MankerBeer.com

Det finns massa god öl på Stockholm Beer i år och utifrån dem så har jag både Manker och M2 fått sätta ihop två stycken listor: “Must Haves” och “Nyfiken På” där vi utifrån den kompletta öllistan kommer att välja ut ett gäng öl vi är lite extra nyfikna på. Först ut är M2;

M2’s “Must Have” är fanimej helt omöjligt att lista utan att listan blir på tok för lång, det finns så vansinnigt mycket bra öl för att man ska kunna hinna med alla, men dessa bör inte missas. Se det som en vägledning men försök gärna att pricka av så många som möjligt! Det är en stor blandning på ölen och med många galna saker så kommer det ta mer än ett besök att pricka av allting man vill prova. M2’s “Nyfiken På” är öl som jag inte druckit tidigare som jag känner att jag måste prova, även här är det stört svårt att välja ut bara ett fåtal med den blandning av öl som erbjuds på mäsan. (Klicka på bilderna för att förstora dem, skriva ut dem eller rita på).

M2 Must Have

M2s Nyfiken På

Tidigare inlägg i Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012:

Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Marianne Wallberg / Mässgeneral
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Shane Welch / Sixpoint Craft Ales
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Thomas Hoelgaard / Xbeeriment
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Anders Slotte / Slottskällan
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Richard Burhouse/ Magic Rock Brewing
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Sören Wagner / Croocked Moon
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Anders Olsson / Eskilstuna Ölkultur
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Tomas Danko / Vice Huvuddomare
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Henok Fentie / Omnipollo
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Kristian Strunge / Stronzo
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Jessica Heidrich / S:t Eriks
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Mike Murphy / Lervig Aktiebryggeri
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Mikkel Borg Bjergsö / Mikkeller
MankerBeer TV – Inför SBWF 2012 – Teaser 2012, vad är på väg?
Vinn biljetter till SBWF med de officiella Ölguiderna på MankerBeer
MankerBeer TV – Inför SBWF 2012 – The 2012 SBWF Boyband
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Jeffrey Brown / South Plains Brewing Co
Inför SBWF 2012 – Vilka vann biljetter?
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Rune Lindgren / Bryggeriet Djævlebryg
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Kees Bubberman / Brouwerij Emelisse
Inför SBWF 2012 – Vinn plats på en exklusiv provning med BrewDog & Boulevard Brewing
Manker Beer Meets – Inför SBWF 2012 – Andrew Baker / Summer Wine

Back in the ol’ days när jag tog studenten från Restaurangskolan var räkcocktail, flygande jakob, konserverade päron med smält after eight och tomtebloss på samtliga efterrätter fortfarande högsta mode. Då fanns också en rätt som, rätt utförd och dekorerad, alltid bringade imponerande oooh’s och glada tillrop från publiken på studentmottagningar, konfirmeringar och andra tillställningar som var värda att fira som inte innefattade silltvång när den bars in av en stolt kreatör – smörgåstårtan!

Oh yeah, we’re bringing it back!

Denna ikon för allt som är svenskt och på samma sätt så fruktansvärt fel på många vis är en stor del av min uppväxt. Med fel menar jag såklart den rejäla densiteten i denna majonnässtinna monstruösa skapelse baserat på hälsosamt vitt bröd, mer majonnäs, cocktailmix i sockerlag och allehanda annat man hittade på Domus, B&W eller Tempo. Och dyrt som pocker är det också…och tar flera timmar att göra.. men gott blir det, banne mig!

Låt mig ta med er på en nostalgitripp och dela med mig av hur man gör en kanonsmarrig smörgåstårta som kräver ett par kilometer i löpspåret per tugga för att röja undan bevisen av varenda tugga. Sen ska vi ju ha öl till också såklart!

Here goes!

1.       Köp mängder av gottigheter. Öppna en favoritöl och ta en rejäl klunk som startceremoni.

2.       Skär av kanterna på formfranskan, Lägg en lätt fuktad handduk på en bricka (för att de undre bröden inte ska torka) och börja ’montera’ smörgåstårtan. Basen är såklart vitt bröd med majonnäsbaseradfyllning men man kan såklart leka lite med vad man kör för fyllning, i denna variant har jag både fisk och köttsektion, så jag valde kräftost på första lagret på fisksidan samt skinkost på köttsidan.

