“Äntligen” är det dags för årets påsköl att ta över hyllorna, äntligen. Nä jag är inget större fan av påsköl och vissa kanske minns tidigare års utbrott över öl som oftast smakar som mjäkiga, något karamelliga standardales. Julöl kan jag ändå se tanken bakom, lite alkoholstarkare öl som inte är helt främmande för lite traditionella julkryddor. Men påsköl. Varför? Även fast vi ser mer annorlunda ölstilar som märks som påsköl så är det ändå lite för mycket som är “meh”. En uppfriskande humlefruktighet, en balanserad porter eller varför inte något riktigt traditionellt brittiskt bittert?

Julen har sina smaker, oktoberfestölen sin utpräglade stil och till och med höstens pumpaöl kan härledas till något. Men påsken? Påskölstraditionen är ungefär lika gammal som någon som nyss gått ut gymnasiet och går att härleda till just julen, julen hade ju sin öl så varför inte påsken? 1991 släppte därför Carlsberg sin Påskebryg som vart första svenska påskölet, något som sedan ökat i antal varje år. Ägg, sill, nubbe, får och allehanda tillbehör – vad smaksätter man ölet med då? Ja, ingenting. Man låter det vara enklare öl som med en väldigt mild bitterhet och rena aromer och smaker samspelar fint med maten. Malten får vara i huvudrollen och traditionellt sätt var det ofta europeisk humle i ölen, något som nu börjar ändras. Ölen då? Bra till mat – javisst. Alltid gott att dricka ensamt – sällan tycker jag.

Nåväl, här är våra kortare omdömen samt längst ned våra favoriter samt en fullständig lista på påskölen i det ordinarie sortimentet. Det kom ett gäng lokala påsköl men där var det knappt några som stack ut, så ja, vi tar dem lite senare. Ölen finns tillgängliga på Systembolaget sedan i måndags. Glad påsk!

Jämtlands Påskebrygd
Brittisk karamell, som en ren traditionell brittisk bitter med aningen torkad humlesting och torkade frukter. Trevlig efterbeska.
Betyg? – Ok+

Dugges Golgata
Väldigt ren till aromen vilket inte känns särskilt stiltypiskt. Även smaken är ren, ljus och har smak av strå, torkad citrus och ljus malt.
Betyg? – Ok+

Dugges Påsklager
Lagom stark chokladmousse med aningen bittra kaffetoner i både doft och smak. Väldigt trevlig mörk påsköl som kommer att passa fint till maten. Betyg? – Bra (+)

S:t Eriks Påskale
Lite för ren doft vilket släpper igen mer av vört, ljus malt och kryddighet men också fräscha toner av gyllene humle. Gillar du S:t Eriks rena humlestil så gillar du denna. Väldigt noggrannt avvägs beska vilket gör den snäll att ha på matbordet, men ändå med lite krydda att dra in i maten. Betyg? – Bra

S:t Eriks & Mathias Dahlgren Påskale
Inte alltför otippat ren och ljus till doft och smak. Smaken präglas av nötter, lätt bitterhet och lite bark. Mot slutet kommer aningen krydda fram vilket tenderar att gå fint mot ljust kött såsom skinka.
Betyg? – Bra

Nils Oscar Kalaspåsköl
Lättdrucken men med för påtagliga toner av grönsaker och rörig frukt. Tyvärr inte någon jättehit i min bok, men såhär långt den öl som smakar mest “öl”. Servera till lättare rätterna eller som sällskapsöl.
Betyg? – OK

Oppigårds Easter Ale
Mjuk i munnen med lätt beska och efterbeska där smakerna framförallt är kring fruktigheten från humlen, uppvägd med en trevlig sötma. Ska du bara ha en påsköl att dricka för att det är gott med öl, mer än att den ska sticka ut så är det här bäst bland de vi provat. Utmärkt val.
Betyg? – Bra

Wisby Påsköl
Lite tyngre smaker av grape och exotiska frukter, väldigt lätt beska och ja en rätt enkel öl. Även detta en bra dryckesöl som gör sig bra som allt-i-allo på bordet.
Betyg? – OK+/Bra-

Three Hearts Påskebrygd
Överdrivet sött, mycket kola, massproducerat. Nej tack. Servera till, ingenting…
Betyg? – Sådär.

