Det var ett tag sedan vi kikade på vad som skedde borta i USA och hur det kan påverka oss här i Sverige – ölmässigt då.

Om vi börjar med nyheter som faktiskt på olika sätt påverkar oss i Sverige så ökade Oskar Blues åter sin försäljning som under 2012 ökade med 52%. De senaste årens otroliga försäljningssiffror har gjort att man har kunnat investera i en ny burktappningsmaskin som möjliggör en “burksättning” av 300 burkar i minuten. Mycket tack vare det här så kunde man nu introducera större burkar, så kallade tall boys och släppa öl som Deviant Dale’s IPA (kommer till Sverige i mars) och G’Knight Imperial Red IPA på tall boy. Bryggeriet har också satt upp ett nytt bryggverk i Brevard, North Carolina, där man hoppas kunna sätta upp en mer omfattande bryggpub med livemusik och samma levande och medvetna miljö som präglar bryggeriets ställen i Colorado.

Hawaiibryggeriet Kona Brewing Company har inte bara utökat sin distribution i USA utan nu kommer vi även att få se deras öl i Sverige då Brewery International har lagt till bryggeriet i sin portfölj. Förutom Kona Brewing Company så har “BI” även lagt till Widmer Brothers och Redhook – mycket trevliga nyheter för oss som gillar amerikansk öl och vill lära känna lite nya bryggerier. Just Widmer Brothers har i år planlagt två helt nya öl; Columbia Common Spring Ale och Chocolate Russian Imperial Stout – en twist på deras KGB Russian Imperial Stout fast med kakao från Ecuador. Utöver dessa två kommer tre gamla öl tillbaka;  O’Ryely IPA, KGB Russian Imperial Stout och deras Raspberry Russian Imperial Stout ‘13. Vilken om ens någon av dessa som kommer hit får vi se i framtiden.

Brooklynbaserade Sixpoint Craft Ales lade upp en bild i veckan på sin helt nya 3 Beans, en mörk kaffeale som Brill & Co snabbt delade och annonserade att vi kommer att få se i Sverige. Exakt mängd vet de ännu inte varpå vi inte vet om den bara kommer till krog och privatimport eller om det finns möjlighet att få se den på Systembolaget. Ölet är gjort tillsammans med Stumptown Coffee Roasters och Mast Brothers Chocolate och ingår i bryggeriets Mad Scientist-serie. En rik ale där kaffebönorna ger mysiga proteiner till ölet medan det slutligen blendas med Stumptowns kalla kaffe för att få än mer kaffekaraktär. Kolla på Brill & Co’s facebooksida för löpande information om ölet.

Mer Brooklyn? En nyhet som kanske inte når Sverige, igen är Brooklyns Dry Irish Stout – en öl Garrett Oliver hade med sig till Sverige på sin turnee nu i våras och som jag personligen tyckte var läskigt trevlig. 3,9% stark gör den till en mer än passande session ale och att de lyckades få i så mycket smak i ölet var anmärkningsvärt. Eask Kent Golding i humleväg och stora mängder rostad säd ger den grunden till att bli en utmärkt matöl. Vem vet, kanske kommer Carlsberg nu att kunna ta in även den här – en öl jag verkligen skulle vilja ha i ordinarie sortimentet på Systembolaget.

.

Foto: Lionel (US)

Vad händer i februari undrar ni? Ja förutom att vi fyller år, det blir fet och att en av 2012’s stora vinnaröl Omnipollo ‘Neb’ kommer till Systembolaget så fick vi reda på att Henok Fentie nu tar med sig andra halvan av Omnipollo Karl Grandin för att ta sig hela vägen till USA och Maryland för att där besöka DOG Brewing Co. Ni som är lite extra nördiga känner igen namnet då det är där Brian ‘Stillwater’ Strumke bryggt många av sina öl. Dock är planen, den här gången (för vem vet om framtiden (…)), inte att brygga med just Brian utan det är ‘DOG’ som bjudit över dem för att skapa det ännu icke namngivna ölet.