3.       Mer bröd! Bred leverpastej med baconsmak på köttsidan och tonfisk (i vatten, inte olja) blandat med majonnäs på fisksidan. Dofterna som sprider sig vittnar om en bra kväll redan här..

4.       Häll av all vätska i den exklusiva Eldorado-cocktailmixen, finhacka, låt torka lite mer och blanda med majonnäs. Bred på frukt/majonnäsmixen på köttsidan. Vid det här laget är din första öl förmodligen slut, kika i kylen vad som finns och öppna en passande härligt uppfriskande bryggd. Imperial stouts och Scotch Ales är inte att rekommendera här, men kanske en snällt humlad APA? Äh, du får själv välja nu när vi går in i steg 5

5.       Fisksidan får sällskap av finhackade räkor och kokta ägg med…just det, majonnäs! Lite finhackad dill ger en elegant touch

6.       Mer bröd!

7.       Fläska på med mer majonnäs och om du startade lite tidigare än vad jag gjorde på dagen så kan du fortsätta till steg 10. Själv ställer jag in grunden i kylen och har monterat tandpetare som plastfolien ska vila på under natten för att inte förstöra den noggrant utsmetade majonnäsen.

8.       Plasta in och låt grunden vila under ett par välbehövda timmar i kylen. Öppna en ny öl. Kanske en IPA den här gången? Det är du värd!

9.       Ta en välbehövlig paus, du kan lika gärna öppna en öl till. Indiskt kryddade kycklingvingar med en God Lager funkar finfint till smörgåstårtseskapader.

10.   En ny dag gryr! (behöver jag säga till er att öppna en bärs?) Nu börjar det roligaste – att dekorera majoklumpen till något fagert och sagolikt! Just nu ser den stackarn mest ut som ett fyrkantigt mumintroll.

Ett riktigt proffs går efter devisen ”Inga synliga kanter” och det bör även ni göra. Fäst gammal skön omodern sallad på sidorna, jag använder en sort som heter lollor osso, med hjälp av majonnäsen. Detta steget skiljer pojkarna från männen – kommer salladen att fästa eller kommer den att släppa pga. att du varit slarvig med symmetrin i ’murningen’ och du önskar att du hade flera händer?

11.   Du kan i princip dekorera hur du vill, men ha i åtanke att en smörgåstårta ska symbolisera överflödet av mat i västvärlden – ju mer desto bättre! Jag återskapar här den fullkomligt omoderna citrus/gurk-twisten som man producerar genom att skära ett snitt ca 75% genom respektive ingrediens och snurra. Enkelt, snyggt och går verkligen hem hos damerna i kvarteret.

12.   Jag hoppas att du köpte rejält med räkor, det kommer att behövas. Lite värdelöst vetande: De handpillade räkorna du ibland köper är med högsta sannolikhet skalade antingen i Belgien eller Kazakstan som är de största räkskalarländerna i världen. Detta är faktiskt helt sant.

13.   Mer mat, döda en lax, rök den, hyvla den till fina skivor och snurra till skivorna lite tjusigt. Den händige gör såklart laxrosor, men det är ganska svårt då det är riktigt hala grejor vi snackar om här..

14.   Finhacka snordyr jamon iberico (eller gör som jag, skäms lite och packa ner billig skinka eftersom budgeten är sedan lång överskriden) och vräk på ägghalvor med löjrom tills diskbänken bågnar.

15.   Finputsa dekorationerna. Cornichons och kruspersilja (bladpersilja är på tok för modernt) har en given plats bland köttet. Dill är en självklarhet på fisksidan. Servera.

16.   ÄT!!

Till smörgåstårta behöver ni dricka något som både klarar av fettet men som inte tar över de smaker som blandas till höger och vänster här. Man sitter knappas med en Barley Wine till detta utan kanske en Mohawk Unfiltered Lager (Art. Nr 11426, 18,90 kr), eller annan lite mer humlad lager. Själv valde jag att prova en Imperial Pilsner,  My Antonia som är ett samarbete (eller hur är det nu..?) med MankerBeerfavoriterna på Dogfish Head Brewery och italienska Birra del Borgo. Denna ölen med sina härliga citrusfriska toner och hyggliga humletoner kompletterar smörgåstårtan på ett lagom kaxigt sätt.

