Vad är det som hindrar “vanliga öldrickare” från att köpa och prova en IPA, en imperial stout eller liknande? Är det alkoholstyrkan, tillgängligheten, ölet i sig eller är det kanske priset på ölet? Detta har Henok Fentie (Omnipollo) och Jeppe Jarnit-Bjergsø (Evil Twin) frågat sig. Efter deras båda samarbete med den rätt nyskapande Russian Roulette vill de nu gå ett steg längre och som vi har hintat om tidigare så är deras nya samarbete något som på många sätt kommer revolutionera ölvärlden.

Det de har funnit är att priset på en shysstare och god öl ofta är avskräckande och ett hinder för många när de ska välja öl. Antigen kan detta lösas genom att nalla på råvarorna till förmån för sämre råvaror i mindre kvantitet – eller så löser man det genom att sänka priset och tjäna mindre på ölet, en inte heller gångbar lösning i längden.

Därför har de båda vännerna nu beslutat sig för, i samarbete med Bishops Arms-kedjan som sponsrar projektet, att göra en IPA. Men inte vilken typ av IPA som helst – utan en gratis IPA.

“Project Free Beer” går ut på att de båda tar fram en IPA som sedan släpps på krogar i Sverige och Danmark – gratis. Lite praktiska detaljer gällande logistik, juridik och genomförande kvarstår men projektet i övrigt är rätt långt gånget och är onekligen hemskt spännande. Tanken är att Free Beer ska locka öldrickare att välja en IPA fullmatad med allt som vilken dyrare IPA som helst har men som med tanke på priset gör att man hellre väljer den än “en stor stark”. Tack vare Bishops Arms som sponsor av projektet har det varit enkelt att finna en logistisk lösning till vilka krogar som kommer att få ölet och samarbetet har också varit helt okontroversiellt då BA inte vill ha något i retur, annat än att ge Henok och Jeppe fria tyglar att ta fram ett grymt öl.

Detaljer återstår som sagt, men vi kommer med spänning följa hur det går och kommer såklart att berätta mer i takt med att projektet fortskrider.

Två delar vänner, en del ölbryggning och en stor del humle. Så kanske man kan beskriva Omnipollo och Sea-Goat Brewings “bastardiserade ale från planeten Mars” (Henoks, Omnipollos ord). Det är en himla massa Simcoe, Amarillo, Centennial och Warriorhumle (runt 40g/litern) och med en stor maltbas så är tanken att det ska vara en crossover mellan American strong ale, brown ale och en dubbel IPA.

Vi skrev tidigt om denna men sedan skulle den mogna, den skulle drickas och jag skulle hitta mina anteckningar. Men nu är det gjort, så får vi lov att presentera det ockulta kärleksbarnet mellan två av de mer spännande svenska bryggarlagen. Vi hoppas att de kanske möter upp varandra i framtiden och gör en till bryggd, kanske en variant på A Brown Reason to Live 2 – Sea-Goats superba bruna chili-IPA.

Omnipollo/Sea-Goat Brewing

Utseende: Brundisig vätska med smutsvitt skum med porös gräddig topp.
Doft: Inte helt otippad är det fullt med humle av både det gräsigt kryddiga slaget men också av det mer fruktiga och tropiska. Mycket centennial och mycket amarillo vars grape- och fruktcocktail hålls på plats av rostad malt och en bra maltgrund. Torrhumlad hela varvet runt vilket ger lite extra tyngd och en tydlig humlekottedoft.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Det smakar hembryggt, men bra hembryggt och kanske är det att smakerna är “ihoptryckta” som gör detta, eller att upphovsmännen velat ha extra allt. Oavsett vilket så är det en god smak med tydliga intryck från humlesorterna där det liksom i doften bjuds på en variation på humlesmaker – gräs, krydda, grape och frukter. Beskan är inte för pang på trots att IBUn vittnar om att man inte snålat på humlen. Tycker att maltbasen gör det bra och ger lite rostade toner som breddar smakspektrat än mer.

Betyg? – Bra+. Humlebomb som exploderar med grape, tropik och kryddigt gräs. Att istället för en “ren IPA” ha en brown ale som bas gör den väl då det ger en annan tyngd som håller alla humlekottar i led. Kanske är lite kraftig och inte helt ren, men så är det också en bastard på lite olika stilar och med syftet att experimentera mer än att göra en ren och måttlig IPA. Förhoppningsvis kan vi få se fler crossoveröl framöver från olika håll och även fast jag ibland uppskattar konservatism inom ölvärlden så krävs det att bryggare vågar experimentera och prova nya saker, bara man gör det med glimten i ögat och med ett syfte. Inte bara att man slänger sand i ölet och kallar det för specialöl eller humlar skiten ur lite vatten bara för att vara kaxiga.

