Det är intressant att följa Systembolagets utveckling och förnyelseprocess som trots att den är lite kantig och stundtals långsam ändå går åt rätt håll. Nu snart kommer vi kunna beställa lokala produkter över hela landet och internetbeställningar och ett större beställningssortiment är saker som börjar fungera bättre och bättre.

En sak jag dock är lite kluven inför är deras hantering av öl de får in som offertbryggder inför de olika släppen. Systembolagets offerter på vad de önskar är mer och mer exakta vilket kanske visar att de vet vad de vill ha, men när det står “svensk öl, 4.3-4.7%, mörk amerikansk pale ale med karaktär av rostad malt, 25.000 flaskor” så förstår jag att många bryggare suckar. Det är inte lätt att hela tiden behöva brygga “till” Systembolaget utan man vill ju ha friheten att brygga det man brinner för och känner intresse för att brygga just nu. För svenska bryggerier kanske de lokala sortimentet och att man snart kan beställa från dessa kan vara en lösning, men samtidigt ger det ingen större spridning. Inte heller hjälper det fantombryggare eller utländska bryggare eller bryggerier som inte kommer in i de lokala sortimenten.

Oavsett hur man håller sig till detta dilemma så är det en himla massa öl som bryggs, som experiment och eventuella, eller faktiska, offertbryggder. Manker Beer har därför provat två stycken med svensk härkomst (bryggare, bryggeri etc låter vi vara). Den ena (246) vet jag inte vilket öde den går eller har gått till mötes, vilket är synd då den var väldigt spännande medan den andra (247) kanske är något vissa kommer känna igen och som kanske är något vi kommer att få se framöver under 2012.

“Bryggd 246”

Utseende: Mörkbrun vätska med rödare influenser, brunt rätt stort skum.
Doft: Väldigt fruktig arom där en bas av rostad malt anas och ändå står som grund (påminner lite om en obelgisk Belgisk dark ale). Känns nästan lite krämig i doften med frukter, söt lakrits och bär men mot en sälta som håller uppe balansen.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Den fruktiga lakritsen återfinns i smaken på ett förtjänstfullt sätt. Kroppen är artigt krämig och har en fyllig sötlakritssmak där nougatchoklad och frukter bidrar till lite komplexitet. Ölet är inte beskt per se men det finns ändå en efterbeska som förlänger helheten. Överlag är det en spännande mix av smaker och intryck som kanske måste stilla sig eller kanske är såhär, gott är det.

Betyg? – Bättre-. Det här gillas. Fruktigare och kanske mindre bitterbesk än en mörk IPA och det söta, fylliga och fruktiga bidrar till Belgo-tankarna jag tyckte fanns i doften. jag gillar den, fruktigare o mindre bitterbesk BIpA som har lite belgoinfluenser med söta och fylliga mer än torra beaka från en hårdare rostad bip

“Bryggd 247”

Utseende: Mörkt pumpernickelfärgad brunsvart vätska med ett krämigt chokladfärgat skum som påminner om krämigheten i en Guinness när det väl lagt sig som en chokladhinna ovanpå ölet.
Doft: De första doftrna har med sig choklad, mörkt bröd och en viskös arom som var lite oväntad. Det finns mycket färska dofter där nog fruktigheten i humlen kommer stillas något och aromer av choklad och kaffe får mer plats efter lite tid på flaska.
Smak: Medelstor munkänsla med lätt kolsyra men stor fyllig kropp. Som en mjuk len men väldigt välsmakande ballong som fyller upp munnen. Låter ölet virvla runt länge och det gör jag rätt i. Doftens inslag av mörkt bröd (pumpernickel), trä och viskösa toner finns här. Lätt choklad- och kaffebitter eftersmak utan att det blir kraftigt och med tanke på beskan som slår efteråt så lär den ha en mängd humle, som dock döljer sig väl. Jag tror att ölen är rätt färsk och ska ligga till sig för att släppa loss kraften i smaken som man känner finns där. Det här är (troligen) en imperial stout som kommer växa till sig mer framöver och då kommer den bli än bättre. Just nu sitter jag mest och lurar på varifrån det viskösa kommer?

Betyg? – Bättre. Hade nog kunnat få ett litet plus om den haft lite mer kraft mot det lena, men det här är dryckesvänlighet på hög nivå. Känslan i munnen och den milda men lovande smaken gör att jag hyser förhoppningar om hur den här ölen en dag kommer vara/bli/återkomma/göras. Smakkomplexiteten är inte så stor som den lär bli framöver men det anas verkligen att det är saker som sker i ölet. Spännande.

Edit. Efter ett tag fortsätter ölet bara att växa och växa och lakrits kommer fram medan smakerna blir kraftigare. Lite aska och asfalt men med en mild fruktighet. Tillsammans är det just så lovande jag hoppades. Nu börjar även eftersmaken sticka ut tydligare och fruktigheten mot det brända, viskösa imponerar mer och mer.

