Om knappt över 2 timmar släpps det åter öl på Systembolaget. En tradition säger vissa, eller åtminstone jag – för oavsett väder och vind så är det rätt självklart att man den första icke-röda dagen varje månad kan finna nyheter på Systembolagets hyllor. I numera lika traditionsenligt upplägg så släpps öl både i T5 (T5 = 30-tal butiker (egentligen 40 butiker inklusive vinkällarbutikerna) och T6-T7-modulerna (T6 = Mer eller mindre samma som T7, men med mer information på Systembolagets hemsida, T7 = Vinkällarbutiker (Göteborg, Malmö och Stockholm)), samt en hel del öl i Systembolagets beställningssortiment.

När du väl står det i din butik och har alla val framför dig så kanske det inte är alltför lätt vilka öl du ska plocka på dig, än samma om du sitter och beställer ölen hemifrån – det är fasiken inte det lättaste att veta vad man ska köpa. Förutom de inför-analyser vi som vanligt gjort (länkar ovan för T5 respektive T6-T7-ölen) så kommer här tips på 5 öl från hela släppet ni inte bör missa. Bor ni inte i Stockholm, Göteborg eller Malmö och kan köpa dem i butik så kan ni beställa dem och hoppas på att få fatt på en flaska.

För ungefär två hundralappar och en tjuga får du nedan fem öl som drar rätt mycket åt amerikansk öl och framförallt mörk sådan, därför slängde jag med tre stycken öl som ni inte heller bör missa.

God öljakt!

5 klara tips
(modul, artikelnummer, namn, land, volym, pris, antal som släpps)

T5 11058 SKA Hibernal Vinifera Stout USA 355 29,90 7200 – Ännu en prisvärd och god burköl från Durango. Stout på burk är king!
T5 11082 Thornbridge Raven Black IPA Storbritannien 500 39,90 10008 – Riktigt prisvärd och smakrik mörk IPA.
T5 11198 Hantverksbryggeriet Kosacken Imperial Stout Sverige 330 35,90 5000 – Svensk imperial stout vi kan vara stolta över
T6 11090 Lost Abbey Mayan Apocalypse Judgment Day USA 375 79,00 996 – Quadrupel med torkad chili, kanel och tamarind – värdig en undergång.
T7 11778 Dieu du Ciel Penombre Kanada 341 37,90 1368 – Mer mörk IPA, men Dieu du Ciel vet vad de gör.

Runner up’s

T5 11081 Amager The Sinner Series Gluttony Danmark 500 54,00 10080 – För den som vill ha humle, mycket humle.
T6 11853 Drie Fonteinen Oude Geuze Golden Blend Belgien 159,00 375 1.020 – För dig som gillar surt.
T7 11077 Samuel Adams Utopias 2012 USA 720 1150,00 120 – För dig som får lön lite tidigare den här månaden.

2013-04-02, små partier

(modul, artikelnummer, namn, land, volym, pris, antal)

T5 11058 SKA Hibernal Vinifera Stout USA 355 29,90 7200
T5 11059 Ichtegems Grand Cru Cuvée 2010 Belgien 750 63,00 3000
T5 11743 Lagunitas Cappuccino Stout USA 650 89,50 5160
T5 11082 Thornbridge Raven Black IPA Storbritannien 500 39,90 10008
T5 11081 Amager The Sinner Series Gluttony Danmark 500 54,00 10080
T5 11078 Green Flash Le Freak Ale USA 355 44,90 6000
T5 11083 Schneider TAPX Meine Sommerweisse Tyskland 750 82 3072
T5 11198 Hantverksbryggeriet Kosacken Imperial Stout Sverige 330 35,90 5000
T5 11084 Dieu du Ciel Rosée d’hibiscus Kanada 341 35,00 4000

T6 11049 Baird Rising Sun Pale Ale Japan 360 59,90 1296
T6 11050 Baird Shimaguni Stout Japan 360 59,90
T6 Drie Fonteinen Oude Geuze Golden Blend Belgien 159,00 375 1.020
T6 11090 Lost Abbey Mayan Apocalypse Judgment Day USA 375 79,00 996

