Förra helgenvar det trippel-dejt för mig (M2) nere i Skåne, en helg full av ölglädje och matlycka! Först spritprovning av torrhumlad sprit och destillerad Mikkeller Black på Mikkeller bar på torsdagen, sedan Beer Makers Dinner med Menno Olivier från De Molen på restaurang Gastro i Helsingborg anordnat av Fredrik Johansen på fredagen och sedan ner mot Djurslöv för att önska bröderna Ek på Brekeriet lycka till med sitt nyöppnade bryggeri. Och såklart galet mycket obeskrivbara upptåg med våra vänner från Kornmalt & Humlekottar, Ölrådet och Anders And Ale. Det sistnämnda håller vi nog för oss själva men vi kan avslöja att vi hade Stoutskägg Challenge 2012, vad det är lämnar vi åt fantasin.

Men här tänkte jag mest berätta för er om BMD’n på Gastro som den alltid så gladlynte Fredrik Johansen dragit ihop och lyckats få hit den karismatiske holländaren Menno Olivier från De Molen, vars öl både jag och Manker älskar högt. Gastro som klassas som Helsingborgs absoluta topprestaurang, ligger även i toppstriden nationellt. Jag försöker alltid smita in på en bit mat i bistron här när jag besöker hemstaden såklart.

Jag och Fredrik Balder från Ölrådet samt Johan “Blafa” Blasberg möttes någon timme innan middagen och tog ett par för-öl och snackade olika typer av ål, spettekaga, mårten gås, rapsfält och annat skånst klyshigt. Eftersom Balder håller på med någon slags vansinnesrekord i att dricka fler olika julöl än någon annan så tog jag med en som han inte hade druckit, en Goose Island Christmas Ale 2011 och han själv bjöd på 3 Fonteinen Straffe Winter och Blafa missförstod allt och plockade upp en Stone Old Guardian 2010, som visserligen var min favorit av dessa tre.

Efter att ha korkat upp och avslutat en brygd av ännu ett fenomenalt italienskt bryggeri – B Space Invader från Birra Toccalmatto så släppte vi Edvard Persson sing-alongen och begav oss i ett regnigt och såklart blåsigt Helsingborg bort mot vår hemvist för kvällen där Fredrik mötte upp och skickade fram en De Molen öl i näven på oss per omgående – Lief & Leed, en sour ale med massor av fruktiga fina smaker. Ganska snabbt gled Mr De Molen själv upp och började diskutera öl med alla oss och stämningen var såklart på topp.

Efter det obligatoriska och alltid lite stela (innan ölen runnit nedför strupar i valfri utsträckning) välkomsttalet glider servitörerna och servitriserna in och levererar den ena godsaken efter den andra, allt är såklart i absolut toppklass utan att för den sakens skull bli krystat konstlat. 2 ölsorter till varje rätt gäller ikväll, precis som det ska vara!

Vi njuter av råstekt hummer med bläckfisk och panchetta ragu och parmesanskum, picklade lökar, majs och zuchini tillsammans med en Jaar & Dag, en saison som på ett elegant sätt lyfter hummer ett par snäpp och kompletterar sältan i ragun kanonbra. Här har ni folk som kan para öl! Vi fick även prova den välhumlade Bohemian Pilsner som även den funkar riktigt bra, men den lyfter inte maten som saisonen.

Varmrätten består av en helt makalös hjortrygg med en selleripure, brysselkål, lite trattkantareller, svartrot och en härligt mustig rödvinssky som hjältarna i köket fått tyngd i genom att tillsätta kakao.
Här fick vi testa två olika skolor – först en rejält torrhumlad variant av De Molens IPA Vuur & Vlam och sedan den makalösa Imperial stouten Haver & Gort. Båda ölen ger olika karaktär till maten såklart, IPAn med sin beska kompletterar de söta smakerna medan stouten ger såsen en helt ny dimension.
När det gäller dessa eviga “&” namnen på De Molen ölen så berättar Menno att “It’s a Dutch thing, I’m convinced you do that in Sweden as well”. Nja, eller? Han kanske menade Rom & Cola eller 4 Bugg och en Cooca Cola, eller nåt.

