När jag och M2 satt på en takbar i centrala i New York för lite över ett år sedan och sippade på kastanjeölet Wanda så var det min måttstock för hur galna italienare är när det kommer till ölbryggning. För där uppe på The Birreria at Eataly, som sattes igång som ett projekt mellan Sam Calagione (Dogfish Head), Teo Mussi (Le Baladin) och Leonardo Di Vincenzo (Birra del Borgo). Tydligen är kastanjer en relativt vanlig italiensk ölkrydda varpå vi hade fått lära oss något nytt, ölet i sig var väl trevligt men inte tillräckligt för att vi inte skulle övergå till Dogfish Head 90 Minute IPAs innan vi glada i hågen snubblade hemåt.

Nu ett år senare sitter jag med Baladin Nora och förvånas över att italiensk öl är mer vågad än vad jag först och länge har trott. Lite beror nog på att jag inte känner till eller har provat mer öl än från kanske 6-7 italienska bryggerier. Nora har en grund med den durumveteliknande egyptiska kamutveten. Tydligen finns en myt som involverar pyramider och kärnor vilket är mer spännande än det att man i stor utsträckning odlar kamutvete i Montana där det senare kom att varumärkesregistreras som KAMUT. Fördelen med kamutvete är att det både innehåller mer proteiner, vitaminer och mineraler än många andra sorters vete. Hursomhelst, vi ska ju inte baka bröd nu, förutom nämnda vete så tyckte Leonardo att det var passande med
både ingefära och myrra (en hårdare sorts kåda).

Vill du prova ölet kan du liksom med tidigare provade öl från Baladin beställa dem i paket om sex stycken flaskor där varje flaska går loss på 94,90 kronor (569,40 kronor per kolli). Ett rätt bra pris med tanke på att det rör sig om 75 cl flaskor och ölet håller samma klass som ett vin i det prisläget, något många öldrickare ofta glömmer när de ibland börjar stirra sig alltför blinda på priserna.

Baladin Nora

Utseende: Disigare och lite dov ljus bärnstensfärgad vätska med ljus skum som lägger sig som en bredare ring på ytan.
Doft: Fräsch som en ljus gele med en speciell kryddighet med inslag av blommig parfym. Myntan har en ren ton som är frisk och livar upp utan att likt vissa witbiers bli för mycket. Riktigt finbalanserat av örter, blommor och kryddor som aldrig blir för mycket. Lätt syrlig citrus och aningen av lite nymald rosepeppar.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En direkt fräsch smak av nyplockad mynta och aningen torkade blommor. En bassötma stärker smakerna  och liksom i övriga öl från Baladin kommer lite sur syra och bryter sötman hela tiden så att det inte tappar fokus. En bit ingefära och så klart mynta, nä riktigt lättdrucket och hade det här varit på 5% hade det varit farligt då det är sommarfräscht och en öl som verkligen skulle göra sig med mat.

Betyg? – Bättre. Balansen, de rena, klara smakerna, munkänslan och hur kryddorna, blommorna och örterna samsas gör det här till en favorit hos Baladin. Däremot tror jag att det är en öl många verkligen kommer att ha helt olika åsikt om då den bör ha rätt temperatur och drucken på rätt sätt – avslappnat och utan enorma förväntningar. En flaska försvinner på ett nafs. Klarade dessutom med den sista biten av osten från kvällen innan vilket är ett gott betyg. De fräscha ljusa smakerna lyckades ta ned ostens gryniga amaronetoner och tillsammans vart det rätt bra, inte klockrent, men bra.

Nu i onsdags hade Omnipollos senaste skapelse Moebius premiär. Efter storslammen på “Stockholm Beer” där ‘Neb’ vann inte mindre än tre medaljer varav utmärkelsen mässans bästa öl alla kategorier så har Henok Fentie fått vänja sig att hans öl blir ytterliggare ett snäpp mer uppmärksammade.

När ‘Moe’ så skulle ha premiär på Bishops Arms Folkungagatan så bollade vi lite tankar med Henok för att dels ta tempen på den idag välkände bryggaren men också för att låta honom gästspela lite kort här på MankerBeer som gästrecensionist, om vi nu tillåts mynta det ordet?

