MankerBeer.com

Ja idag gick importören Brill & Co ut med nyheten att Brekeriet är deras samarbetspartner. Det skånska bryggeriet som seglat upp som ett av landets mest intressanta och lovande bryggerier får nu en möjlighet för bredare distribution, vilket få lär klaga på.

“För oss är det en perfect match, säger Marc Schuterman, marknadschef på Brill & Co, om det nya samarbetet. Vi vet att det finns en växande efterfrågan på markanden av den här typen av öl i allmänhet, och av Brekeriets öl i synnerhet, så kunderna kommer bli glada. Samtidigt får Brekeriet chans att fokusera på att utöka produktionskapaciteten och ta fram, nya spännande produkter.”

Brekeriet som idag släppte havtornssaisonen Argouse kunde se ölet försvinna på Systembolagets websida på under 2 timmar och även det tidigare släppet av deras Cassis visade vilket köpsug det är efter bryggeriets öl.  Den här möjligheten lär förhoppningsvis göra att bryggeriet kan koncentrera sig på att bygga en stadig grund och sakteligen expandera i sina nuvarande lokaler. Idag kör de land och rike runt för att själva leverera sin ö, vilket både tar tid och pengar som kunde lagts på annat. Grymt kul är det vi har att säga, detta förtjänade dem!

Idag nåddes jag av nyheten att pyttelilla Tree House Brewing Company frånn Brimfield, Massachusetts tvingats att stänga. Nu kanske ni undrar varför jag skriver en rant om ett så litet bryggeri, eller snarare bryggpub som knappt har mer än en öl utöver de cirka 20 öl som är listade på Rate Beer som faktiskt har druckits utav mer än en handfull personer. Sannolikheten att just du kommer att dricka deras öl är minimal och nu kanske till och med obefintlig.

Anledningen till att jag skriver är att när jag drack deras IPA Julius från en growler hemma hos en vän i Göteborg så kände jag en wow-känsla och att häri ligger något mer än bara en vanlig öl. Varför jag skriver är att när jag ibland blir ifrågasatt för att skriva om ofta rätt svårfunna öl så försöker jag förklara att syftet är inte att vara elitistisk eller skrytsam utan för att visa vad som faktiskt finns. Det finns så otroligt många öl att det är helt omöjligt för någon att inte kunna finna åtminstone en enda öl utav de tusen och åter tusentals öl som finns som man skulle kunna tycka om, som skulle kunna föda ett intresse.

Tree House Brewing Co. kanske aldrig skulle växa sig större, nå regional och sedan nationell distribution. De skulle nog aldrig komma till Europa och sedan få en marknad i Sverige. Eller är det så omöjligt? Se vad vi sa häromåret när vi skrev om Ballast Point Sculpin IPA och folk sa att det är en öl man drömmer om. Idag finns den på svensk mark, kommer att komma på Systembolaget och vi ser öl från Stone, Oskar Blues, Alesmith, Sierra Nevada och många fler på våra krogar. Redan då var både Ballast Point och samtliga andra etablerade på den amerikanska marknaden, men allt började någonstans. Se hur svenska framgångssagor som Brekeriet, All in Brewing, Beerbliotek, Poppels och Omnipollo har gått från att kämpa på nanobasis till att få upp en produktion och ta över stad, land och rike. Vad hade hänt om bröderna Ek på Brekeriet hade mött motstånd från dag ett och efter att ha satsat på sitt bryggeri direkt fått höra att de är nödgade att stänga? Då hade vi inte haft ett toppbryggeri av hög internationell klass. Då hade vi inte haft ett bryggeri som vågar gå sin egen väg och inte kompromissa. Samma historia ligger bakom det All in Brewing gör, det Pang Pang eller det som alla små entusiaster där ute drömmer om att göra. Brygga öl åt en kundskara som uppskattar dig och din produkt. Det fröet växer sig starkare och en dag finns ölen över hela landet och vipps har förutsättningarna ändrats helt för hur du kan sprida dina öl.

