Jag har under de senaste åren samlat på mig ett gäng med Sierra Nevadas barley wine Bigfoot, barley wine style ale som det tvingas heta i USA pga luddiga regler. År 2009 fick jag en Bigfoot från 2005 av Jan Filipe på den danska ölbutiken Barley Wine, och jag tyckte att den var så fantastisk att jag började spara på mig ordentligt med Bigfoots. Jag har under åren druckit ett par vertikaler, några 5 års och några 3 års, men nu när jag hade sparat ihop till min första 10 års vertikal så var det väl dumt att hålla på det mer. En bourbon fatlagrad Bigfoot som ändå stod där hemma fick därför följa med till en god vän som en liten bonus.

Lite kurriosa om Bigfoot är att man släppte ölet första gången i Januari år 1983, samtidigt som en viss herr Balder ser dagens ljus för första gången, och är därmed ett av de äldsta amerikanska barley winen som existerar. Äldsta av alla amerikanska barley wine är Old Foghorn från Anchor som kom ut år 1976, nästan 100 år efter det första brittiska som utgavs år 1869.
Bryggeriet Sierra Nevada släppte för övrigt sin första öl i November 1980, den klassiska Sierra Nevada Pale Ale

År 2008 hade man en speciell etikett till sitt 25 års jubileum. År 2013 blev ölet 30 år och då gjorde man en fatlagrad variant (Barrel Aged Bigfoot) som blev så populär att man var tvungen att göra den igen år 2015. Etiketten är annars i stort sett densamma på alla år, men det är en ny kapsyl varje år. År 2008 var även det första året man började med vanlig kapsyl, innan dess hade man använt sig av den klassiska amerikanska skruvkapsylen. Den uppmärksamme ser då tydligt att det är något speciellt med år 2014s kapsyl. Foten är åt andra hållet, varför vet vi faktiskt inte men spekulationer finns det gott om.

För att inte ta upp all er tid får ni istället dem i mer ordning efter vad vi tyckte om ölet i klumpform.
År 2005, 2006 och 2007 hade samtliga som sagt skruvkapsyl och inte vanlig kapsyl. Tyvärr märks det tydligt på ölen då samtliga hade börjat oxidera en aning. Fortfarande goda men tyvärr fanns det en tydligt ton av papp och kartong som förstörde det en aning. Betyget blev inte så bra som jag hade hoppats på utan med viss besvikelse fick vi ändå ge en rimlig bedömning.
Betyg: Bättre(-)

2008 och 2009 var de som i mina ögon var absolut bäst! Jag brukar hävda att Bigfoot peakar vid 5 års ålder hade här en aning fel. Det gör den vist vid 7-6 år.
Stor sötma och ordentlig smak av karameller, nästan ingen humlesmak alls utan istället fick man en smak av bränt socker. Lite som kanderade nötter. Ingen oxidation alls och där alkoholen löst mest med sin frånvaro. En sak som slog mig en aning var att det var en viss ton av fruktighet som utvecklades mer och mer ju äldre ölet blev. Lite som bigarråer.
Betyget för dessa var lätt att sätta.
Betyg: Bäst

2010, 2011, 2012 var alla väldigt bra. Inte alls lika välbalanserade som de 2 tidigare och dessutom hade de en större humleton som nästan raderade ut det brända sockret. Mindre fruktighet av det jag upplevde som de mörka röda körsbären. Däremot så var det en större spritighet som dock inte alls störde upplevelsen utan istället gav en liten fin värme.
Betyget var även här väldigt högt, då det är ett fantastiskt bra barley wine att lagra.
Betyg: Bäst (-)

2013, 2014 samt 2015 var de som vi upplevde som sämst även om det fortfarande är väldigt gott. Alla tre har fortfarande påtagligt med humle kvar även om jag tycker att humletonen i Bigfoot har försämrats något de senaste 3 åren. Förr kunde man tycka att en färsk Bigfoot var som en bra DIPA, ny tycker jag att den är klart sämre. Sötman är där, men inte alls lika påtaglig eftersom den är uppbalanserad av humlen, dock är det en tydlig spritighet i ölet som inte alls passar in då den ger en tråkig metallisk smak. Den är otroligt påtaglig i 2015 års version. Dessutom finns det en lite smak som är något artificiell och tvålig som jag inte uppskattar så värst mycket.
Betyg: Bra