Redan när det första ölet är klart är arbetet med nästa igång, därför är det inte särskilt förvånande att Neb’s efterträdare kommer så tätt inpå. Som bryggare har du hela tiden ett kortsiktigt men också ett långsiktigt fokus och varje öl du gör baseras på något sätt på den bild du har av vad du vill skapa. Med de ledtider och planeringen som finns med att brygga öl så måste man ibland ha planen igång för nästa öl redan i takt med att den första släpps.Därför var Moe redan i pipe’en när Nebs succé var ett faktum.

Moe är så lik men ändå olik. Till exempel är IBUn på 75 (Neb låg på 100) och trots att det inte är helt uppskattat så är det rätt mycket vetemalt i den (samt havremalt).
Vetemalt kan lätt tunna ut ett öl och ibland lite för mycket vilket kan göra det obalanserat och boozy, aningen spritigt. Om Neb var mer av en typisk västkust IPA så är Moe nu lite mer från ‘midwest’ med en juiceig fruktsoppa med bra beska. Humlingen kommer från favoriter som centennial, galaxy, columbus och amarillo.

Liksom alla andra Omnipollo öl är denna bryggd på bryggeriet De Proef  i Belgien, samma bryggeri som t ex Mikkeller använder till många av sina öl och även Mohawk brygger där. Vi frågar Henok vad det är som gör att ölen från De Proef i princip alltid håller absolut toppkvalitet och är så rena och fina i smakerna, så svarar Henok kort och gott att “Det är ett förutsägbart bryggeri med ett otroligt kompetent bryggverk”.

Vi lät Henok kort punkta ned vad han tyckte om ölet varpå vi (Manker och M2) båda satte våra betyg på ölet, ni som ska till Örebro Öl & Whiskyfestival idag – passa på att prova den, ni andra – köp nu! Den lär liksom Neb gå åt rätt fort. Fler batcher kommer!

Henok

Utseende: Nästan perfekt för stilen, något dovare orange där jag hade velat ha haft lite mer färg.
Doft: Dense, ogenomträngbart kompakt doft. Persika och tropik.
Smak: En lättare kropp, lite tunnare mouthfeel(genom dextros). Boozig tropisk juice.
Betyg? – Bättre+/Bäst. Självkritiskt kanske den hade fått en 3a men ska man ta för sig så är det en av de bästa imperial IPAs i Sverige.

M2

Moebius kan vara det bästa som den vansinnigt gemytlige Henok ordnat fram till sin publik.
Doften påminner direkt om barndomens apelsinsaft med en liten skvätt lemonad i, och frukterna slåss om uppmärksamhet i smaken. Söta citrusfrukter, olika sorters melon och lite limeblad.

Ett av få öl jag satt högsta betyg på, på Untappd. 5kapsyler av 5 möjliga!

Manker

Utseende: Lätt mörkare halvdisig persika till färgen, vitt krämigt, kladdigt skum.
Doft: Fruktigt som attan med saftiga frukter; ananas, meloner som honungs- och cantaloupe. Färsk persika i både puree, vanlig och burkform.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En inte helt otypiskt ren öl med stort fokus på balanserad fruktighet, men som alltid med en torr elegant finish. Syrlig fruktjuice av färskaste sorten med måttlig sötma och någonstans anas lite spritzig kryddighet.

Betyg? – Bättre+. Den idag bästa IPAn i Sverige? Japp, troligen. Precis som Neb är den lättdrucken, väldigt smakrik och har egentligen inga fel. Smakkomplexiteten med fruktjuice och beska virvlar runt i munnen och ger dig behovet av mer.

