Äntligen har solen och månen gått sina varv, dagar och en dryg vecka förflutit och det är åter dags för Stockholm Beer and Whisky Festival – andra “helgen” drar igång om någon timme. Får se om man orkar ta sig dit efter jobbet eller avvaktar tills imorgon. Det är så mycket som händer och saker som ska göras i riktiga livet så att man får välja sina duster med öldrickandet.

Förra omgången dagar gladdes både jag och M2 åt alla er som kom fram och som dessutom käckt visade att ni använde våra guider om bra öl att prova, något vi blev rörda av att se. Dock är det en ny omgång dagar nu och med det även lite nya öl. Vissa är eller var hemliga, andra är sådana vi vill rekomendera utifrån tidigare besök. Som ni ser nedan så har vissa bryggerier tillkommit, leverantörer försvunnit, nya öl poppat upp helt etc. Den här listan bör inte heller ses som något mer än en guide för er som redan provat våra tips (Mankers och M2s) från förra veckan och vill få rekomendationer på nya saker (vissa är kvar, mest för att vi kanske inte hann med dem). Är ni inte med på listan så betyder det inte mer än att vi troligen inte hunnit förbi er än, det vi ska ha de här dagarna till. De grådassigt markerade är öl som inte nödvändigtvis är bättre än någon annan, vi vill ju inte favorisera, men samtidigt har förvånat oss på något sätt.

Om ni vill ha mer info om vad vi druckit och kan rekomendera så får ni gärna kika i våra guider från våra tidigare besök och från de senaste dagarna där vi går igenom vad vi vart ute och provat (här, här, här och kanske här). De här listorna är mer utifrån våra helt personliga preferenser. Nä, dags att planera inför USA-resan nu! Hoppas vi ses (igen) på mässan!

Som ni ser så är det främst Cask och Wicked Wine som har lite saker som inte fanns förra veckan eller som inte ens var med på listorna. Vissa av dem är “småhemliga” (devisen är ‘den som frågar får veta’) så vi gör inte mer än att sätta dem på listorna. Men Sunk IPA (bottensänkt Punk), Abstrakt 07 och framförallt Life and Limb (om den kommit) är onekligen spännande, så även Torpedo på cask. Missa inte heller Festival IPA’n från Raasted som rönte stora framgångar under köpenhamns ölfestival och som mötts av positiv respons under SBWF. Missa inte heller svenska småbryggerier som Stockeboda, Södra Maltfabriken m.fl som man nu har chansen att prata med och prova från. Samma gäller mindre leverantörer som TWC (se nedan), Brekeriet (fruktkölschen är på min egna lista idag) m.fl. Årets festival fortsätter att blanda nytt och gammalt, stort och smått och det får väl anses vara del av charmen med den.  

Missa inte heller vår Facebookgrupp där nyheter dyker upp snabbare och mer aktuellt (–>)

Ibland hittar man öl som man snarare vill prova snarare än dricka. Antingen för att de ger intrycket av att vara en obskyr blandning av smaker, ingredienser och/eller övriga fenomen. Rätt så ofta kan det handla om ingredienser som man inte riktigt fallit för, oavsett om det är en humlesort eller någon kryddning. Så har det varit för mig och enbär, en ingrediens och kryddning som jag tycker behöver balanseras väl för att det inte ska bli för ansträngt med karaktär.Enbär kan vara allt från barrigt, till sött, rökigt och ja, allt beror på hur själva ölen gjorts. Ta bara Sierra Nevada Juniper Black Ales som vi hade film på idag, en väldigt balanserad enbärssmak.

Så då jag såg holländska Klein Duimpjes enbärsale på Cracked Kettle i våras var det med en blandning av förtjusning och skräck som jag köpte på mig en flaska. Gillar man inte något bör man åtminstone försöka förstå det, prova det och sedan omvärdera sin åsikt. Ta enbär i många julöl eller liknande som kan skilja sig helt mot en lätt touch av enbär, sötma och rökighet i en helt annan typ av öl. Så var gång jag numera ser enbär i en öl, gärna från olika öltyper, så är det med oroad glädje jag tar mig ett smakprov för att erfara vad för nya intryck jag kan uppleva och lära mig av.

