MankerBeer.com

Ni kanske har sett att vi, temporärt, bytt logga här och på Facebook? Undrar ni varför? Få ölfantaster har missat att Omnipollo äntligen kommer att öppna upp sin egen bar/pizzeria/livsnjuteristuga Omnipollos Hatt på Hökens Gata 3 på Söder i Stockholm. Detta vill vi såklart uppmärksamma lite extra varpå vi kör en OmniMankerBeer Week. Detta blir det första inlägget under denna vecka med lite speciellt fokus på just Omnipollo och deras Hatt. “Varför, är ni köpta eller” lär haters fråga. Tvärtom, precis som alltid så gör vi detta bara för att vi älskar craft beer, och våra vänner på Omnipollo! Sedan är det alltid gott med pizza.

Det blir allt från ölrecensioner, intervjuer med personerna bakom Omnipollo och så såklart en blick in i baren. Kommentera gärna här eller på vår Instagram (mankerbeer) eller Facebook om det är något särskilt ni vill läsa, veta eller få inblick i. Vi hoppas att ni kommer att gilla formatet som vi hoppas kunna göra om framöver med andra bryggerier.

Men inget bryggeri är sig självt utan sin bryggare. Därför är det inte mer än rätt att vi kör igång veckan med ett gött tjöt med Henok Fentie själv. Sedan första gången jag och M2 satt ner och snackade med Henok över en enkel middag hos mig har han alltid varit sådär jobbigt positiv och glad. Oavsett hur du väljer att vinkla en fråga för att den ska bli lite knepigare så är svaret allt som oftast levererat med samma positiva attityd. Trots det försöker vi nu ifrågasätta lite mer kring den svenska ölkulturen, nitarna man har gått på och vad man egentligen vill. Vi säger välkommen Henok!

MankerBeer (MB): Omnipollo har nu hållit på ett par år, har det blivit vad ni trodde när ni först tog fram och släppte Leon?
Henok Fentie (HF): Jag träffade Kalle första gången 2010 och jag tror inte att någon av oss hade kunnat förutspå vad som skulle hända. Med det sagt har min känsla för vad Omnipollo var, är och ska vara, inte förändrats särskilt mycket.

MB: Från att göra några få öl per år så gör ni nu en mjöd, en öl till Onda och öppnar en bar. Hur ser du på Omnipollo, som något ni har en klar plan och ide för eller som en levande organism där ni gör vad ni vill, när och hur ni vill?
HF: Jag har en ödestro och ibland så känns det som om projektet väljer sin egen gång. Även fast ambitionen oftast är att saker ska komma inifrån och ut.

MB: Vad känner du är drivkraften med Omnipollo?
HF: Från början var det personligen att sprida budskapet om bra öl på ett kul och fantasieggande sätt, men med facit i hand så är det lika mycket energin mellan oss som jobbar med det som driver saker framåt.

MB: På många sätt är Omnipollo en lyckosaga, men något måste ju ha skitit sig någon gång? Vad har varit svårast sedan ni startade?
HF: Vad det gäller själva ölen så hade vi ett mellanår 2013. Jag tog mig för en mängd olika stilar utan tillräckligt med förarbete och vi släppte ett par öl som inte höll den kvalitet vi vill ha på våra produkter. Mer research, mindre batcher och i princip inga större släpp på bolaget under hela 2014 gjorde att vi höjde kvalitén avsevärt.

MB: Du anses ju vara otroligt opretentiös och ödmjuk, vilket känns återkommande inom ölbranschen. Samtidigt är det en hårdare marknad idag med fler aktörer, finns det plats för alla eller är det bara att fokusera på sig själv och sitt eget race?
HF: Att marknaden i Sverige hårdnar lite är bra för alla. Med en otroligt stark inhemsk kundbas så har Sverige chansen att bli ett av världens intressantaste ölländer. Vi har länge legat i lä men i takt med att konkurrensen hårdnar internt så gjuts ringar på vattnet starka nog att nå långt.

MB: Samarbetet med Mjödhamnen är ert egentliga första svenska samarbete, varför har det inte blivit fler?
HF: Vi har bryggt hos Dugges i Göteborg också. Vi lever och verkar i Sverige, samtidigt bestämde vi oss redan från början att vi skulle se världen som vår spelplan. Genom att inte begränsa våra produktionsmöjligheter tror jag att ölen vi släpper blir bättre och mer spännande. Samtidigt har vi de senaste två åren utökat vår produktion på de platser där vi säljer mycket öl.

MB: Brekeriet och Omnipollo är väl idag de svenska bryggerier som det pratas mest om internationellt, vilka svenska bryggerier tror du håller den nivån som krävs för att kunna lyckas utomlands?
HF: Oj. Svårt att uttala sig om, men en sak vet jag och det är att det kommer att bli betydligt fler framöver.

MB: Vid de två provningarna jag har varit på hos Systembolaget för att prova små svenska bryggeriers öl så har genomsnittskvaliten varit extremt låg med mycket infekterade öl och undermåliga recept bakom ölen. Överlag, vad är statusen på svensk öl?
HF: Den nya svenska vågen går igenom precis samma sak som de flesta unga ölscener som jag stött på. Brasilien är världens 3:e största ölland men vartannat hantverksöl jag drack där var odrickbart.
Statusen är att det är många nya aktörer men med lite tid så kommer kvalitén att gå upp.

MB: Från en Belgisk Pale Ale till en American Pale Ale till öl med jordnötter, en mjöd och de experimentella ölen i Magic #-serien – vad blir det härnäst
HF: ”Never let ’em know your next move” – Ten Crack Commandments, Biggie Smalls.

MB: Hur länge tror du att man ständigt kan komma på nya saker, nya öl, stilar och så vidare innan man känner att man gjort sitt och mest vill ha tid att njuta av status quo? Som Mikkel, han måste ju jobba dygnet runt med ständigt komma på nytt.
HF: Frågar du mig så trivs jag med vart hantverksöl är på väg just nu. Friheten är enorm och fortsätter det så ser jag ingen anledning att dra i handbromsen.

MB: Sist då. 2015, varför kommer 2015 att bli the shit?
HF: Hantversköl har aldrig varit större, vi öppnar en bar med pizzahattgänget, Omnipollo fyller 4 år, vi utvecklas och tar nästa kliv.

Boom goes the dynamite! Vi fortsätter med Karl Grandin, lite barnyheter och öl inom kort!

