Imorgon, fredagen den 20e februari är det åter dags att vrida ur plånboken och låta Systembolaget ta dina sista slantar innan löning. 16 nya öl kommer att släppas i det mer tillfälliga, exklusiva sortimentet. Att köpa 2-3 stycken var av alla dessa skulle nog ruinera de flesta utav oss så istället för att gå all in så ger vi er våra tips på de fem ölen vi har valt ut som extra roliga, goda, häftiga eller åtråvärda.

Brewski/All in Brewing/Cigar City Culebra (33 cl 48,90 SEK)
Nystartade Brewski och det välkända bryggeriet Cigar City slår sig ihop med ett av Sveriges två högst ansedda bryggerier (de och Omnipollo hamnade på RateBeers lista över världens 100 bästa bryggerier). Ihop har de gjort en ritkigt fullmatad DIPA med havtorn och mango.

Vilket utseende, vilken doft! Det här är det närmaste Omnipollo Fatamorgana vi sett i Sverige. Disig till utseendet med en arom som exploderar av frukter, beska och kryddig humle. Rejäl humlenärvaro och fin fruktighet där beskan vågar smälla till dig i munnen, men samtidigt så blir det inte så att smaklökarna domnar all världens håll. Världsklass!

Lagnuitas Brown Shugga (35.5 cl 30,90 SEK)
Vi har redan sett bryggeriets Holiday Ale på Systembolaget under julen och medan den baseras på Lagunitas Sucks så är det här orginalet. Brown Shugga är lite mer av allt, mer beska, mer sötma och mer smak – men i en balans som är makalös. Min sambo har något oväntat det här som en av sina absoluta favoritöl, just för balansen. Du får smaker av torkad frukt likt en Barley Wine men samtidigt en fräsch fruktighet som en bättre IPA och en just lagom kladdig sötma som håller kvar smakerna fint i munnen. Även här världsklass i min bok!

Founders Backwoods Bastard (35.5 cl 41,90 SEK)
Det är mycket amerikanskt och mycket kladdigt på min lista, men det är berättigat. Founders har alltid varit ett av mina absoluta favoritbryggerier och med denna Scotch Ale, nummer 3 på RateBeers lista över bästa ölen i stilen, har man åter prickat rätt. 10,2% ger en värmande kyss av alkohol samtidigt som du får fina toner av bourbon, kokoschoklad och mild karamell. Inte lika tung som många Barley Wines men minst lika kraftig i smakerna. Det här är riktigt himla bra och är en öl jag minns första gången jag drack för en 5 år sedan – då utan någon tro att någonsin få se den i Sverige.

Mikkeller SpontanDoubleBlueberry (37.5 179 SEK)
Priset skrämmer och det är lite dålig lansering så här veckan före löning, men alla som har varit på Copenhagen Beer Celebration eller på annat sätt lyckats få prova det här ölet vet vad de kan vänta sig. Lagom “lambic”-toner med syra, hästfilt och unken citrus men det är blåbär rakt igenom. Perfekt för mig som älskar blåbär. Blåbärspurée uppmixat med lite uppfriskande syrlighet och en fin öl att öppna med goda vänner eller när du verkligen vill unna dig något extra. Toppklass.

Struise Pannepot Grand Reserva (33cl 49,90 SEK)
Ett av världens bästa bryggerier har Jeppe från Evil Twin att tacka för mycket. Utan Jeppes importföretag Drikkeriget och en trade för massa år sedan hade Struise aldrig kickat igång. Tack vare att Jeppe fick lite provbrygder, blev kär i dem och frågade om han fick importera dem så kunde Struise etablera sig som bryggeri. Som tack lagrade man deras Pannepot Reserva de sista 10 månaderna på Calvadosfat och kallade den för Grand Reserva, en öl brygd till Jeppe och Ölbutikken i Köpenhamn. Du får smak av torkade plommon, russin och 10% värmande procent med alkohol. En väldigt komplex öl med mörk sötma, torkade bär, karaktär från belgisk jäst och lång eftersmak. En öl du måste testa om du inte redan har gjort det! Världsklass!

