Som dessert på midsommar tänkte jag passa på att öppna en av mina favoritöl när det kommer till lättdruckna men kraftig mörka öl – Evil Twin Imperial Biscotti Break. Ölet är en kraftig Imperial Porter på 11,5% alkohol och smaken är fullsmockad med nötter, torr malt, espresso och bitter choklad. Just att ölet är förhållandevis torrt och trots alkoholstyrkan inte så spritig eller överdriven många liknande öl tenderar att bli gjorde att jag valde den till min dessert, en varm frukt och bärsallad med lime och myntagrädde, toppat med amarettorussin och passionsfrukt. Desserten fungerar utmärkt med en espresso on the side och tillsammans med ölet blir det som att dricka ett glas bourbon efter maten till sin espresso, fast nu i ölform. Just nu har Evil Twins svenska importör Galatea slut på ölet i sitt sortiment men har du tur kan du finna den i Köpenhamn eller på nätet. Annars rekommenderar vi en liknande öl, varför inte Evil Twins Lil’ B, Brooklyn Black Chocolate Stout eller andra lite torrare och balanserade mörka porters och stouts.

Desserten är väldigt enkel och går att göra på två sätt – färskt eller fruset. Köper du frysta bär och frukter så bör du söta dem rätt ordentligt, fast å andra sidan så vinner du på att dem blir saftigare och det blir en rinnigare bas för desserten. Färska frukter och bär är lite hårdare, men har mer naturlig sötma och är oftast godare. Väljer du färska bär rekommenderar vi därför att dra ner lite på sockret och att tillsätta lite vatten vid upphettningen. Amarettorussinen kräver minst 24 timmar men ju längre dem får stå och dra ju mindre spritighet och ju mer kanel får du fram.

Recept (5 personer)

200 gram mango i kuber om cirka 0.5 x 0.5 cm
500 gram jordgubbar, skivade i 10-12 delar per jordgubbe
200 gram granatäpplekärnor (finns ofta frusna)
Socker (ljust)
Socker (mörkt)
300 gram russin
3 dl Amaretto
2 kanelstänger
3-4 passionsfrukter
3 limefrukter
1 ordentlig knippe mynta (gärna riktigt mynta på tjocka stjälkar och inte den sötare myntan du finner på t.ex. ICA)
3-5 dl grädde

Amarettorussin
Strö ut russinen i en glasburk med lock.
Häll över mörkt socker och amaretto, spriten skall täcka russinen med några millimeter.
Lägg i kanelstängerna
Skaka och låt stå i kylen. Ju längre ju bättre, efter några veckor är hettan i kanelen tydligare och russinen har sugit i sig mer av spriten.

Lime och myntagrädde
Vispa grädden rätt hård.
Finhacka mynta och rör ned, se till att smaka av så att det inte blir för tydlig myntasmak – men det skall ändå ha bra karaktär, den kommer ändå att mildras med kompotten.
Dela 2-3 limefrukter och kläm ned fruktjuicen i grädden, liksom myntan skall du smaka av så att det inte blir för syrligt.
Blir det för syrligt eller starkt, spä ut med lite socker.
Låt dra lite.

Fruktkompott
Ta frukt och bär, skär dem enligt ovan anvisningar.
Hetta upp dem i en liten kastrull, är de färska så ha i lite vatten så att de inte bränns.
Ha i fruktjuicen av en lime.
Sockra och låt dem bli varma.
Rör runt och sikta på att få en saftig röra.

Servering
Servera genom att lägga upp fruktkompotten i botten av en liten tallrik.
Skeda upp 2-3 bra klickar grädde.
Ta ett par russin och placera på grädden, placera cirka hälften/ett helt (beroende på storlek och mängd) av passionsfrukten bredvid.
Toppa med en myntakvist.

Servera med en espresso och ett glas av ölen.