Julius var en av de bästa IPAs jag har druckit i år – fruktig tropik, bra humlebett och en skön balanserad beska. Att se ett bryggeri behöva stänga på grund utav att staden menar att det inte är särskilt chillat med ett bryggeri mitt i bostadsområdena (nu vet jag inte hur stort Brimfield är men sååå stort lär det knappast vara) är för mig sorgligt. Ägarna Damien Goudreau, Dean Rohan, Jonathan Weisbach och Nate Lanier kommer att överklaga beslutet och jag hoppas att de får rätt. För även om vi inte lär få prova deras öl här i Sverige så är det kanske såhär nästa stora saga börjar.

Då var man åter hemma i Stockholm efter ett händelserikt veckoslut i Göteborg som så klart kröntes med En Öl & Whiskymässa. En mässa jag redan har betat av ett par av de negativa sakerna med, vilka jag hoppas att vi får slippa nästa år då vi förhoppningsvis åter få se mässan. Kvar är allt det positiva; alla människor, känslan av att en hel stad äntligen kunde stå stolta över en egen festival och så klart alla de bra ölen.

Det börjar nästan kännas som en festivalvana att hylla Skåne. Är det inte något av bryggerierna så är det Elixir Wines och något från deras portfölj, men så har Skåne också väldigt mycket att vara stolta för. Göteborg var så klart inget undantag och när vi stod hos Malmö Brygghus hade jag till slut svårt att flytta mig de få montrarna ner till Brekeriet – ölen var för bra. Malmö Brygghus hade tidigare en negativ stämpel på sig och ett rykte om halvtaskiga öl och få spännande nyheter, men så kom nye bryggaren Thomas in, fick fria händer och vipps har det hänt saker. Förutom att den nu snart två och ett halvt år skånska lambicen Grand Crew har växt oerhört sedan Stockholm Beer i höstas så är det svårt att inte hylla Hop-Man IPA eller den fenomenala IPA’n Canned Wheat IPA. Den senare har hela 50% mältad och omältad vetemalt och för tankarna åt Three Floyds Gumballhead. Ölet är friskt aromhumlat där den lätta kroppen för fram en fräsch och smakrik öl med allt från blomster till grape och inslag av tropisk frukt. Att också få höra om bryggeriets kommande öl och vad som ligger i gömmorna på bryggeriet vittnar om att Malmö Brygghus bara kommer att växa och växa.

Inte långt bort, vare sig geografiskt eller på mässan stod bröderna Ek från det alltid lika välförtjänt hyllade Brekeriet. Med sig på mässan hade de nyponölet Rosaldin och den snabbt utsålde Breidur (mango och äpplen) – båda öl som jag inte kunde göra annat än att ge väldigt höga betyg. De lyckas verkligen med att fånga upp de rätta inslagen från de frukter och bär de använder och Rosaldin är en öl jag gärna hade haft ett sexpack av hemma. Sedan får man inte glömma öl som BP1 (brett porter 1), BPA (Brett Pale Ale) eller den trevliga Grisetten (3.4% stark brettad saison) – alla med samma höga kvalitet man förknippar med Brekeriet och alla ett bevis på att Sverige har en gömd skatt som säkert skulle kunna nå långt i USA. Ska ni ned på ölfestivalen i Skåne så får ni verkligen inte missa Brekeriet.

Vänder vi temporärt blickarna mot mässans arrangörsstad, Göteborg så fick vi äntligen prova två stycken premiärer. CAP, Mattias Hammenlinds nya projekt öppnade klockan 4 på fredagen upp sin kub för att bjuda på sina två första öl, en Double IPA och en Imperial Stout – båda brygda hos Dugges (därav Göteborgsanknytningen). De båda ölen släpps nu i vår på Systembolaget och tyvärr är de inte värda de 199 kronorna de kommer att kosta per flaska och i vår lilla besökargrupp gick åsikterna isär. Vissa tyckte att de var helt okey, andra att DIPAn var sådär medan stouten bara var bra. Själv tyckte jag att DIPAn var härligt ofiltrerad, utan för mycket beska och med bra smaker av humlekotte, grape och gräs medan stouten kammade hem det högre betyget av de två – riktigt välgjord och full med smak utan att bli för tung. Värt att köpa en flaska i vår, i värsta fall får ni dela den 2-3 pers.

