För några veckor sedan så skrev Brill & Co att de hade fått in lite nytt som privatimport, bland annat tre stycken riktigt fina öl från Hoppin Frog (Hop Heathen Imp. Black Ale, Hopped Up Goose Rye IPA (recension) och Hop Dam Triple IPA). Den sista av de tre är en gammal favorit från när jag provade den på SBWF för två år sedan och sedan dess har haft en liten flört med denna typ av extrema triple IPAs. De två andra var däremot nya för mig och för runt 120 kr per flaska genom Brills privatimport så var det bara att lägga en order och en vecka senare var det dags att hämta ut dem, smidigt.

Hop Heathen är en Imperial Black Ale/Double Black IPA som har fått en “ociviliserad mängd amerikansk humlekryddighet”, har runt 70+ IBU och 8,8% alkohol. Även dne här ölen är ny för i år och släppte i mitten av april och Fred och gänget presenterar ölet som:

Our idea of what this new style can be is a crisp black beer, with a lightly roasty and chocolatey character. And you gotta have an assertive, piney, perfectly blended compliment of American hops in the assertive flavor and aroma!

Jag hoppas verkligen att Brill kan spara ett par flaskor till SBWF för som ni kommer se nedan så är det här något jag verkligen kom att gilla!

Hoppin Frog Hop Heathen Imperial Black Ale

Utseende: Ser ut som en rätt lätt brunsvart vätska med brunt fint skum.
Doft: Oerhört trevlig arom! Mörk kryddigheten, mörk choklad, stor mängd kaffe och en mix av peppar och salmiak/stark lakrits. Sviskonmarmelad där sötman och något brända smaken kommer in perfekt. Väldigt “pepprig” och typ snabbrökt tallkåda? Har alla de aromer man vill ha i en mörk ale och det känns bra att man har lyckats få till en rejäl humling utan att det blir för beskt.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Kraftig smak av rejält mörk choklad, sviskon, torkade russin, superstarkt kaffe, citrus och massa peppriga kryddor. Lite mörk humleolja med just precis sådär bränd ton så att det klarar sig utan att bli överdrivet. Beskan finns och går in underbart i sötman där en mörk söt känsla sprider sig i munnen medan beskan river omkring på sidorna.

Betyg? – Bättre (+). Det här är riktigt bra balanserat med allt vad humlen kan ge i form av krydda, frukter och citrus med maltens mörka sötma och kryddiga malt. Tillsammans blir dem utsökta och allting växer verkligen in i varandra; sötman, det mörka, fruktiga, kryddiga, lena, rougha – allting. För en gångs skull är det också nedtonat av den brända oljigheten som amerikanska mörka IPAs så gärna vill visa upp, här finns den men är inte lika central. Utmärkt med en bit trippellagrad gruyere.

Nu i fredags var det premiär för ännu ett hyggligt husöl; jag har ju tidigare påpekat hur glad jag är över att fler och fler krogar börjar få riktigt bra husöl. Då gällde det Bishops Arms i Örebro och deras Bisk-Hops från Närke Kulturbryggeri. Denna gången är det dags för ännu ett nytt husöl hos Brommakrogen Sorbon. Man har en lång historia med sitt husöl Sorbon X där det först gjordes hos Sigtuna för att sedan flytta norrut till Ölvisholt och där man nu har landat sydväst hos Mohawk Brewing Company (ölet bryggs därför hos De Proef). Stefan Gustafsson fick i våras frågan om att ta fram det nya ölet och han är riktigt nöjd med hur den blev, om det inte vore för att han själv inte kan dricka det då det bara finns på fat på Sorbon (eventuellt kommer Wicked Wine släppa lite fat västerut framöver).

Ölet öl som tidigare en american pale ale med tydlig humle (denna gång torrhumlad med Citrahumle) men vi som känner till Stefan och Mohawks öl vet att han inte snålar på humlen utan att det för den delen blir “för mycket” för de som bara vill ha den som alternativ till en stor stark. Det är också det som har varit X’ets styrka de senaste åren, det är en riktigt god öl att komma tillbaka till – aldrig för mycket men inte heller mesig. Stefan har tidigare skämt bort Texas Longhorn med Philthy Phil’s som var utomordentligt välbalanserad och mild men med en tydlig beska och långt “crisp’t” slut, så både jag och M2 var riktigt nyfikna över hur ölet skulle bli när vi fick nys om vem personen bakom ölet skulle vara. Jag var förbi Sorbon i torsdags för att provsmaka ölet medan M2 med sällskap besökte dem på premiären i fredags, en lyckad premiär med väldigt många lovord och mycket beröm. “Bästa X’et hittills” är det vanligast förekommande utlåtandet.