Häromdagen skrev Luke Nicholas från Nya Zeeländska bryggeriet Epic ännu ett läsvärt inlägg på sin ölblog. Luke skriver ofta, långt och gärna om öl och ölvärldens olika dilemmor och i hans senaste inlägg tog han upp problemet med att definiera “craft beer”. Bland annat hänvisar han till en artikel i Huffington Post som tar upp hur Brewers Association (BA) ändrat i definitionen om vad ett “craft beer”-bryggeri är. Fram till 2010 var ett “litet” bryggeri i USA ett bryggeri med en årlig produktion på 2 miljoner barrels, något som nu ändras till 6 miljoner barres. Medan detta enbart rör kapaciteten så tar man upp dilemmat med ingredienser och “craft”. Anledningen är att man i många fall brukar likställa utfyllnad som majs, ris och andra liknande ingredienser med massproducerad masslager mer än craft beer. Vad man missar är att flera bryggerier i USA har en lång tradition av att ha den här typen av ingredienser i sin öl. Inte för att spä ut dem eller för att göra sämre öl utan för att man förr tog de ingredienser man hade tillgång till och bryggde öl med dem. Därför var det inget konstigt i att man hade ris i sitt öl i vissa områden, de hade helt enkelt inte bra mängder och kvalitet på sin malt. Den här debatten, som har väldigt många sidor och tar upp olika teman och dilemmor med att definiera och marknadsföra ett bryggeri diskuteras flitigt från olika vinklar och för den amerikanska delen så är det inte underligt att den är aktuell. 1978 fanns det 89 bryggeriet i USA, en siffra vi alla vet har ökat enormt både i USA och i Sverige där vi i USA idag närmas oss 3.000 bryggerier med flera hundra till på väg. BA påpekar också att ungefär 99% av dehär bryggerierna är “craft beer”-bryggerier.

Samtidigt har den här ökningen av bryggerier och faktumet att vi idag inte har lika mycket företagsyta, försäljningsmarknader och mest viktigt – malt och humle nog för alla gjort att man börjat ifrågasätta vilka som faktiskt gör craft beer. Det har blivit viktigare att särskilja sig men också att försvara vad som är ordentlig öl i en tid när fler och fler blickar till craft beer-marknaden och ser viktiga marknadsandelar och vinningar i att framstå som “craft beer”. Jag själv har på annat håll sagt vad jag tycker om dagens moderna aktörer och att man lätt kan negligera kraften alla typer av bryggerier har idag. Så länge det handlar om att göra god öl för att man har passionen för bra öl så ser jag inget problem i hur ens företagsstruktur ser ut.

Samtidigt kan jag förstå vikten av att vara tydlig med var och av vem en viss öl är bryggd – samtidigt är det ett komplicerat ämne då man inte bara ska definiera vad som är en bryggare, bryggeri etc utan vad som är viktigast? Är det att ha ett bryggeri (lokalen), ta fram recepten, ha passionen, äga 50, 70 eller 100% av företaget eller ja, vad är ett bryggeri? Det är ett tema vi kommer att arbeta med under sommaren och har en liten följetong på G med flera av världens mest respekterade ölambassadörer. Men just nu vill jag fokusera på Luke och hans inlägg. Luke skriver:

Is it the number of litres produced? Who owns the brewery, the shareholders? The philosophies behind their brewing? We should really be trying to define what the liquid is and the types of breweries the big multinationals are. If you historically look at beer and breweries – you would have had brewpubs, small breweries providing the local area and some surrounding towns, and regional breweries and national breweries.

“Craft Beer” – the world normalizing after the takeovers, closures of the 20th century which rid the world of so many breweries in the name of market share for a handful on mega breweries. “Craft Beer” is beer, it is just the natural state of things. Industrialisation has brought about positives and negatives for brewing and beer. Yes there have been some great technological advancements to make beer better, which today even benefits the smallest brewer. On the negative side though the “near beer” wort streams these industrial mega factories produce are a disgrace to the history of all brewers.