I lite otippade Pennsylvania finner vi Fegleys Brew Works, ett lite okänt bryggeri för oss svenskar men som jag skrev såhär om i fjol

Då jag besökte OT för ett tag sedan så provade vi igenom ett gäng olika bokstavskombinations-öl där samtliga åtminstone slutade på “-PA” och en av dem, sedermera också dagens öl lät oerhört spännande. Fegleys Brew Works HopSolutely? Från Betlehem i Pennsylvania och med runt 70 öl bryggda genom åren där åtminstone en 15 stycken verkar vara lite mer reguljära. Sedan 1995 har Betlehem/Fegleys (familjen heter Fegleys, staden Betlehem) BrewWorks funnits även fast det verkar vara på sistone och framförallt de senaste åren som saker kickade igång på stort.

Vid det tillfället drack jag alltså deras HopSolutely, en öl som var lite spretig och “egen” men ändå rätt bra. Nu ett par månader senare och vid ett nytt Micromerica på OT (Oliver Twist i Stockholm) föll valet istället på samma bryggeris Hop Explosion. En öl de själva håller som sin kanske humligaste öl så här långt. Bryggd som en “västkustale” (mycket humle) varpå den är smackad full av Tomahawkhumle.

Fegleys Brew Works Hop Explosion

Utseende: Ljusorange färg på vätskan med litet vitt skum.
Doft: Torr kryddblandning av vitpeppar, gräs och lime på ett torrt och ljust vis. Har fina dofter av innandömet (det vita) från citrusfrukter och grapejuice. Inte den traditionellt citrussprängda doften utan det är kryddigare och torrare.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Spritter till i munnen med ljus kryddighet, vitpeppar, verbena och torrt spicy gräs. Det här är inte en besk öl utan snarare ljuvligt torr som många IPAs gärna vill vara men där beskan tar överhand. Känslan i munnen växer och det bitter- och peppartorra i munnen ligger kvar länge och väl, vilket bidrar till att du blir än törstigare.

Betyg? – Bättre+. Blev först besviken då jag förväntade mig en fruktig och besk IPA-bomb. Men vad som gavs mig var än bättre. Det här var kanske bland det torraste IPA’s jag har druckit och jag gillar det skarpt. Den har en kryddig smak som gör att den inte känns platt eller tråkig och det är som att tugga på grapejuicemarinerade grapeskal. Blir att ta mig en till på OT ikväll, om de finns kvar.

Mer Fegleys?
Missförstådd IIPA eller var det bara jag? Fegleys Brew Work HopSolutely

Jag och M2 funderar rätt ofta på hur vi kan förbättra saker, i livet, på bloggen, i ölsveige och så vidare. En av de brister vi själva känner när vi läser recensioner av öl – oavsett om det är på en blogg, Rate Beer, i en tidning eller liknande är att vi vill veta mer om personen som skriver dem. Vad har han för preferenser, erfarenheter och vem är han eller hon egentligen att ge uttryck för just denna öl.

Ofta vill jag kunna jämföra personers åsikter om en öl om det inte är någon jag känner att jag delar smakspektrum med och vars smaksinne jag respekterar. Därför tycker jag ofta att Rate Beer och Beer Advocate ändå har en bra funktion. För skriver 10 personer över världen och som verkar ha skrivit om ett par hundra öl innan att ölet smakar humligt, fruktigt och är beskt och jag känner salt och grus – då är det nog jag som borde tänka över det hela en gång till.

Självklart är smak individuellt och alla utvecklar sina referensramar och har olika utvecklade smak- och doftsinnen, vilket vi uppmuntrar alla som gillar god mat och dryck att utforska. Men just referenspunkten är det vi nu tagit fasta vid.

Därför kommer jag och M2 börja parallelltesta samma öl vid olika tillfällen för att kunna ge två sidor av samma öl. M2 älskar stora IPA’s som slår dig på käften och jag gillar att veta vad som är i ölet och klura ut hur det påverkar smaken. Jag kan njuta av en rebellisk suröl medan M2 kan förstå andras intresse i ölstilen, men själv inte gör kullerbyttor av dessa.

Just detta vill vi fånga. För alla älskar inte IPAs, vissa har inte börjat dricka suröl, ibland passar en fräscht humlad lager bättre än man tror och ibland är en tysk weissbier precis “så bra” till en viss typ av mat. Vi hoppas kunna fånga fler intryck av samma öl genom detta och inspirera till att ändå prova mer öl samtidigt som vi kan ge ett “bredare” intryck av vissa öl vi provar. Det finns inte rätt och fel, det finns bara olika preferenser.