A Muffin-top is the phenomenon of overhanging fat when it spills over the waistline of pants or skirts in a manner that resembles the top of a muffin spilling over its paper casing. Muffin-tops are generally considered undesirable. – Wikipedia

Ja, som framgår av etiketten på Clown Shoes Belgian-style Tripel IPA Muffin Top så är det nog inte toppen på en muffin som avses med namnet utan snarare det fysiska attributet. Som tur är är man på Clown Shoes noga med att påpeka att inga av dessa “muffintoppar” kom till skada vid tillverkningen av denna label.En rolig anekdot som förklarar denna disclaimer är att en av de större ratingsidorna för öl  Beer Advocates eventdireköt Candice Alström som tidigare kommenterade på Clown Shoes etiketter och att de var “gross”, “tacky”, “dumb och “average at best” – en attack som senare kom att döpas till “labelgate”.

Vi har tidigare skrivit om Clown Shoes och hur de egentligen dök upp på ölradarn av en slump samt om deras mörka IPA Hoppy Feet 1.5 och den belgiska IPAn Tramp Stamp. Om vi fortsätter på spåret från den senare av de två och denna Muffin Top så finner vi ytterligare en med amerikansk humle välhumlad belgo-IPA med starka dragningar åt en belgisk tripel. Ölet finns för närvarande bara i Danmark och genom olika beställningssidor över internet men vem vet, för varje gång jag skriver om dem så hoppas jag lite mer att de kan komma hit till Sverige.

Clown Shoes Muffin Top

Utseende: En rätt klar mattare kopparfärgad vätska med fint smutsvitt kompakt skum med minimala bubblor och en fin gräddig topp.
Doft: Apelsin och lättsam fruktighet med mandarin, sötade apelsinskal och kryddigt torkad citronskal. Sommarblommor och en släng reningsmedel vilket känns lite oväntat.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En bra tyngd i kroppen som ändå är mild när den väl slår ut i munnen. Friska lätta frukter med betydligt snällare toner från jästen än vad jag förväntade mig. Trots den milda känslan så är det en rätt aggressiv beska med massa blommor, inlagda klementiner och karamelldoppade humlekottar. En bra sötma men det blir lite rörigt och jag har svårt att avgöra riktigt vart ölet är på väg.

Betyg? – Bra. Tyvärr tappar den bort sig mellan det söta, det beska, kryddiga och humlefruktiga. Det smakar stundtals riktigt bra men hela tiden så är det matta mandariner och en trött karamellsås som det ebbar ut i. Eller är den bara väldigt extrem i smakerna där beskan nu matchas med en sötma som gör att fruktighetens styrka också gör att allt blir lite för mycket? Tja, hittar du ölet – så prova och tyck till, det är i alla fall ett bra bryggeri att räkna med.

De senaste åren, liksom bara det sista året, har det skrivits mycket om Sigtuna Brygghus och deras olika öl där både ris och ros har svallat och bryggeriet har ständigt varit omtalat bland öldrickare. Om vi struntar i deras övriga öl utan fokuserar på Emil Lindéns Imperial Porter Midvinterblot som nu åter släpps lagom till jul så är det en öl som jag sist när den kom tyckte vad lite sådär – något borde ändras. När Emil nu för andra året i rad brygger ölet så har man sänkt alkoholhalten något men fortfarande en stor dos havre, choklad- och mörk karamellmalt samt Muscovadosocker, något som Sigtuna hoppas ska göra ölet mer lättdrucket men fortfarande lika lagringsbart. Även detta öl släpps den 15 november och med tanke på vad jag nedan tycker om ölet så är priset på 22,90 nissepengar för 33 cl ett pris vi alla kan hålla med om är bra.

Sigtuna Midvinterblot

Utseende: En fin mörkare brunsvart vätska med ett stilrent ljusbrunt espressofärgat skum.
Doft: Även på julen dricker man espresso och så doftar även denna öl; espresso, mörkt socker och eleganta mörka karamellkolor som lägger sig emellan för att balansera det rostade och bittra med det söta mörka.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En tydlig och ren smak av mörk kola nedsänkt i torrt rostat kaffe. Havremalten lättar upp stämningen och ger en fyllighet vilket släpper fram torkade frukter, kola och mörk jullimpa. Den är ändå på 8% och trycket i smaken ger sig till känna, men alkoholen lyckas hela tiden hålla sig gömd och även i den här ölen tycker jag att det mjöliga från havren tonar ned de vassa kanterna utmärkt. En återkommande smak jag funnit i flera av bryggeriets öl är vad jag kommit att kalla för “Sigtunafruktighet”; en blandning av kolasötade frukter som saftiga päron, söta russin med inslag av choklad.

