I år har hösten varit synnerligen kort och det är snart dags för vintern att köra över oss med bitande kyla och himmelskt snökaos. Tur då att vi har två släpp med ölnyheter på Systembolaget att se fram emot innan 2012 är slut. Nu har vi redan kikat närmre på de öl som kommer den 1 november runtom i landet (här) men då var det baserat på våra tidigare åsikter och intryck över ölen medan nedan är mer uppdaterade tasting notes. Vill ni därför veta mer om ölen, vad de är för typ, varför man har gjort dem så som man har eller våra åsikter och tankar om dem så läs det inlägget så tar vi och håller detta snäppet kortare.

Välkommen vinter säger vi på MankerBeer!

I T5-modulen a.k.a. cirka 40-talet butiker runtom i landet finner vi rätt många öl varav flera är sådana som säkert skulle platsat även i T7 om man så hade önsakt. Svenskt, brittiskt, amerikanskt och danskt – ja allt får vara med i november så vi tar och börjar med den här modulen och går sedan mot de mer exklusiva släppen. Tyvärr hade Fullers Brewers Reserve No.4 inte kommit in varpå den saknas nedan, men om ni läser inlägget jag skrev tidigare så ser ni vad för spännande öl det här är och likt Fullers övriga Brewers Reserve så lär den leverera en bra öl.

Nynäshamns Ångbryggeri Sotholmen Extra Stout
Manker: En enkel och smakrik hederlig stout som inte måste ha massa choklad och kaffe utan satsar mer på en klassisk mörk maltbas med föredömlig balans och lite fruktighet. Enkel och hederlig för dig som bara vill dricka en god stout (Bra+).
M2: Rökig nästan träig doft. Metallisk eftersmak med lite bränd aska vilket stör mig (Okey).

Nynäshamns Ångbryggeri Bötet 2012
Manker: Fruktfräsch och riktigt aromatisk – men inte den bötet som fått stå lite för då har den en mer framträdande sötma och maltighet. Välbalanserad sötma och en beska som kommer komma fram mer nu när den är rätt färsk (Bättre-).
M2: Söt färsk humledoft som lär lägga sig med tiden. Välbalanserad beska med klibbiga frukter och lurig sötma (Bra+).

Rodenbach Vintage 2010
Manker: En favorit med massa vinägersyura, gammal bäryoghurt – fint sunkig träkaraktär. En öl som är lika bra nu som om något år och lätt något jag kan tömma en back av (Bättre+).
M2: Syrlig och fräsh doft med körsbär och andra mojsiga bär. Smakar knäckig syra och massa frukter. Snäll med fin sötma på slutet (Bra+).

Störtebecker Choco-Porter
Manker: Söt chokladmousse som känns som något man fick på dagis med lagom bra kakao men som ändå är välgjord. Inte otippat mest smak av choklad men oväntat med malt och andra intryck (Bra(+)).
M2: Doftar krämig billig varm choklad, med mashmallows. Smaken är därefter fast med lite mer kaffe, bra istället för den dessert (Bra+).

Great Divide Chocolate Oak Aged Yeti
Manker: Mörk choklad med bittra kakaoinslag, kraftig rund och allt det goda från den kraftfulla och goda Yetin – fast med mer chokladbitar. Det anas lite fruktighet tillsammans med annat gott med viss hetta. Skitbra (Bättre+).
M2: Järn, fadd choklad och kaffe i näsan medan det i munnen lockar med fyllig underbar mörk choklad med fin beska som bryter av (Bättre(+)).

Sierra Nevada Tumbler
Manker: Bra maltig bas med lite ”höst”iga aromer och smaker. Karamellkola och mörk malt med torr men ändå söt bas. Smakar som jag tidigare har skrivit om denna så som hösten borde smaka (Bra+).
M2: Lageröl och torrt trä i doften som inte faller mig i smak… doften? Smaken är mild med en tydlig höststämning och maltkaraktär (Bra-).