T7 11048 Baird Suruga Bay Imperial IPA Japan 360 59,90 1296
T7 11051 Holgate Emptress Australien 500 158,60 (flyttad till maj)
T7 11086 Thornbridge Thorny Goat Moccha Porter Storbritannien 500 49,50 1104
T7 11085  Stiegl DIPA Österrike 750 109 480
T7 11077 Samuel Adams Utopias 2012 USA 720 1150,00 120
T7 11091 Mikkeller The Forager Danmark 375 139,00 360
T7 11092 Amager 2012 Hr Fredriksen Buffalo Trace Edition Danmark 500 119,00 396
T7 11778 Dieu du Ciel Penombre Kanada 341 37,90 1368

Vad betyder T-indelningarna

B = Beställningssortiment BAS = Alla butiker
T1 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS samt T1)
T2 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1 samt T2)
T3 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1, T2 samt T3)
T5 = 30-tal butiker (egentligen 40 butiker inklusive vinkällarbutikerna)
T6 = Mer eller mindre samma som T7, men med mer information på Systembolagets hemsida
T7 = Vinkällarbutiker (Göteborg, Malmö och Stockholm)
T9 = Valfritt för butik att hyllföra. Kan av kund beställas styckvis i samtliga butiker

Lite försenat kommer här genomgången av de smaskigheter som gömt sig i Systembolagets T6 och T7-modul inför morgondagens ölsläpp, lagom tills bakfyllan efter alla likörchokladkarameller har försvunnit och de sista påskölen förpassats till återvinningsstationen.

T5-ölen har redan bockats av så nu kan vi glatt se efter vilka exklusiva T6- och T7-öl vi kommer att lägga våra slantar på.

Bland T6-ölen finner vi två stycken från japanska staden Shizuoka och bryggeriet Baird, ett nytt fast tillskott på den svenska ölscenen. Förutom Rising Sun Pale Ale och Shimaguni Stout så släpps Suruga Bay Imperial IPA i T-7 modulen. Rising Sun har tagit efter de typiskt amerikanska västkust ölen med en mer markerad humle i doften och en fräsch smak, 5.3% stark gör den också lämplig som en afternoon-in-the-sun-beer vilket är en kategori som idag saknas lite bland alla starkare öl. Shimahuni Stout, en dry stout på 4.6% fortsätter i samma anda men det som de båda faller på är inte smaken eller ölets kvalitet utan på priset. Närmare 60 kronor per 36 cl året-runt-öl, med en så pass låg alkoholstyrka kan tyvärr inte klassas som prisvärt. Vilket är synd då både Rising Sun och Shimaguni annars hade blivit klara val för mig och min ölkorg. Suruga Bay Imperial IPA har dykt upp lite här och var, en IIPA på 90 IBU, 7.8% alkoholstyrka som känns fräsch, bra och en öl där priset på åter 60 kronor inte drar ned helhetsintrycket lika mycket. Dock bör ni prova alla tre, för det är spännande att mäta av var japansk ölkultur står idag, så styr upp en ölprovning. Baird kommer också till Copenhagen Beer Celebration, så är ett bra tillfälle för er som ska dit och inte har provat dem innan att få intryck av deras öl.

De två andra T6-ölen är två finfina öl. Först ut Drie Fonteinens Oude Geuze Golden Blend, en dyr öl där priset förklaras av vad det är du kommer att köpa. Istället för att blanda, “blenda” 1, 2 och 3-årig lambic så har master blender Armand Debelder på Drie Fonteinen här också adderat 25% 4-årig lambic. Att lagra lambic så lång tid på faten tar inte bara tid utan det resulterar också i en mindre volym vilket trissar upp priset på ölet. I utbyte får man en ljuvlig lambic som skänker mer komplexitet och elegans till ölet. Ett måste för alla som gillar suröl!

Om Golden Blend verkade speciell så är det ingenting mot Lost Abbeys Mayan Apocalypse. Baserat på deras quadrupel Judgment Day har man försökt att få fram en öl som skulle hålla oss sällskap på vår väg mot undergången den 21 december 2012 – något som vi vid det har laget har märkt inte skedde. Genom att addera torkad chili, kanel och tamarind har man gett ölet mer hetta och variation, vilket går utmärkt med den redan småkryddiga och smakfulla ölet. Judgement Day lagras väldigt bra och jag ser inte varför Mayan Apocalypse skulle skilja sig på den punkten.