För att se var ölen finns tillgängliga imorgon och vilka andra öl som släpps, kika här!

Nyligen var både jag, Manker och vår ena Suris, Fredrik på samma resa i nordöstra USA. Med en månads mellanrum stannade vi båda till i Maine för att besöka Christopher Lively och Ebenezer’s. Jag, Manker besökte Ebenezer’s nyöppnade brewpub och bryggeri medan Fredrik besökte orginalbaren, som är utnämnd till en av världens absolut bästa. Idag får ni Fredriks berättelse om en natt på baren och sen får ni min upplevelse av ett riktigt lovande bryggeri. En man, två barer, två besök.
/ Manker

För inte så länge sedan besökte jag USA. Ett av mina stora mål var att få besöka Ebenezer’s Pub som är en av världens bästa ölbarer enligt Ratebeer. Mannen bakom allt, Christopher Lively är en legend inom belgisk öl och blev nyligen adlad i Belgien. Ett av de stora problemen med att besöka detta tempel av öl är att det ligger mitt ute i ingenstans och närmsta hotell är mil bort. Jag råkade ha turen att min gode vän och guide är väldigt god vän med Chris vilket ledde till att vi helt enkelt fick sova över i hans hus som ligger i anslutning till puben. Sagt och gjort och en bilresa upp till Lovell, Maine senare så var vi där.

Det som slog mig när jag gick in var det imponerande utbudet av belgisk öl och antaletfatöl från Chris egna bryggeri Lively Brewing. Lively Brewing brygger enbart traditionella belgiska stilar och jag måste erkänna att de gör det till perfektion! Du finner en traditionell Saison, en mörk smakrik Dubbel, din lite starkare Tripel och såklart en något Belgofierad IPA, men mer om det i Mankers inlägg om själva bryggeriet. Självklart har de alltid tillgång till Struise Black Albert som bryggdes till Chris ära. Ölet är namngivet utifrån det mörka ölet, Black och belgiens kung Albert. Sedan den ölet har de goda vännerna Urbain från Struise och Chris också gjort en egen öl tillsammans på Chris bryggeri.

Vi blev raskt neddragna i källaren där det finns en otrolig samling öl. Det tråkiga är att tillgången till källaren är begränsad till när Chris är på plats, synd med tanke på den skatt av öl som finns där. Väl nere i källaren, efter att vi lyft och vänt på varenda flaska kom personalen ned med lite pizzor, och vilka pizzor! Helt underbar tomatsås och riktigt fin botten. Maten är definitivt i sig värt ett stopp och menyn spänner över allting från traditionell plockmat á la Chicken Fingers och Thai Wings till välgjorda burgare, mackor och pizzor. Utöver det har man också en lite finare a la cartemeny.

Efter att noggrannt ha ögnat igenom källarens utbud bestämde vi oss för att prova Twin Geuze och Angel Foam två lambicblends gjorda av Grote Dorst i Belgien. Chris har en väldigt nära relation till Yves Paneel som driver baren Grote Dorst och vartannat år kommer Yves till Lovell för festivalen “Night of the great thirst“. Då blir det fest i flera dagar med middagar lagade av fantastiska kockar som är influgna och de häftigaste ölen från källaren. Helt klart något vi måste åka på. Boende löser sig med att alla får tälta på tomten (som ligger brevid 9e hålet på en väldigt fin golfbana). Det är ingen vanlig festival utan maten och ölet är tokiga. I år serverades bland annat Struise Dirty Horse 1983 på fat och chefskocken från Luksus i New York hade ställt upp en foodtruck. Igen är det ett bra exempel på Chris gästfrihet och han berättar stolt om festen och hur gärna han ser att man kommer dit då det är svårt att förklara hur tokig och bra stämning det brukar vara.