Mer Omnipollo och Sea-Goat:

Sverigepremiär – Manker Beer provar Omnipollo/Evil Twin Russian Roulette
De gör det igen.. We Don’t Can! – Sea-Goat Sweet Humle Obama
Nya svenska ölaktörer del 4 – Sea-Goat Brewing
3 nya öl från Omnipollo varav två spännande collaborations!
Första kiken på Omnipollo/Sea-Goat Brewings skapelse
Manker Beer News: Omnipollo går på export
Sommarens festligaste törstsläckare – Omnipollo Leon

Under vintern har det tisslats och tasslats om vad som sker nere i Danmark på Amager Bryghus. Det började med en kommentar på Facebook och har nu slutat i en samarbetsöl mellan svenska Omnipollo (Henok Fentie) och danska Evil Twin (Jeppe Jarnit-Bjergsø). Eller vad sa jag nu, en samarbetsöl? För det är helt fel – det som ölfantaster klurade om visade sig inte vara en öl, utan två. Den ena en “vanlig ljus IPA” medan den andra är en svart IPA. Precis som med ett spel av Russian Roulette kommer du inte kunna särskilja dem då flaskorna är märkta med samma etikett. De är dock bryggda under samma dag men där Henok skött om den ljusa och Jeppe fostrat fram den mörka – så det blir lite som ett lotteri i lotteriet.

Vi tycker det här samarbetet är både intressant och oerhört spännande av flera orsaker, där kanske den främsta är att det inte är så ofta vi ser svenska bryggare göra sådana här projekt överhuvudtaget. Jag frågade Henok om samarbetet under en träff i vintras och han berättade då att han redan första gången han drack Jeppes öl 9th Symphony (en vitvinslagrad Belgisk strong ale) föll för den och insåg hur lik den var hans egen Leon (belgisk ale med champagnejäst och lite mer humle än vanligt). Henok berättar vidare att han varit med om många balla ölsammanhang runtom i världen med att dessa 48 hektiska timmarna i Köpenhamn troligen slår det mesta. Vi låter honom här “kort” själv berätta om hur bryggprojektet genomfördes, vilket nog får oss alla att vilja säga upp vårt vanliga jobb och satsa på ölsvängen istället.

Efter nästan ett års planering åkte jag tillslut ner till Köpenhamn. Jag möts av Jeppe (världens 52:a bästa bryggare och en av de mest gästvänliga människor jag känner) på Kastrup. Efter ett obligatoriskt besök på Mikkeller bar kommer vi hem till Jeppe. När jag hänger av mig i mitt rum blir jag varse om att jag ska sova bredvid ölkällaren. Eftersom att jag en gång har tillhört den typ av ölnörd som spanat på folks ölkällare på youtube ber jag prompt att få kika. Föreställ er att ni hade tillgång till en stor del av mikrobiraflödet som kommer in i Europa under 10 års tid, och att ni har möjlighet att ställa undan ett par flaskor varenda gång någonting extra kul kommer in – då har ni Jeppes ölkällare. Öl jag hittills bara haft möjlighet att läsa om korkas därefter upp på löpande band.

Kl 6.30 morgonen därpå beger vi oss till Amager Bryghus (världens 58:e bästa bryggeri) och brygger ett öl var, en ljus IPA och en kolsvart. När vi är färdiga har det gått 17 timmar. En av anledningarna till att det tog så lång tid är att Amager precis har installerat ett nytt bryggverk och RR blev 15/16 brygd i turordningen (samma bryggverk som Ölvisholt har, Mankers note).

Om jag är nöjd med resultatet? Återigen med risk för att få en round kick av Jante. Tillsammans med Hökarängen IPA från Pang Pang höjer Russian Roulette ribban för vad en svensk IPA är. Ljus som kiss, besk som klorofyll men ljuvlig som en första kyss. Skål!