Där lämnar vi också T6-modulen för att sätta full fart mot T7-ölen. Bland dem kan vi snabbt beta av Stiegl DIPA, en dubbel IPA från österrike som ni finner en full recension och mer information om här – samt Thornbridge och Mountain Goats Thorny Goat som ni finner mer information och en recension av här. När vi ändå är innte på Australien så kan vi passa på att nämna att Holgates IPA har flyttats fram till maj, varpå den ej släpps på tisdag.

Att T7-öl är dyr öl råder det sällan någon tvekan över och förutom de ovan så har vi Samuel Adams Utopias 2012 som går loss på 1150 Kronor för en flaska och Mikkeller The Forager som slänger sig för 139 kronor för 37,5 cl. Utopias 2012 skiljer sig från tidigare år då Sam Adams nu firar att man släppt ölet i 10 år. Så förutom att ölet, som innehåller både ale- och champagnejäst samt lönnsirap lagras på Buffalo Trace Bourbon-fat så har man i år också lagrat ölet på portvinsfat från Portugal samt romfat från Nicaragua. “Ölet” är egentligen en blend av öl som legat på olika fat, där en viss volym av ölet härstammar från 19 år gamla Tripel Bock‘en – ölet som sedermera blev Millenium år 2000 och därefter Utopias. Så visst, det är ett stycke ölhistoria i den i år svartfärgade dekantereraren, men dyrt är det.

Speciellt och dyr är också Mikkellers The Forager, en stout på 6.6% brygd med tryfflar och som tagits fram tillsammans med USAs bästa cocktailsbar, Chicagobaserade The Aviary. För att få lite distans till priset på ölet så kan jag lägga till att det inte är mycket dyrare än vad du skulle finna en flaska för i Köpenhamn. Förväntningarna hos den som dricker ölet lär också sätta grunden för omdömet, så döm den utifrån en stout på 6.6% med en twist snarare än att förvänta er en magnifik och helt storslagen upplevelse.

Sist ut bland de lite mer kostsamma nyheterna, men bara näst sist ut i T7-släppet är Amagers ständigt prisbelönta imperial stout Hr Frederiksen som lagrats på Buffalo Trace-fat från destilleriet i Frankfort. 11% stark och lagrad på en av de bättre bourbonfaten så är dessa 50 cl inte alltför orimliga i pris, så vet du med dig att du gillar bourbonfat så är det här rätt öl för dig. Jag tror att jag kanske låter ölet stå till förmån för annat, men jag vet också att jag kommer att ångra mig. Amager är lätt ett av Nordens bästa bryggerier och de har både erfarenheten och kunskapen inom fatlagring för att lyckas ännu en gång. Istället kanske jag plockar en extra Penombre från Dieu du Ciel. Mörka IPAs kanske anses ha haft sin storhetstid, men när vi nu i samma släpp kan finna både Raven och Penombre så får man ta och prova båda två. Dieu du Ciel gör få saker som inte håller en väldigt hög klass. Bränt gräs, humlekotteolja, grape och mörkt kaffe – allt man gillar i en mörk IPA. Dryga 38 kronor känns dessutom helt överkomligt.

Så glad dyr påsk på er, nu avslutar vi med ett par korta recensioner på T6-ölen (och en av T7’orna).

3 Fonteinen Oude Geuze Golden Blend Matt syrligt doftande gammal träbänk som fått sura grannar på besök. Vare sig direkt uttorkande likt en Hansens men inte heller för enkelt utan här kommer hellre spektrat. Elegant, välklätt men mer bra om man gillar komplett helhet än en udd åt något håll. (Bättre+).

Baird Shimaguni Stout Lite annan karaktär, mer åt buskgrenar och landställets snår på vårkanten. Mild rostad, aningen soja och thai mat. 4.5% är lagom och den påminner om rätt typiska brittiska dry stouts. Även här inte prisvärd. (Bra(+)).

Baird Rising Sun Pale Ale Bra smak av humlekotte utan kåda eller tyngd, istället mer barr, örter och stjärnfrukt. Doften visar lite mer citrus och fruktjuice. Som en väldigt bra IPA man halverat men behållit en fräsch humling på. Priset är dock i övre laget. (Bättre-)

Lost Abbey Mayan Apocalypse Judgement Day Börjar snällt av likördränkta russin med lite hetta i sidan av munnen som sprider sig vidare, kanel kommer fram utan att bli för juligt då det går bra mot mörkare belgostilen i ”vanliga” judgment day. Lite bittert och kryddigt lattjar ner i halsen, men det är inte så tungt som de kan vara. Lär bli fin med allt från 6 till 24 månader i källaren, om inte längre. Inte så komplext, men inte så galet utan en lite ”upphottad” version bara. (Bättre/-).