Kanske har man blivit för van med ölmässor och att kunna prova öl från Närke Kulturbryggeri i ohälsosamma mängder, men det går inte att komma ifrån att de är ett av landets bästa bryggerier. Förutom att ha tweakat till receptet på den redan prisbelönta Death by Hops, såklart till det bättre så var det en riktigt färsk dubbel IPA i Huvill och en ett stycke historia i Dubbel Singel Urapa. Jag tror få förstod vad jag menade när jag la upp bilden här till höger och fråga om någon kunde urläsa storheten i ölet och likaså var det nog inte många som på mässan förstod vad det var de drack. Ela Noibla Wen blir spegelvänt New Albion Ale. Med andra ord har man tagit receptet på ölet som tillsammans med Anchor’s Liberty Ale (som kom något år tidigare) nog kan sägas skapade den amerikanska pale ale’en och brygt ölet rakt av. Ölet i sig var långt ifrån de aromhumlefräscha “aporna” vi ser i USA idag, men det är det här jag älskar med Närke – de tar till vara på ett tycke tradition och historia som annars lätt kan gå förlorad. Extra kul då det är få ölnördar som provat New Albions öl.

Mer skånskt då? Elixir Wines portfölj har växt och mognat lite för varje ny festival och mässa och nu har Stronzo funnit sin plats, bryggerier som Hornbeer, Xbeeriment och Det Lille Bryggeri fortsätter att hålla en hög kvalitet och Amagers storhet behöver väl inte förklaras vidare. Just Stronzo körde på stort med sin Honey Badger, en nästan 18% stark imperial stout med mer kaffe och honung än vad som får anses vara det normala intaget för ett halvår. Gillar man en rejäl kaffebomb i ölet så var både Honey Badger och de båda varianterna på imperial kaffestouten Crude Oil (Ravnsort och Papua Nye Guniea) rakt på sak. Jag förstår de som inte uppskattar öl som saknar balans eller som håller tillbaka lite för att hitta en enhetlighet, men här är det all in. Andra öl jag vill lyfta fram från Elixir Wines monter är Det Lille Bryggeri Black Elixir, Amager Lust och Hornbeer Viking Chili Stout som ni bör prova om chansen ges. När Amagers Sinner Series nu är klar, de sista ölen kommer till Systembolaget i vår – så är det klart att vi ska vara glada att ha fått prova på alla ölen. Vissa var väldigt bra medan någon enstaka var okey, men som smågalet projekt får jag ändå säga att det var väldigt lyckat. Sedan är det inte varje dag vi får så mycket av Amager tillgängligt att köpa med oss hem heller..

På Facebook har jag redan under mässans gång berömt Mohawks båda nyheter Belgian Grand Cru och Double Barrel Imperial Blizzard, där framförallt den första av de två är ett garanterat köp om den hamnar på bolaget senare i år. En öl som lätt skulle kunna lura mången belgofil, Skrubbe akta dig. Dessutom kommer de att lagras riktigt bra. Stefan berättade också lite vad som ligger i görningen och det är han och Malmö Brygghus som kommer att stå för moderniseringen av den svenska ölscenen. Inget om alla andra, men nu kommer vi att få se ölstilar och öl vi normalt sett inte förknippar med svensk öl.

Likaså vill jag tipsa om Poppels goda APA och Van Eecke Hommelbier Nieuwe Oogst Fresh Harvest 2012 som båda har just den där sommarflörtiga och nykära blommigheten med toucher av fruktkorg och sol. Mässans bästa öl på många sätt var annars Charlis Brygghus och O/O Brewings CPA – en öl  framtaget för och marknadsfört av GIL, Göteborgskooperativet för Independent Living. Alla kan tycka om och vilja dricka öl, oavsett om man har ett funktionshinder eller ej – gå in på deras hemsida och läs med – gillar du öl ska du stödjadetta!

Andra höjdpunkter får väl vara Brooklyn Brewery’s nya mörka IPA There Will Be Black och Mjödhamnens Lingonlunda, en utsökt mjöd med syrliga lingon – ni måste verkligen prova att beställa hem lite av deras produkter från Systembolagets beställningssortiment. Nu sätter vi om fokus mot Köpenhamn och Copenhagen Beer Celebration, ingen vila här inte.

Dagen till ära kommer jag att vandra utanför de belgiska gränserna. Resan tar mig ända till Östgötska Linköping!

