Den 2a september dyker Aunt Sally upp på systembolagets hyllor.
Aunt Sally är för mig ett spel där man kastar pinnar på en docka. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara spelet för jag insåg aldrig riktigt vad det gick ut på. Men det är lite som kubb, man ska få dockan att ramla.
För Lagunitas är en Aunt Sally något helt annat! “It’s sweet, tart, and sassy” säger etiketten.

Jag letade efter en bra öl till fish tacos. Jag brukar gilla att dricka lätt syrliga öl som gose, eller humliga pale ale så denna surmäskade öl som sen ska ha blivit torrhumlad borde passa helt perfekt. Kul att den dyker upp på Systembolaget den 2a September. Det kommer nog att hamna ett par i min korg!

Lagunitas – Aunt Sally

Utseende: Orangegul och helt klar öl med ett fint krämigt skum.
Doft: Mycket mogen frukt, främst ananas, citroner och passionsfrukt. Funky och jordig i bakgrunden.
Smak: Syrliga citroner, ananas, pasionsfrukt och lite lime. Inte helt mogen frukt, som blandas med jord och örter.

Betyg? – Bättre(-) Skulle vara kul att dricka ölen när den är lite färskare. Tror att man tappat lite av humledosen. Det känns lite som att man skulle torrhumla en Berliner Kindl Berliner Weisse med europeisk humle. Ja vist är det en spännande tanke, precis som detta öl. Det är en spännande öl som passar väldigt bra till mat med lite hetta.

“You were new to this dance but she was not. Taking her in completely she seized your senses and you were consumed by the luminous passion, her residual sweetness, and the tart earthiness of her grin…“

Även om IPA-trenden med sina diverse undergrupper med humlade lagers till rejäla humlemonster fortfarande i allra högsta grad får anses levande så ser vi mörkret. Ett mörker både vad gäller det vi ser utomhus men också det i våra glas. Fler vågar sig på Stout och Portersorter och bland ölfantaster efterfrågar många idag en snäll mörk vardagsöl. Portern är ju också en otroligt trevlig vardagsöl året om medan jag kanske känner mer för en läskande Pale Ale en skön sommardag. Portern passar lika bra till mat som till sällskap och det gör inte alltför mycket om den är på 3% eller 13%, även fast ett bra mellanting är att föredra.

När Sthlm Brewing Co. därför släpper en Imperial Porter nu på fredag på BrewDog Bar Södermalm så är det därför inte så konstigt. Bryggeriet har ju faktiskt släppt en rad mörka öl genom åren men det som är speciellt nu är att det är ett något starkare sådant. Extra intressant då deras lättare mörka öl såsom Droporter och Cheeky Little Stout föll mig i smaken, kan de göra om det fast med en kraftigare öl? Ölet är tänkt att vara lite torrare med fokus på drickbarhet och bli ett återkommande inslag kring december för framtida år.

Sthlm Brewing Co. Imperial Porter har en brunsvart vätska med gyllene röda strimmor. Ölet täcks av ett milt lätt gräddigt nougatfärgat skum. Doftmässigt bjuder den verkligen till med fruktig lakrits och choklad samt milda toner av mjukt kaffe. Du anar lite trätoner men det är nästan mer mustig julporter, och inte bara för det faktum att det faktiskt är juletid. Munkänslan är rätt stor vilket spär på att smaken är något rivig. Smakerna av lite bränd lakrits och mörk frukt blir distade när något som är svårt att sätta fingret på skär in och ruffar till smakerna. Tyvärr tar det över lite från eftesmaken vilket gör hela smakspektrat rätt begränsat. Kanske är det något från jästen eller jäsningen, kanske någon humlepellet som spökar. Nu är detta en provflaska jag fått prova och inte den öl som väl kommer på fat, men jag hoppas att man lyckats lena ut den något. I övrigt är det en drickbar öl som inte känns så stark som den nog är. Ett bra lite kraftigare öl som ändå fortsätter i samma stil som bryggeriets övriga mörka öl.

I år ser vi i december bara ett exklusivt släpp på Systembolaget, medan vi istället får se ett nytt släpp i januari. Så förutom släppet av nyheter i det fasta sortimentet och lokala nyheter den 1a december ser vi ett exklusivt släpp den 4e december. Som vanligt besöks hyllorna av öl med något juligare tema, men också av mörkare och värmande godsaker som Sierra Nevada Narwhal, Malheur Dark Brut och Samichlaus Classic. Öl som är lika trevliga som julklappar som att ha för sig själv. En bra julklapp finner vi också i S:t Eriks och Mathias Dahlgrens Julbordet om 4 öl – perfekt till foodien, ölfantasten eller den som bara är nyfiken av sig.