Sista två ut är 2015ås Barrel Aged Bigfoot, tyvärr hade jag inte en tanke på att spara den från 2013 så den fick stå åt sidan.
Väldigt speciell måste jag säga. Spritigheten man känner i den vanliga Bigfooten är utbytt mot bourbon och den känns tydligt. Det är dock klart godare än vad det är med den andra spritigheten. En trevlig smak av ek som kanske inte helt passar med humlen när vaniljtonerna visar sig. Nej att fat lagra IPA eller DIPA är inte någon bra ide och det är just därför. Ta mig inte helt på orden, jag är väldigt petig, för det märks inte av allt för mycket utan det man märker lite mer av är en viss smak av kanel och det slår mig om hur mycket fylligare den fatlagrade är.
Betyg: Bäst(-)

Sista två skrev jag ju, ja den sista ölen vi drack var en cuvée, alltså en blanding av alla Bigfoot på bordet. Det blev en spännande blandning som smakade….Bigfoot. Det var faktiskt en väldigt god blandning, man fick lite det bästa av två världar. Inte mycket humletoner, välbalanserad alhkolhetta, stor sötma och en hel del torkade körsbär, en viss kryddig smak och faktiskt kommer fatlagringen fram lite lite. Kan inte ge den något ordentligt betyg men det var en kul blandning och det var faktiskt väldigt gott.

Som avslutning kan vi kort summera det att en Bigfoot är som bäst mellan 6-7 år, men är nästan lika bra redan efter 3-5 år. Så bulka upp och spara era Bigfoot, jag litar på att Wicked Wine tar in dem till Sverige även nästa år!

För ett tag sedan provade jag två stycken lågalkoholhaltiga öl som Nils Oscars bryggeri hade fått i uppdrag av matkedjan ICA att ta fram. En Stout och en lätt humlad Ale som båda klarade sig med ett godkänt omdöme. Som kommentar till det inlägget fick jag att det fanns två till öl i ICA Selection, en veteöl och en IPA som istället för Nils Oscar hade bryggts hos Grythyttans Brygghus. Även dem skulle ligga på 3.5% och finnas i de flesta ICA-butikerna, vilket de nu också verkar göra.

Grythyttans Brygghus har jag bara mött och provat som snabbast, då på Göteborgs ölmässa för två år sedan då de ställde ut i “Göteborgshörnan” med Stigberget, All in Brewing, O/O Brewing m.fl. Tyvärr var det rätt mycket snack och liten verkstad och ölen var inte alltför imponerande, tyvärr. Något förvånande då man har några av landets mer dryckeskunniga på plats och trots allt har ett bra dugligt bryggverk på plats. Men man kan alltid hoppas på bättring! Nu över till 3.5’orna.

Grythyttan ICA Selection Veteöl

Utseende: Gråguldisig vätska med litet ljus, snabbt döende skum.
Doft: Milda, nästan vattniga toner av plastig banan, metall och lite halm. Lite tydligare karamell än vad jag brukar finna i den här ölstilen. För vag doft så det är tyvärr inte mycket att hurra för.
Smak: Lätt munkänsla med svag kolsyra. Inte den chunkiga, fylliga veteölen jag önskade utan rätt mild. Vissa estrar som ger fruktkarameller och en vattnig banangodis med dess inte helt naturliga banansmak. Lätt kryddighet, aningen mineralig och i stort rätt menlös smak.

Betyg? – OK (-). Även fast det inte är större fel på ölet så är det lite för intetsägande. Vissa antydningar till bra smaker finns där men i stort är det tyvärr inte särskilt livat.

Grythyttan ICA Selection IPA

Utseende: Dov, disig persikofärgad vätska med litet ljus skum.
Doft: Sötfruktig godisdoft med fruktkaramell och rätt tydlig fruktkola. Doftar mer billig godisbutik än IPA.
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. Smakmässigt något bättre med markerande beska som slås mot gräsig humle, brödig smutsig malt och ett hopkok av metalliska fruktsmaker

Betyg? – Sådär (+). Nä, det här är inte en god IPA. Då väljer jag bra mycket hellre någon av de andra humliga alternativen som finns. Tyvärr smakar det inte nog för att den ska duga som vanlig sällskapsöl utan då duger andra öl i samma segment av alkoholstyrka och tillgång bättre. Eller varför inte ta typ BrewDog Dead Pony Club eller liknande som ligger lite högre i % men som också kostar snarlikt.

