mycakes.se har gjort denna underbara tårta

Om exakt en vecka är det åter dags att snöra på sig kängorna, ta fram nezerilen samt en luva och bege sig till sitt lokala Systembolag. Det vankas decembersläpp och det vankas ett oerhört välfyllt sådant. Allt sedan två släpp blev ett per månad har släppet i början av varje månad blivit dyrare och mer “åtråvärt” – vilket blir rätt tydligt i det släpp vi finner nästa torsdag. Det är både T5 och T7-släpp (se under listan för vad de beteckningarna betyder) varpå inte bara vi/ni i Stockholm, Malmö och Göteborg kan hitta finfina öl utan även de som bor nära de så kallade “30-butikerna”.

Men vi börjar med att kolla på öllistan så går jag igenom ölen sen [tack till Even Odd på BeerSwedenForum som satt ihop listan].

Lansering 1 December 2011
(modul, artikelnummer, namn, land, volym, pris, literpris, antal)

T5 11028 Mikkeller Fra Til Danmark, 375 42,90 114,40, 3408 st
T5 11029 Fuller’s Vintage Ale 2011 Storbritannien, 500 59,00 118,00, 8000 st
T5 11030 Djævlebryg Old Mephisto 2011 Danmark, 500 53,90 107,80, 4200 st
T5 11031 Great Divide Brewing Company Belgian Style Yeti Imp.Stout USA, 650 84,90 130,62, 3180 st
T5 11032 Great Divide Brewing Company Smoked Baltic Porter 2011 USA, 650 79,90 122,92, 2160 st
T5 11034 Adnams Tally Ho 2011 Storbritannien, 330 24,90 75,46 (full info saknas, oklar)
T5 11159 Stone Belgo Anise Imp. Russian Stout USA, 650 83,90 129,08, 2160 st
T5 11160 Stone 15th Anniv. Escondidian IBIPA USA, 650 98,70 151,85, 2160 st
T5 11188 Mikkeller/BrewDog I Hardcore You Storbritannien, 330 39,90 120,91, 9600 st
T5 11442 BrewDog Winter Porter Storbritannien, 330 26,90 81,52, 12000 st
T5 11766 Brauerei Schloss Eggenberg Samichlaus Bier 2011 Österrike, 330 41,90 126,97, 3000 st
T7 11037 Samuel Adams Utopias USA, 710 1300,00 1830,99, 120 st
T7 11190 Shepherd Neame Generation Ale Storbritannien, 750 199,00 265,33, 424 st
T7 11191 Brauerei Schloss Eggenberg Samichlaus Barrique Österrike, 1000 217,00 217,00, (antal okänt)
T7 11192 Low FrEQuency Liqourice Stout Sverige, 330 29,90 90,61, 1000 st
T7 11193 Dark Horse Tres Blueberry Stout USA, 355 44,90 126,48, 1200 st
T7 11194 Mikkeller Spontancassis Belgien, 375 69,90 186,40, 720 st
T7 11195 Strömsholms Brygghus Malakias Sverige, 330 29,90 90,61, 3000 st
T7 11196 Mikkeller Fresh Hop Kellerbier Danmark, 330 39,90 120,91, 1800 st
T7 11197 Sigtuna Brygghus Ace of Spades IIPA 2011 Sverige, 330 149,30 454,24, 600 st
T7 11370 Anchor Christmas Ale USA, 1500 179,50, (antal okänt)

SYSTEMBOLAGETS LANSERINGAR DECEMBER 2011
B = beställningssortiment
BAS = alla butiker
T1 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS samt T1)
T2 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1 samt T2)
T3 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1, T2 samt T3)
T5 = 30-tal butiker (egentligen 40 butiker inklusive vinkällarbutikerna)
T7 = vinkällarbutiker (Göteborg, Malmö och Stockholm)
T9 = valfritt för butik att hyllföra. Kan av kund beställas styckvis i samtliga butiker.