Dupont Avec Les Bons Voeux (Belgien 375 ml 50 sek)
En klassisk och alltid lika uppskattad Tripel med underbar näsa med torkade blommor, lite honung, apelsinskal och kanske även marsipan. En fin kryddighet ger doften en bra balans. Smakmässigt är den snäll i kroppen och trots sina 9.5% så är den inte hård och för kraftig. Procenten ger smakerna pondus och de går i nätta inslag av banan över estriga äpplen, kryddigt vete och torkade blommor. En given present till ölfantasten eller att värma dig med i vinter.
Betyg? – Bättre.

Mikkeller Spontanfruktsallad (Danmark 750 ml 149 sek)
Ölet är framtaget till importören Brill & Co som firar 20 år på marknaden. 2,5 ton av mixad frukt (päron, äpplen, apelsiner, bananer, vindruvor och jordgubbar) adderades till baslambicen från Boon. Den har fortfarande den smöriga karaktären av ung lambic i näsan men du anar jordgubbar och druvor och med någon månad på flaska lär komplexiteten komma fram. Smaken är desto mer mogen och en fräsch syra lyfter smaken av äpple, vindruvor och ek. Är nog mycket tack vare druvorna, men det smakar lite som burkad fruktcoctail. Rekommenderas!
Betyg? – Bättre.

To Øl Snowball Saison (Danmark 750 ml 84 sek)
En upphumlad Saison istället för mörka julöl? Självklart tänke man, det passar ju faktiskt bättre för den tunga julmaten. Mild arom med Europeisk humle och en snäll gräddighet. Ölet känns rätt färskt för jag får mer av de ljuva humletonerna än Saisonstilens kryddighet. Även smaken drar just nu mer åt en American Pale Ale med gräsig humle och åter den mjuka känslan på tungan, kanske tack vare att man dragit ned mjölksyrebakterier i ölet. Oavsett en väldigt trivsam öl till ett bra pris!
Betyg? – Bra+.

Mathias Dahlgren Julbordet Ekologiskt (Sverige 1320 ml 120 sek)
Lager – En modernare lager med mer fruktighet och karaktär vilket nog fungerar utmärkt till en sillmacka. Äpple, päron och lite honung i både doft och smak. Kanske ännu lite ung vid provningstillfället.
Betyg? – Bra-.
Pale Ale – En belgoinfluerad Pale Ale med avvägda belgotoner av jäst, torkad marsipan och örter. Lär fungera fint till revben eller julskinka. Väldigt mild och oerhört fin fräschör vilket vissa nog kan uppfatta som tråkig medan många lär tycka det är ljuvligt.
Betyg? – Bra (+).
Dark Ale – En brittisk Dark Ale med torr kakao och antydan till torkade russin, sviskon och annat – men utan sötman. Väldigt torr i doften och smaken är liksom övriga ölen i boxen oerhört rena och milda, toner av svag gammal kakao och årsgammal mjölkchoklad.
Betyg? – Bra.
Porter – Här har man en klassisk Porter som nog är lite ung då det är mycket toner av päron, äpplen och mandelmassa, vilket brukar vara borta när ölen släpps i butik (är ju andra flaskor vi provar mot vad som släpps). Mycket inslag av godis och en viss sötma vilket lär matcha den fint mot juldesserterna eller på kvällskvisten.
Betyg? – OK+.

Remmarlöv The Local Hops Fresh Hop Ale (Sverige 330 ml 26,2 sek)
Ale med lokal skånsk humle, kan det vara något? Rätt anonym doft utan direkta dofter, smaken däremot har en lite örtig karaktär med småkryddig malt och humle. Det är ingenting som sticker ut och är fantastiskt men ett bra bevis på att vi ändå har egen humle.
Betyg? – OK (+).

Dugges SÖ30! (Sverige 330 ml 24,7 sek)
Framtagen till Svenska Ölfrämjandets 30-årsfirande. Jag provade den nyligen på fat och undrade då var det “amerikanska” fanns, den var då rätt fadd. Här på flaska har den betydligt mer intressant humleprofil som osar amerikansk västkust! Citrus, lime, kryddiga kottar och en ren, snygg maltprofil. Riktigt bra! Hoppas att den får hålla sin kvalitet, så drick snart! Rekommenderas!
Betyg? – Bättre.