Designbrew PåskEko
Sommrig arom med nyskördade blommor, mynta, apelsin och korriander. Lätta toner av rostad nötmassa på slutet. Oklart om den skall vara såhär kryddig, men det är uppfriskande. Servera till en sallad eller ljus kött. Men var beredd på kryddigheten.
Betyg? – Bra-

Nynäs Pumpviken Påsköl 2015
Halvmörk maltsötma med lite kola, lite karamell och så sötma på det. Smakar påsköl, rätt bra sådan, men påsköl. En mångsidig öl som är utmärkt som dryckesöl eller att ha på bordet och bara njuta av.
Betyg? – Ok+

Mariestad Påskbrygd
Aningen syrlig stereotyp påsköl. Passar bra till vasken.
Betyg? – OK

Jämtlands Påsköl
Igen en påsköl i mer brittisk bitter-stil, men med en mer rostad framtoning. Citrus, lätt kryddig rostad malt och allt annat som kännetecknar en mörkare bitter. Trevlig på bordet! Bra som allroundöl både till mat och sällskap.
Betyg? – Ok+

Ørbæk Påskebryg
Nästan belgiska jästtoner av kandisocker, mandelmassa, örter och skön mörk sötma. Men något mildare till kroppen och överlag rätt enkel. Men kul med något som sticker ut bland de andra påskölen. Prova till skinka, ljust kött eller lite ägg.
Betyg? – Ok+

Barlingbo Gröinar
Rökig tjära, bränd torv och mörk sötma i näsan, smakmässigt mest tjära, torv och lite torkad frukt. Även detta en öl som sticker ut, men hoppas att du gillar torv. Samtidigt är det inte alltför rökigt eller hårt så att du får en överdriven sötma eller störande smaker. Kan gå bra mot lite kraftigare mat där smakerna från ölet kan bryta igenom.
Betyg? – Ok+

Electric Nurse Easter Porter
Härligt mild porter med lättrostad torr malt, kallt kaffe och bitter billig choklad. 4,2% gör den perfekt att ha ett gäng av på bordet, smakerna levererar utan att ta över! En bra vardagsöl som inte gör bort sig till en skinkmacka eller ljust kött.
Betyg? – Bra

Så vilka öl skulle jag rekommendera? Ja, Electric Nurse, Dugges Påsklager, Oppigårds Easter Ale och Designbrew är de jag tycker ger ett rätt varierat men smakrikt påskbord. De fungerar med mat, som sällskapsdryck och ger dig både en porter, en lite kryddigare ale och en mer traditionell påsklager. Samtidigt bör du gå på känsla och vet du med dig att gäster, eller du själv föredrar enklare öl i mer traditionell stil kör då på Oppigårds och Jämtlands som ger dig en trygg högtidskänsla. Är du sugen på större smaker, testa Ørbæk, Gröinar och Designbrew alla rätt nya bryggerier på vår svenska marknad samt öl som ger dig en större smakresa.

Påsköl 2015

1338, Jämtlands Påskebrygd, 4,5 %, 500 ml, 26:30
1325, Dugges Golgata Bitter, 4 %, 330 ml, 20:00
1395, Dugges Påsklager, 6 %, 330 ml, 20:10
1300, S:t Eriks Påskale, 5,5 %, 330 ml, 19:30
1302, S:t Eriks & Mathias Dahlgren Påsköl, 5,3 %, 330 ml, 20:20
1360, Nils Oscar Kalaspåsköl, 5,6 %, 330 ml, 20:20
1374, Oppigårds Easter Ale, 5,3 %, 500 ml, 27:80
1390, Wisby Påsköl, 6 %, 330 ml, 19:90
1327, Three Hearts Påskebrygd, 6 %, 500 ml, 18:00
1393, Designbrew PåskEko, 5,5 %, 330 ml, 26:30
1341, Nynäshmans Pumpviken Påsköl, 5,8 %, 500 ml, 30:30
1315, Mariestads Påskbrygd, 5,8 %, 500 ml, 18:40
1385, Jämtlands Påsköl, 6 %, 500 ml, 27:40
1345, Ørbæk Påskebryg, 7,2 %, 750 ml, 61:10
1381, Barlingbo Gröinar, 7 %, 330 ml, 26:60
1399, Electric Nurse Easter Porter, 4,2 %, 500 ml, 28:80