Anyway, när jag frågade vart han får inspiration till alla sina öl, så får jag det ganska oväntade svaret “I often wake up in the middle of the night screaming”. Vi lämnar det och glider in på desserten istället tror jag..

Ost, du ljuva gåva till folket. Vad vore vi utan dig? In kommer en rejält lagrad comté, kraftig Roquefort, Brillat Savarin och lite skön lokal ost i form av osten Lina från Vilhemsdals gårdsmejeri som får sällskap av havtornsgele. Det är en skön blandning av olika osttyper och såklart olika smaker – det är därför kul att se hur en enda öl kan passa riktigt bra till samtliga, men kanske framförallt till storebrorsan i gänget – Roqueforten. Weer & Wind är en rejäl Barley Wine vars sötma ger osten det komplement den kräver.

Vi tar lite kaffe på det och då släpper Menno fram ännu en imperial stout till oss, Barrel aged Bakker Wort Brouwer Bowmore. Här snackar vi muskler som Frithiofsson uttrycker det. (Å andra sidan är han ju packad kl 9 på morgonen på lådvin, fast han är ganska skön ändå.)

Jag, Balder, Blafa, Fredrik fortsätter kvällen på Bishops Arms rakt över gatan med Menno som berättar historer, det är vid det här laget ganska högt i tak oss emellan och vi avslutar kvällens rapportering med citatet “If you don’t have the nuts, De Proef have the guts”

Over and out

/M2

Som alltid sker det oerhört mycket borta i USA och nya bryggerier duggar likt regnet här hemma i Sverige. Vi tar och sammanfattar lite kort vad som har skett på sistone och återigen är det expansioner och överträffade produktions- och försäljningsrekord det handlar om.

• Green Flash Brewing Company är för många likställt med amerikanska västkust IPAs och det är därför spännande att de nu flyttar österut för att öppna up på östkusten. Enligt Brewers Association är bryggeriet bland de fem snabbaste regionalt förankrade mikrobryggerierna i USA och har ökat sin produktion med 70% mellan 2010-2011 och är nära att nå ytterligare en 100% ökning i år. Det är inte klart vart mer exakt det nya bryggeriet kommer att öppna, men under 2015 är tanken att det ska stå klart för att kunna tillgodose de marknader man nu har fått lämna eller dra ned på på grund utav brist på öl. Runt 40% av ölet skeppas till östkusten så expansionen skulle innebära sänkta kostnader för att frakta ölen över landet.

• Green Flash är inte de enda som kommer att flytta österut, likaså kommer Lagunitas att öppna upp i Chicago. Bryggeriet som är ett av de största mikrobryggerierna i USA och som i höst kommer att finnas representerade på Systembolaget planerar att ha produktionen klar redan i slutet av nästa år. Mer Lagunitas? Bryggeriet planerar att starta ett samarbete Alberta Malting Barley Farmers för att ta fram malt exklusivt för Lagunitas. Malt, precis som en humle kommer att bli mer och mer åtråvärt ju fler bryggerier som startas upp och ju fler som ökar sin produktion såsom de amerikanska bryggerierna generellt har gjort.

• Oregon Brewers Guild har gett ut imponerande siffror över den totala produktionen i delstaten. Sammantaget bryggdes 1,168000 barrels (uppskattningvis 290 miljoner pints) vilket är en ökning på 7,5% sedan året innan. Vidare har man trots dåliga tider i Oregon bidragit med skapandet av fler än 600 nya arbetstillfällen. För närvarande har man 110 bryggerier i delstaten, utspridda över 58 städer och det märks att öl är stort i Oregon, för första gången i den amerikanska historien är “craft beer” (hur man nu har valt att definiera det) den största ölkategorin.

• Annat smånytt då? Menno Olivier från De Molen har varit över i USA och bryggt en rad öl hos olika amerikanska bryggerier, bland dem: Allagash, Three Floyds och Against the Grain. Hos 3F brygger han en torrhumlade saison som kommer att döpas till Zes Zes Zes och ja, det är väl mer än självklart att det blir en öl att se fram emot.

Mer Manker Beer News:

Manker Beer News: Senaste nytt på den Amerikanska ölfronten 2012
Manker Beer News – Vinternytt i USA
Manker Beer News – I USA har vad hänt?