Där var den slut och om ni mot förmodan fortfarande läser så är ni nog väldigt sugna på att ta del av alla de här fantastiska nyheterna. För det är väldigt mycket gott som kommer och jag har lagt in länkar till de ölen som finns på rate beer så att ni kan kika vidare på vad det är för ena. För det är ett dyrt släpp, väldigt dyrt om man vill ha allting.

Ser man på “Mankers Måsten” i det här släppet så skulle jag välja ut samtliga av Stones öl. Deras vanliga Russian Imperial Stout hålls som en av de bästa i sin kategori och den anislagrade var som en lakritsgottepåse då jag provade den på ÖBWF, men den förutsätter att du gillar lakrits – gör du det, bunkra – gör du inte det, köp en och prova ändå. Även bryggeriets 15th Anniversary är kalasgod även i år, de bråkade ju och hade sig med Black IPA-titeln varpå de döpte den till Escondidian IBIPA för att sätta en lokal prägel på den. Provat på flaska och fat när vi var i USA och den är just lika bra som Stones andra mörka IPAs så även den rekomenderas varmt. Och när vi ändå är på spåret om “Belgofierade” öl så måste jag rekomendera Great Divides Belgian Style Yeti som jag provade på fat på bryggeriet. Inga direkta spår av “belgo” mer än att ölen är mer balanserad – klart en av de bättre Yeti-versionerna och inget ni som är tveksamma till “belgo”-stämpeln (oavsett ni gillar det eller ej) behöver oroa er för. Smoked Baltic Portern är god men personligen är öltypen inget jag gör bakåtvolter av.

Om vi går bortom det mörka och in mot det ljusare så har både svenska Sigtuna och Mikkeller/BrewDog var sin superhumlad öl med på släppet. Årets Ace of Spades är en Imperial IPA med oerhörda mängder och som visar lite samma stil som Dogfish Head 120 Minute IPA, vilket inbjuder både för att prova på att lagra den som att dricka den och få en våg av beska att svämma in över en. Mikkeller & BrewDog I Hardcore You, well, behöver jag säga mer? En av MankerBeers “Beers of the Blog” och en helt tokigt god öl, bara 1-2 månader gammal dessutom så helt klart något jag vill ha en kartong av.

Pratar vi Sigtuna pratar vi hårdrock och då kommer vi in på Low FrEQuenct Liqourice som är brygd hos Sigtuna och en öl som fått väldigt bra bemötande på SBWF och igen en öl som lakritsfantaster lär uppskatta. Den skulle nog göra sig rätt bra på en mörk kväll tillsammans med Dark Horse Tres Blueberry Stout som var en av mina sommarfavoriter och som Brill sedan fick in först på krog och sedan på bolaget, en len och smakrik blåbärsstout med bra, “äkta” inslag av blåbär. Även den vill jag ha en packe av. Vill man däremot ha mer rökighet i sin öl så är Strömsholms Malakias utmärkt, en rököl med inslag av torv, viss fruktighet och mörk rökmalt. Gillade den sist och lär köpa några fler i år då mina tog slut rätt fort i fjol. Nu även på 33 cl-flaska.

Det är inte ofta Mikkeller har med 4 öl på ett släpp men så är det nu och förutom I Hardcore You så finns hans Spontancassis, Fresh Hop Kellerbier och julölen Fra Til (vilket är det svenska namnet på den) med. Spontancassisen är en av mina favoriter i hans surölsserie där han gjort olika smaksättningar för att se hur de skiljer sig “Single Fruit/Berry” skulle man kunna säga. Gillade den skarpt på mässan så gillar man surt så är den perfa. Fresh Hop Kellerbier avslöjade Mikkel lite om i höstas då vi pratade och nu är den här. En “fresh hoppad kellerbier” (något mer humlad, ofiltrerad lager) där man plockar humlen och tillsätter den nästan direkt, dock var den nedfryst direkt efter att den plockats pga logistiska skäl i detta fall. Slutligen julölen, Fra Til, en bra julöl som många har som en jultradition och som lämpar sig väl för att ge bort med sin fiffiga etikett.