Andreas Skytt Larsen jobbar inte bara på Mikkeller & Friends i Köpenhamn utan har sedan en tid tillbaka också startat upp ett litet bryggeri. Ute i Brønshøj har han möjlighet att göra mindre batcher av det han känner för och vissa av er som var i stan just före Copenhagen Beer Celebration kunde prova hans American Pale Ale, Favorite Pastime på Fermentoren och på Mikkeller & Friends.

Ett av hans senare alster är en Saison han bryggt med två sorters saisonjäst, torrhumlat den med Citrahumle och sedan adderat Brettanomyces för att ge den mer funk. Funk Orchard har än så länge bara serverats på Kødbyens Madmarked men det ska bli spännande att se hur Andreas fortsätter med AleFarm och när och hur vi får se mer av ölen.

AleFarm Funk Orchard

Utseende: Något mörkare, disig smutsgul öl med litet ljust skum som faller ihop yill ett litet lock.
Doft: Doften präglas till en början av brettens säregna funkighet och kryddighet men i takt med att ölet luftas och värms lite får du toner av frän ananas, mandarin och tydligt av citrus.
Smak: Medelstor till stor munkänsla med bra kolsyra. Rätt kraftig i munnen, lite tjock. Som i doften är funktigheten och bretten lite kvävande vilket är synd. För under det första lagret med brett är det en skön syrlighet likt många amerikanska wild ales och smak av jordgubbar, ananas, mandarin, citrus och blommor. Drar lätt åt en amerikansk wild ale/saison som brettats lite hårt och sedan fått ligga på vitvinsfat.

Betyg? – Bra. En lovande öl som kan bli intressant att jobba vidare på om man får ordning på den lite tjocka kolsyran och för närvarande bretten. När jag tog lite mörk, mjuk pepparkaka i munnen så mattades bretten bort vilket gjorde ölet väl.

Vi har alltid sett upp till alla hembryggare. Även fast vi kanske inte är den mest hembryggningscentrerade ölsidan eller för den delen skriver särskilt mycket om den så är det få saker som imponerar på mig så mycket som passionerade och ivriga hembryggare.

Oftast finns det en intressant historia om hur de bröt sig loss från fulölen, började dricka god öl och sedan ville prova på det själva. Hur de läste på, experimenterade, möttes, provade på och sedan förhoppningsvis i någon form kände att de hade lyckats. Jag har däremot svårt att se mig själv ta den tiden som krävs för att bli ens någorlunda halvduktig på ölbryggning. Men andra, de kan jag gladeligen uppskatta.

Inte alltför sällan så är det de ivriga hembryggarna som någon gång tar steget och blir komersiella bryggare. Många av de vi har lärt känna under åren har gått från hembryggare till att satsa helhjärtat på sitt stora intresse och vi vill därför ta chansen att lyfta upp dem lite.

Så när hembryggaren Jimmy Petersson drog iväg ett mail till oss och frågade om vi ville prova hans senaste öl, en sommar-IPA så var jag inte den som tackar nej.  Jimmys bakgrund som hembryggare är nästan just den som jag beskrev. Han slutade dricka för att bli dyngrak, gillade väl inte öl ens särskilt mycket men liksom min egen ölresa en gång började så kom det att ändras då han fick prova på lite “finöl”.

Jimmy berättar att det gick rätt fort och beskriver sig som en “all in-person” så kort efter det att han började dricka bättre öl kom intresset att brygga eget. För lite mer än ett år sedan kom första ölet och sedan har tiden gått åt att läsa och prova på mer. Det har blivit en batch var 3’e månad ungefär.

Ölet han skickade till oss är en IPA som han tävlade med i hembryggnings-SM tidigare i år. En somrig IPA med lite högre restsötma, It’s Summer, I Pee Ale!.

Skogslyckans Källarbryggeri It’s Summer, I Pee Ale!