En rolig nyhet som damp ned under Copenhagen Beer Celebration (det kommer flera) var att Hoppin Frog och deras mer än karismatiske bryggmästare Fred Karm kommer att brygga en öl tillsammans med den lika trevliga Menno Olivier från De Molen.Bryggningen kommer att ske nu i helgen i samband med Dutch Open Brewdays då flera av landets alla bryggerier har öppet hus och annordnar trevliga events. Vi spenderade väldigt mycket tid med Fred (hans blendade  Black & Tan, inte ölet utan blenden, med lika delar Mean Manalishi IPA och B.O.R.I.S Imperial Stout var något vi drack glasvis av) och även med Menno men ingen av dem var ännu riktigt säker på exakt hur det kommer att bli. Oavsett vad det blir så tycker vi att det är spännande och kul att fler amerikanska bryggerier kommer över och gör saker i Europa. Ett tecken på att fler och fler band börjar knytas och det internationella bryggarcommunityt växer sig starkare.

Detta var också något många brygare påpekade under CBC och det är inget konstigt med att småbryggerier såsom Cabinet Artisanal Brewhouser (the Farmers Cabinet) och Westbrook Brewing kommer att bli mer vanligt i Norden än vad det är i USA. Dessa två bryggerier är också festivalens två största överraskningar, men mer om det senare.

Fredag den 13’e – antingen kan man stänga in sig och oroa sig för att olyckor och andra hemskheter inträffar, eller så firar vi att det är helg. Hur firar man det? Jo, med god öl och gott sällskap så klart. Ikväll ska jag först äta en god middag på Sorbon för att sedan avnjuta en Dogfish Head 120 Minute IPA och andra godsaker från det fina öllnadet i väst.

Men vad är en bra fredagsöl? I mitt tycke beror det på vad man ska göra. Ska man på AW med lite vänner gillar jag en fräsch god pale ale då man lär sitta kvar ett tag, eller så går man all in och tar en bomber med något gott. Det var vad som hände för ett tag sedan då vi tog fram en öl som har blivit en av mina och M2s nya favoriter från ett av våra favoritbryggeier De Molen. Menno har använt mörk malt, stora doser humle och även Bruichladdichrökmalt för att få till en komplexitet hos den mörk malten samtidigt som beskan och humlekaraktären ska vara riktigt stor. Risken är att det blir på tok för obalanserad med både rökmalt, stor beska och mycket humle och vi var lite oroliga, men fungerade det? Ja, det gjorde det verkligen.

Trevlig helg på er öldrickande vänner, hoppas ni har fyllt kylen med gott inför helgen och att vi åter får se lite sol runtom i landet!

De Molen Festival Smoked Black IPA

Utseende: Svartbrun mörk vätska med ljusbrunt något poröst skum med minimala till små bubblor.
Doft: Mysig rökmalt som ger både sälta och sötma vilket blir riktigt fint med aningar av charkuterier och mörka humledofter.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rökmalten ger fina smaker av söt bränd torv och rök som går ihop utmärkt med fruktigheten från chinook och amarillohumlen. Fräsch humle och inte den oljiga brända typen utan för den biten står rökmalten. Tjärv och torr men samtidigt fruktig och söt och ölet bara slinker ned och lämnar en lätt bitterhet kvar i munnen och eftersmaker av fruktig choklad och bränd torv. Personligen tycker jag inte att den är för rökig utan sättet allting möts håller högsta klass.

Betyg? – Bäst. Det här är numera en av mina favoriter från De Molen. Menno har gjort en utomordentlig mörk IPA som har all fruktighet från humlen som man kan önska men med en mörk fyllig kropp som lyfts av rökmalten varpå sötma, sälta och beska samsas på bästa sätt.

I en artikel från i fredags skriven av Will Hawkes på the Independent så berättar John Brus (delägare i De Molen) omutvecklingen och kvalitetsökningen bland bryggerierna i Nederländerna. Men han går också hårt åt de belgiska bryggerierna som enligt Brus passerat sitt bäst före-datum och gått från det ledande öllandet till att börja släpa efter övriga länders utveckling. Eller vad sägs om följande quote:

 

 

In my personal opinion, Belgium has past its best before date,” he says. “They kept the tradition, which is what made them a very good beer country. We didn’t have that in Holland; in the ’80s, there were maybe 10 big breweries making lager and maybe a bock in the autumn. That’s it.

