Som ni ser är hela (båda två) Manker Beer nu på väg söderut. Ikväll besöker vi Ölrådet för att dricka god öl och sedan göra stan för att imorgon ta tåget västerut till Köpenhamn. Väl där, förutom sedvanligt ölshoppande oc ölsurfande ska vi tjöta öl med Tobias från To ?l och James på Mikkeller Bar (Struise Pannepot på fat är högt på listan) samt kanske svinga en bägare med Beer Here-Christian. Så vi ligger inte på latsidan trots en weekend såhär i södra delen av landet.

Hejdå Stockholn och hej öläventyr!

Något som vi varit oerhört dåliga på med i Sverige är samarbetsöl, i ölvärlden så häftigt omnämnt collaboration beers. Så när Jeppe på Evil Twin för någon vecka sedan hintade om att han skulle göra en samarbetsöl med en bryggare var det många som undrade vad som var i görningen (självgott kan ja säga att ja va först på att gissa rätt) och framförallt med vem. Nu är det klart att ölet ska göras med Henok Fentie (Omnipollo) och heta Russian Roulette. Men inte nog med det, Henok som tidigare bara har släppt ölet Leon under Omnipollo labeln har även mer på gång. Dels en samarbetsöl med våra vänner hembryggarna på Sea-Goat Brewing som snart blir klar samt att han i vår släpper sin andra öl under Omnipollo – Mazarin.

Men vi tar allt i tur och ordning.

Evil Twin/Omnipollor Russian Roulette

Henok berättar att han var i Köpenhamn i fjol i samband med att Bishop Arms skulle öppna sin nya pub i staden och väl där kom han över en flaska Evil Twin Disco Beer. En öl som han, och jag håller med, tycker har släktdrag med det egna ölet Leon. Under tiden han drack ölen började han skriva ett mail till Jeppe och ja, här är vi idag. Ölet som kommer att bryggas nu inom 1-2 veckor nere hos Amager Bryghus, kommer heta Russian Roulette och vara en “collaboration with a twist” och vara något helt nytt på ölkartan enligt Henok. Receptet blev klart och ingredienser blev inköpte nu igår så allt är i rullning. Ölet som kommer skeppas ut över världen och till USA kommer även nå Sverige genom Brill & Co i februari/mars om planen går som de hoppas. Och utan att avslöja vad ölen blir så hintar han om att den blir “right up your alley=)” vilket låter mer än lovande. Henok och Jeppe är båda superhyggliga typer och jäkligt bra på vad de gör så vi har fullt förtroende för dem.

 Omnipollo/Sea-Goat Brewing

Den andra ölen som samarbetats fram är tillsammans med Sea-Goat Brewing som jag skrivit om rätt mycket tidigare. De bryggde sin öl för ett tag sedan och den provsmakades nu igår. Ölen – skapad under den enkla premissen “mycket humle” har en maltbas av; pale, cara-pale, vete och crystal för att stå emot all humle. Med 40gram humle per liter (jämfört med t.ex. 10g humle p/L för andra humlebomber) är det en rejält humlad bastard vi på Manker Beer flörtar för att få smaka av. Oj, jag glömde, likt Pliny the Elder och andra mytiska IPAs är den dubbelt torrhumlad. Den här ölen och framförallt det här samarbetet har jag efterlyst länge. Några unga spännande och oerhört talangfulla bryggare gör något med en lika talangfull och noggrann bryggare och gör något utan att bry sig om vad man ska göra eller hur. Hoppas att det kan bli mer av det här samarbetet för det unnar jag verkligen båda inblandade.

 Omnipollo/Mazarin

Sist ut är en så ett kul litet avslöjande. Efter mycket arbete med Leon så kommer nu Omnipollos andra öl – Mazarin. Det är Karl Grandin (den oerhört skicklige grafikern som gör allt artwork, t-shirts etc åt Omnipollo men även egna snygga projekt) och hans förstfödde som gett namn åt ölet. Vi kommer få se ölet i mars och det är fortfarande ont om information i övrigt. Men verkligen kul med ett till Omnipolloöl.

Så, det var väl det. Tre nya öl med, från och av Omnipollo med andra ord. Två stpännande samarbetsbrygder och en helt ny bekantskap. Det händer saker i ölsverige direkt så här på nya året. Manker Beer ger det två tummar upp!