Huisbrouwerij Klein Duimpje Juniper Ale

Utseende: Sviskonfärgad vätska, både tjock och tunn med russinfärgat ljust skum, kompakt men poröst som dör ned rätt fort.?
Doft: Doftar sött och nästan som svartvinbärssaft mer än enbär som brukar vara mer karaktäristiska, till en början. När man letar djupare i glaset så är den typiska enbärsdoften ändå där, men med mörkt socker och godissocker nästan. Oavsett så är det mycket bär, enbär, blåbär och svarta vinbär som man rört ihop med socker och gjort öl på – ungefär så.
Smak: Lätt munkänsla med bra kolsyra, poröst och överväldigande i munnen – men likväl tunn och lätt. Om doften var lite lömsk så är det mer enbär i smaken, men fortfarande på sommarsidan av enbär som annars känns väldigt julöl, kryddor och porter. Det är poröst och lite kryddigt med en liten touch av surt och syrligt med jäsporöst slut. Det är trevligare än väntat och känns mer genuint “traditionellt” än ödet enbär får i julölen. Bitvis känns det nästan som om man tuggar på barr, ja, det är nog lite barr med vilket känns mer i eftersmaken.
Betyg? – Bra. Egentligen inte min öltyp, men det är ändå en öl som jag hade kunnat finna så mycket “fel” i: enbären är för kraftiga, jästen är för framträdande och det blir för poröst, den är för tydligt alkoholstark etc etc. Lyckligtvis faller ölen aldrig dit utan den är rätt trevlig, lite som att hajka i skogen och svänga ihop en öl bara sådär.

Varje år håller Sierra Nevada en Beer Camp för ölälskare. Det är dels en tävling där du skickar in dit bidrag för att ha chans att vinna en plats på lägret och sedan är det själva lägret. Man brygger öl och njuter av Chico. Själva ölen i sig, alltså den som görs på lägret brukar ge ett par kegs som i vissa fall når bortom Kalifornien, men sällan till Sverige. Förens nu! Wicked Wine har fixat fram tre olika av ölen, Juniper Black Ale, Double IPA och California Common (årets namn på dem, ibland är det samma öl som sedan får nya namn).

I videon provar vi de två första (CC’n kopplades på först på lördagen) och var imponerade över hur bra de var. Lite kort om ölen då kanske?

Om vi lånar från ratebeer så står det såhär om Double IPA’n (ursprungligen kallad för Ghidorag):

Brewed by Chris and Joe DeCicco, in conjunction with Sierra Nevada’s Beer Camp, an American Double IPA that is as formidable as its Sci-Fi monster namesake. Ghidorah is golden-amber in color, with a pronounced hop-forward presence. Grassy, resinous, and citrus peel dominate the aroma. It has significant malt body, which adds balance to the beer, but the malt quickly subsides toward a firm bitter finish.

medan det här är vad som står om Juniper Black Ale’en:

This dark russet-colored beer has an intricate aroma of roasted malt and fruity esters, with a touch of resinous pine note from the use of juniper berries. The flavor is deep and complex with an upfront sweetness and flavors of dark baking chocolate, which give way to a dry finish from a mixture of hops, and a mild hint of juniper. Juniper Black Ale is very drinkable and perfect for a cold winter night.

Oavsett om ni ser ölen på besök borta i USA eller får möjlighet att prova dem på mässan nu sista dagarna så råder jag er att göra det då de är både rätt svårfunna men också väldigt bra.

Ett bryggeri jag och M2 pratat mycket om är Left Coast, bryggeriet bakom fenomenala öl som Hop Juice, Torrey Pines, Trestles IPA och Black Magic stout har inte bara riktigt snygga labels. Utan de har en riktigt bra lägstanivå och jag tror inte någon av deras brygder som jag provat har varit en besvikelse. Att lägga till American som suffix kan innebära att den antingen är humlad mer än vanliga stouts eller att man kanske dragit i extra choklad eller kaffe – men vare sig nödvändigtvis eller enbart amerikanskt. Utan jämförelsen är väl snarare (om man ens bryr sig) mot irländska eller brittiska stouts som har en lite annan karaktär, kanske mer maltcentrerad.