Baird Suruga Bay Imperial IPA (T7) Lite ostig karaktär med inslag av lime, ångande milda mögelostar (på ett bra sätt, typ som jag kan tycka att Amarillo-humle kan ha) och vinbär med touch av inte så besk grape. Inga fel och det är en bra och inte för hård smällande beska, men återigen är priset en faktor som drar ner det hela. (Bra+).

2013-04-02, små partier

(modul, artikelnummer, namn, land, volym, pris, antal)

T5 11058 SKA Hibernal Vinifera Stout USA 355 29,90 7200
T5 11059 Ichtegems Grand Cru Cuvée 2010 Belgien 750 63,00 3000
T5 11743 Lagunitas Cappuccino Stout USA 650 89,50 5160
T5 11082 Thornbridge Raven Black IPA Storbritannien 500 39,90 10008
T5 11081 Amager The Sinner Series Gluttony Danmark 500 54,00 10080
T5 11078 Green Flash Le Freak Ale USA 355 44,90 6000
T5 11083 Schneider TAPX Meine Sommerweisse Tyskland 750 109,33 3072
T5 11198 Hantverksbryggeriet Kosacken Imperial Stout Sverige 330 35,90 5000
T5 11084 Dieu du Ciel Rosée d’hibiscus Kanada 341 35,00 4000

T6 11049 Baird Rising Sun Pale Ale Japan 360 59,90 1296
T6 11050 Baird Shimaguni Stout Japan 360 59,90
T6 Drie Fonteinen Oude Geuze Golden Blend Belgien 159,00 375 1.020
T6 11090 Lost Abbey Mayan Apocalypse Judgment Day USA 375 79,00 996

T7 11048 Baird Suruga Bay Imperial IPA Japan 360 59,90 1296
T7 11051 Holgate Emptress Australien 500 158,60 (ser ut att vara borttagen/flyttade på senaste listorna)
T7 11086 Thornbridge Thorny Goat Moccha Porter Storbritannien 500 49,50 1104
T7 11085  Stiegl DIPA Österrike 750 109 480
T7 11077 Samuel Adams Utopias 2012 USA 720 1150,00 120
T7 11091 Mikkeller The Forager Danmark 375 139,00 360
T7 11092 Amager 2012 Hr Fredriksen Buffalo Trace Edition Danmark 500 119,00 396
T7 11778 Dieu du Ciel Penombre Kanada 341 37,90 1368

Vad betyder T-indelningarna

B = Beställningssortiment BAS = Alla butiker
T1 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS samt T1)
T2 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1 samt T2)
T3 = Tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1, T2 samt T3)
T5 = 30-tal butiker (egentligen 40 butiker inklusive vinkällarbutikerna)
T6 = Mer eller mindre samma som T7, men med mer information på Systembolagets hemsida
T7 = Vinkällarbutiker (Göteborg, Malmö och Stockholm) T9 = Valfritt för butik att hyllföra. Kan av kund beställas styckvis i samtliga butiker

Två stycken Sverige- eller åtminstone Norden-aktuella bryggerier är även tillsammans Sverigeaktuella med sin gemensamma öl. Lät det krångligt? Brittiska Thornbridge, ett av de brittiska bryggerierna som importören Galatea lanserade i fjol blev snabbt populära bland svenska öldrickare med öl som Bracia, Jaipur och Raven (som även den släpps nu på tisdag). Om någon vecka kommer de också på Sverigebesök för att ha ölprovningar i Stockholm, Malmö och Göteborg. Mountain Goat från Australien dök upp lite kort i September 2012 med sin IPA, men alla de svenskar som besöker ölfestivalen Copenhagen Beer Celebration kommer där att få möjligheten att prova fler av deras öl.

Det de båda bryggerierna har tillsammans är slutligen deras andra gemensamma samarbetsbrygd Thorny Goat. Är man inte en som håller koll på just Thornbridge så kanske man har missat att de gör rätt häftiga samarbeten och på listan över samarbetspartners finner vi minst sagt kända bryggerier; Kernel, Sierra Nevada, Terrapin och Dark Star, bara för att nämna några. De båda bryggerierna har en viss australiensisk touch, Mountain Goat för att de är från Australien och Thornbridge i form av sin production manager australiensaren Caolan Vaughan. Deras första samarbetsbrygd blev en version av thornbridges Raven som man gav en australiensisk touch genom en rejäl humling med humle från Nya Zeeland och Australien.