Det blir en lång kväll för oss i källaren och man kan inte låta bli att sitta och småle när man lyssnar på Chris historier och tankar. Efter så många år i ölbranchen har han historier för en livstid. Alltifrån de stora middagarna han hållt i Belgien till hur han och Urbain kom till att brygga sin öl ihop. Chris har en otrolig energi och man rycks med i euforin även om hans åsikter om branchen ibland är väldigt starka. “Lambic görs i Belgien och enbart i Belgien annars är det suröl” är ett citat som speglar vilken traditionalist han är. Vilket inte är så konstigt med tanke på hans nära relation till Horal. Det är en otroligt passionerad och varm man, med stora drömmar och idéer. Även om Ebenezer är ett fantastiskt ställe kan man inte låta bli att fundera på om inte mannen bakom är ännu större. När vi dagen efter ska lämna så är det med sorg i hjärtat jag stänger dörren. Jag har funnit en ny otrolig vän och längtar redan tillbaka!

Det är få saker som passar så bra på julen som en riktigt bra pepparkaka och en god bit ost. Ost för den delen passar till det mesta och för alla oss som verkligen uppskattar en god öl kan en fin bit ost vara ett perfekt komplement. Såhär när julen närmar sig brukar jag plocka fram lite porters och mörka belgiska ales som jag samlat på mig under årets ölsläpp och då passar det perfekt med en bit ost. Till grön/blåmögelostar passar det ofta med lite starkare drycker, gärna söta viner – eller öl. Jag gillar att försöka byta ut vin mot öl till mat och på något sätt känns öl så mycket mer juligt än vin, öl 1 – vin 0.

Då jag igår tog fram en helt underbar mörk belgisk ale i form av Struise Pannepot som årligen brukar göra ett besök på Systembolaget kom jag på mig med att vara lite ostsugen, det är ju trots allt en månad och 20 dagar till julafton. Till ölet tog jag därför fram tre olika grön/blåmögelostar. Den här gången skippade jag en favorit som nästan alltid får följa med in på ostbordet, Rochefort. Så om ni vill göra ett eget litet test med olika ostar så rekommenderar jag verkligen att ha med den, underbar tillsammans med en bra öl.

De övriga ostarna blev Queso de Hoja (mer vanligt förekommande som Queso Azul de Hoja), en spansk grönmögelost som lagras täckt med lönnlöv i ett par månader, Saint Agur, likt Rochefort en av de mer välkända och omtyckta grönmögelostarna. Osten får en tillsats av grädde vilket gör den riktigt krämig. Sist ut vart en nykomling för min del, Aura. Osten som faktiskt är en finsk blåmögelost ligger på 29% fetthalt är låglakto och är lagrad i 6 veckor.

Till ostarna föll valet på pepparkakor av märket Kung Oscar, pepparkakor som tillsammans med Annas Pepparkakor brukar hamna högst i mina egna tester och faller mig i smaken. Smaken är individuell men jag skulle vilja påstå att till mögelostar bör ni ta en pepparkaka med lite karaktär och fin kryddning då det ger mer komplexitet ihop med ostarna, något sötare och mjukare pepparkakor kan missa. Just Kung Oscar tycker jag har en vuxen kryddighet och riktigt bra krispighet.

Saint Agur – Härlig syra till den mjukt lena munkänslan. Just lagom funky med en för oss som gillar den här typen av ost, härlig, eftersmak med bra av både sälta och syra. Just balansen mellan sälta och syra gör att det sker mycket i munnen och med pepparkakan får den en till dimension med kryddorna och kexets crunch. Bra kombo för finsmakaren.

Aura – Något kraftigare kropp än ovan och känns också betydligt fetare. Lite snällare funkighet och jag kan se den som ett bra substitut för de som tycker att Gorgonzola kan ge för mycket smak som pastasås. Mättande! Med pepparkakan får den något den saknar, variation och kryddorna i kexet ger det som dess avsaknad av funkighet behövde. Ändå är det på tok för mastigt för att man ska vilja ha mer än ett kex.