Bryggeriet är tredelat kan man påstå då det finns Left Coast, Left Coast/Oggis och Oggis, där det senaste  är en kedja pizzerior där bryggeriet säljer 8 av sina öl under labeln Oggis. Bryggeriet, från  Del Mar i Kalifornien säljer annars sina öl under eget eller det mixade namnet. För att vara ett hyffsat litet västkust bryggeri så finns man ändå i en handfull delstater, om än centrerade på den vänstra halvan av USA. För att inte åter nämna Hop Juice samt Trestles IPA (Brill) så finns ett par av deras öl för er som är från/i Stockholm eller på mässan på Oliver Twist och jag har för mig att åtminstone Torrey Pines och Trestles ska finnas att få tag på även hos dem.  Nu, stout!

Left Coast Voo Doo American Stout?

Utseende: Mörkt brunsvart vätska med ljusare chokladfärat skum, kanske en aning poröst med minimala små bubblor. Bildar slutligen en lillfingernagelstor skumkrona.
Doft: Hybridartad stout med både torra aromer av sedvanlig choklad och rostad malt, men som också planterar ut fruktiga kaffebönor och lite chokladlikör.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Kroppen är tunn men ändå fyllig och sådär lagom “tjock”. Lite torr rostad malt ger choklad- och kaffesmaken som man inte annat än förväntar sig. Men liksom i doften så är det som om det finns en nivå till, det är fruktigt likt en färsk kaffeböna men också lite chokladsmaskigt, dock med en något mildare faktisk chokladsmak. Kanske är den också typiskt Amerikansk nog för att ha en viss humlebakgrund vilket gör att de alltför torra, rostade – kanske till och med (ibland) metalliska tonerna, mattas av (vilket är väldigt bra i mitt tycke).

Betyg? – Bättre(-). Hade den här varit antingen starkare eller för den delen svagare, alkoholmässigt, så hade jag nog inte gillat den nämnvärt. Nu är den i det där luriga mellantinget mellan stark och hinkbar (6.8%, vilket för gemene man fortfarande är väldigt starkt). En torr känsla sitter kar i munnen med bitter choklad man ringlar över torrt trä, snabbt stoppat över en eld innan processen med choklad – varpå man sedan glatt tar en tugga av det hela innan man bestämmer sig för att det inte var dit man skulle utan tar sin morgonkaffe och vaknar till.

I all hets om öl, öl, öl och mer öl så kan det vara bra att bryta av. Ta en paus, kanske köra en snabb meditation eller varför inte gå på spa? M2 bjöd hem mig på lite vilokväll, som dock spårarde och det blev ninjafight, galen matlagning och öl-trolleri.

På den seriösare sidan så handlar det inte om ninjas, asiatisk matlagningskonst eller vin utan om sushi och öl. En mat-och-ölkombination som verkligen är spännande. Vi har länge och väl planerat för det här avsnittet och då vi redan använt Nils Oscar Jubileum 15 så behövde vi finna nya bra öl som passar.

Vad passar då till sushi? Allt beror på vilken fiskkvalitet du har och vad du föredrar. Precis som med all fisk finns det de som föredrar mer fisksmak och de som gärna ser lite mer återhållsamt fokus på själva fisksmaken. Medan en lätt men mörkare öl gör sig bra med rostade toner som passar bra till het wasabi och soya och ger fisksmaken en form av “finish” så ger en ljus och lätt kryddig öl mer utrymme åt själva fisksmaken, vilket kanske uppskattas om man köpt riktigt bra sushi (eller fisk i övrigt).

Vi provar två olika öl i dagens avsnitt, dels Bairds Suruga Bay IIPA och så den smakrika och intressanta ölen Mikkeller Nelson Sauvignon. Varför dessa två öl? Dels passar allt japanskt med annat japanskt – så japansk öl mot japansk mat måste vara som Godzilla i kimono? Trots att det är en IIPA så är den rätt mild, lite kryddig och har en lagom beska som inte tar död på smaklökarna, något man inte vill när man äter sushi. Den andra ölen, Mikkellers, är precis som ett bra vin – då det ska efterlikna en (mousserande) Sauvignon Blanc. Torr, lätt sprudlande och med lagom inslag från jästen samt en karismatisk vitvinskaraktär (lagrad på österrikiska vitvinsfat) med finish av Nelson Sauvinhumle som ger fruktigheten så tror vi att det kommer vara en riktigt bra mix.