[…]

All “Craft Beer” is beer.

But is “Industrial Beer” beer?

What is the definition of “industrial beer”

Jag har inte riktigt tänkt på temat på det här sättet förens jag läste vad Luke skrivit, varför ska vi börja med att finna en ny definition på craft beer och skapa vissa spänningar inom ett gäng som alla vill göra god öl, idag vill vi ofta finna sätt att utesluta aktörer från “craft beer” snarare än att tydligt definiera vad “industriell öl” är, med andra ord – vad är motsatsen? Kanske hade en tydlig motsats till craft beer gjort att vi inte behöver finna så många varianter av craft beer utan istället skulle säga att “nej, det här är faktiskt industriell öl”. Sedan skulle vi såklart behöva diskutera vidare om vad craft vs industriell öl är, men jag tror att en naturlig början skulle vara att ha alternativen klara. Eller?

Oavsett vilket kommer MankerBeer att ta upp ett par sidospår på hela diskussionen om craft beers vara eller icke-vara framöver och vi hoppas att det på något sätt ska förtydliga vad öl faktiskt är, kan vara och vad vi önskar att det ska bli.

Imorgon startar midsommarhelgen och förutom att handla osannolika mängder sill, potatis och nubbe så handlar vi svenskar gärna på oss god öl. För att göra det lite lättare för er att bestämma er när ni står och kikar på Systembolagens hyllor så har vi valt ut våra fyra favoriter, plus ett par exklusivare bubblare till midsommarfesterna. De fem vanliga ölen finns alla i Systembolagets fasta sortiment och ska således finnas i de flesta butikerna medan de exklusivare ölen har tagits från Systembolagets så kallade T5-sortiment och finns i ett mer begränsat antal butiker, men för att se var så kan ni antingen söka på Systembolagets hemsida eller använda den fiffiga Systembevakningsagenten. Ölen är tänkta att passa till allt från typisk midsommarmat till sällskapsöl och öl att ta fram lite senare på kvällen men självklart kan ni dricka dem lite hur ni vill, det är det som är det bästa med god öl.

Ölen nedan är främst sådana som släppts nu i år och ja, vi saknar en redig lageröl. Den platsen är för mig för alltid vigd åt Nynäshamns Landsort Lager och Bedarö Bitter, två otroligt bra öl som alltid levererar på högtider och gör sig grymma på sillbordet. Dessa öl bör ni redan veta att ni ska köpa, så glöm inte dem! Ett alternativ med mer schvung är Mohawk Unfiltered Lager som kostar 24,90 för 33 cl, härlig kropp och rena fina smaker. Likaså tycker jag att en bra porter, brown ale eller stout kan behövas och där är Poppels Brown Ale en favorit, dock är det lite ont om tid att hinna beställa den så i dess plats gör sig Mohawk Brown Is The New Brown (21,40 för 33cl) väldigt bra med härliga rostade toner och smak av choklad och rostad malt.

Våra MankerBeer-tips då? Här kommer dem.

Nils Oscar Belgo Pale Ale

En lättdrucken och smakrik svensk Pale Ale med Belgiska influenser. En flaska på 33cl kostar 18,90 vilket är mer än rimligt. Härlig belgodoft med mycket fruktighet och smak av melon, päron, äpplen och spår av mandelmassa. Avnjut den till midsommarlunchen eller bara som sällskapsöl.  (Betyg: Bra+).

Früh Kölsch

En favorit som nu är tillbaka på Systembolagets hyllor. En tysk Kölsch som kostar 20,30 för 50cl vilket är ett kap! Riktigt prisvärd Kölsch som är lättdrucken och uppfriskande om än inte så “smutsig” som jag annars gillar dem. Nästan rund och fyllig som en ale, men lättdrucken och friskt torr som en lager. Dov källartyngd med mineraler och instängd citrus och frukt, med andra ord lite smak från både humle och malt vilket ger variation. En bra öl att ha hemma under sommaren men nu perfekt till lunchen. (Betyg: Bra+).

