När vi träffade Stefan Gustavsson, mannen bakom Mohawk, för några veckor sedan på hotell Amaranten i Stockholm så diskuterades lite allt möjligt men så också hans kommande påsköl – Oxymoron Black IPA. Som underförstått med namnet och som etiketten förklarar så är det en motsättning i sig själv – mörk, IPA. IPAs som å ena sidan annars är ljusa, friska och lätta och på andra sidan stouts som är tunga och fyllda med smaker som rostat, kaffe och choklad. De flesta mörka IPAs brukar också dra åt en väldigt rostad och ofta bränd ton med olja, bränd humle och en ibland klibbig beska. Ett undantag jag spontant kommer att tänka på är Evil Twin/Omnipollo Russian Roulette (dark) som också är mer av en ljus mörk IPA.

Stefans tanke var här att skapa en mörk IPA utan de allra mest rostade och brända tonerna men som ändå skulle ha karaktären av en “traditionell” (om man vågar säga så om en såpass ny “ölstil”) mörk IPA. Det är verkligen roligt att följa Stefan och Mohawkprojektets utveckling som har gått från en enligt mig lite spretig start till att faktiskt börja hålla en riktigt bra och jämn hög kvalitet.

M2 var nyligen nere i Göteborg och satte sig då en kväll med Stefan och tjôta öl och som så många andra flying brewers så drivs även Stefan av viljan att göra “den” bästa ölen inom en viss stil eller utifrån ett visst mål. En bryggfilosofi som Mikkel (Mikkeller) också värnar om. Därför är det intressant att se de ibland hetsiga och i andra fall glimten-i-ögat-artade diskussionerna som finns inom bryggarvärlden om vad som skiljer bryggare och bryggare åt. Bryggning är ett hantverk men så är även tillverkningen av recept (skriva ett manus kontra skriva manus och sedan själv producera filmen någon?). I slutändan handlar det om att ta fram den typ av öl man själv siktar på, vilket man ser i Stefans många pågående och framtida projekt. Det blir en spännande framtid kan vi säga.

Men nu är det påsk, så nog om bryggare. Oxymoron Black IPA är bryggd (på hemmaplan i Sverige hos Slottskällans  Bryggeri) med pilsner-, pale, munich, havre- och rågmalt liksom ljus och mörk karamell. Den är friskt humlad med Amarillo, Cascade, Citra, Columbus, Crysta, Magnus och Simcoe (pjuh, där tog de slut). 7.5 är lite av ett ledord då den är 7.5% stark, har 75 IBU och för den som älskar att veta färgen på öl så är den 75 EBC på färgskalan. Ölet kommer på 33 cl-flaskor som går på 25.80 kr styck (art.no 1327). Se alla påskölen i vår “inför”-lista.

Mohawk Oxymoron Black IPA

Utseende: Mörkt nästan lätt svartbrun vätska med till en början rätt stort ljusbrunt skum som klibbar sig nedåt längsmed glaskanterna tills det blir lite dis kvar ovanpå ölet.
Doft: En mörk arom som påminner om det brända och bittert humleoljiga men som är lättare och har lite mörka kolatoner. Aromerna av citrus, bränt och gräs finns där men de allra tyngsta pusselbitarna har plockats bort vilket “förenklar” doften på ett mildrande vis. Därför blir det mer karamell, mild choklad, kaffe och sötlakrits likt en stout, men en fräscht humlad och “ljus” stout.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med en len och rätt snäll kolsyra och kropp. Smaken är just len och till en början mjuk med lurande sötma som rätt snart går över till en torrare beska – som dock slutar före det blir tungt. Balansen mellan mjukt och lent och beskt, bränt och torrt tycker jag gör den trevlig. Det här är en lättdrucken men ändå smakrik mörk IPA som har alla smaker du vanligtvis förväntar dig, men utan att det blir svårdrucket i större mängd än en kupa eller två.

Betyg? – Bättre-. En mörk IPA som har de traditionella smakerna av mörk IPA med bränt gräs, mörk humleolja och gräs men också citrusen och en mjuk fruktighet. Förutom toppen av dark ales/cascadian/black IPAs så är många lite samma – något för mycket, därför är det trevligt med öl som den här. De kanske inte passar alla, men de försöker hitta en mellannivå mellan mörk IPA, IPA och mörk ale med mer humle. Den är som ett vagt mellanting (på ett bra sätt) och kan säkert vara en bra inkörsport för de som vill börja prova på den här typen av ales. Men älskar du extrema mörka IPAs, grus, asfalt och självdött snus i din öl – då kanske du tycker att den är lite “mesig”. Men extremöl känns mer och mer som “sååå 2011”.

