Foto: Gustav Karlsson Frost

Om ni läste det första inlägget med Henok Fentie inför det att Omnipollos Hatt öppnar på lördag så vet ni att det nu är snart 5 år sedan Henok träffade en viss Karl Grandin. Redan innan Omnipollo slog igenom på den svenska ölscenen så kände vissa igen namnet Karl Grandin. Som en av de som startade det välkända klädmärket Cheap Monday och med olika former av konstutställningar och samarbeten vet folk inom allt från mode till öl och konst vem han är.

Karl har genom åren vi lärt känna Omnipollo också satt en väldigt tydlig stilistisk stämpel på Omnipollo. En stämpel vilket enligt mig har gjort att Omnipollo har gått ifrån att bara vara ett bryggeri till att bli något mer. Bara faktumet att man gjorde en öl ihop med De Molen för Karls Omnipollorelaterade utställning (läs mer nedan) i Amsterdam säger rätt mycket.

Men vem är Karl egentligen och hur mycket Omnipollo är Karl och Karl Omnipollo? Vem bättre att fråga än Karl själv? Vi låter Karl berätta om sin bakgrund, sin del i Omnipollo och hur Omnipollos grafiska profil har vuxit fram.

MankerBeer (MB:) Allt sedan Leon kom har du varit en lika omnämnd part av Omnipollo som Henok, men ofta tonas din designerbakgrund ned – hur blev du den Karl Grandin Omnipollo nu har?
Karl Grandin (KG): Jag växte upp bredvid ett berg strax utanför Stockholm och uppmuntrades att rita och hamra på skrivmaskin. Jag hade en enorm aptit på serier och att sätta ögonen i bilder av Robert Crumb och Jack Kirby förtrollande mig. I tonåren började jag arbeta med musiktidningen Pop som startats några år tidigare av bland andra Lars Sundh och Stefania Malmsten. Jag träffade också en tecknare som heter Björn Atldax och vi var båda besatta av bilder och form men ointresserade av reklamvärlden. Tillsammans bildade vi gruppen Vår, en experimentverkstad för att hitta nya lekfulla sätt att arbeta som passade oss.
Några år senare stötte vi på ett gäng som drev en liten jeansbutik på Lilla Essingen och efter olika projekt och nära-döden-upplevelser tillsammans startade vi klädmärket Cheap Monday. Där försökte vi skapa ett eget, annorlunda uttryck kring kläderna, i mönster, tryck och hela den bildvärld vi målade upp kring märket.
När jag träffade Henok – på inrådan av en gemensam vän som berättade om Henoks öldrömmar – var jag i en period där jag verkligen ville arbeta enkelt och direkt, utan någon stor organisation och drivet av experimentlust och fantasi. Och det har vi fortsatt med.

MB: Hur går det till när en ny label ska tas fram för en ny öl? Hur mycket ligger på dig och hur mycket ligger på Henok, eller är det en fortlöpande process?
KG: Det är vare sig så att bilden är en illustration av innehållet i flaskan eller att brygden är utformad för att passa en design. Istället arbetar vi sida vid sida, pratar om idéer parallellt och influeras av varandras tankar. Det händer att ett koncept genomsyrar både öl, form och namn – som med Yellow Belly och Gone — men oftast rör vi oss mer svävande och mindre direkt än så. Förhoppningsvis kommer många av våra idéer framstå på nya sätt i förhållande till varandra.

MB: Hur skulle du placera designspråket du använder för Omnipollo i förhållande till annat du gör eller har gjort? Går det att skilja på Omnipollo-Karl och Karl Grandin?
KG: Det är i grunden detsamma för allt jag gör. Jag arbetar med teman och uttryck som intresserar mig och många av mina tankar och drömmar hamnar i skissböcker. Det är ur dem som jag hämtar idéer och koncept till allt jag gör, oavsett om det är för en målning, en bar, ett uppdrag eller en etikett.
Det finns en fin barnbok där författaren skrivit en historia till en rad bilder av konstnären Henri Rousseau, bilder som egentligen inte alls hänger samman i en berättelse. På samma vis höger mina bilder inte alls ihop men i efterhand hittar jag ständigt trådar och kopplingar mellan dem.

