När vi besökte Left Hand Brewing under vår USA-resa för att möta skaparen Eric Wallace och dricka en drös goda vänsterhänta öl så saknades dock en av mina favoriter från bryggeriet. Left Hand’s Imperial Stout är en omtyckt imperial stout som är rätt alkoholstark men som ändå inte blir så pass extrem att “vanliga stoutdrickare” ryggar tillbaks. Den har en rätt kraftig humling för att ge balans åt den stora mängden malt, men får ligga tillräckligt länge och samlas för att inte bli spretig och det är nog här hemligheten ligger, för jag tycker verkligen det lyckas. För säger du amerikansk imperial stout till en hyffsat bedrucken öldrickare så dras nog direkt paraleller till bourbonfat, höga procenthalter och väldigt kraftiga smaker. Därför är det bra med t.ex. Duck-Rabbit som jag skrev om förra veckan som gör mildare stouts men med smak och lättdruckenhet som en kraftigare stout oftast saknar. Just därför är den här imperial stouten så trevlig, för den har lättdruckenheten av en vanlig opiffad stout samtidigt som den har berikats med ordentliga smaker och aromer.

Left Hand Imperial Stout

Utseende: Mörkbrun, något svart vätska. Poröst skum med minimala bubblor.
Doft: Fyllig maltdjup och rätt stor arom. Det verkligen osar gott om choklad, espresso och återbesök av farbror mörk choklad – utan att det blir för rostat. Väldigt rejäl och mörk kraftig doft, överraskande att den är såpass snäll och mild men likväl aromatisk.
Smak: Lätt till okey munkänsla med bra kolsyra. Lätt kropp men med förvånande bra tryck i smaken. Choklad och havrepuffar, lite bär och fruktig malt. Det här är en snäll, smakrik och trevligt lättdrucken imperial stout som har lite av oatmeal stout’ers mjuka fyllighet men ändå inte fullt ut. Även fast det inte blir riktigt alkoholstarkt tryck i smaken så får man inte glömma att den är på 10,4% vilket såklart hjälper till att lyfta smakerna och ge lite hetta.

Betyg? – Bättre (-). Mjuk och lättdrucken med havrepuffar, massa fyllig choklad och espresso. Kanske lite för opersonlig i längden, men oerhört god – särskilt för att vara så lätt. Det här är en kraftig imperial stout för både de som gillar enklare stouts till de som vill ha lite kraftigare ditos.

Av ett lustigt sammanträffande så fyller både jag och M2 år samma dag, heter likadant och gillar båda göttiga jänkaröl. Detta datum har Systembolaget därför lagt ett av sina släpp (det var så det börjar, jag lovar) och det är det släppet vi nu väljer att kika lite mer på redan nu. Visserligen kommer det lite nyheter i beställningssortimentet redna den 2a januari men det är släppet den 1’a februari som ändå måste anses som årets första roliga släpp.

Visserligen är det ungefär en och en halv månad kvar och saker kan komma till och försvinna, men ni kan se det som en hjälp på vägen till varför ni ska spara in på julklappar och lägga undan mer inför feburarisläppet. Som den nya rutinen ser ut så är det både T5 och T7-släpp (se innebörd nedan) så det är inte bara några “utvalda” städer få som åter skäms bort.

Det här släppet, till skillnad från det senaste, känns humanare, betydligt USA-fokuserat (so far) och inriktat på “klassiker” som återkommer år efter år likt Celebration Ale, Vertical Epic, Norhtern Hemisphere, Keizern och något mer från Stone (i år Double Bastard). Vi kommer köra en mer grundlig analys senare i vinter när listan börjar spikas, men redan nu kan det vara fiffigt att glo lite snabbt på den.

Nyheter 1’a februari 2012
(modul, artikelnummer, namn, land, volym, pris, literpris, antal)

T5 11035 Gouden Carolus Cuvée van der Keizer Blauw, Belgien, 750, 116,00, 3000 st
T5 11036 Sierra Nevada Celebration Ale,  USA, 330, 27,90, ca 20.000 st
T5 11161 Stone Double Bastard Ale, USA, 650, 83,90, 2160 st
T5 11162 Stone Vertical Epic 11.11.11, USA, 650, 94,60, 2160 st
T5 11184 Fullers Brewer’s Reserve Limited Edition No 3, Storbritannien, 500, 59,00, 5200 st
T5 11422 Brewdog Paradox Jura, Storbritannien, 330, 89,90,  3000 flaskor

T6 11668 Oppigårds Ekporter, Sverige, 330, 43,90, 1900 st

T7 11609 Three Amigos Smeden, Danmark, 330, 47,90, 600 st
T7 11610 Cigar City Humidor Series IPA, USA, 750, 119,00, 720 st
T7 11611 Sierra Nevada Northern Hemisphere Harvest, USA, 710, 89,00, ca 1000 st
T7 11615 Three Floyds Mikkeller Boogoop, (brygd hos De proef), Belgien, 750, 99,00, 900 st
T7 11627 BrewDog Abstrakt AB:08, Storbritannien, 375, 125, 960 st
T7 11631 De Ranke Hop Harvest 2011, Belgien, 750, 78,50, 480 st