I början av januari drog stockholmskrogen Man in the Moon igång sin January Hop Madness, en IPA-festival som pågår mellan 3/1-2/1 och som erbjuder en massa gott på kranar och flaska. Bland de första ölen att kopplas på fanns bland annat  denna digra lista med goda humleöl. Det kommer fyllas på öl allteftersom och de har utlovat lite roliga saker från källaren.

Beer Here Hopfix (råg IPA)
Mikkeller Citra IPA
Mikkeller Summit IPA
Mikkeller Amarillo IPA
Mikkeller 19
Rated XXX
Djævlebrygg Dark Beast (cascadian dark IPA)
Indslev Hvede IPA
Hornbeer Julehumle IPA
Nøgne Ø IPA
Sierra Nevada Torpedo Extra IPA
Cigar City/Grassroots Neither Dbl IPA
Flying Dog Raging Bitch IPA
Rogue Yellow Snow IPA
Ridgeway IPA
Meantime IPA
Brewdog Hardcore IPA
De Molen Vuur & Vlam
Anders Dubbel IPA
Oppigårds Indian Tribute
Närke Internation Ale
Sitting Bulldog IPA
Mohawk Extra IPA

Med andra ord en jäkla lista, nu har bland annat Mikkeller 19 och Cigar City/Grassroots Neither försvunnit men ersatts med Rogue Brutal IPA, Jämtlands IPA, Flying Dog Double Dog DIPA och Raasted Festival IPA. Så än mer gott vid utbytena, de har även fått in en hel radda godsaker på flaska – något som först inte var i fokus.

Som IPA- och jänkarfantaster så var såklart både Manker och M2 på plats första dagen för att inmundiga lite IPA, men med så mycket att välja på och så mycket som är så gott blev det att gå “back to the roots”. Ett av mina favoritbryggerier är Rogue, som jag tycker gör lättdruckna och “lagom” öl. Deras Yellow Snow har jag tidigare druckit på flaska, men en flaska som då hade lite ålder på nacken varpå jag ville uppdatera mig och det blev mitt självklara val att börja kvällen med.

Rogue Yellow Snow

Utseende: Lite tjockare och mörkare orangegyllene vätska med krämigt skum som kladdar ut fint i glaset.
Doft: Mycket fräsch citrusarom utan att ha något visst som sticker ut, lite i sedvanlig Rogue-nivå. Men som Rogueöl tycker jag ändå att doften är väldigt milt humlejuice’ig med olika frukter under all fräsch citrus.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Beskan är mild på ett sätt som passar en session IPA (en mildare ipa du kan dricka flera glas av). Smaken har samma fräschhet som doften med gräddig fruktighet och betoning på citrusfrukter. Tycker den ligger riktigt skönt i munnen och är väldigt drickbar även om de värsta hop heads nog vill ha mer av en käftsmäll.

Betyg? – Bättre. Tycker den va finfin o smaken sitter kvar rätt bra. Saknas det en maltbas? Mnjae, kanske men jag tycker inte den är obalanserad eller spretig utan en bra IPA att sitta och dricka av en hel kväll.

Efter den gula snön provades Mikkeller 19 och Cigar City/Grassroots Neither som vi druckit tidigare och båda var lika bra som sist även om 19 gör sig bättre med någonting till (typ 19 Glas smårätter). Neither hade tappat lite kropp, men då har den också legat till sig någon månad, men trots det hade den samma fina smak av fruktpurée. Perfekt bevis på att IPA klarar sig bra även efter ett par månader. Vi smakade även lite av Djævlebrygg Dark Beast, en helt okey och något mildare cascadian dark IPA som dock inte övertygade mig helt. Då föredrar jag nog Stones ditos som har mer pondus. Bättre var i så fall Oppigårds India Tribute som var sådär syrlig och frukt- och citrusstinn som amerikanska IPAs är de de är purfärska, riktigt gott Björn!

Till slut fick jag så också pröva Eskilstuna Ölkulturs Anders Dubbel IPA, en öl jag alltid missar då den finns att tillgå där jag är. Med Pacific Gem, Citra och Columbus utlovas en rikligt humlig öl som dock ska variera i kvalitet enligt de som har druckit flera batcher av den, vad vet jag om det säger jag och tar in ett glas.