Det har nu gått ungefär ett och ett halvt år sedan jag först hörde talas om, och fick prova ölen från Kristianstadsbryggeriet Klackabackens Bryggeri. Vill du få en lite bättre bild av själva bryggeriet rekommenderar jag er att läsa Kristophers besöksreportage från förra sommaren. Idag har man hela 5 olika öl på Systembolaget, däribland deras nya Pale Ale som jag snart ska prova, samt deras sjätte öl, en Brown Ale som får en liten smygpremiär nedan.

Under årens gång har jag följt deras resa som nystartade mot att få mer utrymme och göra sig mer utav ett namn, men än så länge är de fortfarande rätt okända på den större ölscenen. Något som jag tycker är lite konstigt då alla deras öl har imponerat på mig. Jämfört med standarden på många lokala öl håller de alla bra standard med rena och smakrika öl med stor potential. Det kan ta lite tid att hitta sin väg och vad man vill vara för typ av bryggeri. Beställ hem deras Pale Ale för 24,80 SEK för 33 cl eller varför inte deras läskande Orginalet (23,30 SEK för 33 cl)

Klackabacken Pale Ale

Utseende: Varm, lätt disig kopparfärgad vätska med smutsvitt, kompakt gräddigt skum.
Doft: Doften präglas av aromer av fruktjuice, mild söt karamell och tropisk saftblandning. Den söta karamellen underställs fruktigheten, som i sig själv verkligen osar stort av len apelsin, syrlig persikosyrup och dov tropik.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Inte alls samma närvarande grundläggande sötma utan det går mer mot en torr, lite bitter brittisk stil. Tungan bjuds på en bitter kyss och sett till att ölet är rätt torrt uppfattar jag ölet som rätt läskande.

Betyg? – Bra (+). Smaken har lite aningar av Oceanbryggeriets “brittisk bitter”-stil med en något “ostig” framtoning. Men det är fräscht, beskan gör sig märkt men ölet är ändå inte för mycket av något. Hade smaken bara varit lite rundare och haft samma fruktighet som doften hade betyget höjts något.

Klackabacken Brown Ale

Utseende: Aningen rödbrunt skimmrande kastanjebrun vätska som pryds av att gräddigt nougatbrunt skum som verkligen håller formen fint.
Doft: Nötter, nötkolafrukt och lite grön humle. Inte alltför fartfyllt i doften, men ungefär vad man förväntar sig av en Brown Ale.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Just lagom fyllig i munnen med en direkt smak av nötter, viss syrlighet i chokladen och kall espresso. Skön bitterhet som plöjer igenom smaken utan att direkt göra ölet beskt eller lämna en strävhet på tungan.

Betyg? – Bra (+). Väldigt duglig Brown Ale som lägger sig bland bryggeriets övriga öl, alla välbalanserade och goda vardagsöl. En bra öl jag hoppas att de snart släpper ut till Systembolaget. Ölstilen gör sig väldigt bra till mat och som vardagsdryck och det vore gött att ha ett par flaskor hemma då och då.

Om mindre än en timme släpps det återigen en radda väldigt fina öl på Systembolaget, bland dem rariteter, återkommande favoriter och små utropstecken. För hela listan rekommenderar jag er att kika på Systembevakningsagentens sida där ni ser priser, antal flaskor och var de finns. Enkelt och bra. Precis som sist så har vi valt ut våra fem favoriter och precis som sist blev det en fin blandning utvalt från de 13 öl som snart släpps.

Hanssens Oude Gueuze (37,5 cl 69,90 SEK)
Härligt unken doft med gamla filtar från mormors källare, källarröta och sura gröna äpplen. Hanssens tillhör mina favoriter bland suröl och har en alldeles egen utpräglad unkenhet och kraftig syra som är helt underbar. En toppenöl som inte förlorar av att stå i källaren!