Inte ville man nöja sig där utan tanken var att ta en av Moutan Goats öl och ge den en touch av Thornbridge – vilket resulterade i Thorny Goat, som nu släpps här i Sverige på tisdag. Ölet är en 6% stark mocha porter med kaffe, vaniljbönor och choklad och släpps i T7-modulen, säljs i 500 ml flaskor som kostar 49,50 styck. 1104 flaskor kommer att säljas och samlar du på artikelnummer så är det 11086 som gäller.

Thornbridge/Mountain Goat Thorny Goat

Utseende:  Mörkt brun vätska som skimrar i rubinrött, krämigt cappucinoskum med en gräddig topp.
Doft: Aromen är mild och ger tankar åt snällt rostat kaffe med tydliga toner från kaffebönorna som smälter in i de bittrare områdena där jag känner mer utav choklad och lite vanilj. Ölet är ju bara på 6% men jag tycker ändå att de finns en värmande ånga i doften. Om ölet börjar som en balanserad och brittisk kaffe mocha så slutar den med en liten klick vaniljsyrup.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Mild är ledordet genom hela ölet och även smakerna är av mild mochakaraktärer med lena chokladsmekningar och inte alltför stark espresso. Aningen bitter choklad, just sådär lagom torr där det vildaste som sker är en antydan till komplexitet från de värmande inslagen från alkoholen.

Betyg? – Bra+. Jag har nu druckit ölet två gånger och kan bara sammanfatta det som att ölet har växt på mig, mycket för att jag skaffade rätt referens. Tänker du Southern Tier Mocha så är det mer “imperial” med högre alkohol, extra smak, extra kraft och pang på. Förväntar du dig kraftigt så är det en risk att du blir besviken. Thorny Goat drar mer åt de rena och lättdruckna brittiska porterölen – fast med en twist genom tillskottet av vanilj, kaffe och chokladen. För 50 kronor per flaska är den helt klart prisvärd!

Från Salzburg i Österrike kommer Stieglbrauerei zu Salzburg GmbH, ett bryggeri som för oss svenskar nog mest är känt för sin Pils eller kanske deras Weisse. Det som ofta glöms bort är att många små privatägda bryggerier som med åren växt sig större och större för att slutligen bli annat än de mikrobryggerier man en gång var ofta har fortsatt med sina mer experimentella öl. Tyska Weihenstephaner samarbetar exempelvis med det lokala tekniska universitetet som gör öl under namnet Technische Universität München Forschungsbrauerei och många av de större mikrobryggerierna i USA har ju fortsatt att göra mer lokalt sålda öl.

Stiegl å sin sida har kvar sitt gamla experimentbryggeri som idag producerar de cirka tio öl som går under namnet Stiegl Hausbier och som tidigare bara kunde provas på plats men som nu också säljs genom bryggeriets webshop. Batcherna är oerhört små och ölen säljs bara på de två Stiegl-krogarna i Salzburg och Wien men med lite tjatande och pratande så har Galatea fått hit 480 flaskor av deras Hausbier Double IPA, vilket är nästan en tiondel av allt som producerats (5200 flaskor). 109 kronor kostar en flaska på 750 cl och för alla som gillar att “Blafa” öl, alltså att ticka av dem, kan jag meddela att ölet idag bara har fyra ratings på RateBeer. Ölet släpps på Systembolaget nästa tisdag i T7-modulen och har där artikelnummer 11085. Tyvärr har jag inte riktigt hittat någon mer information om ölet, vilka humlesorter som använts eller vilka druider som har gett den sin välsignelse – så vi går rakt in på att prova den.