Eskilstuna Ölkultur Anders Dubbel IPA

Utseende: Mörk disig persikofärgad vätska med vitt kompakt skum med gräddig topp, så som jag vill ha dem.
Doft: Mycket aromer från humlefruktriket, lite som fruktpurée blandat med lite syrliga humlekarameller.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Även smaken har en stor samling fruktkarameller i sin skål. En oljig syrlighet som drar lite åt tvålhållet men som ändå är väldigt god. Däremot känner jag en aning bensin i smaken, vilket även övriga sällskapet kännar av. Det stör inte fullt ut, men är något som drog ned helhetsintrycket.

Betyg: Bra+. Smakar som en mildare Neither tycker jag. Mycket frukt och syrlighet med en bra beska och helt klart en IPA jag vill prova igen. För nu är det trots allt en liten varningstriangel runt det som jag uppfattade som bensin men det kan bero på allt från kranarna till att den kanske är väldigt färsk. Många IPAs tycker jag ska lägga sig i alla fall någon vecka för att växa in i smakerna då det i mitt tycke annars är lätt att hitta bismaker.
Det började bli dags att röra på oss då tanken var att vi dagen efter skulle avlägga ett lite längre besök och prova igenom än mer humlegodis. Med ett par single hop öl från Mikkeller på listan så blev avslutsölen något av det jag tidigare inte har provat – citran.

Mikkeller Single Hop 2011 Citra

Utseende: Tjock orangeröd vätska med kompakt skum.
Doft: Mycket citra så klart med sin karaktäristiska doft. Stor arom med dov frukt och viss nötighet. Passionsfrukt och grape med syrlighet och persika. Det doftar mycket och gott.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra.  Liksom doften är den lika fruktig som aningen nötighet med stora smaker av citrus, grape och passion, stjärnfrukt och mango. Lite mer smaker än vad jag annars tycker citra brukar ha som annars dragit mer åt citrus och grapehållet.

Betyg: Bättre-. Inte den bästa av single hop-ölen, men håller en lika hög kvalitet och växer hela tiden på en. Olika intryck och olika smaker med bra beska och fruktkaramell. En bra öl att avsluta kvällen med och ett bevis på att single hop-serien Mikkeller har satt ihop verkligen är riktigt, riktigt bra.

Så är ni i Stockholm och har ett par timmar att slå ihjäl och humlesuger faller på, dra då förbi Man in the Moon och prova lite IPA, vissa är i Sverige för första gången och de har verkligen lyckats få till en bra blandning av IPA från olika länder och med olika grad av beska, humlesorter etc.

I detta, det senate avsnittet av Manker Beer Diaries, går vi på djupet och undersöker senaste hypedrogen – humle. Humle började som en konservator för öl mellan Storbritannien och Indien och har sedan växt till att bli det alla pratar om, vill ha och i vissa fall kan bli arga för om det saknas. Nu kanske vi har gjort det här lite skämtsamt men det är en diskussion som är mer än berättigad tycker jag.

Både jag och M2 är extrema humletorskar och älskar vår humle, doften, smaken och lyckan den ger ifrån sig. Att få prova nya humlesorter och lära sig om hur dem samspelar. Men samtidigt börjar det gå lite till överdrift kan tyckas. Idag skrev jag om Sam Calagiones åsikter om ölsnobbism och det är intressant att relatera det här till svenska standards. Gör man inte mer extrema öl med mer beska, humle och smak – eller en galen mörk öl, så är det lätt att hamna i skymundan. Slottskällan Zero (eller Nelson för den delen) och Närke flera humligare öl är bra exempel på när man kan vända det till något roligt och ett bevis på att man kan om man vill. Samma med Oppigård Amarillo eller Sigtunas Summer IPA, bra humliga öl med mycket smak

Men många vill hela tiden ha mer och mer och tar man det jag skrev om häromdan gällande John Brus på De Molens sågning av många belgiska bryggerier så ser man lite vad jag menar. Då gällde det inte bara användningen av humle, men var likväl ett av hans argument för varför belgarna hade ramlat efter.