Queso de Hoja  – En rätt pikant funkighet som jag tycker drar åt berusade ostar vilket ger den karaktär. Lagom krämig och placerar sig nog mellan de båda tidigare vad gäller tjockhet. Av någon anledning tycker jag att hela pepparkakan smakar betydligt mer mot den här osten, på gott och ont. Just för att den inte är lika krämig så får du mer chunks av osten än en jämn “spread”. Osten falnar bort något men kan nog fungera rätt bra för de som annars inte är alltför förtjusta i den här typen av ostar.

Vinnaren? – Saint Agur vinner på balansen mellan ost och kex, med fina vuxna smaker som gick bra ihop med ölet. Tvåa kom Queso de Hoja som kanske var lite snäll men klart mer funktionell än Aura som nog hade mått bäst av att ha fått stå framme än längre för att mjuka lite till.

 Mitt första favoritbryggeri vid sidan av Brooklyn Brewery (som vart min inkörsport till bättre öl) var något så exklusivt och lyxigt som De Struise Brouwers. Då för fem år sedan fanns det endast ett fåtal webbutiker man kunde köpa öl från och att resa till Köpenhamn för att gå loss på ölbutikerna var ack så främmande, så ville man ha Struises öl fick man hosta upp rätt bra slantar och hoppas på det bästa. Likväl var det många öl som provades och kom att ha kvar en ställning som toppöl i min lilla bok, bryggeriet får jag väl också anse är ett av världens och säkert Europas bästa bryggerier. Allt är ren och skär världsklass och jag tror bara att jag har provat en 2-3 olika öl, då bland de lite vanligare ölen som inte fått väldigt höga omdömen och lovord. Ett av mina bästa ölminnen är också på första upplagan av Copenhagen Beer Celebration då jag sent på stängningsnatten festade till det med bryggmästare Urbain och crew – drickandes på tok för många Dirty Horse (ett av deras idag mest eftertraktade öl).

När så nu en av de tre grundarna, Carlo Grootaert tillsammans med vår svenska ölexpert och vår gode vän Tomas Danko gjorde en visit runtom i landet för ett par ölmiddagar så var det en självklarthet att jag skulle ta någon öl med honom. I Stockholm skulle en Tap Takeover och Beer Makers Dinner gå av stapeln på smultronstället Babajan på Södermalm, ett ställe vars ölmeny och prissättning är lika galet positiv som deras fantastiska etnomat. Dock blev det till att träffa Carlo och Danko redan på fredagkvällen på förfesten av Mikkeller Bar Stockholm och dagen efter var vi nog alla lite trötta, åtminstone jag.

En trärättersmeny hade parats ihop med sex stycken olika öl samt en liten fördrink och menyn här till höger kanske ser lite otypiskt för Babajan men när vi kom att prova rätterna så fick vi åter prov på bredden av smaker de ständigt lyckas pricka in. Kvällen började dock någon timme tidigare på Monks Porterhouse i Gamla Stan där ägaren och en av huvudanledningarna till att vi ens ser bryggeriet i Sverige, Recep välkomnade Carlo och berättade om lite av deras framtida planer (mer om de senare). Efter en kort strapats igenom Gamla Stans med stopp på flerfaldigt prisvinnande 19 Glas kom vi så att nå vårat slutmål – Babajan. Med ett glas Weltkrieg i glaset var det dags att tas med på en trevlig liten resa. Weltkrieg i sig är en av två varianter på ölet surölet Weltmerz (den andra är Weltfreude, Burgundyfatlagrad med olika bär från skogen). Ölet, en ljus suröl börjar på 3% för att sedan fritt kunna jästa upp till uppemot 4% i alkoholstyrka och inte för otippat har ölet fått ligga tillsammans med körsbär (Krieg, Kriek, Krieg, Kriek – lätt eller hur?). Otroligt fräscht och läskande med lagom syra och perfekt som fördrink.

