När Lost Abbey med sina ondsinta tolkningar av Belgiska öltyper åker över till galningarna på BrewDog för att göra en gemensam öl så är det ju inte konstigt att alla med en gnutta ölintresse höjer ett ögonbryn. BrewDogs tidigare amerikanska samarbete, då med lika galna Three Floyds, utmynnade i Bitch Please som fick ett varierat mottagande men som nog också har krävt sin lagring. Förväntningarna var med andra ord ärtt höga och när det blev klart vad det skulle bli för öl – en imperial porter på 10% som skulle lagras på romfat i 12 månader. Visst måste vi hålla med om att namnet Lost Dog är både roligare och bättre än Glen Diego vilket var det andra förslaget. Det var ett tag sedan Lost Dog släpptes och har man följt lite av vad som har skrivits om den så ser man ett liknande mönster mot BrewDogs AB:08 som verkligen har delat upp BrewDog-fantasterna, är bryggeriet i en svacka eller är det bara vi som blivit mer kräsna?

BrewDog/Lost Abbey Lost Dog

Utseende: Ur flaskan kommer en mörk, mörkt brun vätska med lite mörk mörk brun lite kladdbrunfärgat skum som snabbt stiger till himlen och försvinner. Ser lite tunn ut i glaset.
Doft: De första aromerna drar åt syrlig sirap och sura äpplen med viss sälta som lyckligtvis övergår till choklad, kaffesump och karamell. Tyvärr är jag inte helt övertygad och balansen mellan grundölet och den långa lagringen som den utsatts för är inte helt på topp i mitt tycke. För att vara romlagrad ät den lite spritigare och saknar de rätt söta och angenäma romtonerna.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Rätt lätt i munnen och smaken är lite därefter med vattniga svsiskon, plommon och äpplen. På plussidan är det en god smak av päron och mörkt bränt socker och mörk rom. Övergången till sirap och torkade frukter med viss klibbighet är uppskattad men räddar tyvärr inte helhetsintrycket.

Betyg? – Bra. Det är en helt okey och rätt bra öl, men jag blev besviken och mina förväntningar kom inte i närheten att införlivas. Samtidigt kanske en 12 månader lång romlagring av en imperial porter ger en öl som just denna och därför vill jag inte heller vara alltför negativ. Tyvärr var den för spritig för mig och saknade balans så sista dropparna åkte i vasken. Jag har två flaskor kvar och precis som med Bitch Please hoppas jag att de ska vinna på att “stilla” sig något och få ihop smakerna.

Tiden går fort. Så fort att vi helt missat att vi för 3 år och dryga 1 månad sedan startade MankerBeerBlog.Blogspot.com. Sidan startade med devisen av att vara en ölblogg för 2000-talet. Med en lättsam stil utan pretentioner eller högtravande idéer anslöt jag mig till den lilla skaran bloggare som då fanns – Magnus Bark, Ölrådet, Anders And, Dempa Beer, Gjölen och den kort därpå nyöppnade bloggen BeerSweden.

Det var då och sedan dess har över 2.000 olika öl provats, vi har hållit i filmreleaser, ölprovningar, filmat förra årets roligaste ölmontage och ölrecensioner. Vi har träffat hundratals trevliga öldrickare, bryggare, importörer och andra minnesvärda personer. Genom åren har vi också gått från att vara en av “alla bloggar” till en av de största och enligt vissa mest aktuella hemsidor för öl, vi är ytterst tacksamma för att det verkar vara så många som verkligen gillar det vi gör och skriver. Intresset för öl frodas i Norden och även fast våra ölhjärtan ligger på andra sidan Atlanten så är det oundvikligt att inte ryckas med och glädjas åt den plats öl börjar återfå runtom i stugorna och på restaurangerna.

Jag har försökt att lista ett par av höjdpunkterna under året men det är svårt, mycket kul har skett och vi har träffat många underbara personer. Men jag har valt två saker som har och kommer ha stor betydelse för MankerBeer.com.

Såklart har M2s intåg varit en stor faktor som har lyft MankerBeer och som gett oss möjligheterna att fokusera djupare och bredare. Efter att själv ha drivit bloggen i två år så kom M2s intåg som en skänk från baren. Att skriva om öl är vissa perioder ett heltidsarbete och nu när vi är två kan vi göra än mer tokiga saker – vilket vi hoppas att ni ska uppskatta och få nytta/nöje av. Vi kompletterar också varandras svagheter väl och hoppas bygga vidare på det under året. Min namne (därav 2’an) har en bakgrund som kock och har en brinnande passion för det han gör vilket smittar av sig på sättet vi önskar fördjupa vårt fokus på öl och mat. Han kommer också att börja skriva trevliga små krönikor om humle och annat framöver.