Ritterguts Gose (50 cl 37,50 SEK)
Den för en Gose tydliga doften av salt, mineral och antydande syra finns där på ett exemplariskt sett. Likaså är smaken sådär lömsk där den börjar milt för att övergå till saltvatten, syra och salpetersyra. Perfekt balanserad men ändå en öl alla kanske inte kommer att uppskatta. Men ett grymt pris för en väldigt fin Gose! En klart bättre öl, med bra alkoholprocent om 4,2% – så perfekt till matlagningen, måltiden eller bland vänner!

Oppigårds/Amager Bridge IPA (33 cl 25,90 SEK)
När Sveriges och Danmarks bästa IPA-bryggerier möts så kan det inte bli annat än en perfekt balanserad, ypperligt ren och lagom kraftig IPA. Tyvärr är det på gott och ont, för det här är så pass exakt vad jag tycker en bra IPA ska vara att det är svårt att lyfta fram styrkor eller svagheter. Balanserad beska, lagom fruktighet, viss humleriv och en behaglig efterbeska. Perfekt IPA för ett bra pris! Köp flera stycken direkt!

Founders Imperial Stout (35,5 cl 35,80 SEK)
Även fast det är Big Lushious man vill åt så är det här ölet jag rekommenderar. Bra pris och en alldeles perfekt Imperial Stout från ett bryggerier som verkligen behärskar ölstilen. Allt du vill ha av en Imperial Stout utan krussiduller. Mörk malt, kallt hårdrostat kaffe, mörkt bränd sirap och en eftersmak av torr bränd choklad. Underbar att sitta och sippa på, överkomligt pris.

Avery The Czar (65 cl 99,90 SEK)
I senaste tappningen valde Avery att sänka alkoholstyrkan rejält på denna fina Imperial Stout, och helt klart är att de vann på det. 8.5% är rätt lagom. Här får du smaker av mörkt socker, brända marshmallows och torkad frukt. Lagom sötma och sluttoner av torkade russin och mörkt rågbröd. En bra öl att smutta på, men som inte är alltför tung och krävande. Drick i år för med lägre alkoholstyrka gör den sig inte lika förnämlig att lagra, även fast du kan sätta undan den om du föredrar mildare mörka öl.

Som alltid rekommenderar jag er att gå ihop ett par vänner på de lite större och dyrare ölen, bra att dela och få en uppfattning över dem. Dessutom svider det inte lika mycket i plånboken. Annars brukar jag köpa ett par av alla de billigare ölen. Det värsta som finns är ju när du kommer hem, provar en öl och inser att det är en favorit, men vipps så var dina flaskor slut. Så är det t.ex. med Brooklyn Chocolate Stout som släpps idag och som alltid är en bra Imperial Stout för en väldigt bra slant att ha i kylen. Shoppa väl och mycket nöje!

Vanligtvis är det Balder som är mästare på att lyfta upp öl, stilar och bryggerier som vi var vana vid att dricka för något år sedan. Sedan kom craft beer-boomen på riktigt och med en explosion så fylldes monopolets hyllor med olika öl från världens alla länder. Varpå många av våra klassiska favoritöl glömdes bort. Under åren har vi därför sett många av dem fasas ut från Systembolagets fasta sortiment vilket både är en naturlig gallring, men också synd.

För jag vill ha min Saison, Brown ale och Weizen Bock även fast jag inte alltid köper dem. I dag tror jag att många vill ha ljusa, lättdruckna om än ibland starka öl då de känns mer lättdruckna än många av de klassiska, ofta mörka ölstilarna. En av dessa mörka öl bryggs utav Weissbierbrauerei G. Schneider & Sohn och är faktiskt en av de äldsta inom stilen. Tap 6 Unser Aventinus, eller kort Aventinus är en Weizen Bock som bryggdes första gången 1907.

