Manker och M2 gillar inte bara öl utan har en lika stor kärlek till god mat. Därför är det extra trevligt när god mat och god öl slår följe och samtidigt riktar sig till alla. Därför kan vi på Manker Beer nu berätta att en riktigt spännande mattävling har kommit hit, med en stor del öl inblandat. Det övergripande namnet för tävlingen är The Brooklyn Food Experiment och består av tretton deltävlingar runt om i USA och varje stad har eget tema och eget namn. Exempelvis har Houston i Texas temat öl (The beer experiment) och Raleigh i North Carolina fläsk (The pork experiment). Som första och enda icke-amerikanska stad kommer den nu till Stockholm med temat chili – The chili Experiment. Det hela startades av Theo Peck och Nick Suarez och tävlingen riktas till amatörkockar som i en stor cook-off tävlar om vem som gjort den bästa varianten av en given rätt. I Sverige är det alltså chili som gäller och som det står i pressreleasen på hemsidan:

” Chilirätterna kommer att vara välsmakande och starka, kanske söta, kanske sura, vi får se. Ni kommer att se allt, bönchili, köttchili, vit chili (?), ölchili, röd chili, hemlig chili, chokladchili, renchili, stark chili… Kom ihåg att det alltid finns plats för att experimentera. Så länge det finns någon typ av chili med i rätten så kan den delta. Ni kommer aldrig att se på chili på samma sätt…”

Tävlingen hålls på Strand i Stockholm den 25e mars och presenteras och sponsras av The Brooklyn Brewery, en sverigebekanting som nu presenterar ett av sina projekt i Sverige i år. Det är tunga namn som ställer upp som domare i tävlingen: Edward Blom, juryordförande, Theo Peck, The Brooklyn Food Experiment, NY, Pia Bendel, tidningen Gourmet, Lisa Förare Vinbladh, matbloggerska, Daniella Illerbrand, restaurangchef, Mathias Dahlgren, Fredrik Ander, restaurangchef Proviant, Sanna Blomqvist, World of Wine News. Men även publiken har en stor del i tävlingen och får vara med och rösta på det bidrag de tycker bör vinna.

Vi tycker det ska bli superkul med ett roligt mat-och-öl-event såhär i mars och kommer såklart vara där och rapportera, förhoppningsvis kommer vi också se vår amerikanska vän Todd ställa upp i tävlingen. Låt bäste kock vinna!

Info om hur du deltar som kock eller hur du skaffar din biljett som besökare:

Söndagen den 25 mars samlas tävlingsdeltagarna på restaurang Strand vid Hornstull. Tävlingen pågår
mellan kl 13.00 – 16.00. The Chili Experiment är en cook-off-tävling som innebär att man lagar maten
hemma och sedan serverar smakprover i själva tävlingslokalen. Som namnet antyder är kriteriet att
receptet måste innehålla chili. Antalet tävlande är begränsat till max 20 lag.

Skicka gärna länken vidare till personer du tror är intresserade eller välkommen med din egen
anmälan på: www.thefoodexperiments.com/stockholm

Obs! När du anmäler dig ska du även skicka in sin inköpslista då tävlingen står för inköpen upp till 1
000 kr. Matkassen hämtas sedan ut på Kajsa Warg på söder och i Vasastan samt restaurang Proviant
på Östermalm.

Biljetter
Biljetter köps på www.thefoodexperiments.com. Biljetterna kostar 100 kr/styck och då ingår en dryck
och provsmakning av mat.

Matnörden M2 läser att St Eriks Bryggeri kommer att prata om ölen i fine dining rummet på White Guide-galan som går av stapeln idag. Jessica Heidrich på St Eriks har ju gjort en öl tillsammans med Grand Hotels matguru Mathias Dahlgren och då snackar vi finrum med 2 stjärnor i Guide Michelin.

White Guide är Sveriges egna Guide Michelin och för oss på MankerBeer är det såklart otroligt spännande med den, för i år, nya kategorin “Årets Ölupplevelse”. Vem tror ni kommer att ta hem detta i år? Oliver Twist? Akkurat? Rover? MankerBeer? Stockholm Beer and Whisky Festival?

Hela galan sänds live White guide’s hemsida, och startar kl 16 idag.

Häromdagen fick jag möjligheten att prova två olika hembrygder från Leif, en av upphovsmännen bakom ölbloggen “Vicke 728″ som brygger öl under namnet Dead Head Brewery. De öl som kommer provas är dels deras deVil doWn uNder AustRalian IPA samt deras goldingshumlade bitter. Spännande.