Utseende: Mörkare persikogyllene vätska med krämvitt skum.
Doft: Väldigt fin doft som domineras av kryddig humle, grön frukt och småstickig sötma som inte direkt ger doft av karamell men bidrar till något sötare doft av persikojuice och sötsyrliga melongodisar
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Härligt med en rätt ren smak utan direkta felsmaker, eller den annars i hembrygder hyffsat vanliga smutsighet från jäst eller annat. Balanserad sötma utan att bli direkt söt. Fruktigheten påminner något om den i Averys Maharaja om än att själva ölet inte har samma torra beska. Väldigt läskande med juiceig tropisk frukt med melon, ananas, grön sweety och långsam rätt så mild beska.

Betyg? – 4. En väldigt trevlig sommaröl som inte är för söt, har en väldigt fint balanserad beska som kanske kunnat fått vara lite rivigare och väldigt bra fruktiga smaker. Ett bra exempel på en bra hembrygd öl och en IPA som vinner på balans över beska eller “kraft”.

Nyligen uppmärksammade vi något vi verkligen saknat under flera års tid – en riktigt bra craft lager. Det skall inte vara något försök från ett större masslagersproducerande bryggeri som vill sälja in sig som craft och inte heller ska det vara något snabbt ihopkok som man valt att kalla för en lager. Istället ska det finnas samma passion, själ och arbete bakom en bra craft lager som i vilken annan öl som helst.

Just därför är vi glada att se öl som Åre Bryggcompagni Ginko’s Pilsner, Nya Carnegiebryggeriet Kellerbier och CAP Bohemian Rhapsody. Öl som på ett föredömligt sätt låter det välbrygda möta det enkla, vardagliga och underskattade. Av samma anledning fortsätter vi att prova igenom ett par av de nya lagerölen som dykt upp. Näst på tur är Stockholm Brewing och deras Stockholm Lager. Ölet finns än så länge inte på Systembolaget men lär hamna på marknaden inom kort, hoppas vi.

Stockholm Brewing Stockholm Lager

Utseende: Smutsig persikofärgad vätska med litet smutsvitt skum.
Doft: Välbalanserat av halm, mild urvattnad fruktjuice av persika och lätta touchar av örter. Doftmässigt något sötare, lätt smörig och med tydligare fruktighet än en vanlig småtorr lageröl.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smakmässigt sitter den som en bra lageröl ska – halm, gräs och något smörig ljus malt. Det är ändå det lite smöriga, milt söta och fruktiga som slår igenom – men jag skulle också vilja påstå att det görs på ett sätt som är återgående i många av bryggeriets öl. Kanske är smakerna av persika, en liten klick smörig malt och örtig humle på väg att bli lite av en hussmak.

Betyg? – OK+. Ännu ett dugligt lageröl som framförallt gör sig bra som sällskapsöl. Tyvärr är det jag saknar i många “craft lagers” det lite torra, beska avslutet. Istället tenderar ölen att ha mer sötma och mer fruktiga toner än vad man ibland är sugen på. Å andra sidan är det här roligare att dricka än din traditionella vardagslager.

Efter ett par månader med förhållandevis okey standar på ölen i Systembolagets lokala sortiment har vi nu nått juli månad och släppet den 1 juli. Att dricka lokala öl har varit lite som en jojo, det kan ibland vara rätt bra för att sekunden sedan vara odrickbart.

Nyligen skrev jag däremot en Manker Lackar på temat och då med fokus på Systembolagets rutiner för hanteringen och kraven på när och hur ölen ska finnas hos Systembolaget. Ölen är i vissa fall inte klara produkter utan snabbt ihopslängda minibatcher på ölen, eller butteljerade snabbprover från tankarna. Läs gärna det inlägget om du inte redan har gjort det. Framförallt betoningen på att det inte är kul att såga öl för sakens skull, men en bra öl är alltid en bra öl vilket gör att en fullt inte lika så bra öl aldrig är en godkänd öl. Särskilt inte med de priser som vi ofta ser i det lokala sortimentet.

Kackelbryggeriets Ölandslager (33 cl  26.50 kr)
Lite smutsig öl men som doftar som en lager skall göra. Det är lite stall, mineral, citrus och ljus malt. Smakar däremot lite sötare och mer fruktigt än traditionellt.
Betyg? – OK (-).

