Tomten tyckte att det var så tråkigt när julen var slut att han bestämde sig för att förlänga den så gott han kunde. I och med att Wicked Wine så släpper Sierra Nevada Celebration Ale 2011 den 1a februari så blev det hans naturliga val. Denna IPA har blivit en tradition över vinter- och julperioden i USA och har ett lite större maltinnehåll än deras vanliga IPAs, men samma fräscha humle. I humleväg använder man Chinook som bitterhumle medan Cascade och Centennial utgör basen för arom- och torrhumling.

Jag har ett par 3 årgångar av Celebration Ale hemma och tanken är att en dag göra en vertikalprovning för att se om den faktiskt lagras så bra som det sägs. Jämför man däremot årgångar sinsemellan (mitt omdöme om ölet 2010 ser ni längre ned) så tycker jag att årets brygd har en bättre balans och smakrikdjup.

Kommer på Systembolaget den 1a februar:  T5 art.no 11036 Sierra Nevada Celebration Ale ,USA, 350cl, 27,90 kr, 20.000 flaskor

Sierra Nevada Celebration Ale 2011

Utseende: Om det är något Sierra Nevada gör riktigt bra så är det öl med fint utseende, en mörkt rödorange vätska med kompakt mjällt skum med minimala bubblor och gräddig topp på Celebration är inget undantag.
Doft: En lagom aggressiv arom av humlekotte och humlekåda med bra balans från maltens doft av kola, bär och nästan mjuka gräddighet. Enkelt men riktigt gott – precis vad man skulle kunna sätta som signum för bryggeriet.
Smak: Som deras goda Pale Ale men med ett större maltdjup istället för fokus på frukt och blomster. Just lagom av humlekåda och dov fruktighet med Pale Ale’ens blommighet. Påminner om den mysiga maltigheten som Bigfoot har (fast såklart med mindre beska och tydliga bärighet) men det är aningar av bär (den där djupa jordgubb och blåbärssmaken) och en något mörkare och lite sötbesk smak.

Betyg? – Bättre. Ännu en öl från Sierra Nevada som levererar varje år. I år tycker jag den är snäppet vassare med malten och lite djupare i smaken. Perfekt blandning av malt, karamell, humlekotte och grape som gör Celebration till en återkommande klassiker som är lite god färsk som lagrad.

Mer Sierra Nevada:

Fat vs flaska – Sierra Nevada Celebration 2010
Tid för humleskörd – Sierra Nevada Northern Hemisphere
En vanlig torsdag på SBWF? Slutar med porrom och ölcocktails
Manker Beer TV – Vi provar Sierra Nevada Beer Camp-öl
En eftermiddag med Sierra Nevada, Hoptimum och Wicked Wine på NK
Inför morgondagens staffettinlägg – Sierra Nevada 30th Anniversary Ale och Port Brewing Hop-15
Sierra Nevada Tumbler och Haandbryggeriet och De Molen Menno och Jens
Fortsätter på stort! Sierra Nevada Our Brewers Reserve Grand Cru
Nu kör vi på rejäl öl! Sierra Nevada 30th Anniversary Jack & Kens Ale
Tillbaks i barleywine tiden – Sierra Nevada 2008 på fat
Once you hop, you cant stop – Sierra Nevada Hoptimum
Inför New York 1 – Sierra Nevada Glissade Golden Bock
Dubbelt upp Sierra Nevada – Brown Ale + Kellerweiz Hefeweizen
Äntligen i magen: Sierra Nevada Harvest 09

Vinnare Viktor Nyman

Nu är även den andra etappen i vår feta Dogfish Head-tävling avslutad och vi har en vinnare. Stort, stort grattis till Viktor Nyman och Gustav Marin. Deras bidrag fick flest röster/likes och placerade sig före bidrag från medbloggare och vänner som Darren Packman(BeerSweden), Fredrik Balder (ölrådet), Fredrik Broberg (ölhunden.). Den här etappen bjöd på fyra riktigt bra bidrag så var kul att följa.

Två etapper är nu avklarade och Viktor och Gustav gör nu Mats Rubin sällskap i finalen. Två etapper över, två kvar. Så vi kör igång direkt med deltävling 3. Samma regler gäller som innan.