Jag har mött Brooklyn Brewerys frontman, den alltid lika gentlemannamässiga Garrett Oliver såpass många gånger att jag inte längre borde bli förundrad. Men när vi nu slår oss ner på restaurangen och ölkrogen Babajan på Söder i Stockholm för att höra Garrett prata om bryggeriets öl som inte finns. Ja då är det som att återkomma till en bok man läst tio gånger tidigare men ändå hittar nya nyanser och favoritstycken i.

Historien om Brooklyn Brewery och deras existens på den svenska marknaden är det nog få som har missat. Tillsammans med Samuel Adams är det de amerikanska craft beer-bryggerierna som har varit med längst och fått många med mig att bli intresserade av riktigt, välsmakande craft beer. Vad många däremot missar är att bryggeriet är så mycket mer än deras Wit, Brown Ale och Lager. Man gör häftigt humlade öl och allehanda experiment med allt från otippade träfat till ingredienser och annat.

Till slut vart också efterfrågan så stor på de här “annorlunda” specialölen att man fick låta bli att göra dem till enskilda krogar. Istället föddes Ghost Bottles, experiementella öl Garrett kunde ta med sig till särskilda events och provningar.

I många fall, såsom K is for Kriek (på bolaget senare i vår) och den välhumlade Blast! började det som en Ghost Bottle för att i ett senare skede bli en klar komersiell produkt. K is for Kriek började till exempel som Jonge Kriek, en öl som inte sett så många barer men som bland annat var med på den Beer Makers Dinner som hölls på Akkurat härom året. I andra fall är det öl som har fått ligga på fat i flera år innan man bestämmer sig för att tappa dem på flaska och prova dem live på en törstande publik. Vilket var fallet med många av de öl vi fick äran att prova.

Först ut var den Sorachi Ace-humlade Saisonen Sorachi Ace. Men det är inte en Ghost Bottle utan en twist utan i det här fallet rörde det sig om Purple Sorachi. Man har låtit Sorachi Ace ligga på rödvinsfat där man öst i riktiga blåbär i tankarna. Ölet har sedan fått ligga i månader och gotta till sig.

Ölet helt annorlunda mot vad man förväntar sig av den blommigt friska Sorachi Ace. Champagnebubbel och oerhört vinös i en stil som osar Brekeriet, med en tydlig framtoning av blåbärsskal. Smaken är väldigt torr med skal, blåbärskräm och blåbärsfrön, med aningen tanniner. Väldigt läskande med en uppfriskande funk som bibehåller dess Saisoncharm. Överlag en väldigt trevlig skapelse på 7.5% som jag återkom till många gånger under kvällen.

Garrett brättar om hur deras Cellar Master Molly Browning jobbar hårt med deras fatprojekt och för att ha de bästa faten och ha koll på deras olika kvaliteter. Tillsammans har bryggeriets “experimentavdelning” också börjar kika på att använda “lees” i lagringsprocessen. Lees är de efterlämningar jästen lämnar och Garrett berättar hur de fått åka runt till vingårdar och ciderier för att flörta till sig jästslurrys som de kan använda.

Kvällens första öl med lees är svenskbekantingen Local 1, en trevlig Belgian Strong Ale med råsocker och tysk humle. I Ghost Bottle-varianten har man låtit ölet ligga i ett helt år med lees från ciderjäst. Local 1 med ciderlees är en komplex öl med en otrolig eftersmak, riktigt torr med en fin syra från skal och must som lämnar trevliga vinösa toner. Får mig att tänka på “blomstrande apelsiner”, torr cider och komplexa ljusa viner. En riktig favorit på runt 9.5%.

Innan vi fortsatte med “leesöl” skulle vi få en intressant historielektion. Garrett är emot samarbeten bryggerier emellan om det bara går ut på att skicka lite recepet mellan sina bryggare, posera framför ett bryggverk och sedan få fram en komersiell produkt utan eftertanke. Istället ser han hellre att man möts, pratar om livet, sina passioner och kommer fram till vem man är och vad man vill. Sedan tar man det bästa från mötet och försöker synka ihop det. Så var det när han mötte Peter Bouckaert från New Belgium. De födde en tanke om en Porter såsom den en gång var. Då stilen fanns långt före man kunde börja arbeta med ren jäst så var i stort sett alla porters fulla med brett. “Brettanomyces” var med andra ord “Brittish yeast”.

Av den anledning har Barrel Aged Wild Horse berikats med 100% Brettanomyces, efterjästs med champagnejäst och fått ligga på Woodford Reservefat för att få extra komplexitet. För att vara en brettad porter är den förvånansvärt ren, med eleganta toner av vanilj, råa träfat utan direkt bitterhet och en fin smak av rostat och kakao. Otroligt balanserad med just lagom mycket funkighet. Ett bra bevis på hur man kan ta fram en brettad mörk öl utan att den går all in på funkighet, överdrivna fattoner eller extrimiteter.

Garrett vill just ha balansen och återkommer till hur ett bra öl ska ha tre saker. Balans, struktur och elegans. Den ska inte vara ensidig utan måste få vara fin och en vacker, god öl. En bra öl ska du kunna ta flera pints av (här diffar siffrorna mellan 3 till 7 stycken på raken), kan du bara ta ett 15 cl glas av en öl så är det inte en bra produkt.

Med den filosofin i bakhuvudet var det intressant att gå in på eftermiddagens riktiga experiment. Först ut är Galahed, ett namn som egentligen gavs till ett annat öl för att man tyckte så mycket om namnet, men ölet gjordes i för få flaskor för att nå ut. Hur som helst så är det Local 2, en mörk Belgian Strong Ale med bland annat vildhonung som sedan fått ligga med lees från Rieslingfat i ett år. Ölet är runt 10% och har viss funk men framförallt en arom och smak där Rieslingen verkligen slår igenom. Något tunn vilket än mer hjälper Rieslingen på vägen och gör att den tappar kraft.

Problemet med att göra den här typen av öl berättar Garrett är att du inte direkt kan kopiera recepten eller ölen. Du måste låta det ta tid för ölet att jäsa ut och mogna. Likaså är det så pass många faktorer som kan påverka hur ölet utvecklas beroende på fat, kvaliten på druvor, ingredienser eller less, temperaturer, lufttryck etc. Av den anledningen blir det lite som med belgisk Lambic, du får blenda och finna rätt väg till att nå dit du vill, vilket också ger viss variation.