SYSTEMBOLAGETS LANSERINGAR DECEMBER 2011
B = beställningssortiment
BAS = alla butiker
T1 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS samt T1)
T2 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1 samt T2)
T3 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1, T2 samt T3)
T5 = 30-tal butiker (egentligen 40 butiker inklusive vinkällarbutikerna)
T7 = vinkällarbutiker (Göteborg, Malmö och Stockholm)
T9 = valfritt för butik att hyllföra. Kan av kund beställas styckvis i samtliga butiker.

Outside Oskar Blues at Halloween Manker and M2 decides to take beer reviewing one step further – and while doing so learn a lesson. Beer should be fun, social – and responsible. Hip hop, large amounts of beer and recording a beer review might affect your choice of clothing – do not mix well.

So happy Lucia all of you and we hope you enjoy this amazingly well perfected beer review and yes, the leasson we all should learn is that drinking good beer with friends is and should always be fun. So grab yourself a couple of good Christmas beers, gather up some friends and have a great time.

Merry Christmas!

Häromveckan skrev jag om 3 Fonteinens Zwet.be som man bryggt hos De Proef, en porter med två olika jäststammar varav en var en lambicjäststam. Här är ännu en sådan öl, en traditionell Belgisk blonde ale utan krusiduller som ska kunna drickas i större mängd. I maltväg används bara korn och vete medan man enbart har saazhumle i humleväg.

Edit. Danko note:  Beersel-ölen gjorde Armand ursprungligen tillsammans med bossen på Palm i samband med att de införskaffade ett bryggverk till 3 Fonteinen, helt enkelt för att finansiera detta. Det var nämligen Palmbossen som låg bakom bryggverket då. De bryggdes första gången runt 1999 och har sedan dess fortsatt bryggas hos De Proef.  

Där lärde ni er någonting nytt och tack Danko för rättningen och informationen.

Mer 3 Fonteinen:
Kvällsnotis: Ett stycke romantik – 3 Fonteinen Doesjel 2006
Manker goes retro, back to 2005 – 3 Fonteinen Oude Geuze Vintage 2005
Fredags-AW: 3 Fonteinen Oude Geuze vs 3 Fonteinen Oude Kriek
Lambic och porter i ett – 3 Fonteinen Zwet.be

3 Fonteinen Beersel Blonde

Utseende: Ljust disig matt persikofärgad vätska med virvel av grummel i sig. Vitt poröst skum som sjunker isär till ett litet lock med bråkiga rester på glaskanten.
Doft: Den belgiska sötman med lite alkohol, tvål, kryddor och en släng jäst får sällskap av en lätt syrlig fruktig arom (likt lagern). Lite apelsinskal och gammal marzipanmix och citrus. Överlag känns det Belgiskt men med en frisk aura som jag tycker är genomgående i dessa båda, men som saknas i många mer “bastanta” belgiska ales.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Lätt men porös och växande. Smaken dribblar i mellanlandet mellan en något alkoholstarkare och sötare triple till en hederlig lättdrucken belgisk ale (som om inte triple’n är en ale den med..). Smaker av gamla mandelspån och något som liknar apelsin sätts ihop med ljus malt, en svårplacerad sötma och kanske något kryddigt.

Betyg? – Bra+. Det är såhär Belgisk ale är, för mig, när de är som mest vardagliga. Inte för mycket av något utan oerhört lättillgängliga och framförallt trevliga att dricka. En vanare Belgofantast skulle nog kalla dem för lite tråkiga, men för mig vinner de på att vara lite nedtonade, trots att de kan förlora i smakkomplexitet, så ger det dem mer chillpoäng.

Det här med hype kan vara hemskt att erfara inom dryckesvärlden då det minskar ens chanser att få prova på något, smatidigt är det rätt underhållande då man får uppleva hur nästan vad som helst kan hype’as. Ta bara Akkurat, Oliver Twist och Nynäshamns förarbete inför Tjockhult Tjinook – som faktiskt är riktigt god. Eller Slottskällans Zero och här pratar vi snarare lustiga marknadsföringskampanjer snarare än ren hype. Ren hype passar snarare in på öl som t.ex. Russian River Pliny The Elder, Founders Canadian Breakfast Stout, The Bruery Black Tuesday och Cantiollon Blåbær. Jag menar absolut inte att de inte är bra, för att i vissa fall inte säga fantastiska öl utan mer att hype’en drar upp både priser/värde och intresset över dem mer än vad som kanske är berättigat.