Vad ska bryggas? Enligt Henok verkar det bli en imperial stout med lönnsirap och extra plusmeny – med andra ord riktigt amerikanskt. Karl kommer samtidigt att få lämna sitt avtryck i vad som spås bli och som vi tycker är ett av världens hetaste ölställen – New Tork. I fjol började Henok skeppa över sina öl till USA där de snabbt sålde slut och blev väldigt populära; nu är det alltså dags att även Henok flyttar västerut för en stund och brygger lite öl på plats i vårt favoritland, USA. Vem vet vad det kan mynna ut i, Henok själv avslöjar att det kan bli mer än en engångsförteelse och sett till vad vi tidigare har fått smaka av hans brygder så är åtminstone inte vi särskilt oroliga.

På hemmaplan ser vi den närmsta tiden Henok släppa Neb på Systembolaget i februari och samarbetsölet med To Øl – Brewmance i mars. För den som inte vill vänta tills 1 februari och bor i Stockholm så kan ni redan idag smaka på ölet på Bishops Arms Folkungagatan, helt klart värt ett besök!

Jag jobbar med klagomål, ilska, frustration och besvär. Förväntningar och misslyckanden, besvikelse och ilskna toner. Därför är jag kanske lite väl luttrad jämfört med många andra och min syn på mänskligheten är ibland inte den bästa. Samtidigt så kanske det gör mig mer kritisk till sådant som man med befog kan påpeka är undermåligt. Om jag till exempel går och köper en pizza och får en lasagne så vet jag att det var minsann fel och jag kan då fint påpeka att det här var inte helt riktigt. Likaså om jag går och köper en påse kött som jag märker har gått ut, då är det ju inte helt rätt och riktigt och jag kan påpeka för butiken att de borde hålla koll på sin mat.

Men med dryck är det annorlunda, eller? De gamla vinskrönorna om att prova vin och korkskadat vin – nej, en vinflaska med metalltopp ger inte korkskada på ditt vin! – och att många lätt tror sig veta mer om defekta produkter än vad de gör. Vilket är en orsak till att de lätt nekar ett nyöppnat vin för att det inte föll dem i smaken eller alls motsvarade deras förväntningar, eller så att det faktiskt inte smakade helt som det skulle. Då kommer vi onekligen tillbaka till ämnet med IPA och humletrötthet.

IPA är en färskvara, liksom humle. Men hur långt ska man kunna dra det hela? Att vissa lätt humletrötta öl kommer sent in i landet varpå de redan på krog är småtrötta kan jag förstå och likaså att de kommer till Systembolaget där efterfrågan gör att de ibland kan stå lite. Samtidigt är jag lite ifrågasättande till krogarnas hantering av öl. Vissa öl är en färskvara medan andra inte är det. Om en krog har fått in ett parti riktigt färska IPAs borde det väl kunna ligga i deras intresse att promote’a dessa och lyfta fram dem som färska trevligheter? Att på krogen få en IPA som är snart ett år gammal känns däremot mer som att de tänkt lite fel med att ha kvar dem, för samma pris och som om det vore samma öl man sålde en tre kvart år tidigare. Visst kan man som kund be att få kika på datummärkningen på flaskan, fråga om densamma och påpeka att ölet är lite trött i sin humleprofil – det är trots allt en IPA. Eller är det här en icke-fråga, något som är mer snobbigt än berättigat? Nu har jag ingen anledningen att egentligen säga vilken öl och var det var den beställdes – men det intressanta i sammanhanget är att det inte ens var jag, utan mitt sällskap som beställde ölet. Och som sedan också påpekade att den var lite “meh”, medan jag hade provat en bra mycket färskade variant bara några veckor tidigare som var helt underbar – vilket var varför jag hade rekommenderat den.

Frågan om trötthet och humleprofil i öl diskuteras bland annat här och även frågan om datumkoll och datumvarningar har lyfts fram varpå hela den här diskussionen blommade upp (igen). För kan man tala om bäst före-datum om just IPA? De, bäst före-datumen, är ju helt beroende på öltyp. Ingen klagar ju på om den imperial stout man får upphälld är fyra år gammal, men däremot om IPAn är det – vilket också det har hänt mig – en upphumlad pale ale som var 3 år gammal och serverades som om det inte var något udda med det… Kan man klaga? Bör man klaga eller bör det ligga lika mycket på en själv, och i så fall ska man alltid be att få kika på flaskan först? Eller bidrar det till snobbism och känns det lite jobbigt? Vad tycker vi egentligen? Skiljer det sig mot Systembolagets hantering av denna typ av öl, mot importörernas ansvar?