2'a Fredrik Balder

Bidrag deltävling 3 – 23/1-29/1:

Linus Svärd
Mattias Karlsson
Fredrik Atterheim 1
Fredrik Atterheim 2

Deltävling 2 – 16/1-22/1:
Bidrag 1- Viktor Nyman
Bidrag 2- Darren Packman
Bidrag 3- Fredrik Balder
Bidrag 4- Ölhunden.se

Tävlingsinformation:

Fotografera en av de öl vi omnämnt under 2011 (det finns ju en del att välja på, välj er favorit!?) på ett tokroligt, festligt, fenomenalt vackert, eller bara fullkomligt galet vis och posta på vår Facebookvägg, antalet tävlingsbidrag per deltagare är helt obegränsat, ju fler bidrag desto roligare!

Under 4 veckor med start 2012-01-10 (fas 3 slutar 29/1) kommer den bild som fått

3'a Darren Packman

flest like’s per vecka (måndag-söndag) att bli kvalificerad till finalen som startar 2012-02-06, där ni som läsare kröner vinnaren genom samma princip  – den bild som får flest like’s vinner det signerade förstapriset.

Så, ut och fotografera med er, ju roligare och fler bilder desto härligare. Använd photoshop, använd coola effekter på din feta systemkamera, gör precis som du vill så länge man ser vilken öl det är!

Alla metoder är dessutom tillåtna för att skaffa flest like’s på just din egen bild, använd fantasin! Så börja förbereda er redan nu och ta foton och hitta på massa skoj! Vi firar och firar stort.

4'a Fredrik Broberg

Så tredje omgången pågår mellan måndag 23/1 och söndagen 29/1. Tävla på och låt bästa bilden vinna! Ni kan lägga upp hur många bilder ni vill och även ni som varit med i första omgången är välkomna att åter delta.

Mer Dogfish Head på Manker Beer:
Manker Beer TV – Guided Tour of Dogfish Head Brewery
MankerBeer Meets: Sam Calagione of Dogfish Head
Dogfish Who?
Manker Beer goes to Dogfish Head
Kvällsnotis: Vi svenskar och pumpaöl? Dogfish Head Punkin Ale
Trött eller bara hype’ad? Dogfish Head 60 Minute IPA
Dogfish Head Red & White – Sista stora flaskan ryker
Årets första öl, börjar bra, Dogfish Head Black & Blue
Tuff men snäll – Dogfish Head Olde School Barleywine
Manker går på finsk språkkurs – Dogfish Head Sahtea
Sam gör det (konstigt) igen – Dogfish Head Theobroma
Dogfish Head Fort och Sigtuna Black October
Dogfish Head Squall IPA, ännu en gång blir jag imponerad

Varje år släpper Sierra Nevada två stycken så kallade “wet hop”-öl, eller egentligen är det 3 om man räknar med Estate Brewers Harvest Ale. Wet hopping innebär att den färska humlen plockas, packas och fraktas iväg till bryggeriet där den åker ned i ölen inom 24 timmar. Numera tar sig vissa friheten att nalla lite lätt på både tiden och färskheten då vissa wet hop-öl har humle som plockats och direkt frysts ned varpå de skickats iväg. Tyvärr får man väl se det som ett nödvändigt ont då det trots allt är få platser som har färsk humle, logistiken att föra den direkt till bryggeriet och sedan direkt ned i ölet.

Men tillbaka till Sierra Nevada och deras öl. Med tre stycken wet hop-öl där ovan nämnda Estate Brewers Harvest Ale har humle från de egna humlegårdarna i Chico i Kalifornien så släpps årligen en Southern Hemisphere och en Northern Hemisphere (ibland under aliaset “Harvest Ale“). Skillnaden är att man på våren släpper Southern Hemisphere där man plockat färsk Nya Zeeländsk humle medan man på höstkanten, då humlen i USA är som bäst, använder humle från Yakima uppe i Washington. Vi svenskar har lyckosamt blivit rätt bortskämda med Sierra Nevada vilket är extra trevligt med just de här ölen som brukar uppskattas av såväl humlefantaster som de som bara vill ha en god öl. Med 60-65 IBU och humlad med Centennial (bitter- och aromhumle) och Cascade (aromhumle) så är det en rätt “lagom” IPA på 6,7%.