Sådärja, det var inte alls svårt eller hur? Smörgåstårta kan varieras i oändlighet och det vill vi ju såklart uppmuntra er till! Blev ni sugna på att göra en egen smörgåstårta? Posta bilden på den på vår vägg så kommer det en liten ölrelaterat present på posten. Om ni lyckas få mig eller Manker att kikna av skratt eller bågna av er talang så blir såklart presenten lite större! (Enda regeln är att jag inte ska ha sett smörgåstårtan innan, lite som Melodifestivalens regler, fast med mer majonnäs)

/M2

När MankerBeer tillsammans med landets främsta sommelierer blev speciellt inbjudna att deltaga i Cheese Wars på Restaurangakademien i Stockholm så släppte vi verkligen allt, flyttade om eventuella störande moment i kalendern och boka in ostkriget mellan Garrett Oliver, bryggmästare på Brooklyn Brewery, och Totte Steneby, Svensk Sommeliermästare.

Cheese Wars går kortfattat ut på att låta deltagarna avgöra om det utvalda ölet eller vinet passar bäst till den perfekt tempade osten som kaxigt sökte vår uppmärksamhet från Pillevuyttallriken. Cheese Wars är någonting Garrett verkligen gillar och söker ni bara på “Garrett Oliver Cheese Wars” på YouTube kommer ni få mängder med intressanta träffar. Oerhört lärorikt för alla, oavsett om det är öl, vin, ost eller mat du gillar. Här har du lite förslag och tips från två riktiga mästare så prova gärna på detta själva ute i stugorna.

Totalt 7 fenomenala ostar tog vi oss genom och mina smaklökar gav 4 delvinster till ölet och 2 till vinet. En av ostarnas öl och vinparning var så fenomenal att varken öl eller vin kunde anse sig förlorad så det blev betyg ‘jämnt skägg’. Manker höll bara med om att det var med ett visst övertag öl vann, men de tre sista kamperna var såpass hårfina att man mest satt och var lycklig över de fenomenala kombinationerna mer än försökte bedöma vilken som var bäst.

Då kör vi, från vänster till höger:

Ost nr 1
Ostnamn: Ossau Iraty
Mjölk: Komjölk
Karaktär: Hårdost, nötig karaktär som påminde något om vissa vällagrade goudas jag smakat tidigare.
Vin: Vitt vin, Cotes Du Rhone (Coudoulet de beaucastel 2008)
Öl: Brooklyn Brown Ale
M2’s val: Totte kickade igång kriget med en fenomenal parning, den något syrliga karaktären i vinet lyfte fram ostens nötiga smak på ett sätt som funkade fenomenalt. Ölet harmonierade med osten på ett annorlunda vis och släppte fram mer utav varandra men personligen så ansåg jag att Totte lyckades bäst.

Ost nr 2
Ostnamn: Saint Andre
Mjölk: getmjölk
Karaktär: Mjuk ost, brieliknande textur med mycket krämig kärna
Vin: Vitt vin, torr (J Bäumer Rheingau Riesling 2010)
Öl: Boon Framboise
M2’s val: Även om Totte plockade fram den godaste riesling jag nånsin smakat, som plockade fram en ofrånkomlig smakharmoni med fin eftersmak och mullig fruktighet så bjöd Garrett på vinsten här där hans kombo skapade en födelsedagsfest från svunnen tid med farmors hallontårta i munnen där syran i ölet domnar bort och lämnar kvar hallon och gräddighet. Klar vinst för Garret.

Ost nr 3
Ostnamn: Epoisses de Bourgogne
Mjölk: Komjölk
Karaktär: Mjuk ost, sötbrända ostsmaker med en tydlig förnimmelse av lada (inte bilen)
Vin: Vitt vin, Bourgogne (Meursault 1er Cru les Genevrieres 2009)
Öl: Brooklyn Wild 1
M2’s val: Totte ville visa en parning med både ost och vin från samma region, Bourgogne, och lyckats såklart riktigt bra – det råder det ingen tvekan om, vinet ger osten en nötig karaktär och lyckas penetrera fetman hos osten. Men när den limiterade ölen Wild 1 med sin karaktäriskiska farmhousesmak lyfter denna härligt pösiga ost som ligger och myser på tallriken likt en insutten saccosäck från -82, så går både jag och Manker upp i brygga och helt sonika stjäl lite extra ost från en intet ont anande tallrik bredvid oss eftersom vi måste ha mer. Det smakar lite som sommar och färska perenner när denna kombo möts med tydliga inslag av stall, mineral och en vinös fruktighet som lyckas lika bra som vinet men samtidigt lyfter kombon med sin kolsyra som skär igenom ostens gräddighet. Helt klart en öl man vill få tag på mer av.