Brygghuset Finn California Lager (33 cl 22.50 kr)
Rätt ren öl med en tydlig smak av fruktsaft, en rätt trevlig fruktigare lager.
Betyg? – OK (+).

Bryggverket 41337 Session Pale Ale (33 cl 29.90 kr)
Lite smutsig i doften men med lovande humlearom. Småtorr, lite obalanserad i smaken men det finns potential från de här nykomlingarna.
Betyg? – OK

Nordic Kiwi Brewers Southern Pale Ale (33 cl 25.50 kr)
Smakar gammalt, smör och lite hö. Inte särskilt fräsch den här gången heller.
Betyg? – Sådär+.

Old Town Brewery Nöff du Pamp Pale Ale (33 cl 22.80 kr)
Doft och smak av tunn äppeljuice och något som liknar klor. Inte särskilt mycket kolsyra. Nä, det här är inte helt okey.
Betyg? – Sådär.

Göteborgs Nya Bryggeri Lilla London Göteborgs Ale (33 cl 19.70 kr)
Den här kan inte vara klar? Liksom deras humliga öl vid förra släppet som smakade något helt annat är det smak av grönsaker, buljong och gud vet vad.
Betyg? – Inte godkänt.

Nils Oscar Svinninge Bullet Premium Pale Ale (33 cl 22.50 kr)
Trevligt fruktig doft, viss beska och smak av apelsin, kiwi och fruktjuice. Ännu inte helt utvecklad och “samsad” i smakerna.
Betyg? – OK+.

PangPang Tikitango Pale Ale (33 cl 39.90 kr)
Ren och småtorr med smak av kryddig citrus. En bra Pale ale som kanske är lite för dyr.
Betyg? – Bra-.

PangPang OPA Session IPA (33 cl 39.90 kr)
Läs här.

PangPang Aight Pale Ale (33 cl 39.90 kr)
Fruktig variant på en “smaklös” produkt (vilket är tanken). Ren, enkel men rätt läskande.
Betyg? – OK+.

Költur That’s What She Said Amber Ale (33 cl 26.90 kr)
Börjar som en Brown Ale med lite nötter, rostat och torr choklad. Men slutar tyvärr i bakjäst vilket drar ned betyget. Lovande.
Betyg? – Sådär+.

Lilla Ölfabriken Öltapparens Brown Ale (33 cl 30.31 kr)
Doftar som en bra Brown Ale med mycket choklad, nötter och halvmörk malt och lite kallt kaffe. Tyvärr finns det lite felsmaker där som stör helhetsintrycket.
Betyg? – OK-.

Eskilstuna Ölkultur Jönköpings dolce whIPA (33 cl 32.80 kr)
Smutsig. Doftar som en torr, citrus IPA men smaken är svajig, men lovande. Tyvärr lite skakig vilket drar ned betyget, särskilt sett till priset.
Betyg? – Sådär+.

Nordic Kiwi Brewers The Long White IPA (33 cl 27.40 kr)
Rätt mild, rätt enkel. Helt drickbar men rätt trist och lite intetsägande smaker.
Betyg? – OK.

Lilla Ölfabriken Mälterskans Fläder (33 cl 37.10 kr)
Mycket fläder, vilket kanske har använts lite överdrivet och som döljer själva ölen. Lite toner av chili och grön paprika (vilket flädern brukar kunna ge). Kanske lite för mycket fläder för att den ska vara balanserad och inte bara “uppflädrad”.
Betyg? – OK.

Klackabacken American Wheat (33 cl 24.20 kr)
Fräsch sommarveteöl med ljus fruktighet.
Betyg? – OK+.

Nordic Kiwi Brewers Pacific IPA (33 cl 28.70 kr)
Mörkt, smörig och höig IPA vilket känns fel.
Betyg? – Sådär.

PangPang Cookie Stout (33 cl 69.90 kr)
Mörkt malt, kletig sirap, mörk choklad och kakdeg. Slutar i choklad, mineral och mörk chokladdeg. Rätt tunn kropp vilket ger känslan av smakrik mörk chokladsås.
Betyg? – Bra+.