Idag åkte Manker Beer på studiebesök till Hotell Amaranten för att prova lite lunchöl (mer om det imorgon), men där vi spenderade mest tid med att prata öl och kommande roligheter med Stefan ‘Mohawk’ Gustavsson. Förutom 2 kommande öl (havre-IPA liksom dubbelbock, båda till restaurang) så kommer ju hans fina Black Rocket Porter snart (mer om det framöver) liksom ett par nya brygder framöver. Han har även ett par mer spännande projekt för sig, som än sålänge får förbli hemliga – men vi uppskattar att det händer mycket på den svenska ölscenen även i år.

En av ölen vi inte provade, till förmån för lite annan öl, var Duff Beer. Ölet som nu finns att ta hem styckvis och i mängd via Systembolagets beställningssortiment. Både jag och M2 älskar serier och efter att ha besökt South Park’s hemstad i Colorado i höstas så vill vi nu hylla Simpsons. Därför har vi valt att tävla ut en Duff Beer t-shirt.

Det enda du behöver göra för att vinna är att kommentera det här inlägget på vår Facebooksida med ditt bästa Simpsonscitat enligt mallen: Mitt bidrag till MankerBeers Simpsonstävling är “quote…”

Imorgon vid lunch väljer vi den med det bästa citat vi gillar mest och som vinner t-shirten.

Mer Duff Beer
En dåres försvarstal – Duff Beer
Oskar Blues-kväll på Sorbon, slutade med Duff?

Stefan Gustafssons Mohawk Unfiltered Lager har fått oerhört många lovord under hösten och många har verkligen längtat och nu blivit bortskämda med en lageröl som har karaktär, smak och själ. Med tyska humlesorter har Maestro Mohawk bryggt en öl som drar åt vienna (till färg), APA (american pale ale, till humle och beska) men som ändå gjorts likt en lager. Detta genom att låta den vara ofiltrerad (får efterjäsa på flaskan) och ha i en rejäl dos Amerikansk och Nya Zeeländsk humle vilket ger mer arom och bredd till ölen.

Med 5,3% och 35 IBU så är den mild nog att dricka fler av på en skön sommarkväll men kommer ha smaker och aromer du inte får eller ens förväntar dig från många av de lagers vi annars ser på marknaden. Enligt vår lista över “Kommande Ölsläpp” så kommer den dessutom lagom till sommaren (1a juni): T1 11426 Mohawk Unfiltered Lager Sverige 330 18,90.

Jag tycker Stefan sammanfattar det bäst själv:

Ale eller lager? Varför låta tekniken bestämma. Det är ju smaken som räknas.

Mohawk Unfiltered Lager

Utseende: Halvklar orangefärgad vätska med disiga moln från en aning jästfällning, skummet är gräddigt on top men med minimala till små bubblor. Ser bra ut får man säga.
Doft: Första intrycket är en fylligare och något fruktigare än många lagers. Ljust torr malt, både en svag beska liksom en lovande fyllighet. En mixtur av karamell och hö anas också.
Smak: Medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Den där mixturen som har delar av mineral, hör och karamell ger en mineralig bitter torr känsla medan smaken av ljus malt, hö och lite citrus tar över och gör det lättdrucket, läskande och gott. Det som jag tycker lyfter ölen är att den har en humlig fruktighet som inte behöver stå i framkant men som finns där.

Betyg? – Bra+. Kanske lite “sammantryckta” smaker – men så dricker jag den en mörk januaridag och rätt kall. Vilket nog är vad som gör den trevlig på sommaren. Den har smak och en fyllighet som inte bara gör att den står ut, och övertrumfar de flesta lageröl, utan även många ales. Kroppen och smakerna passar perfekt och jag kan bara sia om vilken favorit den här ölen lär bli i sommar när man vill ha något lättdrucket och samtidigt smakrikt.

Så sluta plocka bland masslagers eller ales som du egentligen tröttnat på och välj bra brygder likt den här som faktiskt erbjuder något mer än bara hinkbarhet. Skön liten beska och torr citrusfräshör som sitter kvar och gör den lika lättdrucken som dess alternativ, men den här är faktiskt riktigt god till skillnad från många av alternativen. Varför hinka bra öl, köp ett gäng av de här och njut av dem under våren istället.

Mer Mohawk från sistone:

“Premiär” av Mohawk Philty Phil’s, Texas Longhorns blivande gunstling till öl
När Tomten bjuder på öl – Mohawk Snowblind Strong Ale
Manker Beer and Food TV -2- Långkok och lager
Nattnotis: Mohawk Blizzard – upp som en sol ned som en blåval
Mohawk Stitch och lite tipps om öl-events och musik
Mohawk Barley Wine – mumma
Mohawk Summer IPA – Flip eller flop? Flipflop?
Hur var det med mint i Mohawk Rye IPA och hur var Bötet Barley Wine?