Som vår nya sida “Kommande Ölsläpp” visar så dyker Northern Hemisphere upp på Systembolaget 1a februari och då i T7-modulen. 1000 flaskor dyker upp och kommer i bombers på 71 centiliter för det rimliga priset av 89 kronor per flaska. Tyvärr hade jag ingen ost hemma den här gången men vi får väl ta och prova den ändå, humlekniven är vässad.

Sierra Nevada Northern Hemisphere

Utseende: En något rödare orange mörkt gyllenklar vätska med poröst ljust nougatfärgat skum med minimala till små bubblor.
Doft: Humlekotte, kåda och tallbarr. Sträv arom med grape och grapezest som fyller näsan med trevliga humledoft. Centennialhumlen ger den rough’a stilen jag uppskattar hos den, men det finns även aromer som påminner mer om lime och torkade blommor.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Trots att den “bara” har runt 65 IBU så har den mycket beska som direkt sätter sig i munnen. Det är tydliga inslag av grape och zest och en sursyrlig bitterhet övergår sen till en kanonfin efterbeska som sitter bak i munnen medan övriga munnen får sällskap av en fruktiga smak med lite persika. Balansen av att gå från att ha tuggat på en grape och druckit beskt te till att avsluta fruktigare och utan att tappa en tråd av beska är något jag imponeras stort av.

Betyg? – Bättre+. Det finns en anledning till att den här IPA’n ligger högt upp på ratingsite’er och att det är en uppskattad klassiker som kommer tillbaka, och snabbt tar slut år efter år. Då jag drack Southern Hemisphere (rätt ofta) i höstas så kom den lite i skymundan av den fenomenala Hoptimum. Men på egen hand började SH sedan växa på mig. Här, med Northern Hemisphere finns däremot vad jag tycker är en komplett öl gällande beska på en IPA. Det här är ingen dubbel-IPA, den har inga tresiffriga IBU’s men ändå har den en riktigt bra och framförallt genomgående beska som sitter kvar länge, men balanserat och lagom.

För mig är det här en riktigt bra IPA och gillar du IPAs med mer grape och tydlig men inte för explosiv beska så kommer du nog gilla den. Gillar du däremot IPAs med mer fruktighet och en integrerad beska så kommer du nog gilla den men inte vara lika överförtjust som jag är. Med tanke på att det är humlebrist och att ölpriserna kommer höjas så är alla högklassiga IPAs för runt 1 kr/cl prisvärda, Mikkeller Hop Burn High ligger ju på runt 46 kr för 33 cl. Så köp ett par flaskor och dela med en vän eller njut av själv, våren är snart här.

I fredags visade jag upp och skrev om Mohawks senaste brygd, tillägnad Texas Longhorns restauranger runtom i landet. Som jag skrev då så har ölet:

… fått namnet Philty Phil’s och är en American Pale Ale (APA) på 5,4% och med en IBU på 37.  I maltväg har det använts Pilsner, Munish, Biscuit och Carabelge-malt medan etysk humle har gett beska och smak medan dess arom kommer från Cascade, Centennial, Citra och Simcoe (även torrhumlad på den sistnämnde).

Tanken var att prova den med någon form av köttbit och valet föll på vad jag hade hemma – lövbiff som fick stekas på med lite röksås och het chilikrydda. Just öl och stek/kött är en kombination som kan bli hur underbar som helst om man vill förfina det in i detalj men som stadig köttälskare och någorlunda frekvent besökare på t.ex. Texas Longhorn och Saddle & Sabre så har jag konstaterat att du inte vill sitta och “findricka” öl till en stor saftig köttbit. Då passar en aromatisk och smakrik, men lättdrucken och lagom besk öl som kan balansera köttets saftighet och fett och eventuella tillbehör och deras kryddning. Så jag tror Phil kommer passa in väl och erbjuda en hemtrevligt husalternativ till redan existerande ölutbud.