Bryggarfamiljen Schneider har en rätt långtgående tradition och har ostört bryggt veteöl sedan 1607. Georg I Schneider, som skapade orginalet Schneider Weisse, fick faktiskt möjligheten att köpa de exklusiva rättigheterna till produktionen av veteöl i Tyskland. Innan det var det bara den Bavariska kungafamiljen som fick brygga veteöl. Men 1872 sålde kung Ludwig II rättigheterna till Georg efter att efterfrågan på veteöl började minska. Idag är det George VI Schneider som leder bryggeriet i Kelheim, ett bryggeri man tog över 1927. Så det är ett stycke tysk tradition vi nu kommer att prova.

Ölet kostar på Systembolaget 26,40 SEK för 50 cl vilket får anses vara ett väldigt förnämligt pris. Du bör ha den i ditt lokala sortiment, men går annars att beställa på monopolets hemsida.

Schneider Weisse Tap 6 Unser Aventinus

Utseende: Smutsig dyngvatten, eller bananchokladbrun öl med smutsvitt litet skum.
Doft: Bastant arom av framförallt övrmogen banan, mycket mörk karamell, kryddiga estrar och torkade russin. Doften känns väldigt dessertartad med söt karamell och banan, men tack vare estrarnas syra, en simpel kyss av lakrits och kryddigheten från jästan får du en variation som känns väldigt “mogen”.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Bra fyllighet med en rund munkänsla som snabbt fylls med den vetebockens skönt söta banantoner. Det är en kraftig öl men igen gör balansen mellan sötma och lite kryddig syrlighet att den slinker ned väldigt fint.

Betyg? – Bra+/Bättre-. Ölet ligger inte tvåa i stilen på Ratebeer och anses inte vara i den absoluta toppen inom stilen för inget. Du får otroligt mycket smak, och dessutom öl, bra öl, för pengarna. Den blir rätt krävande i längden men jag ser den här som en perfekt öl till mat eller att smutta på ett tag. Så köp hem en och leta dig tillbaka till de tyska rötterna.

1878 öppnade ett litet bryggeri i den tyska staden Aying, en kort bilfärd sydost från München, Ayinger. På den tiden låg det på männen att driva bryggeriet, vilket blev ett problem när grundaren Johann Liebhard endast fick döttrar. Därför blev det senare upp till ena dotterns man att ta över verksamheten. Då även de bara fick döttrar skulle det ta någon generation tills det slutligen blev en son som kunde ta över bryggeriet. Till slut hamnade bryggeriet hos den 4e generationen, vid namn Inselkammer som än idag driver bryggeriet.

Bryggeriet har länge funnits i den svenska ölimportören Brill & Co’s portfölj och på mässor och på släpp på Systembolaget har främst bryggeriets dubbelbock Celebrator varit en ytterst populär öl. Nyligen var Stefan Ibler, Export Manager på bryggeriet i Sverige för ett par dagars besök varpå man passade på att bjuda in för att se vad bryggeriet har att erbjuda. Förutom Celebrator har jag länge tyckt väldigt gott om bryggeriets Dortmunder, den 5.5% starka Jahrhundert men då man provar ett bryggeris olika öl vid olika tillfällen så är det svårt att få en känsla över själva bryggeriet. Därför passade en provning in perfekt.

Ayinger är ofta ansett som tysklands bästa bryggerier och man följer den tryska traditionen med reinheitsgebot, med andra ord att ölet får innehålla malt, humle och vatten. Reinheitsgebot har länge varit diskuterat och många menar att det är förlegat, men Stefan förklarar att det är bara om du vill kalla din produkt för “bier” som du måste följa lagen. Annars kan du kalla den för maltdryck eller lite vad du vill, men en tysk öl – ja den bryggs på enbart humle, vatten och malt. Jästen hittade man ju först ett par århundraden senare så det skulle dröja innan man la till det som godkänd ingrediens. Det finns en rätt sund anledning till lagen, för liksom våra svenska hedningar knappast drack 3.5% ren lageröl drack tysken en dryck som var både väldigt stark och kunde innehålla alla möjliga ingredienser. Inte alltför otippat ledde det till oregerliga och karatefulla inmundigare. Reinheitsgebot blev på så sätt en hjälp till att garantera en viss kontroll över produktionen av öl.