Detta beror på att jag hade nöjet att få besöka Linköping Beer Expo i form av ölguide. Väl där inser jag att en belgomänniska som mig kommer att få en ganska lugn eftermiddag. Jag beslutar mig för att dricka lite svenska mikroöl istället. Ta seden dit man kommer, ur askan i elden.

Jag inser och har insett att de öl som triggar något hos mig är svenska belgokloner. Tack och lov börjar de bli några stycken nu och om jag får skåda in i framtiden anar jag fler och på bredare front. På festivalen stötte man på belgoinspirerade saker både här och var men det är framförallt två bryggerier jag vill framhålla.

Först ut är Malmö Brygghus som numer (vad jag förstår var det lite sådär i början) har ett gäng belgokloner med sin egen profil i sin portfölj. Ok, de kallar Saisonen för Farmhouse Ale men ändå, de har en belgisk Wit smaksatt med Hibiskus och en mjuk, mild och subtilt syrad skånsk Lambic. De lät även meddela att det kommer mer syrligheter från deras tankar inom en snar framtid, både hallon och blåbär. Kungligt roligt!

Bryggeri nummer två är ytterligare ett Skånebryggeri som drivs av tre bröder. Bryggeriet heter Brekeriet och de är på en plats där få bryggerier någon gång varit. Jag anar att inom tre år kommer de ha ett världsrenommé och vara representerade på diverse lyxställen. Standarden, tänket och presentationen är redan där vill jag påstå. Brekeriet har en unicitet som jag undrar om alla riktigt har fattat, de är innovativa men anammar tradition. Låter jag lyrisk? Det är en underdrift..

Brekeriet brygger även veckans ‘belgoöl’. Den finner man bara än så länge i beställningssortiment men den är värd att vänta på! Ölen jag talar om är Brekeriets Saison. Mer traditionsenlig saison får du leta efter och jag är tveksam om du hittar någon. Denna öl skulle kunna användas som skolexempel på hur en saison smakade för 100 år sedan, det är möjligen styrkan på 6,5% som i det avseendet är lite hög men annars…

Missförstå mig inte nu, de procenten känns eller märks inte, snarare tvärtom är det lätt att luras att de inte finns. Ölen är torr, lätt fruktig och lätt syrlig, klockrent balanserad och förrädiskt god. Den har hög drinkabilitet och Gud bevare dig om du hittar den på fat…

Vänligen/

Så var ännu en helg gången och ännu en helg utan att man känner att man gjort större nytta för världen än att göra sitt bästa för att minska antalet öl ett par dagar. Efter att i höstas ha stämt träff med våra Skånska ölkollegor och vänner i Ölrådet så kunde vi inte hålla oss utan styrde gemensamt upp en träff nere i Malmö följt av en helgdag i Köpenhamn. Jag som inte varit i Malmö och druckit öl tidigare och inte “gjort Köpenhamn” på det sättet man kanske borde tyckte så klart det var ett ytterst bra tillfälle att lära mig mer om hur ölsverige faktiskt ser ut. Redan på Ölbloggarträffen på SBWF i höstas så klickade vi och Ölrådet (och övriga Skånemaffian) då vi delar lite samma smak och ölfilosofi men också har en bra personkemi. Öl ska vara roligt som fan och gott och ölkultur går att sprida på så många sätt men görs lämpligen i grupp – så det är inte omöjligt att vi kan få se lite roliga samarbeten bloggare emellan i framtiden.