Tomten tyckte att det var så tråkigt när julen var slut att han bestämde sig för att förlänga den så gott han kunde. I och med att Wicked Wine så släpper Sierra Nevada Celebration Ale 2011 den 1a februari så blev det hans naturliga val. Denna IPA har blivit en tradition över vinter- och julperioden i USA och har ett lite större maltinnehåll än deras vanliga IPAs, men samma fräscha humle. I humleväg använder man Chinook som bitterhumle medan Cascade och Centennial utgör basen för arom- och torrhumling.

Jag har ett par 3 årgångar av Celebration Ale hemma och tanken är att en dag göra en vertikalprovning för att se om den faktiskt lagras så bra som det sägs. Jämför man däremot årgångar sinsemellan (mitt omdöme om ölet 2010 ser ni längre ned) så tycker jag att årets brygd har en bättre balans och smakrikdjup.

Kommer på Systembolaget den 1a februar:  T5 art.no 11036 Sierra Nevada Celebration Ale ,USA, 350cl, 27,90 kr, 20.000 flaskor

Sierra Nevada Celebration Ale 2011

Utseende: Om det är något Sierra Nevada gör riktigt bra så är det öl med fint utseende, en mörkt rödorange vätska med kompakt mjällt skum med minimala bubblor och gräddig topp på Celebration är inget undantag.
Doft: En lagom aggressiv arom av humlekotte och humlekåda med bra balans från maltens doft av kola, bär och nästan mjuka gräddighet. Enkelt men riktigt gott – precis vad man skulle kunna sätta som signum för bryggeriet.
Smak: Som deras goda Pale Ale men med ett större maltdjup istället för fokus på frukt och blomster. Just lagom av humlekåda och dov fruktighet med Pale Ale’ens blommighet. Påminner om den mysiga maltigheten som Bigfoot har (fast såklart med mindre beska och tydliga bärighet) men det är aningar av bär (den där djupa jordgubb och blåbärssmaken) och en något mörkare och lite sötbesk smak.

Betyg? – Bättre. Ännu en öl från Sierra Nevada som levererar varje år. I år tycker jag den är snäppet vassare med malten och lite djupare i smaken. Perfekt blandning av malt, karamell, humlekotte och grape som gör Celebration till en återkommande klassiker som är lite god färsk som lagrad.

Mer Sierra Nevada:

Fat vs flaska – Sierra Nevada Celebration 2010
Tid för humleskörd – Sierra Nevada Northern Hemisphere
En vanlig torsdag på SBWF? Slutar med porrom och ölcocktails
Manker Beer TV – Vi provar Sierra Nevada Beer Camp-öl
En eftermiddag med Sierra Nevada, Hoptimum och Wicked Wine på NK
Inför morgondagens staffettinlägg – Sierra Nevada 30th Anniversary Ale och Port Brewing Hop-15
Sierra Nevada Tumbler och Haandbryggeriet och De Molen Menno och Jens
Fortsätter på stort! Sierra Nevada Our Brewers Reserve Grand Cru
Nu kör vi på rejäl öl! Sierra Nevada 30th Anniversary Jack & Kens Ale
Tillbaks i barleywine tiden – Sierra Nevada 2008 på fat
Once you hop, you cant stop – Sierra Nevada Hoptimum
Inför New York 1 – Sierra Nevada Glissade Golden Bock
Dubbelt upp Sierra Nevada – Brown Ale + Kellerweiz Hefeweizen
Äntligen i magen: Sierra Nevada Harvest 09

I fredags visade jag upp och skrev om Mohawks senaste brygd, tillägnad Texas Longhorns restauranger runtom i landet. Som jag skrev då så har ölet:

… fått namnet Philty Phil’s och är en American Pale Ale (APA) på 5,4% och med en IBU på 37.  I maltväg har det använts Pilsner, Munish, Biscuit och Carabelge-malt medan etysk humle har gett beska och smak medan dess arom kommer från Cascade, Centennial, Citra och Simcoe (även torrhumlad på den sistnämnde).

Tanken var att prova den med någon form av köttbit och valet föll på vad jag hade hemma – lövbiff som fick stekas på med lite röksås och het chilikrydda. Just öl och stek/kött är en kombination som kan bli hur underbar som helst om man vill förfina det in i detalj men som stadig köttälskare och någorlunda frekvent besökare på t.ex. Texas Longhorn och Saddle & Sabre så har jag konstaterat att du inte vill sitta och “findricka” öl till en stor saftig köttbit. Då passar en aromatisk och smakrik, men lättdrucken och lagom besk öl som kan balansera köttets saftighet och fett och eventuella tillbehör och deras kryddning. Så jag tror Phil kommer passa in väl och erbjuda en hemtrevligt husalternativ till redan existerande ölutbud.