Mohawk Philthy Phil’s

Utseende: Grumligt orangeljus vätska med ljusare botten och mörkare uppåt mot skummet. Skummet i sig är poröst, rätt tjockt och växer upp fint.
Doft: Just som jag anade så har den en torr citrusfräsch arom med inslag av både humleblomster, ljus malt och en passande fruktighet. Passande till mat med sin torra känsla som inte tar över eller förstörs av maten.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Det börjar med en blandning av torr frukt, grapeskal och citrus samt inslag av gräs och torra kryddor. Med lite kryddstark mat (jag åt kryddade lövbiffar till) så kommer mer torr krydda, frukt och grape igenom och den påminner om en blandning av Sierra Nevada Torpedo och deras Pale Ale – vilket är ett väldigt bra betyg. Phil är lättdrucken men har en blommig fräschör och citrusbeska som sitter kvar utan att stama åt vilket gör den utmärkt som öl till mat och som sällskapsdryck.

Betyg? – Bra+. Starkt plus då den kommer passa ypperligt på Texas Longhorn. Det jag verkligen gillar är hur hetta i maten jag äter till ölen kommer igen samtidigt som ölen “baddar” smaklökarna. Med en relativt låg IBU men med en bra efterbeska och känsla i smaken så är det något jag tror kommer passa in riktigt bra. Hoppas den kommer i beställningssortimentet för med lite bra ruljans på den så finns ett bra alternativ till Sierra Nevadas Pale Ale som ibland kan vara lite äldre och sakna samma fräscha arom och smak.

Mitt sista tips? Släpp den på fat!

Efter att häromveckan  ha skrivit om samarbetet mellan Henok (Omnipollo) och killarna på Sea-Goat Brewing och deras samarbetsbrygd så har jag nu fått äran att prova en av de tio flaskor som kommit till världen. Resultatet på deras get together blev (som ni ser på flaskan) en rejäl dubbel-IPA med Simcoe, Amarillo, Centennial och Warrior-humle med en humleratio på 40g/litern.

Den ska få ligga en dryg månad till för att få nog med kolsyra och för humlen att stillas lite innan jag och M2 så ska avnjuta ölet. Jag träffade både ena halvan av Sea-Goat och Henok på Bishops Arms Folkungagatan igår och pratade lite om ölet som enligt dem kommer blir en riktigt fest för alla som gillar humle.

Tack så mycket för flaskan säger vi och vi hoppas att det blir fler spännande projekt likt detta i framtiden.

Mer Omnipollo och Sea-Goat:

Sommarens festligaste törstsläckare – Omnipollo Leon
3 nya öl från Omnipollo varav två spännande collaborations!
De gör det igen.. We Don’t Can! – Sea-Goat Sweet Humle Obama
Nya svenska ölaktörer del 4 – Sea-Goat Brewing

Det är inte bara Jessica Heidrich och Mathias Dahlgren som gör en gemensam öl som ska passa bra in som komplement till vin och få en naturlig plats på dryckesmenyn utan nu har även Stefan “Mr Mohawk” Gustavsson gett ut sin restaurangöl. Det är Texas Longhorn-kedjan som fått en egen öl regisserad av Stefan och som nu finns på samtliga av deras restauranger och som i framtiden kanske kan nå beställningssortimentet. På tal om TL så har de på sistone fått ett rejält uppsving bland sina öl och de tidigare 4-5 “standardölen” (Sam Adams Boston Lager, Sierra Nevada Pale Ale etc) har nu fått sällskap av en bra blandning av Sierra Nevada och Flying Dog-öl (Raging Bitch för typ 70kr är riktigt bra).

Men tillbaks till Stefans öl. Ölet har fått namnet Philty Phil’s och är en American Pale Ale (APA) på 5,4% och med en IBU på 37.  I maltväg har det använts Pilsner, Munish, Biscuit och Carabelge-malt medan etysk humle har gett beska och smak medan dess arom kommer från Cascade, Centennial, Citra och Simcoe (även torrhumlad på den sistnämnde). Låter som en fräsch, lättdrucken apa med bra arom och en smak som kan stå upp mot lite rejäl mat. Äter du en stor biff med röror och såser så föredrar jag ofta en lättdrucken kall pale ale där aromen gärna får vara tydligare än smaken, då smaken ändå kommer dränkas av det du äter – eller i andra fall, kan ta över smaken av biffen.

Att det blev just denna fick restauranger själva bestämma utifrån tre olika provbrygder där denna var mest aggressiv, men som trots det var den som föll dem i smaken. Hur den faller mig i smaken vet jag först ikväll då jag ska steka mig en stek, röra ihop en bra chili och prova denna.