Ölet släpps officiellt imorgon runtom i landet då krogarna kommer börja servera den, vilket firas med en liten get together på Bishops Arms Linnégatan i Stockholm där vi kanske får se både Henok och lite andra bryggare och ölfolk dyka upp och prova ölet. Ryktet går även att Stockholmarna kanske borde avlägga en visit redan under kvällen, om inte för att det är ett riktigt bra ställe med prisvärd gastromat så för att de har “riktigt bra öl” ikväll. Men nog med snack och historia nu, ölen är ju vad det hela handlar om…

Evil Twin/Omnipollo Russian Roulette (ljus)

Utseende: Citronljuicegul något disig vätska med rent vitt skum med minimala bubblor och en mjäll topp som glänser vackert i solen innan det sakta lägger sig som ett litet skyddande lock ovanpå vätskan.
Doft: Superfräsch citus och söt grapearom, kanske också blodapelsinen som ligger däremellan med lite sötare sursyrlig arom. Ört- och ljust kryddig arom av det vita från citrusfrukterna och mer grape (mer åt sweety och blodgrape) men också en gräsig arom som påmminer om en annan grön kotte.. Eller så är det vad som blir med ljus citrus, grape och en ljus kryddig malt. Doftar lika gott oavsett.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Wow, kanske är det solen som skiner in på mig medan jag dricker, kanske är det ölet. Men det här smakar sommar-IPA av bästa sort. Beskan är dessutom rätt torr med samma citrusbetoning som doften hade och det stramat åt väl i efterbeskan, men inte på det överhumlade fruktbeska sättet utan mer på det syrligt torra – vilket jag har börjat falla helt för. Det strama i munnen sitter kvar en stund och först kring mitten av munnen man avslutar längst bak, vilket lurar dig att tro att den är snällare än vad den är. Håller du kvar ölet i munnen runt 10-15 sekunder försvinner sakteligen citrusen och lite fruktig och mer blommig smak dyker upp, som straff får du dock läder som insidan av munnen.

Betyg? –Bättre(+). En fräsch och balanserad IPA med en lagom, ljus, maltbas som ger extra kryddighet åt humlens gräs- och citrussmak. Det här är en vår- och sommaröl som är snäll men ändå krävande med dess beska och torra stramhet. Jag gillar och tror att det är fler än jag som kommer tycka att den är riktigt fin, föredrar du mer tydligt beska tropikbomber är den kanske lite annorlunda, men ändå något du kan tycka om.

Evil Twin/Omnipollo Russian Roulette (mörk)

Utseende: Första tanken är att jag häller upp en stout med dessa chokladfärgade och till synes rätt tjocka chokladbruna skum. Den mörkt lervälling brunsvarta vätskan spär på det och allt påminner om choklad. Men skummet försvinner och lämnar rester längs glaskanterna.
Doft: Doftar friskt om rostad och bränd malt, eldade gräsplättar och mörkrostat kaffe men också kryddig humle, precis som i den ljusa. Halvmörk choklad och svedd humlekåda. Överlag en balanserad arom jämfört med vissa (ofta) amerikanska black IPAs som går mer all in och som rätt ofta förlorar på det.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Choklad och bränd malt, bränt gräs och eldad humle. Oljig humlekåda (den brända black IPA-typen) med citrus och den kladdiga beskan jag brukar tycka dessa öl kan ha. Även här sitter efterbeskan som är en mer traditionell citrusbeska kvar länge, långt inne i munnen. Den har en mörk torr citrussyrlighet istället för den tidigare ljusa diton och även här passar det sig väl till ölet.

Betyg? – Bättre. En stabil bra black IPA som inte tar i för kung och fosterland och än viktigare – har tydlig koppling till föregående ljusa IPA. Den känns inte för mörk eller för bränd utan det är med väl avvägda avvikelser från den ljusa RR som resultatet blir en potent men ändå balanserad mörk IPA som nog kan fungera bra som instegs öl bland mörka IPAs.Spontant tror jag vissa kommer bli lite besviken på främst den mörka IPA’n som inte är lika extrem som många amerikanska ditos, men där den som provar ölen missar att det är den ljusa IPA’n med med lite modifikationer och inte “vilken black IPA som helst” – lite Dr Jekyll och Mr Hyde.

Under hela tiden jag provar de båda ölen sitter jag med lite gruyere, en ost som lämpar sig ypperligt till IPA då dess fetma parerar beskan väl och släpper fram fruktigheten från humlen. Nu vet jag inte om det är för att jag har en stundade förkylning eller för att den ljusa RR är lite mer citrusblommig, men jag tycker nu den mörka RR passade bättre till osten där det kom fram fina rostade smaker från mötet. De båda ölen är välhumlade med Centennial, Citra och Simcoe och karaktären (kryddigt gräs, citrus och grape) är verkligen vad som tydligt sticker ut, med andra ord har de fått ut precis rätt egenskaper av humlen.