Mitt korta svar är mnjae. En importör tar in ölen och säljer dem till krog och Systembolaget, troligen med information om ölet och hur det bäst hanteras. Sedan är det ju upp till krogarna och oss konsumenter tycker jag. Importören kan försöka, men inte alltid lyckas att få in så färsk IPA som möjligt, där kan det lätt ta stopp – däremot är det rätt sällan vi får in IPA’s som är halvåret gamla redan i det första steget. Och Systembolaget handhåller bara ölen, att mikrostyra leveranser och omfördelningar av just humlig öl låter lika dumt som det är. Däremot är det krogarna som jag då har kvar och undrar om. Ska de sälja ett år gammal IPA?

Grafen här bredvid kommer från en intressant studie där man mätt åtta olika faktorer vad gäller bäst före-datum på öl och deras fräschör vad gäller humle, värt att kika på.

Att M2 och Kristopher på Kornmalt & Humlekottar kör ett vad om en vit månad är lika modigt som inspirerande. Själv fick jag för mig att även jag borde prova på att hålla mig ifrån allt som har med den minsta alkoholprocenten att göra, således lättöl, cider och andra jästa drycker. Det kändes bra, det var spännande och efter en intensiv period kring jul och nyår så var det något som dessutom kändes rätt.

Efter ett par långa nätter och lika långa krogbesök – helt  utan en droppe alkohol – så var det en pina, kroppen ville ha en öl, jag ville verkligen bara öppna förrådet och plocka ut en Pannepot från Struise. Redan nu så ser ni varningsklockorna ringa; svettningar, överdrivet fokus på öl och fenomenet när man inte kan vara utan en produkt som ger en reaktion som leder till beroende. Men var jag beroende? Är jag alkoholist? Var det så svårt för mig att inte behöva öppna en öl, halsa i mig den och känna det bedövande ruset?

Absolut inte. I en veckas tid efter nyår satt jag och drack “virgin”-drinkar (drinkar utan alkohol) samt läsk och mineralvatten. Det kändes annorlunda men inte det minsta jobbigt, jag var inte sugen på alkoholen – mer var jag sugen att prova den spännande “jästserien” från Mikkeller och att få avnjuta en Omnipollo Leon på fat. För enligt mig är det mer det som kännetecknar en ölfantasts kärlek till drycken – att man uppskattar och njuter av den. Ofta får man frågan hur ofta jag dricker, inte hur mycket det är i total mängd eller när och hur jag dricker ölet.

Så när jag i fredags gick hem från jobbet så var min känsla att nu struntar jag i det här; jag saknar ett komplement till min mat, jag saknar en lugn stund av att skriva om vad för gott jag just fått dricka, att känna smaker på min tunga som jag tidigare inte varit lika utsatt för. Så väl hemma tog jag fram en Golden Ale från 2009 från ett av mina favoritbryggerier, New Glarus, som jag sakta hällde upp till kvällens middag; halstrad röding med en fräsch sallad. Jag drack min öl, kände hur syran och de unkna tonerna (den är spontanjäst) sprattlade hej vilt i min mun. Sen då? Fortsatte jag dricka? Ja, det gjorde jag. På krogen med några goda vänner på kvällen så tog jag mig en Samuel Adams Boston Lager som jag hade svårt att få ned, jag var ju inte sugen på att dricka utan bara att känna smaker och ha en god öl i handen.

Där och då förstod jag också vad mitt “problem” var. Det sociala, det trevliga i att uppleva smaker och känslan av en god öl som sprider sig i munnen. Så jag är stolt över att jag klarade 10 dagar helt utan alkohol, för jag “gav upp” med goda öl i en lugn sinneställning och med ett mål med att dricka den. Jag ville inte berusa mig, häva den eller ha mer.