Så är det också med vad som otippat blev min favorit för kvällen Caradoc. Här har man åter tagit Local 1 och låtit den ligga i runt 1-2 år på lees från Chardonnay och Sauvignon Blancdruvor. Ölet ser ut som en cide, nästan helt flat. En spännande och ytterst komplex arom och smak av äpplen, grönsaker och sherry vilket följs av oxiderade druvrester, mandelmassa och lite sviskon. Bitvis är det nästan spritigt med en frän karaktär av druvextrakt och spår av plast. En helt unik dryck som vänder upp och ned på alla sinnen. Jag älskar den och skulle vilja prova den med riktigt vällagad mat.

Provningens två sista öl är rätt intressanta för oss svenskar. Dels då den första, den nämnda K is for Kriek snart släpps på Systembolaget och för att den andra, Barley Winet Hand & Seal nyligen släpptes på Systembolaget. Tar vi Hand & Seal är den som kom på Systembolaget den som har lagrats på bourbonfat medan den vi nu provar är Garretts egen favorit då den lagrats 2 år på franska Cognacsfat. Ölet är tänkt att inspireras av den klassiska Thomas Hardy’s Ale. Jämfört med bourbonvarianten är denna betydligt elegantare, med mindre inslag av trä och vanilj till förmån för utvecklade smaker av äpplen, päron och mandelmassa. Ypperligt välbalanserad och ett utmärkt exempel på en smakrik traditionell brittisk Barley Wine. Vissa inslav av gröna humlekottar men med makalös elegans och fin, gräddig, mjuk smak som faktiskt för tanken åt lite unken ost. Det här är perfektion.

Den sista ölen vi nämner är då den snart aktuella K is for Kriek. Efter att ha frågat sina gode vän Vinnie Cilurzo från Russian River tipsades Garrett om en körsbärsleverantör i Wisconsin. Sagt och gjort, 10kg Wisconsin Dry Cherries åkte ner per barrel med öl. Grunden är återigen Local 2 och återigen har man använt Woodford Reservefat. Anledningen till att man använder torra körsbär istället för mjuka är att du då får mer olja och annat som påverkar smakerna på ett sätt man kanske inte alltid vill. Garrett är också tydlig med att Kriek till skillnas från Lambic inte är lika bundet till Pajottenland utan har gjorts runtom i de fall där man har “kryddat” öl med körsbär.

Ölet har inte alltför mycket syra utan det är en väldigt ren smak med mörka körsbär med en torr framtoning som jag associerar med dessertöl eller en likör. Vilda, råa smaker och lite oxiderad lambic. Enligt Garrett är detta en utmärkt öl till ankben eller fois gras – så prova när ölet släpps i vår!
Eftermiddag hade nu övergått till kväll och i takt med att flaskorna tömdes så var det dags att tacka för idag. Med ett gäng Ghost Bottles bakom mig får jag ändå sticka ut och säga att Brooklyn har ett lite oförtjänt rykte om sig att vara tråkigt. Det är lätt att likställa något man har gått vidare från som tråkigt bara för att man missar vidden av vad de gör och tyvärr är det synd att vi inte får se mer av bryggeriets lite häftigare öl oftare. Till exempel har man en enastående Dry Irish Stout som håller världsklass, en Marys Maple Porter som är förförisk och lite andra tokigheter som tyvärr för sällan når hit. Oavsett så har det varit ännu en kväll med historier i världsklass och öl som har förvånat, imponerat och fått en att tänka.

Efter påsk och åtskilliga påsköl, ägg och godisar så kan det vara skönt att ta en hurtig strapats till Systembolaget. Köpa på sig en bra vikt med öl och bära hem dem för att få igång förbränningen igen. 10 och 24 april är datumen då Systembolaget bjuder in till lite vårträning och det genom marklyft med allt från fina suröl med smultron till rejäla choklad- och lakritsbomber. Nedan finner ni omdömen av alla de öl som Systembolaget hade med på sin skribentprovning samt ett kortare slutbetyg.

10 april släpps också fyra stycken öl som har flyttats från marssläppet, två var från Crooked Stave och Nya Zeeländska Garage Project. Crooked Stave gör grymma öl och rekommenderas till er som ännu inte provat Denverbryggeriets öl. Från Garage Project är det främst Pernicious Weed som imponerar, en riktigt fruktig humlig ale på storflaska.  Som vanligt kommer ni att finna alla priser, kvantiteter och butiker som håller ölen hos Systembevakningsagenten. Så kika där i nästa vecka för uppdaterade lagersaldon.

11259 Oudbeitje Hanssens Artisanaal
Oerhört elegant arom med tydliga inslag av smultron, strå och lite citrus. Tyvärr har ölet liksom många suröl tydliga fenoler vilket ger doft och lite smak av pingisbollar och bränd gummislang. Ibland räcker det med att man luftar ölet något (våga göra det mer med lambic) och i andra fall att ölet får mogna på flaska något år till. På pluskontot får du den sedvanliga syran Hanssens alltid ger vilket jag älskar. Men ja, låt den lagras lite och låt dekantera ölet innan du dricker det.
Betyg? – Bra-. På grund utav de lite för störiga fenolerna.

11846 Hof ten Dormaal Zure van Tildonk
Fint disig öl med arom av nyslaget gräs som just börjar torka, tydlig mjuk maltighet och vissa toner av sura bär. Smaken har en välbalanserad syra som spritter igenom den annars rätt runda kroppen. Smakar som en ren, men syrad Bíere de Garde eller liknande traditionell bondöl.
Betyg? – Bra+. Ren, välbalanserad och med en syra som även de som vanligtvis inte gillar suröl kan uppskatta.

11769 New Belgium La Folie
Doften drar medvetet åt flamländsk rödöl med murken trätunna, vissa vinägertoner och mörka röda bär. Smakmässigt får du inte samma vinägerkick, även fast det kommer att strama åt i din mun. Istället är det lite åt madeira, torkade frukt- och druvskal och mosade sura körsbär.
Betyg? – Bra+. Ren, lagom sur, kanske lite tunn i kroppen. Men en behaglig öl som går bra att dela med en vän eller två.

11336 Põhjala Uus Maailm San Diego session IPA
Doftar rikligt av torra skal från citrusfrukter, innandömet av en grape och lite torkat apelsin. Just som jag gillar med den här typen av öl som inspireras av USA’s västkust och så kallade White IPA’s. Torr beska som ändå balanseras av en okey maltgrund och för att vara “session IPA” (om den nu i praktiken kan sägas vara det med sina 4,9%) så tappar den inte smak, som vissa annars gör efter en stund.
Betyg? – Bra+/Bättre. Jag älskar den här typen av öl, de är läskande, fräscha och går att dricka ett par av utan att man tröttnar. På till årets första grillsessions.