Jag bad Leiuf berätta lite om sig och sitt ölintresse och ölintresset lades runt 2007 genom Sierra Nevadas Pale Ale och sedan var det in i ale’ens förlorade land. Några år senare på en ölprovning hemma hos ett par vänner och medan de höll sig mer in till whisky så provade Leif lite mikrobrygda öl från Nynsäham (Bötet, Dragets Kanal och jubileumsölet). Efter det så föll intresset på som det brukar göra varpå det blev mer frekventa besök på Systembolaget och dess ale-hylla.

För dryga året sedan kom tankarna om att brygga eget öl och ett presentkort hos Humlegården möjliggjorde inköpet av lite basutrustning och EKG-humle och den första ölen gjordes kort därpå. I samband med ölbryggningen så startades även bloggen upp som ett sätt att bibehålla och fördjupa sitt intresse. Efter första bryggden har det blivit en mörkare novemberöl, en Belgisk julöl, en samarbetsbryggd med Ölklubben i Kalix samt Beardlord, en american strong ale med amarillo och cascadehumle.

Första ölet att provas var IPA’n på 6,9% – bryggd på pale- vienna och enzymmalt medan den i humleväg har Galaxy och Summer där den tidigare av de två står för den rejäla torrhumlingen. Denna följs av bittern på 4.5% humlad med enbart Goldings där humle adderats under 55 raka minuter.

Dead Head Brewery deVil doWn uNder AustRalian IPA

Utseende: Grumlig brundisig vätska med poröst tjockt skum med minimala till medelstora bubblor. Kunde vinna på att bli klarare och få ett tjockare skum. Men är det en hembryggd så är det.
Doft: Doften däremot, stor fräsch fruktighet med lika mycket passionsfrukt och stjärnfrukt som dold persika och citrus. Gillar verkligen hur den går mellan fräsch tropisk frukt till citrusens lite rough’are arom. Doftar verkligen bra. Kanske att det är någon maltarom som avslöjar att den är hembryggd.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Lite porös och lätt i munnen men ändå med fin kropp där beskan kommer in och ger mer munkänsla, börjar riktigt bra. Beskan känns rejäl utan att det blir vare sig obalanserat, att den tappar kropp eller att något sticker iväg. Smaken har även den samma mix av citrus, citrusskal och “grapevita” (det vita innandömet under skalet) där det sistnämnda ger en fin, och kännbar, efterbeska med mer grapetoner än frukt. Efterbeskan är lång och bra och precis lagom. Enda minuset är också ett plus, det är att de tropiska smakerna är lite korta, de finns där i början och när man letar efter dem men “mellanregistret” kommer lite snabbt vilket gör ölen “kort”, eller snarare kortare än vad man önskat. Man märker att beskan är väl dold för på sista slurkarna är munnen strävare och smakerna svårare att identifiera och ölet blir mer grapecentrerat, men fortfarande väldigt bra.

Betyg? – Bättre-. Ett snällt betyg till en riktigt bra IPA. Som hembrygd är den oerhört långt kommen. Skulle den varit renare till utseende och bara hållit kvar i de tropiska frukterna lite längre så hade det inte vart ett minus med. Det går nog att finna mer saker som kan finjusteras och byggas vidare på men spontant tycker jag att upplägget här är klockrent.

Dead Head Brewery Single Hop Bitter

Utseende: Något mörkare brunröd tjock orangefärgad vätska där skummet har mini-mini bubblor med en gräddigt tvålig topp.
Doft: Doften är av golding med sin tvål-o-gräs arom med aningar av alejäst och mögelost. Jämför man med andra öl med stora givor av goldings så tycker jag att den här har mer fruktaromer och mer frukt. Här har man vunnit på att gå lite extra all-in med doften.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Även smaken är en fruktigare och fräschare bitter där beskan är måttlig men passande och det lite mögliga unkna ändå finns  En fruktigare o ngt fräschare mögelost o gräs. Slutar med lite saftiga päron, gärs och örter.

Betyg? – Bra+. Även denna är riktigt bra. Drickbar och en spännande mix av aromer och smaker. Trots att den bara har goldings som humle så känns den mer som en amerikansk version av en Drickbar o lite spännande fruktmix.