Först ut är en öl vi båda sett fram emot och båda rekommenderat i maj-släppet men ännu inte vill säga mer om.

Nog snackat, vi hoppas att ni kommer tycka det är något bra och att det fungerar bra. Ha nu en trevlig onsdag så blir det mer öl lite senare idag.

Hembrygderna står som ljuvliga spön på marken kan tyckas och upp nu är ännu en av våra hembryggarvänner – Sebastian (som har bloggen Orgastronomiskt). Under namnet “Bryggeriet Mamma” bryggs det öl hemma i köket. Ölen vi har fått smaka var deras “American IPA), en IPA på 70,9 IBU med Amarillo och Cascade i humleväg och munich, pale och cara red-malt som bas (hela receptet finner ni här). Jag har suttit med Sebastian på lite ölprovningar under förra året och det ska bli intressant att se resultaten då han och Rüdbrygger som kommer från samma “gäng” börjar bli mer och mer fokuserade och hitta rätt inriktning men ändå likt många “moderna” hembryggare vågar experimentera fritt. Sebastian vet vad han gillar när det kommer till öl och jag tror det kan bli lite spännande hopkok framöver med inslag av både det ena och det andra.

Bryggeriet Mamma American IPA

Utseende: Grumlig ljusbrun vätska med smutsvitt men fint skum.
Doft och Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En blandning av mandelnötighet, lite alkohol och torkad frukt med inslag av krydda. Anar också en stor portion grape.  Känns lite mer som att en Europeisk IPA, möter Belgien som i sin tur möter lite annan humle än de fruktbomber man är van vid. Jag gillar smaken som har blomster, kryddor och torkad mörkt frukt (tänk belgisk strong ale). Beskan är mild men den har skön efterbeska som inte biter till men som torkar ut på ett grapeliknande sätt. Känns som en fräsch men källarbehandlad IPA med ett ursprung som är lite svårt att tyda, men det är en bra start mot något med en egen twist. Läser man Ölvammels recension på samma öl så tror jag att han har fått en mer rättvisande flaska där Cascadehumlens grape- och citrustoner kommit fram mer medans min flaska hade mer inslag som trolien kan härledas till jästen.

Betyg? –  Bra(-). Det här är ingen dålig öl minuset till trots utan det är snarare en ovande öl. Den har vissa bitar att bygga vidare på och bör nog bli “lite renare”. Samtidigt undrar jag över mina smaklökar samma dag då de borde hoppa av lycka inför en IPA med så mycket Amarillo och Cascade men nu uppfattade smaker och aromer som jag har svårt att härleda. Flaskan hade också stått upprätt och utan att en för stor jäsfällning tog plats i glaset. Å andra sidan inbjuder det till att jag “måste nog prova” lite mer av framtida öl för att bilda mig en klarare uppfattning.

Nä, jag blir mer och mer imponerad över alla hembryggare där ute, oavsett om man kör på en Braumeister, i ett egensnickrat bryggverk eller står med IKEA-kitteln. Det viktiga och det roliga tycker vi på Manker Beer är att det sker saker, att nya förmågor börjar experimentera, prova sig fram och sedan lyckas. Alla måste börja någonstans och oavsett om man vill bli nästa Sam Calagione eller Vinnie Cilurzo eller föredrar att gå samma väg som Mikkeller, Brian Strumpke (Stillwater) eller vår egen Jessica Heidrisch så är sinnet att göra ny god öl det viktigaste. Så skål till er hembryggare, det är ni som trots allt är framtiden.

När vi träffade Stefan Gustavsson, mannen bakom Mohawk, för några veckor sedan på hotell Amaranten i Stockholm så diskuterades lite allt möjligt men så också hans kommande påsköl – Oxymoron Black IPA. Som underförstått med namnet och som etiketten förklarar så är det en motsättning i sig själv – mörk, IPA. IPAs som å ena sidan annars är ljusa, friska och lätta och på andra sidan stouts som är tunga och fyllda med smaker som rostat, kaffe och choklad. De flesta mörka IPAs brukar också dra åt en väldigt rostad och ofta bränd ton med olja, bränd humle och en ibland klibbig beska. Ett undantag jag spontant kommer att tänka på är Evil Twin/Omnipollo Russian Roulette (dark) som också är mer av en ljus mörk IPA.

Stefans tanke var här att skapa en mörk IPA utan de allra mest rostade och brända tonerna men som ändå skulle ha karaktären av en “traditionell” (om man vågar säga så om en såpass ny “ölstil”) mörk IPA. Det är verkligen roligt att följa Stefan och Mohawkprojektets utveckling som har gått från en enligt mig lite spretig start till att faktiskt börja hålla en riktigt bra och jämn hög kvalitet.