11605 Brasserie De La Senne Brussels Calling 2014
Här har vi en exemplariskt ren och stiltypisk Belgian Ale, dessutom från ett i mitt tycke världsklassbryggeri. Doften går åt torkat strå, citrus och lite persika med överhängande inslag av honung. Smaken rör sig i samma vatten även om jag skulle säga att det är snäppet mer honung och mer fruktighet i stil med ananas, persika, citrus och lite kryddighet.
Betyg? – Bra+/Bättre. En riktigt läskande och smakrik vardagsöl.

11759 Nómada Tundra
Här sprakar det av bikupa, bivax och både av banan och estersyrlig belgisk jäst. Rätt fyllig i kroppen och du får en porös, livlig öl som “känns” mer än den smakar. Aningen funky, halm, bondgård och viss gömd sötma.
Betyg? – Bra (-). Det är på inga sätt inte en bra öl, bara snäppet tråkig.

11887 Hof ten Dormaal/Stillwater Bronze Age
En på riktigt lokalproducerad öl då man använt självgrodd malt till ölet. Brödig till både doft och smak, men en ljus, lätt munkänsla som pryds av en viss syra, lite kryddighet och gräsig humle.
Betyg? – Bra. Ännu en ren och rätt god öl som dock spelar mer på kroppen och munkänslan mer än på smakerna.

11391 Prairie Standard Hoppy Farmhouse Ale
En frisk, något mer upphumlad Saison (Motuekahumle från Nya Zeeland) med toner av lime, aningen citrongräs och grön, omogen melon. Kroppen är inte alltför kraftig vid provningstillfället, men då jag har druckit ölet nyligen har den varit något mer “ihophållen”. Syrlig med lite estrar och ljus krydda.
Betyg? – Bra+. Gillar du amerikanska varianter på Saison med mer humle så är det här en bra öl för dig, vill du ha dina Saisons mer traditionella kommer du dock att bli lite besviken.

11617 Benno Stift Engelszell
Söt arom av rostat bröd, karamellsås och stiltypisk krydda men också toner av både ljust äpple och något mörkare frukt. Smaken är lite för lätt och jag hade velat ha lite mer sötma, aningen mer kladdighet och mer tryck. Karamell, nötskal och lätt örtighet som falnar ut med viss bitterhet.
Betyg? – Ok+/Bra(-). Tyvärr är det här inte en favorit för mig. Når inte upp till andra öl i samma stil och prisklass.

11454 Eskilstuna Ölkultur Tripel 2014
Blommig, ljus doft med fräscha inslag av ljus frukt och sommaräng. Smaken har lite mer tryck, syrlig jäst och både sötma och alkoholsting i sig. Men nä, det här är inte ett jättebra försök på en Belgisk Tripel även om munkänslan och eftersmaken är rätt angenäm.
Betyg? – Ok+.

11688 Brewski Ananasfeber APA 2015
Doftar som en White IPA med innandöme och torr vetemalt med örtig, grön humle. Rejäl humlekick med mycket örtig humle och ananasen lyser inte igenom alltför mycket. Då är Mangofeber lättare om du vill snappa upp frukterna. Men det är bra tryck och mycket smak i de 5% alkoholstyrka ölet har.
Betyg? – Bra+. Det är en riktigt bra humlad ale, nästan med beskan från en smakrik, kraftig IPA. Men jag hade nog velat ha mer Ananas i doft- och smak.

11652 Smuttynose Rhye IPA
Doftar och smakar först aningen trött men du får en härlig kick från rågmalten och ölet balanserar beska och sötma väl. Har allt du vill ha från en Rye IPA och nu dessutom till ett bra pris. Bra vardagsöl.
Betyg? – Bra+.

11430 Green Flash West Coast India Pale Ale
Det märks att ölet bryggs hos st-feuillien, för det är inte helt lika bra. Ölet har tappat mycket av fräschören den annars har i doften. Nu är den rundare, något sötare och inte lika välhumlad. Smaken bjuder visserligen på lite mer humle men de behöver jobba vidare på hur de ska tweaka den. Blommig frukt och en okey beska lyckas inte helt rädda det.
Betyg? – OK+.

11728 Nynäs Dragets Kanal Dubbel IPA
Som oftast på de här provningarna är ölet inte helt klart. Här är det fortfarande för mycket äpple, vört och saftiga päron och äpplen. Det här är ett öl som brukar kunna dela folk, man gillar den eller tycker att den saknar något. Jag tillhör tyvärr den senare halvan.
Betyg? – OK.

11440 FrEQuency Muddy Water Brown Ale
En något smutsig Brown Ale med mycket nötter, bränd fruktighet och torkat. Lite för mjuk till kroppen och flaskan vi får prova saknar en uppiggande kolsyra. Överlag en bra Brown Ale med mer humlefruktighet utan direkt beska.
Betyg? – OK+. Den saknar något för att nå högre. Lär säkerligen leverera mer än den provflaska vi har provat.

11493 Jopen Koyt
Mycket ingefära, bröd och toner som drar åt felkryddad julöl. Samtidigt en underliggande sötma med honung och toner av mörka, torkad bär. Smaken är inte lika kryddig och du får inte alltför mycket ingefära utan den balanseras ut mot sötman. Lite för söt för min smak. Påminner mycket om en julöl.
Betyg? – OK+.

11426 Sigtuna 10 Years Anniversary Ale 2015
Arom av rostat kaffe, nötter och mörk malt och det är först i smaken du känner av den rika humlingen. Viss beska, som kanske bitvis tar över inslagen från jästen och den gröna fruktigheten från humlen. Trodde den skulle vara snäppet komplexare, men överlag en helt okey och fullt drickbar öl.
Betyg? – Bra. Inget mer, inget mindre.