Corsendonk Christmas Ale (Belgien 750 ml 84,9 sek)
Ännu en julklasssiker. Lite mer Coca Cola i doften än vad jag minns det som, men annars choklad, toffee och kryddor. Mullig och härlig till kroppen, men det är någon form av godis eller karamell som lyser igenom även i smaken. Lagras lika fint som den dricks färsk.
Betyg? – Bra+.

Blaugies La Moneuse Special Winter Ale (Belgien 750 ml 74 sek)
En lite kraftigare vinter/julversion av Moneuse. Framträdande humle och syra i doften där gemensamma nämnaren är citrus. Mycket maltig närvaro med lite smutsiga toner av jäst och rågkrydda. Kanske lite rörig och bitvis lätt i kroppen. Men en läskande Belgian Strong Ale, om man nu kan säga så, som kan falla belgofiler i smaken.
Betyg? – OK+.

St Bernardus Christmas Ale (Belgien 750 ml 71 sek)
En favorit bland prisvärda julöl. Underbar doft av nötig knäck, karamellkola och bananchoklad.Lite kryddig jäst men inte för mycket, snarare bidrar den till att göra smak och doft av bananchoklad och kola lite mer vuxen och kryddig. Drick nu för en smaskig upplevelse eller ställ undan för att få den att mogna och smakerna att gifta sig lite till.
Betyg? – Bättre.

Kinn Tomasmesse (Norge 330 ml 34,9 sek)
En Quadrupel på 10.5% låter som att det ska dra till rejält, men en viss syra och toner av sherry och portvin gör den mildare än vad jag förväntat mig. Lite för tunn och mild i kroppen för min smak och det påminner mer om just sherry eller en belgisk ale som fått lagras i en 10+ år. Aningen rökighet. Intressant, men också lite lurig.
Betyg? – OK+.

Nils Oscar Winter Edition (Sverige 500 ml 48,4 sek)
En Scottish Ale med bränt socker som får lite rökstuk, kaffe och karamelliserade toner. Vissa inslag av kakao och karamell, men också lite tobak. Kan nog fungera fint till dessertbordet.
Betyg? – OK+.

Harvey’s Christmas Ale (Storbritannien 275 ml 32,8 sek)
Väldigt klassisk brittisk Barley Wine som redan nu har lite lagrade inslag av kartong och sherry, men också av vört. Sötare än vad doften gav sken av och maltbasen känns något smutsig och rå och stör lite. Tyvärr finns det bättre val.
Betyg? – OK.

Innis & Gunn Espresso Barleywine Limited Edition (Storbritannien 330 ml 29,9 sek)
I&G börjar kolla på USA och göra lite häftiga mixturer, eller? Mnjae, doften har en artificiell sötma och sötad espresso med rökighet och för söt chokladpudding. Det blir inslag av tvål och lite allt möjligt. Nä, det här fungerade inte för mig som ölfantast.
Betyg? – OK-.

Birra del Borgo 25 Dodici (Italien 330 ml 39,9 sek)
Belgian Strong Ale från Italienska Birra del Borgo, med tillsatta bittra apelsinskal och russin. Det här är intressant och inte på ett negativt sätt. Du får bitter marmelad men också väldigt mycket humle som ger både bitterhet och bygger vidare på toner av apelsin och lime. Du kan inte gissa dig till att den är 9.5% och i mitt tycke är det en spännande öl man verkligen kan prova om man gillar nya utmaningar.
Betyg? – Bra+.

Nynäshamn Valsviken Vinterporter (Sverige 250 ml 43,3 sek)
En gammal svensk klassiker likt Nynäs andra juliga öl. En snäll porter med äpple, päron och lite choklad. Brukar må bra av att stå en månad eller tre och tyvärr är den fortfarande lite för dyr i jämförelse med andra.
Betyg? – Bra.

Sierra Nevada Narwhal Imperial Stout (USA 355 ml 46,9 sek)
Kolsvart Imperial Stout när de är som bäst. Jag får nästan alltid leta nya superlativ för att beskriva den hr ölen. Har allt en Imperial Stout ska ha, balans, kolsvart mörker och rök, eldad malt och brända träplankor men också mörkaste choklad och kaffe. Rekommenderas, i stor mängd!
Betyg? – Bäst.

Malheur Dark Brut (Belgien 750 ml 145 sek)
Fruktig choklad med fikon, kanderade bär och lite körsbär. Ger en hint om antydan till lagrade russintoner ihop med choklad. En stabil mörk belgare som kanske inte har samma komplexitet som många andra har men som har en fin balans många kan uppskatta.
Betyg? – Bra (+).