Efter ett försenat flyg ned till Malmö kom vi så ned och möttes av två glada skåningar då Balder och Henning från ovannämnda Ölråd mötte oss med flaggor och tysk pilsner – kan man få en bättre start? Det bar direkt iväg hem till Balder som skulle vara vår gäst under helgen där fler från Ölrådet samt ett par av deras respektive befann sig (för att fyllas på med än mer skånska ölfantaster). Korvar från Korvhuset och ost från Möllans ost åkte fram och i ölväg bockade vi av en hel radda goda öl (mer om dessa framöver) där väl främst Avery stoltserade med Meretrix, Margerethe och Rumpkin. Avery får nog lyftas fram mer när man pratar om bra amerikansk öl då de håller en galet hög standard på sina saker. Balder har en speciell kärlek till deras IPA som alltid finns i hemmet och efter att åter ha fått den i ett glas jag befogar över så kan jag bara konstatera att det inte är någon WOW-IPA utan snarare en IPA man vill ha hemma. Den är lättdrucken, lagom och jäkligt god vilket passar till så många tillfällen när du inte vill nörda loss eller att ölen tar över, du vill bara sitta ned och njuta av en god öl. Fick även prova en av Balders hembrygda öl, en julstout med Tomahawkhumle vilket också blev min 2000e öl vilket är lite kul. Andra minnesvärda öl var t.ex. hembryggarna Rüdbryggers maffiga dubbel-IPA Homerun IPA – en otroligt humlad IPA som hade grym balans för att ha så mycket humle i sig. Ser lovande ut, men mer om den och mer om samma gängs Snöman (Yeti-klon) senare i ett separat inlägg). Även Nøgne øs Sunturnbrew lades sig högt på kvällens topplista och den rökiga ölen som lagras riktigt bra passade utmärkt till de frasiga smörkringlorna från Snyder’s med senap och honung (Balder är tokig i dem, numera vi med).

Den stora överraskningen och sedermera en av kvällens mest minnesvärda öl var något som Henning kommit över – flasktappad Slättöl och The New InternationAle från Närke. Som ni vet så tappas inte deras öl (förutom Kaggen! och Stormaktsporter) på flaska så det var oerhört gott att få prova på detta och attans vad Slättölen var bra. Humlig så in i helsike och fräsch så det sipprade ut humletårar ur en. Närke visar att de är ett av, om inte landets bästa bryggeri. Efter denna ljuvliga gåva så bjöds det på mer fräschheter som den fina Orchard White från The Bruery och De Molen/Midtfyns X-Porter, även det fina saker som också finns/har funnits att tillgå via privatimport och eller via Systembolaget.

Vi skulle träffa Bröderna Ek från Brekeriet på Bishops Arms Savoy var planen vi satt upp på förhand, men med all öl och en stämning långt över vad som borde vara möjligt efter en lång arbetsvecka så blev det lite försenat. Förlåt säger vi men kul att ses får vi också säga. För till Savoy bar det och Ek’arna träffade vi. Det var intressant att se hur ölutbudet och ölpriserna skiljer sig mellan städerna, särskilt då Malmö ändå är en storstad (dock med närhet till ‘Ölmeckat Köpenhamn’). Utbudet var inte alltför olikt om än att det fanns betydligt mer dansk öl, men även lite annat som vi i exempelvis Stockholm haft slut på en längre tid. Beer Here Fat Cat (aj vad jag gillar) och en Thomas Creek River Falls Red Ale (skön rish red ale som dock började få lite gråa hår) avnjöts medan Brekeriet fick berätta lite om deras nya spännande bryggeriprojekt. Det hela kommer bli oerhört spännande med en tydlig inriktning på saisons och med tanke på deras lycka med Brekeriet som ölimportör så finns det stor potential.

Efter lite “nattaöl” med den ypperligt välbalanserade (nästan 15% alkohol) Det Lille Bryggeri 200, Sierra Nevada Bigfoot och Brooklyn Chocolate Stout (missa den inte på bolaget nu snart!) så var det lämpligt med lite sömn. Imorgon kommer mer om vad som gjordes i Köpenhamn och lite mer om fredagen i Malmö då jag fortfarande är lite trött efter alla trevligheter, så bare with me.

Efter ett rejält springande på Stockholm Beer and Whisky Festival och en lång och underbar ölresa i USA så är det inte direkt så att man längtar efter att dricka mer öl när man slutligen börjar landa i vardagen. Därför var jag egentligen aldrig sugen på att åka till Örebro Beer and Whisky Festival. En mindre festival med öl man provat, en bussresa bort och en helg som går att till att dricka mer öl och sedan dagen efter att återhämta sig. Så självklart måste man åka. Du åker inte på ölfestival bara för att dricka massa öl utan för att dricka massa öl med oerhört sköna ölintresserade människor där det sociala är mer än lika roligt som att dricka god öl. Så efter några dagars självövertalning så satt jag till slut på Bishops Arms Folkungagatans buss ned till festivalen. Då både Ölhunden Fredrik och Danko skulle med (att BA Linnegatan åkte ned också, men de fick sitta längst fram då de har inte Maharaja på fat så de är inte förlåtna.. ;)).