11492 Evil Twin & Mathias Dahlgren Matölen
Fjärde gången jag dricket ölet nu och när vi provar den lite såhär lite varmare så öppnar doft och smak av blåbär verkligen upp sig. Nätt, inte för torr, besk eller kraftig ton av kaffe och choklad vilket släpper fram blåbärspurée och blåbärsyoghurt. Viss syra vilket kan hjälpa till när du ska para den till olika rätter och som också balanseras ut sötma eller bitterhet i ölet. Välbalanserad likt övriga ölen i Mathias Dahlgrens serie öl, men också en öl som gör sig bäst med mat.
Betyg? – Bra+. Men låt den värmas något så att smakerna öppnar upp sig maximalt

11765 Munkebo Microbryg Gleipner Imperial Black IPA
Doftar som en fadd IPA där allt som är kvar från humlen är gräsig humle och lite örtighet. Tyvärr finner jag ofta detta i många Black IPA’s. Det doftar, ofta medvetet, bränt. Bra humletyck i smaken och det är mycket bränt, mörkt lakrits och tjockt läder. Vissa älskar det, ibland jag själv men ibland är det inte vad man är sugen på. Ölet växer dock på mig, kul.
Betyg? – Bra. Överlag en bra öl, även om doften först lurar en. När Black IPA-svängen först började var alla öl såhär, men sedan har man kommit ifrån det och fått lite fräschare mörka öl.

11290 Harviestoun Old Enginge Oil Engineer’s Reserve
Brittiskt med en smygande humletouch som bryter av de mörka tonerna av kaffe, aningen söt malt och aska. Rätt mycket läder och gammal gubbstuga vilket känns passande och här rätt elegant. Välbalanserad för att vara 9% och lagom kropp. En väldigt fin smuttaröl.
Betyg? – Bra(+)

11467 S:t Eriks # 50 Barley Wine 2015
Rätt frisk, ren Barley Wine med viss fruktighet i näsan men framförallt en smak som är elegant, varierad och djup. Ingen större beska utan det är mer i traditionell stil. Dessutom med mer toner av nougat, likörartad koladessert och nätt mjölkchoklad. En riktigt bra öl att njuta i sig, ett bra pris och en väldigt behövd öl på marknaden då många Barly Wines är på tok för kraftiga, starka och obalanserat beska.
Betyg? – Bättre.

11847 Flying Dog Gonzo Imperial Porter
En urtypisk Imperial Porter där smakerna växer upp till ett monster. Bränd malt, starka kaffetoner med eldig beska och värmande alkohol – men hela tiden balanserat. Det här är smakrikt och rejält, utan att gå till överdrift. Lite salmiak, aningen fruktighet och sting från humlen.
Betyg? – Bättre.

11791 Nómada Royal Porter
Nästan lite mjölkig porter med en mjuk kropp som dock har en metallisk finish. Mycket av de vanliga portertonerna men med 10% alkohol bärs smakerna fram på ett värmande sätt. Mycket (stark, mörk) choklad och mörka frukter som björnbär och lite svarta vinbär.
Betyg? – Bättre-

11794 Hornbeer The Fundamental Blackhorn
Igen en kraftig mörk öl som ändå lyckas balanseras. Mycket kaffe, läder och cigarrblad men också bränd lakrits – allt utbalanserad med honungen. Humlen ger lite bett samt smak av brända tallbarr och bidrar med 11% alkoholstyrka till en värmande upplevelse i munnen.

11375 Great Divide Yeti Espresso Oak Aged
Tonvis med espresso vilket inte bara ger toner  av espressobönor utan också lite hetta i stil med paprika och chilifrukter. Samtidigt har du en fyllig, rund och underbar kropp och – nästan gräddig och härlig. Det här är en favorit och ett givet köp!
Betyg? – Bäst.

11231 Amager Double Black Mash
Rätt tjock, viskös mörk öl som har hetta, alkohol och en smak som är svårt att mäta sig med. Här har de dragit upp alla smaker till en helt ny nivå. Kraftigt och ibland lite svårt. Lakrits, kaffe, chili, mörka mixturer av socker, sirap och karamell och värmande alkohol. Ändå “bara” 12% stark. Bör delas.
Betyg? – Bra+.

11411 To Øl Liquorice Confidence
En het, kryddig lakritssörja med både salt, stark och söt lakrits med inslag av vanilj, bitvis rökt chili och mörkaste chokladen. Mixen vanilj, chili och lakrits gör sig fint i smakerna och trots 14% var den väldigt lättdrucken, tyvärr.
Betyg? – Bättre.

Uppdaterat nedan lite, tack till Even Odd m.fl. på BeerSweden Forum.

2015-04-10 Små Partier
T5
11426 Sigtuna 10 Years Anniversary Ale Sverige 330 29,90 20000
11484 Garage Project Hapi Daze Nya Zeeland 330 30,90 10000
11492 Evil Twin & Mathias Dahlgren Matölen USA/Sverige 330 46,90 6000
11688 Brewski Ananasfeber APA Sverige 330 32,90 18144
11728 Nynäshamn Dragets Kanal Dubbel IPA Sverige 250 28,90 10080
11847 Flying Dog Gonzo USA 355 34,90 8640

T6
11290 Harviestoun Old Engine Oil Engineer’s Reserve Storbritannien 330 44,30 2400
11375 Great Divide Yeti Espresso Oak Aged USA 650 96,20 2100
11411 To Øl Liquorice Confidence Danmark 375 69,90 2004
11487 Garage Project Pernicious Weed Nya Zeeland 650 86,50 2000
11605 De La Senne Brussels Calling Belgien 330 33,00 2880
11759 Nómada Tundra Spanien 330 35,90 3024
11765 Munkebo Gleipner Imperial Black IPA Danmark 330 36,90 2592
11769 New Belgium La Folie USA 650 89,00 3480
11791 Nómada Royal Porter Spanien 330 39,90 3024
11794 Hornbeer The Fundamental Blackhorn Danmark 500 64,90 2400
11887 Hof Ten Dormaal/Stillwater Bronze Age Belgien/USA 750 68,60 1494

T7
11231 Amager Double Black Mash Danmark 500 108,90 840
11232 Camden Barrel Aged IHL Storbritannien 660 89,90 120
11267 Owa Sakura Lambic Japan 375 119,90 1140
11471 Crooked Stave Surette Provision Saison USA 375 88,80 1572
11475 Crooked Stave Vieille Artisanal USA 375 79,00 1536
11680 Ichtegems Grand Cru Cuvée 2012 Belgien 750 67,00 1056
11846 Hof Ten Dormaal Zure Van Tildonk Belgien 750 89,70 1464

2015-04-16 Webblansering
11632 Qvänum Ekfatslagrad Porter Aquavit Sverige 330 67,00 300
11821 Qvänum Ekfatslagrad Porter Bourbon Sverige 330 67,20 300