Åter till Ayinger, bryggeriet har en väldigt speciell logo som visar upp två av stadens mest kända hus, till vänster den familjeägda restaurangen och till höger det lite finare gästgiveriet. I mitten finns i verkligen den klassiska majpålen som annars är vad som ofta kännetecknar staden, blå och vitt för Bayerns färger. Sedan 1999 har man flyttat ut från själva staden för att kunna bygga ut bryggeriet som idag stoltserar med 80 anställda och har en produktion på 120.000 hektoliter om året. Man tar sitt vatten från sin egen källa som går djupt ned i marken vilket ger ett friskt bra vatten att brygga med och humlen och malten hämtas även den från det direkta närområdet.

Vi börjar provningen med nyss nämnda Dortmunder Jahrhundert. Ölet bryggdes 1987 för att fira bryggeriets 100-årsjubileum. Dortmunder kallas stilen efter staden som först började se tyskarnas “export”-öl. Tack vare att man lärde sig kyla produkter för längre resor kunde ölet hålla för längre resor, thus – exportöl. Ölet är lätt örtigt med en mjuk, rätt fyllig kropp och lämnar en mild fruktighet. Dess balanserade sötma och milda beska gör den passande till ljusa kötträtter som kyckling. En bra öl som fungerar bra som vardagsöl.
Betyg? – Bra+

Därefter tar vi steget ned och provar Leichte Bräuweisse, en 3.2% stark tysk Hefeweizen. Precis som en bra Hefe ska ha så finns en mild arom och smak av skumbanan, men den är inte så stickig och kladdig som vissa kan vara. Istället går det över i milda toner av råg och vört med ett slut av örter. Smakrik och god öl som enkelt skulle kunna avnjutas kallt en varm sommardag, eller till lättare maträtter.
Betyg? – Bra-

Ölets storebror, Bräu-Weisse är snäppet starkare och landar på 5.1%. En ofiltrerad smarrighet som ger tydliga toner av skumbanan, viss mineral och jästiga estrar som bygger upp en mild syra. Återigen är det en mjuk, fyllig och väldigt ren öl som går att dricka utan att man blir mätt eller tröttnar på överdrivna banansmaker.
Betyg? – Bra

Bryggeriets öl har såhär långt gått från lätta till mer smakrika och med deras 5.8% starka Dunkelweize Ur-Weisse tar vi nu också steget mot mörkare öl. Namnet kommer från faktumet att de traditionella veteölen oftast var betydligt mörkare än vad vi ser idag. Då dracks de också av äldre som ville åt ölets kraftgivande egenskaper. Ölet vann dessutom bästa veteöl på Stockholm Beer förra året, igen. Smaken börjar med rostat korn, kryddor och övergår sedan till en dov ton av skumbanan. Ölet är trots färgen och den kraftiga smaken rätt lättdrucken, men jag skulle nog servera den med något tilltugg. Varför inte lätt kött eller något där de rostade tonerna från ölet byts ut mot de i maten?
Betyg? – Bra

Liksom alla tyska bryggerier har man en riktigt fin färsköl, ja färsköl. Begreppet används ofta felaktigt om ofiltrerade öl men den tyska Kellerbieren är menad att dricka så färsk som möjligt. Ayinger Kellerbier är en 4.9% stark Kellerbier med härlig dov smak av “varm sommarstuga”, säd, och en frisk efterbeska. Perfekt att ha som törstsläckare eller som en frisk palettrensare.
Betyg? – Bra+

Vill man istället ha en snäppet mörkare öl, men med mindre vetesmak kan man prova bryggeriets Altbairisch Dunkel på 5%. Mörk karamellig med kryddad sirap och rostad malt som slutar med milda kaffetoner. Bra till lättgrillat eller skaldjur.
Betyg? – Bra

Vi hade också turen att få prova ett av bryggeriets säsongsöl, deras 7% starka Weizenbock. Mer kolsyra ger en något mer smakexplosiv öl med bra tryck och lite kraftigare toner av torr kryddighet, bananchoklad och nötskal. Mer karamell än de andra ölen och överlag en lite “vuxnare” smak.
Betyg? – Bra