Ost nr 4
Ostnamn: Gryuere L’Etivaj
Mjölk: Komjölk
Karaktär: Hård ost knappast behöver en längre introduktion. Gruyere är en självskriven gäst på MankerBeers ölprovningar och passar otroligt fint med IPA med sin söta saltighet
Vin: Sherry, (Delgado Zuleta Palo Cortado Monteagudo)
Öl: Örbaeks vintage 2008 (Barley wine karaktär)
M2’s val: Dessertvinskaraktären i sherryn kompletterar den vällagrade och kraftiga gruyeren otroligt väl och ger smaker av päron, nötighet och mild fruktighet, men än en gång så sätter Garrett in en fullträff som jag trodde skulle bli min favorit under Cheese Wars –  Barley Wines har mer kraftfulla smaker blandade med en trevligare sötma än sherryn och skrapar ihop ännu ett poäng till ölen. Den milda beskan går bra mot fetman i osten och karamellsötman lyfter osten till en ny höjd.

Ost nr 5
Ostnamn: Monte Enebro
Mjölk: Getmjölk
Karaktär: Mjuk ost, otroligt krämig och skön sälta. Den mögliga kanten skall såklart också få träffa smaklökarna och adda dom på Facebook, eftersom dom blir polare direkt
Vin: Ljus sherry, La Goya
Öl: Deus, Brut de flanders
M2’s val: Nu börjar smaklökarna spritta likt kor som släpps ut på grönbete, det blir fyrverkerier i munnen och jag kommer på mig själv att sitta och fånle i flera sekunder innan jag vaknar till. Osten är riktigt salt men samtidigt väldigt krämig och balanserad. Tottes val  av en ljus sherry lugnar ner sältan och skapar en fin harmoni. Otroligt! Och sen gör Garrett det igen, fram kommer världens snyggaste ölflaska: Deus från Brut de Flanders. Med sina champagnelika toner blandat med tydlig dill och koriandersötma så krossas motståndet och skapar ett smakfyrverkeri utan dess like! Kan ni hitta denna osten så lägg en beställning till Systembolaget på ölen och imponera på era vänner som ni älskar mest, för denna kombo måste spridas vidare!

Ost nr 6
Ostnamn: Testun Vino Barolo
Mjölk: Komjölk
Karaktär: Hård ost, med synligt protein, salt och härlig smak, lagrat under ett täcke av druvrester från Barolotillverkning
Vin: Champagne, Eric Rodez
Öl: Brooklyn Cuvée de la Crochet Rouge Riesling
M2’s val: Först nu dyker första champagnen upp och är tänkt att lyfta ostens smaker hellre än harmoniera och här lyckas Totte bäst. Champagnens bubblor och torrhet ger den otroligt smakrika, dock inte så ‘gruyere-saltiga’, osten en rejäl push i rätt riktning och lättar upp osten samtidigt som fräscha citrustoner kommer igenom. Lite som en elegant klädd farfar som med busig blick låter sonsonen sätta sig i den gamla välbevarade Porschen från 1972 som står och myser i garaget i väntan på en liten tur. Garretts otroliga Riesling-lagrade öl tar även den osten till nya höjder, men elegansen i champagnen får räknas som vinnaren här även om det är ett ytterst svårt val. Ölet faller nog lite på att det inte slår igenom eller harmoniserar lika tydligt mot osten som champagnen gör, trots att det såklart är ännu en underbar kombo. Kanske skulle även Deus passat till denna?