Det intressanta med Russian Roulette är inte att det är två olika öl – utan samma, men mörk och ljus och det känner man och jag tror att mycket av det receptmässiga pusselläggandet gick ut på att ta fram ett recept som kunde leda fram till detta.  Det är nog det jag imponera mest av, att du fått fram Jag avslutar det hela med att göra en Yin och Yang (blanda ölen 50/50) vilket ger mig en än mer blommig och ljus mörk IPA, prova det med de sista slurkarna – jag tyckte det funkade bra.

Ikväll vankas en sådan där extra trevlig kväll. Välförtjänt efter en veckas hårt arbete med få pauser för öl, ölskriverier och ja, liv. Tillsammans med M2 och lite goda vänner kommer vi bjuda in till ölprovning med öl som nått både berättigade framgånger och delvis lite hype. Three Floyds är mästare på att brygga storslagna öl och deras Dark Lord (2009) är en av de där ölen som det “pratas om” nästan mer än vad det dricks utav den. För oss blir det vårt första möte med denna beryktade imperial stout och vi är självklart väldigt spända på det. Blir spännande att se om den är berättigad två platser bland Rate Beer’s topp-5 imperial stouts.

Nästan mer spänd är vi på våra vänner på Sea-Goat och Omnipollo och deras samarbets-IPA. Det enda vi vet är hur Henok själv beskriver den:

Omnipollo/Sea-Goat Brewing – vår bastardiserade Ale från planeten Mars.

I gränslandet mellan en American Strong, en Brown och en dubbel IPA gömmer sig en myllrande humleskog bakom denna till synes väluppfostrade varelse.

Vid ölprovningar, seriösa som något mer spontana i goda vänners lag tycker vi det är roligt med kontraster (eller andra typer av teman) och med en fullmatad imperial stout och en galen DIPA så behöver kanske något mer lättdrucket att bryta av med, men som ändå är värdigt en trevlig kväll. Därför öppnar vi också Früh Kölsch, kanske redan till M2s än så länge hemliga måltid. Den släpps ju på Systembolaget nu nästa vecka så det är banne mig på tiden att åter stifta bekantskap med “Das Kölsch”.

Men ingen kväll är fulländad utan lite speed. Därför bjuder vi in vår gamla vän Speedway Stout från Alesmith. Ännu en av de bästa imperial stouts jag har druckit och en len vacker njutning om den fått spendera lite ensamtid i källaren. Alesmiths trevliga Grand Cru, som M2 satt sitt “rekommenderar”-sigill på kommer nu vid 1a mars och ja, Alesmith har en galet bra lägstanivå. Sånt gillar vi.

Ja. Då har vi skrivit av oss lite om vad VI ska göra. Men vad ska ni göra, ska ni ha en ölprovning i helgen och i så fall – hur ser den ut, vad för öl är med, har ni något tema, några tilltugg etc? Berätta gärna hur ni ordnar era ölprovningar, intryck och andras erfarenheter är ju mer än värdefulla.

Skål och trevlig helg!
/
Manker och M2

26 maj i år kommer SM i Hembryggd öl 2012 att hållas i Gränsby ishall i Uppsala. Efter att tidigare år ha missat denna trevliga tillställning kommer vi år att försöka uppmärksamma detta än mer. Eftersom vi själva inte brygger öl eller har någon direkt erfarenhet kanske det blir som åskådare som är stolta över vad alla de/ni där hemma lyckas få fram i ölväg.

Nu i veckan ska vi prova en av de flaskorna av Omnipollo/Sea-Goat-collaborationen som finns och häromdagen fick vi prova Black IPA från våra vänner på Rüdbrygger. Deras BIPA var riktigt bra om än lite lätt mot slutet, men hade verkligen rätt balans mellan bränd oljigt mörker och fräsch humlighet. Nu vet jag inte om det råkar vara så att vi umgås med fler och fler hembryggare och ölfolk eller att fler och fler faktiskt börjar brygga hemma, vilket som så är det glädjande att se att ölet är på väg ut i stugorna och att intresse föder intresse.

Så missa inte årets hembryggar-SM och ta med någon vän och prova lite spännande ny öl, för vem vet – kanske står man där med sin egen öl någon dag. Ta bara Drakens DIPA som blev en jättesucce i fjol och som kom till just för att Tomas Lundqvist, Rick Lindqvist och Magnus Alström vann SM 2010 med denna öl. Så åk dit, prova ölen och snacka med alla bryggare – för en dag kanske det är deras öl du kommer köa för på Systembolaget.