MB: Ölvärlden har fått fler och fler “designkändisar”, främst tänker jag på Keith Shore (Mikkeller), du själv, Lee Verzosa (Stillwater) och Colin Healey (Prairie). Finns det någon anledning till detta? Är det viktigare att sticka ut mer med utseendet på ölen eller är det bara att öl faktiskt ses mer som ett hantverk?
KG: Precis som att bryggare får alltmer uppmärksamhet i och med att vad de gör upplevs som mer spännande så växer intresset också för andra som är aktiva i kulturen. Hittills är det inte många som tagit utformningen på allvar och försökt göra något eget. Att sticka ut är i sig inte särskilt intressant men att faktiskt uttrycka sig själv eller att kika utanför det uppenbara och skapa något helt nytt kan vara trollbindande. Vi är precis i början av någonting ännu och jag väntar på att få se massor av nya uttryck.

MB: Vem tar du mest inspiration av i ditt eget arbete?
KG: Fullmånen.

MB: Hur var det att arbeta med Colin inför Potlatch? Det är lite intressant att två designers samarbetar samtidigt som man gör en öl ihop.
KG: Vi kände inte varandra särskilt väl men det fanns redan då en känsla av koppling mellan mig och Colin, precis som med Keith Shore (Mikkeller), Jean Broillet (Tired Hands), Kasper Ledet (To Øl) och andra som arbetar för att göra något annorlunda med utformningen av öl. Min idé med Potlatch-bilden var att bygga den på ett sätt som gjorde det möjligt att arbeta fritt på var sitt håll och samtidigt få det att hänga ihop i en enhet. Ölen heter Potlatch, efter en högtid som bland annat firas av den nordamerikanska Kwakwaka’wakw-befolkningen, och bilden är en form av totempåle. Egentligen är det en sorts exquisite corpse, eller vik-teckning, där den ena bilden påverkar nästa. Colin är från den amerikanska södern och våra olika associationer till ölen, namnet, projektet och så vidare var väldigt olika. Potlatch bryggdes med samma recept men i två olika versioner, en hos oss och en hos Prairie, och vi gjorde också var sin färgställning av omslagspappret, den ena tryckt i USA och en andra i Europa. Samtidigt tror jag att framtida samarbeten kan komma att ta sig helt andra uttryck, inte minst på grund av de erfarenheter vi fått av att arbeta några korta, intensiva år med var sitt ölmärke och hur hela scenen utvecklas.

MB: Om du fick välja vem du ville, levande eller död – vem hade du helst gjort en label med till nästa Omnipolloöl?
KG: Tre personer jag skulle velat ha chansen att träffa och arbeta med, av tre olika anledningar, är Lena Svedberg, Hieronymus Bosch och Robert Storm Petersen.

MB: Vad är egentligen roligast med Omnipollo?
KG: Det är att vi arbetar fritt, utan ett givet slutmål, men också fritt på det sätt att vi inte känner oss fast i en form. Att skapa utan att följa ett utstakad bana gör att Omnipollo alltid är i förändring och ingen dag riktig sig lik.

MB: En bok, en krog, flera öl, mjöd och så en utställning i Amsterdam. Det känns som att det finns en röd tråd genom allt ni gör, men samtidigt, vad är Omnipollo egentligen? Är det ett bryggeri med en egen bar och en bok om bryggning eller är det något ni inte riktigt definierat vad det kan bli?
KG: Omnipollo var redan från första dagen något med enorm reslust men utan bestämd destination. Att slippa gränser och definitioner är befriande.