Så vad tycker ni, är humle en “innesak” eller är det faktiskt så att det mer komplexa och medvetna användandet av humle gett en helt ny nivå till hur öl kan upplevas. Måste humle och IPA bli mer och mer, beskare och beskare och komplexare och komplexare? Eller är det som exempelvis The Kernel gör rätt väg – enkla lättdruckna och ruskigt goda IPAs som inte måste bara överbeska eller blir obalanserade då man dragit i mer humle än vad ölet kanske klarar?

Vi  verkar verkligen älska Dogfish Head så mycket som vi skriver om det? Men det gör vi, så inga konstigheter med det, och när då Sam Calagione går ut och raljerar över ölsnobbismen på BeerAdvocate så är det ytterligare ett tecken på att DFH’s sunda inställning till öl. Det är BeerStreet Journal som tagit fasta på Sams inlägg i tråden (på BA) om de mest överhype’ade bryggerierna.De som följt Sam i t.ex. Beer Wars och Brew Masters vet att han ibland skiljer (med all rätt) på ölsnobb och ölnörd, och detta påpekade han då vi mötte honom i höstas – att han älskar öl, han är en nörd enligt konstens alla regler. Men en snobb är däremot någon som väljer bort saker för att de inte “är rätt” eller “lika coolt”. Så läs hans inlägg här nedan, taget från tråden och kommentera gärna om vad ni själva tycker.

Vi på MankerBeer står helt bakom det här, ölsnobbismen sprider sig mer och mer och även fast det ibland är lätt att temporärt falla dit i euforin av att försöka “omvända” någon till “det goda ölets land” så är och förblir öl något roligt, socialt och jäkligt gott. Samtidigt är det ett stort skutt från att försöka sprida en god och sund ölkultur och att smutskasta öl för att de gör sin sak och vissa verkar tycka om det. DFH fick och får mycket skit för sina experimentella saker och visst att de inte alltid är världsklass. Men ta deras Ancient Ales-serie, en serie öl som visar hur långt tillbaka i tiden vi kan spåra ölets existens. Sedan om vissa hype’ar ölen bara för att det är DFH så är väl det mer upp till dem än för bryggeriet att besvara kritiken på? Nä, fortsätt dricka god öl säger vi! Här är hela Sam’s inlägg, enjoy.

It’s pretty depressing to frequently visit this site and see the most negative threads among the most popular. This didn’t happen much ten years ago when craft beer had something like a 3 percent market share. Flash forward to today, and true indie craft beer now has a still-tiny but growing marketshare of just over 5 percent. Yet so many folks that post here still spend their time knocking down breweries that dare to grow. It’s like that old joke: “Nobody eats at that restaurant anymore, it’s too crowded.” Except the “restaurants” that people shit on here aren’t exactly juggernauts. In fact, aside from Boston Beer, none of them have anything even close to half of one percent marketshare. The more that retailers, distributors, and large industrial brewers consolidate the more fragile the current growth momentum of the craft segment becomes. The more often the Beer Advocate community becomes a soap box for outing breweries for daring to grow beyond its insider ranks the more it will be marginalized in the movement to support, promote, and protect independent ,American, craft breweries.
It’s interesting how many posts that refer to Dogfish being over-rated include a caveat like “except for Palo…except for Immort…etc.” We all have different palettes which is why it’s a great thing that there are so many different beers. At Dogfish we’ve been focused on making “weird” beers since we opened and have taken our lumps for being stylistically indifferent since day one. I bet a lot of folks agree that beers like Punkin Ale (since 1995) , Immort Ale (wood aged smoked beer) since 1995, Chicory Stout (coffee stout) since 1995 , Raison D’être (Belgian brown) since 1996, , Indian Brown Ale (dark IPA) since 1997, and 90 Minute (DIPA) since 2000 don’t seem very weird anymore. That’s in large part because so many people who have been part of this community over the years championed them and helped us put them on the map.These beers, and all of our more recent releases like Palo Santo, Burton Baton, Bitches Brew continue to grow every year. We could have taken the easy way out and just sold the bejeezus out of 60 Minute to grow but we like to experiment and create and follow our own muse. Obviously there is an audience that appreciates this as we continue to grow. We put no more “hype” or “expert marketing” behind our best selling beers than we do our occasionals. We only advertise in a few beer magazines and my wife Mariah oversees all of our twitter/Facebook/dogfish.com stuff. We have mostly grown by just sharing our beer with people who are into it (at our pub, great beer bars, beer dinners, and fests) and let them decide for themselves if they like it. If they do we hope they tell their friends about. We hope a bunch of you that are going to EBF will stop by our booth and try some of the very unique new beers we are proudly bringing to market like Tweason’ale (a champagne-esque, gluten-free beer fermented with buckwheat honey and strawberries) and Noble Rot (a sort of saison brewed with Botrytis-infected Viognier Grape must). One of these beers is on the sweeter side and one is more sour. Knowing each of your palettes is unique you will probably prefer one over the other. That doesn’t mean the one you didn’t prefer sucked. And the breweries you don’t prefer but are growing don’t suck either. Respect Beer. The below was my favorite post thus far.