Samichlaus Classic Eggenberger (Österrike 330 ml 41,8 sek)
Här har vi ett öl som lagras mer än förtjänstfullt, kanske inte lika bra som Helles-versionen men fortfarande på ett imponerande sätt. Nu är den råare med tydligare alkohol och mer centrerad kring söt fizzighet, nötter och aningen choklad. Med tiden får den komplexa likörliknande toner och blir krämig, varm och underbar. Köp ett par och prova en om året när det är riktigt kallt och jäkligt utomhus.
Betyg? – Bra.

Nedan öl är sådana som antingen har flyttats från tidigare lanseringar eller i fallet med Camden och Brännskär Brown sådana som inte var med på provningen. Själv är jag riktigt sugen på Brännskär Brown som berikats med vanilj och hasselnöt, spännande! De sista tre flyttades från novembersläppet.

Camden Beer Camden Town Brewery (Storbritannien 750 ml 109 sek)
Imperial Brännskär Brown Ale Akkurat 20 år Vanilla & Hazelnut (Sverige 750 ml 98,6 sek)
Gigantic IPA (USA 65 cl 84,9 sek)
Färsk är det här en riktigt stabil IPA som smakar, doftar och i övrigt beter sig som en bra IPA från Oregon gör. Väldigt nordvästlig på sättet att det är milt örtig humle mer än blommig och inbjudande fruktig som samsas med malten. En bra IPA för de som vill ta steget vidare från 100W.
Betyg? – Bra (+).

Stillwater Autum Amber Saison (USA 35,5 cl 36,9 sek)
En höstig något mörkare Saison som ger dig brödkryddor och vört samtidigt som de sedvanliga inslagen från jästen med mandelmassa, surt rågbröd och mer krydda. Lämplig till höst- och vintermaten.
Betyg? – Bra (+).

Stillwater Why can’t IBU? IPA (USA 35,5 cl 33,9 sek)
En mild humlig belgisk ale med inslag av saisonkrydda, gräs, melon och annan läskande frukt. Vinner på sin lättdruckenhet och att vare sig beska eller kryddighet tar över från den andra.
Betyg? – Bra+.

Ibland hittar man saker i gömmorna som man skämms lite för, kanske lika mycket för att man har glömt bort dem som för att man ens har dem. Jag har tidigare skrivit om min relation till udda lagringsobjekt och vissa av anledningarna till att vi lagrar öl, det är ju faktiskt lite spännande. Som att hitta en smarrig IPA man glömt ett par år och som nu smakar likt en urvattnad Barley Wine, eller glädjen i en bortglömd Imperial Stout. Eller för den delen att hitta en gammal flaska South Plains som man vet nog för väl hur den lär smaka, eller i det här fallet en Pilsner Urquell från en limiterad 1 liters utgåva de släppte för typ 4-5 år sedan. En flaska jag fick i födelsedagspresent av M2, tack, verkligen, tack. Enligt baksidan på kartongen den kom i så gick ölet ut för några år sedan, man öl lagras ju.. Det vet ju alla – frågan är hur den här har lagrats. Just den här utgåvan lär ju vara slutsåld, men ni kan alltid köpa hem en vanlig Urquell och glömma bort i ett par år.

Pilsner Urquell Limited 1 Liter Ed.

Utseende: Kopparskimrande vätska med stort krämigt vitt skum. Ser banne mig lite mer mörkt orangefärgat ut än vad jag minns ölet. Skummet lägger sig sakta och slutar som jästslurry ovanpå ölet, typ äggvita.
Doft: Doftar likt en gammal oxiderad belgisk ale med blöt kartong, sunkig säd och jästa frukter. Lite apelsin gör inte mycket utan det är väldigt platt.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Helt okey till kroppen, kanske till och med att ölet känns fylligare och mjukare än annars. Smakerna är lite sunkiga och platta med pappkartong, unken citrus och källargolv med kalk och damm. Dock är det intressant och inte helt misslyckat, bara väldigt annorlunda.

Betyg? – OK. Gillar du 10-15 år gamla belgiska ales utan att erkänna för dig själv att mycket beror på hur gamla de är så kommer du att gilla detta. Det är annorlunda jämfört med en färsk öl och med en gräddig ostkub hade det nog varit helt okey.

Ni kanske har hört och minns historien? Danska Mikkeller och skandinaviska flygbolaget SAS avslöjade lite hipp som happ att de minsann skulle samarbeta och att man skulle kunna finna Mikkellers öl på SAS flyg. Till en början var det enbart business class-resenärer som kunde prova på de första två ölen, en  belgisk witbier och en red/vienna lager men de verkar nu ha släppt lite på det och ölen kan gå att köpa i flera klasser. Det är lite härligt typiskt Mikkeller att göra ett par öl som enbart går att finna på ett flyg, vilket framförallt utmanar alla tickers som prompt ska prova på varenda öl han släpper. Sky High Wit och Sky High Red bryggs inte hos belgiska De Proef som många av hans andra öl utan hos Sly Fox i i Pennsylvania, USA och efter de här två ölen har han vidare släppt en American Pale Ale och nu också en mer exklusiv suröl.