Jag har redan tidigare ifrågasatt BrewDogs ambition att vara extremt kaxiga och släppa ut öl som är därefter. Jag tycker att det är jäkligt roligt att någon gör det och de flesta av ölen de genom de senare åren har släppt har varit väldigt bra. Man ska också ha i beaktning att de förlägger bryggandet till nya bryggerier samtidigt som det nya jättebryggeriet är under uppbyggnad, så det är inte helt konstigt att det kan bli en dipp i kvaliteten på ölen. På Copenhagen Beer Celebration i våras så hade de med sig en öl som då var bland ölen som var “speciell och galna” på mässan, men ändå än i mängden bland allt som fanns där. Anarchist / Alchemist är en trippelt torrhumlad (torrhumlingen görs i tre separata omgångar vilket kan jämföras med de 1-2 gånger som många andra gör) triple IPA. Triple IPA är väl en öltyp som inte riktigt finns men som likt skillnaden mellan IPA och imperial/double IPA räknas utifrån alkoholstyrka och IBU (jämför med Pikkulintu  Triple IPA).

En hel farm av Centennial, Cascade, Columbus och Chinookhumle har använts och texten till detta ölet får väl ändå sammanfatta lite av deras syn på varför de gör dessa öl, det är inte öl som ska falla alla i smaken utan det är öl som provar något nytt – vissa gillar det, andra inte. När jag drack ölet på mässan så var det bara ett litet smakprov och då tyckte jag att den var lite väl alkoholstark men hade mycket smak och var rätt spännande varpå den fick betyget Bra+. Nu med en hel flaska så ska vi se om det blir ett liknande omdöme igen.

Anarchist / Alchemist
Fuck the system. Forget what you know. What has been. Bow to no one. History is bereft. Reorder. Disorder. Embrace the unknown. The groundbreaking. The challenging. The ichorous revolution is upon us.

Anarchist / Alchemist
Try until your fingers bleed and your mind is numb. Try harder.  Try this. Try that. Try the other. Try what hasn’t been tried.  Then try again. Keep trying. Forge the new. The molten elixir awakens.

BrewDog Anarchist / Alchemist

Utseende: Mörkare gyllene rödorange vätska med en liten skumbildning som nästan direkt dör bort, vilket har varit återkommande för flera av dessa starkare och ordentligt humlade ölen. Doft: Tydlig spritig beska som bränner till i näsborrarna. Övermogna bär, äpple och alkoholstark grape och humlekotte. En tryckande arom som känns mer som att den är på väx att explodera mer än att tydliga aromer kan uppfattas.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Hyffsat tunn vätska med markant alkohol som tillsammans med en stor beska bränner i munnen (har man provat Sink the Bismarck så känner man igen det). Trots den stora beskan så är den rätt söt med socker, söt malt, äpple och apelsinlikör. Tyvärr tycker jag att den är lite för krävande jämfört med liknande öl, men så hymlar de inte med att den är extrem.

Betyg? – Bra(-). En flaska 14%’ig triple IPA med såhär mycket humle är dömd att vara något “extra” och det är en rad faktorer som spelar in på hur man tar emot den. En 5-10 centiliter, druckna som med ett desertvin och efter att ölet har fått öppna upp sig ger ett helt annat intryck än att sitta med en hel flaska framför sig – vilket för mig var vad som gav minuset.

När jag lade upp bilden ovan på Facebook så var det många positiva kommentarer om ölet och med tanke på att den har ett snitt på 3,57 på ölratingsidan Rate Beer så är det trots allt en öl som fallet väldigt många i smaken. Vi hoppas att den kan tänkas vara med på Stockholm Beer i höst hos Cask Swedens BrewDog-monter och att ni vågar prova den för att själva bilda er en uppfattning vad ni tycker om denna typ av öl.