Vi får inte glömma de mer lagringsbara ölen och då främst den alltid så åtråvärda Samuel Adams Utopias, 99 flaskor kommer i år (mot 24 eller vad det var häromåret) och den kostar 1300,- så det är en speciell öl men som går att hålla på länge likt en fin cognac, för det är åt det hållet den här “ölen” drar. Annnars är Fullers Vintage Ale 2011 och Samichlaus (kommer även i ekad form i Barrique) två andra öl som lagras riktigt fin, framförallt den senare som smakar underbart lent och balanserat med några år på nacken. Orkar du inte vänta något år så har du annars Djævlebryg Old Mephisto, en barley wine som redan nu har smak och en runt sötma som passar lika bra nu som om en höst eller tre.

För Shepherd Neame Generation och Adnams Tally Ho etc så hänvisar jag er snarare till Darren, som ändå är britt, på BeerSweden.

Samarbetsöl är något jag alltid har haft en förkärlek till då det är något visst med inte bara ett bra bryggeri utan flera som gör en bra och ofta spännande öl. Det är ju sällan 2-3 toppbryggerier gör en måttligt god lager utan ofta vill de ta ut svängarna och göra något roligt där alla ger sin egen touch (t.ex. alla de collabs Stone gör). Så när tre av Danmarks främsta bryggare slår sina maltsäckar ihop så slår det gnistor om den elektriskt laddade uppfinningsrikedomen och påhittigheten som inspirerat dem. Vidare skämtas det vidare på flaskan att det är röken som uppstått av de gnistorna som gett rökkaraktären i ölen. Bakom ölen står Nørrebro Bryghus gamla skapare Anders Kissmeyer (numera bakom egna Kissmeyer Beer), Mikkel (Mikkeller) och Amager Bryghus (där ölen också brygdes). Rök, gnistor och danskar – kan bara resultera i en rökig Baltic Porter på 9,8%, döp den till Drei Von Dänen och du har konceptet klart. Men bara för att göra lite extra så mixas rök- och rostad malt med engelsk lakrits, honung och muscovadoråsocker. Vill du ha tag på en flaska så kom de nyligen på Systembolaget, det finns några kvar – kolla här var.

Amager Drei von Dänen

Utseende: Mörkt, mörkt brunfärgad vätska med brunt skum med mimimala till medelstora bubblor.
Doft: Rökig arom med lika delar choklad, charkuterier, lite mer kaffe och så den där gräsigt stickiga humlen. Både humle- och kaffebitter doft med sötma, aska och här även bitterhet som håller sig mot sötman. Finns ett djup av bär och lite lakrits vilket ger längd, bredd och djup bland aromerna istället för enbart söta charkuterier och kanske en hand kaffe
Smak: Medelstor till stor munkänsla med bra kolsyra. Rätt tjock kraftig kropp, fyller ut bra i munnen. Smaken vattnas inte ut och mattas av utan bryter av till en bra kaffe- och rökdoft. Tycker den är väldigt balanserad i doften och uppvisar lite drag från porter- och stouthållen. Det kommer mer sötma efter en stund och lite kaffebär möter kaffebitterhet. Inte alls så enkelspårig som öl av den här öltypen kan vara. Åter till smakerna då? Hittar även lite aska mot slutet så överlag får jag nog tycka att det är en rätt så smakvarierad öl. Det är en blandning av kaffebitterhet och rökighet i slutet som stannar kvar medan sötman finns kvar vilket änns en gnutta, onödig?

Betyg? – Bättre. För att vara en baltic porter har den både lite och mycket av allt – rök, sötma, chark, bär, kaffe och choklad. Ändå är den inte så fantastisk som en collaboration-öl mellan dessa tre bryggerier skulle kunna vara. Missförstå mig inte, det är en skitgod öl om man får använda lite smutsigare ord, men just att den rör sig i gränslandet mellan baltic porter, stout och porter gör den lite osammanhållen – samtidigt som den ändå rör sig i en begränsad hage. Den har komplexiteter utan att vara komplex, mångbottnad istället för… ja, något åt det hållet. Man ska inte stirra sig blint på ölen som står framför en utan tänka på vilka som gjort den – för här känner man lite Kissmeyer, Mikkeller och Amager, alla har gett sin touch och fått fram en gemensam ide på hur ölen ska vara. Kanske är det därför den är så bred i sina uttryck och smaker?