This thread is hilarious. Seriously, Bells, Founders, FFF, Surly, RR, DFH, Bruery, Avery, Cigar City, Mikkeller are all overrated?

Since I’m from Ohio, I’ll pile on and add Great Lakes, Hoppin Frog, and Brew Kettle to the list. Your welcome.

Hopefully soon we will have every craft brewery in the US on the list.

MankerBeer älskar er alla som like’at oss på Facebook (er andra med, men gå med ni också) och vi har en liten surprise till er, nu när vi är förbi gränsen till 500 anhängare så tävlar vi ut lite saker från ett av våra favoritbryggerier – Dogfish Head. Vi har öltvålar, frisbees, väggmonterade flasköppnare, vanliga flasköppnare och en av Sam Calagione signerad samlarklenod i potten. Allt detta är riktigt exklusiva och roliga saker – inköpta direkt på bryggeriet.

Vi hoppas såklart att du blivit rejält sugen på den här makalösa brygden så; till tävlingen!
Fotografera en av de öl vi omnämnt under 2011 (det finns ju en del att välja på, välj er favorit!?) på ett tokroligt, festligt, fenomenalt vackert, eller bara fullkomligt galet vis och posta på vår Facebookvägg, antalet tävlingsbidrag per deltagare är helt obegränsat, ju fler bidrag desto roligare!

Under 4 veckor med start 2012-01-10 (fas 1 slutar 15/1) kommer den bild som fått flest like’s per vecka (måndag-söndag) att bli kvalificerad till finalen som startar 2012-02-06, där ni som läsare kröner vinnaren genom samma princip  – den bild som får flest like’s vinner det signerade förstapriset.

Så, ut och fotografera med er, ju roligare och fler bilder desto härligare. Använd photoshop, använd coola effekter på din feta systemkamera, gör precis som du vill så länge man ser vilken öl det är!

Alla metoder är dessutom tillåtna för att skaffa flest like’s på just din egen bild, använd fantasin! Så börja förbereda er redan nu och ta foton och hitta på massa skoj! Vi firar och firar stort.

Med kärlek och humle till er alla
//Manker och M2

Deltävling 1 – 10/1-16/1 :

Bidrag 1 – Kristoffer Krogerus
Bidrag 2 – Erik Rova
Bidrag 3 – Mats Rubin

Deltävling 2 – 16/1-22/1:
Bidrag 1- Viktor Nyman
Bidrag 2- Darren Packman
Bidrag 3- Fredrik Balder
Bidrag 4- Ölhunden.se

Mer Dogfish Head:
Manker Beer TV – Guided Tour of Dogfish Head Brewery
MankerBeer Meets: Sam Calagione of Dogfish Head
Dogfish Who?
Manker Beer goes to Dogfish Head
Kvällsnotis: Vi svenskar och pumpaöl? Dogfish Head Punkin Ale
Trött eller bara hype’ad? Dogfish Head 60 Minute IPA
Dogfish Head Red & White – Sista stora flaskan ryker
Årets första öl, börjar bra, Dogfish Head Black & Blue
Tuff men snäll – Dogfish Head Olde School Barleywine
Manker går på finsk språkkurs – Dogfish Head Sahtea
Sam gör det (konstigt) igen – Dogfish Head Theobroma
Dogfish Head Fort och Sigtuna Black October
Dogfish Head Squall IPA, ännu en gång blir jag imponerad