I fredags var det världspremiär för ett nytt litet svenskt bryggeri – Bryggeri Nyckelbydal. Bryggeriet som drivs utav paret Maria och Göran ligger ute på Ekerö utanför Stockholm och den småskaliga produktionen gör verkligen skäl för sitt namn. Samtliga öl som har tagits fram under året, varav tre stycken fanns att prova under premiären på Farfar Pär på Kungsholmen, baseras på deras egna preferenser. Istället för IPAs, högalkoholhaltiga eller på andra sätt trendiga öl så provar man sig fram till vad det är man gillar; vilket är en väldigt sund inställning som säkerligen kommer att ge bryggeriet en mer personlig stämpel. Med sig till Farfar Pär hade man två stycken saisons, Treudd Saison Insidieux och Treudd Saison Régulier samt deras special ale Lurudden. Tillsammans med Ölhunden Fredrik och den för många kända ölkunskapsbasen Danko så provade vi de tre ölen.

Den lilla restaurangen var förvånansvärt välfylld och både Göran och Maria gick lätt nervöst omkring och pratade om sig och sina öl. Allteftersom de märke att besökarnas omdömen var enhälligt positiva så började de också slappna av och glädjas åt att deras öl togs emot väl. Vilket de förtjänar. För det är sällan man ser ett bryggeri som vågar gå sin egen väg och göra öl som Lurudden med sin tydliga sötma (kandisocker) som trots att den bara var tappad för några veckor sedan redan har fått en lovande komplexitet som kommer att göra under med några månader på flaska. Flaskorna är också värda att omnämna då de är speciellt framtagna för Nyckelbydal och spär på det rustika och personliga som kännetecknar ölen och bryggeriet.

Än så länge är ölen fortfarande i ett utvecklingsstadie och de tre ölen som hade valts ut och tagit med kan mycket troligt komma att ändra sig framöver. Till exmpel var de båda versionerna av Treudd uppdelade till en personlig favorit och en som Danko hade siat skulle vara mer uppskattad som lättdrucken saission (saison sessionöl någon?). Båda två föll mig i smaken och hade sina pros and cons men sammantaget präglades alla tre öl utav en utmärkt ren doft och smak helt utan bismaker med bra längd på smakerna. Men så odlar de också sin egen koriander och snålar inte någonstans för att få fram just den karaktär de önskar. Nu brygger de bara några hundra liter i veckan och produktionen per år är inte stor nog för att kunna börja distribuera i större skala, men de är igång och de är på väg och förhoppningsvis kanske vi kan få se mer av deras öl på någon av de mindre festivalerna i år (SMÖF?).

Nyckelbydal Treudd Saison Insidieux

Utseende: Disigt varmt persikofärgad vätska med stort poröst skum med små till större bubblor. Kanske lite luftigt skum.
Doft: En dold sötma som angenämnt släpper fram saisonaromerna av örtträdgård, gräs och en ren och mild korianderdoft. Det är fruktigt utan att bli för tydligt med vad det rör sig om. Fräscht.
Smak: Medelstor till stor munkänsla med bra kolsyra. Fyllig och stor mun med mycket smak och mycket kropp som sprider sig. Rund och len med sötsyrlig citrus, fruktkarameller och estrar. En liten släng banan mot slutet.

Betyg? – Bra+. En väldigt ren och fin saison som kunde ha haft en tydligare smakpalett samtidigt som det nog kan dyka upp när ölet får “stillas” något. Kunde också ha fått vara snäppet torrare men det är svårt att klaga på det när ölet egentligen inte har några tydliga bi- eller felsmaker.

Nyckelbydal Treudd Saison Régulier

Utseende: Ljusare gyllene vätska med mörkare inslag med ett fint ljust skum med minimala till små bubblor.
Doft: Doften är mildare än föregående version men har samma söta kryddiga inslag, örträdgården och koriander. Lite torrare och inte lika söt som föregående – vilket jag nog föredrar då det känns mer somrigt.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Snäll smak med ljusa frukter, gumminappar och godis. Ren och oerhört välbalanserad. Men även här hade jag nog velat ha en lite torrare finish.

Betyg? – Bra+.  Välsmakande och ren på samma fina sätt som hos Insidieux. Frisk och fräsch.

Nyckelbydal Lurudden Special Ale

Utseende: Chokladkola färgad vätska med fina gyllene strimmor och ett lite mörkare skum med minimala till små bubblor.
Doft: Doften är i början av att bli mer komplex med en mörk sötma och inslag av mörk saison (jämför med Slottskällan Zeven). Mörk bränd malt med korn, citrus och viss fruktighet.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rund och rätt fyllig utan att bli alltför kraftig. Mörkt kandisocker, chokladkola och torkade mörka frukter och bär. Kanske även lite kaffedränkt sockerkaka? Viss kryddighet som sätter sig mot sötman. Den har både stilen av en mörk belgisk ale och en mörk saison och när de två möter varandra så sker intressanta saker.