Innis & Gunn Winter Treactle
Manker: Typiska Innis & Gunn-stilen fast med mer choulklad, lite nougat och utvecklade, mot vägen till eleganta smaker av kakor och söta tårtor. Förvånansvärt bra och jag gillar det söta, fruktiga och hembakta (Bra+/Bättre-).
M2: Det doftar bilverkstad och spackel med kokt sirap. Smaken är lite bättre men som en på tok för söt dessert (Okey+).

Flying Dog International Arms Race
Manker: Här är det pumpakrydda, ljung och allehanda skumma kryddor med lite urinoartvål på slutet som följs av en skum syrlighet. Lite väl lätt kropp och ingen favorit (Okey+).
M2: Cederträ och rosmarinaromatisk tvål, vilket återkommer i smaken. Lite speciell och inte mitt té (Bra-).

BrewDog International Arms Race
Manker: Mer tryck i denna än i Flying Dogs version. Pumpa, muskot, ljung och ginseng och andra tokigheter som BrewDog brukar lattja med i sina öl. Lite väl snäll mot slutet men en bättre maltkropp än ovan varpå detta blir min vinnare! (Bra).
M2: Rosmarin, timjan, citrus och långkok – ja, det doftar matkryddor. Otroligt örtig och fräsch med bra balans (Bra+).

Mikkeller K:rlek Höst/Vinter 2012
Manker: En bra höst-IPA med passionsfrukt och persikokrämpurée med bra malgrund och en fylligare kropp jämfört med K:rlek Vår/Sommar som var mer crisp. En bra sällskaps-IPA som lär gå åt fort (Bättre-).
M2: Mullig maltig IPA med lite tropiskt kalas och besk grape. Fungerar bra för mig (Bättre).

Där slutar T5 och nu tar T6-ölen vid. En rätt så konstig blandning öl med allt från belgisk IPA till citrongräsbombaderad öl från BrewDog, pumpaöl från Samuel Adams och vaniljbomben Vanilla Syndrome från Sigtuna. Vi hittar också årets tripel hop från Duvel som enligt ryktat snart också kommr att komma i småflaskor, vilket kanske gör dem mer åtråvärda då man lättare kan plocka på sig en flaska att mysa med på kvällen.

Valeir Extra
Manker: Riktigt underbart fräsch fruktighet med typiska belgisk lättja. Fruktig melon och juice från alla möjliga mumsiga frukter med lagom touch av belgokrydda. Lättsam men oerhört fräsch (Bättre).
M2: Kaxig pale ale-doft med mycket mango, ananas och persika. Otroligt välbalanserad med snygg kolsyra (Bättre+).

Duvel Tripel Hop 2012
Manker: En syrlig passionsfrukt och blommig lättja, kanske lite väl syrlig nu när den känns väldigt fräsch. Lite brinnande urin och svåra delar. Men även mycket spännande frukter, kaktus, lime etc. vissa typer av bubbelgum m.m (Bra+).
M2: Syrliga krusbär, ammoniak och fläderblom. Något för framträdande alkohol men i övrigt grymma citrus- och humletoner (Bäst-).

BrewDog Abstrakt AB:11
Manker: Karameller, kola och en hetta med citrongräs. Förvånansvärt balanserad sett till andra Abstraktöl. Kan nog bli rätt fin med något år i källaren så att smakerna får gifta sig lite mer (Bättre (+)).
M2: Citrongräs och lakritsrot i näsan med en kraftig maltbas i smaken där det är lite mynta, citrongräs och andra kryddor (Bättre).

Sam Adams Pumpkin
Manker: Välbalanserad nedtonad pumpa och ljus torr malt. Inte för mycket kryddig pumpa utan mest lättdrucken och enkel. En bra ingångspumpaöl som inte blir så blaskig som liknande pumpaöl kan vara (Bra).
M2: Pumpapaj så att det stänker ner dig med det. Bra pumpasmak med fin kryddighet som inte är för mycket (Bättre).

Sigtuna Vanilla Syndrome Brown Ale
Manker: En söt len smak av… av? Väldigt annonym innan den värmts upp och det smakar vanilj och sötma. Lite klibbig och inget för en diabetiker. Rätt svår tycker jag då det inte är så tydliga dofter eller smaker, ändå har den något jag gillar (Bra(-)).
M2: Klibbig sötma med metalliska inslag. Choklad, kaffe, söt vaniljstång och en bit lakrits (Bra+).