MB: Går det att kombinera öl till konst istället för konst till öl? Lite som med Karl Framboise, att ta fram ett par öl till en viss utställning eller ett verk eller blir det för skitnödigt?
KG: Om drycker i årtusenden kunnat ha så pass centrala roller i ceremonier, mässor och ritualer, så varför inte i en utställning? I The Omnipollo på Kuva Gallery i Amsterdam ville jag arbeta på samma sätt som vi gör med Omnipollo men med ett annat fokus. Att sätta en ensam ölflaska på ett galleri kändes inte motiverat men att istället titta på ölbryggandets alkemi, vrida på den och hitta ett liknande sätt att arbeta med bilderna var väldigt spännande. På utställningen var brygden Karl Framboise en av väldigt många manifestationer av detta, bredvid skulpturer, tryck, tyg, oljelampor och så vidare.

MB: Slutligen då, vad tror du om 2015. Hur kommer året bli?
KG: Det håller på för fullt runt omkring oss!

Och fullt upp det har dem. Nu är det bara dagar kvar tills baren öppnar! Näst på tur står deras alltiallopollo Viktor. Han som knep den åtråvärda platsen som praktikant men vars tjänst utvecklats och blivit fast i takt med att Omnipollo fortsatt växa.

One of our favorite breweries, and one that we have been close to over the last years is Swedish Omnipollo, today well known in the international beer community for their high end beers and artistic touch on everything from beer labels to merch. As one of three Swedish breweries at Copenhagen Beer Celebration 2014, the other two being Brekeriet and Närke Kulturbryggeri, we decided to make a check call with Henok Fentie to see how their preparations for CBC go as well as to see whats happening right now. 2013 was a crazy year for Henok and the man with the pen, Karl Grandin with the release of their book on homebrewing, “Brygg Öl” (“Brew Beer”), a bunch of new beers brewed together with breweries such as De Molen, Prairie, Stillwater, DOG and many more, the creation of an Omnipollo beer glass and trips to the Netherlands, Brazil, the US and where not. We are thrilled to see Omnipollo at CBC and their list of beers to be poured is jammed with hops, darkness and beery love.

MankerBeer (MB): With a handfull of awards, collaborations with some of the best breweries in the world and with participation in international beer events Omnipollo are probably known to most beer geeks – but for the less nerdy, who or rather what is Omnipollo?
Henok Fenrie (HF): Omnipollo is an obssessive beer love project. Me and Karl started talking about what we could do to beer in 2010 and just never looked back. We are currently working on our 30th beer – a pineapple/spearming wit (4,5%) – and dreaming about opening a bar, which is very exciting.

MB: Since Leon was first released, how has the journey been? Could you ever anticipate that Omnipollo would have this impact and become what it is today?
HF: We had ideas and confidence that we could do something interesting to provide passage from crap beer to craft beer in Sweden. Did I anticipate selling 100.000 bottles of 8,5% double IPA per month? No, never in my wildest dreams.

MB: Except for beers Omnipollo have released a book on home brewing, some proper clothes and glassware – all more artsy than the average brewery. Is Omnipollo all about beer or what is Omnipollo, really?
HF: Omnipollo is about making great beer, but it is also about making beer great – placing beer in a larger context to make it intruiging and exciting. When we write a book it is because we want to bring brewing into the same domestic sphere as baking and cooking. When we brew for a festival, it is because we want to place craft in a setting that is usually associated with sub-standard beer and so on.

MB: What do you love most about brewing, beer and the beer community?
HF: I love brewing, it just suites me as a person. But I also love the sharing part of it, and that is why I whent from a homebrewing to doing what I do. Getting to see what people make of the end product is a big part of the thrill for me. As for the beer community it is the only competitive industry – to my knowlegde – where people obeyed by the 1+1=3 rule. All with the overarching strive to entertain your tastebuds. How awesome is that?

MB: When will we see the first Omnibar?
HF: We are working on it=).