Det var suddigt redan vid start i Blogghörnan

Jag hade heller inte siktat in mig så mycket på några införrapporter förutom den lilla “Mankers Måsten” jag knepade ihop någon dag innan utan det här var en själslig resa med ölhäng mer än öldrickande som mål. Det blev inte heller mer än dryga 30 olika öl och ciders utan jag kände att det här var en resa för att kunna snacka öl och visa uppskattning till de som gör att vårt intresse kring öl kan fortsätta. Väl nere i Örebro så blev det ett snabbt kikin i det Ölbloggarbås som festival så trevligt hade anordnat, en glasbur där man i lugn och ro kunde sitta och snacka eller skriva ned sina betraktelser, det blev lite hej och hå till de man träffade (David och Fredrik på Ölkultur, Portersteks-Johan, Ölsvammel-Stefan, Fajanen och Jöns m.fl). Men varför sitta i bur och skriva om öl när man kan dricka öl och umgås? Så ut i myllret. Problemet var att köerna för att köpa “ölkuponger” var ruskigt långa och rätt kluriga att finna (fastän de sedan på plats var bra uppskyltade) men efter att ha väntat ut den värsta rusning så det fick bli en tripp dit för att köpa på sig lite extra kuponger varpå det var ut i mässan som gällde.

Första stoppet blev inte helt oväntat den monter som Bishops Arms delade med Brill då  den låg en

Brill/BA levererar än en gång

spottloska ifrån blogghörnan. Där fanns bland annat två “nya” Mikkeller Single Hop-öl i form av Summit (Bättre) och Simcoe (bra+) som tidigare inte varit ute på tur bland krogarna. Så självfallet behövde dessa två provas och de var lika bra som de övriga i serien. Croocked Moon Haymarket Keller Bier (Bättre) var även den en öl som man bara råkade vilja testa, inte ofta man hittar öltypen keller bier (zwickel/landbier..). Även den höll väldigt hög klass med torr, gräsig tysk humle med läskande känsla. Kul att Croocked Moon får ut mer öl i Sverige då jag tycker deras öl oftast imponerar, får bli en tripp ned till Fermentoren sen i vinter för att prova på mer av deras öl. Hos Brill tog Ölhunden och jag även fram Mikkeller och Three Floyds samarbetsöl Ruggoop och Oatgoopsamt Three

Ölhunden tassar in i bilden

Floyds ruggigt goda barley wine Behemoth. Bland dessa föredrar jag Ruggoop med sin riviga rågsälta medan Ölhunden gav vacker tass till Oatgoop vars sötma föll han mer i smaken. Ofrånkomligt är att samtliga tre öl är helt grymt goda. Vi fick även möjligheten att prova Närke Stormaktsporter 2006 Bishops Arms edition, en öl som gjordes till BA i Örebro och som sedermera blev Stormaktsportern. God och smakrik sklart men 5 år hade tagit ut sin rätt på ett sätt som jag tyvärr inte tycker ölen gjorde rättvisa, men kul och gott att få prova. Brill har lyckats fånga in en portfölj med öl som både är i framkanten vad gäller “grym öl” samtidigt som det vägs upp med högkvalitativa öl med väldig drickbarhet, typ Mikkeller American Dream och Nogne Ö IPA. Det är lite rock n roll men ändå något för alla, vilket har märkts över det medaljregn som föll under både SBWF och nu även under ÖBWF (medaljer till Mikkeller Not Just Another Wit samt Hantverksbryggeriet Julnarren, som ingår i Brills portfölj men hade eget bås på mässan). Efter ett par glas 3 Fonteinen Straffe Winter 2008 som jag blev blixtförälskad på SBWF så började nyfikenheten om en helt annan öl ta över, Zero (inte denna grymma Zero dock).

Slottskällan Zero, well done!