Stiegl Hausbier Double IPA

Utseende: Tjockt grumlig mörk persikofärgad vätska med kompaktare topp, skummet är även det kompakt och gräddigt. Tunnas ut mot kanterna likt smältande glass.
Doft: Vid första sniffarna doftar den som en bra amerikansk västkust DIPA om än med drag av hembrygd – så kanske mer då som en bra amerikansk hembrygd västkust DIPA. Gräsiga toner med en mer markerad maltighet döljer de bitvis söta fruktaromerna av mandarin, grape och persikopudding. Snäppet örtiga humlekottar avslutar i en väldigt bra, men flyktig DIPA-finish. När ölet fått luftas så framstår den lite mer obalanserad vad gäller renheten i dofterna.
Smak: Medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Snällare än väntat, hembrygdspåret fortsätter med en inte alltför kolsyrad öl vilket gör att ölet kan kännas tyngre än vad det är. Tror att mer kolsyra hade livat upp kroppen betydligt och känts lättare på tungan. Bra tyngd i smaken av tung mörk aprikoskräm, grape och den sötsyrliga smaken från mandariner och aningen övermogna bananer. Karamell och dessertpudding med varierade citrustoner. Tyvärr kan man inte komma ifrån att den känns lite smutsig och opolerad, på ett sätt som för tanken åt inte helt utjäst eller ofärdig hembrygd mer än att det är felsmaker och defekter.

Betyg? – Bra+. Få bort lite av det opolerade och man har en DIPA i en lite råare stil likt Port Brewing eller Southern Tier. Kraftigt, spar inte på något men är här lite för ostädat. Det är väldigt gott och man kan hitta både tropiken, det kladdigare DIPA-myset och de örtigare inslagen av humlekottepåse – men, för sista gången, en ostädat grumlig tråd genom hela ölet. Men helt klart värd att köpa, det är verkligen inte varje dag man ser en DIPA från Österrike som vågar gå all in och inte hålla tillbaka.

När Mikkel Borg Bjergsø förra året anordnade ölfestivalen Copenhagen Beer Celebration blev det en ölfest utan dess like. Bryggare, öl och ölfantaster från hela världen möttes upp i Spartahallen i Köpenhamn för att prova några av världens bästa och häftigaste öl. Bryggarna fick en chans att möta både varandra och öldrickarna på ett helt annat sätt än vad många var vana vid.

När festivalen var över tog det inte lång tid innan ryktena var igång och frågan på allas läppar vara – kommer vi att få se en CBC 2013? Sett till att fjolårets mässgeneral Irina Carlén skulle få tillskott till familjen och att det var ett minst sagt krävande arbete så var det inte hugget i sten att mässan skulle bli av. Allt roddande med resor för bryggare, att få ölen på plats och se till så att allt föll på plats var bra mycket mer krävande än vad en person kunde slänga ihop över en fikapaus med gott kaffebrö’. Till slut kom dock beskedet alla hade hoppats på och det stod klart att ölfesten skulle annordnas även 2013, ölfanster över hela världen jublade. Länge florerade rykten om vilka utställare, öl, nyheter och allehanda tokigheter som skulle ske och Mikkeller själva har inte varit sena med att bygga på förväntningarna för att bräcka fjolårets hype.

Nytt för årets mässa är satsningen på att få ut så mycket som möjligt av mässan, för alla – bryggare som öldrickare. Det ska vara en plattform för utbyte av erfarenheter, kunskap och ett brinnande ölintresse bryggare sinsemellan, något som ölpubliken kanske inte märkte 2012. Dessutom kommer det också att bli en större satsning på arbetet inför mässan och idag annonserades det att de officiella mediakorrespondenterna för mässan blir två svenskar – Manker och M2.

Vi är minst sagt hedrade av att man från CBCs håll känt att vi var en passande partner för att skapa intresse inför mässan. Med vårt tidigare arbete inför Stockholm Beer & Whiskyfestival och andra mässor och event så känns det helt naturligt för oss att ta det internationella steget över Öresundsbron för att fortsätta erbjuda er införreportage, listor över ölen och allmän information som var ni köper den bästa pölsen, shawarman eller vart ni tar er morgonmatsöl. Självfallet glömmer vi inte er som inte kommer att besöka mässan och målsättningen är att alla ska kunna finna inspiration i det vi skriver, för kanske ses vi 2014 istället?

Nu rullar vi upp ärmarna, vässar armbågarna och byter skor. Vi passar också på att be er läsare om förslag på vad ni vill att vi ska skriva om, vilka ska vi prata med och vilka öl är ni mest intresserade av? Kommentera här eller på Facebook, eller varför inte dra oss ett mail?

Nu är det bartime, nu kör vi.