Betyg? – Bättre. Riktigt bra smak och riktigt lättdrucken med en fin karamellighet som agerar mur mellan det mörka och det ljusare smakerna i ölen. Man har lyckat bra med att få den mer balanserad och något lättare och en testpanel jag provade en flaska på var eniga om att det var en riktigt bra öl som de lätt kunde dricka mer av. På julbordet skulle jag avnjuta den med skinka, korv och min favorit – Jansons frestelse, eller varför inte framåt det att chokladaskarna åker fram? Eller så har man den till alla andra typer av mat, eller före eller efter middagen, för det här är en öl som passar närsom kylan smyger sig på.

Efter gårdagens heltrevliga event på Tennstopet i Stockholm där Marianne Wallberg, mässgeneral för Stockholm Beer and Whisky Festival tilldelades Galateas utmärkelse för Årets Ölperson fick vi prova lite utav årets julöl från Galateas portfölj. Det är svårt att inte redan nu börja ladda upp inför jultidens alla frestelser och även fast fokus är mer på familj och gemenskap och mindre på alkohol och julklappar så är det något visst med julölen – så vi startar redan nu. I år släpps julölen den 15e november och innan dess att julölssidan nummer 1 – Ölrådet – börjar sin årliga genomgång så tar vi och tjuvstartar lite med en ny julöl varje vardag tills dess att Ölrådet tar vid.

Till skillnad från fjolårets God Jul Barley Wine så är årets julöl från Sveriges bryggardrottning Jessica Heidrich en mer tradionell julölstyp – en porter. Julportern känns lika given på julbordet och i stugorna kring denna tid som skinka, sill och skäggiga gubbar med röd näsa. Som alltid så är S:t Eriks öl ekologisk och i årets God Jul Porter har Jessica funnit en lyckad blandning av choklad-, karamell- och munchenermalt (som ger lite mörkare färg och en mer aromatisk maltighet) medan humlen är den rätt milda brittiska East Kent Goldings. I Systembolagets butiker kommer denna fint julröda 33 cl-flaska att kosta 21,90 julklappsslantar.

S:t Eriks God Jul Porter

Utseende: Färgen är ljusare mörkt träbrun färg med ett ljusbrunt skum. Såhär enbart baserat på utsendet tycker jag att den påminner rätt mycket om en mörk ale mer än porter.
Doft: Doften präglas av jullimpa och chokladkola med inslag av nötter där citrussyra mot slutet ger en bra finish. Mörkt och fruktig och visst är det tydliga dofter från malten med både choklad, kola och söt malt. Inte de inslag av kaffe, choklad eller rostad malt som jag hade förväntat mig vilket jag tycker lyfter doften och gör att den känns typiskt S:t Eriks-fräsch.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. En lätt men mustig kropp med fruktstinn chokladkola där något bittrare torra nötskal bryter av sötman. Liksom i doften så har God Jul Porter en bra och ren maltbas vilket är vad som kännetecknar smaken. En rätt enkel men smakrik julöl.

Betyg? – Bra+. Skulle kanske inte kalla den för en vanlig, traditionell porter om det man jämför med är de choklad- och kaffetorra brittiska porterölen utan istället drar det åt en lite mörkare ale. Tänk klassisk mustig svensk julöl men med en lite renare och något mer ljus chokladkola. Charmig och med många trevliga toner som jag kan se kommer att fungra fint till julmaten. Varför inte servera till typ en leverpastejmacka, köttbullarna eller fårfiolen.

Efter lite välförtjänt vila så är det åter dags att prova ett mixpack från ölimportören Pilsnergubbarna som hade vänligheten att låta mig prova mixpacken från Windsor & Eton och nu från Viven.