Sist ut är så T7-ölen, alltså de öl som vi bara finner på ett Systembolag i Malmö (Hansacompaniet), Göteborg (Nordstan) och Stockholm (Regeringsgatan). Fokus ligger på Boulevard Brewing Company som är ett stabilt bryggeri från Kansas City och som verkligen levererat med sin Smokestack series. Å andra sidan är det aldrig fel med en magnumflaska St. Bernardus som många framhåller som bättre än t.ex. Westvleteren – men det låter jag vara en smaksak för vi gillar dem båda. Uintas Dubhe Imperial Black IPA var en trevlig sista minuten överraskning som vi tyvärr inte hann prova på Systembolaget – men det är en riktigt snäll och bra mörk IPA med toner av lakrits, hårdrostad malt och sötbitter choklad.

St. Bernardus ABT
Manker: Mörka frukter möter mörkt socker, bittert nötskal och karamell, sirap och lite honung med inslag av alkoholstyrkan (Bättre).
M2: Russin, koriander och äppletoner. Tyvärr är kroppen lite tråkig och smakerna är inte helt så övertygande som den fina doften (Bra).

Boulevard Brewing Company Tank 7 Farmhouse Ale
Manker: En lätt munkänsla med fina tropiska smaker och små duster av saison, brett och mandariner – skitgott tycker jag (Bäst).
M2: Stänk ned en höbal med citrus och gör om det till skumgodis, koriander och vild dill. Då får du denna goding (Bättre).

Boulevard Brewing Company Double Wide IPA
Manker: Tung men på något sätt ändå rätt snäll dubbel-IPA med grape, persika och en kärra humlekottar och humleolja och klet. Riktigt, riktigt god även denna (Bättre(+)).
M2: Höstlöv med stabil maltig, småkladdig kropp och bra beska där grape och humlekotte leker fritt (Bättre+).

Boulevard Brewing Company Sixth Glass Quadrupel Ale
Manker: Riktigt välbalanserad quadrupel med fin maltsötma, lite bittra toner av träskal och torr malt med söt mandelklet. Redan nu väldigt utvecklad. Mycket välbryggd (Bättre(+)).
M2: Vinöst söt och med god kraftig malt- och sherrylik sötma. Lite kryddor och lagom alkoholhetta ger den variation med smakerna. Inte alls så svårdrucken som vissa liknande öl som har för tydlig alkohol. Favorit! (Bättre+).

Uinta Dubhe Imperial Black IPA
Manker & M2: Se ovan om T7-släppen.

2012-11-01, Små partier, tillfälligt vinter

T5 11630 Sotholmen Extra Stout Sverige 250 24,50 8.640
T5 11675 Bötet Barley Wine 2011 Sverige 250 35,20 8.640
T5 11683 Yeti Chocolate Oak Aged Imperial Stout USA 650 94,90 3.240   ®®
T5 11708 Rodenbach Vintage 2010 Belgien 750 95,00 3.000
T5 11753 Fuller’s Brewers Reserve No 4 Storbritannien 500 59,00 7.000
T5 11779 Störtebeker Choco-Porter Tyskland 500 27,90 6.000
T5 11603 Innis & Gunn Winter Beer 2012 Storbritannien 330 26,90 45.000
T5 11716 Sierra Nevada Tumbler USA 350 26,90 15.000
T5 11713 Mikkeller K:rlek Höst/Vinter Danmark 330 33,90 40.000
T5 11748 Flying Dog International Arms Race USA 355 35,90 6.000
T5 11744 BrewDog International Arms Race Storbritannien 330 38,90 6.696

T6 11705 Contreras Valeir Extra Belgien 750 69 1440
T6 11038 Duvel Tripel Hop 2012 Belgien 750 149,00
T6 11040 Samuel Adams Harvest Pumpkin Ale USA 355 17,90 11705
T6 11754 Abstrakt 11 2011 Storbritannien 375 129,00
T6 11790 Sigtuna Vanilla Syndrome Imperial Brown Ale Sverige 330 39,90