För alla som ska till Köpenhamn nästa vår för Copenhagen Beer Celebration så var gårdagen en ytterst händelserik fredag. Efter att biljetterna släppts, nästintill tagit slut och alla började klura på annat så släppte Mikkeller nyheten att ytterligare ett gäng bryggerier hade lagts till. De Molen, Green Flash, To Öl och så Stillwater. Brian Strumpke är ett namn som likt hans ölmärke Stillwater har dykt upp här på MankerBeer då och då i samband med att jag har provat någon av hans öl. Det ska bli riktigt trevligt att kunna träffa honom i vår då han ger ett väldigt sympatiskt intryck och i mina ögon är en väldigt spännande bryggare. Ölen är ofta rätt vågade och i gränslandet mellan “nytt” och “gammalt” om man väljer att se det så. Liksom de danska vännerna Mikkel och Jeppe saknar han ett eget bryggeri och ett av hans första projekt var den “import series” han gjorde efter att ha rest runt i Europa och bryggt öl. Idag är det dags för del 2 i denna och ölen heter A Saison Darkly, är bryggd hos Huisbrouwerij Sint Canarus och är en mörk saison. Genom att addera mörk malt, bränd socker och krydda den med Hibiscus, nypon och Schisandra berries (ser ut som röda vinbär) så är tanken att du ska kunna få till kryddigheten från en saison men ha en mörk grund – låter vågat. Låter det gott och mer viktigt, var det gott? Jag provade ölen på fat i våras på Mikkeller Bar och köpte då också på mig en flaska på Ölbutikken och det är den flaskan som nu fått sätta kapsylen till.

Tidigare öl i serien:
Import Series vol 1 – of love and regret.

Stillwater Import Series Vol. 2 ’A Saison Darkly’

Utseende: Ser ut som en mer “genomskinlig” porter mer än något. Skummet är poröst och lätt med små till medelstora  cappucinofärgade bubblor.
Doft: mörk frukt, russin och choklad, kanske även lite espresso möter lätta ljusa toner. Men känns mer som en stabil porter. Lite bränt samt trä och en chokladkola ton finns där. Sista tanken om aromen är coca cola.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Rätt lätt men fyller ut bra. Smaken är referenser till Belgisk ale med med kola, lite alkohol, apelsinskal och jäst. Det roliga och speciella med ölen är att det ändå svävar lite friska, mörka smaker över ölen. Chokladen och espresson från den där stabila portern återfinns här. Lätt syrlig och en aning syra. Framförallt eftersmaken har mer av der sura och liksom de flesta Stillwaterölen så är det en rätt vågad blandning smaker.

Betyg? – Bra+. På fat var den rundare, fylligare, mjukare och tydligare i sina smaker. Den är fortfarande bra nu, men det är som en lättare och mer saisonlik belgisk strong dark ale. Det förvånar mig att de klassar den som saison då jag tycker att de mörka smakerna kommer fram för mycket. Hursomhelst, en trevlig mörk ljus saison helt enkelt. Återigen, likt Existent, USA möter Belgien och gör det väldigt bra

Simple as that – if MankerBeer.com would be a beer. What type of beer would it be and what would be in it? What hops and malts would be in it? What would the ABV and IBU be? How would the label be? Tell us and we might reward you 🙂

More news then?

Well, it has been announced that De Molen will join forces with Närke at Örebro Öl & Whisky Festival. As Brill & Co has started to work with De Molen in their portfolio this is a great opportunity to try a couple of their beers that we hopefully will be able to see again. And to see Närke back on track at the festival is just as great.