Ost nr 7
Ostnamn: Fourme D’Ambert
Mjölk: Komjölk
Karaktär: Mjuk ost, blåmögel med enorm krämighet och tydliga Stiltondrag
Vin: Vitt vin från Alsace
Öl: Brooklyn Black Chocolate Stout (2004/2005)
M2’s val: Vilken final! De sparade verkligen det bästa till sist! Normala blåmögelostar man kan få tag på i välsorterade ICAbutiker har en ganska dammig karaktär, men det här var ju såklart i en klass för sig. Smakfulla mögelsmaker blandas med en elegans i en ost som jag sällan eller aldrig stött på tidigare. Den söta alsacen med tydliga och härliga flädersmaker kan vara det bästa jag druckit i vinväg och tillsammans med sältan och krämigheten i osten är det dags för ännu en oststöld från tallriken bredvid. MEN då plockar Garrett fram sitt sista vapen i striden och ger oss en knäckigt söt gammal vällagrad Black Chocolate Stout som såklart bjuder in kaffe och choklad på festen, men även en typ av bränd sötlakrits som knockar motståndet. Det är i detta läget fullkomligt omöjligt att avgöra vad som är bäst i sista fighten så det blir faktiskt ‘jämnt skägg’ här.

Summering:
Det bjöds på en hel del överraskningar men man märker att både Garrett och Totte är experter i världsklass på detta, diverse smakexplosioner blandas med eleganta harmonier från båda håll. Det var två parningar som stack ut i röstlängden och det var ost nr 3 där ölet fick hela 11/12 röster och ost nr 6 där vinet fick 9/12 röster.

Hos mig vann som sagt Garrett med 4-2 och Garrett vann även hela ostkriget – Med sin vana ödmjukhet så ser han lite generad ut och tackar sin kombatant för en bra och imponerande fight med ett rejält handslag.

Vissa av ölen presenterade är otroligt svåra att få tag på men vi känner ju till den experimentlusta som finns ute hos er så vi hoppas att detta inspirerar er att testa er fram, använd ovan som måttstock och var för guds skull inte rädda för att dela med er av era bästa parningar.

För vem vet, vi kanske har lite signerade, speciellt för detta event framtagna Brooklyn prylar att tävla bort till bästa öl/ostparningen inom kort…?
/M2

Jag kan egentligen bara tala för mig själv när det gäller vilka öl/-typer som vinner mark just nu eftersom jag inte har tillgång till någon som helst statistik. Men eftersom vi har så grymma läsare så tänkte jag ta mina tankar och observationer och kombinera med er input så att vi kanske kan försöka sia lite om vad som är i ropet under senare delen av 2012 i ölvärlden.

Öltrenderna

En tydlig trend som jag, och kanske många med mig, har märkt av är att även om det extremt experimentella finns kvar hos vissa bryggerier så förnimmer jag en mer elegant strategi som kikar fram under ölfilten.
Visst, BrewDog släpper sin dunderIPA Anarchist Alchemist, Hammerlind fnular säkert på en ny Ace of Spades (hoppas, HOPPAS att det blir en Barley Wine!), Three Floyds kommer med all sannolikhet att göra en Dark Lord även 2013. Men om man kikar på det stora hela så ebbar fenomenet  att bryggerierna spänner sina humletriceps och maltbiceps i jakten på det mest humlebeska som överhuvudtaget går att framställa för att synas eller för att dölja bismaker ut lite känner jag. Istället börjar fler och fler att ta fram en ljuvligt fruktig session I/APA på 4-5% ABV och såklart kommer de mer erfarna bryggarna att lansera vildjästa öl i allt större takt (vi har väl alla lärt oss att uttala Brettanomyces nu? Annars är det bara att kalla det rätt och slätt för ”Brett” alternativt ”Bretta” – det håller), samt ska ju alla såklart fatlagra till förbannelse.

Vad finns det mer för trender just nu? Nya humlesorter, återgång till klassiska öltyper eller kanske rentutav öldrinkar?

Entrepenörerna

Det går också en rejäl trend i att starta mikrobryggerier, inte bara i USA utan såklart även här hemma i Sverige. Vi får ett par samtal eller mail i månaden från trevliga prickar som vill att vi testar hembrygder, snackar uppstartsstrategier och bryggverk. Det är ju verkligen kanonroligt, men frågan är om det inte är på väg att bli mikrobryggerikommersialism istället? Många bryggerier som startar idag har rejäla inkörningsproblem och jag tror personligen att minst häften av dom kommer att ha svårt att stångas mot de ’stora’ mikrobryggeriernas kvalitet och redan etablerade distributionskanaler. Jag sitter över en Mikkeller Gren Gold och funderar på huruvida detta är en underlig allegori eller bara helt naturligt.. Samtidigt är det väl lite Darwinism i det – survival of the fittest, eller handlar det om helt andra faktorer?