M2 var nyligen nere i Göteborg och satte sig då en kväll med Stefan och tjôta öl och som så många andra flying brewers så drivs även Stefan av viljan att göra “den” bästa ölen inom en viss stil eller utifrån ett visst mål. En bryggfilosofi som Mikkel (Mikkeller) också värnar om. Därför är det intressant att se de ibland hetsiga och i andra fall glimten-i-ögat-artade diskussionerna som finns inom bryggarvärlden om vad som skiljer bryggare och bryggare åt. Bryggning är ett hantverk men så är även tillverkningen av recept (skriva ett manus kontra skriva manus och sedan själv producera filmen någon?). I slutändan handlar det om att ta fram den typ av öl man själv siktar på, vilket man ser i Stefans många pågående och framtida projekt. Det blir en spännande framtid kan vi säga.

Men nu är det påsk, så nog om bryggare. Oxymoron Black IPA är bryggd (på hemmaplan i Sverige hos Slottskällans  Bryggeri) med pilsner-, pale, munich, havre- och rågmalt liksom ljus och mörk karamell. Den är friskt humlad med Amarillo, Cascade, Citra, Columbus, Crysta, Magnus och Simcoe (pjuh, där tog de slut). 7.5 är lite av ett ledord då den är 7.5% stark, har 75 IBU och för den som älskar att veta färgen på öl så är den 75 EBC på färgskalan. Ölet kommer på 33 cl-flaskor som går på 25.80 kr styck (art.no 1327). Se alla påskölen i vår “inför”-lista.

Mohawk Oxymoron Black IPA

Utseende: Mörkt nästan lätt svartbrun vätska med till en början rätt stort ljusbrunt skum som klibbar sig nedåt längsmed glaskanterna tills det blir lite dis kvar ovanpå ölet.
Doft: En mörk arom som påminner om det brända och bittert humleoljiga men som är lättare och har lite mörka kolatoner. Aromerna av citrus, bränt och gräs finns där men de allra tyngsta pusselbitarna har plockats bort vilket “förenklar” doften på ett mildrande vis. Därför blir det mer karamell, mild choklad, kaffe och sötlakrits likt en stout, men en fräscht humlad och “ljus” stout.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med en len och rätt snäll kolsyra och kropp. Smaken är just len och till en början mjuk med lurande sötma som rätt snart går över till en torrare beska – som dock slutar före det blir tungt. Balansen mellan mjukt och lent och beskt, bränt och torrt tycker jag gör den trevlig. Det här är en lättdrucken men ändå smakrik mörk IPA som har alla smaker du vanligtvis förväntar dig, men utan att det blir svårdrucket i större mängd än en kupa eller två.

Betyg? – Bättre-. En mörk IPA som har de traditionella smakerna av mörk IPA med bränt gräs, mörk humleolja och gräs men också citrusen och en mjuk fruktighet. Förutom toppen av dark ales/cascadian/black IPAs så är många lite samma – något för mycket, därför är det trevligt med öl som den här. De kanske inte passar alla, men de försöker hitta en mellannivå mellan mörk IPA, IPA och mörk ale med mer humle. Den är som ett vagt mellanting (på ett bra sätt) och kan säkert vara en bra inkörsport för de som vill börja prova på den här typen av ales. Men älskar du extrema mörka IPAs, grus, asfalt och självdött snus i din öl – då kanske du tycker att den är lite “mesig”. Men extremöl känns mer och mer som “sååå 2011”.

Såhär på en måndag borde man sakna lust och inspiration för veckan som ska komma. Men tvärtom är det här inte bara starten på en bra vecka utan på en rätt bra period av ölrelaterade händelser. Det är bara att knyta nävarna och ladda för en fullmatad vår.

Nu på torsdag den 15’e är det dags för det årliga släppet av påsköl och jag och M2 har ett par personliga favorit som vi siktat in oss på.

Bara dagar senare, på lördag den 17e, är det dags för Linköping Beer Expo dit jag och M2 såklart rör oss för en dag i ölets tecken.

Sedan dröjer det en hel vecka igen tills nästa event, då (söndag 25e mars) är det dags för det av Brooklyn Brewery presenterade The Chili Experiment på Strand i Stockholm. Där amatörkockar lagar chili med siktet mot att vinna en tripp till finalen i New York.

När man väl vaknat till liv efter all chili så kan man spendera kvällen i Uppsala onsdagen 28e mars. Då kommer nämligen Omnipollo ta följer med To Øl för att ha en Ölprovning XXL på Gästrike-Hälsinge Nation. Detta följs av efterfest på O’Connors. Det kommer garanterat bli en radda bra öl.

Ja, och efter den onsdagen är det bara att vänta till måndag igen då det åter stundar släpp på Systembolaget, men det tar vi när det börjar närma sig. Nu siktar vi in oss på de första tecknen på vår istället.