T7 11757 Tank 7 Farmhouse Ale USA 750 139,00 900
T7 11784 Double Wide IPA USA 750 139,00 900
T7 11786 Sixth Glass Quadrupel USA 750 139,00 720
T7 11039 St Bernardus Abt 12 Belgien 1500 249,00
T7 11793 Uinta Dubhe Imperial Black IPA USA 355 37,50

Vad betyder T-indelningarna

B = beställningssortiment
BAS = alla butiker
T1 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS samt T1)
T2 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1 samt T2)
T3 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1, T2 samt T3)
T5 = 30-tal butiker (egentligen 40 butiker inklusive vinkällarbutikerna)
T6 = Mer eller mindre samma som T7, men med större volym i depån än i T7-butikerna
T7 = vinkällarbutiker (Göteborg, Malmö och Stockholm)
T9 = valfritt för butik att hyllföra. Kan av kund beställas styckvis i samtliga butiker

Efter gårdagens heltrevliga event på Tennstopet i Stockholm där Marianne Wallberg, mässgeneral för Stockholm Beer and Whisky Festival tilldelades Galateas utmärkelse för Årets Ölperson fick vi prova lite utav årets julöl från Galateas portfölj. Det är svårt att inte redan nu börja ladda upp inför jultidens alla frestelser och även fast fokus är mer på familj och gemenskap och mindre på alkohol och julklappar så är det något visst med julölen – så vi startar redan nu. I år släpps julölen den 15e november och innan dess att julölssidan nummer 1 – Ölrådet – börjar sin årliga genomgång så tar vi och tjuvstartar lite med en ny julöl varje vardag tills dess att Ölrådet tar vid.

Till skillnad från fjolårets God Jul Barley Wine så är årets julöl från Sveriges bryggardrottning Jessica Heidrich en mer tradionell julölstyp – en porter. Julportern känns lika given på julbordet och i stugorna kring denna tid som skinka, sill och skäggiga gubbar med röd näsa. Som alltid så är S:t Eriks öl ekologisk och i årets God Jul Porter har Jessica funnit en lyckad blandning av choklad-, karamell- och munchenermalt (som ger lite mörkare färg och en mer aromatisk maltighet) medan humlen är den rätt milda brittiska East Kent Goldings. I Systembolagets butiker kommer denna fint julröda 33 cl-flaska att kosta 21,90 julklappsslantar.

S:t Eriks God Jul Porter

Utseende: Färgen är ljusare mörkt träbrun färg med ett ljusbrunt skum. Såhär enbart baserat på utsendet tycker jag att den påminner rätt mycket om en mörk ale mer än porter.
Doft: Doften präglas av jullimpa och chokladkola med inslag av nötter där citrussyra mot slutet ger en bra finish. Mörkt och fruktig och visst är det tydliga dofter från malten med både choklad, kola och söt malt. Inte de inslag av kaffe, choklad eller rostad malt som jag hade förväntat mig vilket jag tycker lyfter doften och gör att den känns typiskt S:t Eriks-fräsch.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. En lätt men mustig kropp med fruktstinn chokladkola där något bittrare torra nötskal bryter av sötman. Liksom i doften så har God Jul Porter en bra och ren maltbas vilket är vad som kännetecknar smaken. En rätt enkel men smakrik julöl.

Betyg? – Bra+. Skulle kanske inte kalla den för en vanlig, traditionell porter om det man jämför med är de choklad- och kaffetorra brittiska porterölen utan istället drar det åt en lite mörkare ale. Tänk klassisk mustig svensk julöl men med en lite renare och något mer ljus chokladkola. Charmig och med många trevliga toner som jag kan se kommer att fungra fint till julmaten. Varför inte servera till typ en leverpastejmacka, köttbullarna eller fårfiolen.

När man möter gamla goda öl så är det likt en gammal flamma från ungdomens vårar om man vill uttrycka sig något mer poetiskt. Just så är det också med öl – öl man en dag åter får möta och som då kanske väcker än starkare känslor. Spontant var det den känslan jag fick när jag såg att Modus Hoperandi från Ska skulle komma in på fasta sortimentet. En toppen IPA från ett av alla högklassiga bryggerier från Colorado.