Mohawk Philthy Phil’s

Utseende: Grumligt orangeljus vätska med ljusare botten och mörkare uppåt mot skummet. Skummet i sig är poröst, rätt tjockt och växer upp fint.
Doft: Just som jag anade så har den en torr citrusfräsch arom med inslag av både humleblomster, ljus malt och en passande fruktighet. Passande till mat med sin torra känsla som inte tar över eller förstörs av maten.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Det börjar med en blandning av torr frukt, grapeskal och citrus samt inslag av gräs och torra kryddor. Med lite kryddstark mat (jag åt kryddade lövbiffar till) så kommer mer torr krydda, frukt och grape igenom och den påminner om en blandning av Sierra Nevada Torpedo och deras Pale Ale – vilket är ett väldigt bra betyg. Phil är lättdrucken men har en blommig fräschör och citrusbeska som sitter kvar utan att stama åt vilket gör den utmärkt som öl till mat och som sällskapsdryck.

Betyg? – Bra+. Starkt plus då den kommer passa ypperligt på Texas Longhorn. Det jag verkligen gillar är hur hetta i maten jag äter till ölen kommer igen samtidigt som ölen “baddar” smaklökarna. Med en relativt låg IBU men med en bra efterbeska och känsla i smaken så är det något jag tror kommer passa in riktigt bra. Hoppas den kommer i beställningssortimentet för med lite bra ruljans på den så finns ett bra alternativ till Sierra Nevadas Pale Ale som ibland kan vara lite äldre och sakna samma fräscha arom och smak.

Mitt sista tips? Släpp den på fat!

Igår var så releasfesten av öldokumentären Beer Wars ute på Sorbon som vi tillsammans med Despotz Media hade ordnat de föregående veckorna. Vid halv sju-tiden var stället fullt och gästerna hade intagit sina platser där de förutom filmen fick lite annat kul från oss och Despotz. Fem olika öl samt en “bonusöl” till maten var planen och överlag så genomfördes denna, vår första “ordentlig” ölprovning på ett avslappnat och lite kul sätt. Efter en kortare presentation av Despotz Media, filmen och Manker Beer så tog vi över taktpinnen, slipade kapsylöppnarna och tömde kylarna.

 I ölväg bjöds det på Three Floyds Pride & Joy (Mild Ale), SKA Modus Hopperandi (IPA), Sorbon X (Sorbons egen pale ale de gjord med Ölvisholt), Port Brewing Hop-15 (färsk och god dubbel-IPA), Stillwater Existent (mörk saison) och slutligen Port Brewing Santas Little Helper Vintage 2010. Med både bredd och djup ur USAs ölutbud så verkade samtliga öl tas emot väl och det var roligt att låta folk prova lite “speciella” öl som t.ex. Pride and Joy och Existent som är öltyper du inte ser var dag, men som ändå togs emot väl och förhoppningsvis gav några av besökarna mersmak på “lite ovanligare öl”. Hop-15 var så färsk och kryddigt “het” så att många av de lite mer erfarna besökarna blebv imponerade och många mumsade rätt ordentligt på samma bryggeris Santas Little Helper, en stout fullsmackad med mörka sockerarter och en stor komplexitet i malten.

Glasen gick åt i rykande takt och tillsammans med de tre hjältarna i baren (tack George, Pia och Madde) och den fenomenala kökspersonalen (Claudio är kung) så gick det snabbt att få ut dussintals med burgare och ett par hundra glas öl under kvällen.

Tanken och vårt mål var att hitta en balans mellan seriositet och fest där vi önskade att alla skulle socialisera och samtala om ölen, om sig och om vad annat de kände för. Du kan tala om öl i timmar om du så vill, men med en stor skara med helt olika bakgrund och kunskap så var vår önskan snarare att inspirera och roa än att nörda in oss helt på ibland ovistentliga delar.

Redan under första ölen så var det rätt skön stämning i lokalen och det pratades, skrattades och dracks öl – precis som vi önskat. Så stort tack till Sorbon som lät oss hållas och bjöd ut en rad grymma öl för riktigt bra priser, tack också till oss själva och Despotz som ordnade något vi hoppas ni uppskattade. 

Tack också till Brill och Wicked Wine som såg till att vi hade lite roliga priser att lotta ut samt ett par riktigt spännande öl, typ 5 år gammal Flying Dog Dog Schwartz. Tyvärr hann vi inte koppla på ett spännande och lite ovanligt fat Carnegie 175th Anniversary Porter som istället kopplas på nu i helgen, så ni som är sugna på att prova den på fat vet vart ni bör ta er i helgen.

Hoppas ni hade lika trevligt som vi och igen, stort tack att ni kom!  

Vill ni ha fatt på filmen så finns den bland annat här.