Det som stör mig mest med hype är de förväntningar som byggs upp och som det är lätt att falla för men framförallt att ölen blir så helvetiskt dyra. Jag fick tag på lite Cantillon Blåbær under sommaren och efter att ha provat en flaska (nedan) så tänkte jag prova att byta bort en flaska. För denna enda flaska av en blåbär fick jag uppemot 10-11 toppöl utan problem, vilket för mig är helt galet. Är hype någonsin bra och är det ens rimligt att majoriteten av ölen snabbt hamnar på E-Bay och liknande. Jag tyckte att The Bruery Black Tuesday var dyr (1100:-) på Cracked Kettle men Founders Canadian Breakfast Stout slår nu det priset (låg på lite över 1200:- för en 65 cl-flaska) och jag vet inte om det är värt att ens börja diskutera det. Jag minns en artikel från Vinny på Russian River som gick rätt hårt emot det här med att öl hamnar på olika internetsidor för tiotals gånger pengarna. Men går det ens att göra något åt det?

Tillbaks till Cantillon nu då.. En av de större “bytarölen” så som jag har förstått det och med sista batchen kan jag förstå det då bara 400 liter gjordes av den här ölen som görs av Cantillon, med 100kg blåbär i de 400 litrarna. Exklusivt gjord åt Jeppe och för Ölbutikken. Årets upplaga som kom, 2011, är batch 7. 

 Andra “hype’ade” öl:

Manker slår på stora trumman – The Bruery Black Tuesday
New York del V – Jag och Dogfish Head
God jul till mig själv! Russian River Pliny The Elder är årets julklapp

Cantillon Blåbær Lambik

Utseende: Blåbärssaftsfärgad vätska, mörkt blå, litet mörkrosa skum.
Doft: Sursyrlig citrusdoft, typisk lambic och typisk välgjorde och väldoftande Cantillon. Lite bäraromer även fast jag tycker det är litte för annonymt, mest doftar det sursyrlig god “lambic” med aningar av bär.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Sursyrlig lambic med lite torr sträv blåbärssmak. Gillar bär syran och att den är väldigt torr och god men måste nog ändå hålla vissa andra Cantillons framför denna. Som anat en superb öl.

Betyg? – Bättre(+). Riktigt bra öl såklart, allt Cantillon är ju nästintill underbart gott och det här är inget undantag. Men är den värd motsvarande en låda blandad öl från Russian River, Hair of the Dog, Dogfish Head m.m? Nej. En till fenomenal lambic från Cantillon som du skulle kunna dricka dygnet runt? Självfallet. Tyvärr går de båda inte ihop för min del utan hade jag köpt en flaska för 4-500 hade jag varit nöjd och tyckt den var riktigt värd det, men den är inte lika värd en drös toppenöl i ubyte.

Efter del 1 och 2 om bryggeriet The Duck-Rabbit Craft Brewery så har vi nu provat bland annat deras amber ale, schwarzbier, milk stout och porter. Ingen står ut såpass att jag skulle vilja kalla dem för specialister på vad de gör, däremot skulle jag kunna sträcka mig såpass att mena att de gör oerhört välgjorda öl för de som just fått upp ögonen för öl och ännu inte vill prova en imperial stout på 11% som legat på ek med russin och körsbär utan vill ha något enkelt och väldigt stiltypiskt. För stiltypiska är dem, kanske ibland lite för mycket så vilket gör att de blir lite tråkiga. Även deras Märzen som jag provat men verkar ha missat att plita ned om är en rätt menlös historia, men säkerligen en bra märzen då det är en oktoberfestöl rakt upp och ned, men lite utan riktning.

Kvar att prova är nu bryggeriets brown ale, som de själva kallar en “hoppy and beautiful bitter”. En humlig brown ale? Då drar tankarna direkt till Beer Here’s Höst Citra vilket kanske är orättvist, men där har man i alla fall en bra referens. Men ankharen får själv visa vad de menar så över till ölen.

Btw, är ni inte redan med på Manker Beer på facebook så passa på att gå med där nu, förutom massa extra kul så närmar vi oss en oerhört intressant tävling med grymt bra förstapris!

Mer Duck-Rabbit?

Specialisterna på mörk öl? The Duck-Rabbit Craft Brewery, del 1
Specialisterna på mörk öl? The Duck-Rabbit Craft Brewery, del 2

Duck-Rabbit Brown Ale

Utseende: Rödbrunt gyllene vätska.
Doft: Liten extra skjuts humle har den då den förutom malt, rostad malt och rostat kaffe också har lite av den humliga gräsighet lite mildare humlesorter kan ge.
?Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Humlen ger även bra inslag som driver den mot till exempel Brooklyn Brown med torrt gräs och citrus. Finner även lite bitterhet och kaffebönor där kaffetbönans fruktighet liksom rostade toner kan hittas. I längden blir den däremot lite porös och lätt vilket är synd då jag gillar det rostade och humliga

Betyg? – Bra-. Rätt bra smak. Hade den haft bra kropp, mer tyngd o varit något bättre på smakerna så hade den vart riktigt bra. Nu blir den lite platt efter en stund, de goda smakerna till trots.