Bredvid BA/Brill stod Anders Slotte vid Slottskällans monter och med Zero som mål var det Zero som provades (Bättre). Denna öl som har en teoretisk IBU på 0 (egentligen 87, vilket är något högre för öltypen) har en egen bloggsida där alla intreserade kunde följa projektet. Ölet har fått humlen tillsatt under sista whirlpoolmomentet (slutkoket) där man då egentligen bara slänger i de stora humlemängderna någgra få minuter vilket ger främst stor humlearomatisk doft men även en viss bitterhet. Många hade liknat den vid en BrewDog Nanny State men med alkohol vilket jag inte håller med om, men kan förstå, för det här var godare. Rätt spretig fortfarande men så är den väldigt väldigt färsk. Smaken var mildare än doften och det som börjar framtill i munnen drar sig sakterligen bakåt och upp i gommen. En skön känsla och en fin eftersmak. För de som missar ölen så kommer det ut ett gäng flaskor på krog samt i Uppsala, så håll utkik för det här är ett riktigt intressant projekt som ni bör testa.

Vi var ju bara inne på första “varvet” runtom på mässan så det blev rätt korta besök till en början. Christian Ek, en tredjedel av Brekeriet skulle hålla en provning med bloggarna just när vi anlände men jag som var på tur i mässhallen riktade istället in mig på dera monter för att snacka om deras öl, nya ciders och hur det gått sedan SBWF med de två andra brorsorna.

Brekeriet kan sin öl, cider och ost

Under SBWF var Brekeriet en underdog som växte till ett riktigt skönt ställe att hänga på och framförallt hade de en bra balanserad ölportfölj som imponerade på både mig och M2 som hittade ett gäng favoriter, så bland annat deras cider från La Ferme d’Hotte. Nu hade “den vanliga” cidern fåt sällskap av Cidre Rosé d’Ete (Bäst) samt Cidre ‘Saveur de Pommier’ – Cuvee Prestigiuese. (Bäst+) Den första en torr, syrlig och väldigt stram cider med mild äppelsmak av sura äpplen, något jag verkligen gillade. Men man bör vara medveten om att den är lite annorlunda än andra “torra” ciders. Tror den kan göra sig väldigt bra till goda matcrepes vilket också är varför Brekeriets ciders finns i Stockholm på exempelvis a La Creppe. Den andra av de två var mer sötsyrlig och lätt mousserande och kändes festlig och elegant med lagom sötma för att ge variation i smaken. Ek’arna hade även tagit med sig den fenomenala osten Mimolette till Örebro. En ost som gifter sig perfekt med deras öl (gillar den verkligen med Abbaye des Rocs Brune) och som fick utnämnelsen “bäst med mässan” av Danko, en utnämnelse som man ska ta till sig. Früh Kölsch kommer ju på Systembolaget i vår och bröderna arbetar vidare med att kunna bredda portföljen vilket inte lär vara några problem. Alltid ett trevligt stopp som dock behövde ett slut, man kan ju inte äta ost hela dagarna (eller..?).

Parallellt med Brekeriet stod Great Brands/OT med sin Amerikanska öl och hade det fint. För mig är det svårt att inte vilja stanna där hela dan och dricka G’Knight, Gubna och snacka öl med Jugge. Men efter USA-resan behövde jag komma bort lite från allt det mumsiga Amerikanska så det blev att prova lite av nyheterna som kommer/kommit till Systembolaget i stället. Stone har gjort ett par Belgo-tolkningar av sina största öl och Old Guardian  Belgo-Barley Wine (Bra) kom nyligen ut på Systembolaget, men var tyvärr inte någon favorit utan då föredrar jag den vanliga som är riktigt fin. Däremot var kommande Stone Belgo Anise Russian Imperial Stout (Bäst) en högst underbar öl, som att stoppa huvudet i en lakritspåse – massa anis, choklad och fyllig njutning Riktigt fint jobbat att kunna ta hit och erbjuda oss den – stort köp på den, eller nej – köp den inte utan låt mig få alla? Jugge gör ett fenomenalt jobb vilket vi kände av under USA-resan där alla talade gott och länge om honom och vi som gillar grym jänkarbira ska vara tacksamma och glada (Sverige är t.ex. enda lander utanför USA som får Great Divides öl)

Vi tar väl och stannar där tycker jag? Så kan vi andas ut och sikta på andra delen av gårdagen – där jag hänger med Wicked Wine, har en “hemlis” från Oppigård och framförallt bosätter mig hos Närke. Fungerar? Jag hoppas det. Var ni på mässan? Kommentera gärna här eller på facebooksidan om vilka era favoritöl var och vad som var bäst!