Denna “Old Man Bitter” är en IPA som spelar på en fiol som har strängats med Centennial-, Cascade- och Columbushumle där de två senare står för torrhumlingen. Enligt ena bryggaren, Bill, har man torrhumlat den “pretty heavily men med en måttlig IBU på 65.

Ölet kostar ynkliga 22,90 kronor per burk vilket är ett kap för en såpass bra öl, att de burkar man nu hittar på Systembolaget är från början av oktober – alltså inte alltför gamla, gör mig ingenting. Så fortsätt att köpa denna grymma ölen så kommer vi även fortsättningsvis ha en bra ruljans av den varpå vi äntligen kanske kan börja få in mer färska IPAs.

SKA Modus Hoperandi

Utseende: Lite mörkare kopparfärgad vätska med fint ljus skum som kladdar vilt kring glasväggarna innan det sipprar nedåt.
Doft: Lätt tvålig arom av humlekottar, en blandkort med grapefrukter och ljusa frukter men också med ljus malt som ger ölet både karaktär av kakmalt liksom mer karamellartade aromer. Den anade sötman stannar kvar innan humlens alla inslag likt ett styggt troll räcker ut sin bittra tunga.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. IPA som IPA ska vara och såhär mycket färskare så är det en betydligt fruktigare och ljuvare smak än vad jag minns den. En mild maltkropp ger lite karamelltoner till den grymt balanserade grape, citrus och barrsmaken där humlekotten kämpar friskt med att stanna kvar i din mun. Magiskt len – överraskande småsöt – och lättsam men full med kåda, blomster och citrus.

Betyg? – Bäst. Utsökt. En vardags-IPA modell “saknats på Systembolaget” där doft och smak hela tiden är på samma spår och till skillnad från till exempel Punk IPA så är den här mer fokuserad men annars lika publikfriande.

Efter lite välförtjänt vila så är det åter dags att prova ett mixpack från ölimportören Pilsnergubbarna som hade vänligheten att låta mig prova mixpacken från Windsor & Eton och nu från Viven.

Hur ofta dricker ni stout, en hederlig stout på runt 5.7% alkohol – utan lagringar på rumänska druvfat eller amerikanska barkbitar? Jag gör det inte, i alla fall inte så ofta som jag känner att jag borde. För just som en riktigt välgjord real ale från FFF, Skebo eller Magic Rock får det att krulla av glädje i munnen så kan en enkel schysst stout vara det som räddar ens dag. Tyvärr har de kommit lite i skymundan på samma sätt som många vanliga ales har fått ge iväg mer och mer utrymme till IPAs och när det idag är “mer är bättre”-tänk även på öl och vi gärna har “imperial” framför vad vi nu dricker så är det svårt att sticka ut med en vanlig stout.

Nu har vi dock fått en riktigt bra vardagsstout på Systembolaget – Anderson Valley Barney Flats Oatmeal Stout. En oatmeal stout (stout med bland annat havremalt), på burk, för 19,90 per burk och från ett väldigt stabilt amerikanskt bryggeri – med andra ord är det svårt att finna någonting jag inte skulle tycka vara intressant med ölet. När jag tidigare har druckit det har jag tyckt att den var lite lätt, lite enkel och inte alltför smakfull – den var god, men det kom aldrig längre än till att det är en bra öl. Därför var det nu ett utomordentligt bra tillfälle att prova den på nytt.

Anderson Valley Barney Flats Oatmeal Stout

Utseende: Lätt svart vätska med fint ljusbrunt skum som lägger sig rätt snabbt.
Doft: Mocha, lätt mjölkchoklad och ah, där är dem – de milda lättrostade kaffebönorna. Borta är kraften från alla imperial stouts och närvarande är mildare och gräddigare toner med barndomens mjölkchoklad och havregryn-i-mjölk-cocktails.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Mild och lätt i kroppen, fast på ett förtjänst fullt och bra sätt. Mjölkchokladpudding med havrens baddande smak och choklad, kallt hederligt dagispappekaffe och en snutt fruktighet i den lätt bittra eftersmaken. Två ord som sammanfattar smaken? “Inga konstigheter”! Lite citrus och beska från humlen ger riv mot slutet och gör att det drar sig lite snabbt i gommen vilket ger den variationen jag för något år sedan inte hade uppfattat som bra.