Founders Centennial IPA

35,5cl klassisk Amerikansk IPA kostar dig 21,90 vilket är prisvärt. På många sätt en “ur-IPA” och ett öl som ofta tas med på provningar för att visa en amerikansk IPA. Lagom maltig med påtaglig karamell ger en bra bas som kryddig humle, mörkt te med kåda och granbarr kan bygga vidare på. Bra till lite kraftigare mat på middagsbordet.  (Betyg: Bättre).

Thornbridge Jaipur

27,90 betalar du för 50cl lagom fruktig och söt IPA. En kryddig grapesmak med inslag av citrusfrukter som börjar med en snäll beska för att långsamt sticka till med något mer bett. Sveps snabb ned tack vare väldigt bra lättdruckenhet och en passande maltighet som ger ölet en elegantare finish. Perfekt som all-round-öl under hela helgen. Läskande och lätt att dela med sig av till lunch och middag och passar bra till flertalet rätter tack vare sin fräschör men tydliga smaker. (Betyg: Bättre-).

Bubblare

Omnipollo Fatamorgana

Kostar visserligen 99 kronor för 65cl men humlefantasten skall få sitt och är det bara lite sol så bjuds du på samma vackra solsken ifrån ölet. Här börjar det fantastiskt med tropisk frukt, övergår till torrt och beskt med citrusskal, det vita innandömet från citrusfrukter och syltade fruktskal för att sluta i en härligt besk och torr finish med stor närvaro av tropik. Du känner det gröna i humlekottarna och smaken är fenomenal och bjuder in både för långsamma sippar eller mer aggressiva klunkar. Kan bli lite kraftig med midsommarmaten, men prova den med en paj eller köttbit, eller drick som den är. (Betyg: Bäst).

Dugges Bärliner

33cl för 24,70, men ett grymt lågalkoholhaltigt alternativ till bålen. Härligt små bubblor som ger en lätt mousserade känsla. Citrus, ljusa blommor och jordgubbs- och hallonpurée dominerar smaken. Läskande öl som passar som välkomstöl eller till desserterna, eller som törtsläckare under allehanda lekar och spel. (Betyg: Bättre).

Sierra Nevada Ruthless Rye

Ett bra alternativ till Fatamorgana och Jaipur. 35,5cl kostar 32,90 vilket är lite dyrare men du får en rågkryddig IPA som gör sig grymt till nygrillat. En halvtorr munkänsla med smaker av örtblandning, grapeinnandöme och skal. Eftersmaken är mjuk och har en torr pepparkarkatär med en måttlig och inte för markant beska. Lättdrucken och lite speciell. Bra till kraftigare mat. (Betyg: Bättre)

Drick förnuftigt och ha det trevligt, det är det viktigaste! För er som vill avstå alkohol men ändå dricka en god öl, glöm inte att ni finner Mikkeller Drink’in the Sun på Systembolaget, 0,3% stark och för 33cl betalar du 16,90. Otroligt läskande och förhållandevis smakrik för en såpass alkoholsvag öl. Oftast brukar nästintill alkoholfria öl ha låg kropp, vattnig smak och mest smaka vört eller majs men här får du smaker av urvattnad apelsinsaft, något torkade humlekottar och äppelgodisar samt vört. Smaken är behaglig, om än mild och som förväntat lite tunn. Ett bra köp inför kvällarna och när du blir öltrött eller bara vill låta bli att bli kalasfull.

Glad midsommar!