2015-04-23 Webblansering
11465 Baladin Xyauyù Kentucky Italien 500 269,00 200
11494 Baladin Xyauyù Barrel Italien 500 249,00 200
11496 Baladin Xyauyù Oro Italien 500 219,00 200
11806 FiftyFifty Imperial Eclipse Stout Rittenhouse Rye USA 650 264,70 100
11813 FiftyFifty Imperial Eclipse Stout Buffalo Trace USA 650 264,70 30
11848 FiftyFifty Imperial Eclipse Stout Evan Williams Blue USA 650 264,70 100
11849 FiftyFifty Imperial Eclipse Stout Coffee USA 650 264,70 127
11854 FiftyFifty Imperial Eclipse Stout Elijah Craig 12 Year USA 650 264,70 100
11856 FiftyFifty Imperial Eclipse Stout High West Bourbon USA 650 264,70 100
11867 FiftyFifty Imperial Eclipse Stout High West Rye USA 650 264,70 140
11880 FiftyFifty Imperial Eclipse Stout Four Roses USA 650 264,70 100

2015-04-24 Små Partier
T5
11336 Põhjala Uus Maailm San Diego Session IPA Estland 330 32,30 10000
11391 Prairie Standard USA 355 39,00 7920
11430 Green Flash West Coast India Pale Ale USA 330 34,90 15000
11440 Nils Oscar/FrEQuency Muddy Water Sverige 330 26,80 10000
11467 S:t Eriks #50 Barley Wine Sverige 330 32,90 7500
11652 Smuttynose Rhye IPA USA 355 29,90 12000

T6
11259 Hanssens Oudbeitje Belgien 375 79,90 3600
11493 Jopen Koyt Nederländerna 330 34,90 2400
11617 Engelszell Benno Österrike 330 54,90 3200

T7
11395 Siren Maiden Storbritannien 375 99,00 1008
11468 Founder’s Blushing Monk USA 750 149,90 840
11544 Eskilstuna Ölkultur Tripel Sverige 330 33,30 1100
11646 Mikkeller Beer Geek Breakfast BA Tequila Danmark 330 79,00 1440

Vår resa mellan Systembolagets highs and lows fotsätter. Den första april släpps det 22 nya öl i Systembolagets lokala sortiment, det sortimentet där småbryggerier runtom i landet kan lansera öl på sina lokala Systembolag och genom webbeställning.

1 april är datumet och ni som följt vår kamp mot det lokala sortimentet anar att jag kommer att dra något om ett aprilskämt. Nu blir det faktiskt inte så utan både sista gången med lokala påsköl och nu i april har många öl höjt sig ett snäpp.

Borta är de värsta infektionerna och direkt undermåliga ölen, men tyvärr är det många öl som är kvar som inte riktigt är vad de utger sig för att vara. En Pilsner för mig ska inte smaka som en American Pale Ale och en Stout ska ändå ha lite tryck i sig. I det stora hela så har ölen varit lite renare och i många fall rätt goda.

Nedan finner ni kortare omdömen om alla de 22 ölen. Något jag har märkt efter några år med provningar hos Systembolaget är att öl jag har druckit vid tidigare tillfällen tenderar att vara något annorlunda. Ibland beror det på att ölen är lite varmare och har ståt framme en stund när vi får prova dem. Likaså kan de vara lite tröttare då de ibland är insända ett par månader tidigare. Så som alltid är nedan omdömen med en brasklapp, samtidigt visar det också brister i ölen. Ett välbryggt öl ska kunna serveras rumstempererat och ha stått öppen i en kvart utan att helt ha tappat. Men över till ölen.

Artikelnummer Namn Volym (ml) Pris (kr)

30263 Lundabryggeriet Pilsner 330 21.7
Örtig arom med viss sötma, aningar som drar åt urinoartvål med en syra som stör lite. En helt okey Pilsner men med lite att jobba på för att jag ska tycka den är godkänd.
Betyg? – Sådär+/OK-

30256 Stigbergets Pilsner 330 24.9
Mild örtighet med en distinkt Pilsnersmak med fokus på lite torrare smaker. En bra vardagsöl eller bland vänner.
Betyg? – Okey+

30277 Södra Lager Ekologisk 330 19.9
Brysselkål, grönsakssoppa och ulliga lamm. Nä jag tycker att det här smakar som en sämre fullager, tyvärr.
Betyg? – Sådär

30265 Nora Brygghus Pershyttepils 330 33
Tycker känna mig lite druvtoner med aningen frukt, vilket tyvärr osar bismaker. Inte direkt dålig, men liksom andra öl i släppet har man lite kvar att jobba med. Framförallt att sätta en egen prägel på ölet.
Betyg? – Sådär+/OK-

30252 Smugglarhamnens Pilsner 330 21.8
Blommig med rätt fin örtighet, tyvärr lite för syrlig. Smakar inte riktigt som en Pilsner, utan även här måste man jobba vidare med att sätta sin prägel på ölet.
Betyg? – Sådär+/OK-

30255 Lager 061 500 29.3
Icke. Det här är lika brettat som Brekeriets öl.
Betyg? – Underkänt

30267 Not For Sale Ale  330 36.9
Doftar tyvärr som en trött IPA eller underhumlad ale. Drickbar och enkel, men känns lite för trött. Har varit mycket bättre när den är färskare.
Betyg? – OK

30260 Crucified Barbara In the Red 330 25.7
Fruktiga feltoner med lite plastiga fenoler. Bättre till smaken och har en okey beska. Jag gillar den trots att jag anar att det är lite småfel som ger de toner jag uppskattar. Trots det en bra potential!
Betyg? – OK (+)

30257 Stigbergets Eko Pale Ale 330 26.9
Ett par månader gammal vilket gör den lite trött. Smakar lite mer brittiskt med blöt humle och malt, den här stilen av öl passar bra till middagen eller som sällskapsöl.
Betyg? – OK

30258 Stigbergets Pacific Pale Ale 330 28.5
Fruktigt barnkalas men även här inte jättefräsch vilket rubbar helhetsintrycket lite, men bra potential och smakerna finns där. Riktigt bra vardags Pale Ale för de tillfällen när man bara vill dricka en god öl utan att ölet ska vara i fokus.
Betyg? – OK+

30246 Adelsö Chicken Race Pale Ale 330 27.2
Fruktnappar och gelegodisar. Ren och god, har varit en otippad favorit sedan jag provade den på Stockholm Beer i höstas. Helt okey pris!
Betyg? – Bra!