Vi tror, och hoppas, att glappen mellan bryggare, drickare, distributörer och andra parter kommer fortsätta att minska för att istället ge plats åt nya spännande samarbeten och koncept – ta bara Darren Packmans Beer Studio som exempel.

Ölbloggarna

Är det någon som vet hur många ölbloggar det finns i Sverige just idag? Jag tror att vi närmar oss 100 stycken, men gråtalet är säkert enormt.
Intresset för öl är stort och vi är de första att skriva under på att det betyder mycket för alla de underbara människorna som verkligen önskar driva igenom sina projekt genom härliga ölrecept som  hembryggts i någon studentkorridor i Huddinge. Kanske kan de få en push för att lyckas brygga i mer kommersiell skala och således kunna sprida sina öl för vinden och för ’folket’ – vart är alla dessa på väg någonstans?

Eller är ölbloggarna kvasiduktiga ölbedömare (likt undertecknad) som bara tycker att det är förbannat gött att man slipper dricka industriellt blask som vill nå ut till en större publik, eller bara de som vill samla sina alster på ett bra ställe? Vad tror ni ambitionerna är med ölbloggarna och vad vill egentligen alla de som är för bekväma, snygga, eller upptagna (läs uselt prioriteringssinne) för att lägga ner halva sin själ i ölens drömska värld? Jag hoppas såklart att med denna etablering så kan vi se fler och fler personer puttas över på The good side istället för att hylla Spendrups Old Gold som ”En ganska schysst bärs, eftersom du gillar öl”.

Oavsett vad man tycker om dem så är ölbloggarna på samma sätt som andra dryckers- och matjournalister en viktig skara aktörer som kan kanalisera och ge effekt åt ett växande (inter-)nationelt intresse för denna ljuvliga dryck. Kunskap är makt och intresse ger dig kunskap – är det svårare än så?

Finkrogarna

Jag har som vana att vid varje restaurangbesök av rang fråga efter öllistan när servitören presenterar dryckeslistan. Få är de tillfällen där jag blivit positivt överraskad. Det är alltid samma: Carlsberg Hof, Stella Artois, Grolsch, kanske – KANSKE en Newcastle om man har så kallad ’tur’ – och således beställer jag en vatten istället. Sådär, markering klar. På ett svenskt vis.

Sen skedde det något för ett par månader sedan, det fullkomligt exploderade lyxkrogarnas utbud av öl. Riche’s korvfestival visade att deras tidigare urusla ölutbud på 2 öl (Guiness och Carlsberg Hof) hade helt plötsligt utökats till nära 20 olika, dock spretigt sammansatt, öl. Till det hade sommelieren parat öl till korvarna som i sig var en upplevelse i sig. Strålande tider!

19 Glas i Gamla Stan som vi frekventerar hade Sverigepremiär på Mikkellers 19 (De ligger för övrigt på Stora Nygatan 19 och har 19 platser..) och har trots deras gedigna vinprofil ett finfint utbud av riktigt smarriga brygder främst från USA.När jag sen vittjade lädret för att imponera på kvinnan i mitt liv på restaurang Lux så var det ju svårt att hålla tillbaka glädjetjuten när Lux, tillsammans med Skebo, har utvecklat öl som ska passa till matkreatörens påhitt. Nej de har ingen kock på Lux, de har matkreatörer. Bajsnödigt? Väldigt, men maten är det bästa jag någonsin har smakat, det är därför jag återkommer. Jag bryr mig inte om vad kockarna kallar sig..

Dussinkrogarna får väl i vanlig ordning sina fatanläggningar betalda av de stora drakarna och kommer väl tyvärr aldrig att ta in något spännande, men håll i tanken att Carlsberg är Brooklyn Brewery’s distributör i norden och det verkar som att planen är att deras East India Pale Ale skall ut på fat på samtliga krogar som kör Carlsberg – jag hör ingen som gnäller på det hoppas jag?

Och bland dussinkrogarna återfinns såklart Matias Dahlgrens simpla kebabhak som gör öl tillsammans med Jessica Heidrich – det om något är väl kanske att ses som ett riktmärke?