Tomorrow the tickets to next year’s Copenhagen Beer Celebration will be released, 1000 tickets per day will be released for this 2-day festival and seen to what breweries will attend it is likely that the tickets will vanish like a pie in front om me. Tickets goes on sale here.

Dont miss the Sour & Bitter event the night before (10th)  hosted by Drikkeriget. 3 Fonteinen and a yet unknown brewery will be responsible for the beers, tickets are not yet on sale, but you can reserve your seats.

Time to taste som Christmas beers that will be released this Monday all around Sweden (see which beers here) and then home to prepare more of the material from the US  to be published.

Attending and reporting from Stockholm Beer and Whisky Festival did not only mean that me and M2 would get the opportunity to try amazing beers, meet new and old friends and experience the festival from a new perspective than what we used to as “regular visitors”. This time, at this year’s festival we got the opportunity to meet some of the worlds best brewers up close, eye to eye in a whole new way. One of these brewers used to be somewhat of a myth, a supposedly somewhat shy person says some, others describe him as the best flying brewer in the world and yet others as a pure brewing genius. On our part Mikkel Borg Bjergsø was a mix of it all. M2‘s love for several of his beers and my own love for, well, almost every single one of the 70+ (and counting) beer I’ve tried by him made us even more excited about the interview.

I have only met Mikkel once, when  visiting Amager Bryghus during a short stay in Copenhagen this spring. Already theen did I experience that there was something special about Mikkel, something calm and “well thought through”, something one wanted to know more about. So when M2 and I got the opportunity to attend his Master Class during the last day of the festival it was with well deserved excitement. As we missed the opportunity at the Brewery Brunch at Bishops Arms that had taken place the day before we had now been able to set up an interview after his Master Class. Now we had the perfect opportunity to talk to both Mikkel, and his sidekick Thomas Schön (more about that guy later) and for us to understand Mikkel’s idea of brewing beer.

The Master Class was divided between Mikkel and Thomas where they introduced the beers and explained the idea behind many of them. Thomas, the only employee of Mikkeller except for Mikkel himself and the two “beertenders” at Mikkeller Bar, explained how he had started as somewhat of a stalker, always writing Mikkel and popping up at the bar where he was – and ended up working with him (as Mikkel said, to be able to keep an eye on Thomas’s whereabouts). We will not focus too much on the beers in this article but in turn we tried: the much appreciated and balanced yet hoppy American Dream (in the US called Danish Dream), the slightly more hopped witbier named Not Just Another Wit, followed by one of our favorites which we talked about in our Beer and Food TV episode with sushi – Nelson Sauvignon, the chipotle spiced yet impressively balanced Texas Ranger (Chipotle Porter in the US), one of my top-beers during the festival Spontancassis, Black Tie – a beer brewed on Marc’s (Brill) wish and which was made for the Swedish market (the unaged one is called Mandeøl).

During and after the tasting there was a Q/A where Mikkel politely answered on all questions, some of which we were to ask him but now could work a little more with. So let us leave the beer and direct our attention to the table where Mikkel, Thomas, M2 and I sat by – time for a ‘tough’ interview with Manker Beer (we’ll mix some of our questions with the answers from the Q/A, Master Class and tries transcribe it as correct as possible).

Q: How come you don’t get your own brewery?

A: I don’t like the act of brewing but rather to come up with recipes and learn more about brewing the best beer possible. I only work with breweries which I respect and which I believe are the best for the beer that I want to brew. As Nøgne Ø makes the best dark beer in the world, I brew my dark beers there, as BrewDog makes the best hoppy beers, I brew mine there. But I do not just send a recipe to a brewery and say “here, brew this” but am receiving samples all through the brewing process to monitor and be able to adjust them.

Q: You have collaborated with many of the top breweries in the world, what would be your dream collaboration?

A: Here Mikkel nods to Thomas who quickly replies ‘Orval‘ and ‘De Dolle‘. The former as it is the best, or almost perfect beer, in the world according to Mikkel while the second is a brewery he really respects and would love to collaborate with. The former less likely than the second they agree. They even suggest that Mikkeller It’s Alive is an attempt to brew an Orval like beer.