Jag och M2 gillar att göra roliga saker, gärna med öl involverat vilket jag hoppas att ni märkt (och uppskattat). I och med att sociala medier blir mer och mer hippt, och användbart så satsar vi mer på Facebook och att köra mer småsaker där än på själva bloggen som mer står som “seriös” plattform med artiklar, inlägg, recensioner, ölnyheter m.m. Det roliga med vår satsning på främst Facebook är att det växer på riktigt fint och som den kraftigast växande bloggen så ser vi det som extra roligt, för då verkar ni ju tycka att vi gör ett seriöst och bra jobb. Vilket är precis vad vi önskar. Öl ska vara roligt för öl är roligt, socialt (och jäkligt gott).

Då vi nådde 500 läsare och följare på Facebook så körde vi en Dogfish Head-tävling som fick bra uppmärksamhet med många som intresserade sig och deltog. Tävlingen visade också hur bra öl är på att framställas som konst, vilket vinnarbidraget lyfte fram riktigt väl.

Nu satsar vi dock framåt och uppåt. Inte bara med nya äventyr och projekt utan med nästa tema. Temat är 666 och vi vill göra något riktigt roligt när vi når 666 följare. Vi har lite planer men vill samtidigt ha idéer och hjälp med vilken öl vi ska kröna detta med? Left Hands Fade to Black är inte bara en indirekt hyllning till ett av M2s favoritband utan också en jevulsk öl på många sätt, samtidigt har ju De Molen sina 666 edition med Hel en Verdoemenis med flera som också är ytterst diaboliska.

Vad är egentligne djävulsöl eller 666-tema? Borde vi sitta och lyssna på The Number of the Beast och dricka mörka hemskheter till öl i en grotta eller vad är mest passande?

Lite mer ölhelvete:
Från helvetet sänt! De Molen / Flying Dog Bat out of Hell
Öl # 666 – De Molen Hel & Verdoemenis 666

Igår startade Oliver Twist i Stockholm sin senaste Micromerica. En festival de håller ett par gånger om året då helt makalöst bra amerikanska öl gästspelar på krogen. Denna gång fylls faten de närmsta månaderna (eller hur snabbt de nu går åt) med runt en 10 amerikanska fat varav 8 aldrig förr har besökt Svea rike. Ölen ser ni här till höger och klickar ni på bilden så får ni i alla fall en lite större sådan.

I flaskväg serveras bland annat en av världens bästa IPA’s Bells Two Hearted Ale, kaffebomben Java Stout från samma bryggeri och en radda andra spännande öl. Så är ni i Stockholm framöver, missa inte ett besök.

Först ut på fat var Sixpoint Bengali Tiger, en skön IPA torrhumlad med stora mängder East Kent Golding-humle. Vi drack ett par av Brooklynbryggeriet Sixpoints öl i USA i höstas och deras Righteous Rye är en av M2s favoriter under resan och Bengali’n var lika färsk och god här som på plats i USA. En lite örtigt kryddad IPA mer än besk, men med stor drickbarhet och perfekt att börja kvällen med. Även bryggeriets Diesel Stout höll samma bra kvalitet som alla bryggeriets burköl gör. Problemet med den är att den ändå hade en rätt hög alkoholhalt och jämför man med andra imperial stouts så är den lite enklare, men vad gör det – imperial stout på tallboyburk som är kraftig men lättdrucken och smakrik, winning.

Bakom baren stod de båda hyggliga herrarna Thomas och CC och det var den sistnämnde som rekommenderade mig dagens öl. Jag gillar verkligen 21st Ammendment enda sedan jag drack deras mörka belgoööl Monks Blood och sedan dess har de fortsatt att imponera. Den ekade IPA’n Hop Crisis är fenomenal och Bitter American är en topp-session ale och IPA’n Brew Free or Die går inte av för hackor.

Så när 21st Ammendment nu gör sin första samarbetsöl så gör dem det med rivalen från norr, Ninkasi (baserat i Oregon). Ölen är en English-style strong ale med dadlar från Kalifornien och torrhumlad med humle från nordvästra USA för att representera de båda bryggeriernas hemmaplaner. CC sålde in den som en mildare Stone Arrogant Bastard, alltså en strong ale med humlekaraktär, sötma och smak av bär och kola. Jag är inte den som är den så jag tyckte det lät som ett perfekt val. Ölet är även med på fatlistan och kommer inom kort att serveras på fat – galet (bra) säger vi!