Vi hade nu intagit våra platser och rätt snabbt kom de två första ölen in – Pannepot Reserva 2012 och nyss nämnda Weltmerz. De hade parats till en vildsvinspaté med rökt renhjärta, serverad med två olika chutneys (lingon respektive  syltad lök) samt Dijonsenap. Medan maten var på väg in berättade Carlo om hur det ens kommer sig att vi kunde prova ett öl såsom Pannepot. När de fortfarande var glada hembryggare så hade Carlo av en slump kommit över ett par flaskor av den för ölnördar åtråvärda De Dolle Zannekin, en öl han också skrev om på ett webbaserat ölforum. Detta råkade en glad dansk få se varpå samma dansk slängde iväg ett mail till Carlo med frågan om inte Carlo kunde sända honom någon flaska av Zannekin, vilket Carlo snäll som han är ställde upp på. På den här tiden var öltrades inte lika utbrett och ej heller hade åtråvärda öl samma galna värde som de kan nå upp till idag. För att fylla ut kartongen lade Carlo i två av deras hembrygder, det skulle ju ändå kosta lika mycket. Dansken fick lådan men ställde sig lite undrande till de två udda flaskorna, men kom snabbt att uttrycka sin glädje med dem. Där och då kom Jeppe på Evil Twin/Drikkeriget att etablera sin första affärsrelation med Struise och fick även äran att distribuera deras öl i Europa. Som ett tack fick Jeppes Ölbutikken 2007 ölet Pannepot Gran Reserva tillägnat sig, så var det med det. Pannepot Reserva har fått ligga på olika franska ekfat och är ett under av goda komplexa toner av russin, plommon, choklad och viss bitterhet.

Till patén är det helt underbart med Weltmwerz syra som skär in med lite funkighet och ger mer fruktighet tillsammans med de något söta och bäriga rörorna, men också till fetman i maten. Senapen ger en lika fin krydda som fungerar farligt bra tillammans med patén men också till båda ölen. Pannepot blir utmärkt den med och tonas ned av fetman vilket släpper fram toner av mörka bär och söt lakrits. En tydligare jordighet och en renare smak av kött med en lite hetare finnish. Två väldigt bra öl som visar att två ytterligheter kan fungera lika bra, och troligen är det en av de bästa kombinationer jag har provat – fantastiskt gott.

Näst på tur stod en Beef ‘n beer stew med potatisstomp och brynt savoykål som serveras med Elliot Brew samt Imperialist. Elliot Brew är en maltigare DIPA med förrädiskt gömd IBU brygd tillsammans med Mikkeller för RateBeer.com’s Worldwide Masters Series. Imperialist å sin sida har även den en rolig historia. Struise gör i sak inte lageröl men när de nu ville prova på lite nya manicker så var det ett lageröl som skulle bryggas – hur var frågan? Till sin hjälp tog de då den bästa lagerjästen de kunde komma på, Weihenstephans varpå de bjöd in bryggmästaren för att hjälpa till att brygga och pitcha jästen. Inte var det slut där utan för att ge sin Imperial Pilsner extra karaktär ville man ha purfärsk Galaxyhumle varpå man flög in sin humleleverantör för att trion skulle bli komplett. Så i ölet gömmer det sig en rätt komplex liten collaboration. Till maten föreslog Carlo att man matchar Elliot med grönsakerna medan Imperialist är bra med köttet eller de båda tillsammans. Imperialist visar upp en fin fyllighet med bra gräsiga toner och mjäll ljus maltighet, örtig och lite sträv. Lika markerad humle har Elliot om än att den väldigt tydliga karamelliga sötman, som för min del är lite för mycket ger smaker av klibbig persika och tydliga torrhumlade inslag.

Grytan är oljig och njutfull med tydlig smak av choklad och lite dolda exotiska kryddor. Elliots riviga humle och tydliga sötma ger lite extra bitter krydda men arbetar bra med fettet. Inte helt otippat fungerar dess kombo av båda tydlig beska och maltighet riktigt fint med den inte för krämigt feta utan mer tjocka stompet. Imperialist å sin sida ger en fräsch stram kombo med flörtigt örtiga inslag och smak av ordenligt husmanskost, fast bra mycket lyxigare och med “äkta” smaker mer än stor stark och falukorv. Även här är det en finfin kombination som kanske är lite för “husman” för att det ska vara lika elegant som i förrätten men det fungerar så attans bra att det inte är mycket att säga utan mat och öl fick verkligen tysta mun.