Betyg? – Bättre (+). Det lilla pluset får plats för att jag hade glömt hur mycket jag gillar den här typen av lättdruckna öl. En stout som en mild stout ska vara. Fyllig, lagom gräddig och full med choklad, mocha och snabbrostade inslag. Vissa inslag från humlen som hindrar den från att bli för lik dagisvänlig mjölkdryck. Grymt trevlig och inte allt för mycket att anmärka på. Snobbismen i mig skulle vilja ha lite mer av allt, lite annan kropp, lite mer tryck men då kommer ölfantasten i mig och ber min andra sida hålla käft och gå och köpa ett tjog burkar till – det är ju snart helg liksom.

Det är kul att prova nya saker; saker som man tidigare bara har läst om och som är del av något helt nytt. Som nu när en rad öl blev tillgängliga att ta hem via styckplock från Systembolaget. Alla små svenska bryggerier som tidigare har kämpat med att nå ut till en större marknad gick nu att prova styckvis och direkt via Systembolagets webbeställning – enkelt och smidigt.

Så när jag nu sist beställde årets glögg från Blossa så passade jag på att prova lite svensk IPA från det lilla skånska bryggeriet Charlis Brygghus. Jag följer bryggeriet på Facebook och har sett att de är ett av de bryggerier folk har passat på att prova öl från nu när de har fått chansen. Det som dock har gjort mig lite rädd är rapporterna om hur ölet, både från Charlis men också väldigt många andra har varit och hur “fel” den ofta har varit. Men friskt vågat hälften vunnet?

Så hem kom en flaska Charlis Ipalla, bryggeriets IPA som lanserades i februari i år och då det står bäst före 2013 på flaskan så blir jag lite orolig över hur fräsch den ska vara? Det här var mitt eldprov på vad svenska mikrobryggerier har att erbjuda, mitt första prov på vad som finns att plocka hem. Hur skulle det då? Förutom nedan recension på ölet så kommer jag senare idag att ge mina reflektioner om varför jag tycker som jag tycker, och det är nog bland det mest negativa jag har skrivit på länge, dock med en positiv avrundning.

Charlis Ipalla

Utseende: En lite mer mörkt gyllenorange vätska med ett tyvärr lite tvåligt löst skum vars utseende får mig att tro att det helt kommer att försvinna på ett ögonblick. Tji får jag och det ligger kvar som ett poröst lock länge än så.
Doft: En doft som har lika mycket nyslaget gräs, torra brittiska kakor och aprikos som brittisk jäst. Så tyvärr är ett av de första intrycken av denna helsvenska IPA att det är lite för hembryggt, men sen händer det saker. När jag slår till glaset och letar förbi jästen så är det humlehetta, fruktig parfym och söta citrusfrukter.
Smak: Lätt munkänsla med okey till bra kolsyra. Vad in i… Redan innan jag har hunnit reagera är det något som kladdar sig runt i munnen och det är som en mixtur av sirap och vatten med maltsötma, massa humlehetta och en obalanserad syrlig sötma som inte alls borde vara som den är. Eftersmaken är av fenoler, lite pingisboll och en eftersmak av utkräkt fruktkompott efter en utspårad tonårsfylla. Eftersmaken är inte bara av beska utan av galla.

Betyg? – Sådär-. I min skala är det enbart öl med felsmaker eller som är direkt skumma som får riktigt låga betyg. En bra öl är en helt okey och god öl medan en okey öl är en menlös och lite tråkig sådan (tänk random lager som inte är massproducerad men absolut inte har direkt existensberättigande utanför vissa speciella sammanhang). Det här smakar obalanserad och fel trots att humleprofilen i övrigt verkar vara helt okey med rätt bra dofter. Smaken har vissa förtjänster men de är så får och flyktiga att jag skiter i det och går och häller ut denna lunchmacka worth av taskig IPA.