Fisken då? Gör det skillnad på fet rosaröd fisk som lax och vit seg fisk eller bläckfisk? I sushilådan finns ju allt och det är lite det vi menar med att om du föredrar en lax- och avocadosushi så kanske du vill ha en mild schwartzbier som mattar ut det mjuka, feta. Har du mer vit fisk, fortfarande rätt fet men där du vill ha fram mer smak så kanske en torrare och något kryddig öl är bra. Varför inte göra som vi gjorde och prova en 2-3 öl tillsammans med maten?

All fokus har varit på Sverige och SBWF, men nu kör vi lite paus idag och blickar mot stora landet i väst och vad som har hänt på den Amerikanska ölfronten – det är trots allt slut på GABF och lite nytt har hänt, både där och i övrigt. Bland annat har listan på alla vinnare redan publicerats av oss, men det är andra nyheter varav några större än andra som är värda att uppmärksamma.

Men först det senaste, om ni inte såg det förut idag så har vi nu hela Matt Brophy från Flying Dog’s Master Class från SBWF uppe, det ni!

Vad har hänt i USA då?

•  Boston Beer Company (Sam Adams) har stämt anrika Anchor Brewing sedan de anställt Judd Hausner som sales manager längs med bitar av västkusten. Han blev anställd för sin kunnighet och erfarenhet från områdena och Anchor menar i ett offentligt utlåtande att man inte gett han några som helst ekonomiska bidrag för att han skulle ta jobbet. De menar också att de inte har några som helt intressen av hans tidigare kunskap om BSC.

Anchor’s CEO Keith Greggor lyfter också fram en intressant sak i deras utlåtande och ett argument som verkar kunna sättas både för och mot BSC.

Indeed, Boston Beer in their complaint professes to compete in the “better beer” category which they say constitutes 20% of the total US beer business. Anchor competes in the craft beer category which is 5% of total US beer.

Till BSC’s “försvar” kan hållas att det signerats ett så kallat “non compete”-avtal som reglerar övergångar som denna för att man inte ska ta manskap, erfarenhet eller idéer från varandra. Hur det slutar blir intressant, men det är maktstrider och plötsligt visar “stor liten” att den ändå är rätt stor.

•  Varje år (sedan 1996) har Lagunitas släppt sin populära öl Brown Shugga’ men nu meddelar bryggeriets ägare Tony Magee att man på grund utav kapacitets- och ekonomirelaterade orsaker ställer in årets produktion. Dyra ingredienser och att den tar så mycket tid från övriga öl har gjort att man istället släpper en annan, mer lättbrygd öl, med det självironiska namnet Lagunitas Sucks Holiday Ale. Det är inte den enda ölen de får hålla tillbaka med utan både Gnarlywine och Hairy Eyball sätts på hold eller dras ned på grund utav kapacitetsbrist (gnarly..) och låga försäljningssiffror (hairy..)

•  På tal om de båda nyheterna ovan så har samma Magee detta att säga om BSC’s agerande.

•  Oskar Blues, burkölens fader om man så vill har nu meddelat att man kommer utöka buteljeringsraddan med en ny maskin som gör att man kan släppa ölen på 16 ounceburkar (våra 50cl burkar). Exakta datum när det hela drar igång eller vilka öl som “drabbas” först är än så länge oklart. Kanske något att fråga OM vi råkar stanna till hos OB 😉

•  Oskar Blues är inte ensamma om tallboys utan New Belgium har även dem satsat på att öka produktionen av burkar och kommer inte bara satsa på öl som Fat Tire utan även maffigare öl som La Folie och 1554. Även detta kanske man bör fråga bryggeriets talesperson Bryan Simpson om vid ett eventuellt möte..

•  Slutligen en till aktuell person. Sam Calagione på Dogfish Head släpper tillsammans med Google en öl – URKontinent. Just nu en provbrygd som går att prova i Delaware på bryggeriets brewpub (varför åker vi till USA först om tre veckor!!) men Sam säger:

We do a little test batch, serve it to the people that come to our pub, listen to them and then tweak that next recipe. That’s how a beer moves from an idea at Dogfish to national distribution.

That’s what will happen with URKontinent. We’ll get this test batch ready to serve in about a month [now – video shot a month ago] and then if people dig it, we’ll put it out in bottles about four months after that

 

Det var väl allt för nu. Alltid lär man sig något