MB: You collaborate with breweriers in the US, the Netherlands, Brazil and the UK – are collaborations always spontaneous or do you have some brewers/breweries that you really want to work with and try to make it happen with?
HF: Some collaborations are spontanous but with limited time we try to focus on brewing for ourselves and collaborating with brewers/breweries who we have a close relationship to. All of whom we respect imensly and love of course.

MB: With all that travelling in the name of beer, what regions are the up-and-coming ones? Where will the next big craft beer explosion occur?
HF: Everywhere. It is incredible to see to see how likeminded people are finding their way to local craft beer watering holes no matter where we have gone so far. Just coming back from Brazil I am 100% sure that craft beer has just begun its journey over there. Next stop for us should be africa, a continent that for a long time has been drinking export Guinness like no other. I think the step from dark beer to drinking craft is smaller than that of drinking light lager.

MB: I perceive you as little of a perfectionist and I have asked the question before, but with a bunch of new beers it is time to ask it again – what beers are you most respectively least satisfied with?
HF: ha ha. When it comes to beer I guess you could say that I am a bit of a perfectionist. With the the plethora of great beers in existence there just isn’t room for anything else. A beer that I am quite happy with at the moment is Omnipollo Fatamorgana (8%), a saison-inspired oat/wheat IIPA brewed with a great deal of Citra hops. It’s one of those beers that sort of nails what I want to be doing at the moment.

MB: What beer will be poured at CBC?
HF: Fatamorgana IIPA
Schiuma Party…
Hypnopompa Grönstedts Cognac BA Imperial Stout
Nebolution Imperial IPA
Nebuchadnezzar
Potlatch
Hypnopompa Bourbon BA Imperial Stout
Astral fresh keg IPA batch 2 Amarillo/Simcoe

MB:For you and Karl, what do you personally look forward to the most with CBC?
HF: meeting friends, enthusiasts and collegues….and sharing our beers with everyone of course!

Rock on! Do not miss Omnipollo at CBC, their hoppy beer will be fresh of the wagon, delivering a kick that you rarely see!

Häromdagen fick vi lite kvalitetsbartime med Henok Fentie och Karl Grandin på Omnipollo på BrewDog Bar Stockholm med M2. Tanken var att vi, då vi inte kan närvara på helgens Meet the Brewer-event i Köpenhamn, skulle snacka skit och dricka lite god öl. Som en liten bonus råkade vi också få prova den kommande bourbonlagrade varianten av Omnipollos Hypnopompa som bryggdes nere med och hos Menno Olivier på De Molen. Hypnopompa Bourbon har premiär nere i Köpenhamn och det vart ett gäng fat och flaskor som lär cirkulera land och rike runt, men inte i en alltför stor mängd. Henok berättar att man trixade lite med kolsyran då den Hypnopompa som släpptes på Systembolaget var nästintill kolsyrelös, nu är man närmre den kolsyrenivå man vill åt och ölet har fått lite mer kropp och restsötman har minskats något. De har också ökat mängden vanilj med ett par extra doser för att boosta på vaniljsötman lite extra. Förutom den fick vi prova “nya” Hypnopompa, batch #2 som även den moddats lite och har nu mer kolsyra samt att de tillsatt kallextraherat etiopiskt kaffe, “Hafursa” från ett av Henoks favoritrosterier. 

Förutom dessa öl så är de aktuella med sin bryggning med amerikanska hypebryggeriet Prairie, Potlatch där Omnipollos version nu rullas ut i Sverige – även den en öl vi fick chans att prova. I mitt tycke kan det vara bland deras bästa öl, en mild, len och härligt fruktig farmhouse ale som inte blir estrig, kryddig eller jästbetonad utan tillåts vara mjuk och fruktig. Ni som följer dem på Facebook har också sett att deras samarbetsbrygd med Stillwater är på gång. De båda bryggerierna har “remixat” varandras öl och för Omnipollo innebär det att man tagit Stillwaters ‘post prohibition style ale’ Premium som de nu ska twista till, samtidigt som Brian på Stillwater har valt att göra sin tolkning av Nebuchadnezzar. Egentligen slutar det inte där utan det vankas årsjubileumsöl, Fatamorgana och allehanda spännande projekt inför Copenhagen Beer Celebration, så stay tuned!