Sist ut var en Chokladtårta med Black Albert-reduktion, körsbärscoulis och vispgrädde som serverades med Cuvee Delphine och Weltfreude.  Cuvee Delphine, en Imperial Stout på 13% som lagrats på 4 Roses bourbonfat och vill du veta den roliga historien om ölets label och historia bör du dels läsa vem Delphine menas vara och anledningen till att det står “Truth Can Set You Free” på den belgiska flaggan på etiketten. Inte så oväntat var det pang på och underbart gott, inte bara för att båda ölen är världsklass utan lika mycket för att chokladtårtan var lagom mastig men ändå kompakt och full med smaker. Weltfreudes härliga bärighet, lakto och syra har också lite kärnor mot slutet vilket fungerar superbt med vispgrädden, får mer kraft från coulisen och reduktionen men blir lika gott med tårtan där du får mycket mer bär än vad man kunnat tro av en så svag öl. Cuvee Delphine har fantastiska milda vanilj- och bourbontoner med mjuk choklad där eftersmaken växer till och hettar på med lite eldig alkohol och tydlig bourbon. Mjuk elegans och en härlig sipparöl. Reduktionen är magisk med mörka körsbär och kletig bränd sirap vilket med Cuvee Delphine ger inslag av trä och än mer askade toner, något som med lite grädde är som att mumsa ren synd. Till tårtan mattas ölet lite och chokladsmaken blir mer framträdande medan de brända tonerna kommer mer i eftersmaken. Ölet får mindre spretighet och blir underbart snäll. I kombon ser vi hur man kan låta en chokladtårta vara kompakt men ändå snäll och hur det kan lyfta tillbehören och ölen till en helt ny nivå utan att talla på smaker.

Mätta och nöjda efter en fantastisk kväll på Babajan tog vi sedan en taxi ner till Monks Struise Bar för vidare ölprovande och prat om allt mellan malt och humle. För att summera kvällen kan jag bara lyfta fram Babajan som ett ställe ni måste besöka i Stockholm, både för drycken men också för den otroligt goda maten – sedan kvarstår faktum, Struise är ett av världens absolut bästa bryggerier!

Nästkommande veckor får övriga svenska städer respektfullt stå tillbaka för de event som händer i Stockholm. Med start idag och nio dagar framåt så fylls staden av allehanda trevliga ölevenemang. Vi försöker att lista de events vi själva hade tänkt att besöka och ber på förhand om ursäkt för vad vi kan ha missat i övriga landet.

Redan ikväll har Original Brands en Italian Take-over på Bishops Arms Gamla Stan i och med att Birraficio del Ducatos bryggmästare Giovanni Campari besöker staden. Detta för att presentera bryggeriet för den svenska publiken i och med att Systembolaget lanserar två exklusiva tillfälliga nyheter i april – La Luna Rossa och Wedding Rauch.

Festen fortsätter på lördag då det är två skojigheter som blir svåra att välja mellan – dels öppnar Mikkeller Bar Stockholm vilket lär få stockholms alla hippa ölnördar att vallvärda till Vasastan och Döbelnsgatan 25 där  en välfylld taplista är utlovad liksom 1000 gratis öl. Som ni ser på fatlistan här bredvid så slår man på stort med flera öl som aldrig har serverats tidigare i landet.

Lite senare samma dar är det Tap Takeover med ett av världens absolut bästa bryggeriet, De Struise Brouwers på supertrevliga Babajan på Söder. Åtta speciellt utvalda öl kommer att finnas på fat och några lär också finnas på flaska. Förutom detta så annordnas en Beer Makers Dinner med ena grundaren Carlo Grootaert och vår svenska representant, assisterande bryggare och svensk ölikon Tomas Danko. En trerätters med cosmopolitisk husman serveras med sex olika öl utvalda av Carlo. 700 kronor går middagen på, men hör av er till Babajan redan idag, det är stor chans att platserna är slut.