21st Ammendment/Ninkasi Allies Win the War

Utseende: Klart mörkröd gyllene vätska med nougatfärgat skum, lite mörkare på ett vackert sätt (ja, jag sa det just om en öl) som strong ales brukar ha.
Doft: Det som sticker ut, för den är rätt mild och lite hemlighetsfull är gräddig sötma där dadlarnas klibbighet ger sig till känn. Mörk karamell och röda bär leker också runt och humlen är inte lika pang på utan visar sig just lagom.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En mild kropp med just den balans och nedtoning som den utlovades ha. Det är verkligen en lättare och något mindre humlebråkig Arrogant Bastard. Samma röda bär o nötter men mer sötma (dadlar), framförallt i eftersmaken. Väldigt mild rätt igenom trots att den är på 8.5% . Fyllig rund och gräddig där fruktigheten som finns är lät dold men avslöjar sig då och då med aprikos och persika.

Betyg? – Bättre . Extremt lättdrucken vilket är förrädiskt på en ändå rätt potent öl. Bitvis klibbigt söt men inte stickig vilket jag verkligen gillar. Det här är en öl man sakta kan sitta och njuta av, perfekt i kupan och perfekt att mumsa i sig. Som en dessert som inte är “fel” för dig och jag tror de här burkarna kommer ta slut fort, särskilt för det modesta priset. Så passa på om ni vill prova en riktigt bra öl från ett av USA’s bästa bryggerier.

En av de första ölen jag drack och recenserade (15 december 2009) var Black Rocket Porter, en öl som då såldes under “Slottskällan” då den då bryggdes där och innan Stefan Gustavsson riktigt fått igång Mohawk Brewing Company.  Nu är ölet tillbaka och äntligen dyker det åter upp på Systembolaget (imorgon, 1a mars). Nu i större flaskor om 50 cl som kostar 34,90 kr styck. Endast 1000 flaskor kommer och de släpps i T7-modulen med artikelnummer 11655.

På Stockholm Beer i höstas hade Stefan med sig ett par helt nytappade flaskor av BRP som han hade på en av sina ölprovningar och som vi fick smaka en skvätt av. Då var den härligt humlestinn och rätt väldigt mycket oerhört färsk. Nu har det gått någon månad och ölet har lagt sig något, vilket nog kan vara bra då det trots allt är en porter (enligt labeln “i modern amerikansk stil”).

Receptet är inspirerat av de stora fylliga och humlerika pubölen på amerikas västkust, och har sedan kompletterats med mer rostad malt för att göra en porterversion i denna stil. Vi har använt åtta olika maltsorter och amerikansk och kontinental humle i denna kraftiga Porter.

Vi träffade Stefan i måndags och provade då Unfiltered Lager, Philthy Phils och även Snowblind och de båda förstnämnda var nästan än bättre än när jag provade dem tidigare. Så håll koll på Systembolagets release i sommar då Unfiltered Lager’n kommer. Philthy Phils finns ju än så länge bara på Texas Longhorn men ska kunna beställas från Systembolaget framöver,det gillar vi då det är en APA av grym kvalitet.

Tillbaka till BRP då, Stefan berättar att han använt Amarillo, Columbus och Saaz, där vi tyvärr är i en mellanperiod där humlen inte är lika fräsch som i höstas men ändå orkar fightas med maltaromerna. Han rekommenderar också några månaders mognad för ölet, så hur var ölet i år då? Jo såhär…

Mohawk Black Rocket Porter

Utseende: Svartbrun vätska med fint ljusbrunt chokladskum med minimala bubblor och en tunt gräddig topp.
Doft: En tydlig rostad arom utan att bli bittertorr, istället med inslag av lite kryddig och gräsig humle med bitar av lakrits och choklad. Fräsch humleton som har lagt sig lite jämfört med när de är helt färska och humlen sticker igenom lite (vilket jag förvisso gillade).
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En direkt välhumlad stickighet som med citrus och gräs slinker igenom den rostade smaken med mörkrostat kaffe, chokladgryn och saltlakrits. Just lakritsen med humlens bitterbeska är nog vad jag tycker står ut men len choklad och rostat kaffe ger en kropp och helhet som ändå är balanserad. Det finns även någon mörk, svart och lurig aning av frukt med lakritsen som kan härledas till humlen.

Betyg? – Bättre. Det är väldigt mycket smak och jag tror många kommer dra i sig en flaska och oroa sig för att den ligger på de “högre alkoholhalterna” – men icke, 5.5% fulla med smak. Jag gillar mjuka sköna porters i lugn och ro men den här har lakrits och kaffe som är lite vågat med humlingen och det bitterbeska som sliter igenom och gör att den känns egen. Bra gjort än igen Stefan!