“[By contrast] all the small Belgian family-owned brewers kept making good beers – but in the last ten years quality has decreased dramatically, even in beers like Duvel. It’s not like it used to be, or maybe my taste has changed. Beers owned by the bigger breweries, like Leffe, those beers are very dull now. They used to be very good beers. That’s why Belgium is going, unless new Belgian brewers pick up the mantle and make good beer. But that’s personal – I like hops and except for a few good Saisons, I don’t think you find many hops in Belgium now.”

 

Medan belgarna får sig en känga om att börja utvecklas så tycker han desto mer om brittiska bryggerier som Thornbridge, The Kernel m.fl som börjar prova på nya saker och samtidigt gör rena bra öl. Läs gärna artikeln för oavsett om man håller med honom eller ej, eller läser artikeln mer som “sanning” än som en uppmuntrande provokation så är det intressant att läsa om hans åsikter.
Håller ni med John? För jag tycker det är ett intressant och delvis berättigat argument även fast det är lite ignorant mot mycket som sker i Belgien. Han borde kanske slänga in Tyskland och Tjeckien med som traditionella ölländer som på många sätt helt stagnerat i utvecklingen, men de framhålls å andra sidan inte som de bästa ölländerna i världen.

Allt har sitt slut och så även Stockholm Beer and Whisky Fetival, en festival som efter åtskilliga besök har börjat bli som ett andra hem för en. Man har nya och gamla vänner som man möter, man delar sitt intresse och pratar blaj med bryggare, öldrickare och på förhand helt okända människor.

Manker och M2 styrde kosan mot mässan redan vid 2-tiden igår då vi hade en plan. En utarbetad och välsmord plan som skulle rädda vår hälsa, heder och hemkommande. Den gick ut på att börja lugnt och prova sånt man inte provat innan men som stod högt på våra “vill-prova”-listor, sedan skulle vi äta lunch på Nacka Forum mitt på dagen för att sedan gå på Master Class med Mikkeller och Ölprovning/föreläsning med Jessica Heidrich. Enkelt.

Så när det första som sker då vi genom den gränslöst långa kön (den blev bara mer och mer sjukt lång under kvällen) är att man får en Reparationsbajer från To Öl i handen så sätter det standarden, jag som bara ville ha vatten. För det här med ölfestivalers sista dag fick jag veta är helt olikt allt annat, det börjar i kaos och slutar i anarki. I Brills monter var det idag bryggarspotting utöver det vanliga då Omnipollo, Evil Twin, Beer Here, Nögne Ö, To Öl, Crooked moon, Dugges, Emelisse med många fler trängdes med Brill’are och andra. Galet! Beer Here är ett bryggeri jag inte riktigt provat mer än det jag kommit över från vilkt är synd tyckte jag. Dark Hops är ju en klassiker och den första black IPA’n jag någonsin såg och Christian Skovdal som är bryggaren har verkligen lyckats med att ta ut svängarna men att finna en utsökt balans (exempelvis humlingen i Höst Citra’n). Det blev till att prova hans Essentia Bina, en öl som brygdes på gamla Ölfabrikken, men då de stände kort efter att han brygt den så hamnade ölen i kläm och blev liggandes först på det nedlagda bryggeriet och sedan hemma hos Christian i flera år innan den till slut hamnade hos Brill. Den är alltså uppskattningsvis över 4-6 år gammal. En helt kolsyrelös imperial porter med fänkål som smakar vad, jo den smakar himmelskt. Fänkålen ger lagom med karaktär medan mörk malt och en bra bas gör att den hållt finfint. Jämför man med De Molen Bommen & Granaten som är en platt barley wine som har en tydlig spritighet så var den här 16%’iga ölen helt underbar. En riktig sipper. Men det var en något för stark öl för att avsluta med så vi fick ta in en Geboren & Getog från De Molen, en ljus rökt ale på 4% vilket på tal om balans var just balanserad, det rökiga blir inte för sött eller påträngande utan den har karaktär, smak och alla egenskaper man vill ha hos en lättalkoholhaltig session ale.
En av de ölen vi verkligen ville prova var BrewDog Ghost Deer borta hos Cask Sweden varpå vi hastade vi vidare dit, vi skulle inte dricka så mycket hade vi sagt ju. Ölen skulle åter kopplas på vid 18-tiden, men de hade en kanna med ett par deciliter i så vi lyckades få oss ett glas. Honungssockriga ringar på glaskanterna och en söt men fruktig doft mötte oss. Det doftar allt från bourbon eller lättare scotch till belgiska toner – men allt utan alkohol. Visst, den värmde i halsen och 5-6 cl är för mycket för att “bara dricka”, men liksom pingvinen är det här en öl man vill smutta på en hel kväll på hösten. Jag blev oerhört förvånad över hur smakrik och fokuserad ölen var. Den var verkligen görgo. Det här visar att skottarna helt saknar skruppler utan gör vad de vill – och lyckas med det. Just blandningen av vad vi kände drog åt råhonung och scotch ger en smakkomplexitet som med egenskapen av att den faktiskt är fram- och uppjäst till hela alkoholstyrkan (ingen isjäsning här inte) ger en bra bas som är mer dessertvinsliknande än spritig. Synd att den kom och gick, för den här hade man velat ha en flaska av hemma.