Slutligen är det nästa fredag, den 21 mars dags för ölkrogen Man in the Moon att dra igång sitt 20-årsfirande vilket de gör med pompa och ståt. 14 olika jubileumsöl från hela 12 stycken olika bryggerier från när och fjärran kommer att finnas under kalaset som pågår fram till påsk. Vissa öl finns bara om 15 liter, andra i lite större volymer så det gäller även här att vara ute i tid. Vilka bryggerier som deltar finner ni nedan samt de öl som än så länge har släppts.

Amager
Beer Here
Beerbliotek Man in the Moon Double IPA
Brekeriet
Cap Vanilla Double Brown
Dugges
Eskilstuna Ölkultur Månens Celebration Pale Ale
Mikkeller
Nynäshamns Ångbryggeri
Nøgne Ø
Stronzo
Ängö Kvartersbryggeri Citrus Weisse

Ni får mer än gärna kommentera, maila, skriva på Facebook eller hur som meddela oss ifall vi har glömt något av intresse eller annat som kan vara värt att lyfta fram.

Tänkte att vi medan jag sammanfattar fjolåret samt vårt besök på Lagunitas Brewing Company kan titta närmre på ännu en öl från Monks Café och deras ibland bortglömde bryggmästare Charles Cassino. För inte så länge sedan kikade vi på Monks Café Blend No.4 Vigorous och innan det jämförde vi också Omnipollo Hypnopompa med Monks Café Blend no.2 Superior Sour Stout. Alla ölen har imponerat och varit väldigt välgjorde blends, precis som de öl Charles har bryggt som annars bara går att finna på någon av Monks restauranger, kanske att enda abret har varit att centiliterkostnaden kunnat spåra iväg ibland. Då ska man väl komma ihåg att de egentligen inte butteljerar ölen, likväl ser jag det inte som en anledning att liksom med dagens öl Monks Café Blend no.11 Extreme Trinity på Systembolaget ta 69,70 kronor fö 18 cl. Hur man än vrider och vänder på det är det väldigt dyrt, hur god ölet än kan vara. Idag säljs ölen lokalt på ett par Systembolag i Stockholm men kan annars beställas styckvis genom Systembolagets beställningssortiment (som nu är uppe och rullar igen efter gårdagens kabelbrand hos kabelleverantören).

Innehållet i Extreme Trinity är baserat på två av mina favoriter bland mörka öl, båda bryggda hos två av de bästa bryggarna i världen – Menno Olivier (De Molen) och Urbain Coutteau (Struise). Tillsammans med Mennos Mooi & Meedeogenloos och Urbains Black Albert har Charles adderat sin egen Triple Weisse Ek, en lite kraftigare Weizen Bock som fått lagras på ekfat.

Monks Café Blend no.11 Extreme Trinity

Utseende: Mörktbrunfärgad vätska med nästan gushande brunare beigefärgat skum.
Doft: Mycket choklad och en sockerknastrande, aningen vinöst syrlig arom med choklad och färska kaffebönor.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Lätt till kroppen och direkta drag av vin, bärlikör och fenomenala imperial stouts. Det är sötman från Menno med kraften från Urbain och Charles egna touch som drar ihop dem. Sött men inte för sött utan mer som russin som fått ligga och dra till sig i dessertlikör och dessertvin.

Betyg? – Bra/+. Det som drar ner omdömet är dels priset men också att sötman ibland blir för påtaglig. Personligen tycker jag att det vinösa gör sin del i det, men jag kan förstå om ölet kan variera lite beroende på lagring och egna smakpreferenser så det är inte en öl för alla. Gillar du söta, lena Imperial Stouts med markerad sötma och mycket bär, choklad och vinösitet ås kommer du dock att tycka om den.