Hypnopompa Bourbon B.A

Utseende: Tjock mörkt brunsvart vätska med litet chokladfärgat skum. Redan här märker man att det är en helt ny öl, äntligen pryds ölet av en fin skumkrona.
Doft: Onekligen är det stor karaktär av bourbonfatlagringen och det är verkligen tydligare vaniljtouch på aromen vilket jag uppskattar. Rostad malt, kladdig rinnig choklad och den värsta brända lägereldskänslan från tidigare är borta, något jag tycker gynnar doften. Otroligt chokladvaniljkrämig doft och jag sitter glatt och sniffar på ölet en stund extra.
Smak: Medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Mouthfeelen gör stor skillnad mot innan då den var tunn och kletig. Den fylligare kroppen för tankarna åt chokladmousse med rikligt av vanilj och ekfat. Träfaten kommer fram mer i smaken än i doften och den nedtonade marshmallowklibbigheten ger utrymme för en tydligare chokladsmak. Sötman och klibbigheten är dock inte helt borta utan det är fortfarande en öl som lämnar dig med klibbiga läppar.

Betyg? – Bättre/+. Nu talar vi. Vanilj och choklad für alle, trots en kraftigare kropp kunde man kanske önskat ännu lite mer tyngd. Samtidigt gillar jag att man inte ändrar ölet helt utan jämfört med den olagrade versionen så är det samma öl, men ändå inte. Kanske att jag hade velat se lite mer bourbonkaraktär, men mer för att jag personligen gillar bourbonlagrade öl än att det saknas.

Hypnopompa Batch #2 

Utseende: Lättare lite klar svartbrun vätska. Skummet dör rätt snabbt och lämnar inte mycket rester. Rent utseendemässigt ser den något mindre kletig ut än de båda andra versionerna.
Doft: Färska kaffebönor (ni som provat droppkaffe kan nog relatera) som saknar den rostade bitterheten, snarare är det fruktigt och uppfriskande kaffetoner som paras med chokladmousse och lite lakrits. Kanske har den bitvis lite kryddighet.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Marshmallowsötman är tillbaka (jämfört med Bourbon B.A) men kaffebönorna ger klibbigheten en bra kamp och lyckas nog vinna smakkampen. Mycket lenare i munnen och chokladen är lite lättare då bönorna är vad som är mest framträdande.

Betyg? – Bättre. Här tycker jag att kaffebönor äntligen får visa vad det kan göra för en öl, likt vissa amerikanska bryggare som förstått att kaffe inte är “snutkaffe” utan är en brygd baserat på sköra kaffebönor används bönornas fruktighet och milda syra snarare än för att ge mer rostad bitterhet. Egentligen tror jag att jag gillar den här bäst av de tre “varianterna” och hade det inte varit för att den är lite enklare i smakregistret och marshmallowsötman är tillbaka och stör lite så hade den nog fått det lilla +’et istället för Bourbon B.A

Det fortsätter att hända saker första dagarna på 2014. All in Brewing släppte öl på Systembolaget, Brewery International får in FiftyFifty Brewing Co. och Omnipollo ångar vidare med ett Meet the Brewer-event på Mikkeller & Friends i Köpenhamn. Den 11e januari intar Omnipollo, Karl Grandin (tillverkade av tecknat material) och Henok Fentie (tillverkare av drycker) den danska huvudstaden tillsammans med 9 stycken öl på fat och 3 stycken olika öl på flaska.