I Stockholm skiner solen idag och bara genom att kika ut så får man förrädiska vårkänslor, för det kommer snöa, säkert imorgon. Vill vi istället hålla kvar vid den positiva känslan av vår, värme, knoppande buskar och blommor som börjar kika fram så kan vi också klura på det här med vilken typ av öl som är typsikt vårig. Ofta kan jag tycka att fräscha, milda ljusa belgiska ales eller saisons är ett bra vårtecken, likaså en pale ale. För mig är våren mild, balanserad och på väg mot något mer, därför brukar jag relatera den till lite snällare öltyper. En sådan öltyp som lätt kan glömmas bort men som ofta har allt det men som också kan ha en jämförelsevis fylligare kropp och en robustare maltbas är US red ales, eller vad man kanske mer vanligt sammanfattar med amber ales. Vissa är ljusa och tråkiga, andra mer humlestinna och än andra bara balanserade och helt lagom.

Norska Lervig Aktiebryggeri har förutom standardprodukterna både en “Brewers Reserve” och en “Brand“-serie där den brewers reserve-ölen är de kraftigare, ibland lite galnare ölen som bryggmästare Mike Murphy tagit fram. Brand-serien däremot är ölen som har något mer än standardprodukterna och som är de öl man egentligen vill ska förknippas med bryggeriet för den bredare massan av öldrickare. Sedan tidigare har vi berättat att ölen nu bytt svensk distributör och att de finns på fler och fler krogar.

Det är i den gruppen vi finner både Hoppy Joe, en medelfyllig US red ale/amber ale med en typisk maltsötma som balanserar en förhållandevis markerad beska och Betty Brown, en typisk brown ale med inslag av nötter, toner av choklad och lagom bitterhet. Ibland när jag har druckit dessa och liknande öl har jag blivit lite besviken, de har inte nått upp till det jag kanske egentligen önskade mig i just den situationen, men vid andra tillfällen när jag bara vill ha en bra vardagsöl i en park eller till kvällens raggmunkar så har de fungerat oerhört mycket bättre. Var öl har sin plats, och en bra plats för öl som dessa är kanske just såhär på vårkanten. Andra tips är Ölvisholts Skjálfti, Dugges Avenyn Ale och Oppigårds Single Hop, för att inte glömma Lagunitas New Dogtown.

Lervig Hoppy Joe

Utseende: Lätt mörkare orangegylle vätska med rödaktigare skimmer högre upp i glaset, litet vitt skum som lägger sig som en tunn, tunn hinna.
Doft: Mild citrusfruktighet med lite apelsin, passionsfruktskärnor, karamell och kakor. Trots snart halvåret gammal är doften förhållandevis fräsch med tydlig maltighet och angenäma inslag från humlen som jag minns som än tydligare när den var fräschare.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. För att vara så mild till smaken så är beskan ett trevligt inslag som också ger lite citrus, mild och rätt gömd touch av grapefrukt och framförallt en fräsch blommig smak kontrast mot den lite sötare maltigheten där kola, kakor och söta tropiska och inte alltför smakrika frukter gör sällskap. Slutar ut i en fruktig, torrare finish med läskande efterbeska.

Betyg? – Bra+. Otroligt lättdrucken och somrigt fräsch, även nu på vintern där den slinker ned perfekt till lite grillad kyckling med en enklare sallad. Efterbeskan och att den har en markerad beska gör att aktiverar hela munnen även fast den mattas så pass att man startar om vid varje ny klunk, en öl att köpa och ha hemma.

Lervig Betty Brown

Utseende: Klart gyllene mörkare orangebrun vätska med klettigt nougatfärgat skum med stort kladd på glasväggarna.
Doft: En skalbitter start med aningar av seven eleven-kaffe, nötkross och seg toffee, lite mörk sirap och en dov fruktighet som dränks av malten och de rostade, nötiga tonerna.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra mild kolsyra. Gillar du maltiga öl, tänk brittiska bitters men med snäppet mindre bitterhet men desto mer mörk sirapsdoppad limpa som styggungen blötlagt och sedan tappat både toffeekola, nespressopulver och koncentrerat maltextrakt med gräsighet från humlen på så får du mycket av smaken.

Betyg? – Bra+. En brown ale som kanske fegar med maltspåret som blir lite trött i längden, men jämför med många andra brown ales som är mildare i munnen och smaken så vågar Betty ta för sig mer. Kletar mer i munnen, har mer riv och är som en “imperial brown ale” om man jämför med de brittiska småttingarna, och då är Betty ändå bara på 4.7%.