Q: How do these collaborations come about, do breweries come to you or you to them?

A: I get many suggestions from breweries which want to brew with me. But first of all, for me to be able to brew with them I have to respect them and feel that I can learn from the experience. Three Floyds is the best brewery in the world and I feel I learn something when brewing with them. At other occasions, such as the beer made with Alesmith and Stone I have always wanted, and still do, to brew with Alesmith. Then they rebuilt their brewery and Stone suggested a three way brew, so that way it was.

Mikkel, a school teacher for trade really came back during his Master Class and the interview that most of what makes him brewing new beers and collaborating is to learn, to search for the best possible beer. To not just go with “okay” but aim higher and only release beers that you are proud of. The same goes for collaborations, respect and learning is the key stones behind all of Mikkel’s decisions. Which also can be seen in that he does not have any ads at all for his beers, all this is handled by Thomas and his funny little Youtube clips – Mikkel just does not care about that part of the industry, he wants to brew beer. Period.

During the Master Class Mikkel touched upon the subject of beer and food and both Mikkel and Thomas made some short remarks on how beer is now entering the better restaurants. A process which they want to add to, from the bottom down. Which was also a subject M2 wanted to bring up during the discussion.

Q: The best restaurant in the world, Noma in Copenhagen, and you created a brew together which is called Noma Novel (which you cannot get outside Noma), can you tell us about that? 

A: The Noma Novel is a belgian style ale that we made together with the sommeliers and owner of Noma, it is designed to not take over the flavors of the food that is usually very delicate and clean flavors, it was a lot of hard work to get it just right, but we were very happy with the result in the end. We actually invited a bunch of sommeliers from the best restaurants in Copenhagen some time ago to the Mikkeller Bar for a beer tasting, we want to show them that beer is more than cheap lager, which you normally get at most restaurants with huge winelists for some reason, and most of them were really surprised over the complexity and flavors you can get from beer. We’re hoping to see more craft beer on the fancier restaurants shortly.

Not only have Mikkel brewed this beer, but the asian restaurant Kiin Kiin both have a beer called Dim Sum Beer and one called Kiin Kiin which are supposed to lift the food flavors rather than stand out as the perfect beer. If you eat some of the best food in the world they both explain, you want to taste the food, not destroy it with a lousy beer nor drink a good beer that takes the attention from the food.

M2 as the IPA fan he is just could not let the subject be but wanted to know:

Q:  As a huge IPA fan I would really like to know what’s your favorite IPA?

A:  I really like what Three Floyds are doing, it is probably the best brewery in the world, that’s why we are doing the Goop-series with them. So I wanna say that Three Floyds Dreadnaught is the best IPA style beer I had.. We are actually working on a new DIPA right now, which we will call Hop Burn High and Hop Burn low. It’s the same basic recipe, but with two different types of yeast, lager yeast for the Low and Ale yeast for the High, to show how different styles of yeasts effects the flavor of the beer.

Q: Let’s continue on the hop train, you have an annual competion, Mikkeller Hop Bomb Challenge, where home brewers can enter their with their best hoppy beers. The first price is to do that actual recipe as a collaboration brew with Mikkeller. What would be your main tip for anyone to have the slightest chance of winning?

A: At the same time Thomas and Mikkel reply –  Balance. Mikkel elaborates: We are really looking for the most balanced beer in the Hop Bomb Challenge, it’s not the hoppiest beer that will win, even though hops are important. It is both a fun competition, but also a way to see what others brew.

Q: For a brewer that released 80 (new) beers only last year it is not surprising that we asked them what their favorite beer at the moment is?

A: Thomas: It’s actually the one we just tried, Mikkeller Nelson Sauvignon, because it is very complex and balanced, and there are so many different flavors. Mikkel: I agree, Nelson Sauvignon is my favorite as well, every time you drink it you discover new flavors in the beer that adds to the complexity.