30276 Villovägens Falu Ljuvlig 330 37.3
Bensinosande fruktsallad med viss syra. Klarar sig då potentialen och smakerna delvis finns där, men man måste få upp helheten lite och få bort vissa felsmaker.
Betyg? – OK

30259 White Wheatsnake Wheatbeer 330 25.7
Kryddig veteöl med lite syra och fruktkompott. Kanske lite grönsakstoner på slutet som jag har svårt att skaka av mig. Har lite att jobba med för att ölet ska hålla.
Betyg? – Sådär+

30264 Modernist Savant 330 33
Blommig arom, men tappar rätt mycket lite för fort och är för porös vilket aldrig bådar gott. Men finns potential och man måste bara “få ihop” ölet och smakerna lite mer för att ha en väldigt trevlig saison.
Betyg? – Sådär+/OK-

30253 Stillehavs Saeson 330 31.9
Grönsaksbuljong och nä, jag tycker inte det är så rent och fräscht som jag vill att en Saison ska vara.
Betyg? – Sådär+/OK-

30254 Jyske Dollars Vestkyst India Pale Ale 330 32.9
Sorachihumle ger fin arom och smak, balanserad beska och rätt smarrig rakt igenom. Men lite att jobba på.
Betyg? – OK+

30251 Electric Nurse per os India Pale Ale 330 29.9
En ren och fruktig IPA som kanske är lite för mild när vi får prova den. Brukar ha lite mer tryck. Men en okey IPA.
Betyg? – Bra-

30262 SjöCrona Munk 375 57
En söt och mild kryddig belgoale med värmande alkohol. Jag tycker att Kristianstads Bryggeri gör lovande belgoöl och det här är inget undantag. Kanske lite för dyr men jag vill uppmuntra er att prova på lite välgjort belgiskt från hemmaplan.
Betyg? – Bra

30247 Ängöl Kvad 750 83.5
Honung i doft och smak, en bra kryddighet och en väldigt smakrik ale. Smakar traditionellt och lite annorlunda, på ett bra sätt. Storflaska som bjuder in till att dela med goda vänner under påsk och vår.
Betyg? – Bra

30275 Villovägens Falu Gruvlig 330 51.7
Bränt och mörkt och liksom deras Ljuvlig är det en öl som levererar men som kan förbättras. I Gruvligs fall är den lite för tunn och har lite bismaker jag inte tror ska vara där. Trots det en bra mörk öl som man kan utveckla vidare.
Betyg? – Ok+

30283 Mohawk Whiteout Imperial Stout 330 29.9
Inte alltför otippat en öl som levererar kvalitet. Smakrik och full med karaktär. Bra mörka smaker som ändå balanseras av en rund, mjuk sötma. Njutningsbar för kalla kvällar eller när du vill dricka något gott.
Betyg? – Bra+/Bättre

30250 All in Brewing/Stronzo 100% Viking 330 44,9
Gillar du rökig mörk öl med mycket bränd torv, mörk choklad och starkt kaffe så kör på denna. Lite dyr men en öl med väldigt mycket smak. Utmärkt sipparöl.
Betyg? – Bra+/Bättre

Green Flash (förklaras nedan), Founders, Stone, Drikkeriget, st-feuillien, Black Isle, North Coast, Green Flash, Boon, Lervig, Stronzo. Ja listan är lång på bryggerier som har något gemensamt. Alla har de under de senaste åren på något sätt bytt svensk importör/distributör. Lervig visserligen för något år extra sen. Dessa är bara några av alla de bryggerier som själva velat byta, har erbjudits bättre avtal eller av andra anledningar själva helt enkelt bytt samarbetspartner.

Ja. Listan är lång och många på listan är sådana bryggerier som ni läsare knappt har reflekterat över att de har bytt partner. För varför bry sig när ingen ropar bu? När det stord klart att North Coast efter ett långvarigt, och djupt samarbete med Great Brands bröt upp. Men när det var ombytta roller några månader senare och Great Brands plockade brittiska Black Isle utan deras tidigare partner hade informerats – vem var stora stygga vargen då? Eller när det nu står klart att Cask Sweden plockar Stone från nämnda Great Brands?

Likaså har många haft komplexa resor, Green Flash tillhörde Brill & Co men då Drikkeriget bytte till Galatea så tappade man temporärt bryggeriet. Efter att Brill hade jobbat in flera lanseringar på Systembolaget var det plötsligt Galatea som skulle lansera bryggeriets öl på bolaget, men tack vare Brill’s bra samarbete med bryggeriet så valde de att gå över från Drikkeriget till att köra direkt genom Brill & Co. Vipps vart det Brill & Co som lanserade bryggeriets öl i Sverige.

Vi på MankerBeer har hela tiden varit rätt neutrala i detta då vi alltid lyft fram den marknadsmässiga aspekten av detta. Bryggerier vill tjäna pengar på sin verksamhet. De som erbjuder de bästa lösningarna de ökar sina chanser att knyta åt sig bra bryggerier.

North Coast, Anderson Valley, Stone och Boon är bara några bryggerier som öppet gått ut med att de söker nya partners i Sverige/Norden. Anderson Valley och Boon bytte båda då ändringar i företagsstrukturen och ägandeskapet gjorde att det var smidigare för de båda att börja samarbeta med de nya ägarnas partners för att få synergieffekter i arbetet. De var hela tiden öppna mot sina tidigare partners och var öppna mot intressenter att de även skulle träffa andra. Ändå ses hela soppan som importörernas fel? Ingen talar om giriga eller expanderade bryggerier som tänker på sin egen framtid och sin egen utveckling. I North Coasts fall besökte de runt 3-4 olika importörer innan de efter mycket tid bestämde sig, detsamma för Stone. De åkte runt, bad om offerter för hur samarbetet skulle kunna se ut och skapade sig en uppfattning av möjliga partners.

I andra fall har det helt gått förbi deras importörer att bryggerierna vill byta partner. En vacker dag har det dimpt ner ett mail hos deras tidigare partner som bums fick reda på att de nu var med ett bryggeri mindre i sin portfölj. Här talar vi bryggerier och importörer från samtliga de jag nämnt ovan, så att tro att en eller ett par få bolag sköter sin business såhär är direkt felaktigt. Det kan såklart bero på en rad olika omständigheter men min poäng idag är att visa att det är såhär branschen ser ut.