Här gick det dock snett. Istället för att saktligen besöka lite andra montrar i lugn och ro, ta varannan vatten och slappna av och snacka med folk så drog ölmagneten oss till OT/BA’s monter. Väl där började det gå helt fel och vi kom på att som USA-ölsskribenter så måste vi dricka mycket öl från USA, så vi plöjde igenom hela deras lista (det vi inte provat, vilket jag kan säga var kanske 30%, så att så farligt var det inte). Öl att verkligen framhäva är Moylans Ryan Sullivans Stout, Deschutes Black Butte Porter, Choc Beer 1919 Wheat (doftar saltad och pepprad biff, mums!). Det är kul att se hur mycket milda porters och stouts det finns från USA som inte behöver ha extra allt och köra på utav helvete med lagringar, alkoholhalter m.m. Roligast var nog ändå att stå och prata med alla de andra som knökades i montern och snacka amerikansk öl och få/ge förslag på öl, vart man bör åka och liknande. Mässor förenar. Borta hos OT fann vi även HåGe och Berit från Närke och det var kul att se att de besökte mässan även fast de av förståerliga skäl inte ställde ut i år. Förutom alla IPA’s så är det just bra porters och stouts jag är glad att ha provat, förutom de nämna ovan så är SKA Steel Toe Stout helt magnifik och även fast den nu är på flaska så sa Jugge att den troligen skulle sättas på burk (som de andra) och eventuellt kunde komma till Sverige, vore kul då den var riktigt bra.

Nu hade klockans visare sagt att klockan var runt halv sex varpå vi tackade för oss och gick in till Nacka forum för att äta lite och vila upp oss. M2 var trött sedan dagen innan och Manker är sliten av sig själv, så en vilopaus och återhämtningspromenad var perfekt avbrott och det bästa var ju ändå yet to come.

För när vi kommer tillbaka så är det än festligare stämning på mässan och allmänt mingel har uppstått mellan alla montrar. Men vi har inte tid med det, utan efter ännu en riktigt bra porter i form av To Öl Black Ball som trots sina 8% var väldigt lättsam i kraft och smakerna (återigen, balans är värt mer än smakexplosioner åt något håll) så skulle vi på Ölprovning II. Så upp till föreläsningssalen och off we go. Dock med en BFM Abbaye de Saint Bon-Chien 2008 som gåa (gåöl), och attans vad goda den här typen av öl är, sur, syrlig men med toner av ek, vanlij och en dos mörket trä, klart en öl som hittat sin form efter något års lagring.

Här börjar det dock bli så mycket intryck, information, nyheter, öl och vänskapligt snack att vi nog får ta en paus. Vi kallar detta del 1 helt enkelt av hur sista mässdagen fortlöpte. Del 2 blir än mer spännande då det blir snack med alla bryggare, Mikkellers master class, filmer på rökande katter, kapsylkastande danskar och massa bra öl. Så missa in den, lär väl knåpa ihop den under dagen, nu ska jag vila upp mig.