering över vad som bryggs där ute vilket är väldigt spännande att se, för det är alla hembryggarna ute i landet som är de nästkommande svenska bryggmästarna/-innorna. Detta är ett mantra vi inte kan få nog av och som kommer fortsätta att vara aktuellt.

När vi hade en ölprovning i förra veckan så var Viktor från Linköpingsbryggarna Rüdbrygger förbi och med sig hade han Grotte – en imperial stout som legat med bourbonstavar. Vi provade ölet med lite blandade ostar och vi var riktigt nyfikna på att se hur pass markant bourbonsmaken skulle bli, en smak som ibland kan bli lite för kraftig och ta över för mycket om man inte använder den rätt.

Rüdbrugger Grotte

Utseende: Brunsvart vätska med stort poröst brunt skum.
Doft: En riktigt mysig doft med tydliga inslag av bourbon, espresso och choklad. Borta är den ibland spritiga ‘edgen’ bourbonlagrad öl kan ha och istället är det en renare bourbonarom som vävs in riktigt bra i de övriga dofterna. Slutar i bittert kaffe och mörkt trä.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smaker av bränd tunna, vanilj och en lenaste chokladen. Med en bit gruyère så blir det en underbar kombination, mycket tack vare avsaknaden på spritighet i ölet. Mild men ändå kraftig – bra balans och fina smaker.

 
Betyg? – Bättre/ (+). Det här är riktigt bra, lätt och ändå kaxig med visst bett. men det blir aldrig spritigt och bourbontonerna är precis rätt avvägda. Mycket bourbon utan den allra värsta sötman och smakerna av mörk choklad och kaffe gifter sig perfekt med lite ost. Kan behöva still sig något mer men det är ännu en toppenöl från Rüdbrygger.

Mer Rüdbrygger:

Hembryggarfokus – Rüdbrygger Rye IPA
MankerBeer slår ett slag för hembryggd öl
Manker Beer åker till Malmö -1- En kväll med Ölrådet
Är extrema öl fortfarande lika häftigt? – Rüdbrygger – 1- Cucumbeer