Det var inte mer än så men jag hoppas att vi får se en lika härlig utveckling i ölets anda under resterande halvåret av 2012, jag tror att vi alla kommer att följa det på nära håll – vill ni ha tips och tricks på något som har med öl att göra så är det bara att fråga oss, vår Facebookvägg är er att ställa frågor på och ladda upp feta kort på någon öl ni är stolt över – vi har alltid något skoj ölrelaterat i bakfickan att tacka er med!

Nu ska jag beställa in en… ja vad i hela friden ska jag ha? Det finns ju massor att välja på här på stampuben på Andra Långgatan i Göteborg.

//M2

Jag (M2), Manker och Balder från Ölrådet tar seden dit man kommer och stoppar ner alla våra inköpta öl på mycket trevliga och välsorterade Fish & Beer förutom en öl var. Den ska vi ha som en “gå’a” när vi rör oss mot vårt andra mål denna soliga förmiddag i Köpenhamn. Dagen går helt i ölets tecken och det är mycket som ska hinnas med i Nordens ölhuvudstad. Jag valde en organisk golden ale (the Golden Rule) från fenomenala Shorts Brewing, Balder drog direkt på dubbelipa-mode med en Southern Tier 2XIPA och Manker valde en Hops Infusion IPA från Weyerbacher. So far so good. En pölse med bröd och senap på det och vi var igång.

Vår nästa anhalt var ölbutiken Barley Wine som drivs av den mycket sympatiske Jan Filipe. Det var detta besök som gav mig en del funderingar som jag gått och gnagt på ett tag men tänkte nu fråga er – om man älskar bra öl (läs: ölnörd), är det då förväntat att man ska älska all öl som anses bra?

Alla tre gick och mös i butiken samtidigt som hela Danmark försökte få en glimt av Dronningen på hennes bemärkelsedag efter 40 år som regent ett par hundra meter bort på Ströget. Vi brydde oss mikroskopiskt om detta, utan fokuserade på det som nu stod på det lilla runda svarta ståbordet i den vitmålade källarlokalen – tre stycken spontanjästa öl/suröl.

Manker och Balders ögon lyste och jag stod och kollade på IPA när dom ville ha min uppmärksamhet på vad dom plockat fram. Trevligt tänkte jag, eftersom jag inte uppskattar spontanjäst. (Än?). De tre flaskorna var Oude Gueze från De Cam, Gueze 1882 från Brouwerij Girardin och en Geuze från Mort Subite. Den senare var till mig eftersom den har en något sötare ton än de två andra och dom vet vad jag gillar och inte gillar. När sedan Jan Filip frågade om han fick bjuda på en öl och ställde fram en Mariage Parfait 2006 från Brouwerij Boon så blev det ju ganska bra stämning runt bordet – även jag blev ju sjukt nyfiken. Jag gillade dem, visst – men saknade samma engagemang som Balder och Manker som med stora leenden glatt diskuterade hur goda dessa öl var och hur makalöst gott en bra suröl är för dem.

Men jag är osäker på om jag nånsin kommer att älska detta som så många andra verkligen gör, för mig är en riktigt bra öl helt enkelt något annat. Mina smaklökar sprattlar till vid kraftiga smaker som en rejäl IPA med bra stuns i, eller en välhumlad Barley Wine, till och med en riktigt bra weisse ger mig ett leende på läpparna. Med andra ord har jag hittat vad just jag uppskattar och verkligen älskar.

Man ska uppskatta riktigt bra hantverk oavsett vad det gäller, framförallt komplext hantverk som det här faktiskt är – och det gör jag verkligen, jag har den fullaste respekt för de bryggare som lyckas brygga en riktigt bra öl oavsett stil. Jag är också öppen för att prova nya ölstilar och att förstå hur smaker och aromer uppstår under bryggprocessen, men måste jag också lära mig att uppskatta ölen bara för det? Är man lite konstig om man inte tycker att Gueze är det bästa i ölväg som via tusentals smaklökar runnit ner i strupen? Eller att ge Brittiska IPA chans efter chans för att ge mig samma känsla som när en välhumlad Amerikansk DIPA skapar fyrverkeriexplosioner i min mun? Förväntas man tycka detta och hur långt förväntas man gå för att prova öl bara för att ge dem en chans? Vissa gillar mycket, andra gillar sitt, är det svårare? Jag vill veta vad ni tycker!

Nu öppnar jag min favorit från The Sinner Series från Amager – Gluttony. En Dubbel IPA. Nuff said

/M2