Fy Manker, jag är arg på dig för att du tog dig vatten över huvudet – men jag är också stolt över dig för att du reflekterade för dig själv om dina dryckesvanor och varför man dricker vad och hur. Detta är något alla bör göra, inte bara för att det kanske är bra för en att se sina dryckesvanor utan snarare att få distans till något man uppskattar mycket. Jag är för närvarande vegetarian i en månad och lär mig laga helt nya rätter och få distans till vad man kan skapa och laga med kött, en otroligt bra läxa om man är intresserad av matlagning. Detsamma gäller öl – skippa inte att dricka öl utan prova istället att under en månad att dricka andra öl när du väl dricker, lageröl istället för ale, inga IPAs eller bara porters. Vipps kommer man lära sig mer om öl, se bredare och också få samma känsla av välbehag när man sedan igen dricker sin favoritöl.

Nu lackar jag faktiskt på att det här inlägget var lite för trevligt, jag lovar att bättra mig.

Det kanske låter underligt, konstigt, till och med allvarligt? Men vare sig jag eller M2 dricker just nu öl. M2 har sedan december haft som löfte med vår vän Kristopher på Kornmalt & Humlekottar att avstå öl under januari medan det för min del var en effekt av ett “trevligt” nyår (tvärtemot min uppmaning). M2 får dock dricka lättöl och liknanade uppjästa drycker medan det för min del främst är vatten och bröd som gäller – ett straff värdigt en vinnare? Hursomhelst, det som är intressant med att köra såna här prövningar är att man testar sig själv till att se varför man egentligen dricker öl. Är det för berusningen eller är det för att det är en jäkligt god dryck som passar för så många olika tillfällen? Vi får väl se och jag kommer garantera lacka ur på mig själv snart.

En annan fördel är att man, eller inte jag då, kan prova på alla de öl vi finner i landet som inte är starköl. Exempelvis den klassiska och nu väldigt aktuella Carnegie Porter, i 3.5%’iga versionen. En öl som finns på nästintill alla matbutiker och som för med sig både svensk ölkultur, tradition och väldigt bra smaker. Carnegie Porter är verkligen en svensk klassiker och jag vet få som aldrig har provat den. Själv dricker jag sällan den här typen av alkoholsvagare öl då jag lika gärna kan ta en starkare dito som ofta brukar erbjuda mer smak, men det är en bra öl att ha i hemmet och som i annat fall passar gott i en gryta eller som smaksättning på diverse maträtter.

Carnegie Porter 3.5%

Utseende: Lätt ljusbrunt skum som falnar bort rätt snabbt ovanpå den mörkt chokladbruna vätskan.
Doft: Inslag av snäppet syrligare choklad, chokladgodisar och lite mocha. Sötrostat vilket påminner lite om chokladkaffemixen bättre kaffebodar ibland kan erbjuda. Dammigt torrt mörkt julbröd.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra lagom kolsyra. Måttlig kropp vilket passar. Smaken har lite mjölkartad laktosyra i sig som går bra med chokladsmaken vilket känns juligt och mysigt; som att sitta i en alpstuga och dricka varm choklad och kaffe innan man tar första ölen. Lagom doserat kaffeinslag från den inte alltför hårt, men ändå tydligt rostade malten.

Betyg? – Bra. Det här smakar som en bra matporter, fast med lägre alkoholstyrka och mildare kropp. Ibland kan jag tycka att den får metalliska inslag och en blaskighet men desto oftare smakar en bara gott. Med risk för att låta alkoholiserad så tycker jag ändå att det är en öl jag skulle kunna dricka istället för läsk när jag vill ha något smakrikt till maten eller istället för en läsk.

Bland alla de förslag på tävlingsfrågan –Hur många öl har Manker druckit och betygsatt – så var det bara några få som hade rätt och av dessa lottades Patrik Wilke fram som slutlig vinnare utav boken Min ölbok: en full-i-bok om öl. Rätt svar var 3235 stycken öl – vilket också finns att läsa och gå igenom längst ned till höger på startsidan.

Stort grattis till Patrik och tack alla ni som deltog. Passar på att åter tipsa om följande två länkar;

Glöm inte att rösta fram årets öljournalist/blogg här.
Skriv också på listan för bättre öljournalistik i skriven media.