Bilresan runtom i USA – Något jag verkligen vill uppmuntra till är att “våga släppa allt” och boka en resa till landet i väst och sedan ta sig ut på vägarna och in i städerna om inhyser några av världens mest spännande, och ibland bästa, bryggerier. Vi har enormt mycket roligt material som vi kommer att sammanställa i den takt det hinns med. Vart du än kommer så kommer du att mötas av samma öppna armar och välkomnande attityd. För vår del innebar resan möten med Sam Calagione (Dogfish Head), Eric Wallace (Left Hand), Dale Katechis (Oskar Blues), Bryan Simpsson (New Belgium) och många många fler ölpersonligheter. De blir förvånansvärt tacksamma av att få besök hela vägen från Sverige, så dra iväg ett mail och fråga om ni kan komma förbi. Utöver det så är naturen underbar ute i landet och ja, jag vill åka iväg så snart som möjligt igen.

Sedan vill jag såklart lyfta på hatten till alla mässgeneraler som ordnar de mässor vi besökt och haft otroligt kul på, Marianne och SBWF, Pyrre på ÖBWF, Richard och Linköping Beer Expo och såklart Mikkel och Irina som låg bakom CBC.

Bästa och sämsta ölen 2011/2012?

Under året har 1271 stycken olika öl provats (totalt 2414 från över 30 olika länder) och sett till de betyg vi har gett så är följande några av de fem bästa och de fem sämsta på den 7-gradiga skala som används (Usel = 1, Sådär = 2, OK =3, Bra =4, Bättre = 5, Bäst = 6 och Toppklass = 7).

Bäst:
New Glarus Brewing Company Wisconsin Belgian Red Bäst+
Avery Brewing Company Rumpkin 2011 Toppklass
Oskar Blues 2009 Unfiltered Ten Fidy Bäst+
Three Floyds Brewing Company Cimmerian Sabertooth Berzerker Bäst+
Dogfish Head 75 Minute IPA (cask) Bäst+

Sämst:
Hoppin Frog Turbo Shandy Citrus Ale Okey-
Warka (Zywiec Group/Heineken) Warka Beer Okey-
Svaneke Bryghus Ale Okey
Redstone Meadery Sunshine Nectar Okey-
Breckenridge Brewery Christmas Ale Okey

Vad kommer att ske framöver då?

Kortsiktigt är det sommarledighet, M2 drar till USA i juni och jag i juli/augusti, såklart blir det lite roligt snack därifrån som vi försöker dela med oss av. Under Copenhagen Beer Celebration fick vi bra kontakt med “nya spännande” bryggare och vi har bjudits in till både Cigar City och Westbrook vilket vi hoppas ska bli riktigt trevliga dagar, deras öl är ju världsklass. Sedan planeras kanske en liten fest mot sensommaren som vi tills vidare är lite tysta om. Vi hoppas också få ut vår Magnus Hopus i en större skala och med modifierat recept och på den fronten är det lite trådar som det nystas på och där det finns ett stort intresse för att få igång det hela, vilket såklart är kul.

Vi har också fått intresse från Systembolaget att samarbeta lite djupare för att kunna ge er bättre och bredare information om framtida släpp och nyheter från deras sida. Annars är vi som alltid tacksamma för tips om hur ni önskar se MankerBeer utvecklas. I och med att vi gör detta för att vi gillar öl och älskar att ha kul medan vi dricker dem så skriver vi lika mycket för er som för oss själva, därför är era åsikter mer värda än våra.

Så väl mött 2012, jag hoppas verkligen att vi ses på krogarna runtom i landet! Skål!