Även fast vår svenska kärlek för solidaritet och konsensus är fin så är det inte så marknaden ser ut. Man ska inte dra det så långt som att säga att vi har någon överdriven extremkapitalism där alla bara vill få ut vinning. Snarare är det så att alla vill växa, utvecklas och kunna försörja sina anställda. Att då byta från en importör som kanske inte har fått ut deras varumärke eller antalet öl till krogar och Systembolaget är ett rätt vanligt steg för att kunna utvecklas på en viss marknad.

Vissa av bryggerierna som bytt leverantör har tidigare funnits på några enstaka krogar med kanske en enstaka öl då och då på Systembolaget, för att senare finnas över hela landet och ha sina öl mer frekventerade hos vårat monopol. Ibland har bryggerierna gett leverantören en chans att förbättra sig innan ett byte kommit på tal – i många fall inte.

Oavsett så kvarstår faktum – att om du gör ett bra jobb så kommer du att få ett gott rykte och dina affärer att frodas. Får du inte ut produkterna, ja då är det motsatsen. Då får man en stämpel om att visserligen vara trevliga prickar, men ölen kanske inte når ut till hyllorna och/eller når fel/inga butiker, restauranger etc. För samtidigt som det kan var en styrka att vara stot och nå ut brett och djupt så tappar man fokus på varje enskilt märke vilket kan göra att de vill byta. Medan andra kanske känner att man uppfattas som ett “vardagsmärke” och inte som det “premiummärke” man kanske vill vara genom att synas på färre ställen, men istället på mer utpräglade ställen såsom bättre restauranger eller liknande.

Så nästa gång du hör om hiskerliga aktörer i branschen. Stanna upp och tänk efter. Vem vinner på att byta importör, vad för motiv kan bryggeriet ha, vad kan de ha önskat mer från den tidigare samarbetspartnern och vad kan den nya ge som den gamla saknat. För allt som oftast märker man att det i inte alla, men i de flesta finns en rätt tydlig strategi från bryggeriets sida. I några fall kanske det rör sig om en liten kupp men då är det viktigt att komma ihåg att det är vanliga än ni tror. Både vad gäller mindre craft-bryggerier men också stora märken kända för sin blasklager.

För precis som att vi älskar att dissekera vad ett bryggeri och en bryggare är för något så älskar vi att sätta en stämpel på vilka som är goda/onda inom importörsbranschen. Nya aktörer dyker upp, spelplanen förändras och man kan inte enbart förlita sig på det som har varit. Istället gäller det att anpassa sig och att se att ölvärlden ser annorlunda ut. Idag är det en marknad där öl bryggs på nya sätt, där bryggerierna är mer flexibla på en allt öppnare marknad och där man tyvärr är rätt utbytlig. Vare sig vi gillar det eller inte så är det tyvärr såhär det ser ut. På den här marknaden så är ingen eller annat än spelets regler boven.

Ni kanske redan har läst min genomgång av årets påsköl, en typ av öl jag oftast har något svårt för. Likaså lär ni inte ha missat mina utsvävningar om det lokala sortimentet och bristen på kvalitet som tyvärr finns i det lokala, småskaliga utbudet som Systembolaget erbjuder. Det börjar bli lite tjatigt att jag ska behöva såga öl och som jag tidigare har skrivit så gillar jag inte att skriva ned öl. Men efter alla påtryckningar från er läsare om att lyfta fram ölen som återkommande underpresterar så försöker jag ge en ärlig bild av det lokala sortimentet.

Bra öl är bra öl och jag vill verkligen lyfta fram de som försöker, som kämpar och de som faktiskt gör framsteg. Samtidigt är inte allt guld och grön skogar utan det finns väldigt många eldsjälar som vill lyckas med sitt bryggande men som tyvärr nog hade gjort bäst i att börja om i skolbänken. Läsa på om receptmakeri, om bryggteknik, om alla faktorer som påverkar ölet. De borde resa, prova mer öl och vara mer självkritiska. För då hade också deras produkter levererar mycket mer. Det som ändå glädjer mig lite är att snittbetyget i det lokala påsksortimentet trots allt är över medel på de vanliga släppen. Många av ölen har också större potential. Men tyvärr är min slutsats att det är bättre att köpa lite annan öl än många av de här lokala ölen, även denna gång. Tyvärr.

Lokala Sortimentet Påsköl
Bryggeri – storlek – kostnad – kostnad/liter – %

Nääs Påskale 330 22.9 69.39 4.6
Smakar inte värst mycket , en ale med viss beska. Rätt okey även om det är för trist för att motivera ett större pris.
Betyg? – OK

Folkared Hare of the Dog Easter Ale 500 32.5 65 5.4
Doftar lite gyttja, och är överlag lite off – men smaken är väl drickbar, till en början. Nä, inte toppen. Storflaskan till trots så blir det rätt dyrt för något som inte imponerar.
Betyg? – Sådär

Onsala Gathenhielm Påskbrygd Ale 500 34 68 5.1
Kryddor med rätt mycket mynta, korriander och lime och man anar att det ska dölja något. Nä, sådär. Kryddigheten tar över och jag tycker inte att man lyckas binda ihop smakerna.
Betyg? – OK

Villovägens Falu Påsköl 330 38.9 117.88 5.5
Doftar först julöl med lite kryddor, typ en häxa på Fernet och ¨påskmust. Rätt fyllig, porös och en okey smak med lite espresso och chokladtoner. Drickbar.
Betyg? – OK

Fängelset Easter Ale 330 28.5 86.36 5.5
Ingefära, brända leksaker och mörk malt i doften, betydligt mer samspelt i smaken. En lite mörkare och helt okey påsköl med något extra tack vare en mild krydda.
Betyg? – OK

Charlis Våreld 500 31 62 5.7
Luktar getkiss men smakar väl okey, om än lite “ulligt”. Smakar inte färdigt även om smaken trumfar doften som inte känns ren.
Betyg? – Sådär+.

Umeå Twin IPA 330 29.8 90.3 6.6
Doftar som en medelmåttig IPA med lite barnsjukdomar. En helt okey öl även om det inte är påskigt eller för den delen världsvant. Hamnar tyvärr i fållan med öl som ska smaka som en IPA utan att man vet hur en bra IPA ska smaka. Går nog att justera men just nu är det inte så spännande, samtidigt inte så mycket fel.
Betyg? – OK

Södra F*king Love Bunnies
Ren humlearom och en smak som bränner till, rejäl humlegiva som eldar på bra med vass humlesting. Vilket tyvärr är allt ölet har. Men bra för humlebombsfantasten som är okey med att humlen gör avkall på smaken.
Betyg? – OK