Omnipollo har sedan starten 2010 sett enorma framgångar och 2013 blev de utsedda till Best Brewer in Sweden 2013 av ratebeer.com, världens största sida för ölranking och jämfört med 2012 ökade produktionsvolymen med hela 500%. Dessutom har deras bok om ölbryggning, Brygg Öl, nu tryckts för tredje gången.  Säga vad man vill om gypsy brewers/flygande bryggare men jag tror att framgången Henok och Karl har sett bidrar till att sudda ut gränserna av vad en bryggar på tvåtusentalet kan vara.

Vad kommer de som befinner sig på Mikkeller & Friends den 11e januari att kunna prova?

Fat

1. Hypnopompa Bourbon BA Imperial Marshmallow Stout (11%). Bryggd med marshmallows and vanilj.
2. Nebuchadnezzar Imperial IPA (8,5%). Torrhumlad 5 gånger med Simcoe, Centennial and Columbus.
3. Näcken Hopfenweisse (6,4%). Bryggd med Siren Craft Brew (UK) och Svenska hembryggarvinnaren Rick Gordon Lindqvist.
4. Leon Belgian-style Pale Ale (6,5%). Jäst med champagnejäst och torrhumlad med Amarillo and Simcoe humle.
5. Mazarin American-style Pale Ale (5,6%). Pale Ale humlad med Amarillo, Simcoe & Columbus.
6. Moebius Imperial IPA (8,5%). Bryggd med havre, vete och nya världens humle.
7. Erzulie Golden barleywine 13%). Single malt, single hop och utan fatlagring.
8. Nathalius Imperial IPA (8%). Bryggd med ris, majs och humlad enbart med humlesorten Galaxy.
9. Bacchanale Farmhouse Ale (6%). Torrhumlad med Saaz och Galaxy.

Flaska

1. Hypnopompa Imperial Marshmallow Coffee Stout (11%). Bryggd med marshmallows, vanilj och Ethiopiskt kaffe.
2. Fatamorgana IIPA (8%). Saisoninspirerad IIPA bryggd med havre, vete och stora mängder Citrahumle.
3. Potlatch Farmhouse Ale (7%). Torrhumlad med humlesorten Mosaic. Samarbete med Prairie Artisan Ales (US).

Än en gång har vi på MankerBeer äran att erbjuda en gästkrönika, eller snarare reskrönika från en av landets bästa och trevligaste bryggare – Henok Fentie, ja det är han (+Karl Grandin) som brygger öl under namnet Omnipollo. Denna gång är det en berättelse om hur han, Karl och en glad vinnare i form av Rick Lindqvist åkte över till England för att brygga öl. Hoppas ni uppskattar det.
/ Manker

Dag 1

Jag och Kalle landar på Heathrow 17.50. Vi ska möta vinnaren i vår bryggartävling där. Han heter Rick Lindqvist och har flugit in från Göteborg 10 minuter tidigare.

Rick spejar nyfiket efter två omnipollos men det dröjer tills vi står rakt framför honom innan han hoppar till ”där är ni ju, va kul!”. Och kul är precis vad det är. Det är kul att vi äntligen träffas, det är kul att vara i London och det är kul att vi ska brygga öl tillsammans.

I hisnande fart färdas vi med taxi till hotellet. Vi berättar om oss och Rick berättar om vad han anser vara lyckat och mindre lyckat med våra öl. Det är ärligt, rakt och initierat. Vi hinner avhandla mer eller mindre varje del av den svenska ölscenen under den långa taxifärden och ju mer vi pratar desto mer spänd blir jag på morgondagens bryggning.

Efter att bokstavligen ha studsat in och ut ur hotellet så möter vi upp Martin Hayes, grundare av Craft Beer Co. En kedja av barer som specialiserat sig på hantverksöl från hela världen. Vi besöker en av barerna tillsammans och precis som jag anat och hoppats så fullkomligt kryllar baren av engelska hantverksöl. Precis som jag anat och hoppats så råder en helt annan estetik. En estetik både sprungen ur det subtilt brittiska med även ur en törst efter nya tider. Ibland något trevande men oftast siktet tydligt riktat mot den engelska bryggningens framtid. Senare under kvällen hör jag mig tillexempel för kring en imperial stout som jag läst om och får veta att den har en alkoholstyrka på nätta 5,9%. Inga konstigheter och som upphovsman till stilen finns det inga tvivel om att bartendern står stadigast av oss två.