Ni kanske minns de gamla tokiga Sigtunaflaskorna från ett gäng år tillbaka? De såg ut som något man gjort hemma i källaren och namnet var lite därefter. Sedan dess har man moderniserats rätt ordentligt och produktionskapaciteten har även den gått samma utveckling till mötes. Nu håller man åter på att öka sin kapacitet, närmare bestämt skall den fyrdubblas genom att bryggeriet ute i Arlandastad skall expanderas till omkringliggande byggnader. Idag delar man bryggeri med S:t Eriks Bryggeri och anläggningen man har klarar 3.000 liter per bryggning. Med en ny tappningslina och nya lagringstankar kommer man att inom tre år kunna brygga närmare 5 miljoner liter öl om året, med svenska mått väldigt mycket men glöm inte att även många “pyttesmå” amerikanska mikrobryggerierna ligger kring 1-10 miljoner liter om året. Bakom expansionen står huvudägaren Galatea.

” Syftet med designen är att stödja en framtida internationell satsning samt att ge bryggteamet utrymme på flaskorna för att kunna göra sina öl mer personliga.

– Efter nästan tio år på marknaden var har vi valt att uppdatera utseendet för Sigtuna Brygghus, säger Marcus Friari som är Brand Manager för svenska varumärken på Galatea. Den nya designen är skapad för att fungera både på hemmaplan och på våra exportmarknader. Det viktigaste är dock att designen visar att Sigtuna Brygghus är ett lokalt svenskt mikrobryggeri som drivs av ett entusiastiskt bryggteam.”

Först ut med den nya designen är Sigtuna East River Lager, flaskor som kommer i butik till mitten av månaden men som ni ser på bilden så kommer även East Coast Pale Ale och Organic Ale att prydas med de nya etiketterna. Frågan blir då – vad tycker ni, fult eller snyggt? Personligen föredrar jag nog de tidigare flaskorna.

Det har varit lite sommarstiltje här på MankerBeer på sistone, precis som det brukar vara under sommarmånaderna men något vi tänkte ändra på. Då vi redan har en bas i Stockholm och en filial i Göteborg (Surisarna) så tänkte vi att det vore passande med en representant i Malmö. Därför kollade vi med vår gästskribent och gode vän Balder ifall han var redo att ta steget över från gästskribentsidan och andra skribentuppdrag för att ansluta sig till MankerBeer. Så ja, här har ni Balder – välkommen!
/ Manker

Naturligtvis säger man inte nej till det och nu har ni mig här. Vad ni kommer få av mig, vem jag är osv det ska vi nu ta reda på.

Redan 2012 började jag som gästskribent här på MankerBeer. Tidigare höll jag till på Ölrådet.se (vilket jag fortfarande tillhör då Ölrådet är en klubb för noga utvalda personer). Ölrådet startade vi upp 2008 och år 2009 startade vi en blogg, på den tiden fanns det inte så många ölbloggar och med åren så blev det mer och mer skrivande. Från de åren kommer folk nog mest ihåg mig för alla dessa ofantliga julölsrecensioner, något ni lär kunna få även här.

Nudå? Jo jag är en 31 årig småbarnsfar som dricker mycket god öl och uppskattar det goda i livet. Rund mage vittnar ofta om just detta! Bor i skatteparadiset Vellinge 2 mil utanför Malmö. Jobbar med logistik och är under augusti – november mer eller mindre som försvunnen från jordens yta då jag har fördelen att jobba med en av världens största klädesfirmor och deras julkampanj är ganska mäktig.

Personligen är jag rak och ärlig, spontan, ganska rolig och givmild. Jag är skånsk, högljudd och bufflig. Upplevs som arrogant och skrytig innan du lär känna mig.

Jag ska vara ärlig, jag kan vara lite provokativ ibland för att skapa fram en debatt, jag är dock väldigt principfast och står för mina åsikter kontroversiella som okontroversiella. Det får ni helt enkelt leva med, uppskatta eller helt enkelt bara skratta åt det. Det är upp till er som läsare.