It was time to wrap up the interview and while scribbling down the last notes I think M2 had the same feeling as I had – that Mikkel had gone from the shy flying brewer to a man with certain ideas about what he wanted to do, and which he does. For Mikkel it is all about the beer, learning about how to make different kinds of beer by working with the best, learning from the best and always striving to improve. Almost the same words comes out of the mouth of Tobias Emil Jensen, one half of To Øl Mikkel’s old pupils which now brew their own beer. Tobias expressed the same burning passion to make the best beers at the best place to make them, and according to their idea of what they wanted to do. So things are happening in Copenhagen, and all because of a teacher aiming to make as good beers as possible by learning through doing. A great aim in our beer tuned ears!

So next time you are in Copenhagen, if you haven’t already been there, don’t miss out Mikkeller Bar, positioned on Victoriagade 8, just a few hundred meters from the central train station. A great place to enjoy both several Mikkeller treats as well as stunning cheese and sausages and other world class beers.

Del 1 av sista mässdagen på Stockholm Beer and Whisky Festival har jag redan skrivit om, en rätt lättsam och tja, ostrukturerad resa bland montrar, öl och liknande. Men så blir det också efter ett par tre besök, man har sett rörelsen, provat de öl man har varit mest förväntansfull inför och pratat med de man vill prata med. Så sista dagen kan man slappna av och ta allt i sitt eget tempo, vilket vi då gjorde – till en början.

Vi slutade i Brills monter med lite suröl från BFM just innan vi skulle upp på Ölprovning II med Jessica Heidrich. En oerhört intressant föreläsning om Jessicas resa för att börja brygga öl, sprungen ur studentbryggning av öl till provbrygder för att sedan nu på mässan vinna “bästa svenska bryggeri”. Stort grattis. Förutom att prova en 5-6 av hennes öl (India Ale’en, dubbel-IPA’n på runt 7% var ny för mig) så var det riktigt kul att höra hennes avslappnade men viljestarka attityd. Jessica är en väldigt lättsam person verkar det som och då jag verkligen gillade hennes provbrygder under Angels Share-labeln så var det glädjande att höra att hon gärna fortsätter med det märket. En av mina favoriter Hoppy blev tydligen Pilsner, en av mina favoritöl på Systembolaget och en öl som hade sålt slut på mässan. Tanken bakom de karaktäristiska flaskorna är att få till något unikt, stilrent och visuellt tilltalande så att börja göra öl på burk var inte att tala om, dock kanske Angels Share med sin lekfulla betoning skulle fungera. Det var också glädjande att höra att Slottskällan (där ölen bryggs) numera går med vinst, mycket tack vare St:Eriks stora försäljningssiffror. Hade vi inte varit på väg till Master Class’en med Mikkeller så hade vi gärna stannat och pratat mer öl och fått till en kort invtervju, men det får vi hoppas på inför framtiden, Jessica är verkligen skön typ man gärna hört mer ifrån. Nu behövde vi tyvärr vara oartiga och gå någon minut för tidigt för att hasta iväg till Hall 2.