Dag 2.

Fast i trafik och annat kommer vi tillslut fram till bryggeriet. Siren Craft Brew öppnade för blotta 6 månader sedan av engelsmannen Darron Anley och har redan hunnit brygga öl tillsammans med; Port Brewing, Evil Twin Brewing, Stillwater Artisanal Ales, Hill Farmstead, Cigar City Brewing. Anledningen till det stavas Ryan Witter-Merithew, en bryggare som under flera år byggt ett nätverk och kunskap som få besitter.

Bryggningen får en något trög start tack vare en malt leverans som inte kommit men flyter i övrigt på som planerat. Stämningen är på topp och (som vanligt) ska vi göra ett försök att brygga världens; godaste, roligaste, intressantaste och allmänt mest fantastiska öl. Den här gången en Hopfenweisse humlad med blockbuster humle såsom Amarillo, Citra och Simcoe samt en jäst vi kämpat för att komma över. Ricks vinnande bidrag var ett öl i samma stil och han brinner för den. En stil som i hans mening inte bryggs av tillräckligt många och som förtjänar en plats på den moderna ölkartan. Vi håller med och vårt bidrag till den utvecklingen tar sin början här.

Timmarna går och under tiden provar vi igenom både Sirens öl, vår öl samt en och annan ädelsten som Rick tagit med sig (tillexempel en minivertikalprovning av Westvleteren 12). På eftermiddagen tar vi oss tillbaka till London och bryggaren Gordon McKenzie somnar nästan bakom ratten efter den långa dagen (tanken slår mig att om vi dör så går detta veteöl till historien). Trots det står han redo att ta oss ut på en barrunda. Gamla och nya vänner möts, engelsk hantverköl dricks och känslan av att framtiden är nu är konstant närvarande.

I början av veckan skulle fem stycken finalister utses i Omnipollos hembryggartävling, 36 stycken bidrag hade sänts in och 37 öl skulle provas. Domarpanelen om fem stycken glada öldrickare provade igenom alla ölen och valde till slut ut inte fem, utan sex stycken bidrag. Dessa skickades dagen efter över till England där sverigeaktuella Ryan Witter-Merithew tillsammans med sitt team ska prova om ölen och med Henok och Karl välja ut en vinnare.

Deras provning kommer att utföras här i helgen och vi tycker att ni har varit tålmodiga nog i väntan på att veta vilka av de 36 (37) ölen som blev ditsända. Utan någon viss ordning kommer här namnen, bryggarna och lite om ölen på finalisterna.

Valentin Cervicia – Gustav Lindh – Öl bryggt med 100% champagnejäst.
Le Trois Fleurs – Grantorp Nanobryggeri – Vildjäst pale ale
Folkvandringstiden – Anton Hellberg – Brettad boveteöl
Smoky Boxed Beard – Bearded Rabbit Brewery – Rököl
Ricks Hopfenweizen – Rick Gordon Lindqvist – Hefeweizen
Indexoutofbounds 2.0 – Nerd Brewing – Oak aged imperial stout med vanilj och chili

Som ni kan läsa i inlägget över själva provningen så var det oerhört jämnt mellan flera av ölen och generellt så var kvaliten på samtliga öl riktigt hög, så alla ni som sände in bidrag som inte kom till finalprovningen – var stolta som attan, detta gjorde ni bra! Som ni kan se ovan är det rätt varierat med ölstilar vilket är väldigt kul att se och jag tror det kommer bli svårt för Ryan och de andra att finna en klar vinnare.

Lycka till alla finalister och låt bästa öl vinna!