Tack vare en god vän och lite smussel och knussel på en flygning från New York landade en burk av vardera öl i mitt hem i Stockholm. Varför då inte låta er läsa om hur ölen faktiskt är och om de är värda  en resa med SAS? Oavsett det så är det härligt att man även i Europa börjar se craft beer på flygplanen, något som åtminstone dykt upp snäppet mer i USA där vissa flygbolag och bryggerier försöker finna samarbeten.

Först ut är Mikkeller Sky High Wit. En öl som påminner mer om en härligt persikodisig Pale Ale med sitt vita skum och dimmiga utseende. Ölet är lite mörkare än vad jag väntade mig av en wit men så är det också en witbier med belgisk jäst och en helt annan karaktär än i din vanliga tyska witbier. Sly Fox har funnits i Köpenhamn rätt länge och även dykt upp då och då i Sverige och har ni provat deras belgoöl så känner ni igen doften. Det här är deras belgojäst rakt av. Torkade blommor, bananmos och honungsglaserade fruktpastiller. Doftar lite som amerikanska Saisons gjorde för några år sedan. Smaken då? Mer funk och syra från jästen än i en wit. Smakar fruktkarameller med nedtonat av torkad humle, gammal korriander och barriga humlekottar.

Betyget? – Ja, lite över ett Okey+. Det är ju drickbart och läskande en varm sommardag. Det kan nog också liva upp rätt tråkig flygmat, men jag tror man kan skippa just den här belgojästen utan problem, den känns lite daterad.

Om vi går vidare till Mikkeller Sky High Red då? Gyllene kastanjebrun med rött skimmer till vätska och ett lätt nougat färgat skum på toppen. Doftar nötter, torkade plommon och krämig karamell, just toffee och aningen söta mörka bär ger verkligen sin prägel. Smakar likt många i sin stil, lite tråkigt och enkelt med chokladkaramell, bär och söt malt. Fördelen är att Mikkeller är en bättre receptmakare än många som gör liknande öl fast för makrobryggerier, så du får mer smak och karaktär här. Det är väldigt lättdrucket och ölet känns mer levande än liknande öl på krogen.

Betyg? – Lite som med Wit’en är det ett bra steg uppåt från Heineken och andra mögöl som man ofta får på flyget. Samtidigt är det en rätt enkel öl som jag kanske inte skulle säga är en av Mikkellers bättre, eller något jag vill dricka på krogen – men på flyget, lätt.

En av överraskningarna på årets Stockholm Beer kom från en lika otippad kandidat. Efter flera år med problem som i slutändan verkade bero på ett stopp i en av ledningarna har Södra Maltfabriken ute i stockholmsförorten Haninge äntligen kommit på banan igen. Södra Passion var en trevlig bekantskap med de nya sydafrikanska humlesorterna men det är ändå bryggeriets Imperial Stout, Stout som gladde mig. Ölet som är en Imperial Stout på 10% heter bara Stout vilket kanske är lite vilseledande då den är mycket starkare än din vanliga tisdagsstout, men men.

Ölet släpptes i början av månaden i Systembolagets lokala sortiment och går därigenom att beställa till hela landet. En flaska på 33 cl kostar 30.90 svenska kronor. Serveras lämpligen i ett hippt stoutglas.

Södra Maltfabriken Stout

Utseende: Svartbrun vätska med espressobrunt fint skum.
Doft: Rikligt med både salt och söt lakrits liksom toner av torkade russin samt riktigt mörkt kaffe. Enkelt men med begynnande komplexitet och elegans. Lite gräddigt slut.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Lagom stor till kroppen men med mjuk och rund framtoning som på ett bra sätt bryts av med lite eldig alkohol och behövlig kolsyra. Värmande och rejäl smak av kakao och starkaste kaffe med sluttoner av russin, spritlagrade körsbär och blåbär.

Betyg? – Bra+. Det här är väldigt bra. Framförallt då man gör en så opretantiös öl som ändå har mer komplexitet, variation och smak än många mer hypade öl i stilen. Trots namnet så gör den mer skäl för att vara Imperial, på riktigt. Spännande att se hur den smakar med lite tid på nacken. Bra gjort Södra!