Lite av våra favoriter från 2011/2012:

MankerBeer nominerat till årets ölpersonlighet 2011
Manker Beer Meets: Eric Wallace och Left Hand Brewery
Manker Beer Meets – BMD med Nøgne ø – Del 2 – En middag med Kjetil Jikiun
Manker Beer Meets: Vi tar en öl med Sanna Blomquist, DN Söndags nya ölskribent!
Manker Beer Meets – Beer Makers Dinner med Black Isle Brewery
Manker Beer Meets: Sam Calagione of Dogfish Head
Manker Beer Meets: To Øl – Del 2 – Vad sker under en kväll med To Øl
Manker Beer Tv – Episode 1 – Garrett Oliver från Brooklyn Brewery
Brewing according to Mikkel(ler) – Master Class and interview at SBWF

Manker Beer åker till Malmö -1- En kväll med Ölrådet
Blog collaboration: Manker Beer TV feat Ölhunden.se – Flying Dog K-9 Cruiser
M2s Corner – Cheese Wars – Garrett Oliver vs Totte Steneby
M2s Corner: M2 möter tågtjuven (?) Garrett Oliver
Manker Beer TV – Crazy Tour at Oskar Blues
Manker Beer + Beer Wars = FEST
Manker Beer TV – Guided Tour of Dogfish Head Brewery

Manker Beer and Food TV -1- Köttbullar och Hello, My Name is Ingrid
Manker Beer presents the ultimate guide to probably the coolest Beer festival in Europe this year – Copenhagen Beer Celebration!
Manker Beer – Stockholm Beer and Whisky Festival 2011 – The Epic Montage!
Inför Linköping Beer Expo 2012 – Vi frågar mässgeneralen
Ett ockult kärleksbarn till humlemord? – Omnipollo/Sea-Goat Brewing
Manker Beer Diaries -5- Det gröna hotet (aka sniffa humle)
Darren Packman startar bryggeri – vad betyder det för framtiden?
Sverigepremiär – Manker Beer provar Omnipollo/Evil Twin Russian Roulette

Det finns en charm med det nedgångna, något förfallna men också så själfulla amerikanska landsbygden. Utan fördomar men från erfarenhet älskar jag känslan av att sätta mig bak på en pickup, knäcka upp en kall masslager och sedan åka genom landsvägarna med de stiltypiska halvtrashiga husen medan Brad Paisley eller Dolly Parton går på stereon. Jag skulle ha väldigt svårt att göra detsamma med en IPA av världsklass liksom jag skulle ha svårt att sitta och svepa ett par imperial stouts till en NFL-match. Utan då är det BBQ och läskande lagers som gäller, eller gällde. Nu har det nog ändrats såpass att jag snarare skulle välja ett case mer smakrika men lika läskande pale ales framför burkölen – men någonstnas djup inom mig finns den där känslan.

Så när en av USAs mer kända masslagers så kom till Sverige, Pabst Blue Ribbon, var förhoppningen hög att jag åter skulle känna en uns av samma lycka. Eller så skulle mitt ölsinne blunda för ölets existens (det här är en av de lägst rankade ölen på Rate Beer). Milwaukeebryggerier Pabst har sedan 2001 inget eget bryggeri utan tillhör nu MillerCoors, troligen är det inte enda skillnaden från det att ölet 1893 blev utsett till “America’s Best”. Hursomhelst satte vi på NHL 2012, öppnade en flaska och…

Pabst Blue Ribbon

Utseende: Uringul vätska med litet ljust skum som fräser bort, det börjar väl inte toppen. Sen är ölet kanske inte tänkt att serveras i ölkupor.
Doft: Aromen, ack denna arom. Citrus, syrlig ljus malt och masslager. Det är ingen särskilt doft att sätta fingret på utan det doftar ljus och utspätt.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med en lätt kolsyra. Tunn kropp och som väntat rätt blaskig, men inte äcklig. Smaken, om vi ska omnämna det som tungan uppfattar på ett positivt sätt, är av parfymerad citrus och ljus malt. Ölet är rätt syrligt men känns ändå okey. Vi fortsätter spela klar vår NHL-match och sedan skulle jag dricka resten av ölet och där tog det stopp. Med andra ord räckte ungefär en fjärdedel som fick stå framme en kvart för att jag skulle bli nöjd.

Betyg? – Okey. Den är inte äcklig och saknar bismaker, men tyvärr är den just så vattnig och småstörande syrlig som väntat. Det här är å andra sidan en öl som ska serveras iskall och halsas direkt ur flaskan, antingen på en BBQ eller på Vassa Eggen i Stockholm där de hade bunkrat upp med dessa. Med andra ord under något mer opretentiösa förhållanden – något vi svenskar är rätt dåliga på att skapa. För någon direkt njutning i sig själv är den då inte..