Självklart slutade vi med bryggeriets första exportöl – Celebrator. Denna Doppelbock är trots sina 6.7% i grunden en lageröl men du får rikligt med komplexa kaffetoner, sirap och en elegant, begynnande komplexitet av banan och karamell. I dag finns Ayinger i alla USA’s delstater men det hade man inte gjort om man inte hade fått frågan av en amerikan som blev så förtjust i ölet som i USA kom att bli Celebrator. Han ville importera ölet till USA och hade också gjort en label som han tyckte skulle passa, därför är Celebrator också det ölet vars etikett skiljer sig från de andra. Det är med andra ord han vi har att tacka för ölet som rankas som bäst i sin stil på RateBeer och som vunnit flera medaljer på bl.a. Stockholm Beer.
Betyg? – Bättre.

Ölen finns att finna då och då på Systembolaget vid olika tillfälliga släpp samt på bättre sorterade ölkrogar, varför inte kika med någon med ett bra tyskt utbud.

Jag ogillar att dricka dålig öl, därför skriver jag sällan om dålig öl. Det är ju roligare att äta god mat, dricka god öl och se en bra film än att plöja igenom dålig färdigmat, usel öl och slovenska dogmadokumentärer om träbåtar. Det är helt enkelt inte min kopp av te. Däremot har jag märkt ett ökat intresse i Systembolagets “lokala sortiment”, det vill säga öl som säljs lokalt nära bryggerierna och kan beställas på nätet. Intresset har tyvärr legat mer i hur usel kvalitet det har varit mer än att folk är glada över att se så mycket kul lokal öl.

För nu efter ett par år har jag provat uppemot 200+ lokala öl från allt från minimala bybryggerier till öl från välkända bryggerier som Nils Oscar, CAP och Oceanbryggeriet. Jag tycker det är fantastiskt att Systembolaget tidigare har hjälpt till och pushat det lokala, för att snabbt ändra systemet då det blev för populärt och dyrt. Hellre en sund dryckeskultur med bra fokus på det lokala säger jag.

Samtidigt är problemet att vi inte kan ha ett Systembolag som stöttar bryggerier som gör undermålig öl. Dels är det dyrt och vi skattebetalare får stå för en del av notan och dels så riskerar vi craft beer’ens rykte. Vem vill prova mer craft beer, som trots allt är dyrare efter att ha druckit en flaska som håller sämre kvalitet än en pissvarm stor stark? Ölen i det lokala sortimentet kan ju utan problem kosta 40 kronor för 33 cl trots att ölet är bra mycket sämre än ölen från Founders, SKA, Ballast Point eller Mikkeller som ligger i samma prisklass.

Med det sagt så kommer jag nu för första gången att ge mina omdömen av de öl som släpps i det lokala och småkaliga sortimentet den 2 mars 2015. Många av ölen gick direkt i vasken så förvänta er inga längre utläggningar. Jag betygsätter ju ölen på en skala som går från 0 (odrickbart, hemskt, gör inte om det) till 7 (ytterst världsklass) och där en 3’a innebär att ölet är godkänt men inte mycket mer än helt okey drickbart.

Varunr Namn Volym (ml) Pris (kr)

30196 Äppelbo Weissbier 330 24,9
Av de 3-4 öl från Äppelbo jag provat så är genomsnittsbetyget runt 1.5-2/7, med andra ord knappt drickbart. Det här är inget undantag. Smakar rent ut sagt uselt, smutsigt och jävligt och fick 1.5/7 av mig.

30231 Sälens Fjällbryggeri Vårpilsner 330 25,6
Det är inte odrickbart utan smakar som en sämre lageröl á la massproducerat. För priset kan du istället köpa 3 stycken Fagerhult som är lika illa det. En dålig pils helt enkelt. Fick lite över 2/7 av mig, vill du ha en “stor stark” så duger den här, men för priset är det inte värt det.

30221 Klackabacken Pale Ale 330 24,8
Ett bryggeri som alltid levererar. En ren, bra Pale Ale som visserligen kan modifieras lite men det är dumt att klaga. Okey pris för en öl som ändå smkar gott. En öl jag kan dricka igen utan problem.