Master Class’en med Mikkeller var extremt intressant och förändrade helt min bild av Mikkel. Thomas Schön, Mikkel’s sidekick, och Mikkel ledde vartannat provningen, berättade intressant och roligt om Mikkellers saga och vad målsättningen med deras öl är. Som flying brewer har Mikkel fått rätt mycket skit, särskilt då han sprudlar ut en 70-80 nya öl per år, och även jag själv har tidigare velat veta vad drivkraften verkligen är bakom hans filosofi med att göra så mycket nya öl. Mikkel förklarade nu istället hur hans drivkraft är att hela tiden lära sig och det är genom att inspireras och samarbeta med de han repsekterar som han hela tiden lär sig nya saker. Det är därför han gärna samarbetar med Three Floyds som han menar är världens bästa bryggeri och det är även anledningen till att han brygger på så många olika bryggerier. För varför brygga massiva imperial stouts på ett bryggeri som är bra på IPA’s när du kan brygga dem hos några som enligt dig är bäst på just imperial stouts. Därför görs starka mörka öl hos Nögne Ö, IPA’s hos BrewDog och många öl i större kvantiteter hos De Prouf. Mikkeller är också delaktig i hela planerandet och får ständigt provbryggningar för att styra ölen dit han vill. Så för de som menar att han “bara” knåpar ihop ett recept och skickar iväg det så vill han påpeka att han verkligen är aktiv. Han får frågan hur ett recept växer fram och svarar lite som ett blygt geni att han har en bild framför sig, sedan gör han receptet på ölen utifrån det – och som vi sett så brukar det ofta bli jäkligt bra. Marc på Brill skickade till och med en beskrivning på en öl till Mikkel som sedan blev Mandöl, lagrades och blev Black Tie, en öl gjord till Sverige. Men nog om Mikkeller för nu, vi fick en intervju med honom och Thomas och spar lite av krutet tills dess. Klart är i alla fall att Mikkeller är ett geni.

Efter provningen skulle M2 på väg på äventyr inne i stan och Manker stannade i brist på annat kvar. Varför inte snacka med alla danska bryggarna? Dock började det galna till rätt snabbt nere hos Brill och Jeppe (Evil Twin) i gott samarbete med Thomas Schön m.fl försökte pricka hålet i Wisby’s takskyltar på andra sidan gången med kapsyler. Det klättrades på varandra, det pussades och det var allmänt skön stämning. Stod och pratade med Christian på Beer Here och Henok från Omnipollo och jag måste påpeka att det är två av de mest sympatiska bryggare och personer jag mött i ölsammanhang. Christian blev ombedd att signera en av sina posters han glatt delat ut varpå resultatet blev lite annorlunda än förväntat (var mässgeneralen Marianne som bad om den..) (se filmen nedan).

Fick även ett litet snack med Tobias Emil Jensen på To Öl, som vann guld med Reparationsbajer (mycket välförtjänt). Mikkels gamla elev som nu tillsammans med bryggkompanjonen Tore Gynther har lite samma inställning som Mikkel och många av de andra danskarna – att brygga den ölen de vill dricka, där det passar att brygga den. I mitt tycke är det en öl vars rena, fräscha stil fortsätter i rakt uppstigande led genom First och sedan Final Frontier, tre riktigt bra öl och det ska bli intressant att följa deras resa.

Passade även på att prata med Søren Wagner från Crooked Moon, som i år tyvärr inte var med på mässan (annat än med den tyvärr infekterade Hurricane IPA’n) då de har fullt upp med nyöppnade Fermentoren Cph, ett dörrpar bort från Mikkeller Bar. Ska bli riktigt kul att kunna köra lite bar hopping mellan de båda vid nästa besök i Köpenhamn. I ölväg vart det mer klassiker på återbesök i mitt glas: Cigar City/Grassroots Neither, To Öl Final Frontier, Beer Here Essentia Bina, Omnipollo Leon och Mikkellers Spontanserie. Bra slut på mässan där alla verkade väldigt nöjda med hur den förflutit, både besökare, utställare, bryggare och tja, samtliga.

Efterfest på Bishops Arms på Vasagatan stundade och många började dra sig iväg, så kvar var Christian, Henok, Marc m.fl som jag stod och tjötade lite till med innan det var dags att ta en öl (Neither) på BA. Kort besök där med lite kort snack med Mikael Dugge (som har fullt upp med nya bryggeriet som han snart hoppas vara klar med och därför inte var med på mässan mer än i egen person) samt Mattias Hammenlind som var nöjd med alla medaljer Sigtuna kammat hem. Där fick det sedan var slut innan vår hjälte Manker efter 4 mässbesök, runt 150 öl och för många timmars öldrickande under lördagen begav sig till Gamla Stan för vidare ölinmundigande.

Så hur ska man sammanfatta mässan då? Tja, det tar vi en annan dag med lite listor och bildsamlingar 🙂