Alla bryggerier borde verkligen ha en riktigt bra folköl, punkt. Tyvärr är det allt som oftast mest kostsamtatt för mindre bryggerier att brygga öl med folkölsstyrka sett till hur mycket av kapaciteten som krävs. Om man dessutom hade gjort en folköl och släppt den på 75 cl-flaskor, och gjort ölet av en något mindre vanlig öltyp – hur skulle det gå? I Belgien har det varit rätt vanligt med så kallade “Table Beers”, öl med en alkohol som ofta ligger runt 1.5% och som inte sällan serveras i större flaskor (och inte sällan i skolor…). Med flaskvatten och läsk så har dessa öl blivit något mer sällsynta men det verkar som om en liten uppsving kan vara på väg. Under Copenhagen Beer Celebration hade Brian Strumke från Stillwater med sig en Table Beer och nedan är Jester Kings Table Beer Le Petit Prince, en av världens bästa lågalkoholsöl enligt ratebeerianerna.

Den senare är en mildare variant av gårdagens Noble King, med andra ord en välhumlad farmhouse ale med tjeckisk Saazhumle samt East Kent Golding. Med 2,9% alkohol så är det en öl som man gladligen kan ta en flaska själv av utan att behöva oroa sig för att se syner eller plocka upp grannens pelargoner för att sedan gömma dem i sin cykelkorg. Vi kanske inte behöver hoppas på öl i skolorna, men åtminstone mer högkvalitativ folköl ute i butikerna.

Jester King Le Petit Prince

Utseende: Det är en matt guldisig vätska som placerar sig i glaset, skummet är smutsigt och lägger sig som moln ovanpå vätskan.
Doft: Doften då, om man nu vill påstå att en sådan finns? För det är inte lätt att uppfatta den och det är inga direkta aromatiska underverk som bubblar upp och försvinner in i våra förväntansfulla näsor. Men papper, “ljust”, pepparkorn av blandade slag, citron- och apelsinskal samt det vita innandömet från dessa är väl lite associationer man kan få fram.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. En fräsch och lagom fyllig känsla i munnen sprider sig tillsammans med smak av citrus, ljusa kakor och en mild touch av farmhousejäst. Det är precis rätt dos torr pepparkrydda för att fungera som en törstsläckare och det blir inte pannkaka av kroppen i ölet som annars är en risk med lågalkoholöl. Torr halmbeströdd jord med slumpvis utspridda humlekottar och apelsinskal.

Betyg – Bra+/Bättre-. Imponerande läskande och lättdrucket. Just rätt nivå på kryddigheten i ölet och en passande torr finish. Kanske dör smakerna lite snabbt, men vad kan man förvänta sig? Någon smakexplosion blir det heller aldrig men det förväntas eller behövs inte heller, det är är läskande och gott.

Nynäshamns Ångbryggeri firar 15 år som bryggeri och det verkar som att det ska firas som sig bör – rejält!

29-30 Juni dukas det upp mat och öl “i gränden bredvid bryggeriet” nere i Nynäshamn, för 280 kr ingår det bland annat 4 öl (varav en unik jubileumsöl serverad i jubileumsglas!), mat som deras huskock Gunde grillat och såklart erbjuds det guidade visningar av bryggeriet.

Tre sittningar är det som gäller,

Fredag 29/6 kl. 18.00-23.00
Lördag 30/6 kl. 11.00-16.00
Lördag 30/6 kl. 18.00-23.00

Man släpper även samtidigt en bok om bryggeriets historia, som man kan köpa till specialpris dessa dagar.

“Tyvärr” är jag på roadtrip i USA dessa dagar men ni kanske stöter på Manker där? Vem vet…

Antalet biljetter är begränsade, bokart gör ni här: http://www.nyab.se/nyheter

/ M2

Tidigare har Dogfish Head fått ett enormt uppsving i och med tv-serien Brew Masters där vi följer Sam Calagione på olika resor för olika öl. Skotska BrewDog vill inte vara sämre och har länge försökt att få fram ett gångbart koncept. Man har nu släppt detta pilotavsnitt som faktiskt ser rätt lovande och inte lika tillrättalagt som Brew Masters tyvärr blev. Vi hoppas med andra ord både på en BrewDog Bar i Stockholm (som nu kommer) och BrewDog TV.

We are currently doing some TV work with Channel 4 which is great but sadly not beer related. What we really wanted to do is to make a craft beer TV show. And we made a little pilot. So, if you are a hot shot TV executive who wants more craft beer on the telly box then get in touch.

BrewDogs Pilot from BrewDog on Vimeo.