Betyg? – Bra(+).  Som den var just nu så är det en aqcuired taste där sötman kommer att utvecklas fint framöver medan jästen kommer att fortsätta ge djup bland smakerna. Troligen något som skulle fungera utmärkt med ost då den har det bästa av både mörk belgisk storng ale och en mörk saison. Komplex och spännande och kommer utvecklas till något väldigt bra.

Sammanfattat var det en väldigt trevlig fredagkväll i den värmande solen och både besökare, bryggare, vänner, okända och en och annan hund och barn verkade hålla med om att det var väldigt lyckat. Vi önskar Marie och Göran ett stort lycka till framöver och hoppas och tror att vi kommer att råkas igen; både personlig och med deras öl.

Ett av våra favoritbryggerier från Copenhagen Beer Celebration, Westbrook, har bryggt en tysk mörk lager, schwarzbier, med 10% rågmalt medan choklad- och carafamalt ger den mörka färgen och den lena rostade smaken. Det som gör ölet lite extra roligt är att de av någon anledning har valt att kalla ölet Dark Helmet, inspirerat av en av de roligare filmerna någonsin – Spaceballs.  Ett tema som varit rätt populärt men också har fått lite rabalder efter att LucasFilm har varit sådär glada över referenserna till Star Wars.

Ölet har gått att köpa i Köpenhamn och då vi pratade med Morgan och Edward från bryggeriet  så sade dem att de hoppades att kunna få hit mer av sin öl samtidigt som de fortfarande är rätt små och vill kunna få ut sin öl runt om i USA som ett första steg. Men deras IPA och witbier White Thai finns och har funnits i Sverige så prova dem för det är riktigt bra öl jag hoppas att vi får se mer av.

OS är i full gång och de rejält tränade deltagarna kämpar sig runt i allt från kast med liten ölburk till 100 meter pub crawl. Det är ialla fall vad BrewDogs vision hade varit om de fått bestämma så väl till OS tog de fram sin egen OS-öl i lite samma anda som när de släppte Royal Virility. Never Mind the Anabolics är en 6.5%’ig IPA som har ett halvt hippieliknande naturapotek i sig; kreatin, guarana, ginseng, gingo, steroider, macapulver, matchate och kolanöt (innehåller koffein). Alla ingredienser som hjälper till att ladda upp och glädje den deltagande; bra mycket mer så än snabbmatskedjor, läskande drycker eller massproducerade enformiga lagers. För som de säger, “It’s not the taking part, it’s the winning that counts”.

Ryktet säger att det kan komma en summa flaskor till Sverige under hösten, kanske väl efter OS men likväl. Hur mottagandet blir och om vi får se trikåklädda öldrickare springa runt på diverse gym återstår att se. Jag vet bara att nedan öl kunde varit bra att ha under inspelningen av förra årets montage inför SBWF.

BrewDog Never Mind the Anabolics

Utseende: Rätt så vackert klart rödorangegyllene vätska med ett typiskt småkletigt nougatfärgat skum.
Doft: En egen arom med allt ifrån färska kaffebönor, rostat kaffe, söt malt och tropiska frukter. Doftar av allehanda saker men jag gillar det. Smygande beska med grape, citrus och bär. Efter att ölet har öppnat upp sig så är det träaromatisk zingo som är det första jag tänker på.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rätt fizzig och lite sprudlande med en smak som genast går från munnen upp till hjärnan som undrar vad det är den känner av. Kaffetonen finns där men den är inte lika tydlig som i Mikkellers kaffeöl, samtidigt har den en kryddig touch som ger torrt ljust, nästan cederliknande, träsmak. Det är lite speciellt men jag gillar det då allting funkar rätt bra tillsammans – även fast det är lite ovanliga smaker. [5 minuter senare] Ölet har öppnat upp sig och nu är smaken en helt annan och det är nästans störande läskedryckssmak på den med zingo, kaffe och fizz.

Betyg? – Bra/Bättre-. Jag gillar den träkryddiga och kaffebetonade karaktären med både beska och sötma. Det är inte en öl som ska ha en markant beska, tydlig karaktär av grape, fläder och tropik utan det är en öl med allt konstigt du hittar på ett naturapotek och jämfört med Royal Virility så fungerar det rätt bra här, till en början. För sedan när zingosmaken och det fizziga, syrliga fruktdricketonerna tar över så försämras betyget lite för varje ny klunk.