30223 Barlingbo Ladingen WIPA 330 27,9
Jag får hela tiden mail från dem om hur företaget går men nu fick jag prova ölet för första gången, tyvärr. Smakar disk och jag kan knappt känna vad det är tänkt att vara, en vete-IPA, en White IPA eller en Waste IPA? Okey vetekaraktär, men nä. Det här är inte färdigt. 2.5/7 i betyg. Med lite arbete en okey öl, men inte mer.

30222 Brewski/Green Tower Didnt We Saison 330 39,9
En modern saison med extra mycket humle, nästan lite för mycket om man föredrar klassiska saisons. Samtidigt mer varierad och smakrik än en vanlig saison. Aningen dyr men en av de bättre ölen i släppet och ett öl som faktiskt är gott och smakar rent och bra.

30233 Qvänum Anders En Bitter Svensk 500 43,2
Malt, malt och mer malt. Lite som jag tycker att Qvänums öl smakar. Det är inte dåligt, inte på tok för dyrt för en 50 cl flaska. Men det är rätt trist, det sticker inte ut och jag tycker inte det är en Bitter om det nu är tanken. Men ölet går att dricka och får godkänt, även fast man kan jobba vidare på ölet.

30193 South Plains Hoptimus Erectus 500 47,5
South Plains är kända för att göra usel flasköl och något är bra sjukt i deras tapplina då nästan alla öl som kommer på bolaget smakar dynga. Här är ett undantag som överraskade mig. En helt okey öl, som när den är ren som likt nu smakar okey, men inte mycket mer. Just godkänd.

30194 South Plains Golden Bitte 330 33,1
Så var vi tillbaka, det här är helt odrickbart och det var länge sedan jag delade ut en 0’a i betyg, om jag ens gjort det. Men här är så mycket fel att man borde göra uppror och störta bryggeriet. Såhär får inte en öl smaka. Tänk dig att du beställer in en fin dessert och får en död råtta någon tryckt ut där bak, ja så fel är det!

30230 Monks Trainee No. 3 Trainee No. 3 330 43,2
Nu tror jag det står fel här och att det är ölet, Trainee No.2 som är en Belgisk IPA. En helt okey humlad öl med lite för milda belgotoner. Men okey och drickbar även fast priset är på tok för högt. Betala inte det här för ölet, prova hellre Monks öl på de egna krogarna.

30225 Monks Orange Ale 330 43,2
Apelsin så in i helskotta. Syrligt och fruktigt, men också en läskande och god öl såhär när våren nalkas. Men igen, priset…

30232 Qvarnarps Red Rocket 330 35,8
En öl jag först hade svårt med, beskan är lite för rivig och smakerna drar omkring. Samtidigt är det en god Red IPA med bra humleklös och som bråkar sådär skönt i munnen. Om det är tanken och om ölet saknar felsmaker, vill du ha en humlekick så ser du förbi det.

30226 Skebo Herrgårdsporter 500 28,5
En underbar porter. En öl som är tokbillig för storleken och som smakar hantverksbryggt, lite fel sådär men å andra sidan helt underbar att bara sitta och dricka medan man snackar skit med lite vänner. Bäst i släppet!

30235 O/O Baltic Porter 330 49,9
En bra Baltic Porter som hela tiden utvecklas lite. Bra smaker, skön att dricka men tyvärr lite för dyr.

30228 Monks Black Jack 330 57,6
Igen, lite för dyr. Men en god och smakrik öl som du kan smutta i dig en bra kväll.

30234 Qvarnarps Lotus Alien Tarmac 330 42,9
Släppets andra 0’a. Totalt odrickbar med så mycket fel att man undrar om man var full när man provade Red Rocket, hur bryggeriet kan göra två så olika öl förvånar mig. Uppenbarligen kan man tappa bra öl, så varför detta mög?

30190 South Plains Burning Witches Brew 500 59,3
Ölet ändras hela tiden och pendlar mellan bottenbetyg och ett rätt bra betyg den här gången. Mest för att ölet inte var infekterat som så många andra gånger, bra klös och smaker – men inte värd priset.