Förutom mina knasiga upptåg (se Krö(ni)ka med Balder) kommer ni att få lite mer fokus på:

· Skåne vilket är främst Malmö, men även dess omnejd med Köpenhamn som nära utfall.
· Att byta öl, något Surisarna behandlat men kommer att fortsättas på av mig tillsammans med Surisarna
· Vintageöl, jag känner Knut Knutsson och han har den mest imponerande ölsamligen jag känner till!
· Förhoppningsvis lite matlagning till ölen, det är en sak jag gärna tar till en ny nivå med lite mer vågade och roliga tips på både mat och öl
· Julöl. Varje år i november/december förr om åren fullständigt mörbultade jag kroppen och gick igenom samtliga julöl som släptes på systembolaget plus en hel del annan julöl som jag fått tag på via annat håll.
· Kändispanel, provade på en tidigare ölsida att ha en panel med lite aktuella människor som har med öl att göra. Detta var riktigt roligt och det kommer att komma en per månad vid normala veckor och 2 gånger per månad om det verkligen händer mycket i ölväg på nästa.
· Hembryggning? Nja, vi får väl se. Det finns så otroligt många bra hembryggarbloggar. Dock kan det nog komma lite mer från mig gällande hembryggarfestivaler osv.

Det var väl lite om vad ni nu kommer att få. Är det något ni saknar i ölbloggarnas värld, eller något ni saknat att höra från i skånetrakten? Hör av er!

Stay classy Sverige!

/Balder

I Danderyd utanför Stockholm grundade Stefan Risberg 2012 bryggeriet DesignBrew. Stefan som under 17 år hade spenderat sin tid på de Brittiska öarna ville nu flytta hem och brygga öl inspirerad av det han provat i England. Förutom deras första egenproducerade öl, Sassy Lassy Pale Ale har man idag en Imperial Pilsner, Flower Power och Belle Chic, en Belgisk Pale Ale. Idag finns alla tre ölen i Systembolagets beställningssortiment (länk till alla tre).

Min favorit av de tre, Flower Power provar vi mer genomgående här nedanför. Ölet är en tyskinspirerad Imperial Pilsner på 6,3% med mestadels Saazhumle men också en dos Chinook. Belle Chic å sin sida är en 5,1% stark Belgisk Ale där man har använt tre olika Belgiska jäststammar och humle från England, USA och Nya Zeeland, den sista av de tre Sassy Lassy är en American Pale Ale på 5% med amerikansk Simcoehumle och Nya Zeeländsk Nelson Sauvin. Sassy Lassy tycker jag har en lite för tydlig maltbas och skulle vinna på att justeras något så att den blir mer inriktad på de smakerna från humlen som man vill ska vara i centrum, däremot är den trevlig och lättdrucken med mycket karaktär för sina 5%. Belle Chic är en lovande Belgisk Ale som är både lättdrucken och smakrik, kanske kunde få mer humle för att öka karaktären som nu har mer citrus och belgisk jäst i fokus.

DesignBrew Flower Power Imperial Pilsner

Utseende: En disig urvattnat kopparfärgad vätska med stort vitt skum som osedvanligt snabbt helt försvinner.
Doft: Behaglig örtig doft med lime, citrongräs, rivna citronskal och bittra citrusfrukter. Nyslaget halm och grape kommer långsamt fram mer och mer ju varmare ölet blir. Doftmässigt tilltalande och varierat.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En härlig kropp som är mjuk och mullig precis som jag gillar en pilsner, kanske är ölet lite sötare än vad jag förväntade mig men den stråsmakande, citruskryddiga smaken av en bra pilsner finns där. Kanske är det just sötman och den lite fruktigare framtoningen jag gillar och hur den möter det kryddiga, torra och väldigt “tyska”. En öl jag tror fungerar fint med fräscha maträtter såhär på sommaren.

Betyg? – Bra(+). Som helhet gillar jag ölet, en drickbar och mjuk pilsner med extra tryck från humlen och med extra skjuts i alkoholstyrkan. Kanske är den lite sötare än vad jag förväntar mig och lite torrare slut hade gjort den gott – men smakerna finns där och man har lyckats modernisera ölstilen något utan att för den delen få den helt “amerikaniserad”.